Regeringens skrivelse
2009/10:34
Sveriges handlingsprogram för tillväxt och
sysselsättning – uppföljningsrapport 2009
Skr.
2009/10:34
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 15 oktober 2009
Fredrik Reinfeldt
Cecilia Malmström
(Statsrådsberedningen)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I Sveriges nationella handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning
2008–2010 redovisade regeringen sitt program för tillväxt och
sysselsättning inom ramen för EU:s Lissabonstrategi. I strategin ingår att
medlemsstaterna årligen ska utarbeta nationella handlingsprogram för
hur de på nationell nivå genomför strategin. Denna skrivelse är
regeringens uppföljning av handlingsprogrammet 2008–2010.
Uppföljningen presenteras utifrån strategins 24 integrerade riktlinjer
som omfattar den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.
Skrivelsen fokuserar framför allt på de åtgärder regeringen har vidtagit
och kommer att vidta för att möta lågkonjunkturen i spåren av
finanskrisen. Samtliga åtgärder finns redovisade i budgetpropositionen
för 2010 (prop. 2009/10:1).
1
Skr. 2009/10:34
2
Innehållsförteckning
1 Sveriges program för tillväxt och sysselsättning –
uppföljningsrapport 2009..................................................................3
1.1 Inledning ............................................................................3
2 Makroekonomisk politik...................................................................5
2.1 Ekonomisk stabilitet, ekonomisk och finanspolitisk
hållbarhet samt ökad sysselsättning ...................................6
2.2 En väl fungerande lönebildning .........................................9
3 Mikroekonomisk politik .................................................................11
3.1 Förstärkta insatser för en konkurrenskraftig
forskning ..........................................................................12
3.2 Ett hållbart informationssamhälle för alla........................15
3.3 Öppna fungerande marknader i en hållbar ekonomi ........17
3.4 Miljö- och klimatpolitik för hållbar tillväxt .....................26
3.5 Enklare och mer lönsamt att driva företag .......................33
3.6 Hållbar infrastruktur för ökad konkurrenskraft,
tillväxt och välfärd ...........................................................39
4 Sysselsättningspolitik .....................................................................41
4.1 Gemensamma mål för sysselsättningspolitiken ...............42
4.2 En arbetsmarknad för alla ................................................49
4.3 En väl fungerande arbetsmarknad....................................68
4.4 En väl fungerande lönebildning .......................................72
4.5 Ökad kunskap och kvalitet i utbildningssystemet ............73
5 EG:s strukturfondsprogram i Sverige programperioden 2007–
2013 ................................................................................................82
Bilaga 1 Integrerade riktlinjer .............................................................86
Bilaga 2 Strukturindikatorer Sverige jämfört med övriga EU år
2008......................................................................................95
Bilaga 3 Indikatorer för att följa upp sysselsättningsstrategin ............96
Bilaga 4 Bidrag från intresseorganisationer......................................118
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober
2009 .....................................................................................119
1 Sveriges program för tillväxt och
sysselsättning – uppföljningsrapport 2009
Skr. 2009/10:34
3
1.1 Inledning
Europeiska unionens strategi för tillväxt och sysselsättning, den s.k.
Lissabonstrategin, är EU:s gemensamma ramverk för att främja
långsiktig utveckling med hållbar tillväxt och full sysselsättning. Den
handlar om att skapa makroekonomisk stabilitet och stärka EU:s
konkurrenskraft genom att investera i forskning och utbildning, förbättra
företagsklimatet och förverkliga den inre marknaden. Men det handlar
också om reformer för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt i EU
och stärka den sociala sammanhållningen och att säkra en miljömässigt
hållbar utveckling.
I strategin ingår att medlemsstaterna ska ta fram nationella handlingsprogram
för hur strategin genomförs på nationell nivå. I Sveriges
handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning 2008–2010
presenterades regeringens politik som ska lägga grunden för en
långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling. Den innefattar ansvar för de
offentliga finanserna, ansvar för jobben och ansvar för välfärdens
kärnverksamheter. Allt detta för att skapa utrymme för ökad välfärd och
möta kommande utmaningar. Utgångspunkten för de nationella
handlingsprogrammen och de årliga uppföljningsrapporterna är de
integrerade riktlinjerna (se bilaga 1). Riktlinjerna omfattar de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och de gemensamma riktlinjerna
för sysselsättningspolitiken. Inom ramen för det övergripande
målet för hållbar utveckling svarar riktlinjerna upp mot de viktigaste
framtida utmaningarna såsom globaliseringen, den åldrande befolkningen
och miljöutmaningar. Men också ett fokus på reformer för att främja
konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samt fler och bättre jobb.
I enlighet med artiklarna 99 och 128 i EG-fördraget har rådet getts
möjlighet att ge enskilda medlemsstater rekommendationer om
utformningen av den nationella politiken. Syftet är att stärka
genomförandet av Lissabonstrategin och leva upp till de gemensamma
målsättningarna i strategin. För 2009 beslutade rådet, på basis av
kommissionens rekommendation, att inga formella rekommendationer
ska riktas mot Sverige. Men det underströks (”points to watch”) att även
om den svenska ekonomin är stark och de ekonomiska reformerna
fortskrider i god ordning, så fordras det ändå ytterligare insatser för att
stärka konkurrensen och öka sysselsättningen för vissa grupper. Rådet
och kommissionen gör gällande att stärkt konkurrens kan bidra till ökad
produktivitet och en minskning av prisgapet mellan Sverige och övriga
EU-medlemsstater. Om man lyckas med att få in fler långtidsarbetslösa,
personer som varit sjukskrivna och ungdomar med utländsk bakgrund på
arbetsmarknaden kan detta leda till ökad tillväxt och skapa ökad
hållbarhet i de offentliga finanserna.
Vad som också underströks är att
genomförandet av det energi- och klimatpaket som Europeiska rådet
enats om måste följas noggrant.
Ett viktigt syfte med att upprätta nationella handlingsprogram är att i
högre grad involvera de nationella parlamenten och andra nationella
aktörer i arbetet med genomförandet av Lissabonstrategin. Regeringens
handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning – uppföljningsrapport
2009 presenteras som en skrivelse till riksdagen, samtidigt som den
presenteras för kommissionen.
Skr. 2009/10:34
4
Under arbetet med uppföljningsrapporten 2009 har arbetsmarknadens
parter, intresseorganisationer och myndigheter inbjudits att lämna bidrag
om hur dessa organisationer bidragit till genomförandet av Sveriges
handlingsprogram under 2008–2009. De bidrag som har lämnats finns
hänvisning till i bilaga 4.
För framgång med genomförandet av Lissabonstrategin är det av stor
betydelse att det regionala och lokala tillväxtarbetet i Sverige fungerar
väl. Den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap
och sysselsättning 2007–2013 (se avsnitt 3.3 Regional konkurrenskraft
och stärkt utveckling på landsbygden samt kapitel 5 EG:s strukturfondsprogram
i Sverige programperioden 2007–2013) och de regionala
utvecklingsprogrammen som varje län utarbetar utgör, tillsammans med
Sveriges landsbygdsprogram 2007–2013 och de därtill kopplade
regionala genomförandestrategierna, viktiga instrument för ett ökat
samspel mellan nationell och regional nivå.
Under det senaste året har konjunkturnedgången slagit hårt mot vissa
delar av landet och ställt stora krav på det regionala tillväxtarbetet för att
möta de förändringar som länen ställs inför. Regeringen har från januari
2008 till februari 2009 gett i uppdrag till regionala varselsamordnare i 21
län att för regeringens räkning samordna insatser lokalt och regionalt.
Uppdraget har getts till landshövdingen och regionala politiska
företrädare i de län där de har ansvaret för regionala tillväxtfrågor. De
regionala varselsamordnarnas uppdrag handlar framför allt om att möta
de företag och människor som drabbas av varsel och nedläggningar.
Genom att samordna aktörer och befintliga resurser på lokal och regional
nivå ska arbetet säkerställa att Sverige stärker sin konkurrenskraft.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen fört en samlad dialog med
samordnarna. De förslag som de regionala varselsamordnarna rapporterat
till regeringen har behandlats inom berörda departement. Drygt 200
förslag har inkommit inom områden som arbetsmarknad, utbildning,
infrastruktur, näringslivsutveckling, kommunernas ekonomi och
finansiella marknader. Ungefär en tredjedel av förslagen har regeringen
hörsammat och genomfört, en tredjedel behandlas vidare och en tredjedel
är förslag som inte är regeringens ansvar eller inte bedöms vara aktuella i
den här situationen. Arbetssättet med regionala varselsamordnare har
fallit väl ut. Arbetet organiseras i regel med utgångspunkt i de
partnerskap och samverkansgrupper som är etablerade inom ramen för
det regionala tillväxtarbetet.
De åtgärder och planer som genomförs
bygger i stor utsträckning på de regionala strategier och program som
sedan tidigare tagits fram i breda partnerskap och därmed är förankrade i
länen. Varselarbetet har visat värdet och betydelsen av långsiktiga
regionala strategier som grund för snabba beslut om åtgärder i en
krissituation. Samordnarnas arbete har bidragit till kraftsamling och
framtidstro bland lokala och regionala aktörer i tider av oro och kris.
Skr. 2009/10:34
5
Uppföljningsrapporten 2009 är uppdelad i tre huvudavsnitt – Makroekonomisk
politik, Mikroekonomisk politik och Sysselsättningspolitik.
Under respektive rubrik, som samlar en eller flera riktlinjer, redovisas
politikens målsättningar och inriktningar och de åtgärder som regeringen
vidtagit för att uppnå dem. Uppföljningsrapporten fokuserar på de
huvudsakliga åtgärder som regeringen vidtagit med anledning av den
finansiella och ekonomiska krisen. Samtliga åtgärder finns redovisade i
budgetpropositionen för 2010.
2 Makroekonomisk politik
Som ett litet öppet och handelsberoende land har Sverige drabbats hårt av
den djupaste och mest utbredda lågkonjunkturen sedan 1930-talskrisen.
På kort tid har BNP rasat dramatiskt. Resursutnyttjandet är lågt och fortsätter
att sjunka. Sysselsättningen har fallit kraftigt. Varsel och arbetslöshet
har ökat. De offentliga finanserna har försvagats väsentligt. BNP
bedöms falla med drygt 5 procent 2009. Återhämtningen bedöms bli
långsam.
Regeringar och centralbanker runt om i världen har vidtagit
exceptionella åtgärder för att dämpa krisen och förhindra en kollaps.
Styrräntorna har sänkts till historiskt låga nivåer. Omfattande finanspolitiska
åtgärdspaket har genomförts för att stimulera efterfrågan och
stödja det finansiella systemet. Åtgärderna har medfört en väsentlig
förbättring på de finansiella marknaderna och lindrat fallet i den globala
efterfrågan.
Under 2010 bedöms Sveriges viktigaste exportmarknader börja växa
igen, om än svagt. Den samlade efterfrågan väntas dock växa så långsamt
att sysselsättningen fortsätter att minska under 2010 för att stabiliseras
först runt årsskiftet 2010/2011.
Ekonomiska nyckeltal, årlig procentuell förändring om annat ej anges
2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012
BNP 4,2 2,6 -0,2 -5,2 0,6 3,1 3,8
Sysselsatta1 2,0 2,5 1,2 -2,6 -3,5 -0,5 0,9
Arbetslöshet2 7,1 6,1 6,2 8,8 11,4 11,6 10,9
Timlön3 3,1 3,3 4,3 3,1 2,0 1,9 2,3
KPI, årsgenomsnitt 1,4 2,2 3,4 -0,4 0,4 0,8 1,8
Finansiellt sparande4 2,4 3,8 2,5 -2,2 -3,4 -2,1 -1,1
Statsskuld, procent av BNP 42,1 36,4 33,6 37,8 40,4 40,6 40,3
Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.
1. 15–74 år.
2. Som andel av arbetskraften, 15–74 år.
3. Mätt enligt konjunkturstatistiken.
4. Offentliga sektorns finansiella sparande i procent av BNP.
Den ekonomiska politiken
Finanskrisen och den efterföljande djupa lågkonjunkturen har föranlett
Sverige – EU:s medlemsstater – att vidta ett flertal åtgärder. Krisen har
mildrats genom åtgärder som stabiliserat den finansiella marknaden samt
genom åtgärder som motverkar fallet i resursutnyttjandet och sysselsättningen
, samtidigt som de bidrar till att öka arbetsutbudet och arbetskraftens
anställningsbarhet när konjunkturläget förbättras. Åtgärderna
ligger alltså i linje med de ”points to watch” som kommissionen och
Europeiska rådet antagit avseende Sverige.
Skr. 2009/10:34
6
Genom att värna starka offentliga finanser i goda tider har Sverige haft
utrymme att kraftigt lägga om finanspolitiken till en av de mest
expansiva i EU. Omläggningen har skett samtidigt som den långsiktiga
hållbarheten i de offentliga finanserna har värnats. Sammantaget bedöms
de aktiva (diskretionära) åtgärderna leda till att BNP-nivån 2010 blir
cirka 1,7 procentenheter högre än om de inte vidtagits och att antalet
sysselsatta blir omkring 52 000 fler än vad som annars hade varit fallet.
Härutöver bidrar de s.k. automatiska stabilisatorerna, som är förhållandevis
starka i Sverige, med en kraftig stimulanseffekt. Sålunda bedöms
dessa stabilisatorer bidra till att BNP-nivån 2010 blir cirka 1,4 procentenheter
högre än vad som annars hade varit fallet (43 000 fler
sysselsatta).
Sverige står liksom en rad andra länder inför hotet att en växande
arbetslöshet biter sig fast på en hög nivå och förvandlas till ett växande
utanförskap. Att få fler i arbete, begränsa utanförskapet och förhindra att
arbetslösheten biter sig fast samt att värna välfärdens kärnverksamheter
är de viktigaste målen i den ekonomiska politiken i Sverige. Samtidigt
innebär politiken att den långsiktiga hållbarheten i de offentliga
finanserna ska tryggas.
2.1 Ekonomisk stabilitet, ekonomisk och finanspolitisk
hållbarhet samt ökad sysselsättning
• Riktlinje 1. Att säkerställa ekonomisk stabilitet
• Riktlinje 2. Att trygga ekonomisk och finanspolitisk hållbarhet
• Riktlinje 3. Att främja en tillväxt och sysselsättningsorienterad
samt effektiv resursfördelning
• Riktlinje 5. Att främja större samstämmighet mellan den makroekonomiska
politiken, strukturpolitiken och sysselsättningspolitiken
Den ekonomiska politiken i Sverige utgår ifrån att de underskott som
uppstår till följd av krisen måste vara tillfälliga och hanterbara för att
Sverige ska upprätthålla långsiktigt hållbara offentliga finanser. Sunda
offentliga finanser ska upprätthållas i såväl goda som dåliga tider. En
finanspolitik som inte är långsiktigt hållbar leder till en offentlig
skulduppbyggnad som på sikt tvingar politiken att flytta fokus från
åtgärder som bidrar till högre tillväxt, välfärd och sysselsättning till
skuldsanering.
Sverige gick in i krisen med ordning och reda i de offentliga
finanserna. En viktig förklaringsfaktor till detta är det finanspolitiska
ramverket som består av flera delar: ett överskottsmål för den offentliga
sektorns sparande, utgiftstak för statens utgifter och ett kommunalt
balanskrav.
För regeringen är det centralt att politiken tar sin
utgångspunkt i detta ramverk även i rådande läge, då konjunkturläget
försämras dramatiskt. Härmed upprätthålls förtroendet för politiken.
Skr. 2009/10:34
7
Stabilisering av de finansiella marknaderna
För att komma till rätta med den finansiella krisens akuta effekter
prioriterade regeringen under förra hösten att snabbt vidta åtgärder för att
få finansmarknaderna att fungera bättre genom att värna den finansiella
stabiliteten. Det finansiella systemet har en central roll i ekonomin och
ett minskat förtroende för systemet ger återverkningar i hela ekonomin.
Utan en fungerande finansmarknad blir den övriga stabiliseringspolitiken
dessutom mindre verkningsfull. Regeringens åtgärder riktade mot det
finansiella systemet syftar till att upprätthålla stabiliteten och kreditförsörjningen
samt att återskapa förtroendet för finansmarknaden.
Regeringen har föreslagit och riksdagen har beslutat om att genomföra
följande för att möta finanskrisen:
- Insättningsgarantin har höjts från 250 000 till 500 000 kronor.
- En ny stödlag har införts som ger regeringen möjlighet att besluta om
kraftfulla åtgärder för att stabilisera finansmarknaden.
Med utgångspunkt i stödlagen har regeringen beslutat om:
- Ett frivilligt garantiprogram som säkrar upplåningen hos systemviktiga
banker och finansinstitut.
- Ett frivilligt kapitaltillskottsprogram för banker och andra institut för
att minska risken för en kraftig kreditåtstramning.
- Möjlighet till bland annat tvångsinlösen av finansinstitut i akut kris.
- En särskild stabilitetsfond och tillfört medel om 15 miljarder kronor.
Finanspolitiken
Utöver åtgärderna riktade mot den finansiella sektorn har regeringens
krispolitik inriktats på att med kostnadseffektiva sysselsättningsskapande
åtgärder stimulera efterfrågan och dämpa fallet i sysselsättningen.
Åtgärderna kan därmed bidra till att både lindra krisens verkningar och
påskynda en återhämtning.
Åtgärder under hösten 2008
Redan i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1) presenterade
regeringen en rad offensiva åtgärder på totalt 32 miljarder kronor – cirka
1 procent av BNP – för 2009. Åtgärderna omfattade bland annat sänkt
skatt med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare samt för
pensionärer, sänkta socialavgifter, stora satsningar på infrastruktur,
sjukvård samt forskning och utbildning. Åtgärderna i
budgetpropositionen för 2009 – vilka redovisades i den svenska
nationella handlingsplanen hösten 2008 – gjorde att Sverige var bland de
EU-medlemsstater som tidigt hade de mest kraftfulla stimulanserna mot
krisen.
Åtgärder under vintern 2009 Skr. 2009/10:34
8
Med anledning av den försämrade konjunkturen under senhösten 2008
presenterade regeringen i propositionen Åtgärder för jobb och
omställning (prop. 2008/09:97, bet. 2008/09:FiU18, rskr. 2008/09:183)
ytterligare åtgärder på sammanlagt 8,4 miljarder kronor för 2009.
Åtgärderna omfattade bland annat ytterligare infrastruktursatsningar och
en skattereduktion vid reparation, om- och tillbyggnad samt förstärkta
resurser till såväl korttids- som långtidsarbetslösa.
Åtgärder våren 2009
För att ytterligare mildra effekterna av den ekonomiska krisen föreslog
regeringen i 2009 års tilläggsbudget ökade resurser till kommuner och
landsting i form av ett tillfälligt konjunkturstöd på 7 miljarder kronor för
2010. Vidare aviserades en permanent höjning av det allmänna statsbidraget
till kommuner och landsting med 5 miljarder kronor från och
med 2011. Härutöver vidtogs åtgärder på sammanlagt 2,7 miljarder
kronor, vilka bland annat omfattade förstärkt stöd till korttidsarbetslösa
genom ökade resurser för att stödja de arbetslösa i deras jobbsökande,
fler praktikplatser samt fler utbildningsplatser. Även antalet platser i
jobb- och utvecklingsgarantin respektive jobbgarantin för ungdomar
utökades.
Åtgärder hösten 2009
Det förutsedda låga resursutnyttjandet framdeles och den fallande
sysselsättningen motiverade regeringen att lägga fram ytterligare
krisåtgärder i september 2009. Åtgärderna inriktades på att dämpa fallet i
sysselsättningen, att förhindra att arbetslösheten biter sig fast och att
värna välfärdens kärna. Sammantaget omfattar åtgärderna 32 miljarder
kronor för 2010.
Åtgärder som dämpar fallet i offentligt finansierad sysselsättning är de
mest kostnadseffektiva krisåtgärderna för att dämpa sysselsättningsfallet.
Åtgärderna omfattade därför ökade resurser till kommuner och landsting,
motsvarande 10 miljarder kronor, samt vissa infrastruktursatsningar om1
miljard kronor. Härutöver bestod åtgärderna av ökade resurser till
rättsväsendet samt satsningar på hälso- och sjukvård, äldreomsorg och
utbildning.
Efterfrågan och sysselsättningen stimuleras dessutom genom åtgärder
som höjer hushållens disponibla inkomster. Ett fjärde steg i
jobbskatteavdraget införs, egenavgifterna sänks för företagare, skatten
sänks för pensionärer och bostadstillägget för personer med sjuk- och
aktivitetsersättning höjs.
Jobbskatteavdraget är en central del i regeringens politik för att höja
sysselsättningen varaktigt. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för
2010 att jobbskatteavdraget byggs ut med 10 miljarder kronor. Förslaget
är både strukturellt och stabiliseringspolitiskt motiverat. En förstärkning
av jobbskatteavdraget innebär att det blir mer lönsamt att ta ett jobb. Det
bidrar därför på sikt till en högre sysselsättning och ett minskat utanför
skap. Jobbskatteavdraget bidrar till att fler personer stannar i arbetskraften
under lågkonjunkturen samt förbättrar rörligheten på arbetsmarknaden
. Jobbskatteavdraget bidrar också till en högre sökaktivitet
vilket också främjar en starkare sysselsättningsökning i nästa konjunkturuppgång
. Dessutom leder skattesänkningen till högre disponibla
inkomster, också för hushåll med låga eller genomsnittliga inkomster.
Dessa hushåll kan väntas konsumera en förhållandevis stor del av
ökningen av de disponibla inkomsterna, vilket bidrar till en högre samlad
privat konsumtion och efterfrågan. Detta dämpar sysselsättningsfallet
och påskyndar vändningen uppåt på arbetsmarknaden.
Skr. 2009/10:34
9
Efterfrågestimulerande åtgärder kan bara dämpa nedgången i
sysselsättningen, men räcker inte till för att förhindra att arbetslösheten
biter sig fast. Politiken kompletteras därför i budgetpropositionen för
2010 med andra satsningar som gör att arbetslösheten inte fastnar på en
hög nivå samt främjar en stark och varaktig sysselsättningsökning i nästa
konjunkturuppgång. Detta uppnås bäst genom satsningar som ökar de
arbetslösas anställningsbarhet, gör det mer lönsamt att stanna kvar i
arbetskraften och ta ett arbete samt förbättrar företagsklimatet. (Dessa
åtgärder redovisas närmare i kapitel 4.)
Totalt kommer regeringen, för att möta krisen, sammanlagt ha satsat
totalt cirka 48 miljarder kronor för 2009, motsvarande 1,6 procent av
BNP och ytterligare 35 miljarder kronor för 2010, motsvarande 1,1
procent av BNP sedan sommaren 2008. Det överstiger klart EUkommissionens
rekommendation på 1,2 procent av BNP. Det betyder att
de åtgärder som regeringen vidtagit för att möta den ekonomiska krisen
sedan sommaren 2008 uppgår till sammanlagt 83 miljarder kronor, vilket
motsvarar 2,7 procent av BNP.
För att säkra långsiktigt hållbara offentliga finanser är en stor del av
krisåtgärderna temporära. Det gäller t.ex. de ökade resurserna till
kommuner och landsting, fler aktiveringsåtgärder samt fler utbildningsplatser.
Dessa satsningar planeras alltså att återtas när konjunkturläget
förbättras, det kommunala skatteunderlaget stärks och behovet av
utbildningsplatser minskar. Avsikten är att det offentliga finansiella
sparandet ska öka till den målsatta nivån motsvarande en procent av BNP
i genomsnitt över konjunkturcykeln.
Långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna är centralt. Regeringen
avser därför att föra en stram utgiftspolitik de närmaste åren så att
underskotten i de offentliga finanserna blir tillfälliga och hanterbara. För
att markera detta föreslås att utgiftstaket för 2012, exklusive tekniska
justeringar, sätts 10 miljarder kronor lägre än den bedömning som
gjordes i 2009 års ekonomiska vårproposition.
2.2 En väl fungerande lönebildning
• Riktlinje 4.
Att säkerställa en löneutveckling som bidrar till
makroekonomisk stabilitet och tillväxt
Det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget väntas leda till att löneökningarna
från 2008 till 2009 blir begränsade och beräknas i stort sett
sammanfalla med vad som överenskommits i centrala avtal på den
Skr. 2009/10:34
10
svenska arbetsmarknaden, dvs. cirka 3 procent. Efter 2009 förväntas
löneförhandlingarna, som en följd av det förutsedda, fortsatt svaga,
arbetsmarknadsläget, resultera i för svenska förhållanden historiskt låga
löneökningar. Timlöneökningen beräknas sålunda begränsas till cirka 2
procent såväl 2010 som 2011.
Flera av de mekanismer som ger upphov till en varaktigt hög
arbetslöshet kan delvis betraktas som lönebildningsproblem. Lönebildningen
spelar en huvudroll när konjunkturen vänder uppåt. En ökad
efterfrågan på arbetskraft leder då normalt till en kombination av ökad
sysselsättning och högre löner. För en löneutveckling förenlig med god
sysselsättningsutveckling är det centralt att lönebildningen tar hänsyn till
arbetslösa arbetssökande. Det är därför en viktig uppgift för den
ekonomiska politiken att underlätta och effektivisera lönebildningen. I
arbetsmarknadspolitiken är det viktigt att se till att de arbetslösa effektivt
konkurrerar om jobben dels genom att hjälpa de arbetslösa att
upprätthålla eller förvärva färdigheter som gör dem anställningsbara, dels
att hjälpa och förmå dem att effektivt söka arbete.
Regeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder som
syftar till att stimulera drivkraften att delta i arbetskraften. Jobbskatteavdraget
är en viktig åtgärd i detta sammanhang. Avdraget ökar
arbetsutbudet samt förbättrar lönebildningen och rörligheten på
arbetsmarknaden. För att öka anställningsbarheten och därigenom främja
en kraftig och snabbare sysselsättningsuppgång när konjunkturen
förbättras har nya förslag lagts fram hösten 2009 som innebär temporära
utbildningssatsningar, förstärkning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken
genom ökat fokus på arbetspraktik och praktisk kompetensutveckling
, arbetsmarknadsutbildning samt intensifierade förmedlingsinsatser
(coachning). Åtgärderna beskrivs närmare i kapitel 4.
Skr. 2009/10:34
11
3 Mikroekonomisk politik
Sverige är en liten öppen ekonomi som påverkas av den globala
lågkonjunkturen. Den mikroekonomiska politiken syftar till att stärka
Sveriges tillväxtmöjligheter så att den svenska ekonomin dels klarar av
de utmaningar som lågkonjunkturen för med sig, dels är väl rustad när
konjunkturen vänder. Tillväxtmöjligheterna i svensk ekonomi är
beroende av goda företags- och innovationsvillkor samt utbildning och
forskning av hög kvalitet. Regeringen anser att arbetslinjen ska
upprätthållas även i dåliga tider. Ett dynamiskt näringsliv i alla delar av
landet där entreprenörer kan verka under goda förhållanden bidrar till att
hålla sysselsättningen uppe och att stärka arbetslinjen. En framsynt
energi- och miljöpolitik samt samhällsekonomiskt effektiva och
miljömässigt hållbara transporter gör att den ekonomiska tillväxten kan
gå hand i hand med en långsiktigt hållbar utveckling. Under Sveriges
EU-ordförandeskap lyfts eko-effektiv ekonomi upp som ett samlat
begrepp.
Regeringen har presenterat en omfattande stabilitetsplan för att minska
återverkningarna av den finansiella kris som har spridit sig bland
världens länder under det senaste året. Insättningsgarantin har höjts och
regeringen har infört dels ett garantiprogram för medelfristig upplåning,
dels ett kapitaltillskottsprogram för bankerna. För att finansiera krisåtgärderna
har en stabilitetsfond inrättats. Vidare har resurserna hos
marknadskompletterande offentliga finansieringsaktörer förstärkts för att
möta företagens ökade behov av kapital.
Sverige har ökat takten i reformarbetet inom konkurrensområdet.
Arbetet mot anbudskarteller fortlöper. Konkurrensreglerna kompletteras
för att motverka att offentlig säljverksamhet snedvrider konkurrensen.
Apoteksmarknaden har omreglerats. Ett vårdvalssystem kommer att
införas. En ny lagstiftning för att öppna marknaden för persontrafik på
järnväg för konkurrens kommer att träda i kraft. Regeringen kommer
också att se över samägandet av kärnkraften liksom möjligheterna att öka
konkurrensen på fjärrvärmemarknaden. Regeringen avser att under våren
2010 presentera satsningar på konkurrensförbättrande åtgärder med
betydelse för samhällsekonomin.
För att underlätta kommersialiseringen av innovationer har
innovationskontor vid högskolorna inrättats. Dessutom har industriforskningsinstituten
omstrukturerats och tillförts ytterligare resurser. För
att möta de reala effekterna av den ekonomiska krisen har regeringen
från januari 2008 till februari 2009 gett i uppdrag till regionala
varselsamordnare i 21 län att för regeringens räkning samordna aktörer
och befintliga resurser på lokal och regional nivå för att säkerställa att
Sverige bibehåller och stärker sin konkurrenskraft. Regeringen har
hörsammat åtskilliga förslag inom områden som arbetsmarknad,
utbildning, infrastruktur, näringslivsutveckling, kommunernas ekonomi
och finansiella marknader. Regeringen har lagt en proposition med
åtgärder för att möta den ekonomiska krisens effekter i fordonsindustrin,
bl.a.
satsningar på forsknings- och utvecklingsverksamhet med inriktning
mot klimatanpassning. Dessutom avser regeringen att genomföra Sk
satsningar på bredband inom ramen för Landsbygdsprogrammet 2007–
2013 som en del av den Ekonomiska återhämtningsplanen för Europa.
Regeringen har även avsatt ytterligare resurser till drift och underhåll av
vägar och järnvägar samt tidigarelagt infrastrukturinvesteringar.
r. 2009/10:34
12
3.1 Förstärkta insatser för en konkurrenskraftig forskning
• Riktlinje 7. Öka och förbättra investeringar i forskning
• Riktlinje 8. Utveckla och stödja alla former av innovation
Regeringens mål är att stärka Sveriges ställning som forskningsnation
och därmed stärka konkurrenskraften i en globaliserad värld för att bidra
till ökad ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige. Forskningen ska vara
av högsta internationella klass och den ska till stor del bedrivas inom
områden som har eller har förutsättningar för att få betydelse för
människors välfärd, samhällets utveckling och näringslivets konkurrenskraft
.
Svenskt näringsliv investerar i ett internationellt perspektiv betydande
resurser på forskning och utveckling (FoU). År 2008 beräknas företag i
Sverige med minst 50 anställda investera motsvarande 2,86 procent av
BNP i FoU. Sveriges offentliga investeringar i FoU beräknas uppgå till 1
procent av BNP 2009. Sverige ligger därmed väl över den gemensamma
målsättningen inom EU.
Forskning och utveckling
Regeringen beslutade hösten 2008 om en forsknings- och
innovationsproposition, Ett lyft för forskning och innovation (prop.
2008/09:50). Propositionen beslutades därefter av riksdagen den 28
januari 2009 (bet. 2008/09:UbU4, rskr 2008/09:160).
Uppskattning offentliga medel till forskning 2009, miljarder kronor
Statliga medel 28,3
EU-medel 1,8
Kommuners och landstings medel 1,5
Stiftelser 1,3
Totalt 32,9
I forsknings- och innovationspropositionen presenterade regeringen en
kraftfull satsning på forskning och innovation på sammanlagt 5 miljarder
kronor för perioden 2009–2012.
Ett nytt initiativ i propositionen var det stöd till strategiska satsningar
för att möta utmaningar på global nivå inom områden där svensk
forskning håller världsklass samt satsningar som har betydelse för
industrins konkurrenskraft. Efter en ansökningsomgång i konkurrens
kommer regeringen att fatta beslut om vilka lärosäten som ska få
huvuddelen av de strategiska medlen, totalt 1,8 miljarder kronor årligen.
En del av medlen för de strategiska områdena kommer att satsas på
särskilda satsningar på forskningens infrastruktur kopplade till de
strategiska områdena, t.ex. biobanker men även till stora forskningsanläggningar
såsom synkrotronljusanläggningen Max IV. Av de ökade
anslagen till lärosätena kommer cirka 25 procent att fördelas utifrån
kvalitetskriterier.
Skr. 2009/10:34
13
De statliga medlen till forskning och utveckling beräknas uppgå till
28,3 miljarder kronor 2009, vilket är en ökning med 2,4 miljarder kronor
jämfört med föregående år. Utöver dessa medel beräknas investeringar
göras i FoU med 1,3 miljarder kronor från de forskningsstiftelser som
bildades med statliga medel i början på 1990-talet, med 1,8 miljarder
kronor från EU:s forskningsmedel och med 1,54 miljarder kronor från
kommuners och landstings medel för forskning. Sammantaget uppskattas
de offentliga medlen till FoU uppgå till 32,9 miljarder kronor 2009. Detta
beräknas motsvara en andel av BNP på cirka 1 procent.
Innovation och kommersialisering
Det svenska innovationssystemet rankas i topp i ett antal innovationsmätningar
. I European Innovation Scoreboard 2008 ligger Sverige i topp,
väl över genomsnittet i EU. Styrkorna i det svenska innovationssystemet
återfinns bland annat i investeringsnivå och förmågan att skapa
förutsättningar för innovationer. Det finns dock brister vad gäller
förmågan att kommersialisera och nyttiggöra forskningsresultat.
Tillväxten i det svenska innovationssystemet är också lägre än i ett flertal
andra länder.
Kommissionen och Europeiska rådet framhöll i Framstegsrapporten
från december 2008 som en ”points to watch” att Sverige skulle vinna på
fortsatta satsningar på att kommersialisera FoU, att överväga andra
styrmedel för innovation än sådana som är FoU-relaterade samt att föra
innovationsystemet närmare marknadens behov.
I den forsknings- och innovationsproposition, Ett lyft för forskning och
innovation (prop. 2008/09:50) som regeringen lämnade hösten 2008
presenterades ett nytt mål för forskningspolitiken där forskning till nytta
för näringslivets konkurrenskraft är en central del. Propositionen
innehåller ett flertal olika insatser som bidrar till bättre förutsättningar för
forskningsbaserad innovation och ökad kommersialisering och
nyttiggörande av forskningsresultat. Lärosätena är viktiga aktörer och
den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor behöver komma
näringslivet och samhället till nytta i högre grad än vad som är fallet i
dag. Högskolelagen (1992:1434) har ändrats så att det sedan den 1 juli
2009 ingår i högskolans samlade uppgift att verka för att
forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta. För
närvarande utarbetas en lagrådsremiss om att införa en skyldighet för
lärare vid högskolor att anmäla patenterbara uppfinningar till sin
arbetsgivare. Regeringen presenterade även en satsning för att stimulera
forskningsbaserade innovationer. Innovationskontor skapas vid ett antal
lärosäten.
Regeringen har även stärkt den långsiktiga finansieringen av
Innovationsbron AB.
Industriforskningsinstituten ska verka för hållbar tillväxt genom att
stärka näringslivets konkurrenskraft och förnyelse. I propositionen Ett
Skr. 2009/10:34
14
lyft för forskning och innovation (prop. 2008/09:50) presenterades en
satsning på instituten med 200 miljoner kronor för strategisk
kompetensutveckling. I januari 2009 omvandlades det tidigare
holdingbolaget IRECO Holding AB till Research Institutes of Sweden
(RISE) Holding AB, med utökat mandat att verka för institutens
utveckling. I slutet av 2009 beräknas SP Sveriges Tekniska
Forskningsinstitut AB, att föras över från staten till RISE Holding AB.
För att stärka dels den offentliga verksamhetens förnyelse, kvalitet och
effektivitet, dels innovationsförmågan och förutsättningarna för
strukturomvandling i näringslivet avser regeringen att tillsätta en
utredning med uppgift att utreda förutsättningarna för hur offentliga
aktörers investeringar bättre än i dag kan bidra till utvecklingen av nya
kunskapsintensiva företag. Förutsättningarna för sådana program ska
utredas inom verksamheter där offentliga aktörer har ansvar för större
samhällssektorer såsom infrastruktur, energi och hälso- och sjukvård.
I november 2008 beslutade regeringen om en satsning med syfte att
stimulera kommersialisering av innovationer inom hälso- och
sjukvården. Satsningen har en total omfattning på minst 40 miljoner
kronor under tre år.
I december 2008 lade regeringen fram propositionen Staten som
huvudman för bolag med verksamhet avseende forskning och utveckling
och annan verksamhet inom fordonsklustret m.m. (prop. 2008/09:95).
Propositionen innehåller en kraftfull satsning på forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom fordonsklustret om totalt 3 miljarder
kronor. Bakgrunden till detta är att det finns ett behov av att utveckla nya
motorer och bränslen för en mer klimatanpassad fordonsindustri och
transportsektor. Forskning och innovation spelar en viktig roll för att
ställa om industrin mot en mer klimatanpassad produktion och att behålla
nationell konkurrenskraft.
I budgetpropositionen för 2010 aviserade regeringen en treårig satsning
om 20 miljoner kronor per år för att främja unga innovatörer i samverkan
med utbildningsinstitutioner, företag och företagarorganisationer.
Immaterialrättsligt skydd
De immateriella rättigheternas betydelse för tillväxten i samhället har
ökat väsentligt. Därför har ett förstärkt skydd för dessa rättigheter hög
prioritet för regeringen. Många åtgärder på detta område har redan
vidtagits och nya är på gång.
Under 2008 gjordes ändringar i patentlagen som innebar dels
betydande lättnader i översättningskraven för europeiska patent, dels att
det infördes en möjlighet att skicka in patentansökningar till Patent- och
registreringsverket elektroniskt. Båda dessa reformer gör det billigare
och enklare för företag att skydda sina uppfinningar och bidrar därmed
till att ytterligare stimulera investeringar i forskning och utveckling.
För närvarande pågår ett arbete med att ta fram en ny varumärkeslag
och omfattande ändringar i firmalagen. En proposition är planerad under
våren 2010.
Förslaget innebär en rad förbättringar och förenklingar för
sökande och innehavare av varumärken och firmor. I takt med
informationssamhällets framväxt, och inte minst då kulturella och andra
kreativa näringar ökat i betydelse, har upphovsrätten hamnat alltmer i
fokus. I samband med genomförandet av EG-direktivet om civilrättsliga
sanktioner på immaterialrättens område (dir. 2004/48/EG) infördes den 1
april 2009 en möjlighet för domstol att besluta om att en
Internetleverantör ska ge rättighetshavare information om vilken
abonnent som har ett visst IP-nummer, som använts för att begå
upphovsrättsintrång. Syftet med bestämmelserna är att förbättra
förutsättningarna för lagligt tillhandahållande av upphovsrättsligt skyddat
material via Internet och minska upphovsrättsintrången. I samma syfte
och för att bidra till utvecklingen av lagliga användarvänliga tjänster
initierade regeringen vidare under 2008 branschsamtal mellan bl.a.
rättighetshavare och Internetleverantörer.
Skr. 2009/10:34
15
Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn
av upphovsrättslagens bestämmelser om upphovsrättens övergång och se
över vissa frågor om avtalslicenser samt se över upphovsrättslagen i
redaktionellt och språkligt hänseende. Uppdraget ska – vad avser de två
första frågorna – redovisas senast den 31 januari 2010 och i övriga delar
senast den 31 januari 2011.
3.2 Ett hållbart informationssamhälle för alla
• Riktlinje 9. Att underlätta spridning och användning av
informations- och kommunikationsteknik
Målet för den svenska IT-politiken är att Sverige ska vara ett hållbart
informationssamhälle för alla. De åtgärder som vidtas inom politiken för
informationssamhället syftar till att skapa goda förutsättningar för väl
fungerande marknader och effektiv konkurrens. I jämförelse med övriga
europeiska länder har svenska företag en fortsatt mycket hög IT-mognad.
Hela 96 procent av företagen med 10 eller fler anställda använder datorer
och Internet. Även andelen individer med tillgång till Internet i hemmet
ligger på en relativt hög nivå. I åldrarna 18 till 74 år hade 88 procent
tillgång till Internet i hemmet enligt uppgifter från 2009.
Under 2008 infördes möjlighet till stöd vid anläggning av kanalisation
vid utbyggnad eller ombyggnad av annan infrastruktur, exempelvis
genom att lägga tomrör för IT-infrastruktur samtidigt som elnät grävs
ner. Regeringen avser också att genomföra satsningar på bredband inom
ramen för Landsbygdsprogrammet 2007–2013 som en del av den
Ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Insatserna ger möjlighet
att i det lokala utvecklingsarbetet öka tillgången till bredband.
Frekvensutredningen (SOU 2008:72) föreslår effektivare och mer
ändamålsenliga regler för tillståndsgivning med marknadsmässig
tilldelning av frekvenser och statlig upphandling där marknaden
misslyckas. Betänkandet är remitterat och regeringen avser att lämna en
proposition under 2010.
En modernisering av regelverket ska bidra till
den samlade samhällsnyttan genom förbättrade möjligheter till
utveckling och innovation.
Den elektroniska förvaltningsutvecklingen har ett ständigt ökat behov
av IT och elektronisk kommunikationsteknik, vilket ställer stora krav på
säkerhet, tillgänglighet och robusthet. Regeringens strategi för
elektronisk förvaltningsutveckling bygger bl.a. på att statliga Sk
myndigheter ska sträva mot gemensamma öppna standarder och
principer för utnyttjande av IT och elektronisk kommunikation, vilket
ytterst kommer individer och företag till nytta samt underlättar
samarbetet mellan myndigheter. Genom ett ökat utbud av elektroniska
tjänster för företag kan det offentliga också bidra till företagens
effektivisering. För att genomföra regeringens handlingsplan för eförvaltningsutvecklingen
som beslutades i januari 2008 och leda och
samordna e-förvaltningen inrättade regeringen en E-delegation under
2009 (dir. 2009:19). Dess första uppgift är att utforma förslag till strategi
för myndigheternas arbete med e-förvaltning och bland annat föreslå
riktlinjer för hur den offentliga sektorns utveckling av e-tjänster ska
kunna stödja övergången till ny teknik. Förslaget ska redovisas till
regeringen senast den 30 september 2009. Post- och telestyrelsen (PTS)
har redovisat statistik som belyser utbyggnad av mobila
kommunikationsnät. Samtliga tillståndshavare som har täckningskrav
lever upp till dessa, i vissa fall med god marginal. Operatörerna har
under 2009 inlett fler samarbeten om nätutbyggnad.
r. 2009/10:34
16
Tjänstetillhandahållandet har på bred front utökats med mobila
bredbandstjänster och antalet abonnemang för mobil bredbandsanslutning
har ökat kraftigt. De tillstånd i frekvensbandet 2500-2690
MHz som tilldelades efter en auktion under våren 2008 kommer med stor
sannolikhet att användas för just denna typ av tjänster och därmed ge
konsumenter ökad tillgång till mobila kommunikationstjänster med hög
kapacitet. Härutöver har operatörerna genom Post- och telestyrelsens
beslut i mars 2009 fått möjlighet att erbjuda även mobila
bredbandstjänster i det s.k. 900-bandet (880-915 MHz och 925-960
MHz). Två av operatörerna som har tillstånd i detta band har också
informerat om sina planer på att använda bandet för mobila bredbandsnät
med hög överföringshastighet.
Regeringen fattade den 19 december 2007 beslut om den s.k. digitala
dividenden, det vill säga de frekvenser som frigörs för annan användning
vid övergången från analog till digital marksänd tv. Beslutet innebar att
frekvensutrymmet 790-862 MHz frigörs för andra tillämpningar än tv.
Beslutet har följts av flera andra länder inom EU och kommissionen har
publicerat förslag som innebär att medlemsstaterna ska vara skyldiga att
använda bandet på detta sätt. PTS har fått i uppdrag att ta fram en
planeringslösning som ska göra det möjligt att licensiera de frigjorda
frekvenserna enligt lagen om elektronisk kommunikation och enligt den
tidplan som myndigheten publicerat planerar man att tilldela tillstånd
under hösten 2010.
Beslutet är av stor vikt för kommunikationssektorn
eftersom det rör sig om ett förhållandevis stort frekvensområde som har
särskilt goda egenskaper för att erbjuda mobila tjänster med god
geografisk täckning.
Den 1 juli 2008 förändrades lagen om elektronisk kommunikation så
att PTS kan ålägga den dominerande aktören som driver, förvaltar och
tillhandahåller det s.k. kopparaccessnätet att skilja detta från övrig
verksamhet, främst försäljning av abonnemang till slutkunder. Ett beslut
om sådan s.k. funktionell separation måste föregås av gedigen utredning
och samråd med marknadens parter och bl.a. Konkurrensverket. Innan
beslut fattas av PTS måste också kommissionen lämna sitt godkännande.
Lagen ger också den dominerande operatören en möjlighet att istället
frivilligt erbjuda sig att genomföra en funktionell separation. Sådan
frivillig separation kan godtas av PTS i ett beslut.
Skr. 2009/10:34
17
3.3 Öppna fungerande marknader i en hållbar ekonomi
• Riktlinje 10. Stärka den industriella basens konkurrensfördelar
• Riktlinje 12. Utvidga och fördjupa den inre marknaden
• Riktlinje 13. Säkerställa öppna och konkurrenskraftiga
marknader i och utanför Europa
En av de ”points to watch” som kommissionen och Europeiska rådet
antagit avseende Sverige är att fortsätta arbetet med att öka
konkurrensen, särskilt inom servicesektorn. Regeringens politik syftar till
öppna fungerande marknader med god konkurrens. Detta är en
förutsättning för långsiktigt hållbar tillväxt. Den pågående
lågkonjunkturen är inte skäl att avvika från denna politik; tvärtom är det
viktigt att alla marknader fungerar väl när konjunkturen vänder. Att
säkerställa öppna marknader är grunden för Sveriges agerande såväl
inom ramen för EU som i WTO-arbetet. EU:s inre marknad är motorn för
tillväxt och jobbskapande och därmed en av grundstenarna i det
europeiska samarbetet.
Regeringens mål är att skapa hållbar tillväxt genom nya och växande
företag och nya jobb. Innovation och kreativitet ska stimuleras, bl.a.
genom den handlingsplan för kulturella och kreativa näringar som
regeringen beslutat om hösten 2009. Möjligheterna för nya aktörer och
till ökad valfrihet behöver förbättras, inte minst inom välfärdsområdet.
För att regeringens mål ska uppnås måste marknadernas funktionssätt
säkerställas. Näringspolitiken bidrar till detta samtidigt som
omställningen i näringslivet till en mer hållbar utveckling främjas.
Begreppet eko-effektiv ekonomi som förenar näringspolitiken med
klimat- och energiutmaningarna är värdefullt att tillämpa i Sverige och
EU.
Regeringen inrättade år 2006 Globaliseringsrådet. Rådet har nu
avslutat sitt arbete och rekommenderar i sin slutrapport regeringen och
hela samhället att ge frågor om konkurrenskraft, omställningsförmåga
och attraktivitet högre prioritet så att Sverige ska kunna dra största
möjliga nytta av globaliseringen.
Säkerställa öppna och konkurrenskraftiga marknader i och utanför
Europa
Regeringens politik, såväl nationellt som internationellt, har fortsatt varit
att motverka hinder som försvårar tillträdet till marknader samt att säkerställa
konkurrens på lika villkor. En förutsättning för sund konkurrens är
en restriktiv syn på användningen av offentliga stöd till företag.
Marknadens förtroende för regelverk och tillsyn måste vara stort.
Sverige har fortsatt att driva en politik baserad på utgångspunkten att
ökad handel och ekonomisk integration är en av de starkaste driv
krafterna för ekonomisk tillväxt och ökad välfärd. Att säkerställa och
fortsätta arbetet med att öppna marknader såväl inom som utanför EU är
därmed en grundläggande del i Sveriges handelspolitik. Dessa principer
är vägledande i Sveriges fortsatta arbete inom bl.a. WTO, i EU:s
förhandlingar om bilaterala och regionala frihandelsavtal samt i arbetet
med EU:s strategi för marknadstillträde.
Skr. 2009/10:34
18
En framåtsyftande politik för ökad frihandel och extern öppenhet är
fundamental för att främja tillväxt, jobbskapande och konkurrenskraft
inom EU. Den externa handeln har dock hittills haft en undanskymd roll i
EU:s tillväxtstrategi. Att en EU-strategi för tillväxt och sysselsättning
också ska ha en tydlig extern dimension som tar hänsyn till den externa
handeln är en självklarhet och en fråga som Sverige driver inom EUarbetet
. Under det svenska ordförandeskapet hösten 2009 är detta en
prioriterad fråga inom handelspolitikens område.
Sverige i en fungerande inre marknad
EU:s inre marknad kännetecknas av fri rörlighet för varor, tjänster,
personer och kapital. En väl fungerande inre marknad är motorn för
tillväxt och jobbskapande och därmed en av grundstenarna i det
europeiska samarbetet. För att EU:s inre marknad ska fungera i praktiken
krävs att samtliga länder genomför beslutade direktiv och regleringar.
Regeringen har därför under perioden prioriterat ett korrekt
genomförande och en korrekt tillämpning av EG-rätten. Kommissionens
rekommendation från den 30 juni 2009 om åtgärder för att förbättra den
inre marknadens funktion kommer att prägla arbetet framöver. Särskilt
prioriterat är ökad information om den inre marknaden, bättre
tillämpning av regelverket och att undanröja handelshinder.
Sverige fortsätter att uppfylla EU:s målsättning för genomförande av
inremarknadsdirektiv och redovisade i juli 2009 att 99,4 procent av
direktiven är genomförda (ett genomförandeunderskott på 0,6 procent).
Därmed uppfyller Sverige målet om 1 procents genomförandeunderskott.
Arbetet med genomförande av direktiv i tid är en svensk prioritering. En
viktig prioritering för hela EU är dock att samtliga direktiv genomförs i
samtliga länder så att den inre marknadens fulla potential kan utnyttjas.
Den senaste mätningen visar att cirka 6 procent av alla inremarknadsdirektiv
ännu inte har genomförts i samtliga medlemsstater.
Inremarknadsutredningen lämnade sitt betänkande till regeringen (SOU
2009:71) den 3 september 2009. Utredningen föreslår ett sammanhållet
och förenklat horisontellt regelverk för varor och tjänster, inklusive anpassning
av svensk rätt till det s.k. varupaketet. Utredningen lägger också
fram förslag och överväganden om bl.a.
ett ökat genomslag för EGfördragets
grundprinciper om fri rörlighet, en synligare svensk
inremarknadsmyndighet, tydligare roll och ansvar för kommuner och
landsting, kompetens- och informationsinsatser avseende den inre
marknaden samt bättre villkor för företag. Förslagen i utredningen
kommer att följas upp med bl.a. propositionsarbete under 2009 och 2010.
Åtgärder har vidtagits för att förstärka det kontinuerliga arbetet med att
informera om tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på
varuområdet både till förvaltning och näringsliv. Principen innebär att
om en vara är godkänd i ett EU-land ska den också ha fritt tillträde till
andra EU-länders marknader. En kontaktpunkt för varor utvecklas hos
Kommerskollegium. Den svenska förordning som antogs under våren
2009 (2009:52) kommer behandlas som en del av uppföljningen av
inremarknadsutredningen.
Skr. 2009/10:34
19
I inremarknadsutredningens förslag om ett horisontellt regelverk ingår
anpassningar till EG-förordning 765/2008 om ackreditering och
marknadskontroll, såväl i materiellt avseende som för den lagtekniska
strukturen. De svenska marknadskontrollmyndigheterna har inför
ikraftträdandet av denna förordning också förberett anpassningar i sak,
bl.a. inom ramen för samordningsorganet Marknadskontrollrådet. Det
nationella ackrediteringsorganet SWEDAC har även efter ett
regeringsuppdrag påbörjat utvecklingen av en webbportal för information
till allmänhet och företag om bl.a. CE-märkning och marknadskontroll.
Arbetet med att genomföra EU:s tjänstedirektiv har resulterat i att
regeringen i maj 2009 presenterade en proposition (2008/09:187) till
riksdagen med förslag till ny lag om tjänster på den inre marknaden samt
andra arrangemang för att genomföra tjänstedirektivet. Under hösten
planeras ett stort antal utbildningstillfällen för de myndigheter som ska
tillämpa de nya reglerna samt inrätta sig för elektroniska förfaranden
genom kontaktpunkten för tjänster och det elektroniska informationssystemet
IMI. Utvecklingen av den svenska kontaktpunkten för tjänster
framskrider och Sverige har samrått med ett stor antal andra
medlemsstater i utvecklingsarbetet som är tekniskt komplicerat.
Regeringen överlämnade 2008 en skrivelse till riksdagen om
standardiseringens betydelse i en globaliserad värld. I uppföljningsarbetet
kommer särskilt fokus ligga vid att identifiera vilka strategiska
områden, i ett perspektiv av ökad konkurrenskraft, som Sverige bör satsa
på.
Under våren 2009 nåddes en slutlig överenskommelse om det s.k.
tredje inre marknadspaketet för el och naturgas inom EU. Regeringen
tillsatte i april 2009 en utredning (dir. 2009:21) som ska föreslå
anpassningar i svensk lagstiftning och regelverk i övrigt till de reviderade
el- och gasmarknadsdirektiven, Europaparlamentets och rådets
förordningar om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande
handel med el respektive naturgasöverföringsnäten, samt till den
föreslagna förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan
energitillsynsmyndigheter inom EU. Utredningsuppdraget ska redovisas
senast den 1 mars 2010. Som ett viktigt steg i arbetet med att främja en
effektiv, gränslös och hållbar nordisk elmarknad med god konkurrens
och effektiv handel med omvärlden beslutade de nordiska
energiministrarna i september 2008 om en nordisk färdplan som
fokuserar på ytterligare harmonisering och integrering av elmarknaden.
Finansmarknadsåtgärder för att möta den ekonomiska krisen
När den finansiella krisen spred sig mellan världens ekonomier
försämrades funktionerna i det finansiella systemet avsevärt.
För att
minska återverkningarna på svensk ekonomi beslutade regeringen tidigt
att vidta ett antal stabiliserande åtgärder för att återställa förtroendet för
det finansiella systemet.
Skr. 2009/10:34
20
I oktober 2008 presenterade regeringen en omfattande stabilitetsplan
med såväl omedelbara åtgärder som en omfattande stödlagstiftning
(2008:814). Stödlagen gör det möjligt för regeringen att med kort varsel
lämna olika former av stöd till kreditinstitut, för att undvika en allvarlig
störning i det finansiella systemet. Riksgäldskontoret utsågs till
regeringens stödmyndighet, med ansvar för att genomföra de beslutade
åtgärderna. Finansinspektionen fick ett särskilt uppdrag att regelbundet
kontrollera att stödåtgärderna även kommer hushållen och företagen till
del.
Som en första åtgärd höjdes insättningsgarantin, (prop. 2008/09:49,
bet. 2008/09:FiU14, rskr. 2008/09:16) i syfte att stärka insättarnas
förtroende och upprätthålla en stabil inlåning. Garantin omfattar
insättningar på alla typer av konton utom det individuella pensionssparandet
(IPS).
För att underlätta finansieringssituationen för solventa institut och
stärka stabiliteten på de finansiella marknaderna införde regeringen ett
garantiprogram för medelfristig upplåning. Syftet är att underlätta för
banker att finansiera sig på olika löptider och därmed skapa bättre
förutsättningar för hushåll och företag att låna pengar till rimliga villkor.
Programmet har en ekonomisk ram på 1 500 miljarder kronor och gäller
fram till och med den 30 april 2010. Fram till den 15 juni 2009 hade åtta
kreditinstitut gått med i programmet. Den totala summa som garanterats
vid detta datum var 353 miljarder kronor. Bedömningen är att
programmet har haft en stabiliserande effekt på de finansiella
marknaderna och därmed kommit alla aktörer tillgodo. Som exempel kan
nämnas ökade emissionsvolymer på obligationsmarknaden under våren,
även för institut utanför garantiprogrammet.
I osäkra tider kan det vara svårt att ta in nytt ägarkapital samtidigt som
kraven på bankerna ökar att göra just detta. Regeringen beslöt därför att i
februari 2009 införa ett kapitaltillskottsprogram som riktar sig till
solventa banker och andra kreditinstitut, som bedöms vara viktiga för den
finansiella stabiliteten. Syftet var att undvika en kreditåtstramning i
ekonomin genom att öka bankernas förmåga att förse hushåll och företag
med krediter till rimliga villkor.
Kapitaltillskottsprogrammet omfattar maximalt 50 miljarder kronor
och löper fram till och med den 17 februari 2010. Hittills har 5,6
miljarder kronor använts inom ramen för programmet. Regeringens
bedömning är att programmet har haft en stabiliserande effekt på
marknaden och bidragit till att bankernas finansieringssituation
förbättrats det senaste halvåret.
Att så få institut har ansökt om
kapitaltillskott är troligtvis en följd av att programmen i första hand har
utformats för att stimulera marknadslösningar.
Stödlagen gör det också möjligt för staten att ingripa om ett finansiellt
institut skulle få så omfattande problem att det finns risk för en allvarlig
störning i det finansiella systemet. Det finns ett brett mandat att vidta de
stödåtgärder som situationen kräver, även om institutet i fråga inte har
ansökt om stöd. Oavsett hur stöden utformas är det i första hand ägarna
och de som bidragit med riskkapital som ska stå för eventuella förluster.
För att finansiera krisåtgärderna inrättades en stabilitetsfond. Sk
Regeringen beslutade den 8 oktober om en proposition Stabilitetsavgift
(prop. 2009/10:30) om att införa en s.k. stabilitetsavgift. Förslaget
innebär att banker och kreditinstitut ska betala en avgift för att finansiera
den stabilitetsfond som kan användas för att hantera finansiella kriser.
Därigenom skapas ett långsiktigt hållbart finansieringssystem som ligger
utanför statsbudgeten.
r. 2009/10:34
21
Ett konkurrenskraftigt och hållbart näringsliv
Syftet med inriktningen mot en eko-effektiv ekonomi är att diskutera
utifrån hur Sverige och Europa kan öka konkurrenskraften och samtidigt
möta dagens utmaningar och gemensamma målsättningar inom klimat och
energiområdena. Goda exempel som belyser lönsamhets- och
konkurrensfördelar i att minska sin miljöpåverkan i alla typer av företag
lyfts fram.
I propositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop.
2008/09:50) presenterades stora satsningar på klimatrelaterad och teknisk
forskning. Utöver detta har regeringen under året genomfört insatser
inom miljöteknik som exportfrämjande, investeringsfrämjande, analys
och kunskapsutveckling. I propositionen En sammanhållen klimat- och
energipolitik – Klimat (prop. 2008/09:163) presenterades förstärkta
satsningar på marknadsintroduktion av energieffektiv teknik samt
åtgärder för att främja energitjänster.
Sverige driver ett aktivt arbete inom klimatpolitiken på både europeisk
och global nivå, se vidareavsnitt 3.4.
En effektiv tillämpning av konkurrenslagstiftningen
Konkurrensverket har fortsatt arbetet mot anbudskarteller, och i maj
2009 avslutades också Sveriges hittills största kartellmål i
Marknadsdomstolen. Sex av nio asfaltföretag dömdes att betala närmare
en halv miljard kronor i konkurrensskadeavgift.
Konkurrensverket har granskat samarbeten inom branschorganisationer
och konstaterar att var tredje branschorganisation ägnar sig åt verksamhet
som kan komma i konflikt med konkurrensreglerna. Det handlar t.ex. om
prisrekommendationer till medlemsföretag eller insamling och
distribution av prisuppgifter, försäljning och kostnader.
Konkurrensverket har intensifierat tillsynen av upphandlingsreglerna och
lagt särskild vikt vid att uppmärksamma otillåtna direktupphandlingar,
t.ex. vad gäller kommunernas upphandling av avfallstjänster där
Konkurrensverket konstaterar att nästan vart tredje kommunalt avfallskontrakt
inte upphandlats i konkurrens. Därutöver har Konkurrensverket
i ett flertal ärenden granskat felaktiga upphandlingar där upphandlarna i
vissa fall även trotsat domstolsbeslut.
Ökad konkurrens genom fler aktörer och ökad valfrihet.
Regeringen anser att det är angeläget att komma till rätta med de problem
som uppstår när offentliga aktörer ägnar sig åt affärsverksamhet som
Skr. 2009/10:34
22
snedvrider konkurrensen på marknaden och därmed tränger undan privat
näringsverksamhet. För att skapa förutsättningar för fler små företag att
växa och bedriva verksamhet har regeringen under 2009 lämnat
propositionen Konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet på marknaden
m.m. (prop. 2008/09:231) med förslag om att konkurrenslagen
kompletteras med regler som innebär att staten, en kommun eller ett
landsting kan förbjudas att i sin säljverksamhet tillämpa ett visst
förfarande om den snedvrider förutsättningarna för effektiv konkurrens.
En kommun eller ett landsting får även förbjudas att bedriva sådan
verksamhet som inte är förenlig med den kommunala kompetensen. De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010.
Den 1 januari 2009 trädde lagen (2008:962) om valfrihetssystem
(LOV) i kraft. LOV reglerar vad som ska gälla för de kommuner och
landsting som vill öka valfriheten och konkurrenspröva verksamheter
genom att överlåta valet av utförare av äldreomsorg, stöd till personer
med funktionsnedsättning samt hälso- och sjukvårdstjänster till brukaren
eller patienten. Såväl privata företag som ideella organisationer kan
ansöka om att bli godkända som leverantörer. Lagen bygger på att det
inte är någon priskonkurrens mellan leverantörerna. Den enskilde ges i
stället möjlighet att välja den leverantör som hon eller han uppfattar
tillhandahåller den bästa kvaliteten. Den 10 september 2009 beslutade
regeringen om en lagrådsremiss enligt vilken Arbetsförmedlingen från
och med den 1 december 2010 ska ha en skyldighet att erbjuda vissa
nyanlända invandrare valfrihetssystem med etableringslotsar. Enligt
förslaget kommer därmed även Arbetsförmedlingen att tillämpa LOV.
Syftet med förslaget är att underlätta och påskynda nyanländas etablering
i arbets- och samhällslivet (se även avsnitt 4.2). Förslaget är i linje med
kommissionens och Europeiska rådets ”points to watch” om att öka
deltagandet på arbetsmarknaden för personer med utländsk bakgrund.
Den 1 januari 2010 träder ändringar i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) i kraft, varigenom landstingen blir skyldiga att införa
vårdvalssystem som ger allmänheten möjlighet att välja mellan olika
vårdgivare i primärvården. I dag finns sådana system i några landsting.
Det nya vårdvalssystemet gör att reglerna för att välja
primärvårdsutförare blir mer enhetliga än i dag. Företag och
organisationer får bättre möjligheter att etablera en verksamhet inom
primärvård och patienterna får fler vårdgivare att välja mellan. Alla
vårdgivare som uppfyller kraven som respektive landsting beslutat om
ska ha rätt att etablera sig i primärvården med offentlig ersättning.
Grunderna i ersättningssystemet ska vara att pengarna följer patientens
val och att privata och offentliga vårdgivare behandlas lika.
Vårdvalssystemets effekter på konkurrensen ska noga utvärderas och
Konkurrensverket har därför under 2009 och 2010 haft i uppdrag att följa
införandet ur konkurrenssynpunkt för att säkerställa att offentliga och
privata vårdgivare kan konkurrera på lika villkor.
Den 1 juli 2009 trädde ny lagstiftning i kraft som innebär en
omreglering av apoteksmarknaden. Målet med omregleringen är att
konsumenterna ska få ökad tillgänglighet till läkemedel, bättre service
och större tjänsteutbud. Apoteket AB:s nuvarande monopol ersätts av ett
system där den som får tillstånd av Läkemedelsverket får driva apotek.
Statens ägande av Apoteket AB ska successivt minskas genom avyttring.
Skr. 2009/10:34
23
Motsvarande 150 apotek ska föras över till ett nytt statligt bolag och
kunna ha enskilda entreprenörer som delägare. Ett särskilt
omstruktureringsbolag ser fortsatt till att omstruktureringen av Apoteket
AB sker transparent, konkurrensneutralt, oberoende och att det sker en
marknadsmässig värdering inför en utförsäljning av apotek.
Konkurrensverket ska på regeringens uppdrag följa och analysera
utvecklingen på apoteksmarknaden under omregleringsperioden.
Uppdraget ska slutrapporteras den 31 december 2009.
Den 1 november 2009 träder ny lagstiftning i kraft som innebär att
detaljhandel med vissa receptfria läkemedel ska få bedrivas på andra
platser än öppenvårdsapotek. Regleringen innebär i princip att en stor del
av de mest efterfrågade receptfria läkemedlen görs tillgängliga i övrig
handel.
Den 16 juni 2009 upphävdes SJ AB:s ensamrätt att utföra persontrafik
på järnväg på kommersiell grund. Det är början på en process som
innebär att marknaden för persontrafik på järnväg öppnas för konkurrens.
Från och med den 1 juli 2009 är det öppet för helgtrafik och den 1
oktober 2009 öppnas hela det svenska järnvägsnätet för internationell
persontrafik med rätt till cabotage. Innebörden är att ett företag som
huvudsakligen utför internationell trafik för att ta upp och släppa av
passagerare som inte passerar en landsgränd. Den 1 oktober 2010 öppnas
marknaden helt för persontrafik på järnväg.
Vidare avser regeringen att under hösten 2009 återkomma till
riksdagen med förslag som kan innebära att fordonsbesiktningsverksamheten
kan utsättas för konkurrens från den 1 juli 2010.
Konkurrensverket har uppmärksammat att samägandet av kärnkraften
innebär nackdelar ur konkurrenssynpunkt, eftersom de tre stora elbolagen
tillsammans äger och kontrollerar all kärnkraft i Sverige samt att
samägandet därför bör upphöra. Regeringen anser att en väl fungerande
elmarknad stärker svensk konkurrenskraft och har stor betydelse för
prisutvecklingen på elkraft såväl för företag som för hushåll. Regeringen
har därför tillsatt två förhandlingsmän som har till uppgift att senast den
31 december 2009 lämna förslag till lösning avseende samägandet av
kärnkraften.
Den 1 juli 2008 trädde den nya fjärrvärmelagen i kraft. En särskild
utredare ska analysera förutsättningarna för ett lagstadgat tredjepartstillträde
till fjärrvärmenäten och därigenom skapa förutsättningar för
konkurrens på fjärrvärmemarknaderna. Om det bedöms lämpligt ska
utredningen också lämna förslag till ett regelverk för tredjepartstillträde.
Syftet är att ytterligare stärka fjärrvärmekundernas ställning samt att
åstadkomma en effektivare värmemarknad med lägre fjärrvärmepriser
och en förbättrad miljö.
Konkurrenspolitiken har ett brett angreppssätt som utgår ifrån att man
måste ta vara på varje möjlighet att överväga konkurrensförbättrande
åtgärder inom hela samhällsekonomin. Även om Sverige har en stark
ekonomi och ett i internationellt perspektiv avreglerat och konkurrenskraftigt
näringsliv är prisläget i Sverige högt inom många områden i
jämförelse med andra länder, vilket kommissionen och Europeiska rådet
pekade ut som en ”points to watch” för Sverige. En huvudsaklig orsak till
detta är en bristande konkurrenssituation, vilket också gör att
prisstegringar riskerar att bli mer märkbara och långvariga. Regeringen
ser därför behov av konkurrensförbättrande åtgärder på en rad områden
och har med anledning av detta gett Konkurrensverket i uppdrag att
lämna konkreta och rangordnade förslag på konkurrensförbättrande
åtgärder. Den 31 mars 2009 slutredovisade Konkurrensverket 59 åtgärder
för bättre konkurrens i Sverige som spänner över stora delar av
samhällsekonomin. Att ta ett samlat grepp om konkurrensfrågorna är
nödvändigt för att förbättra möjligheterna att driva igenom reformer som
ger tydliga och långsiktiga resultat för hela samhällsekonomin. Ett arbete
pågår för att omhänderta Konkurrensverkets åtgärdsförslag på bästa sätt.
Regeringen avser att under våren 2010 närmare presentera de satsningar
som görs på konkurrensförbättrande åtgärder med betydelse för
samhällsekonomin.
Skr. 2009/10:34
24
Ökad konkurrens genom förbättrad offentlig upphandling
Regeringen avser att i en kommande proposition genomföra EG:s
reviderade rättsmedelsdirektiv i svensk rätt (förslaget beskrivs närmare i
Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30). Förslaget
syftar bl.a. till att komma till rätta med fall då en upphandlande
myndighet tecknar upphandlingskontrakt för att stänga möjligheten till
överprövning. Förslaget behandlar även problemet med att det saknas
effektiva rättsmedel mot otillåtna direkttilldelningar av kontrakt. En
marknadsskadeavgift avseende otillåten direktupphandling föreslås
införas samt att Konkurrensverket får talerätt i mål om marknadsskadeavgift.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juni 2010.
Förslaget innehåller även regelförenklingsförslag för upphandlingar såväl
över som under tröskelvärdena i EG-direktiven.
Regional konkurrenskraft och stärkt utvecklingskraft i landsbygder
Den nationella tillväxten baseras på konkurrenskraftiga regioner och
utgörs av summan av deras tillväxt.
Den nationella strategin för regional konkurrenskraft, entreprenörskap
och sysselsättning 2007–2013 utgör den nationella strategiska
referensramen (NSRF) för det regionala tillväxtarbetet. Regeringen pekar
ut följande prioriteringar i strategin: innovation och förnyelse,
kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet samt
strategiskt gränsöverskridande samarbete. Dessa prioriteringar är
vägledande för det regionala tillväxtarbetet samt styrande för de
regionala och nationella strukturfondsprogrammen. Omställning till ett
mer hållbart energisystem ses exempelvis som en möjlighet för att stärka
den regionala tillväxten genom nyttjande av omställningen som drivkraft
för teknik-, produkt och tjänsteutveckling. Regeringens nyligen beslutade
handlingsplan för kulturella och kreativa näringar är också viktig för
regional tillväxt. Under 2009 genomförs en strategisk uppföljning av
strategin i syfte att belysa regeringens och regionernas konkurrenskrafts och
tillväxtarbete. Uppföljningen utgör även en avstämning av strategin
enligt riktlinjer från kommissionen och kommer att överlämnas i
december 2009.
Regionala aktörer har i dialoger med Regeringskansliet
särskilt lyft fram behovet av bättre nationell och regional samordning
mellan arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och regional Sk
tillväxtpolitik. Att kunna säkra regional kompetensförsörjning och
arbetskraftsutbud har blivit än mer aktuellt i samband med pågående
lågkonjunktur.
r. 2009/10:34
25
Medel för regional projektverksamhet har beviljats på den regionala
nivån av länsstyrelser, samverkansorgan och regionala självstyrelseorgan.
Den regionala projektverksamheten inom den regionala
tillväxtpolitiken bedrivs i enlighet med de regionala utvecklingsprogrammen,
de regionala tillväxtprogrammen och de regionala
strukturfondsprogrammen för konkurrenskraft och sysselsättning. Den
totala volymen av beslutade medel om regional projektverksamhet för
2008 uppgick till cirka 5 025 miljoner kronor. Av finansieringen kommer
bl.a. 39 procent (cirka 2 miljarder kronor) från statliga medel, 36 procent
(cirka 1,8 miljarder kronor) från EU-medel och 9 procent (cirka 466
miljoner kronor) från privat finansiering. Cirka 4 miljarder kronor har
beslutats om för utveckling av entreprenörskap och innovativa miljöer,
cirka 504 miljoner kronor för regionförstoring och ett utvecklat
informationssamhälle, cirka 266 miljoner kronor för gränsöverskridande
samarbete och cirka 245 miljoner kronor för kompetensförsörjning och
ökat arbetskraftsutbud.
Under 2009 har regeringens beslutat om skrivelse 2008/09:167 En
strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder. Denna
syftar till att landsbygdsperspektivet, där det är relevant, införlivas som
en naturlig del i alla politiska områden. För att omvandla landsbygdernas
resurser till hållbar tillväxt och sysselsättning krävs dock större insatser
från politiken inom flera områden. Regeringens inriktning är därför att,
när det är relevant, bättre än hittills införliva landsbygdsperspektivet som
en naturlig del i alla politiska områden och att skapa mervärden genom
samverkan mellan olika områden. Åtgärderna i strategin handlar om
utveckling av vissa branscher som gruv- och mineralnäringen,
turistnäringen, samt kulturella och kreativa näringar, ökad användning av
förnybar energi även kopplat till möjligheter till entreprenörskap och
sysselsättning i landsbygder, utredning om den framtida
arbetskraftstillgången i landsbygder, fortsatt bredbandsutbyggnad,
främjande kommersiell och offentlig service, samt främjande av
företagande och entreprenörskap genom generella regelförenklingar.
Landsbygdsprogrammet för Sverige 2007–2013 är ett viktig instrument i
detta arbete. Programmet omfattar totalt drygt 35 miljarder kronor varav
cirka 6 miljarder kronor till åtgärder för att diversifiera ekonomin och
främja livskvaliteten på landsbygden. Bland de nationella
prioriteringarna för programmet utmärks bland annat tydligt fokus på
konkreta åtgärder som främjar företagande, tillväxt och sysselsättning på
landsbygden och som stärker såväl lantbrukets som andra
landsbygdsföretags konkurrensförmåga, ekonomisk bärkraft och bidrag
till omställningen till ett hållbart samhälle och naturresursutnyttjande.
Som en del i den Ekonomiska återhämtningsplanen för Europa beslutade
Europeiska rådet under 2009 om att stärka landsbygdsprogrammen.
Sverige arbetar nu med genomförandet av denna förstärkning som
kommer att innebära att drygt 250 miljoner kronor satsas på bredband på
landsbygden, se även avsnitt 3.2.
Skr. 2009/10:34
26
Det pågående regionala arbetet med energiomställning, som sker i
samverkan med andra regionala program och planer, stärker arbetet för
en hållbar regional tillväxt. I budgetpropositionen för 2010 föreslår
regeringen förstärkta medel under perioden 2010–2014 för det
energirelaterade omställningsarbetet på regional nivå, bl.a. genom att
medel tillförs länsstyrelsernas arbete med vidareutveckling av regionala
klimat och
energistrategier samt ökat stöd för regionala
samverkansprojekt kring energieffektivisering. Insatserna ingår i det
femåriga energieffektiviseringsprogram som regeringen aviserade i
propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi (prop.
2008/09:163) (se avsnitt 3.4). Samverkan mellan energistrategin och de
regionala planerna och programmen stärker arbetet för en hållbar
regional tillväxt.
Mot bakgrund av den lågkonjunktur Sverige befinner sig i har
regeringen mellan januari 2008 och februari 2009 utsett regionala
varselsamordnare för att möta behoven som uppstår och för att
säkerställa Sveriges konkurrenskraft. Uppdraget är att samordna aktörer,
befintliga resurser och insatser lokalt och regionalt. Varselarbetet har
visat på värdet och betydelsen av fungerande regionala partnerskap och
regionalt förankrade långsiktiga strategier som grund för snabba beslut
om åtgärder i en krissituation. Arbetet har främjat samverkan och lett till
att lokala och regionala resurser i större utsträckning samordnas och
utnyttjas effektivare. Drygt 200 förslag har inkommit inom olika
politikområden. Ungefär en tredjedel av förslagen har regeringen
hörsammat och genomfört, en tredjedel behandlas vidare och en tredjedel
är förslag som inte bedöms vara aktuella för regeringen i den här
situationen. Av de förslag som regeringen hörsammat kan nämnas
förstärkt utlåning till små och medelstora företag, förstärkt
exportfinansiering via AB Svensk Exportkredit (SEK), insatser för
fordonsindustrin med ett FoU-bolag, möjligheter till statliga
kreditgarantier för lån i Europeiska Investeringsbanken samt
undsättningslån för företag i ekonomiska svårigheter. Åtgärder inom
andra områden avser exempelvis skatteavdrag för reparationer och
ombyggnader, satsningar på infrastruktur, nystartsjobb, uppskov för
arbetsgivare att betala skatt, kompetensutveckling och arbetspraktik, stöd
till kommunsektorn för att värna välfärden och satsningar på matchning
och coaching av arbetssökande inom arbetsförmedlingen. Regeringens
stöd till bankerna har varit särskilt viktigt för att få den finansiella
strukturen att fungera.
3.4 Miljö- och klimatpolitik för hållbar tillväxt
• Riktlinje 11. Att främja ett hållbart användande av resurser och
stärka synergierna mellan miljöpolitik och tillväxt
I den Ekonomiska återhämtningsplanen för Europa pekade
kommissionen på möjligheten att ställa om ekonomin och göra den
”grön”. Regeringen är övertygad om att klimatutmaningarna kan vändas
till en möjlighet för Sverige.
Begreppet eko-effektiv ekonomi som
förenar näringspolitiken med klimat- och energiutmaningarna är
värdefullt att tillämpa i Sverige och EU. Ekonomiska styrmedel såsom
utsläppshandel och skatter är viktiga verktyg för att bryta sambandet
mellan utsläpp och ekonomisk tillväxt.
Skr. 2009/10:34
27
Sverige har genomfört insatser ifråga om ökad energieffektivitet i
byggnader och eko-innovationer inklusive andra generationens
biodrivmedel. Sverige vidtar löpande åtgärder också på många andra
områden såsom vattenrening och bevarandet av den biologiska mångfalden
.
Klimat
De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige uppgick år 2007 till 65,4
miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket var 9,1 procent lägre än 1990.
Under perioden 1990–2007 ökade samtidigt BNP med cirka 48 procent.
De samlade utsläppen av växthusgaser har alltså i betydande grad
avlänkats från den ekonomiska tillväxten. Sverige har också låga
nationella utsläpp per capita och per BNP-enhet jämfört med de flesta
andra industriländer. De förhållandevis låga utsläppen beror i hög
utsträckning på en stor andel vatten- och kärnkraft i elproduktionen och
en betydande användning av biobränslen, vilket i sin tur beror på den
energi- och klimatpolitik som förts.
Utsläppen från de olika samhällssektorerna i Sverige har utvecklats
mycket olika under perioden 1990–2007. I Sverige kommer numera de
största utsläppen av växthusgaser från transporter och industrier.
Utsläppen från el- och värmeproduktion och från uppvärmning av
bostäder och lokaler är däremot mycket små jämfört med motsvarande
utsläpp i andra industriländer.
Som ett led i att utveckla klimat- och energipolitiken och svara upp
mot nödvändiga utsläppsmål presenterade regeringen i mars 2009 En
sammanhållen klimat- och energipolitik (prop. 2008/09:162 och
2008/09:163) som antogs av riksdagen sommaren 2009 (bet.
2008/09:MJU28, rskr. 2008/09:300 och bet. 2008/09:NU25 rskr.
2008/09:301). Politiken innebär att utsläppen av växthusgaser för Sverige
år 2020 bör vara 40 procent lägre än utsläppen år 1990. Målet gäller för
de verksamheter som inte omfattas av systemet för handel med
utsläppsrätter. För att nå målet avser regeringen att redan beslutade
styrmedel ska kompletteras med utvecklade ekonomiska styrmedel på
skatteområdet. Regeringen avser även att tidigt och fullt ut genomföra
minskningar i enlighet med beslutade åtgärder inom EU. Därutöver
kommer Sverige, inom ramen för det nationella målet, att genomföra
utsläppsminskande åtgärder i andra länder, såsom gröna investeringar i
utvecklingsländer eller insatser i andra EU-länder.
Det nationella delmålet för 2008–2012 ligger fast. Detta innebär att de
svenska utsläppen av växthusgaser under perioden 2008–2012 ska vara
minst 4 procent lägre än utsläppen 1990.
Användningen av fossila bränslen för uppvärmning kommer att
avvecklas till år 2020, vilket har stor betydelse för bebyggelsens
klimatpåverkan. Regeringen avser att stegvis öka energieffektiviteten i
transportsystemet, bryta fossilberoendet och därigenom minska
klimatpåverkan. I propositionen En sammanhållen klimat- och
energipolitik – Klimat (prop. 2008/09:162) presenterade regeringen en
handlingsplan för en fossiloberoende fordonsflotta år 2030, vilken
omfattar såväl skatteförslag som satsningar på förnybara drivmedel och
alternativa tekniker. Med dessa och nedan redovisade mål och åtgärder
för hållbar energi och hållbara transporter är regeringens inriktning att
Sverige år 2050 har en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan
nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.
Skr. 2009/10:34
28
Hållbar energi
Genom riksdagens beslut om propositionen En sammanhållen klimat och
energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25, rskr.
2008/09:301) har en rad nya mål för förnybar energi satts upp för
Sverige. Andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 procent av
den totala energianvändningen. Inom transportsektorn ska andelen
förnybar energi samma år vara minst 10 procent. Båda dessa mål utgår
från de krav som ställs på Sverige inom direktivet om främjande av
förnybar energi (dir. 2009/28/EG).
Användningen av förnybar energi ökar i alla sektorer beroende på en
rad olika åtgärder, framförallt som en effekt av koldioxidskatten och
elcertifikatsystemet. Sveriges andel förnybar energi i förhållande till
slutlig energianvändning har ökat stadigt sedan början på 70-talet och
uppgick år 2007 till 43,9 procent. Bioenergi och vattenkraft står för den
största delen.
Riksdagen har sedan tidigare fastställt att målet för förnybar el inom
ramen för elcertifikatsystemet innebär en ökning med 17 TWh till 2016
jämfört med 2002 års nivå. Regeringen har nyligen gjort bedömningen
(prop. 2008/09:163) att ett nytt mål bör sättas till år 2020 motsvarande en
ökning med 25 TWh jämfört med läget år 2002. Under år 2008
producerades totalt 14,2 TWh förnybar el inom ramen för
elcertifikatsystemet, vilket bedöms vara i takt med riksdagens målsättning
. Det största bidraget stod den biobränslebaserade elproduktionen
för. Vindkraften ökade mest, med 39 procent jämfört med föregående år.
Förnybara drivmedel utgjorde 2007 cirka 4 procent av transporternas
energianvändning, i första hand via låginblandning i bensin och diesel,
motsvarande 3,6 TWh, en ökning med 0,9 TWh från året innan. För
vindkraften har riksdagen år 2002 satt upp ett planeringsmål på 10 TWh
till 2015. Riksdagen har under 2009 beslutat om en nationell
planeringsram för vindkraft motsvarande en årlig produktionskapacitet
på 30 TWh till år 2020 varav 20 TWh till lands och 10 TWh till havs. I
propositionen från mars 2009 Prövning av vindkraft (prop.
2008/09:146)
föreslås flera ändringar för att underlätta utbyggnaden av vindkraft samt
minska de administrativa kostnaderna och öka förutsägbarheten för
företagen utan att sänka kraven på en rättssäker och noggrann
handläggning. Ett exempel på föreslagna ändringar är att den samlade
prövningen av vindkraftverken föreslås ske vid miljötillståndsprövningen
och att de nuvarande kraven på detaljplan och bygglov i huvudsak tas
bort. Ett annat förslag på ändrade regler är att frågor om
ledningsdragning som har tillståndsprövats enligt miljöbalken inte ska
behöva prövas i ett ärende om nätkoncession för linje.
Skr. 2009/10:34
29
En mer effektiv energianvändning kan bidra till minskad klimatpåverkan.
Genom riksdagens beslut om propositionen En sammanhållen
klimat- och energipolitik – Energi (prop. 2008/09:163, bet.
2008/09:NU25, rskr. 2008/09:301) antogs ett nationellt sektorsövergripande
energieffektiviseringsmål. Målet innebär att energiintensiteten
uttryckt i termer av energianvändning per BNP ska minska
med 20 procent till år 2020 jämfört med år 2008. I nämnda proposition
presenterade regeringen även en nationell handlingsplan för energieffektivisering,
vilken ska bidra till att uppnå det nationella energiintensitetsmålet
samt det mål om 9 procents energibesparing till år 2016 i
förhållande till det årliga energianvändningsgenomsnittet 2001–2005
som följer av direktivet om slutlig energianvändning och energitjänster
(dir. 2006/32/EG).
I budgetpropositionen för 2009 avsatte regeringen 320 miljoner kronor
under åren 2010–2011 för fortsatta insatser för energieffektivisering på
lokal och regional nivå respektive insatser för hållbar energianvändning.
Inom ramen för detta arbete har bl.a. Energimyndigheten presenterat
flera konkreta verktyg och program för energieffektivisering i små och
medelstora företag, vilket i dag finns utformat för den energiintensiva
industrin och som visat på mycket goda resultat. Insatserna omfattar även
exempelvis åtgärder för att främja marknadsintroduktion av
energieffektiv teknik (särskilt i bostäder och lokaler) och kommunal
energi- och klimatrådgivning.
I budgetpropositionen för 2010 tillförs dessa åtgärder ytterligare 255
miljoner kronor för 2012. Därtill avsätter regeringen 300 miljoner kronor
årligen för finansiering av ett femårigt program för energieffektivisering
under perioden 2010–2014, som en förstärkning och breddning av
energieffektiviseringsinsatserna, utöver dagens politik. Programmet
innehåller förstärkt regionalt och lokalt energi- och klimatarbete, insatser
för information, rådgivning, stöd för teknikupphandling och
marknadsintroduktion av energieffektiv teknik (särskilt för vägtransport
och areella näringar), nätverksaktiviteter samt införande av ett
stödsystem med energikartläggningscheckar.
Hållbara transporter
I den transportpolitiska målpropositionen Mål för framtidens resor och
transporter (prop. 2008/09:93), som riksdagen antog i mars 2009,
framgår att transportpolitiken är en viktig del av regeringens politik för
fler jobb och växande företag.
Utsläppen av koldioxid från inrikes transporter utgjorde närmare 32
procent av de samlade utsläppen i Sverige 2007. Kraftfulla åtgärder
behövs för att reducera utsläppen från transportsektorn. Regeringen avser
att stegvis öka energieffektiviteten i transportsystemet, bryta
fossilberoendet och därigenom minska klimatpåverkan.
För att stimulera och öka takten i en övergång till en mer miljöanpassad
fordonspark föreslogs i propositionen En sammanhållen klimat och
energipolitik – Klimat (prop. 2008/09:162) bl.a. att nya miljöbilar
befrias från fordonsskatt under de första fem åren. Den s.k.
miljöbilspremien, som infördes 1 april 2007 för att under en avgränsad
tid påskynda ett marknadsgenomslag för miljöbilar i Sverige, ersätts
därmed med en långsiktig skattebefrielse. Förslaget bör enligt regeringen
träda i kraft den 1 januari 2010, men gälla retroaktivt och tillämpas för
bilar som tas i bruk fr.o.m. den 1 juli 2009. En skillnad jämfört med
miljöbilspremien är att skattebefrielsen inte bara gäller bilar som köps av
privatpersoner utan även de som köps av företag, t ex förmånsbilar.
Miljöbilspremien har haft den eftersträvade kraftfulla effekten, i april
2007 när miljöbilspremien infördes fanns det cirka 68 000 miljöbilar i
Sverige, sommaren 2009 är antalet 228 000. Drygt 30 procent av
nybilsförsäljningen utgörs av miljöbilar.
Skr. 2009/10:34
30
Genom förordningen (2009:1) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för
myndigheters bilar och bilresor, skärptes från den 1 februari 2009
miljökraven ytterligare och det infördes långtgående trafiksäkerhetskrav.
Huvudregeln är nu att alla personbilar som statliga myndigheter köper in
eller leasar ska vara miljöbilar.
Miljöteknik
I budgetpropositionen för 2010 föreslår regeringen, inom ramen för ett
nytt femårigt program för energieffektivisering (2010–2014) förstärkta
satsningar för att genom teknikupphandling och angränsande åtgärder för
marknadsintroduktion främja utveckling, användning och spridning av
ny energieffektiv teknik. Tonvikt läggs på energieffektiva vägtransportfordon
samt energieffektiva maskiner inom de areella näringarna.
Eftersom utvecklingen av städer och tätorter har en stor inverkan på
både klimat, konkurrenskraft och livskvalitet tillsatte regeringen hösten
2008 Delegationen för hållbara städer. Delegationen har ett brett uppdrag
att under två år verka för hållbar stadsutveckling. Genom användande av
integrerad, hållbar stadsplanering och ny miljöteknik kan städernas
miljöpåverkan minskas samtidigt som attraktiva och konkurrenskraftiga
miljöer skapas. Delegationen tar bland annat upp frågor kring hur ökad
privat och offentlig samverkan kan uppnås samt hur kompetens kring
arkitektur och stadsplanering ytterligare kan stärka och vara en del av
klimatrelaterad miljöteknikexport. Delegationen hanterar och beslutar
vidare om det ekonomiska stöd till utveckling av hållbara städer som
infördes 2009. Sammanlagt finns 340 miljoner kronor under 2009 och
2010 tillgängliga för stöd till stadsutvecklingsprojekt som visar en
särskilt stor potential för att minska klimatpåverkan, och som kan
åstadkomma internationellt framstående attraktiva och hållbara
stadsmiljöer att användas i demonstrationssyfte för att understödja
samverkan och export. Den svenska kompetensen kring hållbar
stadsutveckling och miljöteknik presenteras internationellt genom
konceptet SymbioCity, som tagits fram av Exportrådet i samverkan med
Regeringskansliet och miljötekniksektorn.
Regeringen och ett flertal myndigheter deltar också i olika
internationella samarbeten kring hållbar stadsutveckling, bland annat i
EU:s informella samarbete på området, FN:s UN-HABITAT samt
OECD. Ett särskilt samarbete med Kina kring miljöteknik och hållbar
stadsutveckling har inletts. För detta har en särskild samordnare utsetts
av regeringen.
Regeringen arbetar aktivt för ett ökat internationellt samarbete också
inom andra områden kring miljö- och energiteknik, bl.a. har avtal ingåtts
med USA, Brasilien och Kina.
Skr. 2009/10:34
31
Klimatsatsning i utvecklingssamarbetet
Inom det internationella utvecklingssamarbetet har regeringen aviserat en
särskild klimatsatsning om cirka 4 miljarder kronor under perioden
2009–2012. Målet är främst att på ett effektivt sätt bidra till långsiktiga
insatser för anpassning till klimatförändringarna i de fattigaste länderna,
men också att bidra till utvecklingsländernas åtgärder för att begränsa
halten av växthusgaser, bl.a. genom ökad energieffektivisering, ökad
tillgång till bättre teknik och alternativa energikällor samt återbeskogningsprojekt.
Främst ska bidrag ske genom befintliga multilaterala
initiativ men även i det bilaterala samarbetet, där Afrika står i fokus.
Regeringen tillsatte i oktober 2007 en internationell kommission för
klimatförändring och utveckling. Syftet var att sätta ökat fokus på
kopplingen mellan klimatförändringarna och utvecklingen i fattiga
länder. En central uppgift var att säkerställa att framtida bistånd tar
hänsyn till klimatpåverkan och risken för katastrofer i
utvecklingsländerna. Resultatet av kommissionens arbete presenterades
våren 2009. Kommissionen har fokuserat på anpassning till
klimatförändringarna och dess kopplingar till riskreducering. I sin
slutrapport framhåller kommissionen att anpassning är kontextspecifikt
samt att det i arbetet för att bemöta klimatförändringarna är centralt att
lyfta den lokala nivåns betydelse och den mänskliga dimensionen av
anpassning till klimatförändringarna. Utvecklingssamarbetet bör
användas katalytiskt för att generera andra typer av finansiering för
anpassning; bistånd och icke-bistånd, offentliga och privata medel.
Kommissionen menar att inga nya mekanismer och institutioner behövs,
utan att styrning och samordning av de existerande måste stärkas.
Havspolitik
Under våren 2009 antog riksdagen propositionen En sammanhållen
svensk havspolitik (prop. 2008/09:170, bet. 2008/09:MJU29, rskr.
2008/09:299). Inriktningen är att havets och kustområdenas resurser ska
nyttjas hållbart så att ekosystemen bevaras och restaureras samtidigt som
havsanknutna näringar kan utvecklas, växa och bidra till att stärka
Sveriges konkurrenskraft. I propositionen presenterar regeringen bl.a.
verktyg för att stödja utvecklingen av befintliga och nya verksamheter
med anknytning till havet. Regeringen anger vidare prioriterade åtgärder
som krävs för att öka sysselsättningen och utveckla företagsamheten och
infrastrukturen inom de maritima näringarna.
Miljöanpassat omhändertagande – giftfria och resurssnåla kretslopp
Regeringen presenterade i mars 2008 en proposition om kemikalieregistrering
(prop. 2007/08:80), med förslag till ändringar i de svenska
kemikaliebestämmelserna när EU:s nya kemikalielagstiftning Reach
börjar tillämpas. Genom Reach stärks skyddet för människors hälsa och
miljön, samtidigt som den europeiska kemikalieindustrins konkurrenskraft
förbättras och utvecklingen av alternativa och säkrare ämnen
främjas. Regeringen har dessutom påbörjat ett arbete med att omhänderta
Reachutredningens slutbetänkande som överlämnades i juni 2008. I detta
arbete ingår förslag till en organisation för effektiv tillsyn över hur Reach
och övrig kemikalielagstiftning följs. En harmoniserad lagstiftning
tillsammans med en effektiv tillsyn skapar förutsättningar för en god
konkurrens för de berörda aktörerna som i detta fall är framför allt
kemikalieindustrin.
Skr. 2009/10:34
32
Effektiva styrmedel
Miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel är av central betydelse för
att framtida mål på klimat- och energiområdet ska kunna nås. Olika
ekonomiska styrmedel ger olika incitament och för att de ska vara
effektiva måste de samordnas. En viktig utgångspunkt för miljöpolitiska
styrmedel är att de, i möjligaste mån, ska utformas så att förorenaren
betalar för sin miljöpåverkan. De ska i största möjliga utsträckning vara
kostnadseffektiva, teknikneutrala och administrativt enkla.
Regeringen har i propositionen En sammanhållen klimat- och
energipolitik – Klimat (prop. 2008/09:162) aviserat vissa strukturella
förändringar av skattesystemet, i syfte att göra det enklare att genomföra
träffsäkra och ändamålsenliga styrmedelsförändringar. Med utgångspunkt
i den förändrade skattestrukturen har regeringen aviserat
skatteförslag som bedöms minska utsläppen av växthusgaser samt bidra
till att målen för andel förnybar energi och ökad energieffektivisering kan
uppnås.
För att undanröja eventuella informations- och kunskapsbrister bör
skatter och utsläppshandel eller andra marknadsbaserade styrmedel
kompletteras med andra styrmedel för att den svenska klimat- och
energipolitiken ska förverkligas. I propositionen En sammanhållen
klimat- och energipolitik – Klimat (prop. 2008/09:163) presenterades
principer för och kompletterande åtgärder som behövs för att undanröja
informations- och kunskapsbrister inom olika sektorer så att de
marknadsbaserade styrmedlen ges förutsättning att fungera bättre.
Arbetet med att undanröja kunskapsbrister på klimat- och energiområdet
utvecklas successivt från övergripande information om klimatfrågan till
mer specifik information och rådgivning till hushåll, fastighetsägare och
företag inom olika branscher, kring potentialer och åtgärder för att
minska energianvändningen och därigenom klimatpåverkan. Ett
stödsystem för energikartläggning i små- och medelstora företag inrättas
och förbättrade informationsportaler utvecklas för bl.a. byggnadssektorn.
Regeringen främjar även möjligheterna att i detta arbete mobilisera och
ta till vara den kunskap och handlingskraft som finns spridd hos olika
aktörer i samhället på lokal och regional såväl som central nivå.
Miljöstyrningsrådet är en nyckelaktör för att driva arbetet med
miljökrav vid offentlig upphandling framåt. Arbetsmetoder och kvalitetssäkring
av hur miljökriterier tas fram och uppdateras har ytterligare
utvecklats. I och med den pågående ekonomiska krisen har
Miljöstyrningsrådet ytterligare fokuserat på att ta fram vägledningar till
offentliga upphandlare som möjliggör en kombination av ekonomisk och
miljömässig vinst. Miljöstyrningsrådet har fortsatt att införa s.k.
spjutspetskriterier i sitt arbete med miljökrav vid offentlig upphandling.
Detta arbete innebär att miljökrav delas in i tre olika nivåer där den
högsta nivån av miljöprestanda (spjutspetsnivå) försöker tangera den
bästa miljötekniken som är tillgänglig på marknaden. På detta vis ges
upphandlare möjlighet att stimulera marknaden till miljöinnovationer
genom att ge fördel för dessa varor och tjänster i upphandling.
Miljöstyrningsrådet har initierat ett s.k. innovationsforum, där olika
intressenter möts för att diskutera utformningen av ett lämpligt
spjutspetskriterium som är eftersträvansvärt och möjligt att uppnå. I juni
2009 beslutade regeringen om en förordning om energieffektiva åtgärder
för myndigheter. Här ställs bl.a. krav som ger ytterligare incitament för
myndigheter att ställa miljökrav vid offentlig upphandling.
Skr. 2009/10:34
33
3.5 Enklare och mer lönsamt att driva företag
• Riktlinje 14. Skapa ett mer konkurrenskraftigt företagsklimat och
stimulera privata initiativ genom regelförenkling
• Riktlinje 15. Främja en mer företagsvänlig kultur och att skapa
gynnsamt klimat för små och medelstora företag
Regeringen strävar efter att Sverige ska ha Europas bästa företagsklimat.
Den ekonomiska utvecklingen i Sverige är beroende av förutsättningarna
för företag att starta, överleva och växa samt hur väl innovationspotentialen
tas till vara. Mot bakgrund av konjunkturläget är det särskilt
viktigt att understödja utvecklingen av företagandet i Sverige och
prioritera åtgärder för att stimulera fler företag att växa.
I syfte att stärka företagens möjligheter att växa och verka på den
globala marknaden avser regeringen att utarbeta en internationaliseringsstrategi
med särskilt fokus på små och medelstora företag.
Internationaliseringsstrategin ska leda till att fler små och medelstora
företag vågar ta steget till internationalisering. Detta sker bl.a. genom en
genomlysning av samtliga statliga åtgärder där det säkerställs att insatser
är anpassade för de små och medelstora företagens behov.
Arbetet med att skapa bättre villkor för företag, inklusive regeringens
regelförenklingsarbete, har fortsatt under året. Åtgärder vidtas för att
underlätta för mindre företag att delta i offentlig upphandling. Politiken
handlar också om att förbättra trygghetssystemen för företagare,
stimulera kvinnors företagande och öka tillgången till kapital m.m..
Beträffande finansiering av nya, små och medelstora företag är
ambitionen att samordna resurser, säkerställa geografisk närvaro, och
tydligare definiera statens insatser på området.
Under 2008 startades drygt 58 400 nya företag i Sverige, vilket i stort
sett är oförändrat jämfört med 2007. Antalet företag startade av män
minskade med 2 procent samtidigt som antalet företag som startades av
kvinnor ökade med 3 procent. Andelen av de nystartade företagen 2008
som startades av enbart kvinnor var 32 procent och andelen företag som
startades gemensamt av män och kvinnor var 6,5 procent.
Enklare att driva företag Skr. 2009/10:34
34
Regeringens synsätt på regelförenklingsarbetet understryker sambandet
mellan regelförenkling, tillväxt i ekonomin och ökad sysselsättning. Det
omfattande regelförenklingsarbete som inleddes hösten 2006 har
resulterat i att de verktyg som krävs för ett systematiskt regelförenklingsarbete
nu är på plats. För första gången kan regeringen se ett trendbrott
att de administrativa kostnaderna för företag minskar. Minskningen med
4 procent mellan 2007 och 2008 är dock endast ett steg i rätt riktning mot
regeringens ambitiösa målsättning om att 2010 ska företagens
administrativa kostnader ha minskat med 25 procent jämfört med 2006.
Regeringen lämnade den 4 juni 2009 skrivelsen Regelförenklingsarbetet
(skr. 2008/09:206) till riksdagen. I skrivelsen redogörs för regeringens
regelförenklingsarbete som omfattar över 940 åtgärder. Under 2008
genomfördes eller avslutades drygt 290 förenklingsåtgärder. Regeringen
lämnade ett nytt uppdrag till departementen och vissa statliga
myndigheter i augusti 2009 att ta fram ytterligare underlag för
regeringens handlingsplan avseende regelförenkling 2009. Ett arbete
pågår avseende bl.a. processen runt den handlingsplan (dnr
N2008/4837/MK) som ligger till grund för skrivelsen i syfte att nå större
effektivitet och snabbare resultat avseende åtgärder m.m. I denna
tydliggörs bland annat att de administrativa kostnaderna som följer av ett
lagstiftningsförslag redovisas. Vidare säkerställs genom förordningen
(2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning att det viktiga
fortgående arbetet med konsekvensutredningar av förslag till nya eller
ändrade regler genomförs på likartat sätt i hela regelgivningskedjan. Ett
regelråd inrättades 2008. Rådets uppgift är bl.a. att under regeringens och
myndigheters beredningsprocess av lagar, förordningar och föreskrifter
säkerställa att konsekvensutredningar håller erforderlig kvalitet.
Regelrådet ska också granska utformningen av förslag till nya och
ändrade regler som kan få effekter av betydelse för företagens
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Rådet ska
arbeta under en begränsad tid för att skynda på regelförenklingsarbetet.
Rådets arbete ska utvärderas under 2009. Regelrådet har per den 2
september 2009 avgett yttrande över 135 förslag till nya eller ändrade
regler. Av dessa har 61 tillstyrkts. Rådet har i 45 fall helt avstyrkt
föreslagen reglering. I 61 fall har Rådets granskning utmynnat i kritik
mot kvaliteten på genomförd konsekvensutredning.
Riktlinjer för arbetet med konsekvensutredningar i Regeringskansliet
samt Riktlinjer för Regeringskansliets överlämnande av underlag till
regelrådet som tillämpats från 15 juni 2008 respektive 1 oktober 2008
kommer att ligga till grund för utvärderingen under 2009 om
Regeringskansliets arbete med konsekvensutredningar. Arbetet med
mätningar av företagens administrativa kostnader är centralt i
regelförenklingsarbetet och sker i nära samråd med näringslivet.
Tillväxtverket har på regeringens uppdrag under 2008 uppdaterat vissa
äldre mätningar. Resultat från mätningarna kan bl.a. användas för att
simulera de administrativa kostnaderna i samband med framtagande av
nya föreskrifter. Sverige är ett av de få länder som nu kan simulera
kostnaderna. För närmare information om mätningarna hänvisas till skr.
2008/09:206.
I april 2009 lämnade Bolagsverket ett förslag om minskat uppgiftslämnande
för företag genom ökad samordning mellan statliga
myndigheter (dnr N2009/4509/MK). Utgångspunkten för regeringsuppdraget
var att företagen bara ska behöva lämna en uppgift en gång till
statliga myndigheter. Övriga myndigheter ska därefter inte behöva hämta
in samma uppgift från företaget utan uppgiften ska vara tillgänglig för
alla myndigheter.
Skr. 2009/10:34
35
Enklare redovisningsregler som beräknas sänka företagens kostnader
bereds för närvarande i Regeringskansliet. Arbetet är främst inriktat på
mindre företag och på att en proposition ska kunna beslutas kring
årsskiftet 2009/2010.
I delbetänkandet Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU 2008:49)
föreslås att kravet på lägsta aktiekapital i privata aktiebolag sänks.
Arbetet i Regeringskansliet är nu inriktat på att en proposition ska
beslutas kring årsskiftet 2009/2010.
Ökad tillgång till kapital
Den pågående finanskrisen har tillfälligt ökat behovet av marknadskompletterande
insatser när det gäller investeringar och rörelsekapital för
den löpande verksamheten. Bland annat har situationen inom
banksektorn gjort att bankerna inte kunnat möta den ökade efterfrågan på
krediter bland landets nya samt små- och medelstora företag. Regeringen
har därför gjort stora insatser för att möta företagens efterfrågan på
kapital, bland annat genom att ge Almi Företagspartner AB ett
kapitaltillskott med 2 miljarder kronor och besluta om en större
flexibilitet i bolagets långivning. Det innebär bland annat att Almi
Företagspartner AB fått möjligheter att finansiera en större andel av små
och medelstora företags kapitalbehov. Vidare har projekt godkänts i
flertalet av Sveriges strukturfondsregioner som med hjälp av EU-medel
samt nationell och regional medfinansiering syftar till att öka tillgången
till riskkapital för små och medelstora företag.
Även efterfrågan på exportkrediter har ökat markant under krisen. Som
en följd av detta beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag i
slutet av 2008 att öka kapaciteten hos AB Svensk Exportkredit (SEK)
genom dels ett kapitaltillskott, dels en skapad möjlighet att under 2009
mot marknadsmässiga villkor ta upp lån i Riksgälden, vilket skedde i
propositionen Åtgärder för förstärkt exportfinansiering (prop.
2008/09:86). Riksdagen bemyndigade därmed regeringen att genom
Riksgäldskontoret utfärda en låneram till AB Svensk Exportkredit om
100 miljarder kronor och en kreditgarantiram för upplåning upp till högst
450 miljarder kronor. Samtidigt höjdes ramen för de
exportkreditgarantier som ställs ut av Exportkreditnämnden (EKN) från
200 till 350 miljarder kronor (prop.
2008/09:86). I budgetpropositionen
för 2010 har regeringen föreslagit en ytterligare höjning av EKN:s ram
för exportgarantier från 350 miljarder kronor till 500 miljarder kronor
samt en förlängning av SEK:s låneram på 100 miljarder kronor och
kreditgarantiram för upplåning till högst 250 miljarder kronor (jämfört
med 450 miljarder kronor för 2009).
Rådgivning till företagare Skr. 2009/10:34
36
En översyn har gjorts av de statligt finansierade företagsrådgivningsinsatserna
. Uppdraget redovisades i februari 2009. I uppdraget ingick
bland annat att analysera utformningen av rådgivningen riktad till
företagare och potentiella företagare, om överlappningar eller undanträngning
av privata aktörer förekommer, samt föreslå hur den statliga
styrningen av rådgivningsinsatserna kan effektiviseras. Frågorna bereds
nu inom Regeringskansliet. Ambitionen är att tydligare definiera statens
åtagande och åstadkomma en effektivisering och samordning av
rådgivningsinsatserna samt öka inslaget av privata utförare.
Trygghetssystem för företagare
Regeringen aviserar i budgetpropositionen för 2010 reformer i de sociala
trygghetssystemen för företagare för att stärka incitamenten för
företagande. Reformerna omfattar arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen
och föräldraförsäkringen. Förslagen syftar till att skapa
tydliga och förutsägbara regler, öka likabehandlingen av företagare och
anställda samt öka valfriheten för företagare.
Förslagen inom föräldraförsäkringen innebär att företagare och
anställda ska behandlas mer lika. Förslagen inom arbetslöshetsförsäkringen
ska göra det tryggare att gå från anställning till företagande
och innebär att företagare får rimlig tid att pröva sin idé och etablera sitt
företag. Förslagen inom sjukförsäkringen ska göra det tryggare att gå
från anställning till företagande och göra det mindre riskfyllt för företag
att anställa. Ett exempel är att samtliga företagare får en karenstid på
minst sju dagar samt ökade möjligheter att välja längre karens än i dag.
Sjukförsäkringsavgiften sänks för alla företagare och mest för dem som
väljer lång karenstid. Regeringen avser att återkomma med dessa förslag
under våren 2010 och de bör kunna träda i kraft senast den 1 juli 2010.
Offentlig upphandling och små och medelstora företag
Enligt Konkurrensverkets strategi för upphandlingsfrågor ska tillsyn med
särskilt fokus på att öppna upp för småföretag att delta i ramavtalsupphandlingar
prioriteras. De statliga ramavtalen regleras särskilt i
förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning. När det gäller
statliga ramavtalsupphandlingar har Statskontoret haft i uppdrag att göra
en översyn av den statliga inköpssamordningen. Uppdraget redovisades i
juni 2009. Statskontoret menar i sin rapport att den statliga
inköpssamordningen inte generellt utestänger små och medelstora företag
från att delta i upphandlingar, men att det finns vissa ramavtalsområden
där små och medelstora företag är underrepresenterade. Statskontoret
föreslår att en ny myndighet för samordnad upphandling i staten inrättas
för att förvalta ramavtal. Rapporten remitteras för närvarande och
förslagen kommer att beredas inom Regeringskansliet under hösten.
Kammarkollegiet har fått i uppdrag att ge praktisk vägledning till
upphandlande myndigheter och enheter samt till leverantörer om hur en
effektiv och rättssäker upphandlingsprocess ska genomföras. I sam
Skr. 2009/10:34
37
verkan med upphandlande myndigheter och enheter samt representanter
för näringsliv och intresseorganisationer ska kollegiet utveckla
hjälpmedel, metoder och system för en effektivare upphandling. En
vägledning för offentlig upphandling inom vård och omsorg utvecklas
också. Kollegiet har även i sitt regleringsbrev för 2009 fått i uppdrag att
verka för att upphandlande enheter och myndigheter ska väga in bl.a.
kvalitet och hållbar utveckling samt underlätta för små och medelstora
företag att delta i upphandlingar.
Kvinnors företagande
Intresset bland kvinnor att delta i det nationella programmet för kvinnors
företagande har varit stort under 2008 och aktiviteten är hög. Insatserna
inkluderar bland annat rådgivning, informationsinsatser, utbildning av
rådgivare, entreprenörskapsutbildningar och mentorskapsprogram.
Halvtidsutvärderingen visar att programmet utvecklas i enlighet med
regeringens ambitioner att synliggöra kvinnors företagande samt att det
fortskrider väl och har mottagits positivt. Utöver programmet inkluderar
regeringens insatser även forskning och ett ambassadörsprogram för
kvinnors företagande. Det svenska ambassadörsprogrammet har fungerat
som en förebild för ett ambassadörsprogram på EU-nivå som lanseras i
oktober 2009.
I december 2008 beviljade regeringen Almi Företagspartner AB medel
för att samordna ett nationellt styrelseprogram för kvinnor. Detta är en
insats som syftar till att synliggöra kvinnor som har erforderlig
kompetens för att sitta i bolagsstyrelser. Programmet möjliggör för 200
kvinnor att delta i ett mentorprogram, samt tilldelas stipendier till valfri
styrelseutbildning.
Entreprenörskap inom vård och omsorg
År 2006 beslutade regeringen om insatser för att utveckla entreprenörskap
och företagande inom vård och omsorg, i syfte att öka mångfalden,
förbättra kvaliteten och öka valfriheten (se även avsnitt 3.3). År 2009 har
ett handlingsprogram för entreprenörskap och förnyelse inom vård och
omsorg tagits fram av Tillväxtverket på uppdrag av regeringen. Mellan
2006 och 2009 har över 100 miljoner kronor satsats på åtgärder som
stärker entreprenörskap inom sjukvård, omsorg, apoteksområdet och
andra välfärdsområden. Regeringen avser nu att förstärka insatserna på
området för att ytterligare stimulera en mångfald av utförare och
förnyelse av välfärdssektorn. Detta görs bl.a. genom inrättande av ett
välfärdsutvecklingsråd som ska samla aktörer på marknaden och
kontinuerligt ha en dialog om hinder för utveckling och jobba med
förslag om hur dessa ska kunna undanröjas. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen för 2010 att 10 miljoner kronor anvisas för
ändamålet entreprenörskap och förnyelse i välfärdssektorn.
Ungt entreprenörskap Skr. 2009/10:34
38
För att främja entreprenörskap bland unga presenterade regeringen i maj
2009 en strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Strategin
betonar utbildningsområdets centrala roll i att stimulera entreprenörskap.
Skolan lägger grunden för ett entreprenöriellt förhållningssätt och genom
strategin har regeringen konkretiserat åtgärder för att entreprenörskap ska
genomsyra utbildningen på alla nivåer i utbildningssystemet.
Företagande bland personer med utländsk bakgrund
Regeringen har avsatt 20 miljoner kronor årligen mellan 2008 och 2010
för att främja företagandet bland personer med utländsk bakgrund.
Tillväxtverket koordinerar insatserna. Insatserna riktar sig främst till
etablerade företagare med utländsk bakgrund som vill få hjälp med att
utveckla och expandera sina företag. Många fler företagare med utländsk
bakgrund har fått tillgång till lån och affärsutveckling via Almi
Företagspartner AB. Mellan 2007 och 2008 ökade utlåningen till denna
målgrupp med 61 procent. Vidare har Tillväxtverket startat ett forskarforum
med uppgift att ta fram och sprida kunskap om företagare med
utländsk bakgrund till rådgivnings- och finansieringsaktörer och
allmänheten. Detta för att öka kunskaperna om och förbättra attityderna
till dessa företagare. Tillväxtverket har även inlett ett samarbete med
affärsbankerna i ett försök att förbättra finansieringssituationen.
Regeringen beslutade 2008 att i ökad utsträckning nyttiggöra
företagare med utländsk bakgrund i handels- och investeringsfrämjandet.
Många företagare med utländsk bakgrund besitter goda kunskaper om
affärskultur, politik, religion och språk i sina tidigare hemländer och kan
därför stödja svenska företag att nå nya marknader samt förbättra
handelsrelationerna mellan Sverige och andra länder. Exportrådet har fått
regeringens uppdrag att bilda, utveckla och stödja nätverk för företagare
med utländsk bakgrund med syftet att öka utrikeshandeln. Rådslag har
hållits där företagare, myndigheter, såsom Almi Företagspartner AB och
Swedfund International AB, och regeringsföreträdare fått möjlighet att
direkt utbyta idéer och erfarenheter som ska ligga till grund för det
fortsatta arbetet.
Kulturella och kreativa näringar, insatser och handlingsplan
Förbättrade förutsättningar för kulturskapare och kreativa entreprenörer
och ökad samverkan med näringslivet kan bidra till såväl regioners
utveckling som till ökad konkurrenskraft. Regeringen har hösten 2009
presenterat en handlingsplan för kulturella och kreativa näringar.
Handlingsplanen är en del av en långsiktig satsning på kulturella och
kreativa näringar på totalt 73 miljoner kronor under perioden 2009–2012,
varav 60 miljoner kronor avser en ny satsning för 2010–2012.
Handlingsplanen innebär att kulturskapares arbetsmarknad breddas och
att kulturen kan få ännu större spridning i samhället.
Syftet med
handlingsplanen är att skapa goda förutsättningar för entreprenörer inom
kulturella och kreativa näringar att utveckla sina affärsidéer och
Skr. 2009/10:34
39
företagande. Insatserna i handlingsplanen ska utgå från entreprenörernas
specifika behov och möjligheter. Vidare syftar insatserna i
handlingsplanen till att förbättra bl.a. affärsrådgivningen, öka kunskapen
om samt förbättra möjligheten att mäta dessa näringars betydelse för
tillväxt. Satsningar görs även på inkubatorer och nätverksskapande,
liksom på innovation och design.
Regeringen har i de nya ägardirektiven för Almi Företagspartner AB
specificerat att bolaget ska genomföra en koncerngemensam kompetensutvecklingsinsats
inom kulturella och kreativa näringar för att
affärsrådgivning och finansieringsutbud ska tillhandahållas på ett
ändamålsenligt sätt. Det betyder att företag med goda affärsidéer kan få
ökade möjligheter till finansiering.
3.6 Hållbar infrastruktur för ökad konkurrenskraft,
tillväxt och välfärd
• Riktlinje 16. Att utvidga, förbättra och sammanlänka den
europeiska infrastrukturen
Transportinfrastruktur
En fungerande infrastruktur är en grundförutsättning för att bedriva
företagsverksamhet och att åstadkomma en långsiktigt hållbar tillväxt i
alla delar av landet. Regioners möjlighet att behålla och locka till sig
företag är beroende av att det finns fungerande transporter och
kommunikationer. Transportsystemet ska underlätta vardagen för
människor och företag genom att erbjuda effektiva och klimatsäkra resor
och transporter. Regionförstoring kan vara ett sätt att gynna näringslivets
tillgång till arbetskraft med olika kompetens samtidigt som det öppnar
nya möjligheter för individen att hitta attraktiva arbetsplatser och livsmiljöer
inom pendlingsavstånd. Större regioner är mindre sårbara eftersom
de har förutsättningar för en mer differentierad arbetsmarknad och
en högre grad av specialisering som stärker deras konkurrenskraft. Den
infrastrukturproposition som regeringen lade i september 2008 har
beslutats av riksdagen (prop. 2008/09:35, bet. 2008/09:TU2, rskr.
2008/09:145). Myndigheter och regioner genomför nu ett analys- och
prioriteringsarbete som ska resultera i förslag till nationella och regionala
infrastrukturplaner för perioden 2010–2021. I uppdraget till myndigheterna
ingår även att söka medfinansiering från andra intressenter som
är villiga att bidra med medel. Medfinansiering kan ske t.ex. genom
direkta ekonomiska bidrag eller i form av brukaravgifter. Regeringen
kommer under 2010 att fastställa den nationella planen och besluta om
definitiva ramar till de regionala planerna.
Genomförande pågår av den särskilda närtidssatsning på 7,6 miljarder
kronor för investeringar i transportinfrastrukturen som regeringen
föreslog i budgetpropositionen för 2009 (prop. 2008/09:1). Tillsammans
med de tidigare beslutade ambitionsökningarna för drift och underhåll är
satsningen på totalt 10 miljarder kronor. Särskilda åtgärder har därefter
vidtagits för att vårda befintlig infrastruktur och samtidigt ge syssel
Skr. 2009/10:34
40
sättning till arbetskraft inom byggsektorn. Riksdagens beslut med
anledning av propositionen Åtgärder för jobb och omställning
(prop. 2008/09:97, bet. 2008/09:FiU18, rskr. 2008/09:183) innebar att
infrastrukturområdet tillfördes sammantaget 1 miljard kronor perioden
2009–2011 för drift och underhåll av vägar och järnvägar. I
budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1) föreslår regeringen att
ytterligare 1,6 miljarder kronor satsas på infrastruktur under 2009–2011.
Medlen kommer att användas för insatser inom både väg- och
järnvägsområdet i syfte att dämpa sysselsättningsnedgången. Initiativ till
stärkt samarbete i fråga om gränsöverskridande infrastruktur har tagits
med de skandinaviska grannländerna. Tillsammans med Norge arbetar
Sverige just nu för att åstadkomma en förlängning av nuvarande E16 från
Oslo till Gävle. Ett annat exempel är att initiativ kommer att vidtas för att
se över hur bl.a. kapacitetsutnyttjandet på Öresundsförbindelsen kan
förbättras.
Sverige ämnar under EU-ordförandeskapet uppmärksamma
kommissionens arbete med en vitbok om EU:s transportpolitik efter
2010. Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har på
regeringens uppdrag tagit fram en s.k. SWOT-analys som beskriver den
europeiska transportpolitikens styrkor, svagheter, möjligheter och hot.
Med avstamp i SIKA:s arbete kommer Sverige särskilt betona vikten av
ett sammanhängande och effektivt europeiskt transportsystem där
införande och användningen av ny teknik kommer att spela en betydande
roll.
Kommissionen har vidare inlett arbetet med att revidera riktlinjerna för
det transeuropeiska transportnätverket (TEN-T). På svenskt initiativ har
ett nordisk-baltiskt samarbete etablerats, med syfte att samarbeta och ta
gemensamma initiativ i frågan. En viktig utgångspunkt för Sverige är att
TEN-T bättre kan bidra till skapandet av ett gemensamt europeiskt
transportsystem.
Energiinfrastruktur
Som ett led i anpassningen av det svenska och nordiska överföringsnätet
till den europeiska energi- och miljöpolitiken i framtiden pågår ett
omfattande arbete med att ytterligare öka överföringsförmågan och
robustheten i kraftsystemet. På detta sätt förbättras förutsättningarna för
ett effektivt utnyttjande av gemensamma produktionsresurser i Norden,
vilket ger konkurrensfördelar och skapar bättre förutsättningar för både
energitillförsel, miljö och tillväxt.
I den nordiska handlingsplanen för elmarknaden, som de nordiska
energiministrarna beslutade, i september 2008, ingår att främja framtida
nätinvesteringar och förverkliga redan överenskomna investeringar som
har ringats in som strategiskt viktiga för den nordiska elmarknaden.
Skr. 2009/10:34
41
4 Sysselsättningspolitik
De senaste årens positiva utveckling för sysselsättningen i Sverige
ändrades hösten 2008 till följd av den finansiella krisen. Den snabba
försämringen av arbetsmarknadsläget till trots, präglades 2008 som
helhet av hög sysselsättning och låg arbetslöshet. Antalet fast anställda
ökade också kraftigt. Försämringen av arbetsmarknadsläget har dock
fortsatt under det första halvåret 2009. Antalet sysselsatta har minskat,
arbetslösheten har ökat och antalet varsel om uppsägningar har fortsatt
legat på en hög nivå.
I Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning 2008–2010
presenterade regeringen förslag och åtgärder som planerats eller vidtagits
för att minska utanförskapet och för att fler människor ska komma i
arbete. Årets sysselsättningskapitel fokuserar på vad som genomförts
sedan förra året, och i den mån det finns, effekter och utvärdering av de
vidtagna åtgärderna.
I årets handlingsprogram står regeringens åtgärder för att möta den
ekonomiska krisen i centrum. I fokus för sysselsättningskapitlet står
också de uppmaningar Sverige fick i kommissionens och rådets
rekommendationer från 2009 om att få in fler långtidsarbetslösa,
personer som varit sjukskrivna, ungdomar och personer med
invandrarbakgrund på arbetsmarknaden.
Målet med regeringens insatser är en väl fungerande arbetsmarknad
och en varaktigt högre sysselsättningsnivå genom framförallt ett minskat
utanförskap. Sysselsättningspolitikens viktigaste uppgift är att öka den
sysselsättningsnivå som är förenlig med stabil inflation och ekonomisk
balans i övrigt, dvs. det är den varaktiga sysselsättningen som ska öka.
Den långsiktiga politiken har inriktas på åtgärder som ökar arbetsutbudet
eftersom det är utbudet som på sikt bestämmer sysselsättningen. Den
viktigaste reformen har varit jobbskatteavdraget som stärkt drivkrafterna
till arbete genom att göra det mer lönsamt att arbeta. Andra viktiga
åtgärder har varit förändringar i arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Ett
antal åtgärder har också vidtagits för att öka tillgången till utbildning av
god kvalitet.
Utbudsreformerna behöver dock kompletteras med åtgärder som
stimulerar efterfrågan på personer som står långt från arbetsmarknaden.
Nystartsjobben minskar kostnaderna för arbetsgivare som anställer
personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Även åtgärder som
förbättrar matchningen mellan arbetssökande och lediga platser ökar
sysselsättningen. Bland annat har Arbetsförmedlingen fått ett tydligare
uppdrag att förmedla arbete och de arbetsmarknadspolitiska programmen
har fått en tydligare inriktning mot att söka arbete. Regeringen har
vidtagit särskilda åtgärder för att hantera den sedan länge höga
ungdomsarbetslösheten. Bland annat har en jobbgaranti för ungdomar
införts. Jobbgarantin syftar till att unga ska få jobb eller söka sig till det
reguljära utbildningssystemet.
Den viktigaste uppgiften för sysselsättningspolitiken i rådande
konjunkturläge är att motverka att krisen får långvariga effekter på
arbetsmarknaden. Regeringen bedömer att den hittills förda långsiktiga
politiken är ändamålsenlig även i detta konjunkturläge eftersom dessa
åtgärder bidrar till att öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga.
Regeringen bedömer dock att den långsiktiga sysselsättningspolitiken
behöver kompletteras med åtgärder som stimulerar efterfrågan, dämpar
fallet i sysselsättningen och som motverkar persistens i arbetslöshet. För
att stimulera efterfrågan har regeringen bland annat presenterat en
permanent skattereduktion vid reparation, om- och tillbyggnad, det s.k.
ROT-avdraget, och en resursförstärkning till infrastrukturinvesteringar.
För att dämpa fallet i sysselsättningen har regeringen bland annat ökat
statsbidraget till kommunerna.
Skr. 2009/10:34
42
För att motverka att arbetslösheten biter sig fast på höga nivåer under
lång tid eller att människor slås ut från arbetsmarknaden har
arbetsmarknadspolitiken anpassats genom en kraftfull satsning på aktiva
insatser både för kort och
långtidsarbetslösa. Stödet till
korttidsarbetslösa ges framför allt genom åtgärder som stödjer och
uppmuntrar dem som förlorar jobbet att fortsätta söka arbete samt att
erbjuda praktikplatser för att förstärka kompetensen eller upprätthålla
kontakten med arbetslivet. För att stärka konkurrenskraften hos personer
med långa arbetslöshetstider är det viktigt att värna kvaliteten i jobb- och
utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar. Nystartsjobben har
förstärkts i syfte att upprätthålla konkurrenskraften för de personer som
står långt från arbetsmarknaden.
När det gäller de långsiktiga åtgärderna som diskuteras i kapitlet är
minskad sjukfrånvaro en central del i regeringens politik för att minska
utanförskapet. Regeringen har genomfört ett omfattande åtgärdspaket i
syfte att ge drivkrafter för att ta tillvara individens arbetsförmåga, förbättra
stödet för individen och erbjuda fler vägar tillbaka till arbete. Ungdomar
är en viktig målgrupp i regeringens arbete för att bryta utanförskapet
. För att underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden och
få arbetslivserfarenhet har regeringen bland annat sänkt socialavgifterna
för unga för att på så sätt sänka kostnaderna för att anställa en ungdom.
Dessutom har det blivit enklare att anställa för viss tid. Nyanlända
flyktingar har oavsett konjunkturläge svårt att få ett jobb och prioriteras
därför inom sysselsättningspolitiken. Regeringen har bland annat infört
en särskild subventionerad anställning, instegsjobb, som erbjuds
arbetslösa nyanlända invandrare i kombination med svenskundervisning.
4.1 Gemensamma mål för sysselsättningspolitiken
• Riktlinje 17.
Genomföra en sysselsättningspolitik som syftar till
att uppnå full sysselsättning, förbättra kvaliteten och
produktiviteten i arbetet och öka graden av social och territoriell
sammanhållning
Regeringens mål att öka den sysselsättningsnivå som är förenlig med
stabil inflation och ekonomisk balans i övrigt ligger fast, dvs. det är den
varaktiga sysselsättningen som ska öka. Därmed ligger även politikens
långsiktiga inriktning för tillväxt och sysselsättning fast som ligger väl i
linje med europeiska sysselsättningsstrategins övergripande mål; full
sysselsättning, högre kvalitet och produktivitet i arbetet samt en stärkt
social och regional sammanhållning.
Skr. 2009/10:34
43
Mål inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin och
utfall för Sverige
För källor se bilaga 3 – indikatorer för att följa upp sysselsättningsstrategin
Senast 2010 ska alla arbetslösa, innan arbetslöshetstiden uppgår till fyra
månader (ungdomar) respektive tolv månader (vuxna), erbjudas arbete,
lärlingsplats, kompletterande utbildning eller annan åtgärd som främjar
anställbarheten.
År 2008 hade 1,4 procent av de vuxna arbetslösa männen och 1,1 procent
av de vuxna arbetslösa kvinnorna inte erbjudits arbete, lärlingsplats,
kompletterande utbildning eller någon annan åtgärd som främjar
anställbarheten. För unga män var motsvarande andel 3,6 procent och för
unga kvinnor 3,0 procent.
Källa: se indikator 19.M3
Senast 2010 ska 25 procent av de långtidsarbetslösa delta i en aktiv
åtgärd i form av utbildning, omskolning, arbetspraktik eller någon annan
åtgärd som främjar anställbarheten, i syfte att uppnå genomsnittet av de
tre medlemsstater som har nått de bästa resultaten.
Under 2008 deltog 76,9 procent av de långtidsarbetslösa männen och
75,6 procent av de långtidsarbetslösa kvinnorna i något arbetsmarknadspolitiskt
program.
Källa: se indikator 19.M4
Arbetssökande inom hela EU ska kunna få information om alla lediga
platser som annonseras genom medlemsstaternas arbetsförmedlingar.
Alla lediga platser vid Arbetsförmedlingen publiceras i EURESsystemet.
Källa: finns ingen indikator
Den faktiska genomsnittliga åldern då man lämnar arbetsmarknaden ska
ha förlängts med fem år på EU-nivå senast 2010, jämfört med 2001 (59,9
år). Skr. 2008/09:34 51
Den faktiska genomsnittsåldern för utträde från arbetsmarknaden var
63,9 år 2007 jämfört med 62,1 år 2001, vilket utgör en ökning med 1,8
år.
Källa: se indikator 18.M4
Barnomsorg ska senast 2010 tillhandahållas för minst 90 procent av alla
barn mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för minst 33
procent av alla barn under tre år.
År 2008 var 85,6 procent av alla barn mellan 1 och 5 år inskrivna i
förskola eller familjedaghem – 78,1 procent av alla barn mellan 1 och 3
år och 97,3 procent av alla barn mellan 4 och 5 år.
Källa: Skolverket
Skr. 2009/10:34
44
Andelen elever som slutar skolan i förtid ska genomsnittligt i EU vara
högst 10 procent.
År 2007 hade 7,0 procent av de unga kvinnorna och 10,2 procent av de
unga männen i åldern 18–24 år högst fullgjort grundskola (ISCED-nivå
2) och deltog inte i vidare utbildning.
Källa: se indikator 23.M3
Minst 85 procent av alla 22-åringar i EU ska senast 2010 ha genomgått
gymnasieutbildning.
Av de 22-åriga kvinnorna hade 89,7 procent genomgått
gymnasieutbildning 2008. För de 22-åriga männen var motsvarande
andel 86,2 procent.
Källa: se indikator 23.M2
Deltagande i livslångt lärande inom EU bör genomsnittligt uppgå till
minst 12,5 procent av den vuxna befolkningen i arbetsför ålder (25–64
år).
År 2008 var andelen män och kvinnor i åldern 25–64 år som hade
deltagit i någon form av utbildning under de senaste fyra veckorna 25,8
procent respektive 39,3 procent.
Källa: se indikator 23.M4
Fler i arbete
En rad permanenta reformer har genomförts som syftar till att långsiktigt
öka arbetsutbudet och att stärka konkurrenskraften bland dem som står
längst från arbetsmarknaden. Detta är en välavvägd inriktning på
politiken, eftersom arbetsutbudet bestämmer sysselsättningen på lång
sikt. De viktigaste åtgärderna som regeringen har genomfört är
jobbskatteavdraget som innebär sänkt inkomstskatt för alla löntagare,
förändringar i arbetslöshets- och sjukförsäkringar, införandet av nystartsjobben
som innebär lägre kostnader för arbetsgivare som anställer
personer som står långt från arbetsmarknaden, samt omläggningen av
arbetsmarknadspolitiken. Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken har
inneburit att Arbetsförmedlingen har fått ett tydligare uppdrag att
förmedla arbete. De arbetsmarknadspolitiska programmen har också fått
en tydligare inriktning mot att upprätthålla sökaktiviteten. De åtgärder
som har vidtagits för att stärka grupper med relativt svag förankring på
arbetsmarknaden har till stor del handlat om att öka arbetsgivarnas
benägenhet att rekrytera ur gruppen. I tider när arbetslösheten ökar
kraftigt till följd av ett dramatiskt fall i efterfrågan måste politiken
kompletteras med tillfälliga åtgärder som motverkar att arbetslösheten
fastnar på en hög nivå och att människor varaktigt slås ut från
arbetsmarknaden. Det är också mycket angeläget att stärka konkurrenskraften
bland dem som har en svag förankring på arbetsmarknaden.
Regeringen har därför satsat åtgärder på korttidsarbetslösa för att öka
deras chanser att snabbt få ett nytt arbete och därmed undvika
långtidsarbetslöshet genom intensifierad förmedling/coachning, praktik
och utbildning. Det nationella strukturfondsprogrammet för regional
konkurrenskraft och sysselsättning är ett komplement till ordinarie
arbetsmarknadspolitik. Insatserna inom programmet, vilka nu bl.a.
inriktas på kompetensutveckling av sysselsatta i företag där stora varsel
lagts, fyller en viktigt funktion i rådande konjunkturläge.
Skr. 2009/10:34
45
Under perioden 2006–2008 var utvecklingen av antalet sysselsatta och
arbetslösa mycket positiv i Sverige. Denna utveckling bröts dock hösten
2008 då den finansiella krisen bidrog till en snabb försämring av
arbetsmarknadsläget under främst det fjärde kvartalet. På helårsbasis
karaktäriserades dock 2008 av hög sysselsättning och låg arbetslöshet
Andelen sysselsatta av befolkningen (15–74 år) uppgick till 66,8 procent
under 2008 enligt Statistiska centralbyrån. Bland kvinnor uppgick
sysselsättningsgraden till 63,8 procent och bland män till 69,6 procent. I
jämförelse med 2007 var sysselsättningsgraden i stort sett oförändrad för
bägge könen. Bland ungdomar (15–24 år) ökade sysselsättningsgraden
något för kvinnor, medan den minskade svagt bland män. Antalet arbetslösa
som andel av arbetskraften (15–74 år) uppgick till 6,2 procent under
2008. Arbetslösheten var lägre bland män (5,9 procent) än bland kvinnor
(6,6 procent). I jämförelse med 2007 var den relativa arbetslösheten i det
närmaste oförändrad, både för kvinnor och män. Arbetslösheten bland
ungdomar (15–24 år) uppgick till 20,2 procent, vilket motsvarade en
ökning med 1 procentenhet jämfört med 2007. Arbetslösheten ökade
både bland unga kvinnor och män.
Diagram 1. Nationell arbetslöshet 2008, i procent
6,1 5,9
6,5
19,2
18,7
19,8
6,2
5,9
6,6
20,2
19,7
20,8
0
5
10
15
20
25
Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor
15-74 år 15-74 år 15-74 år 15-24 år 15-24 år 15-24 år
2007
2008
Källa: Statistiska centralbyrån
Sysselsättningsutvecklingen bland utrikes födda var positiv under 2008.
Andelen sysselsatta av befolkningen uppgick till 58,1 procent, vilket var
en ökning med 0,8 procentenheter jämfört med 2007. Främst skedde
ökningen bland utrikes födda män. Arbetslösheten bland utrikes födda
uppgick till 12,0 procent under 2008 (12,8 procent för kvinnor och 11,3
procent för män). Bland utrikes födda kvinnor skedde en svag ökning av
arbetslösheten i jämförelse med 2007, medan den minskade något för
männen.
Skr. 2009/10:34
46
Tabell 1. EU:s sysselsättningsmål och Sveriges resultat 2008, i
procent
Totalt Män Kvinnor Äldre (55-64 år)
Sysselsättningsgrad, 15–64 år 74,3 76,7 71,8 70,1
EU:s mål 2010 70,0 - 60,0 50,0
Källa: Eurostat
Arbetskraftens storlek i förhållande till befolkningen (15–74 år), det
relativa arbetskraftsdeltagandet, uppgick till 71,2 procent 2008, vilket var
en oförändrad nivå jämfört med 2007, både bland kvinnor och män. Det
relativa arbetskraftsdeltagandet bland ungdomar ökade med 0,5
procentenheter till 52,4 procent. Ökningen var något större bland män.
Bland utrikes födda var motsvarande ökning 1,0 procentenhet och det
relativa arbetskraftsdeltagandet uppgick till totalt 66,1 procent. Främst
ökade arbetskraften bland utrikes födda män vilket innebär att gapet i
arbetskraftsdeltagande mellan utrikes födda kvinnor och utrikes födda
män ökar.
Den försämring av arbetsmarknaden som skedde under hösten 2008
har förstärkts under det första halvåret 2009. Sysselsättningen har
minskat, särskilt bland ungdomar och män. Under första halvåret 2009
har arbetslösheten ökat kraftigt och uppgick till 8,5 procent. Den största
ökningen har skett bland ungdomar (15–24 år), särskilt bland unga män.
Den kraftigt försämrade konjunkturen bedöms leda till en fortsatt ökning
av arbetslösheten både bland kvinnor och män under fortsättningen av
2009 och under 2010. Enligt regeringens senaste prognos i budgetpropositionen
för 2010 väntas arbetslösheten öka och uppgå till 11,4
procent 2010.
Produktivitetsutveckling
Produktivitetsutvecklingen har stor betydelse för utvecklingen av BNP
och välstånd. Några viktiga faktorer som styr utvecklingen av
produktiviteten är teknisk utveckling, arbetskraftens kvalitet, forskning,
konkurrensförhållanden, infrastruktur och att arbetsmarknaden fungerar
effektivt så att strukturomvandling inte hindras eller fördröjs.
Produktionen i näringslivet och ekonomin som helhet har minskat
genom kraftiga fall i efterfrågan på svenska exportprodukter och tjänster
under 2008–2009. Det starkaste bidraget till denna nedgång kommer från
industrin där produktionsfallet väntas uppgå till 18,6 procent 2009.
Nästföljande år väntas efterfrågan på exportvaror tillta och industriproduktionen
väntas detta år öka med 3,1 procent. Den sammantagna
produktionen i näringslivet väntas öka med 0,5 procent 2010.
Produktionsneddragningarna inom industrin och i stora delar av tjänstenäringarna
har medfört betydande neddragningar av personal och som
följd därav minskat antal arbetade timmar. Under 2009 väntas antalet
arbetade timmar i näringslivet minska med 5,2 procent och minska
ytterligare med 2,3 procent under 2010.
Skr. 2009/10:34
47
Nedgången i antalet arbetade timmar, som vanligen initialt i en
konjunkturnedgång, har varit långsammare än nedgången i näringslivets
sammantagna produktion vilket föranlett ett produktivitetsfall. Under
2008 minskade produktiviteten med 2,7 procent i näringslivet och med
1,7 procent i hela ekonomin. Under 2009 väntas produktiviteten
forstsätta att falla i näringslivet och i ekonomin som helhet.
Under 2010 väntas produktiviteten vända upp som följd av att
produktionen ökar snabbare än sysselsättningen. Produktiviteten väntas
öka med 2,9 procent i näringslivet och med 2,1 procent i ekonomin som
helhet under 2010.
Tabell 2. Produktivitetstillväxt, årlig procentuell förändring, fasta
priser
Genomsnitt
1980–2007
2008 2009 2010 2011
Hela ekonomin 1,8 -1,7 -1,3 2,1 2,7
Näringsliv -2,7 -1,5 2,9 2,5
Offentliga myndigheter 1,2 -3,3 0,4 2,1
Anm.: Arbetsproduktivitet mätt som förädlingsvärde till baspris per arbetad timme.
Källa: Budgetpropositionen för 2010.
Regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder som förstärker den långsiktiga
produktivitetsutvecklingen, bl.a. forskningssatsningar, åtgärder
för ökad konkurrens, infrastrukturåtgärder och skatteåtgärder. Nya
statliga medel för forskning tillförs fr.o.m. 2009 om 2,4 miljarder kronor
med successiv ökning till 5,0 miljarder kronor 2012 som permanent tillskott.
Den dominerande delen av satsningen utgörs av ökade anslag till
universitet och högskolor samt strategiska satsningar inom områdena
medicin, teknik och klimatområdet. För att stärka konkurrensen har SJ
AB:s ensamrätt att bedriva persontrafik på veckoslut och helger upphört
fr.o.m. 1 juli 2009. Vidare har Apoteksbolagets monopol upphävts
fr.o.m. 1 juli 2009. Andra aktörer kan numera, under vissa förutsättningar,
få tillstånd att bedriva detaljhandel med de läkemedel som
tidigare omfattades av Apoteksbolagets ensamrätt. Regeringen har även
genomfört insatser för att öka mångfalden inom vård- och omsorgssektorerna.
För att förbättra förutsättningarna för jobb och företagande och allmänt
ökad tillgänglighet har beslut fattats om en omfattande statlig planeringsram
för infrastruktur under 2010–2021. Ramen uppgår till 417 miljarder
kronor varav 217 miljarder kronor avser utveckling av transportsystemet.
Från och med 2009 förstärks anslagen med 3,8 miljarder kronor per år.
Infrastruktursatsningarna förväntas öka effektiviteten i hela transportssystemet
och på sikt bidra till att höja produktiviteten i ekonomin.
Bolagsskattesatsen och expansionsfondsskatten sänkts från 28 till 26,3
procent fr.o.m. den 1 januari 2009. Skattesänkningen kan förväntas bidra
till att företag i ökad utsträckning lokaliserar sig, investerar och redovisar
inkomster i Sverige. Ökade investeringar kan förväntas bidra till
snabbare produktivitetstillväxt.
Skr. 2009/10:34
48
Regeringen har även satt upp som mål att de administrativa bördorna i
företagen från statliga regelverk ska minska med 25 procent under
mandatperioden. En minskad administrativ belastning bidrar till högre
produktivitet genom att resurser kan frigöras i företagen. En satsning
görs även på entreprenörskapsutbildning inom högskolan.
Social sammanhållning
För att möta den ekonomiska krisen har regeringen genomfört flera
offensiva åtgärder i form av såväl skattelättnader som utbildnings-,
infrastruktur- och välfärdssatsningar. Arbetsmarknadspolitiken har förstärkts
med inriktningen att förhindra att korttidsarbetslösa blir
långtidsarbetslösa och att upprätthålla konkurrenskraften hos de
långtidsarbetslösa. Fokus har också varit att fortsätta arbetet med att
underlätta för grupper som ofta har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Kommunerna ansvarar för välfärdens kärnverksamheter som
skola, barnomsorg, äldreomsorg och socialtjänst, se även bilaga 2 om
strukturindikatorer. För att värna dessa verksamheter har regeringen
tillfälligt ökat stödet till kommunsektorn.
Regional sammanhållning
Minskade regionala skillnader på arbetsmarknaden bidrar till att stärka
den regionala sammanhållningen. Den lågkonjunktur som Sverige
befinner sig i har bidragit till att skillnaderna mellan länen ökat något
avseende arbetslöshet och sysselsättning till följd av de regionala
variationerna i konjunkturfasen. Vissa län trädde tidigt in i lågkonjunkturen,
medan andra ännu inte kommit in i den fullt ut. De flesta
län har haft en ökning av antalet sysselsatta mellan 2007–2008 men det
finns undantag, främst skogslänen i norra Sverige.
Arbetslösheten i åldersgruppen 15–74 var 2008 6,2 procent i riket med
variation mellan 4,6 i Jönköpings län och 7,9 procent i Norrbottens län.
Samma år var sysselsättningsgraden för åldrarna 15–74 år högst i
Gotlands län, 71,7 procent, och lägst i Västernorrlands län, 61,7 procent.
Skillnaden mellan länen med högst respektive lägst sysselsättningsgrad
uppgick till närmare 10 procentenheter 2008, vilket var en ökning jämfört
med 2007 enligt Statistiska centralbyrån.
Varselstatistiken visar också på betydande regionala skillnader. De
varsel om uppsägningar som lades under hösten 2008 har främst drabbat
län med stor tillverkningsindustri. Det är troligt att de regionala
skillnaderna i arbetslöshet även kommer att öka framgent.
Regeringens satsningar inom arbetsmarknadspolitiken är av central vikt
för såväl de regioner som ligger tidigt i konjunkturcykeln, t.ex. skogs och
tillverkningslänen, som för de tjänsteproducerande storstadslänen
som kan komma att drabbas senare.
Regeringens nationella strategi för
regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007–2013,
se avsnitt 3.3 Öppna fungerande marknader i en hållbar ekonomi samt
kapitel 5 EG:s strukturfondsprogram i Sverige programperioden 2007–
2013, är ett viktigt redskap i detta arbete. Strategin ligger till grund för
genomförandet av EG:s strukturfonder och är vägledande för regionalt
tillväxtarbete samt nationella myndigheter. I strategin identifierar
regeringen fortsatt kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud som
en av fyra nationella prioriteringar framöver. (Se även kapitel 5 EG:s
strukturfondsprogram i Sverige programperioden 2007–2013).
Skr. 2009/10:34
49
4.2 En arbetsmarknad för alla
• Riktlinje 18. Främja en livscykelinriktad syn på arbete
• Riktlinje 19. Sörja för en arbetsmarknad som är öppen för alla,
göra arbete mer attraktivt och göra arbete lönsamt för
arbetssökande, även för mindre gynnade personer och personer
utanför arbetskraften
Målet för regeringens politik är att insatserna ska bidra till en väl
fungerade arbetsmarknad för att bryta utanförskapet och uppnå en
varaktigt hög sysselsättning. Arbetsmarknadspolitiken har anpassats till
det försämrade konjunkturläget genom en kraftfull satsning på aktiva
insatser både för lång- och korttidsarbetslösa.
Fler vägar till arbete
En aktiv arbetsmarknadspolitik utgör grunden för att kunna hävda arbetslinjen
i en lågkonjunktur. Genom en rad reformer har arbetslöshetsförsäkringens
roll som omställningsförsäkring stärkts. I rådande
konjunkturläge är det också viktigt att så många som möjligt har
möjlighet att ta del av försäkringen. Regeringen har även genomfört en
rad andra reformer för att bryta utanförskapet och öka sysselsättningsgraden
, bl.a. sänkt inkomstskatt för alla löntagare, det s.k. jobbskatteavdraget
, lägre kostnader för arbetsgivare som anställer personer som står
långt från arbetsmarknaden, de s.k. nystartsjobben, och reformer av
socialförsäkringssystemet. Reformerna inom socialförsäkringssystemet
innebär att ett stort antal personer vars dagar med sjukpenning eller
sjukersättning har tagit slut kommer att få stöd av Arbetsförmedlingen
för att komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Personer med funktionsnedsättning och nyanlända invandrare är två
grupper som oavsett konjunkturläge har det svårare än andra att komma
in på arbetsmarknaden och är prioriterade grupper. Ungdomar är också
en viktig målgrupp i regeringens arbete med att bryta utanförskap.
Ungdomsinsatser
Ungdomar, liksom andra grupper med svag förankring på arbetsmarknaden,
drabbas hårt av globala kriser och i konjunkturnedgångar.
Samtidigt ökar sysselsättningen snabbare för ungdomar i konjunkturuppgångar.
En förklaring till att de drabbas hårt i konjunkturnedgångar är
att ungdomar har tillfälliga jobb i större utsträckning än äldre
åldersgrupper, och tenderar därför att drabbas först. De turordningsregler
som gäller i Sverige vid uppsägning, som bygger på ”sist-in-först-ut” principen
, anges ofta som orsak till att även fast anställda ungdomar
drabbas hårdare än äldre tillsvidareanställda, då ungdomar oftast varit
anställda kortast tid på arbetsplatsen.
Skr. 2009/10:34
50
Att den nuvarande krisen och lågkonjunkturen har haft negativa effekter
på ungdomsarbetslösheten syns tydligt i statistiken, se figur 1.
Figur 1. Arbetslösheten i Sverige, 15–24 år
(Säsongrensade data, tre månaders glidande medelvärde)
0
5
10
15
20
25
30
01 02 03 04 05 06 07 08 09
Procent
0
5
10
15
20
25
30
Procent
Arbetslösa
Varav heltidsstuderande som sökt arbete
Anm.: Länkade värden
Källa: Statistiska centralbyrån
För att underlätta för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden och få
arbetslivserfarenhet, har regeringen halverat socialavgifterna för alla
personer yngre än 26 år. Detta innebär att kostnaderna för att anställa en
ungdom har minskat markant. Dessutom har reglerna i lagen om
anställningsskydd för visstidsanställda ändrats i syfte att underlätta
anställningar på begränsad tid.
Under 2009–2011 är det möjligt för unga arbetslösa att ta del av
förstärkt matchningsverksamhet med personliga coacher tidigt i en
arbetslöshetsperiod. Från och med den 1 mars 2009 har åldersgränsen för
att kvalificera sig till nystartsjobb anpassats till den nivå som gäller för
nedsättningen av socialavgifter. En person som fyllt 20 år men inte 26
och som varit arbetslös i minst sex månader kvalificerar sig numera till
nystartsjobb. Nystartsjobb innebär att arbetsgivaren kompenseras med ett
belopp motsvarande den normala arbetsgivaravgiften. De sänkta
socialavgifterna tillsammans med nedsättningarna vid nystartsjobb för
unga innebär att lönekostnaden för att anställa en ung person i ett
nystartsjobb har blivit cirka 40 procent lägre än vad den annars skulle ha
varit utan dessa förändringar.
Jobbgarantin för ungdomar vänder sig till arbetslösa ungdomar som
varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen under en sammanhängande
period om tre månader. Syftet med jobbgarantin är att erbjuda arbetslösa
ungdomar aktiviteter för att de så snabbt som möjligt ska få arbete
alternativt påbörja eller återgå till en utbildning inom det reguljära
utbildningssystemet. Fokus i garantin ligger på jobbsökaraktiviteter,
eftersom forskning och erfarenheter från andra länder visar att detta är ett
effektivt sätt att få ungdomar i arbete. Dessa aktiviteter kan därefter
kombineras med arbetspraktik och utbildning.
Skr. 2009/10:34
51
Regeringen aviserar i budgetpropositionen för 2010 att den avser att
införa ytterligare insatser inom jobbgarantin för ungdomar. De nya
insatserna inom jobbgarantin inkluderar den nya aktiveringsåtgärden,
Lyft, stöd till start av näringsverksamhet samt arbetslivsinriktad
rehabilitering. Regeringen kommer också att ge deltagare i jobbgarantin
möjlighet att delta i garantin på deltid för att under resterande tid ha
möjlighet att studera inom den kommunala vuxenutbildningen. Likaså
kommer deltagare i jobbgarantin att kunna delta i svenskundervisning för
invandrare, sfi, på deltid samtidigt som de resterade tid deltar inom andra
aktiviteter inom garantin. Som ett komplement till den utbildning som
erbjuds inom jobbgarantin för ungdomar i dag avser regeringen också att
införa en extra studiemotiverande insats för arbetslösa ungdomar som
inte avslutat sin grundskole- eller gymnasieutbildning. Detta i form av en
särskild satsning på folkhögskolorna.
Det offentliga utbildningssystemet har en mycket viktig roll när det
gäller att mildra effekten av ökad arbetslöshet. Människor ska kunna
förnya och fördjupa sina kunskaper så att de står bättre rustade på
arbetsmarknaden. Det offentliga utbildningssystemet har redan tidigare
tillförts ytterligare resurser och i budgetpropositionen för 2010
presenteras en omfattande utbildningssatsning.
Ungdomsarbetslösheten har under det senaste året ökat i alla EU-länder
och den svenska ungdomsarbetslösheten ligger bland de högsta i EU.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige har ökat mer bland män än bland
kvinnor. Internationella jämförelser kan dock generellt sett vara
problematiska, vilket bl.a. beskrivs i Statistiska centralbyråns Statistiska
meddelande AM 11 SM0903.
Institutionella faktorer som styrs av politiska beslut, så som till
exempel arbetsmarknadens funktionssätt (arbetsrätt), utbildningssystemet
, studiemedlens utformning och nivå förklarar sannolikt en stor
del av den skillnad mellan ländernas nivå och/eller utveckling som vi ser.
Även incitamentsstrukturen, incitamenten att söka arbete samt skriva in
sig som arbetslös, kan vara en viktig förklaring och som kan styras av
politiska beslut. Det finns dock en rad faktorer och landsspecifika
aspekter som samvarierar och det är svårt att isolera dessa aspekters
effekter på arbetslösheten. Olika faktorer brukar dock lyftas fram som
sannolika förklaringar till en del av denna variation, även om det inte
finns några konkreta bevis för att så är fallet.
En av de aspekter som oftast tas upp är skillnader i olika länders
arbetsrättsliga lagstiftning. Sverige anses ha ett av de starkare skydden
för fastanställda bland OECD-länderna. Särskilt turordningsreglerna lyfts
fram som en stor anledning till ungdomarnas svårigheter att etablera sig
på arbetsmarknaden.
Att jämföra det arbetsrättsliga skyddet mellan
länderna är emellertid problematiskt bl.a. på grund av skillnader i
disposiviteten, dvs. de undantag och möjligheter som finns att förhandla
bort lagstiftningen och som leder till att avtal och tillämpningar skiljer
sig från de formella reglerna.
Graden av decentralisering inom lönebildningen anses också spela roll.
Relativt andra länder anses Sverige ha en mindre decentraliserad
lönebildning, mindre lönespridning och högre ingångslöner som tycks ha
ökat över tiden. Detta i kombination med det starka anställningsskyddet
tros driva upp ungdomsarbetslösheten mer i Sverige än i många andra
länder. Ungdomsarbetslöshetens ökning kan dock ha mildrats av den
nedsättning av socialavgifter som har genomförts av den sittande
regeringen.
Skr. 2009/10:34
52
Ytterligare en aspekt som brukar tas upp är trögheten i övergången från
skola till arbete. I Sverige är yrkesutbildningen huvudsakligen
skolförlagd medan i länder där arbetslösheten är låg är lärlingsplatser mer
vanliga. Denna skillnad kan å ena sidan förklara den trögare övergången
mellan skola och arbetsliv i Sverige men den kan å andra sidan försvåra
jämförbarheten. Anledningen är att lärlingar räknas som sysselsatta i
statistiken eftersom de arbetar och har lön, medan studenter i
skolförlagda yrkesutbildningar inte deltar i arbetskraften.
Utvecklingen av ungdomsarbetslösheten i Sverige är allvarlig och
dagens nivå är oroande. Det finns dock aspekter som arbetslöshetsdefinitionen
inte täcker, men som är viktiga att belysa i detta
sammanhang. Ur ett nationellt perspektiv är det viktigt att inse att en stor
del av de ungdomar som definieras som arbetslösa är heltidsstuderande
som söker arbete och som uppfattar sig själva i huvudsak som
studeranden. Under kvartal 2 år 2009 var 45,5 procent av de svenska
arbetslösa ungdomarna, 15–24 år, heltidsstuderande.
En annan viktig aspekt som bör belysas är arbetslöshetens varaktighet.
När man pratar om arbetslöshetens effekter för såväl individen som
samhället är det oftast långtidsarbetslösheten man refererar till eftersom
det är den som är mest skadlig och i första hand måste bekämpas.
Korttidsarbetslösheten är mindre bekymmersam då individer byter
sysselsättning och det kan ta lite tid att hitta rätt. Distinktionen mellan
långtids- och korttidsarbetslöshet är särskilt viktig när man pratar om
ungdomar. De prövar sig fram på arbetsmarknaden i större utsträckning
än vuxna, vilket innebär fler sysselsättningsbyten (mellan studier och
jobb eller mellan olika jobb) vilket i sin tur innebär flera korta
arbetslöshetsperioder mellan olika sysselsättningar. OECD-statistik för
2008 visar att svenska arbetslösa ungdomar hade mycket kortare
arbetslöshetsperioder än ungdomar i andra länder, se figur 2.
Figur 2. Arbetslöshetsperiodens varaktighet för ungdomar 15–24 år,
2008
Skr. 2009/10:34
53
50,0
23,9
14,9
7,7
3,5
24,8
29,6
18,1
11,9
15,6
14,7
24,9
19,2
17,6
23,6
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
< 1 månad
> 1 månad och < 3 månader
> 3 månader och < 6 månader
> 6 månader och < 1 år
1 år och längre
Sverige OECD EU15
Källa: OECD
Femtio procent av de svenska arbetslösa ungdomarna (48,5 procent bland
män och 52,1 procent bland kvinnor) var arbetslösa kortare än en månad,
vilket ska jämföras med 24,8 procent för hela OECD och 14,7 för EU15.
Endast 11,2 procent av de svenska arbetslösa ungdomarna (inga större
skillnader mellan män och kvinnor) var arbetslösa längre än 6 månader,
att jämföra med 27,5 procent för OECD och 41,2 för EU15. Tittar man
på den riktigt långa arbetslösheten (längre än 1 år) visar statistiken att
endast 3,5 procent av de svenska arbetslösa ungdomarna (3,9 procent
bland män och 3,1 procent bland kvinnor) var arbetslösa längre än ett år
under 2008, att jämföra med 15,6 procent för OECD och 23,6 för
EU15. Statistik från Statistiska centralbyrån (kvartal 2 2009) visar att 46
procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 15–24 år var arbetslösa 4
veckor eller mindre och att 13 procent var arbetslösa längre än 26 veckor.
Det finns ännu ingen jämförbar internationell statistik för denna period.
Genomförande av den europeiska ungdomspakten
Regeringen har under 2009 haft ett fortsatt tydligt fokus på insatser inom
utbildningsområdet samt insatser med syfte att främja ungas etablering
på arbetsmarknaden och minska ungdomsarbetslösheten. Liksom tidigare
år redovisas insatser i enlighet med målsättningarna för den europeiska
ungdomspakten under riktlinjerna 14–15 och 17–24.
Ungdomsstyrelsen hade under 2008 i uppdrag att genomföra en analys av
ungdomars levnadsvillkor i ett antal utanförskapsområden, med särskild
inriktning på ungas utbildning och arbete. Som en fördjupning av denna
analys genomför Ungdomsstyrelsen under 2009 en ny studie om unga i
utanförskapsområden. Den här gången ska myndigheten lyfta fram goda
exempel från ett urval av andra EU-länder när det gäller insatser och
arbetssätt som syftar till att bekämpa ungas utanförskap.
Skr. 2009/10:34
54
Därutöver har Ungdomsstyrelsen i uppdrag att i en studie belysa metoder
för hur kommuner, i samverkan med andra aktörer, kan stödja ungdomar
mellan 16 och 25 år som varken arbetar eller studerar att komma in på
arbetsmarknaden eller påbörja vidare studier. Myndigheten ska belysa
hur olika kommuner organiserar och finansierar dessa verksamheter och
även här ska fokus ligga på att lyfta fram goda exempel.
Under hösten 2009 avser regeringen att presentera en ungdomspolitisk
strategi. Syftet med strategin är att redovisa inriktningen av ungdomspolitiken
samt ett handlingsprogram med åtgärder inom ungdomspolitikens
prioriterade områden.
Under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 planeras ett beslut
om ett nytt ramverk för det ungdomspolitiska samarbetet i EU för 2010–
2018. Ungdomspakten och dess framtid ingår som en viktig del i dessa
diskussioner.
Lika villkor för kvinnor och män på arbetsmarknaden
Arbetskraftsdeltagandet bland kvinnor i Sverige är bland de högsta i
världen, men arbetskraftsdeltagandet är trots detta lägre än för män. Det
motsvarar 68,3 procent av kvinnorna och 74 procent av männen i åldern
15–74. Fördelningen av kvinnor och män inom olika sektorer,
näringsgrenar, yrken, chefspositioner och företagsformer är ojämn. År
2008 arbetade 51 procent av kvinnorna i privat och 49 procent i offentlig
sektor, medan 82 procent av männen arbetade i privat och 18 procent i
offentlig sektor. Generellt sett har de mansdominerade yrkena en högre
medellön än de kvinnodominerade yrkena. Kvinnors löner är i
genomsnitt 16 procent lägre än mäns och har så varit under de senaste
åren, enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. När
man justerar månadslönerna för yrke, ålder, utbildning och arbetstid, s.k.
standardvägning, uppgick kvinnors månadslön till drygt 93 procent av
männens 2008. Den resterande skillnaden, knappt 7 procent, kan bero på
skäliga löneskillnader som förklaras av faktorer som inte ingår i den
använda modellen, t.ex. arbetsledaransvar och yrkeserfarenhet eller bero
på diskriminering mot kvinnor. Fler kvinnor än män är långtidssjukskrivna
, uppbär sjuk- och aktivitetsersättning eller är deltidsarbetslösa.
Fler kvinnor än män har tidsbegränsade anställningar eller
arbetar deltid. Kvinnor är frånvarande från arbetsplatsen på grund av
omsorg och vård av barn eller äldre i högre utsträckning än män.
Den internationella finanskris och efterföljande lågkonjunktur som inleddes
2008 följer än så länge samma mönster som 1990-talskrisen när
det gäller jämställdhet. Under 1990-talskrisen drabbades mansdominerade
yrken först. I en senare fas kom krisen även att påverka
kvinnodominerade yrken och skillnaden i arbetslöshet mellan könen
utjämnades efterhand.
Så här långt har främst tillverkningsindustrin, i
vilken män dominerar, drabbats hårdast och en stor andel av dem som
hittills varslats om uppsägning är män. I en senare fas av konjunkturnedgången
kommer sannolikt även den offentliga sektorn att påverkas.
Kommuner är stora arbetsgivare för kvinnor. Kvinnor dominerar bland
dem som har tidsbegränsad anställning och av de timanställda är två av
tre kvinnor.
Skr. 2009/10:34
55
I juni 2009 lämnade regeringen skrivelsen En jämställd arbetsmarknad
– regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i
näringslivet (skr. 2008/09:198) till riksdagen. I skrivelsen redovisar
regeringen sina bedömningar av vilka som är de viktigaste utmaningarna
för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet samt vilken
inriktning politiken bör ha för att möta dessa. Bland annat handlar det om
att motverka könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i näringslivet
samt att främja jämställda villkor för arbete och entreprenörskap.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen under 2011 med en
redovisning av genomförda åtgärder och resultat i förhållande till de
inriktningar för strategin som redovisas i skrivelsen.
Uppföljningen av att verksamheten inte missgynnar något kön ska i
första hand ske inom ramen för myndigheternas löpande verksamhet.
Men det behövs också övergripande uppföljningar av tillståndet och
utvecklingen av jämställdhetspolitiken. Det finns behov av att utveckla
ett uppföljningssystem för jämställdhetspolitiken som kan utgöra en
stabil grund för kunskap om utvecklingen. Ett särskilt arbete har därför
initierats inom Regeringskansliet för att säkerställa att tillståndet och
utvecklingen inom jämställdhetspolitiken kan redovisas till riksdagen.
En omfattande satsning i linje med jämställdhetspakten
Jämställdhet ska omfatta alla politikområden och genomsyra hela
regeringens politik. När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla
delar av samhällslivet får vi ett mer rättvist och demokratiskt samhälle.
Jämställdhet bidrar till ekonomisk tillväxt genom att människors
kompetens och skaparkraft främjas. Regeringen har sedan 2007 kraftigt
ökat resurserna för jämställdhetsinsatser, något som bland annat bidragit
till att minska skillnaderna mellan kvinnors och mäns möjligheter att förvärvsarbeta,
starta och driva företag, utbilda sig och försörja sig själva.
Regeringen vill bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden och i
näringslivet. Ett arbete har initierats 2008 för att utjämna könsskillnader i
olika delar av utbildningsväsendet. Regeringen har 2008 tillsatt en
delegation för jämställdhet i skolan och 2009 en delegation för
jämställdhet i högskolan.
Tillvaratagandet av kvinnors och mäns potential främjas genom insatser
som förbättrar möjligheten att starta och driva företag. Regeringen har
anslagit 40 miljoner kronor till satsningar på ökad mångfald inom hälso och
sjukvård för att framför allt ge utbildning och rådgivning till
anställda som vill starta egen verksamhet.
Insatser för ökat företagande
bland kvinnor, bland annat analys av regionala företagsstöd, och ökad
representation av kvinnor i bolagsstyrelser genomförs.
Genom att öka möjligheten för kvinnor och män att förvärvsarbeta
främjas jämställdheten samtidigt som utanförskapet minskar. Ett flertal
insatser sker för att uppnå detta. Arbetslinjen stärks, t.ex. genom
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och insatser för att stödja
arbetskraftsdeltagande bland utrikes födda kvinnor. Fördelningen mellan
betalt och obetalt arbete jämnas ut, bl.a. genom jämställdhetsbonus och
skattereduktion för hushållsarbete. För att underlätta återgång till arbete
efter sjukskrivningar sker insatser som t.ex. möjligheter att prova nytt
arbete under sjukskrivning samt rehabiliteringsgaranti.
Skr. 2009/10:34
56
Skyddet mot diskriminering i arbetslivet har stärkts genom en ny
diskrimineringslag och inrättandet av Diskrimineringsombudsmannen.
Regeringen har dessutom gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att genomföra
en särskild satsning om våldsutsatthet i arbetslivet.
Ett längre arbetsliv
Sverige genomgår i dag en demografisk förändring. Tack vare bättre
hälsa lever kvinnor och män i Sverige längre, vilket innebär att andelen
äldre i befolkningen ökar. Från 2009 till 2050 väntas andelen av
befolkningen, enligt befolkningsstatistik från Statistiska centralbyrån,
som är äldre än 65 år öka från 17 till 23 procent. För att klara utmaningen
med en åldrande befolkning behöver fler delta aktivt på
arbetsmarknaden. Fler antal arbetade timmar (en högre sysselsättningsgrad
behöver inte betyda att antalet arbetade timmar ökar eftersom det
bara krävs 1 timmes jobb för att betraktas som sysselsatt) på den svenska
arbetsmarknaden leder till bättre offentliga finanser, där det blir lättare att
finansiera de sociala trygghetssystemen.
Regeringen för en aktiv politik som bland annat syftar till att minska
utanförskapet bland äldre och att förlänga arbetslivet. Regeringens politik
har bland annat inneburit att den särskilda löneskatten på arbetsinkomster
för arbetstagare, som vid årets ingång fyllt 65 år, har slopats. På
pensionsavsättningar betalas dock fortfarande särskild löneskatt. Det är
dessutom mer fördelaktigt för arbetsgivare att anställa personer över 55
år med nystartsjobb. Äldre har rätt till nystartsjobb under dubbelt så lång
tid som de varit frånvarande från arbetsmarknaden. Bland dem som hade
ett nystartsjobb i slutet av juni 2009 utgjorde andelen över 55 år knappt
26 procent. Motsvarande andel i juni 2008 var närmare 22 procent.
Den 1 januari 2009 trädde den nya diskrimineringslagstiftningen
(2008:567) i kraft. I den nya lagstiftningen förstärks förbudet mot åldersdiskriminering
. Den nya lagen mot åldersdiskriminering omfattar
arbetslivet, utbildningsverksamhet, arbetsmarknadspolitisk verksamhet
och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av
näringsverksamhet, yrkesbehörighet och medlemskap i vissa
organisationer. En utredning, Ett stärkt skydd mot diskriminering på
grund av ålder (dir. 2009:72), tillsattes av regeringen i augusti 2009.
Utredningen ska granska hur ett skydd mot diskriminering på grund av
ålder ska införas på de samhällsområden – utom värnplikt och civilplikt –
som i dag saknar ett sådant skydd i diskrimineringslagstiftningen.
Minskad sjukfrånvaro Skr. 2009/10:34
57
Under det senaste decenniet har Sverige präglats av ett omfattande
utanförskap som i första hand sammanhänger med en internationellt sett
hög sjukfrånvaro. När regeringen tillträdde i oktober 2006 uppbar
554 000 personer sjuk- eller aktivitetsersättning. Dessutom hade cirka
80 000 personer varit sjukskrivna i mer än ett år. Sverige var ett av de
länder som hade högst sjukfrånvaro bland OECD-länderna.
Figur 3. Antalet pågående sjukfall, månadsvis januari 1998–april
2009
0
50 000
100 000
150 000
200 000
250 000
300 000
350 000
jan-98 jan-99 jan-00 jan-01 jan-02 jan-03 jan-04 jan-05 jan-06 jan-07 jan-08 jan-09
<6 mån 6 - 12 mån
> ett år Samtliga
Källa: Försäkringskassan
Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att åstadkomma tidiga
insatser i syfte att motverka långvarig sjukfrånvaro. En rehabiliteringskedja
med fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmågan har införts
från och med den 1 juli 2008. En rehabiliteringsgaranti har skapats, som
innebär att sjukskrivna ges förbättrad tillgång till medicinsk
rehabilitering. Åtgärder har vidtagits för att stödja de arbetsplatsnära
insatserna genom att vidareutveckla företagshälsovården. Landstingen
har tillförts en miljard kronor årligen för att hälso- och sjukvården ska
förbättra arbetet med sjukskrivna, den s.k. sjukvårdsmiljarden. Ett
försäkringsmedicinskt beslutsstöd för läkare och Försäkringskassan
infördes 2008, som ger riktlinjer om sjukskrivningstider vid olika
diagnoser.
Regeringen har också vidtagit åtgärder för att underlätta återgång i
arbete efter långvarig sjukfrånvaro. Från och med den 1 januari 2009
gäller nya regler för personer som har beviljats en varaktig sjukersättning
före juni 2008 genom att dessa personer kan arbeta, arbeta ideellt eller
studera utan att rätten till sjukersättning omprövas. En försöksverksamhet
där privata och sociala företag hjälper långtidssjukskrivna tillbaka i
Skr. 2009/10:34
58
arbete har initierats och bedrivs under 2008 och 2009. Regeringen har
vidtagit åtgärder för att minska trösklarna in på arbetsmarknaden för
människor med funktionsnedsättning eller långvarig sjukfrånvaro samt
stimulera arbetsgivare att anställa människor som varit långtidssjukskrivna.
Arbetsgivare slipper att betala sjuklön för den som arbetar
med bibehållen sjukersättning. Särskilt högriskskydd avseende
sjuklönekostnader för personer som haft aktivitetsersättning planeras att
införas från och med den 1 januari 2010.
En viktig del av regeringens sjukförsäkringsreform har varit att bryta
de tidigare mycket långa och passiva sjukskrivningarna som ofta ledde
till permanent utanförskap. Reformen innebär bl.a. att den tid under
vilken en person kan få sjukpenning har begränsats till 2,5 år. Från och
med den 1 juli 2008 gäller också att sjukersättning endast kan komma i
fråga om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. Den
tidsbegränsade sjukersättningen har därmed avskaffats. Övergångsbestämmelser
gäller för personer som den 1 juli 2008 uppbar tidsbegränsad
sjukersättning vilket innebär att tidsbegränsad sjukersättning
kommer att avslutas successivt under 2010–2012. Under 2010 väntas
cirka 54 000 personer lämna sjukförsäkringen till följd av att dagarna
med sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning tar slut. Regeringen
avser därför att vidta åtgärder för att säkra en bra övergång till
Arbetsförmedlingen och för att ge stöd och hjälp att återgå till arbete
efter långtidssjukfrånvaro. Regeringen avser att den 1 januari 2010 införa
ett nytt arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram som syftar till att
stödja dem vars dagar med sjukersättning har tagit slut för att komma
tillbaka till arbetslivet. Under tiden som en person deltar i introduktionsprogrammet
och andra arbetsmarknadspolitiska program utbetalas
aktivitetsstöd. Det kommer dock att finnas personer som på grund av
sjukdom vårdas på sjukhus eller på annat sätt får omfattande vård i
hemmet eller via sjukvården och inte vare sig kan gå tillbaka till sin
anställning eller delta i några aktiviteter vid Arbetsförmedlingen. Dessa
personer ska kunna få fortsatt ersättning från sjukförsäkringen på samma
nivå som tidigare, tills dess att de har tillfrisknat.
Målet för regeringens politik är att sjukfrånvaron ska ligga på en
långsiktigt stabil och låg nivå. De senaste årens kraftigt sjunkande
sjukfrånvaro innebär att förutsättningarna är goda att i framtiden nå detta
mål. Antalet påbörjade sjukfall minskar och sjukskrivningstiderna blir
allt kortare. Det gäller särskilt de sjukfall som är längre än sex månader.
Även nybeviljandet av sjuk- och aktivitetsersättningar har minskat och är
nu på ungefär samma nivå som på 1970-talet.
Utvecklingen med ett
ökande antal i sjuk- och aktivitetsersättning har sedan slutet av 2007
definitivt brutits och minskningstakten har ökat och väntas fortsätta öka.
Sjukfrånvaron bedöms fortsätta att minska de närmaste åren. Det
minskade antalet påbörjade sjukfall kommer, i kombination med de
regelförändringar som regeringen har genomfört, att leda till en fortsatt
nedgång, framför allt vad gäller antalet individer med sjukersättning. De
regionala skillnaderna i sjukfrånvaro har de senaste åren minskat, men
skillnaderna är fortfarande betydande. Detsamma gäller skillnaden
mellan kvinnor och män där kvinnor har nästan dubbelt så hög
sjukfrånvaro som män.
Särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning Skr. 2009/10:34
59
Syftet med de särskilda insatserna för personer med funktionsnedsättning
som medför nedsatt arbetsförmåga är att minska arbetslösheten för dessa,
öka den produktiva sysselsättningen och öka övergången till arbete utan
stöd.
Under 2008 avtog ökningstakten för flera av de insatser som riktas till
personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga,
mer än under de närmast föregående åren. Undantaget är trygghetsanställning
som fortsatte att öka.
Antalet deltagare i anställning med lönebidrag har minskat sedan 2008.
Anställda med lönebidrag innebär att en arbetsgivare som anställer en
person med nedsatt arbetsförmåga, som anvisas av Arbetsförmedlingen,
kan kompenseras ekonomiskt genom lönebidrag. I vissa fall kan även
lönebidrag lämnas för en redan anställd med nedsatt arbetsförmåga.
Lönebidragets storlek baseras på lönekostnaden för den anställde samt på
den anställdes arbetsförmåga. Minskningen förklaras främst av att det
varit svårt att få arbetsgivare att anställa arbetssökande med lönebidrag.
En annan förklaring till minskningen kan vara att nystartsjobb och
trygghetsanställningar ersätter anställningar med lönebidrag. Något som
ytterligare skulle kunna ha bidragit till minskningen är att
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i sin handlingsplanssamverkan
varit överens om att så många deltagare som möjligt ska få
anställning utan stöd.
Utvecklingsanställning är en arbetsmarknadspolitisk insats som avser
anpassat arbete för en arbetssökande som har funktionshinder, som
medför nedsatt arbetsförmåga och som behöver få utveckla sin
kompetens och öka sin arbetsförmåga genom arbete.
Trygghetsanställning kan förekomma på hela arbetsmarknaden och är
ett alternativ till skyddat arbete hos Samhall, ett statligt bolag som har till
uppgift att bereda arbete för personer med funktionsnedsättning som
medför nedsatt arbetsförmåga. Syftet är att ge övriga arbetsgivare
möjlighet att erbjuda anpassat arbete. Trygghetsanställning vänder sig till
de personer med så nedsatt arbetsförmåga att de behöver en större
anpassning i arbetssituationen och ett mer långsiktigt stöd än vad som
ges med lönebidrag.
Offentligt skyddat arbete syftar till att ge vissa grupper av personer
med funktionsnedsättning, som medför nedsatt arbetsförmåga, möjlighet
till anställning med utvecklande inslag. På sikt ska anställningen kunna
leda till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Genomgående präglas anställningar med stöd för personer med
funktionsnedsättning av en ojämn könsfördelning (60 procent män och
40 procent kvinnor), vilket kan jämföras med att män utgör 55 procent
och kvinnor 46 procent av samtliga inskrivna personer med funktionsnedsättning
. Allra mest ojämn är fördelningen när det gäller anställningar
med offentligt skyddat arbete, där knappt 30 procent är kvinnor.
I slutet av juni 2009 utgjorde andelen som har funktionsnedsättning
som innebär nedsatt arbetsförmåga drygt 23 procent bland alla som hade
ett nystartsjobb. Det var en ökning med närmare 7 procentenheter jämfört
med juni 2008.
Som ett led i en översyn av stöden till personer med funktionsnedsättning
som medför nedsatt arbetsförmåga gav regeringen i
september 2009 Statskontoret, en myndighet med uppdrag att bistå
regeringen med underlag för att stärka statsförvaltningens förmåga att
lösa sina uppgifter rättssäkert och effektivt till nytta för medborgare och
företag, i uppdrag att utreda frågan angående ett särskilt stöd till
egenföretagande för denna målgrupp. Syftet med ett eventuellt stöd
skulle vara att öka möjligheten för denna grupp att bryta utanförskapet
och träda in på arbetsmarknaden genom att starta och driva företag.
Skr. 2009/10:34
60
I slutet av 2008 var 19 400 personer med funktionsnedsättning
anställda hos det statliga bolaget Samhall. Ett av regeringens mål med
Samhall är att antalet övergångar från Samhall till den reguljära arbetsmarknaden
ska motsvara minst fem procent av de tillsvidareanställda
inom Samhall. Utfallet för 2008 var 4,9 procent, vilket är något lägre än
2007. En positiv utveckling kunde dock noteras under våren 2009. Under
andra kvartalet 2009 gick 339 personer från Samhall till annan
arbetsgivare, vilket är en ökning med 168 personer jämfört med första
kvartalet 2009.
Sociala företag
Sociala företag startas och drivs för att skapa arbetstillfällen och erbjuda
ett arbetsliv för dem som av olika anledningar inte kommer in på
arbetsmarknaden.
De sociala företagen är av olika karaktär. Majoriteten av medarbetarna
i sociala företag, är personer som på grund av funktionsnedsättning/arbetshinder,
tidigare missbruk, kriminalitet, långtidssjukskrivning
, långtidsarbetslöshet, hemlöshet eller annan form av social
utsatthet inte fått möjlighet att etablera sig på eller förlorat kontakten
med arbetsmarknaden.
Förbättra integration för utrikes födda
På helårsbasis utvecklades sysselsättningen bland befolkningen i Sverige
positivt under 2005–2008. Under samma period ökade sysselsättningsgraden
mer bland utrikes födda män jämfört med inrikes födda män.
Även utrikes födda kvinnors sysselsättning har ökat, men ökningen har
inte varit lika snabb som för inrikes födda kvinnor. Oavsett bakgrund är
sysselsättningsgraden lägre för kvinnor än för män, och skillnaden i
sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda kvinnor är större än
mellan inrikes och utrikes födda män.
Tabell 2. Sysselsättningsgrad,15–74 år, i procent Skr. 2009/10:34
61
Inrikes födda
kvinnor
Utrikes födda
kvinnor
Inrikes
födda män
Utrikes
födda män
2005 64,4 52,6 69,2 59,5
2006 65,0 52,3 69,9 60,6
2007 65,9 53,3 70,8 61,8
2008 66,0 53,2 70,7 63,6
Källa: Statistiska centralbyrån
Arbetslösheten gick också ner kraftigt mellan 2005 och 2008, särskilt
bland utrikes födda män. Arbetslösheten ligger dock fortsatt på betydlig
högre nivåer bland utrikes födda än bland inrikes födda. Sysselsättningsgraden
är låg och arbetslösheten hög bland nyanlända, men
sysselsättningsgraden stiger med vistelsetid. Även utbildningsnivån har
ett starkt positivt samband med sysselsättningsnivån. I slutet av juni 2009
var 233 600 inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Cirka
73 200 eller 31 procent utgjordes av utrikes födda. Av 57 000
långtidsarbetslösa var 38 procent utrikes födda. Som långtidsarbetslösa
räknas ungdomar under 25 år som varit arbetslösa i mer än 100 dagar och
personer över 26 år som varit arbetslösa i minst sex månader.
Tabell 3. Arbetslöshet, 15–74 år, i procent
Inrikes födda
kvinnor
Utrikes födda
kvinnor
Inrikes
födda män
Utrikes
födda män
2005 6,8 13,5 6,8 14,8
2006 6,3 13,0 5,9 13,2
2007 5,4 12,4 5,0 11,4
2008 5,5 12,8 5,0 11,3
Källa: Statistiska centralbyrån
Det är ännu oklart om den lågkonjunktur som inleddes 2008 ger större
negativa effekter för den utrikes födda befolkningen än för den inrikes
födda. I tidigare konjunkturnedgångar har sysselsättningen för den
utrikes födda befolkningen minskat mer än för den inrikes födda
befolkningen. Detta berodde bland annat på att utrikes födda i hög
uträckning arbetade i branscher som drabbats hårt. Nu arbetar fler utrikes
födda i tjänstesektorn som inte drabbats lika hårt som verkstadsindustrin.
Fler utrikes födda har tidsbegränsade anställningar och har därmed en
svagare anknytning till arbetsmarknaden än inrikes födda.
Arbetsförmedlingens insatser för att förbättra situationen för utrikes
födda på arbetsmarknaden består främst av generella åtgärder som riktar
sig till arbetslösa eller långtidsarbetslösa i allmänhet. Särskilda åtgärder
som riktas till utrikes födda är endast motiverade under den första tiden i
Sverige då behoven kan skilja sig från andra arbetssökandes. Det gäller
framförallt kunskaper i svenska, kontaktnät och erfarenheter från den
svenska arbetsmarknaden. Åtgärder som riktas till vuxna nyanlända
utrikes födda ska vara tydligt fokuserade på en snabb arbetsmarknadsetablering.
Skr. 2009/10:34
62
Regeringen presenterade i samband med budgetpropositionen för 2009
en samlad strategi för integration (Egenmakt mot utanförskap –
regeringens strategi för integration, skr. 2008/09:24). Huvudinriktningen
för strategin är att öka utbudet och efterfrågan på arbetskraft samt att
förbättra matchningen mellan tillgänglig arbetskraft och arbetsmarknadens
behov. Särskilt fokus läggs på nyanlända flyktingars och
anhöriginvandrares etablering på arbetsmarknaden.
Under 2008–2010 finns ett program för att stärka företagandet för
personer med utländsk bakgrund. Insatserna riktar sig främst till
etablerade företagare med utländsk bakgrund som vill få hjälp att
utveckla och expandera sina företag. Minst 40 procent av deltagarna ska
vara kvinnor.
Av 19 900 anställda i nystartsjobb i juni 2009 var en tredjedel, 6 500
personer, utrikes födda. Cirka två tredjedelar av de utrikes födda i
nystartsjobb är män. Nyanlända invandrare kvalificerar sig för nystartsjobb
. Instegsjobb är en särskild subventionerad anställning som kan
erbjudas för arbetslösa nyanlända invandrare i kombination med
utbildning i svenska språket. Efter en långsam utveckling av antalet
platser ändrades villkoren från och med den 1 juni 2008. Syftet var att
underlätta för fler nyanlända invandrare att få sådana arbeten. Antalet
deltagare har därefter ökat och i juni 2009 var 2 600 personer, varav tre
fjärdedelar män, anställda i instegsjobb. Jobb- och utvecklingsgarantin
innebär att arbetssökande långtidsarbetslösa ska erbjudas individuellt
anpassade aktiviteter för att så snabbt som möjligt hitta ett arbete. De
arbetssökande anvisas till aktiviteter där de får aktivitetsstöd. I slutet av
juni 2009 deltog 55 000 i programmet varav 16 600 eller 30 procent var
utrikes födda. Vid samma tidpunkt deltog 7 300 personer i olika former
av arbetspraktik. Av dessa var 3 200 eller närmare 44 procent utrikes
födda. Deltagarna, såväl inrikes som utrikes födda, består av ungefär lika
många kvinnor som män. Ungdomar som varit arbetslösa i tre månader
anvisas av Arbetsförmedlingen till jobbgaranti för ungdomar. Syftet med
garantin är att erbjuda särskilda insatser för att arbetslösa ungdomar så
snabbt som möjligt ska få ett arbete motsvarande hela sitt arbetsutbud
eller påbörja eller återgå till utbildning inom det reguljära
utbildningssystemet. I slutet av juni 2009 deltog 33 300 ungdomar i
programmet varav 4 600 eller 14 procent var utrikes födda. Bland såväl
inrikes som utrikes födda deltagare är männen något fler än kvinnorna.
Fokus för Arbetsförmedlingens integrationsuppdrag har under de
senaste åren varit nyanlända invandrare.
Detta får ses mot bakgrund av
regeringens ovan nämnda strategi för integration. Andelen utrikes födda
bland deltagare i olika arbetsmarknadspolitiska program motsvarar på ett
ungefär de utrikes föddas andel bland de arbetslösa, även om det finns
stora skillnader mellan olika program. Arbetsförmedlingens insatser når
alltså väl ut till utrikes födda. Män deltar emellertid oftare i åtgärder eller
är anställda med subvention, trots att arbetslösheten är högre bland
kvinnor. Någon samlad bild av effekterna av dessa arbetsmarknadspolitiska
insatser för utrikes födda kan ännu inte bedömas.
En särskild försöksverksamhet med etableringssamtal för nyanlända
skyddsbehövande och anhöriga genomförs i tre kommuner under 2009
och 2010. Etableringssamtalet innebär att Arbetsförmedlingen ansvarar
för att en etableringsplan upprättas för den nyanlända så snart
uppehållstillstånd beviljats. Avsikten är bl.a. att tidig information om var
i landet det finns en efterfrågan på den kompetens den nyanlände har ska
få ökad betydelse för valet av bosättningsort. Försöksverksamheten ska
utvärderas av Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
Skr. 2009/10:34
63
I syfte att ytterligare förbättra möjligheterna till kvalificerat arbete har
resurserna för universitetens kompletterande utbildningar för utländska
akademiker ökats kraftigt fr.o.m. 2009. Utbildningarna vänder sig till
exempelvis lärare, jurister och hälso- och sjukvårdsutbildade personer.
Regeringen har därför i en särskild proposition (Gränslös kunskap –
högskolan i globaliseringens tid, prop. 2008/09:175) presenterat förslag
om en rättssäker och effektiv ordning för erkännande av hälso- och
sjukvårdsutbildningar från tredje land. I propositionen redovisar
regeringen även för hur bedömning av utländsk utbildning bör samordnas
och effektiviseras för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden.
Det statliga stödet till gymnasiala och eftergymnasiala yrkesutbildningar
för vuxna har utökats kraftigt. Utbyggnaden av antalet
studieplatser bedöms få stor betydelse för möjligheterna för nyanlända
vuxna invandrare att kunna skaffa eller komplettera en yrkesutbildning i
Sverige. En särskild myndighet, Myndigheten för yrkeshögskolan, har
bildats för att samordna de eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte
utgör högskoleutbildningar. Myndigheten har fått ett särskilt nationellt
ansvar för validering av utländska eftergymnasiala yrkesutbildningar.
Även inom svenskundervisning för invandrare (sfi) grundläggande
utbildning i svenska språket för vuxna som inte har svenska som
modersmål, har satsningar för bättre kvalitet gjorts. Bland annat ska
lärarnas kompetens höjas och nationella slutprov införas. Vidare har
målen för undervisningen blivit tydligare. En försöksverksamhet med
prestationsbaserad stimulansersättning inom sfi (sfi-bonus) har inletts för
att stimulera en snabbare genomströmning.
För att tydliggöra kommunernas respektive statens ansvar för
utvecklingen i stadsdelar med utbrett utanförskap träffas lokala
utvecklingsavtal med vissa storstadskommuner. Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen har i uppdrag att ingå i lokala partnerskap med
kommuner som tecknat lokala utvecklingsavtal.
Regeringen avser att under hösten 2009 presentera en proposition med
förslag som påskyndar arbetsmarknadsetableringen för nyanlända
flyktingar och anhöriga. Syftet är att utveckla ett system som både ger
individen ett utökat ansvar och stärker incitamenten för en snabb
arbetsmarknadsetablering.
Därigenom kan mottagningssystemet bli mer
stabilt för svängningar i konjunktur och antalet nyanlända som får
uppehållstillstånd, samtidigt som det görs mer flexibelt utifrån den
enskilde individens behov. En utgångspunkt är att det bör löna sig att
söka sig till bostadsorter med god arbetsmarknad eller förutsättningar att
erbjuda annan relevant introduktion för att påskynda ett snabbt
arbetsmarknadsinträde.
Arbetsförmedlingen föreslås få ett samordnande ansvar gentemot
övriga aktörer och svarar också för att tillsammans med den nyanlända
upprätta och vid behov revidera en individuell plan för att underlätta och
påskynda den nyanländas etablering. Arbetsförmedlingen beslutar om
ersättningen till den nyanlända, anvisar till bosättning och svarar också
för upphandlingen av de s.k. lotsar som arbetar på uppdrag av
Arbetsförmedlingen med att vägleda och stötta de nyanlända fram till ett
arbete. Arbetsförmedlingen ska vidare kunna erbjuda den nyanlända
deltagande i de olika program som Arbetsförmedlingen har till sitt
förfogande, utifrån vad som överenskommits i etableringsplanen eller
aktualiserats av lotsen. Det är Arbetsförmedlingen som beslutar om
deltagande i program.
Skr. 2009/10:34
64
En förstärkt arbetslinje
Att göra det mer attraktivt att arbeta och att stärka arbetslinjen är en
viktig målsättning för regeringen. En grundläggande komponent i det
strävandet har varit att sänka skatten på arbete. Dessutom har åtgärder
vidtagits för att stärka arbetslöshetsförsäkringens roll som omställningsförsäkring
samtidigt som insatserna för att minska omfattningen av
felaktiga utbetalningar har förstärkts. En förutsättning för att upprätthålla
förtroendet och legitimiteten i socialförsäkringssystemen är en hög rättssäkerhet.
Skatteåtgärder
För att öka drivkrafterna till arbete infördes jobbskatteavdraget den 1
januari 2007 och har sedan dess har byggts ut i ytterligare två steg, 2008
och 2009. Ett fjärde steg planeras till den första januari 2010. Jobbskatteavdraget
gör det mer lönsamt att arbeta för dem som i dag står utanför
arbetsmarknaden eftersom den genomsnittliga skatten sänks för alla
löntagare. Jobbskatteavdraget bidrar också, genom sänkta marginalskatter,
till att stärka incitamenten att arbeta fler timmar för dem som
redan har ett arbete. I synnerhet för låg- och medelinkomsttagare, t.ex.
deltidsarbetande kvinnor, kan de lägre marginalskatterna förväntas ha
positiva effekter på antalet arbetade timmar. Sammantaget bedömer
regeringen att de tre genomförda stegen i jobbskatteavdraget leder till att
antalet sysselsatta på lång sikt ökar med cirka 1,6 procent och att det
totala antalet arbetade timmar ökar med cirka 2,4 procent. BNP bedöms
öka med 1,9 procent på lång sikt till följd av dessa reformer. De externa
bedömare som har värderat regeringens politik, t.ex. Konjunkturinstitutet,
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) samt
Finanspolitiska rådet, gör likartade bedömningar. Sysselsättningen och
arbetsinkomsterna kan på lång sikt väntas öka mest för de med lägst
inkomster (se diagram 2).
Diagram 2. Procentuell effekt av jobbskatteavdraget på ekonomisk
standard för hela befolkningen i olika inkomstgrupper
Skr. 2009/10:34
65
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
1 23456789 10
Direkt effekt Långsiktig effekt
Källa: Finansdepartementets beräkningar
Låg inkomst Hög inkomst
Som ett led i ansträngningarna att stimulera arbetsutbudet och öka den
varaktiga sysselsättningen kommer regeringen under hösten 2009 att
presentera en proposition om en ytterligare förstärkning av jobbskatteavdraget
inom ramen för ett fjärde steg. Förslaget innebär att marginalskatten
sänks med cirka 1–1,5 procentenheter för låg- och medelinkomsttagare.
För t.ex. ett vårdbiträde som 2009 har en månadslön på knappt
22 000 kronor innebär denna reform, i kombination med de tre tidigare
reformerna, en sänkning av marginalskatten med 6,1 procentenheter och
en sänkning av den genomsnittliga skatten med 6,8 procentenheter.
Tillväxten i samhället påverkas inte bara av hur många timmar som
arbetas utan också av produktiviteten. Mot denna bakgrund är det även
viktigt att skattesystemet är utformat så att det lönar sig för personer att
skaffa sig en högre utbildning eller att vidareutbilda sig inom arbetslivet.
Regeringen har därför kombinerat jobbskatteavdraget med att begränsa
uttaget av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster. Den 1 januari 2009
sänktes marginalskatten med 20 procentenheter för beskattningsbara
förvärvsinkomster mellan 349 500 kronor och 367 600 kronor per år.
Sänkningen av den statliga inkomstskatten inriktades således mot den
nedre delen av den statliga inkomstskatteskalan. Syftet var att öka
drivkrafterna till arbete och höja utbildningspremien, vilket på sikt kan
höja produktiviteten för stora grupper av sysselsatta.
Arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring med syfte att
säkerställa ekonomisk trygghet under en period av omställning från ett
arbete till ett annat. En av förutsättningarna för att kunna erhålla inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet är att den arbetssökande
är medlem i en arbetslöshetskassa och har ett sammanhängande medlem
Skr. 2009/10:34
66
skap motsvarande minst tolv månader (s.k. medlemsvillkor). De senaste
åren har antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna minskat kraftigt.
Sedan oktober 2008 har dock utvecklingen vänts och antalet medlemmar
har ökat. Främst förklaras medlemsökningen av att det försämrade läget
på arbetsmarknaden som har bidragit till att det blivit mer angeläget att
tillhöra en arbetslöshetskassa, men regeringens reformer som beskrivs
nedan har också bidragit till medlemsökningen. I slutet av april 2009
hade arbetslöshetskassorna knappt 3 809 000 medlemmar, vilket
motsvarar 69 procent av den arbetsföra befolkningen.
För att stimulera till ny- och återinträde i arbetslöshetskassorna
genomfördes under 2009 flera förändringar i arbetslöshetsförsäkringen.
En tillfällig förändring av medlemsvillkoret infördes för att öka
möjligheten för människor att få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning
. För samtliga medlemsmånader under 2009 kommer en
medlem i en arbetslöshetskassa vid bestämmande av medlemsvillkor att
få tillgodoräkna sig ytterligare en månad. Den tillfälliga ändringen
innebär att en medlem kan uppfylla ett medlemsvillkor på sex månader, i
stället för de tolv månader som normalt krävs. Vidare innebär
förändringen att det går snabbare att kvalificera sig till inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning.
Även inträdesvillkoret för att bli medlem i en arbetslöshetskassa
förändrades genom att det inte längre krävs arbete i någon bestämd
omfattning och det krävs heller inte att arbetet omedelbart ska ha föregått
medlemskapet. Förändringen stimulerar till ökad anslutning till
arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som det bidrar till att förenkla
administrationen av försäkringen.
Vidare har ett avdrag för sysselsatta medlemmar införts för
arbetslöshetsavgiften. Eftersom arbetslöshetsavgiften endast betalas av
sysselsatta medlemmar innebär sänkningen att marginaleffekterna av att
gå från arbetslöshet till sysselsättning minskar samtidigt som
förändringen stimulerar till ökat medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen.
Avslutningsvis har nya regler för arbetslöshetsersättning efter tillfällig
eller delvis frånvaro införts för att förbättra drivkrafterna för arbete.
Reglerna har ändrats så att vissa socialförsäkringsförmåner kan
tillgodoräknas i arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2010 flera förändringar
av arbetslöshetsförsäkringen som bl.a. syftar till att tillvarata
arbetsutbudet hos grupper som har varit långtidssjuka och vars dagar
med sjukpenning eller sjukersättning har tagit slut. Det föreslås att den
överhoppningsbara tiden i arbetslöshetsförsäkringen förlängs från fem till
tio år under en övergångsperiod för personer som har varit frånvarande
från arbetsmarknaden på grund av styrkt sjukdom.
Förslaget innebär att
den som varit sjukskriven i många år utan att för den skull ha permanent
nedsatt arbetsförmåga ges en möjlighet till arbetslöshetsersättning.
Vidare föreslås en kortare kvalifikationstid för tidigare medlemmar i en
arbetslöshetskassa, vars dagar med sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning
tagit slut. Personer som lämnat arbetslöshetskassan mellan den
1 januari 2007 och den 30 september 2009 och som på nytt blir
medlemmar under perioden mellan den 1 oktober 2009 och den 31
december 2010 bör kunna uppfylla medlemsvillkoret på tre månader.
Vidare föreslås att denna grupp för att få rätt till inkomstrelaterad
ersättning bör kunna återknyta till ett arbetsvillkor som ligger inom det
tidigare medlemsvillkoret. Detta bör gälla ersättningsperioder som
beviljas under perioden fr.o.m. januari 2010 t.o.m. januari 2013.
Skr. 2009/10:34
67
Därutöver föreslås förbättrade och förenklade regler avseende
företagare i arbetslöshetsförsäkringen. Förslagen innebär att företagarbegreppet
i arbetslöshetsförsäkringen kopplas till inkomstskattelagen.
Reglerna för arbetslöshetsersättning vid tillfälligt uppehåll i näringsverksamhet
bör förtydligas, liksom regler för sammanläggning av
inkomster från perioder med näringsverksamhet och perioder med
anställning. Dagsförtjänsten för företagare bör baseras på den senaste
taxeringen eller om det är med förmånligt på genomsnittet av de två år
som föregår inkomståret i den senaste taxeringen. En företagare som
lägger ned företaget inom 24 månader efter start bör kunna få
ersättningen baserad på inkomster av tidigare anställning om det är mer
förmånligt än att basera ersättningen på inkomsterna från det egna
företaget. Vid arbetslöshet bör det bortses från näringsverksamhet som
bedrivits parallellt med heltidsanställning eller heltidsföretagande,
oavsett hur stora inkomster den parallella näringsverksamheten genererat.
Förslagen bör kunna träda ikraft senast den 1 juli 2010.
Slutligen föreslås att tid då en person varit hindrad att arbeta på grund
av uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i familje- eller jourhem
bör betraktas som överhoppningsbar vid bestämmande av ramtid.
Förändringen bör kunna gälla från och med januari 2010.
Bättre kontroll av försäkringssystemen
Regeringens arbete med att bibehålla förtroendet och legitimiteten för
trygghetssystemen genom att förebygga felaktiga utbetalningar från
trygghetssystemen fortsätter. I budgetpropositionen för 2009 redovisade
regeringen en rad generella åtgärder som syftar till att förebygga
felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen inom arbetslöshetsförsäkringen
. Även i budgetpropositionen för 2010 redovisar regeringen
åtgärder i syfte att förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar.
Som ett led i regeringens arbete att förebygga felaktiga utbetalningar
har Arbetsförmedlingen och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
(IAF) tillsammans med flertalet andra myndigheter som hanterar
utbetalningar från välfärdssystemen ett samverkansuppdrag om bland
annat utveckling av metoder för och redovisning av resultat av arbetet
mot felaktiga utbetalningar. Myndigheternas arbete ska rapporteras
årligen i en gemensam skrivelse till regeringen med början den 22
februari 2010.
Arbetsförmedlingen och IAF har även haft i uppdrag att rapportera
vidtagna och planerade åtgärder för implementeringsarbetet med
anledning av de författningsändringar som gjorts för att möjliggöra ett
ökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter i syfte att öka
effektiviteten och minska de felaktiga utbetalningarna samt förbättra
servicen i förhållande till den enskilde.
Av IAF:s redovisningar framgår att ett utvecklingsarbete som syftar till
att utveckla system och finna former för ett elektroniskt informationsutbyte
mellan Arbetslöshetskassornas Samorganisation och
Skr. 2009/10:34
68
Kronofogdemyndigheten har inletts men att det är för tidigt att fastställa
en tidsplan för implementering. Det framgår också att ett arbete inletts
med att utöka arbetslöshetskassornas informationsutbyte med
Arbetsförmedlingen. Därutöver pågår ett arbete som syftar till att IAF
ska få direktåtkomst till vissa av Arbetsförmedlingens databaser och ett
arbete som syftar till att Arbetsförmedlingen ska få direktåtkomst till
uppgifter i IAF:s statistik- och tillsynsdatabas. Arbetsförmedlingen har
redovisat att informationsutbytet kommer att medföra betydande
förenklingar och effektiviseringar av verksamheten samt säkerställa en
enhetlig rättssäker hantering. Etableringen av det utökade informationsutbytet
kan dock tidigast ske under november 2009 (dnr A2009/2492).
4.3 En väl fungerande arbetsmarknad
• Riktlinje 20. Förbättra förmågan att möta arbetsmarknadens behov
• Riktlinje 21. Främja flexibilitet i kombination med
anställningstrygghet och minska segmenteringen av
arbetsmarknaden, med vederbörligt beaktande av den roll som
tillkommer arbetsmarknadens parter
Det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget medför stora utmaningar.
Sedan det fjärde kvartalet 2008 har antalet sysselsatta minskat,
arbetslösheten ökat och antalet varsel om uppsägning har fortsatt legat på
en hög nivå.
Arbetsmarknadspolitiken har anpassats till det försämrade konjunkturläget
genom en kraftfull satsning på insatser både för kort- och
långtidsarbetslösa. Anpassningen innebär att resurser inte bara fokuseras
på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden.
En väl fungerande matchning är en förutsättning för att
arbetsmarknadens funktionssätt ska kunna förbättras. Regeringen har sett
till att matchningen förstärks genom olika satsningar, främst med
anledning av den försämrade situationen på arbetsmarknaden.
Ett nytt regelverk för arbetskraftsinvandring infördes den 15 december
2008, vilket innebär att större vikt läggs vid arbetsgivarnas egen
bedömning av behovet att anställa personer från länder utanför EU/EES
samt gör det möjligt för alla yrkesgrupper att få tillstånd att arbeta i
Sverige.
Enligt OECD:s mått har Sverige nu ett flexiblare anställningsskydd. I
senaste mätningen publicerad våren 2009 anges Sverige ha det 21:a
starkaste anställningsskyddet av 30 länder.
För att ge arbetsmiljöpolitiken en mer offensiv och positiv innebörd
avses en ny fas i detta utvecklingsarbete nu inledas, med inriktningen att
ta fram en långsiktig strategi för den framtida politiken.
Modernisering av arbetsmarknadsinstitutionerna
Målen med Arbetsförmedlingens nya organisation som en nationellt
sammanhållen myndighet fr.o.m. 2008 var att få till stånd en enhetlig,
rättssäker och effektiv verksamhet med tydligare ledning och styrning.
Omorganisationen följs löpande upp av Arbetsförmedlingen och ska
även utvärderas av ett externt konsultföretag. Av den slutredovisning
som Arbetsförmedlingen lämnade till regeringen i maj 2009 (dnr
A2008/1704) framgår att Arbetsförmedlingen anser att många av de
problem som regeringen identifierade i den gamla myndighetsorganisationen
nu har lösts helt eller delvis.
Skr. 2009/10:34
69
Regeringen anser att inrättandet av den nya myndigheten
Arbetsförmedlingen har inneburit att det nu finns förutsättningar att uppnå
en mer enhetlig, rättssäker och effektiv verksamhet med tydligare
ledning och styrning. Regeringen avvaktar dock det externa konsultföretagets
slutredovisning av utvärderingen innan en slutlig bedömning
görs av om reformeringen av det tidigare Arbetsmarknadsverket har fått
avsett resultat.
Det pågår ett omfattande arbete för att öka samverkan mellan statliga
myndigheter. Målsättningen är att det ska finnas en plats där
medborgaren i större utsträckning kan få ett samlat stöd av flera statliga
myndigheter. Arbetsförmedlingen har tillsammans med Skatteverket och
Försäkringskassan träffat en överenskommelse om att på ett stort antal
platser runt om i landet erbjuda service i gemensamma lokaler och även
samordna vissa enklare förvaltningsuppgifter. Den 1 maj 2009 hade 171
av de ursprungligt planerade kontoren startat.
Förbättrad matchning mellan arbetssökande och lediga platser
Under det första halvåret 2008 påverkades Arbetsförmedlingens arbete
främst av bristen på arbetskraft inom vissa sektorer, medan hösten 2008
kännetecknades av en minskad tillströmning av lediga platser. Den
snabbt vikande konjunkturen under andra halvåret 2008 resulterade i ett
mycket stort antal varsel om uppsägning över hela landet.
Arbetsförmedlingens nya organisation har inneburit bättre förutsättningar
att anpassa organisationen till de krav som ställs på myndigheten,
exempelvis i samband med varsel om uppsägning.
Regeringen presenterade i början av 2009 i propositionen Åtgärder för
jobb och omställning (prop. 2008/09:97) samt i samband med 2009 års
ekonomiska vårproposition (prop. 2008/09:100) ett antal nya initiativ för
att möta den ökande arbetslösheten. Dessa insatser inkluderar bl.a. en
satsning på personliga coacher och förstärkta satsningar på arbetspraktik,
bland annat genom en ny insats i form av praktisk kompetensutveckling,
där den arbetssökande ges möjlighet att behålla sin kontakt med
arbetslivet samt att upprätthålla och utveckla sin kompetens.
Arbetsförmedlingen har med sin nya organisation haft bättre möjligheter
att omfördela resurser till de platser där det funnits ett behov av förstärkta
insatser.
Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att förstärka matchningsverksamheten
och ge ett tidigt och individanpassat stöd för att kunna
hjälpa arbetssökande tillbaka till arbete. Arbetsförmedlingen ska under
2009 särskilt beakta de krav som situationen på arbetsmarknaden ställer
på myndigheten.
Det innebär att löpande prioritera resurser till regioner
som drabbas av större varsel samt säkerställa att tidiga coachningsinsatser
kommer till stånd. I det fortsatta arbetet är kompletterande
Skr. 2009/10:34
70
aktörer, som ökar och diversifierar Arbetsförmedlingens tjänsteutbud, av
stor vikt, exempelvis genom att tillhandahålla de arbetssökande en
personlig jobbcoach. I budgetpropositionen för 2010 presenterar
regeringen ytterligare förstärkning av den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
I rådande konjunkturläge behövs bl.a. åtgärder som förhindrar
att människor står utan arbete under lång tid samt åtgärder som stärker
konkurrenskraften bland dem som står allra längst från arbetsmarknaden.
Regeringen aviserar 8 000 fler platser inom coachning i
Arbetsförmedlingens egen regi samt sammanlagt 4 000 fler platser i
arbetspraktik och praktisk kompetensutveckling under 2010. Dessutom
bör volymerna i arbetsmarknadsutbildning kunna öka med 1 000 platser
under 2010. För att ytterligare förstärka arbetsmarknadspolitiken avser
regeringen dessutom att införa en ny aktiveringsinsats, Lyft, inom
statliga och kommunala bolag och verksamheter och ideella
organisationer med viss verksamhet. Regeringen beräknar att insatsen
kommer att omfatta cirka 40 000 platser under 2010. Regeringen avser
också att införa fler insatser inom jobbgarantin för ungdomar; Lyft, stöd
till start av näringsverksamhet och arbetslivsinriktad rehabilitering.
Regeringen kommer också att ge deltagare i jobbgarantin möjlighet att
delta i garantin på deltid för att under resterande tid ha möjlighet att
studera inom den kommunala vuxenutbildningen. Som ett komplement
till den utbildning som erbjuds inom jobbgarantin för ungdomar i dag
avser regeringen också att införa en extra studiemotiverande insats för
arbetslösa ungdomar som inte avslutat sin grundskole- eller
gymnasieutbildning. Detta sker i form av en särskild satsning på
folkhögskolorna.
För att möta det ökade inflödet av arbetssökande och upprätthålla
kvaliteten i jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för
ungdomar föreslår regeringen även att Arbetsförmedlingens förvaltningsresurser
förstärks.
Undanröja hinder för arbetstagares rörlighet inom unionen
En rad aktiviteter för att främja arbetskraftens rörlighet har genomförts
inom ramen för EURES. I sju större städer i Sverige och på fyra mindre
orter i Tornedalens Cross Border Area har European Job Days
arrangerats i samarbete med EURES-rådgivare från ett tiotal andra
medlemsstater och arbetsgivare från andra länder.
Arbetsförmedlingen har tagit initiativ för att göra EURES tjänster
tillgängliga på alla arbetsförmedlingar. För att åstadkomma detta
beslutades det under perioden 2008–2009 att införa EURES assistenter
på de större arbetsförmedlingskontoren. I april 2009 fanns det 160
utbildade EURES grundtjänster. Personalen på Arbetsförmedlingens call
center har också rustats för att kunna erbjuda EURES grundtjänster.
Olika slag av information om arbete och rekrytering i andra länder ska
också finnas tillgänglig i receptionen på alla landets arbetsförmedlingar.
Rekryteringar i och till andra länder har fortsatt.
Det rör sig bland annat
om läkare från Tyskland, veterinärer från Belgien och Nederländerna
samt svenska lärare till Storbritannien. Inflödet av arbetstagare från andra
medlemsstater till Sverige har varit fortsatt lågt. Den minskade
efterfrågan på arbetskraft sätter sina tydliga spår; antalet arbetstagare från
EU:s övriga medlemsstater som kommit till Sverige för att arbeta längre
tid än tre månader har sjunkit med 40 procent under det första halvåret
2009 jämfört med samma period ett år tidigare.
Skr. 2009/10:34
71
Underlättad arbetskraftsinvandring
Syftet med införandet av de nya reglerna för arbetskraftsinvandring har
varit att skapa ett effektivt och flexibelt system där arbetsgivarnas behov
av arbetskraft står i fokus. Samtidigt ska systemet vara konjunkturkänsligt
genom att det är arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft som
styr. En ökad arbetskraftsinvandring är en av flera åtgärder för att på kort
och lång sikt motverka effekterna av en åldrande befolkning och ett
minskat arbetskraftsutbud.
Efter att de nya reglerna för arbetskraftsinvandring infördes i december
2008 har antalet arbetstagare från länder utanför EU/EES, under de första
sju månaderna, legat på ungefär samma nivå som under samma period ett
år tidigare. Detta är en stor skillnad mot inflödet av arbetstagare från
EU/EES som minskat med 40 procent de första sex månaderna 2009 i
jämförelse med samma period 2008. En förklaring till att nedgången har
uteblivit bland tredjelandsmedborgare är att den ojämförligt största
gruppen är plockare av vilda bär verksamma i en bransch som är mer
väder- än konjunkturberoende. Förutom dessa har framför allt yrkesgruppen
dataspecialister dominerat bland de beviljade arbetstillstånden.
Arbetsrätten: flexibilitet och trygghet
Målet för arbetsrättsområdet är en arbetsrätt som skapar förutsättningar
för ett arbetsliv som tillgodoser både arbetstagarnas och arbetsgivarnas
behov av flexibilitet, trygghet och inflytande. Både för kvinnor och män
ska det vara möjligt att förena arbetsliv och privatliv under alla faser av
livet med hänsyn till den enskildes förutsättningar. Ett väl balanserat och
förutsägbart arbetsrättsligt system är även en viktig förutsättning för en
hållbar tillväxt och full sysselsättning. Den arbetsrättsliga lagstiftningen
ska utgöra en stabil grund för förhållandena på arbetsmarknaden.
Tidigare handlingsprogram har beskrivit planerade och genomförda
reformer med syfte att utöka möjligheterna för tidsbegränsade
anställningar och samtidigt förenkla regelverket. OECD har sedan mitten
av 1990-talet mätt styrkan på anställningsskyddet i medlemsländerna.
Sverige har tidigare legat bland de länder som haft det mest omfattande
anställningsskyddet enligt OECD. År 2004 bedömdes Sverige ha det
sjunde starkaste anställningsskyddet av 28 länder. Enligt OECD:s mått
har Sverige nu ett flexiblare anställningsskydd. I senaste mätningen
publicerad våren 2009 bedömdes Sverige ha det 21:a starkaste
anställningsskyddet av 30 länder.
Som annan arbetsrättslig lagstiftning i Sverige utgörs reformerna av
dispositiva lagar som får ersättas med kollektivavtal. Den statliga
myndigheten Medlingsinstitutet har genomfört en undersökning av i
vilken utsträckning reformerna tagits in i kollektivavtal. Under 2007 års
avtalsrörelse fördes reformerna in i några avtal inom privat sektor som
blev klara efter riksdagens beslut om reformerna. De nya reglerna fanns
dock ännu inte när huvuddelen av parterna i privat sektor slöt sina nya
avtal detta år. Inom kommuner, landsting och stat har reformerna
påverkat kollektivavtalen mer än inom privat sektor.
Skr. 2009/10:34
72
Utmaning för arbetsmiljöpolitiken vid svag konjunktur
Regeringen anser att arbetsmiljöpolitiken måste ges en mer offensiv och
positiv innebörd. Det ska inte enbart handla om att förhindra en dålig
arbetsmiljö, utan i mycket högre grad om att se arbetsmiljön som
utvecklande för såväl individer som verksamhet och som en framgångsfaktor
och ett konkurrensmedel. De principiella utgångspunkter och
resonemang som angavs i promemorian Arbetsmiljön och utanförskapet
– en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken (Ds 2008:16) har
utgjort ett underlag för diskussion med berörda aktörer och parter. En ny
fas i detta arbete avses nu inledas, med inriktningen att ta fram en
långsiktig strategi för den framtida politiken.
Under de senaste åren har sjukskrivningarna fortsatt att minska.
Betydande förändringar har genomförts inom sjukförsäkringen, vilket
sannolikt haft stor inverkan på utvecklingen. Insatser har också
genomförts i syfte att öka möjligheterna för dem som står långt ifrån
arbetsmarknaden att träda in i arbetslivet. I en lågkonjunktur har också
funnits en benägenhet till minskad sjukfrånvaro kopplat till att den
anställde upplever det som en större risk att vara frånvarande från arbetet
i en situation där uppsägningar sker. Sammantaget innebär detta att fler
med någon form av hälsoproblem kommer att finnas på arbetsplatserna.
Det är angeläget att under de närmaste åren vara särskilt observant på
utvecklingen ur arbetsmiljösynpunkt.
När det gäller effekter på arbetshälsan utifrån ett förändrat
konjunkturläge är erfarenheterna från tidigare lågkonjunkturer att sådana
effekter främst kommer i ett senare skede. Det är angeläget att
erfarenheterna från tidigare lågkonjunkturer tas tillvara.
Flera insatser syftar till att stärka kunskap och medvetenhet om arbetsmiljöns
betydelse. Det gäller bland annat det uppdrag som regeringen har
lämnat till Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) om
utlysning av forskningsmedel inom området arbetsmiljö – lönsamhet
samt den satsning på ökad informations- och kunskapsförmedling under
tre år som Arbetsmiljöverket, sedan 2009 har särskilda medel för.
4.4 En väl fungerande lönebildning
• Riktlinje 22. Sörja för en sysselsättningsfrämjande utveckling av
arbetskostnader
Lönebildning och arbetskostnader har en avgörande betydelse för
konkurrenskraft, sysselsättning, inflation och andra viktiga delar av den
samhällsekonomiska utvecklingen. I Sverige är formerna för lönebildningen
i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter.
Avtal är att
föredra framför lagstiftning eftersom samförstånd mellan parterna skapar
stabilitet för träffade överenskommelser. Statens roll inskränker sig till
ett grundläggande regelverk.
Skr. 2009/10:34
73
Den pågående ekonomiska avmattningen leder till trendbrott som är
svåra att dra omedelbara slutsatser av. Det finns dock långsiktiga tecken
som indikerar att lönebildningen under de senaste tio åren haft en positiv
inverkan på sysselsättningen. Under större delen av 1990-talet var
arbetslösheten över nio procent och arbetskraftskostnaderna ökade med
mellan fyra och sju procent per år. På senare år har arbetslösheten varit
väsentligt lägre, även sedan tidseriebrott i Arbetskraftsundersökningarna
beaktats. Trots detta har arbetskraftskostnadernas ökningstakt varit lägre
än under 1990-talet. Den lägre ökningstakten för arbetskraftskostnaderna
kombinerat med en lägre arbetslöshet kan tyda på att regeringens
åtgärder med bl. a. sänkta arbetsgivaravgifter i kombination med
sjunkande lönekrav har bidragit till att en lägre arbetslöshet nu är förenlig
med en stabil inflation.
4.5 Ökad kunskap och kvalitet i utbildningssystemet
• Riktlinje 23. Utöka och förbättra investeringarna i humankapital
• Riktlinje 24. Anpassa utbildningssystemet till nya kompetenskrav.
Förbättra kvaliteten och öka måluppfyllelsen i utbildningssystemet
Sveriges chans att möta den globala utmaningen är att satsa på kunskap.
Vår främsta konkurrensfördel måste vara innovativa och kunniga
medborgare. Här spelar utbildningsväsendet en avgörande roll.
Utbildning är också viktigt eftersom människor växer med kunskap
och möjligheten att lära sig något nytt. Den stärker individernas position
i samhället och på arbetsmarknaden, vilket kan vara avgörande för deras
framtid.
De åtgärder som beskrivs i detta avsnitt genomförs i enlighet med
Strategin för livslångt lärande (dnr U2007/3110/SAM). Åtgärderna syftar
till att säkra tillgången till utbildning av god kvalitet inom alla
utbildningsområden samt stärka samverkan mellan utbildning och
arbetsliv.
Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och grundskola
Under det senaste årtiondet har det pedagogiska inslaget i förskolan fått
en allt större betydelse. Tidig pedagogisk stimulans ökar barns förmåga
och lust att lära. Inte minst gynnas barnens språkliga och matematiska
utveckling. Regeringen har under 2009 presenterat ett antal åtgärder för
att utveckla och stärka förskolans pedagogiska uppdrag.
Regeringen har bland annat gett Statens skolverk i uppdrag att ge
förslag på förtydliganden och kompletteringar av vissa mål i förskolans
läroplan. Uppdraget redovisades till Regeringskansliet den 30 september
2009.
En särskild fortbildningssatsning – Förskolelyftet – har även gett
personal inom förskolan möjlighet att förstärka sin kompetens. Totalt
omfattar förslagen 200 miljoner kronor årligen under perioden 2009–
2011.
Skr. 2009/10:34
74
Regeringen har dessutom föreslagit riksdagen att införa allmän
förskola även för treåringar, i likhet med reglerna för 4–5-åringar.
Riksdagen beslutade i april 2009 att allmän förskola för treåringar ska
införas fr.o.m. 1 juli 2010. Det innebär att alla barn ska erbjudas minst
525 avgiftsfria timmar om året i förskola från och med höstterminen det
år de fyller tre år. Grundtanken är att ingen familj på grund av ekonomin
ska behöva avstå från att låta sitt barn delta i förskolans verksamhet.
I enlighet med regeringens förslag fattade riksdagen i april 2009 beslut
om att fr.o.m. den 1 juli 2009 införa en barnomsorgspeng. Syftet med
detta är att utveckla mångfalden inom förskoleverksamhet och i
skolbarnsomsorg. Genom att kommuner görs skyldiga att ge bidrag även
till pedagogisk omsorg i enskild regi, exempelvis familjedaghem och
liknande verksamheter, får varje familj möjlighet att i större utsträckning
bestämma i vilken typ av verksamhet deras barn ska delta i.
Regeringen har i en särskild satsning avsatt 900 miljoner kronor under
2008–2010 för att stärka skolhuvudmäns och skolors arbete med
basfärdigheterna läsa, skriva och räkna. Elever som riskerar att inte nå
målen är en prioriterad grupp med detta stimulansbidrag och fokus ska
ligga på de tidiga årskurserna i grundskolan.
Ett mål- och resultatinriktat system kräver kontinuerlig uppföljning och
utvärdering för att möjliggöra en bedömning om de nationella målen har
uppnåtts och för att vidta relevanta åtgärder. Riksdagen beslutade i mars
2009 om nya läroplaner för skolan i enlighet med regeringens
proposition Tydligare mål och kunskapskrav – nya läroplaner för skolan
(prop. 2008/09:87, bet. 2008/09:UbU9, rskr. 2008/09:189). Detta innebär
att varje skolform – grundskolan, specialskolan, sameskolan och den
obligatoriska särskolan – ska ha en egen samlad läroplan. Läroplanen ska
innehålla skolans värdegrund och uppdrag, övergripande mål och riktlinjer
för utbildningen samt kursplaner för grundskolan, specialskolan,
sameskolan och den obligatoriska särskolan. Kursplanerna ska
kompletteras med föreskrifter om kunskapskrav för varje ämne
alternativt ämnesområde.
Statens skolinspektion inrättades den 1 oktober 2008 och övertog därmed
Skolverkets ansvar för nationell tillsyn och kvalitetsgranskning samt
tillståndsprövning vad gäller bl.a. fristående skolor. Genom att kunna
fokusera på sitt gransknings- och kontrolluppdrag kan verksamheten
effektiviseras, med förbättrade möjligheter till metodutveckling och
tätare granskningar. Hösten 2009 fullföljdes det s.k. sexårsuppdraget,
vilket innebär att alla kommuner och skolor inspekterats under en
sexårsperiod.
Ambitionen är nu, efter ett inledande uppbyggnadsskede,
att utöka verksamheten såväl till innehåll som frekvens.
En särskild utredare har fått i uppdrag att se över nuvarande resurser
för utvärdering inom utbildningsområdet. Utredningen, som antagit
namnet Utredningen om utvärdering av utbildning (U 2008:10), ska
redovisa sina förslag senast den 1 december 2009.
Från och med läsåret 2008/09 ska varje elev i den individuella
utvecklingsplanen ges skriftliga omdömen i varje ämne som eleven
undervisats i från och med årskurs 1 i grundskolan.
Nationella mål för årskurs 3 i ämnena svenska, svenska som andra
språk och matematik införs från och med läsåret 2008/09 och nationella
ämnesprov i årskurs 3 införs i samma ämnen fr.o.m. 2010. Vidare införs
obligatoriska ämnesprov i årskurs 9 i biologi, kemi och fysik fr.o.m.
våren 2010 för att stärka uppföljningen av elevers kunskaper och öka
likvärdigheten i lärares bedömning och betygssättning. De nationella
ämnesproven i årskurs 3 och 9 har utprovats under våren 2009.
Skr. 2009/10:34
75
Vidare beslutade riksdagen i februari 2009 om en ny betygsskala i
enlighet med regeringens proposition En ny betygsskala (prop.
2008/09:66, bet. 2008/09:UbU5, rskr. 2008/09:169). Detta innebär att en
betygsskala med sex steg ska användas när betyg sätts inom det
offentliga skolväsendet. Den nya betygskalan ska bidra till att tydliggöra
kunskapsprogressionen hos eleverna och öka förutsättningarna för en
likvärdig bedömning av elevernas kunskaper.
Satsningen Skapande skola i årskurs 7–9 introducerades 2008 och
syftar till att främja bl.a. kreativitet och innovation och integrera
kulturella och konstnärliga uttryck i skolans lärande. Satsningen innebär
en tydligare samordning mellan skolans kunskapsmål och kulturpolitikens
mål om barns och ungdomars rätt till kulturell delaktighet och
eget skapande. En utbyggnad av Skapande skola kommer att ske under
2010 till årskurserna 4–6.
Under tre år, 2008–2010, satsar regeringen 110 miljoner kronor på en
rad åtgärder för att bryta traditionella könsmönster i skolan och främja
jämställdhet. Bland annat har en jämställdhetsdelegation för skolan
inrättats med uppgift att analysera könsskillnader i utbildningsresultat,
utvärdera metoder för att bryta traditionella könsmönster, samt föreslå
lämpliga insatser. Vidare har Skolverket i uppdrag att genomföra ett
flertal insatser som exempelvis att fortbilda lärare och annan
skolpersonal om könsmönster och hederstraditioner samt att stödja
elevhälsan för att förebygga psykisk ohälsa.
Den nuvarande skollagen är från 1985 och det finns ett stort behov av
att skapa en ny, modern och tydlig struktur för skollagstiftningen. Regeringen
avser att göra just detta under 2010, och har även avsatt medel för
en del skärpningar i lagen, som bl.a. rör förstärkt elevhälsa och ökad rätt
till skolbibliotek.
Gymnasieskolan
Arbetslösheten bland svenska ungdomar är hög, bland de högsta i Europa
(se avsnitt 4.2). Samtidigt fullföljer alltför få unga en gymnasieutbildning
med godkända betyg. I maj 2009 lämnade regeringen propositionen
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199)
med förslag till en ny reformerad gymnasieskola.
Regeringen anser att de
högskoleförberedande programmen måste ge en bättre förberedelse för
fortsatta studier. För att motverka att elever med bristande förkunskaper
tas emot till de högskoleförberedande programmen har regeringen
föreslagit nya behörighetsregler för dessa program. Regeringens anser
vidare att gymnasieskolans yrkesprogram bättre måste förbereda eleverna
för yrkeslivet. Därför ska tiden till fördjupning i yrkesämnena öka.
Elever har olika sätt att lära. En del föredrar ett produktionsnära,
verklighetsbaserat lärande i arbetslivet. Därför ska lärlingsutbildning
införas som en ordinarie studieväg inom gymnasieskolan. Vidare ska
samverkan på nationell nivå mellan Skolverket och branschföreträdare
öka genom införande av nationella råd för yrkesprogrammen, något bl.a.
OECD rekommenderat (OECD, Learning for Jobs – Sweden, April
2008). Genom införandet av en gymnasieexamen – som kan avläggas
som yrkesexamen eller högskoleförberedande examen – införs ett tydligt
resultatmått och förutsättningarna för nationell målstyrning ökar.
Därigenom ökar den nationella likvärdigheten vilket leder till högre
kvalitet. Avsikten är att elever ska kunna tas in till den nya reformerade
gymnasieskolan 2011, under förutsättning att riksdagen bifaller
propositionen.
Skr. 2009/10:34
76
Regeringen har i budgetpropositionen för 2010 förslagit att 225 miljoner
kronor avsätts 2010–2012 för att genomföra gymnasiereformen och
vissa andra skolreformer.
Den försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning som
genomförs för utbildningar som startar 2008–2010 har utvidgats från
ursprungligen 4 000 nya platser till 6 000 platser per år. Läsåret 2008/09
började cirka 3 700 elever en lärlingsutbildning. Gymnasial lärlingsutbildning
syftar till att ge eleverna en grundläggande yrkesutbildning,
ökad arbetslivserfarenhet och en möjlighet att under en handledares
ledning, på en arbetsplats, få fördjupade kunskaper inom yrkesområdet.
En nationell lärlingskommitté, där branschföreträdare är representerade,
har fått i uppdrag att främja försöksverksamheten, att följa upp dess
resultat och måluppfyllelse ur näringslivets behov och att uppmärksamma
utvecklingsbehov (dir. 2008:106). Vidare har en särskild utredare
fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att inom gymnasial
lärlingsutbildning kombinera anställning och studier, något som i dag är
vanligt i andra länder (dir. 2009:70).
Vuxenutbildning
Vuxenutbildning är viktig, både för samhället och för de enskilda
individernas livslånga lärande.
En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har redovisat ett uppdrag att
undersöka och lämna alternativa förslag på hur en rättighet för vuxna att
ta del av gymnasial vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning för
utvecklingsstörda kan utformas. Utgångspunkten för uppdraget har varit
att den enskilde ska ha rätt att studera inom kommunal vuxenutbildning
(komvux) för att uppnå grundläggande behörighet att delta i
högskoleutbildning.
Sverige deltar aktivt i arbetet med det OECD-initierade program som
avser att mäta den vuxna befolkningens kunskaper och kompetens i ett
antal länder, Programme for the International Assessment of Adult
Competencies (PIAAC).
En viktig utgångspunkt för samhällets satsningar på vuxenutbildning är
att den enskildes önskemål och behov i hög grad ska vara styrande. När
det gäller bl.a.
komvux avser regeringen därför att lämna förslag om att
förbättra förutsättningarna för kommuner att låta andra anordna
utbildningen. Den planerade propositionen är tänkt att innehålla förslag
om utökade möjligheter att överlämna myndighetsutövning vid Sk
utbildning på entreprenad och möjlighet att bedriva svenskundervisning
för invandrare i folkhögskola. Propositionen planeras att lämnas till
riksdagen före utgången av 2009.
r. 2009/10:34
77
För att möta lågkonjunkturen och större ungdomskullar har regeringen
bl.a. beslutat att kraftigt öka antalet utbildningsplatser inom yrkesinriktad
gymnasial vuxenutbildning (yrkesvux). Satsningarna möjliggör även för
de individer som redan har en teoretisk gymnasieutbildning att läsa in
yrkesinriktade kurser, vilket är en viktig förändring i urvalsreglerna.
Kommunerna har även möjlighet att inom ramen för satsningen erbjuda
yrkesinriktad svenskundervisning kopplad till utbildning i yrkeskurserna.
För att kunna utvärdera satsningarna kommer det ske en uppföljning på
individnivå.
Med anledning av den pågående lågkonjunkturen och större
ungdomskullar har regeringen i budgetpropositionen för 2010 aviserat en
ökning om ytterligare cirka 10 000 platser inom yrkesvux för 2010
respektive 2011.
Folkbildningen spelar en viktig roll när det gäller vuxnas möjligheter
till lärande, inte minst för dem med svag utbildningsbakgrund. Det har
fastställts sju verksamhetsområden vad gäller statsbidraget till
folkbildningen. Ett av dessa områden är det livslånga lärandet, som t.ex.
kan avse att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings och
utbildningsnivån i samhället. Individer som kommer i fråga är t.ex.
de med funktionsnedsättning. Folkbildningsrådet har bl.a. lämnat
rapporten Demokrati och digital delaktighet, slutrapport 2008, där
möjligheter att förbättra förutsättningarna för äldre och andra berörda
grupper att använda den moderna tekniken beskrivs.
Undervisning i svenska för invandrare
Regeringen fokuserar också på svenskundervisningen för invandrare
(sfi). Regeringen vill se förbättrade resultat och genomströmning av
deltagare i sfi. Regeringen har därför beslutat om att införa nya nationella
slutprov för de olika kurserna. Proven ska vara IT-baserade och vara
möjliga att använda från den 1 januari 2010. Lärarnas kompetens är
avgörande för resultaten och det finns möjlighet för berörda lärare att
fortbilda sig inom ramen för det s.k. lärarlyftet.
Regeringen har beslutat om en försöksverksamhet medprestationsbaserad
stimulansersättning inom sfi (sfi-bonus) i 13 kommuner fr.o.m.
den 1 oktober 2009. Försöksverksamheten innebär en prövning av i
vilken utsträckning ekonomiska incitament kan bidra till att deltagarna
snabbare lär sig svenska och därmed förbättrar sina möjligheter att få ett
arbete. Regeringen har också för avsikt att låta utreda om en
tidsbegränsning inom sfi kan motverka inlåsningseffekter och öka
genomströmningen i utbildningen.
Eftergymnasial yrkesutbildning
För att säkra kvaliteten i de eftergymnasiala yrkesutbildningarna som inte
utgör högskoleutbildning inrättade regeringen den 1 juli 2009
Skr. 2009/10:34
78
Myndigheten för yrkeshögskolan. Inom ramverket yrkeshögskolan
samlas eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte utgör
högskoleutbildningar. Det gemensamma regelverket för eftergymnasiala
yrkesutbildningar avser bl.a. tydligare uppföljning och utvärdering och
avsikten är att öka transparensen och rättsäkerheten för de studerande.
Införandet av yrkeshögskolan möjliggör ökad effektivitet och nationell
prioritering av utbildningar. Det innebär att den eftergymnasiala
yrkesutbildningen i än högre grad styrs mot arbetslivets behov av rätt
kompetens och hög kvalitet. Fler platser inom yrkeshögskolan riktade till
arbetsmarknadens bristyrken skapar möjligheter för fler att få ett arbete.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2010 föreslagit fler
utbildningsplatser inom yrkeshögskolan under 2010–2011.
Högre utbildning
För att mildra effekten av ökad arbetslöshet är det angeläget att
kombinera aktiva arbetsmarknadsfrågor med satsningar inom
utbildningsväsendet. Tidigare erfarenheter visar att antalet sökande till
högre utbildning ökar vid lågkonjunkturer. Fler studenter väljer också att
stanna kvar i utbildning genom att komplettera med någon ytterligare
kurs i avvaktan på att det blir lättare att få jobb. Mot denna bakgrund har
regeringen i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1) föreslagit en
satsning på 10 000 nya högskoleplatser för åren 2010 och 2011. För 2010
innebär detta att regeringen föreslår att 700 mnkr tillförs universitet och
högskolor för nya platser. Dessa platser och medel för dem beräknas för
respektive lärosäte även för 2011. Regeringen avser att återkomma med
förslag om att ta ut studieavgifter av s.k. tredjelandsstudenter fr.o.m.
hösten 2011. Genom att ta ut studieavgifter av tredjelandsstudenter
frigörs ett ekonomiskt utrymme motsvarande det utrymme av
grundutbildningsanslagen som nu används för tredjelandsstudenter. För
2012 bör detta frigjorda utrymme fortsatt disponeras av universitet och
högskolor för grundutbildning och kan då användas att trappa ned den
tillfälliga satsningen på högskoleplatser 2010 och 2011.
Stärkt kvalitet i den högre utbildningen är fortsatt högprioriterat. En
statlig utredning (SOU 2007:81) har haft i uppdrag att se över systemet
för fördelning av resurser till universitet och högskolor. En viktig
utgångspunkt för utredningen var att resurser i större utsträckning ska
tilldelas efter kvalitet. Hösten 2008 infördes en ny modell för tilldelning
av resurser där delar av det statliga forskningsanslaget till universitet och
högskolor är kopplat till kvalitetsindikatorer (prop. 2008/09:50).
Därigenom förväntas incitamenten öka för att lärosätena ska prioritera
och kraftsamla sin forskning, vilket i förlängningen leder till att
kvaliteten på svensk forskning och dess internationella konkurrenskraft
ökar.
Högskoleverket har fått i uppdrag att föreslå ett nytt system för
kvalitetsutvärdering av högskoleutbildningar.
En proposition planeras att
lämnas till riksdagen hösten 2009.
Som nämndes i 2007 års uppföljningsrapport av handlingsplanen
verkar regeringen för att den politiska styrningen av universitet och
högskolor ska minska och universitets och högskolors autonomi stärkas.
I december 2008 överlämnade den s.k. Autonomiutredningen sitt
betänkande Självständiga lärosäten (SOU 2008:104) till regeringen.
Huvudförslaget i betänkandet är att universitet och högskolor ska
upphöra att vara statliga myndigheter och i stället övergå i en ny
offentligrättslig organisationsform, självständiga lärosäten, och därmed
utgöra juridiska personer. Betänkandet har remitterats, det finns
betydande skillnader i remissinstansernas synpunkter, och regeringen
avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Skr. 2009/10:34
79
Regeringen stöder också olika former av samarbeten och även samgåenden
mellan lärosäten som innebär stärkta utbildnings- och
forskningsmiljöer samt ökad konkurrenskraft nationellt och
internationellt.
Regeringen har tillsatt en delegation för jämställdhet i högskolan (dir.
2009:7). Delegationen ska stödja insatser och föreslå åtgärder som
främjar jämställdhet i högskolan.
Studiestöd
Regeringen mottog i mars 2009 betänkandet Stärkt stöd för studier –
tryggt, enkelt och flexibelt (SOU 2009:28), med förslag om hur studiemedlet
kan användas som ett verktyg för ökad genomströmning i den
högre utbildningen och om studiestödsadministrationen och regelverket
för studiemedelssystemet. Vidare föreslår utredningen att högskolor bör
ta ett ökat ansvar för genomströmning. Möjligheten att få studiemedel
med en högre bidragsnivå har utökats tillfälligt under 2009 och 2010 för
arbetslösa över 25 år oavsett tidigare utbildning vid studier på statsbidragsberättigad
yrkesinriktad gymnasial vuxenutbildning. Regeringen
har i budgetpropositionen för 2010 föreslagit att studiemedlet höjs fr.o.m.
den 1 januari 2010. Vidare föreslår regeringen en höjning av det s.k.
fribeloppet fr.o.m. den 1 januari 2011.
Satsning på ny lärarutbildning, lärare och skolledare
Sverige måste lyckas rekrytera de mest lämpade personerna till läraryrket
och samtidigt behålla de lärare som redan finns i skolväsendet. Det
handlar om att ge lärarstudenterna en god utbildning, fylla på med
kunskap när så behövs och låta alla lärare utvecklas i sin profession.
Lärarutbildningen måste hålla hög kvalitet och förbereda studenterna för
ett yrkesliv i skolan. Utbildningens kvalitet och status i den akademiska
världen är också avgörande för rekryteringen. I december 2008 överlämnade
Utredningen om en ny lärarutbildning sitt betänkande En hållbar
lärarutbildning (SOU 2008:109) och Utredningen om utbildning till
yrkeslärare överlämnade betänkandet Yrkeskunnande – en likvärdig sökväg
till lärarutbildningen mot yrkesämnen (SOU 2008:112) till
regeringen. Betänkandena har remitterats och regeringen avser att återkomma
till riksdagen i denna fråga.
För att öka lärares kompetens och därmed undervisningens kvalitet
genomför regeringen en stor satsning på fortbildning av yrkesverksamma
behöriga lärare.
Närmare tre miljarder kronor har beräknats att avsättas
för 2007–2011 för att ge lärare möjlighet att fördjupa och bredda sitt
Skr. 2009/10:34
80
kunnande inom ämnen och ämnesdidaktik. Totalt ska 30 000 behöriga
lärare ges möjlighet till fortbildning under perioden. Syftet med
satsningen är att stärka lärares kompetens för att fler elever ska nå målen
i skolan. Hittills har cirka fyra procent av landets lärare deltagit i
fortbildningen. Det är ännu för tidigt att uttala sig om effekten av
satsningen. Det finns dock indikationer på att lärare är mycket nöjda med
fortbildningen och bedömer att den bidragit till att förändra
undervisningen i syfte att öka elevernas måluppfyllelse. Statskontoret har
fått regeringens uppdrag att utvärdera satsningen på utbildning av lärare.
Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 juni 2010.
Regeringen har dessutom gett nio lärosäten i uppdrag att anordna
speciallärarutbildning för att stärka lärares kompetens att ge individanpassat
stöd till elever.
Därutöver har en statlig utredning (SOU 2008:52) föreslagit skärpta
behörighetsregler och ett auktorisationssystem för lärare. Genom
förslagen förtydligas vikten av lärares utbildning och kompetens.
Hösten 2008 startade även en ny statligt reglerad befattningsutbildning
för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktioner i
skola, förskola och fritidshem.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2010 föreslagit en särskild
satsning på yrkeslärare, en yrkesgrupp som det riskerar att bli brist på.
Regeringen har vidare föreslagit en satsning på vidareutbildning av
obehöriga lärare.
Samverkan mellan utbildning och arbetsliv
Regeringen har på olika sätt tagit initiativ till satsningar som syftar till att
förbättra samverkan mellan utbildning och arbetsliv. I propositionen
Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan (prop. 2008/09:199)
betonas gymnasieskolans ansvar för att ge eleverna kunskaper i
entreprenörskap. Vidare presenterade regeringen under våren 2009 en
strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet. Strategin beskriver
varför entreprenörskap är viktigt såväl för att ge kunskaper till den som
vill starta och driva företag som för att stimulera ungas kreativitet.
Entreprenörskap handlar om att utveckla nya idéer och att omsätta dessa
idéer i praktiken. Strategin innehåller elva åtgärder för att stimulera att
entreprenörskap genomsyrar utbildningen. Några exempel på åtgärder är
att entreprenörskap lyfts fram i styrdokumenten för grund- och
gymnasieskolan, att en kartläggning av det arbete som pågår inom grund och
gymnasieskola när det gäller entreprenörskap genomförs samt att två
högskoleutbildningar på avancerad nivå i entreprenörskap och innovation
till högsta internationella klass utvecklas.
I budgetpropositionen för 2009 aviserade regeringen insatser för
prioriterade områden såsom matematik, naturvetenskap och teknik.
Regeringen har bland annat tillsatt en Teknikdelegation med
representanter från såväl näringslivet som myndigheter och
organisationer (dir.
2008:96). Delegationen ska kartlägga och uppmärksamma
behovet av välutbildad arbetskraft inom matematik, naturvetenskap
, teknik och informations- och kommunikationsteknik samt öka
intresset för och deltagandet i utbildningar inom dessa områden.
Teknikdelegationen ska redovisa uppdraget den 30 april 2010.
Skr. 2009/10:34
81
Universitet och högskolor har enligt högskolelagen (1992:1434) i uppgift
att samverka med det omgivande samhället och att verka för att
forskningsresultat tillkomna vid högskolan kan komma till nytta. Lärosätenas
arbete har i det avseendet utvecklats och fördjupats väsentligt på
senare tid. Lärosätena arbetar i stor utsträckning med samverkansuppgiften
som ett förhållningssätt utifrån de tre komponenterna
demokratiutveckling, kunskapsutveckling och bättre utbildning. Exempel
på aktiviteter som ökat kraftigt är utbildning i entreprenörskap och
utveckling av mentorskapsrelationer för studenterna.
Under 2004–2007 hade Valideringsdelegationen i uppgift att bl.a.
bedriva och stödja utveckling av metoder och verksamhetsformer, stärka
och främja ett regionalt samarbete samt utforma förslag om vilka åtgärder
som kan behöva vidtas för att säkerställa en verksamhet med
validering. Valideringsdelegationens arbete har visat att en myndighet
bör ha det nationella ansvaret för utveckling, strategi och kvalitetssäkring
i fråga om validering. För att valideringen ska utvecklas har Myndigheten
för yrkeshögskolan fått i uppdrag att vara en nationell samordnare
vad gäller validering. Myndigheten ska också samverka med berörda
myndigheter avseende validering och ansvara för bedömning av utländska
eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte utgör högskoleutbildningar
. Främjandet av utbildningsväsendets och branschernas medverkan
i valideringsarbetet samt metodutvecklingen och standardiseringen
inom området kommer att sätta ett tydligare fokus på validering
framöver.
Sverige avser att genomföra rekommendationen om en europeisk
referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (2008/C 111/01),
European Qualifications Framework (EQF) och att skapa ett nationellt
ramverk för kvalifikationer. Åtgärder och förändringar som är nödvändiga
för att uppfylla rekommendationens krav bör vidtas. Det
nationella ramverket bör i första hand omfatta utbildningarna inom det
offentliga utbildningssystemet men även intressenter utanför det
offentliga utbildningssystemet bör under vissa förutsättningar kunna
erbjudas att ansluta sina kvalifikationer. Ett nationellt ramverk för
kvalifikationer (NQF) bör successivt kunna utvecklas i takt med arbetslivets,
sektorers och branschers intresse. Enligt rekommendationen ska
medlemsstaterna utse en nationell samordningspunkt med uppgift att
stödja och, tillsammans med andra berörda nationella myndigheter, styra
kopplingen mellan det nationella kvalifikationssystemet och den
europeiska referensramen i syfte att främja kopplingens kvalitet och
tydlighet. I Sverige har Myndigheten för yrkeshögskolan utsetts till
nationell samordningspunkt för EQF. Den nationella referensramen för
högre utbildning finns sedan 2008 publicerad på Högskoleverkets
webbplats.
Under 2009 antog Europaparlamentet rådets rekommendationer om att
inrätta ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen,
European Credit system for Vocational Education and Training
(ECVET) och en europeisk referensram för kvalitetssäkring av
yrkesutbildning, European Quality Assurance Reference Framework for
Vocational Education and Training (EQARF). Sverige avser att Sk
genomföra de två rekommendationerna.
r. 2009/10:34
82
5 EG:s strukturfondsprogram i Sverige
programperioden 2007–2013
För programperioden 2007–2013 har Sverige tilldelats medel från EG:s
två strukturfonder; Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och
Europeiska socialfonden (ESF). Medlen fördelas till ett antal program
inom de två målen: Regional konkurrenskraft och sysselsättning och
Europeiskt territoriellt samarbete. Strukturfondsprogrammen inom dessa
två mål täcker geografiskt hela Sverige.
Liksom i övriga medlemsstater har Sverige utarbetat en referensram för
att genomföra strukturfondsprogrammet: Nationell strategi för regional
konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning 2007–2013.
Programmen följs kontinuerligt upp och utvärderas. Under 2009 genomförs
tillika en strategisk uppföljning av den nationella strategin, se avsnitt
3.3. I arbetet för att möta den ekonomiska lågkonjunktur som drabbat
Sverige under det senaste året spelar strukturfonderna en viktig roll. Den
konjunktur som programmen nu har att hantera är radikalt annorlunda
mot den som gällde när de skapades. Samtidigt är förnyelsefokus i
programmen tydligt. Själva syftet med strukturfonderna är bl.a. att
snabba på omvandlingen mot mer konkurrenskraftiga och innovativa
näringslivsstrukturer. I programmen jobbar man i breda partnerskap för
att bidra till detta. Ett exempel är de insatser som genomförts inom ramen
för det nationella strukturfondsprogrammet där bl.a. insatser för
kompetensutveckling av sysselsatta har kunnat riktas till företag där stora
varsel lagts. Inom strukturfondsprogrammen pågår även projekt och
satsningar som stödjer utvecklandet av en eko-effektiv ekonomi.
De regionala strukturfondsprogrammen för regional konkurrenskraft och
sysselsättning 2007–2013 (Europeiska regionala utvecklingsfonden alt.
ERUF)
Den totala omslutningen för de åtta regionala strukturfondsprogrammen
uppgår till cirka 22,6 miljarder kronor (EU-medel, svensk offentlig medfinansiering
samt privat medfinansiering) för hela programperioden. EUmedlens
del av programmens omslutning uppgår till cirka 8,4 miljarder
kronor. Därtill kommer nationell offentlig medfinansiering om cirka 9,8
miljarder kronor och en indikativ uppskattning är att näringslivets
medfinansiering kommer att uppgå till cirka 4,3 miljarder kronor.
Till och med 2008 uppgår beslut om medel från ERUF i de åtta regionala
strukturfondsprogrammen till cirka 2,9 miljarder kronor och beslut om
nationell offentlig medfinansiering till cirka 5 miljarder kronor. Den
beslutade privata medfinansieringen uppgår till cirka 1,57 miljarder
kronor. De första utbetalningarna av EU-medel till projektägare har
gjorts under 2008.
Tabellen nedan visar hur strukturfondsmedlen i första hand förväntas
fördelas mellan de fem största prioriterade områdena samt fördelningen
utifrån beslut fattade t.o.m. 2008.
Skr. 2009/10:34
83
Prioriterat område Indikativ
fördelning av
strukturfondsmedel
(mnkr)
Fördelning
beslutade
strukturfondsmedel
t.o.m.
2008 (mnkr)
Fördelning
beslutade
nationella
offentliga
medel t.o.m.
2008 (mnkr)
Innovation och
förnyelse varav:
6 400 2 343 4 304
Forskning och
utveckling, innovation
samt entreprenörskap
5 400 2 094 4 038
Förnybar energi och
energieffektivitet
500 53 65
Turism, kultur och
storstad
500 156 201
Tillgänglighet, varav: 1 500 515 608
Informationssamhället 900 217 245
Transport 600 298 363
Summa 7 900 2 858 4 912
Insatserna inom de åtta regionala strukturfondsprogrammen förväntas
enligt programdokumenten totalt under perioden bidra till 33 300 nya
arbetstillfällen och 12 800 nya företag. 28 115 företag förväntas delta i
insatserna. Målsättningen är att utfallet av nya arbetstillfällen, nystartade
företag och deltagandet från företag ska vara könsmässigt jämnt fördelat
när programperioden summeras.
I de åtta regionala strukturfondsprogrammen har det fattats beslut om
medel till projekt som syftar till att öka det regionala utbudet av ägarkapital
till nya och växande små- och medelstora företag. Möjligheten att
besluta om medel till projekt för att förbättra kapitalförsörjningen för
företag är ett led i ambitionen att erbjuda finansiering i andra former än
bidrag, såsom lån, garantier och riskkapital.
Enligt utvärderingar av programmen sker genomförandet av
programmen i hög takt. Utvärderarnas bedömning är att projektens uppsatta
mål, trots lågkonjunkturen, med stor sannolikhet kommer att uppnås
och att programmen förmår fokusera på strukturomvandling mot nya
näringar.
Det nationella strukturfondsprogrammet för regional konkurrenskraft
och sysselsättning 2007–2013 (Europeiska socialfonden alt. ESF)
Det övergripande målet för det nationella strukturfondsprogrammet för
regional konkurrenskraft och sysselsättning 2007–2013 är ökad tillväxt
genom ett ökat arbetskraftsutbud samt en god kompetensförsörjning.
Inom programmet bedrivs projekt som syftar till att motverka utanförskap
på arbetsmarknaden och till att främja kompetensutveckling.
Bidraget från Europeiska socialfonden (ESF) uppgår till cirka 6,2
miljarder kronor för perioden. Nationell medfinansiering med samma
belopp tillkommer.
Skr. 2009/10:34
84
De första besluten om stöd till projekt inom programmet fattades under
våren 2008. Från denna tidpunkt t.o.m. juli 2009 har drygt 1 300 projekt
beviljats medel. Det planerade antalet deltagare i dessa projekt är
180 000, varav 49 procent kvinnor och 51 procent män. De intecknade
ESF-medlen uppgår till cirka 2,3 miljarder kronor eller 37 procent av
ramen. Den beslutade nationella medfinansieringen uppgår till cirka 3,1
miljarder kronor. Insatserna inom programmet, vilka nu bl.a. inriktas på
kompetensutveckling av sysselsatta i företag där stora varsel har lagts
fyller en viktig funktion i rådande konjunkturläge.
I en oberoende utvärdering av genomförandeorganisationen
konstateras att programmet i allt väsentligt förefaller fungera även i det
förändrade konjunkturläget. Samtidigt betonas att det är viktigt att ha rätt
förväntningar på vad programmet kan bidra med. Programmet kan inte
lösa företagens akuta problem, men det kan genom att erbjuda
kompetensutveckling av sysselsatta utgöra en pusselbit i strukturomvandlingen.
I ett första steg av utvärderingen påpekades vissa brister i
handläggningen m.m. av projektansökningarna. Den ansvariga myndigheten
, Svenska ESF-rådet, har vidtagit åtgärder för att rätta till dessa
brister. Utvärderaren har därefter konstaterat att arbetet tenderar att
fungera allt bättre och att det i de regioner där de största svårigheterna
funnits har förbättrats avsevärt.
Territoriellt samarbete
Sverige deltar i sammanlagt tretton program inom ramen för det
europeiska territoriella samarbetet. Sex gränsregionala program som
omfattar ett eller flera län: Nord, Botnia-Atlantica, Sverige-Norge och
Öresund-Kattegatt-Skagerrak, Central Baltic och South Baltic. För de
fyra första finns förvaltande och attesterande myndighet i Sverige, medan
de två resterande förvaltas av myndigheter i Finland respektive Polen.
Ramen (ERUF) för dessa sex program uppgår till 3,3 miljarder kronor
för 2007–2013. Av dessa är det endast Sverige-Norge (335 miljoner
kronor) som betalas ut genom statsbudgeten. Vidare deltar Sverige i tre
transnationella program: Norra Periferin, Östersjöprogrammet och
Nordsjöprogrammet. Ramen (ERUF) för dessa program uppgår till 3,7
miljarder kronor. Till och med 2008 har beslut fattats om medel från
ERUF i dessa nio gränsregionala och transnationella programmen om
cirka 2 miljarder kronor. Sverige deltar också i det territoriella
programmet för interregionalt samarbete, Interreg IVC. Interreg IVC
består av delprogrammen Interact II, Urbact II och Espon och dessa ger
på olika sätt stöd till utbyte av erfarenheter, spridning av goda exempel
och analyser av utvecklingstrender inom hela EU.
Utöver dessa tretton
program för territoriellt samarbete inom EU deltar Sverige även i
gränsöverskridande samarbetsprogram med icke EU-länder genom
gemenskapsinstrumentet Europeiska Samarbets- och Partnerskapsinstrumentet
(ENPI-program). Sverige deltar dels i Kolarcticprogrammet
för regionalt samarbete med Ryssland, dels ingår ENPI
Skr. 2009/10:34
85
medel i Östersjöprogrammet för att möjliggöra deltagande från Ryssland
och Vitryssland.
På initiativ från regeringen har Europeiska rådet uppdragit åt
Europeiska kommissionen att utarbeta en EU-strategi för Östersjöregionen,
vilken presenterades i juni 2009. Strategin fäster uppmärksamhet
på specifika utmaningar som är gemensamma för regionen och den
ska bidra till ett territoriellt och tvärsektoriellt angreppssätt i samverkan
mellan åtta EU-länder Regeringen har en aktiv roll i processen och
verkar för att strategins innehåll ska bidra till fördjupat samarbetet i
regionen. Strategin innehåller fyra områden – miljö, tillväxt, attraktivitet
och tillgänglighet samt säkerhet – där medlemsstaterna runt Östersjön
bestämt sig för att fördjupa sitt samarbete. Östersjöstrategin ger även en
möjlighet att öka Östersjöregionens synlighet och attraktivitet i den
globala konkurrensen om handel, investeringar och turismströmmar.
Strategin ska genomföras inom ramen för befintliga institutioner och
existerande budgetmedel. Målsättning att använda befintliga EU-medel
på ett mer effektivt och samordnat sätt bl.a. genom att förbättra
koordineringen av existerande EU-program.
Den 1 augusti 2009 trädde lagen (2009:704) om europeiska
grupperingar för territoriellt samarbete i kraft (prop. 2008/09:174, bet.
2008/09:NU22, rskr. 2008/09:303). Lagen innehåller kompletterande
nationella bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för
territoriellt samarbete (EGTS). En gruppering är en ny juridisk person för
territoriellt samarbete inom EU. Grupperingen ska ha som mål att underlätta
och främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt
samarbete. Syftet med en gruppering är att stärka den ekonomiska och
sociala sammanhållningen inom unionen genom att underlätta för
medlemsstater, regionala och lokala myndigheter att samarbeta effektivt
över nationsgränserna. Den nya samarbetsformen möjliggör en fast
struktur och långsiktig planering i samarbetet.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
86
Bilaga 1 – Integrerade riktlinjer
De integrerade riktlinjerna är applicerbara på alla medlemsstater och på
gemenskapen. De skall stödja en samordning av de reformer och åtgärder
som ingår i de nationella handlingsprogrammen som utarbetas av
medlemsstaterna samt komplettera gemenskapens Lissabonprogram för
insatser genomförda på gemenskapsnivå 2005–2008 för tillväxt och
sysselsättning. Genomförandet av dess riktlinjer ur alla aspekter skall ske
med ett jämställdhetsperspektiv.
Makroekonomisk politik för tillväxt och sysselsättning
Riktlinje 1
För att säkerställa ekonomisk stabilitet för hållbar tillväxt 1. I överensstämmelse
med stabilitets och tillväxtpakten bör medlemsstaterna iaktta
sina medelfristiga mål för de offentliga finanserna. Så länge detta mål
inte uppnåtts, bör de vidta alla nödvändiga korrigerande åtgärder för att
nå det. Medlemsstaterna bör undvika en konjunkturförstärkande
finanspolitik. Det är dessutom nödvändigt att de medlemsstater som har
alltför stort underskott vidtar verkningsfulla åtgärder för att snabbt
korrigera detta. 2. Medlemsstater vars bytesbalansunderskott riskerar att
bli ohållbara bör sträva efter att åtgärda dem genom strukturreformer,
främja konkurrenskraften gentemot omvärlden och vid behov bidra till
korrigeringen genom finanspolitiska åtgärder.
Riktlinje 2
För att trygga ekonomisk och finanspolitisk hållbarhet som en grund för
ökad sysselsättning bör medlemsstaterna, med tanke på de beräknade
kostnaderna för den åldrande befolkningen 1. I tillfredsställande takt
minska den offentlig skulden för att stärka de offentliga finanserna, 2.
Reformera och förstärka pensions-, socialförsäkrings- och hälso- och
sjukvårdssystemen för att se till att de är finansiellt hållbara, socialt
tillräckliga och tillgängliga samt 3. Vidta åtgärder för att öka deltagandet
på arbetsmarknaden och höja arbetskraftsutbudet särskilt bland
kvinnliga, yngre och äldre arbetstagare samt främja en livscykelinriktad
syn på arbete för att öka antalet arbetstimmar i ekonomin.
Riktlinje 3
För att främja en tillväxt- och sysselsättningsorienterad samt effektiv
resursfördelning bör medlemsstaterna, utan att det påverkar
tillämpningen av riktlinjerna för ekonomisk stabilitet och hållbarhet,
justera sammansättningen av de offentliga utgifterna så, att ökad tonvikt
läggs vid tillväxtfrämjande områden i enlighet med Lissabonstrategin,
anpassa skattestrukturerna för att höja tillväxtpotentialen, sörja för att det
finns mekanismer för att bedöma förhållandet mellan offentliga utgifter
och uppnåendet av politiska mål och sörja för övergripande samstämmighet
mellan reformpaketen.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
87
Riktlinje 4
För att se till att löneutvecklingen bidrar till makroekonomisk stabilitet
och tillväxt och för att höja sin anpassningsförmåga bör medlemsstaterna
främja skapandet av lämpliga ramvillkor för löneförhandlingssystemen
med full respekt för arbetsmarknadsparternas roll, i syfte att gynna en
utveckling av nominella löner och arbetskraftskostnader som är förenlig
med prisstabilitet och ligger i linje med produktivitetsutvecklingen på
medellång sikt, med beaktande av kompetensskillnader och lokala
arbetsmarknadsförhållanden.
Riktlinje 5
För att främja större samstämmighet mellan den makroekonomiska
politiken, strukturpolitiken och sysselsättningspolitiken bör medlemsstaterna
genomföra reformer såväl på arbets- som produktmarknaderna
som samtidigt ökar tillväxtpotentialen och stöder de makroekonomiska
ramarna genom ökad flexibilitet, produktionsfaktorernas rörlighet och
anpassningsförmåga på arbets- och produktmarknaderna som ett svar på
globaliseringen, tekniska framsteg, förändringar i efterfrågan och
konjunktursvängningar. Medlemsstaterna bör särskilt driva på
reformeringen av skatter och bidrag så att incitamenten ökas och arbete
lönar sig, öka arbetsmarknadernas anpassningsbarhet genom att
kombinera flexibilitet och trygghet i anställningen och förbättra
anställbarhet genom att investera i humankapital.
Riktlinje 6
För att bidra till en dynamisk och fungerande ekonomisk och monetär
union bör medlemsstaterna i euroområdet sörja för en bättre samordning
av sin ekonomiska politik och budgetpolitik och särskilt: 1. Ägna särskild
uppmärksamhet åt hållbara offentliga finanser i fullständig förenlighet
med stabilitets och tillväxtpakten, 2. Bidra till sådana politiska åtgärder
som stöder den ekonomiska återhämtningen och är förenlig med prisstabiliteten
och därigenom ökar förtroendet inom affärsvärlden och hos
konsumenter på kort sikt, samtidigt som de överensstämmer med en hållbar
tillväxt på lång sikt, 3. Fortsätta sina strukturreformer i syfte att förbättra
euroområdets potentiella tillväxt på lång sikt och dess
produktivitet, konkurrenskraft och ekonomiska anpassning till
asymmetriska chocker och samtidigt ägna särskild uppmärksamhet åt
sysselsättningspolitiken samt 4. Sörja för att euroområdets inflytande i
det globala ekonomiska systemet står i proportion till dess ekonomiska
tyngd.
Mikroekonomiska reformer för att öka Europas tillväxtpotential Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
88
Riktlinje 7
För att öka och förbättra investeringarna i forskning och utveckling,
särskilt de privata företagens investeringar bekräftas det övergripande
målet för 2010 på 3 procent av BNP, med en lämplig fördelning mellan
privata och offentliga investeringar. Medlemsstaterna kommer att
fastställa specifika mellanliggande nivåer. Medlemsstaterna bör vidareutveckla
de åtgärder på olika områden som syftar till att främja forskning
och utveckling, särskilt de privata företagens forskning och utveckling,
genom att 1. Förbättra rambetingelserna och genom att se till att
företagen verkar i en tillräckligt konkurrensutsatt och attraktiv miljö,
2. Effektivare använda de offentliga utgifterna för forskning och
utveckling och utveckla offentlig-privata partnerskap, 3. Utveckla och
förstärka kompetenscentrum vid institutioner för högre utbildning och
forskning i medlemsstaterna, och att inrätta nya sådana vid behov,
förbättra samarbete och tekniköverföring mellan offentliga
forskningsinstitut och privata företag, 4. Utveckla och bättre använda
incitament för att öka den privata sektorns forskning och utveckling,
5. Modernisera forskningsinstitutens och universitetens förvaltning samt
6. Sörja för att det finns tillräckligt många kvalificerade forskare genom
att locka fler studenter till vetenskapliga, tekniska och
ingenjörsvetenskapliga utbildningsgrenar och genom att förbättra
karriärmöjligheterna och rörligheten för forskare och utvecklingspersonal
inom Europa, internationellt och mellan sektorer.
Riktlinje 8
För att underlätta alla former av innovation bör medlemsstaterna inrikta
sig på följande: 1. Förbättra stödtjänster för innovation, särskilt för
spridning och tekniköverföring. 2. Inrätta och utveckla innovationscentrum
, innovationsnätverk och inkubatorer där universitet, forskningsinstitutioner
och företag kan mötas, även på regional och lokal nivå, för
att bidra till att överbrygga den tekniska klyftan mellan regionerna.
3. Stimulera kunskapsöverföring över gränserna, även från utländska
direktinvesteringar. 4. Främja offentlig upphandling av innovativa
produkter och tjänster. 5. Förbättra tillgången till inhemsk och
internationell finansiering. 6. Effektiva och överkomliga medel för att se
till att immateriella rättigheter respekteras.
Riktlinje 9
För att underlätta spridning och faktisk användning av IKT samt
utveckla ett informationssamhälle som omfattar alla bör medlemsstaterna
göra följande: 1. Främja utbredd användning av IKT i offentliga
förvaltningar, små och medelstora företag och hushåll. 2. Fastställa de
nödvändiga ramarna för förändringarna av organisationen av arbetet i
Skr. 2009/10:34
ilaga 1
89
B
ekonomin i samband med detta. 3. Främja en stark närvaro av den
europeiska industrin i centrala segment inom IKT. 4. Främja
utvecklingen av starka IKT och innehållsindustrier samt väl fungerande
marknader. 5. Säkerställa nät och informationssäkerhet samt konvergens
och driftskompatibilitet för att upprätta ett informationsområde utan
gränser. 6. Främja utvecklingen av bredbandsnät, även i regioner där
täckningen är bristfällig, för att utveckla kunskapsekonomin.
Riktlinje 10
För att stärka den industriella basens konkurrensfördelar behöver
Europa en solid industriell struktur på hela sitt territorium. Behovet att
föra en modern och aktiv industripolitik förutsätter att den industriella
basens konkurrensfördelar förstärks, bland annat genom attraktivare
ramvillkor för både tillverkning och tjänster, samtidigt som det
säkerställs att åtgärderna på nationell, transnationell och europeisk nivå
kompletterar varandra. Medlemsstaterna bör göra följande: 1. Inleda
arbetet genom att identifiera mervärdes och konkurrensfaktorerna i
centrala industrisektorer och att ta itu med de utmaningar de ställs inför
genom globaliseringen. 2. Även inrikta sig på utveckling av ny teknik
och nya marknader. a) Detta innebär särskilt ett åtagande att främja nya
teknikinitiativ som bygger på offentlig privata partnerskap och samarbete
mellan medlemsstaterna, som bidrar till att lösa marknadsmisslyckanden.
b) Detta innebär även inrättande och utveckling av nätverk av regionala
eller lokala företagsgrupper i hela EU med större medverkan av små och
medelstora företag.
Riktlinje 11
För att främja en hållbar resursanvändning och stärka synergierna
mellan miljöskydd och tillväxt bör medlemsstaterna göra följande: 1.
Prioritera energieffektivitet och kraftvärme, utveckling av hållbara,
inklusive förnybara energiformer samt snabb spridning av miljövänlig
och miljöeffektiv teknik a) dels inom den inre marknaden, särskilt på
transport och energiområdet, för att bland annat minska den europeiska
ekonomins känslighet för variationer i oljepriserna, b) dels gentemot
resten av världen som en sektor med avsevärd exportpotential. 2. Främja
att medel utvecklas till internalisering av externa miljökostnader och
bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring. Dessa
prioriteringar bör genomföras i enlighet med befintlig gemenskapslagstiftning
och de åtgärder och instrument som föreslås i handlingsplanen
för miljöteknik (ETAP), bl.a. genom a) att utnyttja marknadsbaserade
instrument, b) riskfonder och medel för FoU, c) att främja
hållbara produktions- och konsumtionsmönster samt miljötänkande vid
offentlig upphandling, d) att ägna de små och medelstora företagen
särskild uppmärksamhet och e) att reformera subventioner som har
betydande negativa effekter på miljön och som är oförenliga med hållbar
utveckling, i syfte att successivt avveckla dem. 3.
Sträva mot målet att
stoppa förlusten av biologisk mångfald senast 2010, särskilt genom att
införliva detta krav med annan politik, med tanke på den biologiska
mångfaldens betydelse för vissa ekonomiska sektorer. 4. Fortsätta
kampen mot klimatförändring genom att uppnå Kyotomålen på ett
kostnadseffektivt sätt, särskilt när det gäller små och medelstora företag.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
90
Riktlinje 12
För att utvidga och fördjupa den inre marknaden bör medlemsstaterna
göra följande: 1. Påskynda införlivandet av direktiven rörande den inre
marknaden. 2. Prioritera en striktare och bättre efterlevnad av lagstiftningen
rörande den inre marknaden. 3. Undanröja kvarstående hinder
för gränsöverskridande verksamhet. 4. Tillämpa EU:s bestämmelser om
offentlig upphandling effektivt. 5. Främja en fullt fungerande inre
marknad för tjänster, samtidigt som den europeiska sociala modellen
bevaras. 6. Påskynda integrationen av finansmarknaden genom att
handlingsplanen för finansiella tjänster genomförs och tillämpas på ett
konsekvent och enhetligt sätt.
Riktlinje 13
För att säkerställa öppna och konkurrenskraftiga marknader inom och
utanför Europa samt utnyttja globaliseringens fördelar bör medlemsstaterna
prioritera följande: 1. Avlägsnande av rättsliga hinder,
handelshinder och andra hinder som obefogat står i vägen för
konkurrens. 2. Ett effektivare genomförande av konkurrenspolitiken.
3. En selektiv undersökning av marknader och regleringar från
konkurrens och tillsynsmyndigheternas sida i syfte att identifiera och
undanröja hinder för konkurrens och marknadsinträde. 4. En minskning
av statligt stöd som snedvrider konkurrensen. 5. En omfördelning av
stödet till förmån för vissa övergripande mål som forskning, innovation
och bättre utnyttjande av humankapitalet samt väl identifierade
marknadsmisslyckanden, i enlighet med de kommande gemenskapsramarna.
6. Främjande av öppenhet utåt, även i ett multilateralt
sammanhang. 7. Fullständigt genomförande av de överenskomna
åtgärderna för att öppna nätindustrierna för konkurrens, så att effektiv
konkurrens säkerställs på de integrerade europeiska marknaderna.
Samtidigt spelar tillhandahållandet av effektiva tjänster av allmänt
ekonomiskt intresse till rimliga priser en viktig roll i en
konkurrenskraftig och dynamisk ekonomi.
Riktlinje 14
För att skapa ett mer konkurrenskraftigt företagsklimat och stimulera
privata initiativ genom bättre lagstiftning bör medlemsstaterna göra
följande: 1. Minska den administrativa börda som åläggs företagen, särskilt
för små och medelstora företag och nystartade företag. 2. Förbättra
kvaliteten på befintlig och ny lagstiftning, samtidigt som målen bevaras,
genom en systematisk och rigorös bedömning av de ekonomiska, sociala
(inklusive hälsomässiga) och miljömässiga konsekvenserna, samtidigt
som medlemsstaterna beaktar och bättre mäter den administrativa börda
som är förbunden med lagstiftningen, samt effekterna på konkurrenskraften,
även i samband med verkställigheten. 3. Uppmuntra företag att
utveckla sitt kollektiva sociala ansvar.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
91
Riktlinje 15
För att främja en mer företagarvänlig kultur och skapa ett gynnsamt
klimat för små och medelstora företag bör medlemsstaterna göra
följande: 1. Förbättra tillgången till finansiering, för att främja företagens
bildande och tillväxt, särskilt mikrokrediter och andra former av
riskkapital. 2. Stärka de ekonomiska incitamenten, bland annat genom att
förenkla skattesystemen och minska lönebikostnaderna. 3. Stärka små
och medelstora företags innovationspotential. 4. Tillhandahålla relevanta
stödtjänster, till exempel inrättande av systemet med ”en dörr in” och
stimulans av nationella stödnätverk för företag, i syfte att främja
nyföretagande och tillväxt i enlighet med stadgan för småföretag. Vidare
bör medlemsstaterna förstärka utbildningen i entreprenörskap för små
och medelstora företag. De bör också underlätta ägarskifte, vid behov
modernisera sin konkurslagstiftning och förbättra sina förfaranden för
undsättning och omstrukturering av företag.
Riktlinje 16
För att utvidga, förbättra och sammanlänka den europeiska
infrastrukturen och slutföra prioriterade gränsöverskridande projekt,
med det särskilda syftet att uppnå en högre grad av integration av de
nationella marknaderna inom det utvidgade EU, bör medlemsstaterna
göra följande: 1. Utveckla tillfredsställande villkor för resurseffektiva
infrastrukturer för transport, energi och IKT, med prioritering av de
infrastrukturer som ingår i TEN-näten, genom att komplettera
gemenskapsmekanismerna, särskilt i gränsöverskridande avsnitt och
randområden, eftersom det är en väsentlig förutsättning för att
nätindustrierna skall kunna öppnas för konkurrens. 2. Överväga
utvecklingen av offentlig privata partnerskap. 3. Undersöka frågan om
lämpliga prissättningssystem för infrastrukturen för att säkerställa en
effektiv användning av infrastrukturerna och utveckling av en hållbar
jämvikt mellan transportsätten, med tonvikt på teknikövergång och
innovation och med vederbörlig hänsyn till miljökostnaderna och
konsekvenserna för tillväxten.
Sysselsättningspolitiken i medlemsstaterna
Riktlinje 17
Genomföra en sysselsättningspolitik som syftar till att uppnå full
sysselsättning, förbättra kvaliteten och produktiviteten i arbetet och öka
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
92
graden av social och territoriell sammanhållning. Politiken bör bidra till
att det uppnås en genomsnittlig sysselsättningsgrad för Europeiska
unionen på 70 procent totalt sett, på minst 60 procent för kvinnor och på
50 procent för äldre arbetstagare (55–64) senast 2010 och till att
arbetslösheten och sysslolösheten minskar. Medlemsstaterna bör
överväga att fastställa nationella sysselsättningsmål.
Riktlinjer 18
Främja en livscykelinriktad syn på arbete genom ett förnyat försök att
skapa sysselsättningsmöjligheter för unga och minska ungdomsarbetslösheten
i enlighet med ungdomspakten, resoluta åtgärder för att
öka kvinnors deltagande och minska klyftorna mellan män och kvinnor
när det gäller sysselsättning, arbetslöshet och löner, bättre balans mellan
arbete och privatliv samt tillhandahållande av tillgänglig barnomsorg och
anhörigvård till rimliga priser, stöd till aktivt åldrande, inbegripet
lämpliga arbetsvillkor, bättre (yrkes)hälsostatus och tillräckliga
stimulansåtgärder för arbete och åtgärder för att motverka förtidspensionering
, moderna sociala trygghetssystem, inklusive pensioner och
hälsovård, som är socialt tillräckliga, ekonomiskt hållbara och anpassade
till föränderliga behov, så att man stöder längre sysselsättning och längre
arbetsliv.
Riktlinje 19
Sörja för en arbetsmarknad som är öppen för alla, göra arbete mer
attraktivt och göra arbete lönsamt för arbetssökande, även för mindre
gynnade personer och ej sysselsatta genom aktiva, förebyggande
arbetsmarknadsåtgärder, inbegripet tidigt fastställande av behov, hjälp
med arbetssökandet, vägledning och utbildning som ett led i personliga
åtgärdsprogram, tillhandahållande av nödvändiga sociala tjänster för att
stödja integration av de personer som är mest isolerade från arbetsmarknaden
och bidra till utrotningen av fattigdom, fortlöpande översyn
av den motivering eller brist på motivering som följer av skatte- och
förmånssystem, inbegripet förvaltningen av förmåner och villkoren för
dessa samt en betydande minskning av de höga effektiva marginalskattesatserna
, särskilt för dem med låga inkomster, samtidigt som man sörjer
för tillfredsställande nivåer för socialt skydd, utveckling av nya källor till
sysselsättning inom tjänster med inriktning på personer och företag,
särskilt på lokal nivå.
Riktlinje 20
Förbättra förmågan att möta arbetsmarknadens behov genom
modernisering och förstärkning av arbetsmarknadsinstitutionerna,
särskilt arbetsförmedlingarna, bland annat i syfte att garantera större
öppenhet när det gäller sysselsättnings och utbildningsmöjligheter på
nationell nivå och EU nivå, undanröjande av hinder för arbetstagarnas
rörlighet i hela Europa inom ramen för EU fördragen, bättre förutseende
när det gäller färdighetsbehov samt utbudsbrister och flaskhalsar på
arbetsmarknaden, ändamålsenlig förvaltning av ekonomisk migration.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
93
Riktlinje 21
Främja flexibilitet i kombination med anställningstrygghet och minska
segmenteringen av arbetsmarknaden, med vederbörligt beaktande av den
roll som tillkommer arbetsmarknadens parter, genom anpassning av
arbetslagstiftningen, vid behov med en översyn av olika typer av
anställningsavtal och arbetstidsarrangemang, hantering av problemet med
odeklarerat arbete, bättre föregripande och positiv förvaltning av
förändringar, inbegripet ekonomisk omstrukturering, framför allt
förändringar som är förbundna med öppnandet av handeln, så att de
sociala kostnaderna för förändringarna blir så små som möjligt och en
anpassning underlättas, främjande och spridning av innovativa och
smidiga former för arbetets organisation, i syfte att förbättra kvaliteten
och produktiviteten i arbetet, inbegripet hälsa och säkerhet, stöd till
omställningar med anknytning till sysselsättningsstatus, inbegripet
utbildning, verksamhet som egenföretagare, bildande av företag samt
geografisk rörlighet.
Riktlinje 22
Sörja för en sysselsättningsfrämjande utveckling av arbetskostnader och
mekanismer för fastställande av löner genom att uppmuntra
arbetsmarknadens parter att inom sina respektive ansvarsområden
fastställa en lämplig ram för löneförhandlingar, så att produktivitets och
arbetsmarknadsutmaningarna återspeglas på alla relevanta nivåer och så
att könsrelaterade löneklyftor undviks, att se över de indirekta
arbetskostnadernas inverkan på sysselsättningen och vid behov anpassa
deras struktur och nivå, särskilt för att minska de lågavlönades
skattebörda.
Riktlinje 23
Utöka och förbättra investeringarna i humankapital genom en
utbildningspolitik och utbildningsåtgärder som omfattar alla, i syfte att
avsevärt underlätta tillträdet till grundläggande yrkesutbildning, sekundär
utbildning och högre utbildning, inklusive lärlingsutbildning och
utbildning i entreprenörskap, en avsevärd minskning av det antal elever
som slutar skolan i förtid, effektiva strategier för livslångt lärande öppna
för alla i skolor, företag, offentliga myndigheter och hem i enlighet med
europeiska avtal, inbegripet lämpliga stimulansåtgärder och kostnadsfördelningsmekanismer
för att öka deltagandet i vidareutbildning och
arbetsplatsutbildning under hela livscykeln, särskilt för lågutbildade och
äldre arbetstagare.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 1
94
Riktlinje 24
Anpassa utbildningssystemen till nya kompetenskrav genom att förbättra
och garantera attraktiva och öppna utbildningssystem med hög
kvalitetsstandard, bredda utbudet av utbildningsmöjligheter och sörja för
flexibla inlärningsvägar samt förbättra möjligheten till rörlighet för
studenter och praktikanter, förbättra och diversifiera tillträdet för alla till
utbildning och kunskap genom arbetstidens förläggning, tjänster som
stöder familjen, yrkesvägledning och eventuellt nya former av
kostnadsdelning, möta nya yrkesbehov, nyckelkompetens och framtida
färdighetskrav genom att förbättra definitionen och genomblickbarheten
när det gäller kvalifikationer, för deras faktiska erkännande samt
godkännande av icke formellt och informellt lärande.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 2
95
Bilaga 2 – Strukturindikatorer Sverige jämfört med
övriga EU år 2008
Indikatorer Sverige EU15 EU27 Bland de tre
bästa av EU27
BNP per capita1 121,4 110,8 100
Arbetsproduktivitet2 111,6 110,0 100
Sysselsättningsgrad3 74,3 67,3 65,9 x
män 76,7 74,2 72,8
kvinnor 71,8 60,4 59,1 x
äldre4 70,1 47,4 45,6 x
äldre män 73,4 56,2 55 x
äldre kvinnor 66,7 39 36,9 x
Långtidsarbetslösa5 0,8 2,6 2,6 x
Regionala skillnader i
sysselsättningen6
2,4 10,5 11,1 x
män 1,9 7,6 8,8 x
kvinnor 2,9 16 15,8 x
Andel personer i riskzon för
fattigdom7
11 17 17
män 11 15 16
kvinnor 11 17 18 x
Prisnivå 114,4 104,3 100
Utbildningsnivå8 87,9 75,8 78,5
män 86,2 72,6 75,7
kvinnor 89,7 79,1 81,4
Investeringar i näringslivet9 16,2 18,3 18,4
Investeringar i FoU10 3,6 1,9 1,9 x
Utsläpp av växthusgaser11 90,7 95 90,7
Energiintensitet i ekonomin12 156,5 151,7 169,4
Godstransporter i relation till
BNP13
94,4 100,9 106,8
Källa: Eurostats hemsida, Structural indicators 2009-09-28.
1 Köpkraftsjusterad BNP. Index EU27=100.
2 Köpkraftsjusterad BNP per anställd person. Index EU27=100.
3 15-64 år procent av arbetskraften.
4 55-64 år procent av arbetskraften.
5 Arbetslös 12 månader eller längre i procent av arbetskraften.
6 Regionala skillnader i sysselsättning, variationskoefficient (åldersgrupp 15-64 år), på
NUTS 2 nivå. År 2007.
7 Andel personer med disponibel inkomst under fattigdomströskeln (satt till 60 procent av
nationell disponibel ekvivalerad medianinkomst). Efter sociala transfereringar. År 2007.
8 Andel med gymnasieutbildning blad personer 20-24 år.
9 I procent av BNP.
10 I procent av BNP. Värdena för EU15 och EU27 är uppskattade av Eurostat. År 2007.
11 Jämfört med basåret 1990=100 (i CO2-ekvivalenter). År 2007.
12 Energiförbrukning i procent av BNP. År 2007.
13 Inrikes godstransporter i procent av BNP mätt som tonviktskilometer/BNP. År 2007.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
96
Bilaga 3 – Indikatorer för att följa upp sysselsättningsstrategin
Lista på uppföljningsindikatorer1
17.M1 Sysselsättningsgrad, strukturindikator
Sysselsättningsgrad, dvs. antalet sysselsatta i förhållande till befolkningen
i samma åldersgrupp, i procent.
Sysselsättningsgrad per åldersgrupp Totalt Kvinnor Män
15–64 74,3 71,8 76,7
15–24 42,2 42,1 42,2
25–54 86,5 83,5 89,4
55–59 80,6 77,9 83,3
60–64 60,1 56,1 64,0
65–69 16,6 11,9 21,4
20–64 80,4 77,2 83,5
55–64 70,1 66,7 73,4
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
17.M2 Sysselsättningstillväxt, strukturindikator
Årlig procentuell förändring i antalet sysselsatta personer, totalt och per
sektor.
Sysselsättningstillväxt Totalt Kvinnor Män
Totalt 0,9 0,7 1,1
Jordbruk -1,0
Industri 1,0
Service 0,9
Källa: Labour Force Survey and National Accounts, Eurostat.
1 Om inget annat anges avser uppgifterna årsmedeltalet för 2008. Indikator 21.M1 har
exkluderats på grund av brist på data.
17.M3 Relativ arbetslöshet, strukturindikator Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
97
Antalet öppet arbetslösa i förhållande till arbetskraften i samma åldersgrupp
, i procent.
Relativ arbetslöshet per åldersgrupp Totalt Kvinnor Män
15–74 6,2 6,6 5,9
15–24 20,2 20,7 19,7
25–54 4,3 4,7 4,0
55–59 3,5 3,3 3,7
60–64 4,1 3,6 4,5
20–64 5,1 5,2 4,9
55–64 3,8 3,4 4,1
Anm.: Harmoniserad arbetslöshetsserie. Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
17.M4 Arbetskraftsdeltagande
Antalet personer i arbetskraften (sysselsatta + arbetslösa) som andel av
antalet personer i befolkningen i samma åldersgrupp, i procent.
Arbetskraftsdeltagande per åldersgrupp Totalt Kvinnor Män
15–64 79,3 76,9 81,7
15–24 52,8 53,1 52,6
25–54 90,4 87,6 93,1
55–59 83,6 80,6 86,6
60–64 62,6 58,2 67,0
65–69 17,0 12,3 21,9
20–64 84,7 81,4 87,8
55–64 72,8 69,0 76,5
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
17.M5 Tillväxt av arbetskraftens produktivitet
Förändring av arbetskraftens produktivitet per sysselsatt och per arbetad
timme, i procent.
Tillväxt av arbetskraftens produktivitet Totalt
Per sysselsatt -1,1
Per arbetad timme -1,8
Källa: ESA95, DG ECFIN.
17.M6 Regionala skillnader – missgynnade regioner Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
98
1. Andel av missgynnade regioner i termer av sysselsättning och arbetslöshet
(i relation till alla regioner och till befolkningen i arbetsför
ålder/arbetskraften, NUTS II).
2. Skillnaden mellan genomsnittlig sysselsättning/arbetslöshet i de missgynnade
regionerna och riksgenomsnittet i relation till riksgenomsnittet
av sysselsättning/arbetslöshet, NUTS II.
Restriktion: 90 procent och 150 procent av riksgenomsnittet för
sysselsättningsgrad respektive relativ arbetslöshet.
Regionala skillnader – missgynnade regioner (2007) Totalt
Missgynnade regioner
– Sysselsättning 0/8
– Arbetslöshet 0/8
Andel av arbetskraften som bor i missgynnade regioner, %
– Sysselsättning 0,0
– Arbetslöshet 0,0
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
18.M1 Ungdomsarbetslöshet
Antalet arbetslösa ungdomar (15–24 år) som andel av befolkningen i
samma åldersgrupp, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Ungdomsarbetslöshet 10,7 11,0 10,4
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
18.M2 Lönegap mellan kvinnor och män, strukturindikator
Kvinnors månadslön i procent av mäns månadslön.
Lönegap mellan kvinnor och män (2007) Totalt
Ej standardvägt
– Totalt 84,0
– Privat sektor 86,0
– Offentlig sektor 83,0
Standardvägt2
– Totalt 93,0
– Privat sektor 91,0
– Offentlig sektor 96,0
Källa: Medlingsinstitutet och Statistiska centralbyrån.
2 Hänsyn har tagits till skillnader mellan kvinnor och män i ålder, utbildningsnivå, arbetstid,
sektor och yrkeskategori.
18.M2 Lönegap mellan män och kvinnor Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
99
Lönegap mellan män och kvinnor nedbrutet på åldersgrupp och
utbildningsnivå (skillnad mellan mäns och kvinnors genomsnittliga
timlön som andel av mäns genomsnittliga timlön för anställda som
arbetar mer än 15 timmar per vecka), i procent.
Lönegap (2001) Totalt
Åldersgrupp
– 16–24 7,0
– 25–54 18,0
– 55–64 21,0
Utbildningsnivå3
– Låg 14,0
– Medel 16,0
– Hög 24,0
Källa: European Community Household Panel, Eurostat.
18.M3 Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg
Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg för (genom formell
organisation4 annat än familjen) mindre än 30 timmar en vanlig vecka/30
timmar eller mer en vanlig vecka som en andel av alla barn i samma
åldersgrupp. Uppdelning på barn under 3 år (0–2 år), barn mellan 3 år
och inträdesåldern för obligatorisk skolgång och ålder mellan
obligatorisk skolgång och 12 år, i procent.
Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg (2007) 1-29 h 30- h
0–2 år 20,0 27,0
3 år till obligatorisk skolålder 30,0 61,0
Obligatorisk skolålder -12 år 0,0 100,0
Källa: Statistics on Income and Living Conditions, Eurostat.
Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg (2005)
Antal månader i föräldraledighet med minst 2/3 av lönen i ersättning 16
Inträdesålder för obligatorisk skolgång 7
Källa: Statistics on Income and Living Conditions, Eurostat.
3 Låg = lägre än gymnasieutbildning, Medel = avslutad gymnasieutbildning,
Hög = avslutad universitetsutbildning.
4 Formella organisationer hänförs till undersökningen EU-SILC och kategorierna 1-4
(förskoleverksamhet eller motsvarande, obligatorisk utbildning, fritidsverksamhet utanför
skoltid, ett kollektivt daghem eller annan typ av daghem, inkluderat organiserat
familjedaghem så som offentlig och privat struktur).
18.M4 Genomsnittlig pensionsålder, strukturindikator Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
100
Den faktiska genomsnittliga pensionsåldern viktad med sannolikheten att
lämna arbetskraften vid en viss ålder.
Totalt Kvinnor Män
Faktisk genomsnittlig pensionsålder (2007) 63,9 63,6 64,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
19.M1 Långtidsarbetslöshet, strukturindikator
Långtidsarbetslösa (12 månader eller mer) som andel av arbetskraften
(15–64 år), i procent.
Totalt Kvinnor Män
Relativ långtidsarbetslöshet 0,8 0,7 0,8
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
19.M2 Aktivering/ekonomiskt understöd
Antal deltagare i aktiva åtgärder (LMP kategorierna 2-7)5/i förberedande
insatser (LMP sub- kategori 1.1.2)5 /antal med ekonomiskt understöd
(LMP kategorierna 8-9)5 dividerat med antalet personer som vill arbeta
(arbetslösa enligt internationell definition plus arbetskraftsreserven).
Aktivering/understöd per 100 personer som vill arbeta (2007) Totalt
Aktiva åtgärder 27,1
Förberedande insatser 56,0
Ekonomiskt understöd 39,7
Källa: LMP, Eurostat.
5 Som aktiva åtgärder räknas LMP kategorierna Training (2), Job rotation and job sharing
(3), Employment incentives (4), Supported employment and rehabilitation (5), Direct job
creation (6), Start-up incentives (7). Som förberedande åtgärder räknas LMP sub-kategorin
Individualised case-management (1.1.2). Som ekonomiskt understöd räknas LMP
kategorierna Out-of-work income maintenance and support (8) och early retirement (9).
19.M3 Ny start/Förebyggande åtgärder Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
101
Andel ungdomar/vuxna6 som blev arbetslösa i månad X och som
fortfarande är arbetslösa i månad X+4/12 och som inte har erbjudits plats
i en aktiv åtgärd (LMP kategorierna 2-7)7/inte deltar i förberedande
åtgärder (LMP sub-kategori 1.1.2)7, i procent8.
Ny start/förebyggande åtgärder Totalt Kvinnor Män
Ungdomar 3,3 3,0 3,6
Vuxna 1,2 1,1 1,4
Källa: Arbetsförmedlingen.
19.M4 Aktivering av långtidsarbetslösa
Antalet registrerade långtidsarbetslösa deltagare i aktiva åtgärder i
relation till totala antalet registrerade långtidsarbetslösa, i procent.
Långtidsarbetslösa9 i åtgärder Totalt Kvinnor Män
Alla 76,4 75,6 76,9
Nedbrutna på typ av åtgärder
- Utbildning 30,7 33,0 29,0
- Sysselsättningsfrämjande åtgärder 38,4 36,1 40,2
- Integration av arbetshandikappade 7,1 6,3 7,6
- Start av egen näringsverksamhet 0,2 0,2 0,2
Källa: Arbetsförmedlingen.
6 Med ungdomar avses kvinnor och män yngre än 25 år och med vuxna avses kvinnor och
män 25 år eller äldre.
7 Som aktiva åtgärder räknas LMP kategorierna Training (2), Job rotation and job sharing
(3), Employment incentives (4), Supported employment and rehabilitation (5), Direct job
creation (6), Start-up incentives (7). Som förberedande åtgärder räknas LMP sub-kategorin
Individualised case-management(1.1.2).
8 Metod: B/A. A = antal personer som blir arbetslösa månad X. B = antal personer som
fortfarande är arbetslösa månad X+4/12 och varken har erbjudits plats i aktiva eller
förberedande åtgärder.
9 Som långtidsarbetslösa räknas vuxna (25+ år) vilka varit arbetslösa i mer än tolv månader
och ungdomar (<25 år) vilka varit arbetslösa i mer än sex månader.
19.M5 Arbetsmarknadsgap för mindre gynnade grupper Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
102
Gap på arbetsmarknaden mellan mindre gynnade grupper10 (enligt
nationella definitioner) och hela befolkningen.
Gruppens storlek i förhållande till befolkningen, % Totalt KvinnorMän
Utrikes födda personer
- Totalt 16,3 17,5 15,2
- Födda inom EU27/EES 5 5,4 4,5
- Födda utanför EU27/EES 11,3 12,1 10,6
Personer med funktionsnedsättning
- Totalt 15,5 16,6 14,4
- Med nedsatt arbetsförmåga 8,8 10,2 7,5
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
Skillnad i arbetskraftsdeltagande för mindre gynnade grupper jämfört
med det totala arbetskraftsdeltagandet, i procentenheter.
Skillnader i arbetskraftsdeltagande Totalt Kvinnor Män
Utrikes födda personer
- Totalt -8,1 -11,1 -4,3
- Födda inom EU27/EES -2,4 -4,0 0,0
- Födda utanför EU27/EES -10,6 -14,3 -6,1
Personer med funktionsnedsättning
- Totalt -12,4 -12,8 -11,5
- Med nedsatt arbetsförmåga -23,5 -20,6 -26,4
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
10 Med mindre gynnade grupper avses personer födda utanför Sverige och personer med
funktionsnedsättning. När det gäller skillnaderna mellan utrikes födda och hela
befolkningen har dessa skattats med andra vikter än när nivåerna för utrikes födda
respektive befolkningen skattas. Det innebär att de skillnader som redovisas skiljer sig
något åt jämfört med om nivån för utrikes födda subtraheras från nivån för befolkningen
som helhet.
Skillnad i sysselsättningsgrad för mindre gynnade grupper jämfört med
den totala sysselsättningsgraden, i procentenheter.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
103
Skillnader i sysselsättningsgrad Totalt Kvinnor Män
Utrikes födda personer
- Totalt -11,3 -14,2 -7,7
- Födda inom EU27/EES -2,7 -4,2 -0,5
- Födda utanför EU27/EES -15,1 -18,6 -10,8
Personer med funktionsnedsättning
- Totalt -12,9 -13,5 -11,8
- Med nedsatt arbetsförmåga -24,7 -22,1 -27,2
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
Skillnad i relativ arbetslöshet för mindre gynnade grupper jämfört med
den totala relativa arbetslösheten, i procentenheter.
Skillnad i relativ arbetslöshet Totalt Kvinnor Män
Utrikes födda personer
- Totalt 5,1 5,4 4,7
- Födda inom EU27/EES 0,7 0,6 0,6
- Födda utanför EU27/EES 7,3 7,9 6,6
Personer med funktionsnedsättning
- Totalt 1,6 2,1 1,2
- Med nedsatt arbetsförmåga 4,2 4,5 3,9
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
19.M5 Skillnad i relativ arbetslöshet mellan EU27-medborgare
och icke EU27-medborgare
Skillnad i relativ arbetslöshet mellan EU27-medborgare och icke EU27medborgare,
i procentenheter.
Totalt Kvinnor Män
Skillnad i relativ arbetslöshet -12,5 -13,4 -12,0
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
19.M6 Fattigdomsfälla (låg inkomst), strukturindikator
Marginaleffekten vid en ökad arbetsinsats (ökning av antalet arbetade
timmar eller byte till högre avlönat arbete) med hänsyn tagen till den
sammantagna effekten av ökade skatter och minskade bidrag. Beräknas
som kvoten av förändring i inkomstskatt (inklusive den allmänna
egenavgiften) plus förändring (minskning) av bidrag, dividerat med
ökning av bruttoinkomsten. Indikatorn uttrycks i procent och avser en
”diskret” inkomstförändring från 34 till 66 procent av en genomsnittlig
industriarbetarlön.
Fattigdomsfälla (2007) Totalt
Sammanboende med två barn, där den ena har inkomst 80,0
Ensamstående utan barn 47,0
Källa: Eurostat/OECD.
19.M7 Arbetslöshetsfälla, strukturindikator Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
104
Den andel av löneinkomsten som försvinner i ökade skatter och förlorade
bidrag och andra transfereringar vid övergång från arbetslöshet till
arbete. Beräknas som ett minus kvoten mellan förändring i disponibel
inkomst och förändring i bruttolön. Indikatorn uttrycks i procent och
avser en ensamstående person utan barn som går från arbetslöshet till ett
arbete med en inkomst motsvarande 67 procent av en genomsnittlig
industriarbetarlön.
Arbetslöshetsfälla (2007) Totalt
Ensamstående utan barn 82,0
Källa: Eurostat.
20.M1 Lediga jobb per arbetslös
Kvoten mellan stocken av totalt antal jobb i relation till totalt antal
arbetslösa (kvoten v/u)
Totalt
Lediga jobb per arbetslös (2007) 184
Källa: Eurostat.
21.M2 Mångfald av kontrakts- och arbetsöverenskommelser
Antal anställda i atypisk sysselsättning (deltid och/eller tidsbegränsad
anställning) i procent av samtliga anställda. Antal anställda som arbetar
deltid och/eller har tidsbegränsad anställning i procent av samtliga
anställda i samma grupp, respektive antal egen företagare i procent av
samtliga anställda.
Kontrakts- och arbetsöverenskommelser Totalt Kvinnor Män
Atypisk sysselsättning 34,7 49,1 20,6
Deltid 27 41,7 12,4
- Ofrivillig deltid 2,3 7,8 1,6
Tidsbegränsad anställning 16,1 18,7 13,4
- Ofrivillig tidsbegränsad anställning 4,1 4,2 3,9
Egen företagare 10,2 5,6 14,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
21.M3 Arbetsolyckor, strukturindikator Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
105
Utvecklingen av arbetsolyckor definierad som antalet anmälda arbetsolyckor
per 1 000 förvärvsarbetande.
Utveckling av anmälda arbetsolyckor Kvinnor Män
2002 6,8 10,0
2003 6,7 9,5
2004 6,5 8,9
2005 6,3 8,5
2006 6,4 8,3
2007 5,6 7,6
2008 5,3 7,2
Källa: Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån.
22.M1 Real enhetsarbetskostnad, strukturindikator
Tillväxtkvot: kompensation per arbetstagare i löpande priser dividerat
med BNP (i löpande priser) per total sysselsättning justerad för arbetsproduktivitet
och BNP-deflator, i procent.
Totalt
Real enhetsarbetskostnad -0,5
Källa: Structural indicators, Eurostat.
22.M2 Skatt på arbete för låginkomsttagare, strukturindikator
Skattekil för arbete: inkomstskatt samt arbetstagarens och arbetsgivarens
sociala avgifter inklusive särskild löneskatt minus kontantstöd dividerat
med arbetskostnaden för en ensamstående löntagare med lön motsvarande
67 procent av en genomsnittlig industriarbetarlön, i procent.
Totalt
Skatt på arbete för låginkomsttagare (2007) 43,3
Källa: Structural indicators, Eurostat.
23.M1 Investeringar i kompetensutveckling, strukturindikator
Totala offentliga utgifter för utbildning som andel av BNP, i procent.
Totalt
Investeringar i kompetensutveckling (2006) 6,85
Källa: Joint UNESCO/OECD/Eurostat frågeformulär.
23.M2 Uppnådd utbildning bland unga
Andel 22-åringar som har uppnått minst gymnasieutbildning (ISCEDnivå
3). Åldersgruppen 20–24 år används som proxy, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Andel 22-åringar som har uppnått
minst gymnasieutbildning 87,9 89,7 86,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
23.M3 Avbruten skolgång, strukturindikator Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
106
Andel av befolkningen i åldersgruppen 18–24 med högst grundskola
(ISCED-nivå 2) och ingen vidareutbildning, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Andel 18–24-åringar som har avbrutit skolgången
(2007) 8,6 7,0 10,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
23.M4 Livslångt lärande, strukturindikator
Andel av befolkningen 25–64 år som deltar i utbildning (under de fyra
veckorna före undersökningstillfället) totalt samt per åldersgrupp,
arbetskraftstillhörighet och utbildningsnivå, i procent.
Deltagande i utbildning Totalt Kvinnor Män
Åldersgrupp
- 25–64 32,4 39,3 25,8
- 25–34 37,0 42,0 32,0
- 35–44 33,2 40,5 26,1
- 45–54 31,6 39,6 23,8
- 55–64 27,0 34,0 20,5
Arbetskraftstillhörighet (25–64)
- Sysselsatt 31,6 38,7 25,0
- Arbetslös 28,4 34,8 23,3
- Ej i arbetskraften 43,6 46,0 39,7
Utbildningsnivå11 (25–64)
- Låg 18,3 23,8 14,6
- Medel 28,6 34,6 23,5
- Hög 46,4 51,6 39,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
11 Låg = lägre än gymnasieutbildning; Medel = avslutad gymnasieutbildning;
Hög = avslutad universitetsutbildning.
Lista på analysindikatorer12
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
107
17.A1 Sysselsättningsgrad i heltidsekvivalenter
Totala antalet arbetade timmar dividerat med det genomsnittliga antalet
arbetade timmar i heltidsjobb, beräknat som andel av befolkningen i
åldersgruppen 15–64, i procent.
Sysselsättningsgrad i heltidsekvivalenter Totalt Kvinnor Män
15–64 år 68,0 62,5 73,7
Källa: Labour Force Survey, Spring data, Eurostat.
17.A2 BNP-tillväxt, strukturindikator
Totalt
Årlig BNP-tillväxt, procent -0,2
Källa: Structural indicators, Eurostat.
17.A3 Förändring av arbetskraftsutbudet
Årlig förändring av arbetskraftsutbudet (inkluderar sysselsatta och
arbetslösa i åldern 15–64 år), i procentenheter.
Totalt Kvinnor Män
Förändring av arbetskraftsutbudet (2007) 1,3 1,5 1,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
17.A4 Övergångar per arbetskraftsstatus
Medeltal av övergångar mellan sysselsättning, arbetslöshet och ej i
arbetskraften från kvartal 4 år 2007, kvartal 1, 2 och 3 år 2008 till nästkommande
kvartal, dvs. kvartal 1, 2, 3 och 4 år 2008, i procent.
Totalt Status vid 2008
Status vid 2007 Sysselsatt Arbetslös Ej i arbetskraften Totalt
Sysselsatt 96,2 1,3 2,5 100,0
Arbetslös 31,7 48,3 20,0 100,0
Ej i arbetskraften 9,6 4,6 85,7 100,0
Kvinnor Status vid 2008
Status vid 2007 Sysselsatt Arbetslös Ej i arbetskraften Totalt
Sysselsatt 95,7 1,2 3,1 100,0
Arbetslös 33,5 45,7 20,8 100,0
Ej i arbetskraften 9,6 4,4 86,0 100,0
12 Om inget annat anges avser uppgifterna årsmedeltalet för 2008.
Indikatorerna 18.A6, 19.A2 och 19.A3 är exkluderade på grund av brist på data.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
108
Män Status vid 2008
Status vid 2007 Sysselsatt Arbetslös Ej i arbetskraften Totalt
Sysselsatt 96,7 1,3 2,0 100,0
Arbetslös 30,0 50,8 19,2 100,0
Ej i arbetskraften 9,7 4,9 85,5 100,0
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
17.A5 Regionala skillnader – variationskoefficienten,
strukturindikator
Standardavvikelsen för sysselsättning (arbetslöshet) dividerat med
nationellt genomsnitt (åldersgrupp 15–64 år), NUTS II och NUTS III.
Regionala skillnader (2007) Totalt Kvinnor Män
Sysselsättning
- Nuts II 2,4 2,9 1,9
- Nuts III (2006) 3,3 4,4 2,6
Arbetslöshet
- Nuts II 10,1
- Nuts III 12,6
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
18.A1 Gap i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor
1. Skillnaden i sysselsättningsgraden mellan män och kvinnor, i procentenheter.
Totalt
Mäns sysselsättningsgrad jämfört med kvinnors 4,9
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
2. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor nedbrutet på
ålder och utbildningsnivå, i procentenheter.
Gap i sysselsättningsgrad Totalt
Åldersgrupp
- 15–24 0,1
- 25–54 5,4
- 55–64 6,7
Utbildningsnivå13
- Låg 11,7
- Medel 7,6
- Hög 1,8
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
13 Låg = lägre än gymnasieutbildning; Medel = avslutad gymnasieutbildning;
Hög = avslutad universitetsutbildning.
18.A2 Gap i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor, i
heltidsekvivalenter
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
109
Skillnaden i sysselsättningsgrad (mätt i heltidsekvivalenter) mellan män
och kvinnor, i procentenheter.
Totalt
Gap i sysselsättningsgrad i heltidsekvivalenter 11,3
Källa: Labour Force Survey, Spring data, Eurostat.
18.A3 Gap i relativ arbetslöshet mellan kvinnor och män
Skillnaden i relativ arbetslöshet mellan kvinnor och män, i procentenheter.
Totalt
Kvinnors relativa arbetslöshet jämfört med mäns 0,6
Källa: Harmoniserad arbetslöshetsserie, Eurostat.
18.A4 Könssegregering
Mått på könssegregering i yrken/sektorer, beräknat genom att skillnaden
mellan andelen män respektive andelen kvinnor i varje yrke/sektor
summeras till ett totalt mått på könsmässig obalans. Yrkena är indelade i
enlighet med ISCO-klassificeringen medan sektorerna är indelade i
enlighet med NACE-klassificeringen
Könssegregering Totalt
I yrken 27,0
I sektorer 22,1
Källa: Labour Force Survey, Spring data, Eurostat.
18.A5 Föräldraskap och sysselsättning
Sysselsättningsgrad för personer i åldern 20–50 år med eller utan barn
0–6 år, i procent.
Föräldraskap och sysselsättning Totalt Kvinnor Män
Med barn 86,4 79,5 93,8
Utan barn 81,8 80,1 83,4
Skillnad i procentenheter 4,6 -0,6 10,4
Källa: Arbetskraftsundersökningen (AKU), Statistiska centralbyrån.
18.A7 Äldreomsorg Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
110
Andelen av befolkningen i åldersgruppen 75–84 i ordinärt boende14 som
behöver och får hjälp15 varje vecka, i procent.
Äldreomsorg (2006) Kvinnor Män
Sammanboende
Kommunal hjälp 8,0 4,0
Hjälp från hushållsmedlem 23,0 16,0
Hjälp från övrig anhörig/bekant 9,0 2,0
Ensamstående
Kommunal hjälp 10,0 –
Hjälp från hushållsmedlem 1,0 –
Hjälp från övrig anhörig/bekant 12,0 –
Källa: Undersökning av levnadsförhållanden (ULF), Statistiska centralbyrån.
18.A8 Övergångar i olika lönenivåer
Övergångar mellan icke förvärvsarbete och förvärvsarbete samt mellan
förvärvsarbete i olika lönenivåer från år 2006 till år 2007, i procent.
Totalt Status 2007
Status 2006 Decil 1 Decil 2 Decil 3 Decil 4-10 Ej arbetande Totalt
Decil 1 38,0 19,2 9,8 12,0 21,1 100,0
Decil 2 11,7 35,9 17,7 23,1 11,6 100,0
Decil 3 4,6 14,2 40,6 33,7 6,8 100,0
Decil 4–10 1,0 1,9 3,7 91,4 1,9 100,0
Ej arbetande 10,7 5,2 2,3 2,9 78,9 100,0
Kvinnor Status 2007
Status 2006 Decil 1 Decil 2 Decil 3 Decil 4–10 Ej arbetande Totalt
Decil 1 36,6 18,1 9,3 13,2 22,8 100,0
Decil 2 11,7 35,1 15,9 24,4 12,9 100,0
Decil 3 5,1 14,5 36,7 36,0 7,7 100,0
Decil 4–10 1,0 2,2 4,5 90,1 2,3 100,0
Ej arbetande 10,2 4,7 2,2 3,3 79,6 100,0
14 Ej servicehus eller institution.
15 Samma person kan få hjälp från flera håll.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
111
Män Status 2007
Status 2006 Decil 1 Decil 2 Decil 3 Decil 4–10 Ej arbetande Totalt
Decil 1 39,0 21,4 10,5 10,0 19,2 100,0
Decil 2 11,7 34,9 19,7 22,5 11,1 100,0
Decil 3 4,4 12,5 41,1 36,4 5,6 100,0
Decil 4–10 1,0 1,8 3,5 92,2 1,5 100,0
Ej arbetande 11,5 6,0 2,1 2,2 78,2 100,0
Källa: Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS), Statistiska centralbyrån.
19.A1 Inflöde till långtidsarbetslöshet
Andel ungdomar/vuxna16 som blev arbetslösa i månad X, fortfarande
arbetslösa i månad X+6/12, utan ett avbrott i arbetslösheten i mer än en
månad (28–31 kalenderdagar), i procent.
Inflöde in till långtidsarbetslöshet Totalt Kvinnor Män
Ungdomar 6,0 5,3 6,5
Vuxna 11,9 10,6 13,3
Källa: Arbetsförmedlingen.
19.A4 Uppföljning av programdeltagare till sysselsättning
1. Inflöde till sysselsättning efter deltagande i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder 3 månader efter avslutad åtgärd (6 månader inom parentes), i
procent.
Inflöde till sysselsättning Totalt Kvinnor Män
Totalt 45,9 (47,0) 44,7 (45,8) 47,0 (48,1)
Nerbrutet på typer av åtgärder14
- Utbildning15 49,1 (49,1) 48,5 (48,4) 49,6 (49,6)
Därav arbetsmarknadsutbildning 55,6 (56,3) 57,5 (58,4) 54,6 (55,3)
- Sysselsättningsfrämjande
åtgärder16 41,0 (42,9) 39,4 (40,9) 42,2 (44,6)
- Sysselsättningsstöd och
rehabilitering17 39,6 (42,6) 37,5 (41,3) 42,1 (44,1)
- Start av egen näringsverksamhet 86,4 (86,4) 88,1 (87,5) 84,9 (85,3)
Källa: Arbetsförmedlingen.
16 Med ungdomar avses kvinnor och män yngre än 25 år och med vuxna avses kvinnor och
män 25 år eller äldre.
2. Återgång till arbetslöshet efter deltagande i arbetsmarknadspolitisk
åtgärd 3 månader efter avslutad åtgärd (6 månader inom parentes), i
procent.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
112
Återgång till arbetslöshet Totalt Kvinnor Män
Totalt 18,3 (16,3) 17,2 (14,8) 19,2 (17,6)
Nedbrutet på typ av åtgärd17
- Utbildning18 14,2 (14,2) 12,2 (11,6) 15,8 (16,2)
Därav arbetsmarknadsutbildning 20,6 (18,7) 16,4 (13,9) 22,6 (21,0)
- Sysselsättningsfrämjande
åtgärder19 23,2 (18,9) 22,5 (17,8) 23,8 (19,8)
- Sysselsättningsstöd och
rehabilitering20 21,7 (18,4) 21,7 (17,8) 21,8 (18,7)
- Start av egen näringsverksamhet 5,8 (5,5) 4,7 (4,7) 6,8 (6,3)
Källa: Arbetsförmedlingen.
19.A5 Utgifter för aktiva och passiva åtgärder
Utgifter för aktiva och passiva åtgärder som andel av BNP, i procent.
Aktiva och passiv åtgärder21(2007) Aktiva Passiva Totalt
Utgifter i procent av BNP 0,9 0,7 1,6
Källa: LMP database, Eurostat.
19.A6 Utgifter för aktiva och passiva åtgärder per person
Utgifter för aktiva och passiva åtgärder dividerat med antalet personer
som vill arbeta (arbetslösa och arbetskraftsreserven).
Aktiva och passiva (2007) Utgifter
AMP (kategori 1) 0,74e
AMP (kategorierna 2–7) 3,59
AMP (kategorierna 8–9) 2,90
Totala AMP utgifter 7,58e
Anm.: Utgifter är uttryckt i PPS för att ta bort prisskillnader.
e: Estimerat värde.
Källa: LMP database, Eurostat.
19.A7 Arbetskraftsreserven
17 Nedbrytningen är baserad på kategorierna i LMP databasen (Eurostat).
18 Interpraktik, datortek, aktiviteter inom vägledning och platsförmedling, projekt med
arbetsmarknadspolitisk inriktning, fördjupad kartläggning och vägledning,
arbetsmarknadsutbildning, förberedande utbildning, jobb- och utvecklingsgarantin,
lärlingsplatser, jobbgarantin för ungdomar.
19 Utvecklingsanställning, lönebidrag, akademikerjobb, allmänt anställningsstöd, särskilt
anställningsstöd, plusjobb, utbildningsvikariat, arbetspraktik, prova-på-plats, kommunala
ungdomsprogrammet (ungdomar under 20 år), ungdomsgarantin (ungdomar i åldern 2024
år), anställningsstöd för långtidssjukskrivna, instegsjobb.
20 Trygghetsanställning, offentligt skyddat arbete, arbetslivsinriktad rehabilitering.
21 Aktiva åtgärder omfattar LMP kategorierna 2 till 7 och passiva åtgärder omfattar LMP
kategorierna 8 och 9.
Inaktiva personer som önskar arbeta i förhållande till den arbetsföra
befolkningen i åldern 15–64, i procent.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
113
Totalt Kvinnor Män
Arbetskraftsreserven22 3,8 4,1 3,4
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
19.A8 Låginkomsttagare
Antal personer med låg inkomst23 som andel av arbetskraften, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Andel låginkomsttagare (2007) 7,0 6,0 7,0
Källa: Eurostat.
19.A9 Sysselsättning i tjänstesektorn
Antalet sysselsatta i tjänstesektorn (i huvudsysslan) i åldersgruppen 15–
64 som andel av befolkningen i samma åldersgrupp, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Sysselsättning i tjänstesektorn (2007) 56,5 64,5 48,7
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
20.A1 Nyligen anlända immigranter
1. Andelen av befolkningen 15–64 år som är utrikes födda/har annan
nationalitet och som har bott i Sverige i som längst fem år. Nedbrutet på
kön och ursprung, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Nationalitet inom EU27 0,7 0,7 0,7
Nationalitet utanför EU27 1,4 1,6 1,3
Totalt annan nationalitet 2,1 2,2 2,0
Födda inom EU27 0,6 0,6 0,6
Födda utanför EU27 1,8 2,0 1,6
Totalt utlandsfödda personer 2,4 2,6 2,2
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
2. Utbildningsnivå hos befolkningen 15–64 år som är utrikes födda/har
annan nationalitet och som har bott i Sverige i som längst fem år.
Nedbrutet på ursprung, i procent.
Utbildningsnivå24 Nationalitet
inom EU27
Nationalitet
utanförEU27
Totalt
befolkningen
22 Arbetskraftsreserven definieras som personer som vill arbeta men inte finns i
arbetskraften på grund av studier, förtidspension, hemarbete, värnplikt eller av annat skäl.
23 Personer med låg inkomst definieras som andelen av de individer som betecknas ”i
arbete” (antingen som anställd eller som egen företagare) enligt den definition där
individerna är mest aktiva (dvs. i den aktivitet för vilken information finns att tillgå, som
individerna har varit sysselsatta 50 procent av totala antalet månader) i vilken hushållens
disponibla inkomst motsvarar en disponibel inkomst under 60 procent motsvarande
nationell medianinkomst.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
114
15–64 år
Låg 6,6 30,3 20,2
Medel 39,4 30,7 52,4
Hög 54,0 39,0 27,5
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
20.A2 Sysselsättnings-/aktivitetsgrad bland nyligen anlända
immigranter25
1. Sysselsättningsgrad för nyligen anlända immigranter, dvs. antalet
sysselsatta i förhållande till befolkningen i samma grupp. Relativt
arbetskraftstal för nyligen anlända immigranter, dvs. antalet personer i
arbetskraften (sysselsatta + arbetslösa) i förhållande till antalet personer i
befolkningen i samma grupp. I procent.
Nationalitet
inom EU27
Nationalitet
utanför
EU27
Totalt
annan
nationalitet
Totalt
befolkningen
15–64 år
Sysselsättningsgrad
70,9 40,4 50,1 74,3
Relativt
arbetskraftstal
79,6 58,7 65,3 79,3
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
2. Andelen nyligen anlända immigranter av alla sysselsatta och alla i
arbetskraften. Nedbrutet på ursprung, i procent.
Nationalitet
inom EU27
Nationalitet
utanförEU27
Totalt annan
nationalitet
Andelen nyligen
anlända
immigranter av alla
sysselsatta
0,6 0,8 1,4
Andelen nyligen
anlända
immigranter i hela
arbetskraften
0,7 1,1 1,7
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
21.A1 Odeklarerat arbete
Inom denna riktlinje finns i dagsläget inga inom EU överenskomna
indikatorer. Inledande diskussioner har lett fram till slutsatsen att det
odeklarerade arbetets storlek i förhållande till BNP och andelen personer
som utfört odeklarerat arbete torde vara två relevanta mått inom sysselsättningsstrategin.
Därför redovisas dessa två mått. Procent.
Odeklarerat arbete Totalt
24 Låg = lägre än gymnasieutbildning; Medel = avslutad gymnasieutbildning,
Hög = avslutad universitetsutbildning.
25 Som nyligen anlända immigranter räknas personer som har bott högst fem år i landet.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
115
Andel personer (18–74 år) som uppgivit att de utfört odeklarerat
arbete under året (2005)1 13,0
Svarta sektorns andel av BNP (2002)2 4,5
1 Källa: Skattestatistisk årsbok 2006, Skatteverket.
2 Källa: Eurostat.
21.A2 Arbetad tid
1. Genomsnittliga antalet arbetade timmar per vecka definierat som totala
antalet arbetade timmar bland heltidsanställda dividerat med antalet
heltidsanställda.
2. Genomsnittlig årsarbetstid per sysselsatt, i timmar.
Arbetad tid Totalt Kvinnor Män
Veckoarbetstid
2004 39,9 39,6 40,0
2005 39,9 39,7 40,0
2006 39,9 39,8 39,9
2007 39,9 39,8 39,9
2008 39,9 39,7 39,9
Årsarbetstid per sysselsatt
2004 1 606
2005 1 605
2006 1 599
2007 1 615
2008 1 626
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
21.A3 Övertidsarbete
Antalet anställda för vilka antalet arbetade timmar överstiger antalet
vanligen arbetade timmar, som andel av alla anställda. I procent.
Totalt Kvinnor Män
Övertid 14,6 11,7 17,4
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
21.A4 Flexibla arbetstider Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
116
Andelen av alla anställda som har möjlighet att själva bestämma när de
börjar respektive slutar sin arbetsdag, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Andel anställda med flexibla arbetstider (2004) 61,2 62,5 59,9
Källa: Eurostat.
21.A5 Arbetssjukdomsfall
Utvecklingen i arbetssjukdomsfall definierad som antalet anmälda arbetssjukdomsfall
per 1 000 förvärvsarbetande.
Utveckling av arbetssjukdomsfall Kvinnor Män
2003 7,0 5,1
2004 5,7 4,2
2005 4,6 3,4
2006 3,8 2,8
2007 3,0 2,2
2008 2,6 2,0
Källa: Arbetsmiljöverket och Statistiska centralbyrån.
21.A6 Sysselsättning i nya företag
Antalet personer sysselsatta i nya företag (år t) och i överlevande företag
(uppstartade år t-3, t-2 och t-1) i relation till antalet personer sysselsatta i
alla företag (år t), i procent.
Sysselsättning i nya företag 2001 2002 2003
Totalt 1,62 1,61 1,62
Industrin 0,44 0,47 0,50
Byggsektorn 2,12 1,97 2,01
Tjänstesektorn 2,16 2,14 2,11
Källa: Structural Business Statistics, Eurostat.
22.A1 Arbetskraftens produktivitet, strukturindikator
Bruttonationalprodukten (BNP) dividerad med antalet sysselsatta
respektive antalet arbetade timmar (BNP korrigerat för skillnader i köpkraft
per sysselsatta/per arbetad timme i relation till EU27 genomsnittet/EU15
genomsnittet).
Arbetskraftens produktivitet Totalt
Per sysselsatt 110,4f
Per arbetad timme (2007) 102,7
Anm.: f = prognos.
Källa: ESA95, DG ECFIN.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 3
117
22.A2 Implicit skatt på arbete
Total skatt på arbete (personlig inkomstskatt samt arbetstagarens och
arbetsgivarens sociala avgifter inklusive särskild löneskatt) dividerat med
arbetstagarnas totala kompensation samt särskild löneskatt, i procent.
Totalt
Implicit skatt på arbete (2006) 44,5
Källa: Structural indicators, Eurostat.
23.A1 Företagens investeringar i kompetensutveckling
Företagens investeringar i kompetensutveckling i relation till arbetskostnaderna,
i procent.
Totalt
Företagens investeringar i kompetensutveckling (2005) 2,1
Källa: Continuous Vocational Training Statistics, Eurostat.
23.A2 Deltagande i personalutbildning
Andel sysselsatta som har deltagit i personalutbildning, i procent.
Totalt Kvinnor Män
Deltagande i personalutbildning (2005) 46,0 45,0 47,0
Källa: Continuous Vocational Training Statistics, Eurostat.
23.A3 Utbildningsnivån hos vuxna
Andelen av befolkningen (25–64 år) som har låg, medel respektive hög
utbildningsnivå. Nedbrutet på kön och arbetskraftstillhörighet, i procent.
Utbildningsnivån26 hos vuxna (25–64 år) Låg Medel Hög
Kön
Båda 15,0 53,0 32,0
Kvinnor 13,3 49,9 36,9
Män 16,7 56,1 27,3
Arbetskraftstillhörighet
Sysselsatta 12,0 53,5 34,6
Arbetslösa 21,1 52,3 26,6
Ej i arbetskraften 31,2 50,6 18,1
Källa: Labour Force Survey, Eurostat.
26 Låg = lägre än gymnasieutbildning; Medel = avslutad gymnasieutbildning,
Hög = avslutad universitetsutbildning.
Skr. 2009/10:34
Bilaga 4
118
Bilaga 4 – Bidrag från intresseorganisationer
Intresseorganisationer och myndigheter har erbjudits möjlighet att lämna
bidrag hur deras organisationer/verksamhet bidragit till genomförandet
av Sveriges handlingsprogram under 2008–2009. Följande intresseorganisationer
och myndigheter har lämnat skriftliga bidrag:
Folkbildningsförbundet
Folkbildningsrådet
Resurscentra nordvästra Dalarna
Stockholms Handelskammare
Svenska Uppfinnareföreningen
Sveriges Exportråd
Sveriges förenade studentkårer
Sveriges miljöteknikråd (Swentec)
Bidragen går att läsa på webbplatsen
www.regeringen.se/sb/d/108/a/133436 eller genom att kontakta
Statsrådsberedningens Registrator, telefon 08-405 10 00 (ange
diarienummer SB2009/6875/EU-kansliet).
Statsrådsberedningen
Skr. 2009/10:34
119
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 2009
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Ask,
Torstensson, Carlgren, Björklund, Littorin, Malmström, Sabuni,
Adelsohn Liljeroth, Tolgfors
Föredragande: Statsrådet Malmström
Regeringen beslutar skrivelse 2009/10:34 Sveriges handlingsprogram för
tillväxt och sysselsättning – uppföljningsrapport 2009.