den 16 september
Interpellation
2009/10:1 Statens ansvar för malmfälten
av Karin Åström
(s)
till
näringsminister Maud Olofsson (c)
Som
bekant måste Kiruna kommun flytta för att gruvbrytningen ska kunna fortsätta.
Det är ett enormt och unikt projekt som ställer stora krav på kommunen. Men
detta är inte enbart en angelägenhet för kommunerna, utan även för staten som
ägare till LKAB. Många frågor återstår att lösa vilket ställer krav på ansvar
från statens sida, inte minst när det gäller kostnaderna för flytten.
I
Malmberget är missnöjet stort över LKAB:s och statens brist på hantering av de
problem som gruvbrytningen innebär för enskilda och kommunen. Ett stort antal
bostäder och kommunala institutioner behöver flyttas till följd av skakningar,
sprickbildning och olika miljöproblem som orsakas av sprängningar i berget.
Rasrisk innebär att kommuncentrum håller på att delas och kommunen tvingas nu
akut att stänga av en av huvudgatorna för trafik. Oron bland befolkningen har
ökat markant under den senaste tiden.
LKAB
har beslutat att skaffa ett nytt hus åt ett antal familjer. Däremot har
kommunen inga besked om hur man ersätter skadorna på skolor, äldreboenden och
andra byggnader som behöver repareras eller byggas upp på nytt ställe.
Förra
regeringen tillsatte Malmfältsgruppen, vars syfte är att vara ett forum för
dialog i frågor som rör gruvnäringens tillväxt i malmfälten.
Dessutom finns det en arbetsgrupp inom Regeringskansliet som ska samordna de
olika departementens hantering av dessa frågor. Många frågar sig vad dessa
grupper gör, eftersom det är svårt att hitta en rimlig lösning på kommunens
problem.
Samtidigt
har LKAB under senare år gjort rekordvinster och levererat betydande belopp
till statens kassa, varför det borde finnas ekonomiskt utrymme för att ersätta
de skadade husen. Det som verkar saknas är ett tydligt politiskt
ställningstagande hur de inblandade myndigheterna och LKAB ska agera i frågan.
Vilka
åtgärder avser näringsministern att vidta för att staten genom sitt ägande av
LKAB tar sitt ansvar och hittar en tillfredsställande lösning tillsammans med
kommunerna och långsiktigt garanterar en finansiering för att bygga de nya
samhällena?