den 2 december

Interpellation

2009/10:152 Riskbedömningar när det gäller barn som upplever och bevittnar våld

av Carina Ohlsson (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har tillsammans 2008–2009 genomfört en nationell tillsyn av socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Tillsynen har genomförts i 80 av landets kommuner. Tillsynen visar att allvarliga brister finns men också att utvecklingen går åt rätt håll i många kommuner. Nästan alla granskade kommuner saknar uppgifter om antal våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, samt över vilka insatser som görs i kommunen. Det är också få kommuner som har kartlagt hur många kvinnor som har varit utsatta för våld i en nära relation och hur många barn som bevittnat våld. I flera kommuner uppmärksammar man inte barn som bevittnat våld och ger dem inte heller det stöd och den hjälp de kan behöva. Vidare görs inte alltid förhandsbedömningar eller så tar förhandsbedömningarna för lång tid. Barnens situation utreds inte fast det finns behov av det. När det gäller ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge framgår det att det finns brister i rutinerna när det finns misstanke om våld i nära relationer och i dokumentationen av riskbedömningar. Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid

· risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp

· att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa och

· barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

En riskbedömning är då en viktig del i handläggningen av utredningar som avser vårdnad, boende och umgänge. Socialnämnden har en skyldighet att göra en riskbedömning i utredningar om vårdnad, boende och umgänge.

Att kommunerna inte ser till barnets bästa och gör riskbedömningar leder till att barnet får fortsätta att bli utsatt för våld, kanske riskerar att olovligen bortföras och får en fortsatt otrygg livssituation.

Vad avser statsrådet att göra för att barn som upplever och bevittnar våld ska få stöd och hjälp oavsett i vilken kommun de bor?

Hur avser statsrådet att följa upp resultatet i tillsynen avseende de brister som påtalas när det handlar om vårdnad, boende och umgänge?