den 26 november

Interpellation

2009/10:140 Cykling

av Karin Svensson Smith (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

I regeringens infrastrukturproposition Framtidens resor och transporter lyfter regeringen fram vikten av att utveckla cykeltrafiken. Man har en målsättning att andelen gång- och cykeltrafik av de korta resorna bör öka, och att kombinerade resor med gång/cykel bör utvecklas. Dessutom lägger regeringen fast att cykelturismen i Sverige bör utvecklas Alla dessa målsättningar är bra och det är viktigt att vidta åtgärder som gör att de bli verklighet. Med anledning av det har jag några frågor att ställa ministern.

”2+1”-vägar utan hänsyn till cyklisternas säkerhet

För att öka säkerheten på vägarna har ”2+1”-vägar blivit en viktig del av Vägverkets strategi för att nå nollvisionen. Jag är i grunden positiv till ”2+1”-vägar, i synnerhet när det handlar om att bygga om motortrafikleder. Men i min kontakt med människor som är engagerade för cyklingens förutsättningar har jag stött på mycket kritik. Det är nämligen så att när en vanlig landsväg omvandlas till ”2+1”-väg tas en stor del av vägrenen i anspråk för att öka ytan för biltrafiken. Kvar blir en liten yta för cyklisterna, med effekten att de cyklister som vågar sig ut på vägen pressas in av lastbilar och bilar intill vägens ytterräcke. Om man som fotgängare, cyklist eller mopedist befinner sig på ”2+1”-väg med endast ett körfält, får man stifta nära bekantskap med långtradarna som susar förbi i sina 85 kilometer i timmen. Eftersom fartgränsen höjts till 100, visslar personbilarna förbi i 129, vilket är 39 kilometer fortare än om man nöjt sig med att sätta upp fartkameror. Trafiksäkerhet kallas det.

Ett minimikrav vid omvandling till ”2+1”-vägar borde vara att den yta som tas bort för cyklister ersätts med fullgott alternativ, till exempel i form av en cykelväg. Så är det inte i dagsläget. Samtidigt som klimathotet står bakom dörren och varenda politiskt parti sjunger cykelns lov nedmonteras alltså förutsättningarna för att fler ska kunna ta sig fram med cykel.

Enligt en uppgift jag fått ska nu alla landsvägar som i dag har 90 kilometer som högsta tillåtna hastighet byggas om till ”2+1”-väg utan att kompensera cyklisterna för ianspråktagandet av deras utrymme på vägen. Stämmer denna uppgift?

Brist på resurser och uppföljning i nationella planen

I sitt förslag till nationell plan vill de fyra berörda transportverken satsa 950 miljoner kronor på cykelinfrastruktur under planperioden. Det innebär i fast penningvärde en liten minskning i förhållande till den ram som anges i den nationella planen för perioden 2004–2015.

Enligt en utvärdering från Svensk Cykling och Föreningen Bilfria leder avsätter länen eller regionerna och den nationella planen tillsammans drygt 3,2 miljarder på cykelinfrastruktur under planperioden vilket ger ca 270 miljoner kronor per år. Det är bara drygt hälften av de 500 miljoner kronor som Vägverket i en rapport till regeringen bedömer skulle behövas.

I utvärderingen framgår också att kvaliteten på satsningar och uppföljning av dem skiljer sig mycket mellan olika län och regioner. Av 21 län och regioner är det bara Region Skåne som i förslaget till ny länstransportplan redovisar utfallet av den innevarande planen. Flera län eller regioner visar på förfrågan inte kunna uppge hur mycket pengar som faktiskt investerats i cykelvägar under den senaste planperiodens första hälft. Några hänvisar till Vägverket men har uppenbarligen inte själva känt behov av någon uppföljning. Regeringen tycks inte heller ha ställt krav på ordnade former för redovisning och uppföljning trots att det totalt sett handlar om mångmiljardbelopp. Med tanke på cyklingens förtjänster både för miljö och folkhälsa borde cyklingen få en tydligare roll i den nationella planen.

Frågor till statsrådet:

1. Avser statsrådet att genomföra åtgärder som gör det möjligt för cyklister att ta sig fram på eller i anslutning till ”2+1”-vägar?

2. Stämmer uppgiften att alla landsvägar som i dag har 90 kilometer som högsta tillåtna hastighet planeras att byggas om till ”2+1”-väg?

3. Om denna uppgift stämmer, hur avser statsrådet att agera för att cyklisternas framkomlighet inte ska försämras på dessa vägar?

4. Avser statsrådet att agera för att en större del av anslagen i den nationella planen, än vad som hittills anvisats, ska avsättas till cykling?

5. Avser statsrådet att klargöra behovet av tydligare uppföljning för hur stora anslag som avsätts för investeringar i cykling, både för län eller regioner och för Vägverket?