den 26 november

Interpellation

2009/10:138 Arbetet med trafikplan 2010–2021

av Karin Svensson Smith (mp)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Inför Köpenhamnsmötet står världens ledare inför en avgörande utmaning. Det gäller att hitta metoder för att på ett snabbt och effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. En nyckelfråga är om den rika delen av världen axlar sitt ansvar att gå före i omställningen, och på så sätt visa omvärlden att det går att ställa om energislösande och fossilberoende transportsystem till att bli klimatsmarta och effektiva.

Just nu pågår åtgärdsplaneringen för trafikplanen 2010–2021. Här finns en möjlighet att styra om investeringar till att bli en del av klimatlösningen, i stället för motsatsen. Med anledning av detta vill jag ställa ett par frågor till Åsa Torstensson som handlar om två övergripande principer för åtgärdsplaneringen; fyrstegsprincipen och den samhällsekonomiska lönsamheten.

Bristande tillämpning av fyrstegsprincipen

I den pågående åtgärdsplaneringen har man helt och hållet utgått från att det är nya investeringar i infrastruktur som ska genomföras. Man har praktiskt taget bortsett från fyrstegsprincipen, där ny infrastruktur enbart ska genomföras då andra metoder för att lösa problemen inte fungerar. Man har till exempel inte övervägt ekonomiska styrmedel för att nå de transportpolitiska målen. Naturskyddsföreningen konstaterar i sitt remissvar att detta val av arbetssätt ” … i det närmaste skapat garantier för att det förslag planeringen mynnat ut i är samhällsekonomiskt inoptimerat”. Jag undrar om statsrådet planerar att genomföra åtgärder för att åtgärda detta missförhållande.

Planens samhällsekonomiska lönsamhet ifrågasatt

I KTH:s remissvar på Nationell plan för transportsystemet 2010–2021 konstateras att det inte finns vetenskaplig enighet kring påståendet att nuvarande förslag är samhällsekonomiskt lönsamt. Olika forskare gör olika bedömningar. Det gäller till exempel att vissa forskare menar att det i nuvarande planering görs en underskattning av kostnaden för utsläpp av koldioxid. Enligt KTH krävs en bedömning av okända effekter och andra osäkerheter som visar att de är begränsade i förhållande till det kalkylerade resultatet för att kunna påstå att planen är samhällsekonomiskt lönsam och effektiv. Någon sådan bedömning har inte gjorts. Trots denna oenighet och dessa osäkerheter påstås det på flera ställen i planen att den är just samhällsekonomiskt effektiv och lönsam.

Frågor till statsrådet:

1. Hur avser statsrådet att agera för att skärpa tillämpningen av fyrstegsprincipen i den pågående åtgärdsplaneringen?

2. Hur avser statsrådet att agera med anledning av att det i forskarsamhället inte råder enighet kring planens samhällsekonomiska lönsamhet och effektivitet?