Regeringens proposition 2009/10:216

Ny postlag Prop.
  2009/10:216

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 maj 2010

Fredrik Reinfeldt

Åsa Torstensson

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att postlagen (1993:1684) ska ersättas med en ny  
lag. Den nya postlagen syftar till att genomföra Europaparlamentets och  
rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direk-  
tiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens  
inre marknad för posttjänster. Dessutom innehåller lagen även andra  
bestämmelser än sådana som följer av postdirektivet. Lagen har också  
fått en helt annan struktur än den nuvarande postlagen. Den innehåller  
också ett antal definitioner som är nya i förhållande till nuvarande post-  
lag.  
I propositionen föreslås att den samhällsomfattande posttjänsten ska ha  
samma omfattning och kvalitet som hittills. Enligt den nya lagen behöver  
någon tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten inte utses  
om tjänsten kan säkerställas på annat sätt och lagens krav på tjänsten  
uppfylls. Regeringen gör i propositionen bedömningen att det för  
närvarande saknas behov av att finansiera den samhällsomfattande post-  
tjänsten. Om det i framtiden skulle visa sig att kostnaderna för att till-  
handahålla den samhällsomfattande posttjänsten skulle utgöra en orimlig  
ekonomisk belastning för en postoperatör, ska tillgången till tjänsten  
kunna säkerställas genom upphandling.  
Den nya lagen innehåller uttryckliga bestämmelser om att pris-  
sättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för  
insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad, samt ska främja ett  
effektivt tillhandahållande av tjänsten. För den eller de som utsetts att  
tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten  
förtydligas postdirektivets krav på redovisning av tjänsterna. Vidare  
innehåller lagen vissa bestämmelser om tillgång till postal infrastruktur 1
 

samt uttryckliga bestämmelser om att alla tillståndshavare ska ha Prop. 2009/10:216 förfaranden för att kunna hantera användarnas klagomål.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2010.

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................ 6
2 Lagtext ............................................................................................. 7
  2.1 ............................................................. Förslag till postlag 7

2.2Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200) ....................................................................... 17

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om

allmän kameraövervakning ............................................. 18

2.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

    sekretesslagen (2009:400) ............................................... 19
3 Ärendet och dess beredning ........................................................... 20
4 Postdirektiven ................................................................................   20
  4.1 1997 års postdirektiv ....................................................... 20
  4.2 2002 års postdirektiv ....................................................... 22
  4.3 2008 års postdirektiv ....................................................... 23
5 Gällande rätt...................................................................................   25
  5.1 Liberaliseringen av postmarknaden................................. 25
  5.2 Postlagen .........................................................................   26
    5.2.1 De postpolitiska målen ................................... 26
    5.2.2 Samhällsomfattande posttjänst ....................... 26
    5.2.3 Tillstånd att bedriva postverksamhet.............. 27
    5.2.4 Tillhandahållande av samhällsomfattande  
      posttjänst m.m................................................. 28
    5.2.5 Obeställbara brev............................................ 29
    5.2.6 Tillsyn............................................................. 29
    5.2.7 Övrigt ............................................................. 29
  5.3 Världspostfördragen ........................................................ 30
  5.4 Postförordningen ............................................................. 31
    5.4.1 Samhällsomfattande posttjänst ....................... 31
    5.4.2 Post- och telestyrelsen .................................... 32
  5.5 Konkurrenslagen ............................................................. 32
  5.6 Upphandlingslagstiftning ................................................ 33
    5.6.1 Grundläggande principer för all  
      upphandling .................................................... 34
    5.6.2 LUF -lagen om upphandling inom  
      områdena vatten, energi, transporter och  
      posttjänster...................................................... 35
6 Postmarknaden...............................................................................   35
  6.1 Allmänt............................................................................   35
  6.2 Brevmarknaden i Sverige ................................................ 36
    6.2.1 Sändningar...................................................... 37
    6.2.2 Kontorspost .................................................... 37
    6.2.3 Brevlådepost................................................... 37
  6.3 Paketmarknaden i Sverige ............................................... 38

6.4Samgående mellan Posten AB och Post Danmark

A/S................................................................................... 38

Prop. 2009/10:216

3

7 Nya definitioner i postlagen m.m. .................................................. 39 Prop. 2009/10:216
8 Den samhällsomfattande posttjänsten............................................. 42  
  8.1 Tjänstens omfattning........................................................ 42  
  8.2 Tillhandahållandet av tjänsten.......................................... 46  
    8.2.1 Finansiering och upphandling ......................... 46  
    8.2.2 Tillhandahållare m.m. ..................................... 49  
  8.3 Prissättning och redovisning ............................................ 54  
    8.3.1 Bakgrund......................................................... 54  
    8.3.2 Icke-diskriminerande prissättning och    
      insyn ............................................................. 55  
    8.3.3 Kostnadsorienterade priser.............................. 58  
    8.3.4 Redovisning .................................................... 60  
9 Postal infrastruktur ......................................................................... 62  
  9.1 Bakgrund..........................................................................   62  
  9.2 Postnummersystemet ....................................................... 63  
  9.3 Eftersändning ................................................................... 65  
10 Konkurrensförbättrande åtgärder.................................................... 67  
11 Klagomålshantering........................................................................ 71  
  11.1 Postdirektivet ................................................................... 71  
  11.2 Postoperatörernas klagomålshantering............................. 71  
    11.2.1 Post- och telestyrelsens tillsyn ........................ 72  

11.3Klagomålshanteringen i Sverige i förhållande till

postdirektivets krav.......................................................... 73
11.3.1 Postoperatörernas klagomålshantering............ 73
11.3.2 Alternativ tvistlösning..................................... 74
11.3.3 Postanvändarnas rätt till ersättning.................. 75
11.3.4 Rätten att vända sig till behörig  
  myndighet........................................................ 77
11.3.5 Andra åtgärder för att stärka användarnas  
  möjligheter att tillvarata sin rätt ...................... 79
12 Återkallelse av tillstånd att bedriva postverksamhet....................... 79
13 Överklagande.................................................................................. 81
14 Författningstekniska frågor............................................................. 82
15 Ikraftträdande.................................................................................. 83
16 Konsekvensanalys .......................................................................... 83
17 Författningskommentar................................................................... 86
  17.1 Förslaget till postlag......................................................... 86

17.2Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)...................................................................... 106

17.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:150) om

allmän kameraövervakning ............................................ 107

17.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400).............................................. 107

4

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet En ny postlag  
  (SOU 2009:82)................................................................... 108
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag..................................................... 114
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna................................... 126
Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av  
  den 20 februari 2008 .......................................................... 127
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.............................................. 145
Bilaga 6 Lagrådets yttrande.............................................................. 158
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 2010.......... 163
Rättsdatablad........................................................................................ 164

Prop. 2009/10:216

5

1 Förslag till riksdagsbeslut Prop. 2009/10:216

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.postlag,

2.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

3.lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning,

4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

6

2 Lagtext Prop. 2009/10:216

Regeringen lämnar följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till postlag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst.

Definitioner

2 § I denna lag betyder

användare: varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller mottagare har nytta av att en posttjänst tillhandahålls,

brev: en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser,

obeställbart brev: ett brev som

1.inte kan delas ut till mottagaren,

2.är ofrankerat eller otillräckligt frankerat, eller

3.har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige,

postförsändelse: en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster,

postnummersystemet: ett system av sifferserier som för postbefordringsändamål används för att dela in landet i postnummerområden, postverksamhet: regelbunden insamling, sortering, transport och

utdelning av brev mot betalning,

posttjänst: insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser mot betalning.

samhällsomfattande posttjänst: en posttjänst som ska finnas i hela landet, som är av god kvalitet och som innebär att alla användare kan ta emot postförsändelser och till rimliga priser för befordran kan avlämna sådana försändelser.

1 Jfr Europarlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14, Celex 31997L0067), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3, Celex 32008L0006).

7

2 kap. Postverksamhet

Tillstånd att bedriva postverksamhet

1 § Tillstånd enligt denna lag krävs för att bedriva postverksamhet. Tillstånd ska beviljas endast om sökanden kan antas komma att bedriva postverksamhet på det sätt som anges i 6 §.

2 § Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillståndsmyndigheten).

3 § Tillståndsmyndigheten ska efter ansökan meddela förhandsbesked om huruvida det behövs tillstånd enligt 1 § för en viss verksamhet. Ett förhandsbesked gäller under den tid och under de förutsättningar i övrigt som anges i beskedet.

Tillståndsvillkor

4 § Tillstånd enligt 1 § att bedriva postverksamhet får förenas med villkor om skyldighet för tillståndshavare att

1.på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 6 §,

2.tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten enligt 3 kap. 1 § och på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs där och i 3 kap. 2 §,

3.årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats,

4.i verksamheten ta hänsyn till de behov personer med funktionsnedsättning kan ha av särskilda posttjänster, och

5.beakta totalförsvarets behov av posttjänster under höjd beredskap. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om tillståndsvillkoren.

5 § Tillståndsvillkor ska gälla för en bestämd tid och får meddelas i samband med att tillstånd beviljas, i samband med att giltighetstiden för ett tidigare meddelat villkor löper ut eller när det annars finns särskilda skäl.

Tillståndsvillkor får ändras under löpande villkorsperiod endast enligt förbehåll i ett meddelat villkor eller sedan tillståndshavaren har medgivit detta och sedan andra tillståndshavare vars verksamhet direkt påverkas av ändringen har fått möjlighet att yttra sig.

Allmänna krav på postverksamhet m.m.

6 § Postverksamhet ska bedrivas så att den tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls.

7 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger avsändaren rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren.

Prop. 2009/10:216

8

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om och i vilken utsträckning det ska framgå av ett brev vem som har befordrat det.

Obeställbara brev

9 § Ett obeställbart brev ska om möjligt skickas tillbaka till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd ska brevet sändas till tillståndsmyndigheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag.

10 § Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag får öppnas endast av tillståndsmyndigheten och endast om omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan skickas tillbaka till denne.

11 § Ett obeställbart brev som öppnats får inte undersökas närmare än som behövs för att det ska kunna skickas tillbaka till avsändaren. Om mottagaren, men inte avsändaren, framgår av brevets innehåll, får brevet sändas till mottagaren.

12 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara ska förvaras hos tillståndsmyndigheten.

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som inte tål lagring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

13 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden ska då omedelbart förstöras.

Annat innehåll än giltigt svenskt betalningsmedel ska säljas om det är lämpligt och en försäljning inte kan antas kränka någons personliga integritet. I annat fall ska innehållet förstöras.

Innehåll som inte kan säljas och därmed ska förstöras får i stället skänkas till välgörande ändamål, om det inte kan antas kränka någons personliga integritet.

Tystnadsplikt m.m.

14 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av de uppgifter som anges i 1–3 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta. De uppgifter som omfattas av tystnadsplikten är

1.uppgifter som rör ett särskilt brev som befordras inom verksamheten,

2.andra uppgifter som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller befordran av brev, eller

3.uppgifter som handlar om att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27 kap. rättegångsbalken.

Prop. 2009/10:216

9

Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande Prop. 2009/10:216 till avsändaren och mottagaren av brevet.

För uppgifter om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

15 § Den som bedriver postverksamhet och har fått del av eller tillgång till uppgifter som avses i 14 § första stycket ska på begäran lämna uppgifter

1.om en enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2.om en enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

3.om en enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften

iverksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481) och verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4.om en enskilds adress till Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten om dessa behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning och myndigheten i fråga finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.

Den som bedriver postverksamhet ska, enligt vad som anges i första stycket, på begäran även lämna uppgifter som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

16 § Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

17 § I det allmännas verksamhet ska offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i stället för 14 och 15 §§.

För utlämnande av annan personuppgift i postverksamhet än som avses i 14 § första och tredje styckena gäller personuppgiftslagen (1998:204).

18 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

10

3 kap. Samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster Prop. 2009/10:216
Den samhällsomfattande posttjänstens omfattning  

1 § Den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla kraven att

1.det varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som tillståndsmyndigheten bedömer utgör skäl för undantag, ska göras minst en insamling och minst en utdelning av postförsändelser,

2.expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas,

3.de bestämmelser om befordringstider efterlevs, som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

4.det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto från mottagaren på att en postförsändelse har tagits emot,

5.enstaka postförsändelser ska befordras till enhetliga priser, och

6.villkoren för tjänsten ska vara allmänt tillgängliga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten och om krav på befordringstider.

Undantag från första stycket 1 ska meddelas Europeiska kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna inom Europeiska unionen.

Prissättning och redovisning

2 § Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad, samt främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten.

För den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten gäller utöver vad som anges i första stycket att

1.den interna redovisningen ska ha olika konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten och de som inte gör det,

2.den interna redovisningen, förutom vad som anges i 1, ska ställas upp i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för

utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna2, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG3,

3.verksamheten årligen ska redovisas för tillståndsmyndigheten i enlighet med direktiv 97/67/EG, och

Om den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten tillämpar särskilda priser och andra särskilda villkor gäller, utöver vad som anges i första stycket, att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och ickediskriminerande.

Tillståndsmyndigheten får i enlighet med artikel 14.8 i direktiv 97/67/EG besluta om undantag från kraven i andra stycket.

2EGT L 15, 21.1.1998, s. 14 (Celex 31997L0067).

3EUT L 52, 27.2.2008, s. 3 (Celex 32008L0006).

11

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kraven enligt första–tredje styckena.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att priser för tjänster som ingår i postverksamhet och som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten inte får överstiga vissa nivåer.

Tillgång till samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster

4 § Tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten ska tillförsäkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fortlöpande följa utvecklingen på postområdet, samt bevaka att posttjänsterna svarar mot samhällets behov och att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla användare.

4 kap. Gemensamma bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst m.m.

Postnummersystem

1 § Det ska finnas ett postnummersystem i landet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska utse en tillståndshavare som tillhandahåller posttjänster att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet.

2 § Den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet är skyldig att på begäran från andra tillståndshavare tilldela dem postnummer för postboxanläggningar inom de postnummerområden som de begär.

Tillståndsmyndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från första stycket, om en tilldelning av ett begärt postnummer i avsevärd utsträckning skulle försvåra att postnummersystemet utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

3 § Den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får inte utan tillståndsmyndighetens godkännande ändra i systemet om inte ändringen endast berör enstaka mottagare. Tillståndsmyndigheten ska i sådana ärenden höra andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

En ändring i postnummersystemet får genomföras tidigast sex månader efter det att tillståndsmyndigheten godkänt den. Om det finns särskilda skäl får myndigheten besluta att ändringen får genomföras tidigare.

4 § Andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får hos tillståndsmyndigheten begära en ändring i systemet.

Prop. 2009/10:216

12

Om det finns särskilda skäl får tillståndsmyndigheten besluta att den Prop. 2009/10:216 begärda ändringen ska ske. Tillståndsmyndigheten ska innan den beslutar

om ändringen höra den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet, andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

Anläggningar för postöverlämning

5 § En tillståndshavare ska se till att det är möjligt att postförsändelser som väger högst 2 kg och som befordrats av andra tillståndshavare kan nå de anläggningar för postöverlämning till mottagare som den förstnämnde tillståndshavaren innehar. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Eftersändning

6 § En tillståndshavare ska på begäran av en annan tillståndshavare se till att postförsändelser som väger högst 2 kg kan eftersändas till adresser belägna utanför den andre tillståndshavarens utdelningsområde. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt ickediskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Internationell postbefordran

7 § Ett postbefordringsföretag får delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen, om

1.företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran,

2.företaget tillämpar fördragens bestämmelser, och

3.regeringen godkänt att företaget får delta i ett sådant samarbete.

8 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostfördragen får endast frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige användas. Sådana frimärken får ges ut endast av ett postbefordringsföretag som avses i 7 §.

Andra portobeteckningar än sådana frimärken som anges i första stycket, och som används i gränsöverskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen, ska vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett postbefordringsföretag som avses i 7 §.

Postverksamhet i krig m.m.

9 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som beror på att det är krig utanför Sveriges gränser eller på att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till landets

försvar eller säkerhet i övrigt.

13

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket.

Klagomålshantering

10 § Tillståndshavare ska fastställa förfaranden för handläggningen av användarnas klagomål. Dessa förfaranden ska vara öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt vara snabba och medföra rimliga handläggningskostnader.

11 § Den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten ska årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om klagomålshanteringen och offentliggörandet av uppgifter om klagomål enligt 10 och 11 §§.

Tillsyn

13 § Tillståndsmyndigheten ska ha tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen.

14 § Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Tillståndsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn bedrivs. Denna tillträdesrätt omfattar inte bostäder.

Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

15 § Tillståndsmyndigheten ska vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt att det träffas avtal mellan tillståndshavare som säkerställer att

1.de postförsändelser som väger högst 2 kg som tillståndshavarna befordrar når andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagarna,

2.eftersändning av postförsändelser som väger högst 2 kg och som befordrats av en tillståndshavare, kan ske till adresser som är belägna utanför tillståndshavarens utdelningsområde, och

3.regleringen i 3 kap. 2 § tredje stycket, om att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke-diskriminerande vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor, efterlevs.

Uppkommer tvist om sådana avtal som avses i första stycket, ska

tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållandena och, om

Prop. 2009/10:216

14

särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Myndigheten Prop. 2009/10:216 får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part.

16 § Tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

17 § Tillståndsmyndigheten ska förelägga den som bedriver postverksamhet utan tillstånd enligt denna lag att upphöra med verksamheten. Tillståndsmyndigheten får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Är det osäkert om en viss verksamhet utgör postverksamhet enligt denna lag, får tillståndsmyndigheten förelägga den som bedriver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.

Bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena ska tillämpas även i fråga om beslut om åtgärder enligt denna paragraf.

18 § Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite.

19 § Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 3 kap.
5 § konkurrenslagen (2008:579) eller dömts till att betala vite enligt

6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt 18 § denna lag inte dömas ut för samma förfarande.

20 § Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd att bedriva postverksamhet om

1.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av lagen,

2.tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under de senaste sex månaderna,

3.tillståndshavaren begär det, eller

4.tillståndshavaren har försatts i konkurs.

Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i ett fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla tillståndet.

Om tillståndet återkallas får tillståndsmyndigheten besluta hur verksamheten ska avvecklas.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Avgifter

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver postverksamhet eller ansöker om tillstånd att bedriva sådan verksamhet eller ansöker om förhandsbesked enligt 2 kap. 3 § att betala avgift för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.

15

Överklagande Prop. 2009/10:216
22 § Tillståndsmyndighetens beslut i fråga som avses i 3 § får inte  
överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag eller  
enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos  
allmän förvaltningsdomstol.  
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.  
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter  
som meddelats med stöd av lagen ska gälla omedelbart.  
     
Denna lag träder i kraft den 1 september 2010, då postlagen  
(1993:1684) ska upphöra att gälla.  

16

2.2 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen Prop. 2009/10:216
  (1994:200)          
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 g § och 5 kap. 9 § mervärdes-
skattelagen (1994:200)1 ska ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse  
        3 kap.      
        30 g §      
Från skatteplikt undantas om- Från skatteplikt undantas om-
sättning av transporttjänster och sättning av transporttjänster och
därtill anslutna tjänster som ett därtill anslutna tjänster som ett
postbefordringsföretag som be- postbefordringsföretag som be-
driver sådan postverksamhet som driver sådan postverksamhet som
avses i 3 § postlagen (1993:1684) avses i 1 kap. 2 § postlagen
tillhandahåller ett utländskt post- (2010:000) tillhandahåller ett
befordringsföretag i samband med utländskt postbefordringsföretag i
distribution inom landet av samband med distribution inom
inkommande brev eller paket för landet av inkommande brev eller
detta företags räkning.     paket för detta företags räkning.

5 kap.

9 §2

En varu- eller persontransporttjänst är omsatt inom landet om transporten i sin helhet genomförs i Sverige, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §.

Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en

näringsidkare.  
Befordran av brev i post- Befordran av brev i post-
verksamhet som avses i 3 § post- verksamhet som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:1684) ska anses som postlagen (2010:000) ska anses
en omsättning inom landet. som en omsättning inom landet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

1Lagen omtryckt 2000:500.

2Senaste lydelse 2009:1333.

17

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om Prop. 2009/10:216
  allmän kameraövervakning  
Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1998:150) om allmän kamera-  
övervakning ska ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse  

11 §1

En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för allmän kameraövervakning i en banklokal, en lokal hos ett kreditmarknadsföretag eller ett postkontor, i området omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal samt vid betalningsautomater eller liknande anordningar i anslutning till en sådan lokal, om

1.övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott och

2.övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik.

Med banklokal och lokal hos Med banklokal och lokal hos
kreditmarknadsföretag avses en kreditmarknadsföretag avses en
lokal där det huvudsakligen lokal där det huvudsakligen
bedrivs rörelse enligt lagen bedrivs rörelse enligt lagen
(2004:297) om bank- och finansie- (2004:297) om bank- och finansie-
ringsrörelse. Med postkontor avses ringsrörelse. Med postkontor avses
en lokal där det huvudsakligen en lokal där det huvudsakligen
bedrivs verksamhet i vilken ingår bedrivs verksamhet i vilken ingår
postverksamhet enligt postlagen postverksamhet enligt postlagen
(1993:1684).     (2010:000).    

Avlyssning eller upptagning av ljud får ske endast sedan anordning för avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats på grund av misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

1 Senaste lydelse 2004:442.

18

2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och Prop. 2009/10:216
  sekretesslagen (2009:400)  
Härigenom föreskrivs att 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen  
(2009:400) ska ha följande lydelse.    
Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse  
    44 kap.  
      4 §  
Rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§  
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter  
inskränks av den tystnadsplikt som följer av  
1. 19 § första stycket 1 och 3 1. 2 kap. 14 § första stycket 1  
postlagen (1993:1684), och 3 postlagen (2010:000),  
2. 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, när det  
är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som  
annars rör ett särskilt sådant meddelande, och  
3. 6 kap. 21 § lagen (2003:389) 3. 6 kap. 21 § lagen om elek-  
om elektronisk kommunikation, tronisk kommunikation, när det är  
när det är fråga om uppgift om fråga om uppgift om kvarhållande  
kvarhållande av försändelse på av försändelse på befordrings-  
befordringsföretag eller om hemlig företag eller om hemlig tele-  
teleavlyssning och hemlig tele- avlyssning och hemlig teleöver-  
övervakning på grund av beslut av vakning på grund av beslut av  
domstol, undersökningsledare eller domstol, undersökningsledare eller  
åklagare.   åklagare.  

Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.

19

3 Ärendet och dess beredning Prop. 2009/10:216

Regeringen beslutade den 6 november 2008 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att analysera Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3, Celex 32008L0006). Utredaren fick även i uppdrag att göra en allmän översyn av postlagen. Den 30 september 2009 överlämnade utredningen delbetänkandet En ny postlag (SOU 2009:82).

Regeringen beslutade den 27 augusti 2009 om tilläggsdirektiv till utredningen. I tilläggsdirektiven fick utredningen bl.a. i uppdrag att studera effekterna av samgåendet mellan Posten AB (publ) och Post Danmark A/S (prop. 2007/08:143, bet. 2007/08:NU13, rskr. 2007/08:253) på den samhällsomfattande posttjänsten. Utredningen överlämnade den 11 januari 2010 slutbetänkandet Samgående mellan Posten AB och Post Danmark A/S – en analys (SOU 2009:100).

En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1. Delbetänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Delbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2009/7490/ITP). Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län och Post- och telestyrelsen har under hand beretts tillfälle att lämna synpunkter på förslaget att ändra överklagandebestämmelsen i postlagen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i författningskommentaren. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

4 Postdirektiven

4.11997 års postdirektiv

Sedan mitten av 1990-talet har ett av målen för Europeiska unionens politik inom postsektorn varit att gradvis konkurrensutsätta postsektorn under kontrollerade former, samtidigt som man långsiktigt garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14, Celex 31997L0067) fastställdes ett regelverk för postsektorn. Direktivet genomfördes genom de ändringar i postlagen som

20

trädde i kraft den 1 juli 1998 (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304).

Direktivet syftar till att få en väl fungerande postsektor med harmoniserande bestämmelser rörande samhällsomfattande tjänster, s.k. universal service, och att förbättra kvaliteten på postservicen inom den inre marknaden. Direktivet innefattar åtgärder för att garantera samhällsomfattande tjänster. Det innehåller bl.a. maximigränser för sådana posttjänster som medlemsstaterna får fortsätta att låta omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster med målsättningen att bevara de samhällsomfattande tjänsterna för att sedan gradvis och successivt avveckla dem. Direktivet syftar således också till att säkerställa att marknaden gradvis liberaliseras under kontrollerade former.

I postdirektivet anges i artikel 4 att medlemsländerna ska säkerställa att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster garanteras. Posttjänsten definieras i artikel 2.1 som insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser.

Av artikel 3 i postdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att användarna har tillgång till samhällsomfattande tjänster som inbegriper stadigvarande tillhandahållna posttjänster av fastställd kvalitet inom hela territoriet till rimliga priser för samtliga användare. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att de samhällsomfattande tjänsterna garanteras minst fem arbetsdagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som de nationella tillsynsmyndigheterna bedömer vara undantagsvis förekommande, och innebär minst en insamling samt ett överlämnande vid varje fysisk eller juridisk persons bostad respektive hemvist. I undantagsfall kan ett överlämnande ske även vid lämpliga anläggningar. Varje sådant undantag som beviljas av en nationell tillsynsmyndighet måste meddelas Europeiska kommissionen och samtliga nationella tillsynsmyndigheter. Vederbörlig hänsyn måste tas till nationella förhållanden. För svensk del har Post- och telestyrelsen (PTS) utfärdat allmänna råd (PTSFS 2008:06) om utdelning av post vid tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänst.

Varje medlemsstat ska enligt artikel 3 i postdirektivet besluta om nödvändiga åtgärder för att de samhällsomfattande tjänsterna ska omfatta följande minimiprestationer:

Insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser som väger högst 2 kg.

Insamling, sortering, transport och utdelning av postpaket som väger högst 10 kg.

Tjänster för rekommenderade och assurerade försändelser.

De nationella tillsynsmyndigheterna får höja viktgränsen för vad som täcks av de samhällsomfattande tjänsterna när det gäller postpaket till högst 20 kg. Medlemsstaterna är dock alltid skyldiga att se till att postpaket på upp till 20 kg som tas emot från andra medlemsstater överlämnas inom deras territorium, oavsett vilken viktgräns för postpaket som bestämts beträffande de samhällsomfattande tjänsterna i just denna medlemsstat.

Prop. 2009/10:216

21

De samhällsomfattande tjänsterna som de definieras i artikel 3 i post- Prop. 2009/10:216 direktivet ska täcka såväl nationella tjänster som gränsöverskridande

tjänster.

I bilagan till direktivet finns kvalitetsnormer för den gränsöverskridande postbefordran inom gemenskapen. Kvalitetsnormen bestäms i förhållande till befordringstiden för postförsändelser inom den snabbaste normalkategorin. Normen uppställer två mål, dels att 85 procent av försändelserna ska vara utdelade inom tre dagar från inlämning, dels att 97 procent av försändelserna ska vara utdelade inom fem dagar från inlämning.

De nationella kraven ska harmonisera med de krav som finns i direktivet. Andra krav i direktivet gäller likabehandling av alla användare, kostnadsbaserade och rimliga taxor samt transparenta redovisningar hos den eller de operatörer som utses att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna.

Enligt artikel 9 i direktivet får medlemsstaterna införa tillståndsförfaranden och tillstånden får förenas med villkor bl.a. beträffande skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och om krav på tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och utförande. Medlemsländerna ska enligt artikel 12 vidta åtgärder för att se till att priserna för den samhällsomfattande tjänsten grundar sig på kostnaderna och är rimliga samt ge samtliga användare möjlighet att få tillgång till de tjänster som erbjuds. Tillämpningen av en enhetlig taxa utesluter inte att den eller de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har rätt att ingå individuella avtal om priser med kunder. Enligt direktivet måste priserna vara klara, tydliga och icke-diskriminerande. Korssubventionering av samhällsomfattande tjänster utanför den sektor som omfattas av monopol med inkomster från tjänster inom denna sektor är i princip förbjuden.

Vad gäller redovisning åläggs medlemsländerna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster i sin interna redovisning har skilda konton åtminstone dels för var och en av tjänsterna inom den monopoliserade sektorn, dels för de icke-monopoliserade tjänsterna. Kontona för de icke-monopoliserade tjänsterna ska tydligt skilja mellan tjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och tjänster som inte gör det. De interna redovisningssystemen ska bygga på enhetligt tillämpade och objektivt försvarbara principer för kostnadsredovisning.

Direktivet föreskriver även att tvister måste lösas snabbt och effektivt. Som komplement till de möjligheter till domstolsprövning som gemenskapslag och nationell lag tillhandahåller ställs därför krav på att medlemsstaterna säkerställer att ett förfarande för klagomål införs, som är öppet för insyn, smidigt och föga kostsamt samt ger möjlighet för alla berörda parter att delta.

4.2 2002 års postdirektiv  
Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 manade rådet  
medlemsstaterna att påskynda liberaliseringen av alla marknader i EU. I  
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002  
om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen 22

inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, 5.7.2002, s. 21, Celex Prop. 2009/10:216 32002L0039), fastställdes en tidtabell för gradvis liberalisering av post-

sektorn. För att säkerställa de samhällsomfattande tjänsterna fick medlemsstaterna låta vissa posttjänster omfattas av fortsatt monopol för den eller de som tillhandahåller tjänster. Vad som fick omfattas av monopol var brev inom en viktgräns av 100 gram från och med den 1 januari 2003 och 50 gram från och med den 1 januari 2006.

4.3 2008 års postdirektiv  
Den 20 februari 2008 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv  
2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67 EG  
beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad  
för posttjänster (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3, Celex 32008L0006). Direk-  
tivet trädde i kraft den 27 februari 2008 och medlemsstaterna ska senast  
den 31 december 2010 sätta i kraft de lagar och andra författningar som  
är nödvändiga för att följa direktivet. För elva av medlemsstaterna, dock  
inte Sverige, skjuts genomförandet av direktivet upp till den 31 december  
2012.    
2008 års postdirektiv syftar till att åstadkomma en inre marknad för  
posttjänster. Detta innebär att särskilda eller exklusiva rättigheter  
avskaffas inom postsektorn. Alla användare i alla EU-länder garanteras  
samhällsomfattande tjänster på samma nivå och att harmoniserade  
principer uppställs för regleringen av posttjänster på en öppen marknad,  
för att undanröja andra hinder för den inre marknadens funktion.  
Omfattningen av de samhällsomfattande tjänsterna är dock oförändrad.  
Direktivet möjliggör även särskilda finansieringssystem om detta är  
nödvändigt och proportionerligt för att kompensera de kostnader som det  
eventuellt inte går att få täckning för vid tillhandahållandet av samhälls-  
omfattande tjänster.  
För närvarande innebär artikel 4 i postdirektivet att medlemsstaterna i  
förväg ska utse vem som ska tillhandhålla de samhällsomfattande  
tjänsterna. Genom ändringarna av artikel 4 och 3.3 får medlemsstaterna  
möjlighet att välja den effektivaste och lämpligaste mekanismen för att  
garantera tillgången till samhällsomfattande tjänster, samtidigt som det  
anges att principerna om objektivitet, öppenhet och insyn, icke-  
diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av  
marknaden ska följas. Mekanismerna ska underlätta tillhandahållandet av  
de samhällsomfattande tjänsterna eller delar av dem genom att exempel-  
vis överlåta tillhandahållandet till marknaden. Medlemsstaterna kan  
alternativt få fastställa för vilka särskilda tjänster eller regioner som de  
samhällsomfattande tjänsterna inte kan garanteras av marknadskrafterna  
och finansiera tillhandahållandet på det sätt som anges i artikel 7.  
Medlemsstaterna har frihet att finansiera tillhandahållandet av sam-  
hällsomfattande tjänster genom olika utpekade metoder eller på något  
annat sätt som är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funk-  
tionssätt (EUF-fördraget) och får välja den metod som bäst passar deras  
speciella situation, samtidigt som de ska anstränga sig att undvika  
oproportionerlig snedvridning av marknaden. De alternativ till finansie-  
ring som ges i direktivet är offentliga bidrag i form av direkt statligt stöd 23

eller indirekt finansiering genom användning av offentlig upphandling. Slutligen finns det en möjlighet att införa ett system för att fördela nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster mellan tillhandahållare och/eller användare, vilket kan ske genom inrättandet av en kompensationsfond.

Medlemsstaterna får, när det är motiverat, fortsätta att använda tillstånd och individuella licenser i enlighet med artikel 9 som krav för att få tillhandahålla posttjänster när det är motiverat. För att motverka och undanröja omotiverade hinder på marknaden införs dock en förteckning över förbjudna tillståndsvillkor.

En nyhet är att medlemsstaterna enligt artikel 11 a om det krävs för att skydda användarnas intressen eller för att främja effektiv konkurrens får se till att alla postoperatörer på villkor som är öppna för insyn och ickediskriminerande har tillgång till delar av postens infrastruktur eller tjänster som tillhandahålls inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten, t.ex. postnummersystem, adressdatabaser, postboxar, brevlådor, uppgifter om adressförändringar, eftersändningsservice, returservice. Artikel 11 a påverkar inte regleringen av tillträde till senare led av postnätet som t.ex. sorterings- och utdelningsfunktioner.

Enligt artikel 12 är medlemsstaterna skyldiga att vidta åtgärder för att se till att avgifterna för var och en av de tjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna stämmer överens med vissa principer. Ändringen i artikeln genom 2008 års postdirektiv innebär att priserna ska vara kostnadsrelaterade och ge incitament till ett effektivt tillhandahållande av de samhällsomfattande tjänsterna. Det finns även möjlighet att besluta om en enhetlig taxa om allmänintresset så kräver. Vidare ska avgifterna vara öppna för insyn och icke-diskriminerande. När tillhandahållarna av de samhällsomfattande tjänsterna använder sig av specialavgifter, t.ex. gentemot stor- och företagskunder eller förmedlare av post från olika användare ska de tillämpa principerna om öppenhet och ickediskriminering både på avgifterna och tillhörande villkor. Eftersom det är särskilt viktigt med posttjänster för blinda och synskadade konsumenter, bekräftas i artikel 12 första strecksatsen att konkurrensutsättningen inte hindrar fortsatt tillgång till vissa kostnadsfria tjänster för dessa grupper.

Genom direktivet görs ändringar i artikel 14 för att avspegla den nya situationen när det inte längre kommer att finnas ett monopoliserat område. Av artikel 14.2 framgår att tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster i den interna redovisningen ska ha skilda konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och de som inte gör det. Särredovisningen ska användas när medlemsstaterna beräknar nettokostnaden för den samhällsomfattande tjänsten. Sådana interna redovisningssystem ska bygga på enhetligt tillämpade och objektivt försvarbara principer för kostnadsredovisning.

Genom artikel 14.2 får de nationella tillsynsmyndigheterna, konkurrensmyndigheterna och kommissionen tillgång till de uppgifter som krävs för att fatta beslut om samhällsomfattande tjänster och kontrollera att marknadsförhållandena är rättvisa. En uppdelad och öppen redovisning syftar till att ge medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna tillräckligt detaljerad information om räkenskaperna för att fatta beslut avseende samhällsomfattande tjänster. Artikeln 14.3 b

Prop. 2009/10:216

24

kompletteras med en fjärde punkt angående redovisning av gemensamma Prop. 2009/10:216 kostnader som är nödvändiga för att tillhandahålla både samhällsom-

fattande tjänster och icke samhällsomfattande tjänster.

Artikel 14.8 innebär att om en medlemsstat inte har använt ett finansieringssystem enligt artikel 7 för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster, och om den nationella tillsynsmyndigheten kontrollerat att ingen av dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster erhåller statligt bistånd, dolt eller på annat sätt, samt att fri konkurrens råder på marknaden, får den nationella tillsynsmyndigheten besluta att inte tillämpa kraven i artikel 14.

Tillämpningen av miniminormer när det gäller klagomålsförfaranden enligt artikel 19 vidgas till att även omfatta tillhandahållare av andra tjänster än samhällsomfattande tjänster. Detta syftar till att stärka konsumentskyddet på en marknad i förändring.

För att effektivisera de nationella tillsynsmyndigheterna görs ett antal ändringar och tillägg i artikel 22. Dessa syftar till att säkerställa myndigheternas oberoende och öppenhet kring frågan beträffande vilka tillsynsuppgifter som nationella organ med tillsynsuppgifter har och beträffande deras inbördes samarbete. Genom artikel 22.3 ges varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av den myndigheten. För att garantera rättssäkerhet och säkerhet på marknaden ska de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gälla tills dessa förfaranden avslutats.

5 Gällande rätt

5.1Liberaliseringen av postmarknaden

Frågan om en liberalisering av postmarknaden utreddes i olika sammanhang i början av 1990-talet. De frågor som aktualiserades var vilka förutsättningar som skulle komma att råda inom EU och vilka marknadsförändringar som förväntades. Våren 1992 tillsattes en särskild utredare med uppdrag att föreslå den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövdes vid en ändrad konkurrenssituation på postområdet. Utredaren lämnade i januari 1993 sina förslag i betänkandet Postlag (SOU 1993:9) och där ingick bl.a. förslag om en ny postlag.

Postverkets ensamrätt att befordra brev avskaffades den 1 januari 1993. Detta skedde genom att kungörelsen (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. upphävdes (jfr prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152). Paketbefordran har alltid varit oreglerad. Postområdet öppnades således helt för konkurrens mellan olika postoperatörer i och med detta. Dåvarande Citymail AB hade vid denna tid dock redan börjat befordra företagspost i Stockholm och på Lidingö.

I oktober 1993 lade regeringen fram propositionen Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. (prop. 1993/94:38) med bl.a. förslag till postlag. Efter riksdagens beslut (bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119) trädde postlagen (1993:1684) i kraft den 1 mars 1994.

25

Postverket bolagiserades och drivs sedan den 1 mars 1994 i ett av staten Prop. 2009/10:216 helägt aktiebolag, Posten AB (Posten) med dotterbolag.

5.2Postlagen

5.2.1De postpolitiska målen

I förarbetena till postlagen (prop. 1993/94:38 s. 3) uttalades att postlagen har till syfte att i lag fastställa grunden för den omfattning av postservice som ska tillhandahållas allmänheten. Postlagen ska vidare ge staten förutsättningar att på en öppen marknad för postverksamhet följa upp verksamheten så att de politiska målen för postservicen kan uppfyllas. I lagen ges vidare vissa centrala bestämmelser för postverksamhet som motiveras av skyddet för den personliga integriteten.

De postpolitiska målen fick sin nuvarande utformning genom propositionen Statens ansvar på postområdet (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304).

Utgångspunkten för de postpolitiska målen är medborgarnas och samhällets behov av en effektiv, sammanhållen och tillförlitlig posttjänst. Staten har ansvaret för att säkerställa en sådan posttjänst i hela landet.

De postpolitiska målen är uppdelade i dels ett övergripande mål, som anges i postlagen, dels servicemål, som anges i postförordningen (1993:1709) och som därutöver preciseras genom tillståndsvillkor.

Servicemålen utvecklas ytterligare i ovan nämnda proposition där det anges att användarnas behov och önskemål ska sättas i centrum vid utformning av den samhällsomfattande posttjänsten. Samma basservice ska säkerställas i hela landet. Posttjänsten ska innefatta insamling minst fem dagar i veckan av postförsändelser upp till 20 kg. Vidare ska det ske en tydlig anpassning av servicenivån till kundernas behov vad gäller lokalisering av insamlingspunkter, regelbunden och tillförlitlig befordran, lika behandling och publicering av kvalitetskrav, vilka ska fastställas i tillståndsvillkor. Kraven på befordringstid för adresserade brevförsändelser ska vidare enligt propositionen vara anpassade till den basnivå som krävs för gränsöverskridande post enligt postdirektivet.

Postlagen har reviderats vid flera tillfällen dels för att på ett bättre sätt uppnå de postpolitiska målen, dels för att anpassa lagstiftningen till EU:s postdirektiv. Därutöver har ändringar gjorts som syftar till att skapa förutsättningar för ett mer konkurrensneutralt och bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen (prop. 1998/99:95, bet. 1998/99:TU11, rskr. 1998/99:237).

5.2.2Samhällsomfattande posttjänst

Den inledande bestämmelsen i postlagen reglerar den samhällsomfattande posttjänsten och motsvarar i princip det statliga åtagandet på postområdet. Enligt 1 § postlagen ska det finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Posttjänsten ska vara av god kvalitet, och det ska finnas möjlighet för alla att få sådana försändelser

26

befordrade till rimliga priser. Dessutom ska enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. Det ska även finnas möjlighet att försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits emot.

Av 2 § postlagen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska följa utvecklingen på postområdet och bevaka att posttjänsten motsvarar samhällets behov. Post- och telestyrelsen (PTS) har tilldelats denna uppgift.

5.2.3Tillstånd att bedriva postverksamhet

Enligt 4 § postlagen krävs tillstånd enligt lagen för rätten att bedriva postverksamhet. Frågor om tillstånd prövas enligt 4 a § av tillståndsmyndigheten, som enligt 2 § postförordningen är PTS.

I 5 § första stycket postlagen anges att postverksamhet ska bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Tillståndsmyndigheten får enligt 5 b § första stycket 1 postlagen förena ett tillstånd att bedriva postverksamhet för en eller flera tillståndshavare med en skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst. Myndigheten får föreskriva på vilket sätt tillståndshavaren ska tillhandahålla tjänsten. Genom tillståndsvillkoren och eventuella föreskrifter kan det generella kravet på att tjänsten ska vara av god kvalitet preciseras när det gäller insamlingsfrekvens, befordringstider m.m. på ett sådant sätt att postdirektivets krav på samhällsomfattande tjänster uppfylls (prop. 1997/98:127 s. 47). Myndigheten får också föreskriva hur de åligganden som följer av 7 a § ska fullgöras för de postoperatörer som ålagts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten.

Av 5 § första stycket 2 postlagen framgår att tillståndet får förenas med villkor som närmare anger hur kraven i 5 § postlagen på tillförlitlighet och integritetsskydd ska fullgöras, anpassat till de individuella förutsättningarna för varje operatör.

I tillståndsvillkoren får vidare enligt 5 § första stycket 3-4 anges skyldigheter för den som bedriver postverksamhet att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda posttjänster samt att beakta totalförsvarets behov av posttjänster under höjd beredskap. Genom dessa bestämmelser kan viss service till funktionshindrade och vissa beredskapsåtgärder för totalförsvaret tillförsäkras genom föreskrifter i tillståndsvillkor.

I 5 b § andra stycket postlagen ges ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande tillståndsmyndigheten, att meddela närmare föreskrifter om tillståndsvillkoren. Bemyndigandet ligger till grund för bestämmelserna i postförordningen om samhällsomfattande posttjänst.

En tillståndshavare är enligt 5 d § postlagen skyldig att möjliggöra att försändelser som befordrats av andra tillståndshavare kan nå de anläggningar för postöverlämning (t.ex. postboxar) till mottagare som tillståndshavaren innehar. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala samt icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Prop. 2009/10:216

27

6 § postlagen innehåller en bestämmelse om postbefordringsföretags Prop. 2009/10:216 ansvar när en försändelse gått förlorad, skadats eller blivit försenad. Rätt

till ersättning föreligger bara om det har avtalats mellan företaget och avsändaren.

5.2.4Tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänst m.m.

I 7 a § första stycket postlagen finns bestämmelser om tillhandahållande av den samhällsomfattande posttjänsten. Den som, med stöd av tillståndsvillkor enligt 5 b §, ska tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst ska tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig på kostnaderna. En sådan operatör ska årligen redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlighet med postdirektivet. Operatören ska vidare hålla villkoren för tjänsten allmänt tillgängliga. Slutligen ställs krav på att operatören ska fastställa ett förfarande för klagomål och årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur dessa har behandlats.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får enligt 7 a § tredje stycket postlagen meddela närmare föreskrifter om sådana krav som ställs på den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst. PTS är enligt postförordningen tillståndsmyndighet. Enligt 10 § postförordningen får PTS meddela föreskrifter enligt 7 a § första stycket postlagen om krav på den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst.

I 7–10 §§ postförordningen finns bestämmelser som rör samhällsomfattande posttjänst. Enligt 7 § postförordningen ska PTS, för en eller flera tillståndshavare, förena tillståndet att bedriva postverksamhet med villkor om skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.

Enligt 7 a § andra stycket postlagen ska regeringen utse en tillståndshavare som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Regeringen beslutade den 3 juni 1999 (dnr 1999/7906/ITFOU) att Posten ska förvalta postnummersystemet.

Enligt 7 b § postlagen får regeringen föreskriva att priser för tjänster som ingår i postverksamhet inte får överstiga vissa nivåer. Bestämmelsen omfattar i enlighet med definitionen av postverksamhet i 3 § postlagen endast brev och därmed i lagen jämställda försändelser. Adresserade tidningar och tidskrifter som inte är inneslutna i omslag omfattas således inte.

Den som tillhandahåller postnummersystemet är enligt 7 c § första stycket postlagen skyldig att på begäran från andra tillståndshavare tilldela dem postnummer för postboxanläggningar inom begärda postnummerområden. På detta sätt ges alla postoperatörer möjlighet att erbjuda sina kunder en postbox med ett särskilt postnummer. Om en postoperatör vill tillhandahålla en postboxanläggning inom ett visst geografiskt område, kan operatören begära ett postnummer inom den postnummerserie som gäller för området.

Tillståndsmyndigheten får i enskilda fall bevilja undantag från skyldigheten att på begäran tilldela postnummer, om tilldelning av begärt

28

postnummer i beaktansvärd utsträckning skulle försvåra ett ändamåls- Prop. 2009/10:216 enligt utnyttjande av postnummersystemet.

För en ändring i postnummersystemet som inte endast berör enstaka postadressater krävs enligt 7 d § postlagen tillståndsmyndighetens godkännande. Myndigheten ska i ärendet bl.a. höra andra tillståndshavare och berörda kommuner.

5.2.5Obeställbara brev

I 8 § postlagen anges de fall då ett brev ska anses som obeställbart. Ett brev är obeställbart om det inte kan delas ut till mottagaren eller om det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och mottagaren inte löser ut det och slutligen om det har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige.

Ett obeställbart brev ska enligt 9 § postlagen om möjligt returneras till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd ska brevet sändas till tillståndsmyndigheten. Detta gäller inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag. Postbefordringsföretaget bestämmer fritt, med beaktande av avsändarens och mottagarens integritet, hur dessa försändelser ska hanteras.

Tillståndsmyndighetens hantering av obeställbara brev regleras genom bestämmelserna i 10-13 §§ postlagen. Där finns bestämmelser om öppnande av obeställbara brev och om förvaring av försändelser som inte kan återställas till avsändare eller mottagare.

5.2.6Tillsyn

Bestämmelser om tillsyn finns i 15-17 c §§ postlagen. Tillståndsmyndigheten har enligt 15 § postlagen tillsyn över efterlevnaden av lagen och av de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.

Av 16 a § postlagen framgår att tillståndsmyndigheten ska verka för att avtal träffas som gör att tillståndshavarens försändelser når andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagare. Myndigheten bör behandla frågan inom ramen för sin tillsynsverksamhet med beaktande av tillståndshavarnas skyldighet enligt 5 d § postlagen.

Om någon har ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 § konkurrenslagen (2008:579) eller dömts till att betala vite enligt 6 kap. 2 § samma lag får enligt 17 b § postlagen vite enligt postlagen inte dömas ut för samma förfarande.

5.2.7 Övrigt  
Tillståndsmyndigheten ges i 18 § postlagen möjlighet att ta ut avgifter för  
att bekosta myndighetens verksamhet enligt postlagen.  
I 19 § postlagen finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som i  
postverksamhet fått del av eller tillgång till uppgifter som rör särskild  
brevförsändelse som befordras inom verksamheten, annan uppgift som  
rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller 29

befordran av brev, eller slutligen uppgift som hänför sig till åtgärd att Prop. 2009/10:216 kvarhålla eller beslagta försändelser enligt bestämmelserna i 27 kap.

rättegångsbalken. Ett antal inskränkningar i tystnadsplikten finns i 20 § postlagen. Internationell postverksamhet regleras till viss del genom 23-24 §§ postlagen, se närmare härom i avsnitt 5.3. Beslut av tillståndsmyndigheten överklagas, enligt 25 § postlagen, hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut enligt 7 d § som rör godkännande av ändringar i postnummersystemet får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

5.3Världspostfördragen

Vad gäller internationell postbefordran styrs den av de fördrag som träffats inom ramen för Världspostföreningen (Universal Postal Union, UPU). Sverige har undertecknat de obligatoriska avtalen konstitutionen, Allmänna reglementet och Världspostkonventionen. Sverige har genom regeringsbeslut tillträtt och ratificerat konstitutionen från 1964 och efterföljande tilläggsprotokoll. Sverige har också genom regeringsbeslut godkänt det allmänna reglementet och Världspostkonventionen (se t.ex. SÖ 1966:36-45 och 2005:65). Världspostkonventionen reglerar bl.a. ansvarsförhållanden, rätten till ersättning och frågan om ansvarsfrihet vid förlorad eller skadad försändelse. I postlagen återfinns reglerna om internationell postbefordran i 23 och 24 §§. För att ett postbefordringsföretag ska få delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen, krävs enligt 23 § att företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget för sådant deltagande. Posten har av regeringen den 24 februari 1994 utsetts att vara den postoperatör som fullgör Sveriges skyldigheter enligt fördragen samt företräder Sverige i frågor som avser operativ verksamhet inom postområdet. Av 7 § 2 förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen framgår vidare att myndigheten handlägger frågor som rör Sveriges deltagande inom Världspostföreningen.

Det saknas i svensk rätt i övrigt föreskrifter rörande internationell postbefordran. När postmarknaden liberaliserades och Postverket bolagiserades år 1994 uttalade regeringen att tillsynsmyndigheten (tillståndsmyndigheten) skulle ha huvudansvaret i den utsträckning det rör sig om regulatörsuppgifter. Ansvaret för de frågor som avser affärsmässig och operativ verksamhet på postområdet, t.ex. taxor och system för avräkning och tekniska standarder, skulle åligga Posten. Detta åstadkoms genom att Posten formellt godkändes som nationell operatör inom UPU-samarbetet. I samband med godkännandet förband sig Posten att följa de internationella överenskommelser som Sverige har ingått. Härigenom blir åtagandena enligt de internationella överenskommelserna också gällande inom landet (prop. 1993/94:38 s. 146).

30

5.4 Postförordningen Prop. 2009/10:216

I postförordningen (1993:1709) ges bestämmelser som kompletterar postlagen. Av förordningen framgår att PTS är tillståndsmyndighet. I 3, 4, 6 och 10 §§ ges PTS rätt att utfärda en rad olika föreskrifter som rör postverksamhet och den samhällsomfattande posttjänsten.

5.4.1Samhällsomfattande posttjänst

I 7-9 §§ postförordningen kommer de servicemål som den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla till uttryck. Servicemålen har utvecklats i prop. 1997/98:127 s. 22 där det anges att användarnas behov och önskemål ska sättas i centrum vid utformning av den samhällsomfattande posttjänsten. Kraven på befordringstid för adresserade brevförsändelser ska vidare enligt propositionen vara anpassade till den basnivå som krävs för gränsöverskridande post enligt postdirektivet.

Av 7 § postförordningen framgår att PTS för en eller flera tillståndshavare ska förena tillståndet att bedriva postverksamhet med villkor om skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst. Posten är av PTS utsedd att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.

I 8 § postförordningen anges vilka krav på den samhällsomfattande posttjänsten som PTS ska ställa i tillståndsvillkoren. Villkoren innebär att expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas. Det ska vidare ställas villkor om att minst en insamling och en utdelning av försändelser ska ske varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som PTS bedömer utgör skäl för undantag. Av de brev som lämnats in för övernattbefordran före angiven senaste inlämningstid ska minst 85 procent, oavsett var i landet de lämnats in, ha delats ut inom landet påföljande arbetsdag. Minst 97 procent av breven ska ha delats ut inom tre påföljande arbetsdagar. Den senaste inlämningstiden får inte ändras väsentligt utan PTS godkännande.

Om det görs undantag från kravet på insamling och utdelning ska detta meddelas Europeiska kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna inom Europeiska unionen. PTS ska årligen kontrollera att kravet på leveranstid uppfylls och offentliggöra resultatet av kontrollen.

Enligt 9 § postförordningen får den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst inte höja priset per kalenderår för inrikes befordran av enstaka övernattbefordrade brev som väger högst 500 g mer än förändringen i konsumentprisindex (KPI) mellan juli närmast föregående år och juli året dessförinnan. Härvid får dock ett pris avrundas till närmaste femtiotal öre, även om detta innebär att höjningen blir större än förändringen i KPI. Ett utrymme för prishöjning som inte utnyttjats under ett kalenderår får användas under ett av de tre påföljande åren. Det totala utrymmet för prishöjning ska dock minskas med sådan höjning utöver ändringen i KPI som skett på grund av avrundning.

31

5.4.2 Post- och telestyrelsen Prop. 2009/10:216

PTS är förvaltningsmyndighet för postområdet. PTS har enligt förordningen med instruktion för Post- och telestyrelsen till uppgift att

1.främja att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst finns tillgänglig för alla enligt de mål som anges i postlagen,

2.fortlöpande följa utvecklingen och bevaka att posttjänsten motsvarar samhällets behov,

3.övervaka prisutvecklingen,

4.pröva frågor om tillstånd och utöva tillsyn enligt postlagen, och

5.meddela föreskrifter enligt postförordningen.

PTS ska främja att postmarknaden fungerar effektivt ur ett konsumentperspektiv och ur den regionala tillväxtpolitikens perspektiv. Myndigheten ska vidare särskilt verka för att de handikappolitiska målen uppnås inom dess ansvarsområde. Myndigheten ska därvid vara samlande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.

PTS ska i konkurrens- och konsumentfrågor samt i frågor rörande regional tillväxtpolitik och handikappolitiska frågor samråda med berörda myndigheter och ta initiativ till ett löpande informationsutbyte mellan myndigheterna. PTS har, utöver vad som följer av postlagen, inte i uppgift att aktivt främja konkurrensen eller lösa de konkurrensproblem som eventuellt kan uppstå på marknaden. PTS uppgift inskränker sig enligt förarbetena till postlagen (prop. 1997:98:127 s. 39) i stället till att bevaka infrastrukturfrågor, dvs. postboxar, adressändringar, eftersändningar och postnummersystemet.

PTS uppgifter enligt postlagen innebär bl.a. att myndigheten prövar ansökningar om tillstånd att bedriva postverksamhet och lämnar förhandsbesked om sådant tillstånd behövs samt beslutar om tillståndsvillkor. PTS ska även utöva tillsyn över efterlevnaden av postlagen och de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.

PTS har i uppdrag att hantera brev som en postoperatör inte kunnat dela ut till mottagaren. Obeställbara brev öppnas av myndigheten och med ledning av innehållet försöker myndigheten om möjligt skicka tillbaka brevet till avsändaren. Under år 2009 fick myndigheten ta hand om 370 000 försändelser, varav 27 procent återsändes.

5.5Konkurrenslagen

Konkurrenslagen (2008:579) är en generell lagstiftning som omfattar alla sektorer av samhället, inklusive postsektorn. Lagens ändamål är att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens när det gäller produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Konkurrenslagen har utformats med EU:s konkurrensrätt som förebild. Avsikten har varit att konkurrenslagen i materiellt hänseende ska likna EU-rätten så mycket som möjligt. Konkurrenslagen bygger på den konkurrensrättsliga förbudsprincipen som innebär att vissa konkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför ska vara förbjudna.

När det gäller förhållandet mellan konkurrenslagen och annan lagstiftning framgår av motiven att, när riksdagen efter avvägning mellan olika

allmänna intressen genom lag beslutat om offentliga regleringar som

32

medför konkurrenshämmande verkningar, den situationen kan Prop. 2009/10:216
uppkomma att konkurrenslagen inte alls ska tillämpas (prop. 1992/93:56
s. 70). Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor som inte ger

uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna, kan således inte angripas med stöd av konkurrenslagen.

Konkurrenslagen innehåller två grundläggande förbud dels mot konkurrensbegränsande avtal mellan företag, dels mot missbruk av företags dominerande ställning. Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete finns i 2 kap. 1 § konkurrenslagen. Förbudet omfattar avtal eller samordnade förfaranden mellan företag eller beslut av en företagssammanslutning som har till syfte eller resultat att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids på ett märkbart sätt. 2 kap. 2–5 §§ innehåller undantag från förbudet i 1 §. Förbudet mot missbruk av dominerande ställning finns i 2 kap. 7 § konkurrenslagen. En dominerande ställning kännetecknas av en stark ekonomisk ställning hos ett företag som gör det möjligt för företaget att hindra att effektiv konkurrens upprätthålls på en marknad genom att medge företaget att i avsevärd utsträckning agera oberoende av sina konkurrenter, kunder och i sista hand konsumenterna. Ett företags dominerande ställning är i sig inte förbjuden. Det är endast ett missbruk av den dominerande ställningen som är förbjudet. Ett förfarande som är godtagbart när det utförs av ett företag som inte har en dominerande ställning kan vara förbjudet för ett företag med en sådan ställning.

De två förbudsbestämmelserna i 2 kap. 1 och 7 §§ konkurrenslagen motsvaras av bestämmelserna i artiklarna 101 respektive 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). EU:s konkurrensregler är tillämpliga på avtal och förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

Konkurrenslagen innehåller i 3 kap. 27 § en regel som gör det möjligt att pröva konkurrenskonflikter som uppstår när staten, en kommun eller ett landsting säljer varor och tjänster på marknaden i konkurrens med privata aktörer. Den regeln kompletterar förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete respektive missbruk av dominerande ställning.

5.6Upphandlingslagstiftning

Den 1 januari 2008 ersattes lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (ÄLOU) av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF). Genom LOU genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114, Celex 32004L0018, det klassiska direktivet). Genom LUF genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0017, försörjningsdirektivet). Syftet med upphandlingsdirektiven

33

är att bidra till att förverkliga den inre marknaden genom att motverka Prop. 2009/10:216 hinder mot den fria rörligheten för varor och tjänster.

LOU reglerar förfarandena m.m. för offentlig upphandling som görs av myndigheter, kommuner, landsting samt bolag, föreningar, delägarförvaltningar, samfälligheter och stiftelser som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse under förutsättning att behovet inte är av kommersiell eller industriell karaktär (offentligt styrda organ). LUF reglerar förfarandena m.m. för upphandling som görs av myndigheter och offentligt styrda organ men därutöver av dels företag vilka en myndighet har ett bestämmande inflytande över (offentliga företag), dels privata företag som bedriver verksamheter inom försörjningssektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster. Vidare är Sverige, genom EU, anslutet till ett avtal avseende offentlig upphandling, det så kallade General Procurement Agreement (GPA) inom ramen för samarbetet i världshandelsorganisationen (WTO).

Konkurrensverket är sedan september 2007 ansvarig myndighet för tillsynen enligt LOU och LUF och ersatte därmed den tidigare tillsynsmyndigheten Nämnden för offentlig upphandling, NOU.

Om en offentlig aktör väljer att upphandla sin verksamhet eller delar av sin verksamhet i stället för att bedriva den i egen regi ska bestämmelserna i LOU och LUF följas.

5.6.1Grundläggande principer för all upphandling

I alla upphandlingar ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta de grundläggande principer som kan härledas ur EUF-fördraget och upphandlingsdirektiven. Principerna om icke-diskriminering, likabehandling, transparens (öppenhet och förutsebarhet), proportionalitet och ömsesidigt erkännande anses följa av artiklarna 49, 56 och 101 i EUF-fördraget, vilka motsvaras av 1 kap. 24 § LUF och 1 kap. 9 § LOU. Principen om icke-diskriminering innebär att det är förbjudet att direkt eller indirekt diskriminera leverantörer på grund av nationalitet. Även om den upphandlande myndigheten inte förväntar sig att något utländskt anbud skulle komma in får den inte ställa krav som endast svenska företag känner till eller kan utföra.

Principen om likabehandling innebär att samtliga anbudsgivare ska ges lika förutsättningar. Principen om transparens innebär framför allt skyldighet att skapa öppenhet, lämna tydlig information om det praktiska tillvägagångssättet och utvärderingsmetoden. Det ska vara tydligt hur anbuden utvärderas och vilka krav som ställs på det som ska upphandlas.

Proportionalitetsprincipen avser att krav och kravspecifikation ska ha ett naturligt samband och stå i proportion till det som ska upphandlas. Principen om ömsesidigt erkännande innebär att intyg och certifikat som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter också ska gälla i övriga EU/EES-länder.

34

5.6.2 LUF - lagen om upphandling inom områdena vatten, Prop. 2009/10:216
  energi, transporter och posttjänster  

För att en organisation ska omfattas av LUF och betraktas som en upphandlande enhet måste i princip två villkor vara uppfyllda. För det första måste verksamheten tillhöra någon av de så kallade försörjningssektorerna, vilka definieras som vatten, energi, transport eller posttjänster. För det andra måste verksamheten bedrivas av en upphandlande myndighet, av ett privat företag som har särskild rättighet eller ensamrätt att bedriva den typen av verksamhet (t.ex. ett legalt monopol) eller av ett företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över. För försörjningssektorn är således inte utgångspunkten vilket syfte verksamheten har utan avgörande är i stället vilken typ av verksamhet som en upphandlande enhet bedriver eller är verksamt inom.

Organisationer som bedriver verksamhet inom postsektorn omfattas av LUF från och med januari 2009. Upphandling inom postsektorn regleras således av LUF och försörjningsdirektivet 2004/17/EG. Europeiska kommissionen har dock medgivit Sverige undantag från direktiv 2004/17/EG för vissa tjänster inom postsektorn. De tjänster som bedöms vara direkt konkurrensutsatta på marknader med fritt tillträde och som undantas från bestämmelserna i direktivet är bl.a. sorterade sändningar av ekonomiförsändelser i storstäder, inrikes och internationella pakettjänster, tredje- och fjärdepartslogistik, inrikes lätta frakttjänster samt express- och budtjänster för paket. För dessa tjänster gäller således inte en skyldighet att i Sverige följa bestämmelserna i försörjningsdirektivet.

Inom försörjningssektorerna kan upphandlande enheter välja mellan öppet, selektivt eller förhandlat förfarande enligt 4 kap. 1 § LUF. Öppet förfarande avser förfarande där alla leverantörer får lämna anbud. Selektivt förfarande avser förfarande där alla leverantörer kan ansöka om deltagande men endast anbudssökande som inbjuds av den upphandlande enheten får lämna anbud. Förhandlat förfarande avser förfarande där den upphandlande enheten inbjuder utvalda leverantörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

6 Postmarknaden

6.1Allmänt

Posttjänsterna har stor betydelse i EU:s ekonomi och bedöms svara för ca 1 procent av EU:s BNP. Sektorn för posttjänster är också en viktig arbetsgivare. Under år 2006 var omkring 1,6 miljoner personer anställda direkt av operatörerna. Brevvolymerna på den europeiska brevmarknaden ökade fram till och med år 2000 och har sedan dess varit tämligen konstanta. De största ökningarna har observerats i de medlemsländer som anslöts till EU 2004 och 2007. Under de senaste åren har dock brevvolymerna minskat såväl i Sverige som i andra medlemsländer. Exempelvis minskade antalet adresserade försändelser i Sverige under

2009 med 5,6 procent jämfört med närmast föregående år.

35

De senaste åren har postmarknaden genomgått stora förändringar. Prop. 2009/10:216 Fysisk post ersätts allt mer av leverans via flera olika kanaler och

skräddarsydda lösningar för kunderna. De etablerade postoperatörerna möter konkurrens från nya aktörer. Det blir exempelvis allt vanligare att olika former av meddelanden som tidigare distribuerades som brev nu helt sänds via elektroniska distributionsvägar. Postoperatörerna har varit tvungna att möta denna utveckling på olika sätt, t.ex. genom att omstrukturera verksamheten med förbättrad effektivitet, ökad kostnadskontroll och bättre kvalitet som mål. En del postoperatörer går till och med ett steg längre och ger sig in på angränsande marknader genom att utveckla IT-tjänster för kunderna, exempelvis inom området säker e- kommunikation.

I och med den förestående fullständiga liberaliseringen av den europeiska brevmarknaden genom 2008 års postdirektiv har de stora operatörerna i större utsträckning börjat agera internationellt på brevmarknaden. Det finns flera exempel på att de tidigare nationella brevföretagen etablerat sig i flera länder eller att man sökt strategiska samarbeten med varandra över nationsgränserna. Den första sammanslagningen av två nationella postföretag blev den mellan Posten AB (Posten) och Post Danmark A/S.

Även om företagen nu ser brevmarknaden som en internationell marknad, åtminstone i Europa, har det senaste årets utveckling med väsentligt minskade brevvolymer dock fått flera företag att ompröva sina internationella satsningar och istället fokusera på hemmamarknaden. Exempel på detta är nederländska TNT som tidigt varit aktivt internationellt med etableringar i både Tyskland och Storbritannien, men nyligen presenterat en strategi där fokus läggs på den nederländska marknaden. Ett annat exempel är att Posten Norge lägger ned sin brevverksamhet i Danmark. Det råder dock ingen större tvekan om att flera internationella affärer eller samarbeten kommer att följa. Genom sådana affärer kan konkurrenssituationen, både i ett europeiskt och i ett nationellt marknadsperspektiv, komma att förändras. Det finns dock i dag inget som talar för att Postens dominerande ställning kommer att rubbas i Sverige.

2008 års postdirektiv öppnar även upp möjligheter för etablerandet av små lokala aktörer i alla medlemsländer. Denna typ av små lokalpostföretag finns sedan länge även i Sverige och många av dessa erbjuder en differentierad merservice, exempelvis hämta-/lämnaservice, frankering, sortering etc. till sina kunder.

6.2 Brevmarknaden i Sverige  
Den svenska brevmarknaden är en mycket diversifierad marknad.  
Kunderna omfattar alla typer av aktörer, från hushåll som köper ett fåtal  
frimärken per år till storkunder som banker, försäkringsbolag och  
myndigheter som årligen skickar miljontals försändelser. Brev är dock i  
dag primärt en kanal för information från företag till hushåll.  
Den 31 december 2009 fanns det i Sverige 32 postoperatörer som med  
några enstaka undantag bedrev postverksamhet. Som mest fanns det år  
1997 fler än 100 postoperatörer med tillstånd. 36

Posten med sina 89 procent av den totala brevmarknaden har en Prop. 2009/10:216 särställning på den svenska postmarknaden beroende dels på sin storlek

och finansiella styrka, dels på att bolaget har ålagts att tillhandahålla den s.k. samhällsomfattande posttjänsten på postområdet. Av de övriga postoperatörerna är Bring Citymail Sweden AB (Bring Citymail), för närvarande ägt av norska Posten, det i särklass största företaget.

Brevmarknaden, dvs. marknaden för adresserade inrikes försändelser upp till två kilo, brukar delas in i tre delmarknader.

6.2.1Sändningar

Med sändningar avses serier av försändelser med samma format och vikt som vanligtvis produceras industriellt och med hjälp av datorstöd. Sändningarna omfattar ca 70 procent av volymerna på den inrikes brevmarknaden. Kännetecknande är att en sändning möjliggör att försändelserna försorteras och inte överlämnas för befordran i en brevlåda.

På marknaden för sändningar är Posten och Bring Citymail i praktiken de enda konkurrenterna. Bring Citymail tar emot sändningar från hela landet men utdelningsverksamheten är geografiskt koncentrerad till Stockholmsregionen och Mälardalen, stora delar av Västsverige, Västra Skåne och Gotland. Bolaget når därmed numera 54 procent av samtliga postmottagare i Sverige. När det gäller övernattbefordrade sändningar är dock Posten den helt dominerande aktören.

6.2.2Kontorspost

Med kontorspost avses post som normalt frankeras i frankeringsmaskin och vanligtvis distribueras som enstaka försändelser. Kontorspost utgörs av adresserade försändelser inneslutna i kuvert eller annat omslag med den maximala vikten två kg, där vykort och liknande försändelser jämställs med brev. Kontorsposten omfattar ca 20 procent av volymerna på den inrikes brevmarknaden och består framför allt av enstaka försändelser som skickas från företag och andra organisationer till hushåll och företag.

När det gäller rikstäckande kontorspost har Posten i praktiken monopol på denna typ av försändelser. Bring Citymail förmedlar årligen omkring tre miljoner osorterade enstaka försändelser som genererats av Citymail International AB och på lokal nivå utgörs konkurrensen av ett trettiotal postoperatörer som delar ut knappt 9 miljoner försändelser.

6.2.3Brevlådepost

Med enstaka försändelser eller s.k. brevlådepost avses post som postas i brevlåda, vanligtvis frankerad med frimärken, och distribueras som enstaka försändelser. Brevlådeposten omfattar 5–10 procent av volymerna på den inrikes brevmarknaden. Posten har i praktiken monopol på all rikstäckande brevlådepost. När det gäller lokal befordran av post möter Posten konkurrens från ett 30-tal privata postföretag.

37

6.3 Paketmarknaden i Sverige Prop. 2009/10:216

Paketmarknaden omfattar marknaden för lättgods, dvs. försändelser som väger upp till 35 kg, medan tyngre försändelser omfattas av marknaden för tunggods. Även paketmarknaden innefattas således i den samhällsomfattande tjänsten, som omfattar brev och andra adresserade försändelser upp till 20 kg. Paketmarknaden i Sverige har som helhet aldrig varit reglerad, utan det har varit en påtaglig konkurrens mellan marknadens aktörer. Posten är, däremot genom sitt uppdrag att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten, den enda paketdistributören i Sverige som står under Post- och telestyrelsens tillsyn. Utvecklingen på marknaden leder till att gränsdragningen mellan paketdistribution och kurir- och expressbefordran blir allt mer otydlig. Detta beror främst på att paketdistributörerna numera ofta samarbetar och köper transportkapacitet av varandra.

Förutom Posten finns det ett antal paketdistributörer i Sverige att välja mellan, åtminstone vad gäller företagspaket, dvs. paket som skickas av företag antingen till andra företag eller till privatpersoner. Dessa är DHL Express AB som ägs av tyska Posten (Deutsche Post), Schenker Privpak AB, TNT samt Pan Nordic Logistics (PNL) som ägs av Posten Norge AS (Posten Norge). Därtill kommer ett antal mindre lokala transportföretag. Posten har länge varit den största aktören på inrikesmarknaden i Sverige för företagspaket med vikten 0-35 kg trots konkurrens från ett antal paketdistributörer.

Tidigare var det endast Posten som erbjöd paketdistribution mellan konsumenter. Under 2008 har dock Schenker Privpak AB och DHL Express AB öppnat sina ombudsnät för distribution mellan konsumenter. Innan dessa förändringar skedde var Postens andel på denna marknad 98 procent.

6.4Samgående mellan Posten AB och Post Danmark A/S

Den 1 april 2008 undertecknades en avsiktsförklaring om ett samgående mellan Posten och Post Danmark A/S. Riksdagen gav den 18 juni 2008 klartecken till samgåendet mellan Posten och Post Danmark A/S. Syftet med samgåendet är att stärka den affärsmässiga utvecklingen av Posten och säkra samhällsservicen. Regeringen får rätt att minska statens ägarandel till som lägst 34 procent av rösterna i det sammanslagna bolaget. Därmed behåller staten kontrollerande makt över bolagsordningen och ett dominerande inflytande. I avsiktsförklaringen anger regeringen att det sammanslagna bolaget även i fortsättningen ska bedriva en verksamhet som gör det möjligt att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst i Sverige (prop. 2007/08:143, bet. 2007/08:NU13, rskr. 2007/08:253).

Den 2 februari 2009 undertecknades det slutliga avtalet om samgående av svenska Näringsdepartementet och danska Transportministeriet. EU- kommissionen godkände samgåendet den 21 april 2009. Samgåendet genomfördes den 24 juni 2009.

38

7 Nya definitioner i postlagen m.m. Prop. 2009/10:216

Regeringens förslag: Ett antal nya definitioner ska tas med i postlagen.

Om ett brev som tillståndsmyndigheten öppnat och inte har kunnat lämna ut har ett innehåll som inte kan säljas och därmed ska förstöras, ska innehållet i stället få skänkas till välgörande ändamål, om det inte kan antas kränka någons personliga integritet.

Regeringens bedömning: Det bör inte längre finnas något krav i postlagen på att mottagaren ska erbjudas att lösa ut ett ofrankerat eller otillräckligt frankerat brev för att det ska anses som obeställbart.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig särskilt över förslaget och bedömningen är Posten AB (Posten), Kammarrätten i Stockholm, Fria Postoperatörers förbund, DHL Express AB samt Post- och telestyrelsen (PTS). Posten anser att ytterligare ett antal definitioner från postdirektivet ska tas in i postlagen och menar att innehållet i vissa av de föreslagna definitionerna kan ifrågasättas. Att ta bort kravet på mottagarlösen i definitionen av obeställbara brev är helt i överensstämmelse med Postens inställning. Kammarrätten i Stockholm anser att de skilda definitionerna av postverksamhet och posttjänst inte är tydliga och att det är oklart hur begreppen förhåller sig till varandra. Enligt Fria Postoperatörers förbund är det värdefullt att begreppet användare har förts in i postlagen då begreppet tar sikte på alla som utnyttjar den samhällsomfattande posttjänsten och framförallt individuella användare, såväl som små och medelstora företag. Enligt PTS lämnas en större frihet åt operatörerna själva att bedöma vilken åtgärd som är lämpligast att vidta om kravet på mottagarlösen tas bort i definitionen av obeställbara brev.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Nya definitioner i postlagen

Postlagen (1993:1684) innehåller ett antal definitioner i olika paragrafer. Dessa definitioner föreslås nu samlas i en paragraf i lagen. Dessutom föreslås nya definitioner av begreppen användare, postförsändelse och posttjänst som i stort överensstämmer med definitionerna av begreppen i postdirektivet.

I artikel 2 i 1997 års postdirektiv samt i 2008 års postdirektiv finns ett flertal definitioner av begrepp som, främst av lagtekniska skäl, inte tas med i den nya postlagen. Dessa begrepp ska dock vid tillämpningen av den nya lagen ges samma innebörd som i postdirektivet.

Med postförsändelse avses en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. Posttjänst definieras som tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och utdelning av

postförsändelser mot betalning. Skälet till att begreppen definieras är att

39

tydliggöra skillnaden mellan den tillståndspliktiga postverksamheten som omfattar brev upp till 2 kg och den samhällsomfattande posttjänsten som omfattar postförsändelser upp till 20 kg.

Begreppet brev har sedan postlagen trädde i kraft 1994 definierats som en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Skillnaden mellan brev och de postförsändelser som väger högst 2 kg är att begreppet postförsändelse är vidare och förutom brev även innefattar sådana tidningar och kataloger m.m. som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag.

Obeställbara brev och mottagarlösen

Ett brev anses enligt postlagen som obeställbart om det inte kan delas ut till mottagaren, om det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och mottagaren inte löser ut det eller slutligen om det har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige. Regeringen uttalade vid tillkomsten av postlagen (prop. 1993/94:38 s. 92) att det bör överlåtas åt varje postbefordringsföretag att besluta om ofrankerade eller otillräckligt frankerade brev ska delas ut utan lösen eller inte. Den som bedriver postverksamhet får därmed enligt nuvarande regler anses ha en långtgående befordringsplikt av ofrankerade eller otillräckligt frankerade brev. Särskilt stort blir problemet för det eller de företag som tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten. Posten, som är det företag som ålagts att svara för den samhällsomfattande posttjänsten och som enligt sina tillståndsvillkor är skyldigt att upprätthålla ett rikstäckande brevlådenät för insamling av brev, exponeras därmed i större utsträckning än andra operatörer för ofrankerade eller otillräckligt frankerade postförsändelser.

Om avsändaren finns angiven på brevet kan befordringsföretaget antingen kontakta avsändaren och begära rätt frankering, alternativt skicka tillbaka brevet till avsändaren med uppgift om att brevet måste förses med rätt porto. Problem uppstår när uppgifter om avsändaren inte framgår av kuvert eller annat omslag, vilket är det vanliga vid medvetet fusk med portot. Post- och kassaserviceutredningen konstaterade (SOU 2005:5 s. 335 f.) att utvecklingen mot att det satts i system att få brev befordrade gratis eller till ett för lågt porto genom att utnyttja det faktum att befordringsföretaget i annat fall måste erbjuda mottagaren att lösa ut brevet, vilket är mer omständligt för befordringsföretaget än att bara befordra brevet, inte verkar ha förutsetts av lagstiftaren när de nuvarande reglerna om obeställbara brev överfördes till postlagen från lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser. Post- och kassaserviceutredningen föreslog att kravet på mottagarlösen skulle tas bort i postlagen (SOU 2005:5 s. 331 f.) vilket i huvudsak bemöttes positivt av remissinstanserna.

Enligt regeringen bör postlagens bestämmelser om obeställbara brev inte vara utformade på ett sådant sätt att de kan främja ett beteende där man medvetet försöker få brev befordrade gratis eller till ett för lågt porto. Med hänsyn härtill och då skyldigheten för befordringsföretaget att ge mottagaren tillfälle att lösa ut brevet får anses hindra en rationell

Prop. 2009/10:216

40

hantering anser regeringen att det inte längre bör finnas något krav i Prop. 2009/10:216 postlagen på att mottagaren ska erbjudas att lösa ut ett ofrankerat eller

otillräckligt frankerat brev för att det ska anses som obeställbart. Ett brev ska därmed anses som obeställbart om det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat. Befordringsföretaget bör i en sådan situation själv få avgöra om det vill ge mottagaren tillfälle att lösa ut brevet. Föreligger omständigheter som tyder på att det är fråga om rena misstag att brevet frankerats otillräckligt eller att t.ex. frimärket lossnat efter att det lagts på brevlådan, anser regeringen att det lämpligaste förfarandet bör vara att antingen bara befordra brevet till mottagaren utan lösen eller att erbjuda mottagaren att lösa ut det.

Följden av att den nya postlagen inte innehåller något krav på mottagarlösen blir att ett ofrankerat eller otillräckligt frankerat brev antingen ska befordras till mottagaren med eller utan lösen eller, om möjligt, skickas tillbaka till avsändaren eller, om avsändarens adress inte är känd, sändas till tillståndsmyndigheten för att hanteras där enligt bestämmelserna om obeställbara brev. Regeringen anser därmed att tillräcklig hänsyn tas till skyddet för den enskildes integritet och egendom.

Innehåll i obeställbara brev som inte kan säljas

Ett obeställbart brev som öppnats och som inte har kunnat lämnats ut tillfaller enligt postlagen staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden som finns i breven ska då omedelbart förstöras genom tillståndsmyndighetens försorg. Det är inte ovanligt att öppnade brev innehåller föremål av ekonomiskt värde. Pengar ska tas om hand av tillståndsmyndigheten och andra värdeföremål ska säljas för statens räkning, om försäljningen kan beräknas ge ett överskott och inte kan antas medföra att någons personliga integritet kränks. Sådant innehåll som inte säljs och som inte utgörs av pengar ska förstöras.

Ett stort antal av de föremål som tillståndsmyndigheten tar hand om är inte möjliga för myndigheten att sälja med överskott, trots att de kan betinga ett visst värde. Tillståndsmyndigheten har i dessa fall, för att inte tvingas förstöra dessa föremål, skänkt dem till välgörenhetsorganisationer som säljer föremål på basarer eller liknande och tillgodogör sig inkomsten. Regeringen har inget att invända mot detta förfaringssätt, om det inte kan antas kränka någons personliga integritet. Dock bör postlagen ändras så att förfarandet ryms inom lagen. Regeringen anser därför att det i postlagen bör läggas till en bestämmelse om att innehåll som inte kan säljas i stället får skänkas till välgörande ändamål, om det inte kan antas kränka någons personliga integritet.

41

8 Den samhällsomfattande posttjänsten Prop. 2009/10:216

8.1Tjänstens omfattning

Regeringens bedömning: Den samhällsomfattande posttjänsten bör ha samma omfattning och försäkra alla användare en tjänst av samma kvalitet som hittills.

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten och om krav på befordringstider.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fortlöpande följa utvecklingen på postområdet, samt bevaka att posttjänsterna svarar mot samhällets behov och att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla användare.

Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har föreslagit att den bevakning som ska ske av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer endast ska omfatta att användarna har tillgång till en samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet och att tjänsten motsvarar samhällets behov.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig är positiva till utredningens bedömning och förslag. De remissinstanser som tillstyrker har påtalat vikten av att behålla omfattningen och kvaliteten på den samhällsomfattande posttjänsten oförändrad. Post- och telestyrelsen (PTS) framhåller att det är viktigt att behålla omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten i synnerhet vad avser sändningar och ekonomibrev. Tjänsterna är redan definierade på en rimlig nivå i postlagen, postförordningen och i tillståndsvillkoren för Posten AB. PTS anför även att myndighetens tillsynsuppdrag ska omfatta hela postområdet eftersom detta ger förutsättningar för att identifiera behov som även faller utanför den gällande definitionen av samhällsomfattande posttjänst. Flera instanser, däribland Tillväxtverket, Krokoms kommun, Hylte kommun, Företagarna och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), framhåller att en samhällsomfattande posttjänst av samma omfattning och kvalitet är viktig för företagande och arbetstillfällen. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att en välfungerande posttjänst är ett viktigt regionalpolitiskt instrument och att samordnad distribution är positivt om inte kvaliteten på tjänsten försämras. Statskontoret anser att det är angeläget att följa upp och göra en bedömning av behovet och den närmare definitionen av den samhällsomfattande posttjänsten. Liknande synpunkter framförs av Lycksele kommun och Hylte kommun. Posten AB (Posten) har framfört att det krävs en närmare definition och avgränsning av den samhällsomfattande posttjänsten och att denna ska anges av regeringen i förordning. Detta är nödvändigt bl.a. för att kunna ha skilda konton i redovisningen och för att kunna peka ut vilka tjänster som ska upphandlas. Posten anser bl.a. att den samhällsomfattande posttjänsten endast bör omfatta enskilda brev och andra enskilda adresserade postförsändelser, såsom böcker,

kataloger, tidningar och tidskrifter samt enskilda postpaket som väger

42

högst 20 kg. Effekterna blir då, enligt Posten, att det tydliggörs att sändningar inte omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten. Detta skulle också i enlighet med den s.k. TNT-domen (EU-domstolens dom av den 23 april 2009 i mål C-357/07) innebära att sändningar skulle förbli mervärdesskattepliktiga, medan enskilda försändelser skulle omfattas av undantaget från mervärdesskatt. Tidningsutgivarna förordar en ändring i fråga om kravet på övernattbefordran, vilket skulle underlätta samdistribution av post och tidningar.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Med samhällsomfattande posttjänst avses i artikel 3 i 1997 års postdirektiv stadigvarande tillhandahållna posttjänster av fastställd kvalitet inom hela territoriet till rimliga priser för samtliga användare. Minimikravet är enligt artikel 3 att den samhällsomfattande posttjänsten ska omfatta postförsändelser som väger högst 2 kg och paket upp till 10 kg. Alla medlemsländer är emellertid skyldiga att säkerställa en distribution av försändelser från andra medlemsländer om de väger högst 20 kg. I direktivet ställs även vissa krav på servicenivån, t.ex. vad gäller frekvensen av insamling av brev och anpassning av insamlingspunkterna till användarnas behov. Vidare ställs krav på utdelning varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan. I bilaga II till 2008 års postdirektiv (tidigare bilaga till 1997 års postdirektiv) finns kvalitetsnormer för den gränsöverskridande postbefordran inom gemenskapen. Motsvarande nationella krav ska beslutas av medlemsländerna själva. Enligt bilagan ska 85 procent av försändelserna vara utdelade inom tre dagar från inlämning och 97 procent av försändelserna inom fem dagar från inlämning. Omfattningen och kvaliteten på den samhällsomfattande posttjänsten är oförändrad i 2008 års postdirektiv i förhållande till 1997 års postdirektiv.

I 1 § postlagen (1993:1684) anges omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten. Begreppet motsvarar i princip det statliga åtagandet på postområdet. Det ska finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Posttjänsten ska vara av god kvalitet och det ska finnas möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser. Dessutom ska enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. Det ska även finnas möjlighet att försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits emot.

Angående utformningen av den samhällsomfattande tjänsten och kraven på denna anförde regeringen följande med anledning av införandet av 1997 års postdirektiv i Sverige (prop. 1997/98:127 s. 23).

”Ett servicemål som utgår från EG:s postdirektiv innebär att flera nya krav ställs utöver de som i dag gäller i Sverige. Det gäller exempelvis tömningstider och lokalisering av brevlådor samt möjlighet att bedöma posttjänstens kvalitet genom öppen redovisning av uppnått resultat. Servicemålet skall understryka att det är användarnas behov och önskemål som skall sättas i centrum vid utformning av den posttjänst som staten skall säkerställa. Samma basservice skall säkerställas i hela landet.

Regeringen anser att det servicemål som staten skall ange för posttjänsten i hela landet skall vara en insamling minst 5 dagar i

Prop. 2009/10:216

43

veckan av postförsändelser upp till 20 kg. Vidare skall det ske en tydlig anpassning av servicenivån till kundernas behov vad gäller lokalisering av insamlingspunkter, regelbunden och tillförlitlig befordran, lika behandling och publicering av kvalitetskrav. Dessa krav skall fastställas i de tillståndsvillkor…

---

Regeringen avser vidare att kraven på befordringstid för adresserade brevförsändelser skall anpassas till den basnivå som krävs för gränsöverskridande post enligt EG:s direktiv. På nationell nivå innebär det att 85 % av de brevförsändelser som lämnas in för övernattbefordran skall komma fram över natten och 97 % över tre arbetsdagar.”

I 8 § postförordningen (1993:1709) anges vilka krav på den samhällsomfattande posttjänsten som PTS ska ställa i tillståndsvillkoren. Villkoren innebär att expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas. Det ska vidare ställas villkor om att minst en insamling och en utdelning av försändelser ska ske varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som PTS bedömer utgör skäl för undantag. Av de brev som lämnats in för övernattbefordran före angiven senaste inlämningstid ska minst 85 procent, oavsett var i landet de lämnats in, ha delats ut inom landet påföljande arbetsdag. Minst 97 procent av breven ska ha delats ut inom tre påföljande arbetsdagar. Den senaste inlämningstiden får inte ändras väsentligt utan PTS godkännande.

PTS kan genom tillståndsvillkor enligt 5 b § postlagen precisera kraven på den samhällsomfattande tjänsten i de enskilda tillstånden. Därutöver ges genom bemyndigandet i 7 a § tredje stycket postlagen regeringen eller efter regeringens bemyndigande tillståndsmyndigheten en möjlighet att i föreskrifter precisera de krav som ges i 7 a § första och andra stycket om den samhällsomfattande posttjänsten, dvs. krav om bl.a. kostnadsbaserade priser, klagomålshantering och redovisning.

Omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten och de kvalitetskrav som ställs är främst en fråga om vilka tjänster som ska garanteras användarna och inte om vilka tjänster som erbjuds på marknaden. Enligt regeringens bedömning bör det statliga åtagandet definieras utifrån användarnas behov så som det är angett i artikel 3 i postdirektivet och som definieras närmare i postlagen, postförordningen med tillhörande föreskrifter och tillståndsvillkor (prop. 1997/98:127 s. 22). Som majoriteten av remissinstanserna framför är en oförändrad omfattning och kvalitet på den samhällsomfattande posttjänsten viktigt både för företag och enskilda i hela Sverige.

Regeringen delar således inte Postens uppfattning att den samhällsomfattande posttjänsten ska avgränsas och endast omfatta enskilda brev och andra enskilda adresserade postförsändelser, såsom böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt enskilda postpaket som väger högst 20 kg. Detta skulle i så fall innebära att t.ex. sändningar av brev respektive sändningar av adresserade tidningar, kataloger och böcker inte skulle omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten. Sändningar omfattas idag av den samhällsomfattande posttjänsten.

Prop. 2009/10:216

44

I samband med samgåendet mellan Posten och Post Danmark A/S (prop. 2007/08:143) berördes frågan om omfattningen och kvaliteten på den samhällsomfattande posttjänsten. Regeringen konstaterade att postmarknaden inte hade nått en sådan mognadsgrad vad gäller konkurrensutsättning och utbud av tjänster att det i dag skulle vara möjligt och önskvärt att på något sätt begränsa omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten.

Enlig regeringens bedömning gör sig dessa skäl fortsatt gällande och det föreligger i dag inte några skäl att ändra omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten.

Det ska således alltjämt finnas en posttjänst i hela landet som är av god kvalitet och som innebär att alla användare stadigvarande kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Den samhällsomfattande posttjänsten ska omfatta minst en insamling och en utdelning varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan om inte omständigheter eller geografiska förhållanden utgör skäl för undantag. Vidare ska expeditions- och inlämningsställena ligga så tätt att användarnas behov beaktas. De krav på befordringstider som har meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska efterlevas. Det ska vidare finnas möjlighet att försäkra postförsändelser och att få kvitto från mottagaren på att en postförsändelse har tagits emot. Enstaka postförsändelser ska befordras till enhetliga priser och villkoren för tjänsten ska vara allmänt tillgängliga.

Vad gäller kravet på befordringstider är regeringens avsikt att på samma sätt som i dag föreskriva om andelen övernattbefordrade brev och andelen brev som ska vara utdelade inom tre arbetsdagar. Därutöver avser regeringen att i förordning bemyndiga PTS att meddela närmare föreskrifter om befordringstider som har betydelse för fullgörandet av den samhällsomfattande posttjänsten, vilket bl.a. kan innefatta senaste inlämningstidpunkt.

En viss precisering av vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten kan vara nödvändig för att klargöra omfattningen, både för användare och postoperatörer. Mot bakgrund av detta bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela närmare föreskrifter om vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten. Regeringens avsikt är att i förordning bemyndiga PTS att meddela sådana föreskrifter.

Även om det, som förut framhållits, för närvarande inte finns skäl att förändra omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten, finns det behov av att noga följa utvecklingen inom området och fortlöpande bevaka samhällets behov. Detta har också framförts av bl.a. Statskontoret och Lycksele kommun.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska därför fortlöpande följa utvecklingen på postområdet samt bevaka att posttjänsterna svarar mot samhällets behov och att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla. I uppdraget ingår därmed även att bevaka att sådana posttjänster som inte ingår i den samhällsomfattande posttjänsten svarar mot samhällets behov. Syftet bör vara att löpande utreda och analysera behovet av förändringar i det statliga åtagandet och även bedöma utförande, behov och den närmare definitionen av den samhällsomfattande posttjänsten. En redo-

Prop. 2009/10:216

45

visning ska ingå av sådana risker för förändringar i den samhällsom- Prop. 2009/10:216 fattande posttjänsten som kan innebära ökade kostnader för staten.

8.2Tillhandahållandet av tjänsten

8.2.1Finansiering och upphandling

Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inget behov av att särskilt finansiera den samhällsomfattande posttjänsten.

Regeringens förslag: Tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten ska tillförsäkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvudsak  
med regeringens.  
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt  
utredningens bedömning, däribland Ekonomistyrningsverket, Stats-  
kontoret, Konkurrensverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärde-  
ringar och analyser (Tillväxtanalys), Fria postoperatörers förbund,  
Tillväxtverket, SDR Svensk Direktreklam AB, Itella AB, Bring Citymail  
Sweden AB (Bring Citymail), PTS och Posten. Flertalet av de remiss-  
instanser som särskilt yttrat sig över förslaget instämmer i detsamma,  
däribland PTS, Tillväxtverket, Hylte kommun, SDR Svensk Direkt-  
reklam AB, Bring Citymail och Posten. Ekonomistyrningsverket pekar  
på att en förutsättning för upphandling är att tjänsten kan preciseras och  
att det finns en fungerande konkurrens på marknaden. Statskontoret anser  
att det är otillfredsställande att det inte är möjligt att beräkna netto-  
kostnaden eller nettointäkten för den samhällsomfattande tjänsten. PTS  
anser att det finns en risk att det enbart skulle finnas en enda anbuds-  
givare vid en upphandling och därigenom en obefintlig prispress.  
Upphandling bör bara komma ifråga vid en hastigt uppkommen situation  
och då endast under en övergångsperiod och om nettokostnaden skulle  
vara oskäligt betungande. Nettokostnadsmetoden bör vara en förut-  
sättning för eventuell finansiering, oavsett vilken finansieringsform som  
väljs. Kompensationsfond är inte lämpligt och utgör etableringshinder.  
Finansiering via statsstöd bör utredas närmare. Konkurrensverket fram-  
håller att samgåendet förbättrar möjligheten att tillhandahålla den  
samhällsomfattande posttjänsten bl.a. genom synergivinster och en  
starkare finansiell ställning. Tillväxtverket anför att det sannolikt är så att  
förändringar på marknaden i framtiden kan innebära att det blir en finan-  
siell belastning och att det är viktigt att noga definiera när staten ska  
ingripa på marknaden. Fria postoperatörers förbund framför att den  
rikstäckande verksamheten inte är en belastning ur ekonomisk synpunkt  
utan snarare bidrar till Postens positiva resultat. Liknande synpunkter  
framförs av SDR Svensk Direktreklam AB. Företagarna anför att det  
inte kan uteslutas att den ekonomiska bördan kan bli mer kännbar i  
framtiden. Det krävs flexibilitet i den nya postlagen för att möta sådana  
förändringar och företagarna stödjer därför upphandlingsmodellen.  
Fackförbundet ST framför att utredningens resonemang är alltför  
förenklat. Det krävs analyser vad gäller kostnaderna för den samhälls- 46
 
omfattande posttjänsten och förtydligande vad som är en oskälig börda, Prop. 2009/10:216
vilket inte är utrett. SEKO – Facket för Service och Kommunikation anser  
att det är rimligt att alla operatörer medverkar till en eventuell finan-  
siering och förordar modellen med kompensationsfonder. SEKO tar  
avstånd från förslaget om upphandling och att tillståndsmyndigheten ska  
avgöra om och när det är dags att införa finansiering. Posten delar  
bedömningen och tillstyrker förslaget men anför att en förutsättning för  
egenfinansieringen är att Posten ges möjlighet att driva sin verksamhet  
på affärsmässiga och konkurrensneutrala grunder, utifrån vad kunderna  
efterfrågar. Om en nettokostnad för att tillhandahålla en samhälls-  
omfattande posttjänst skulle uppstå, som utgör en orimlig ekonomisk  
belastning, ska det finnas möjlighet till finansiellt stöd. Posten anför att  
den samhällsomfattande posttjänsten måste avgränsas och vara tydligt  
definierad i postlagstiftningen för att det ska kunna bedömas om behov  
av finansiering föreligger. Vidare anför Posten att vikande brevvolymer  
och ett eventuellt undantag från mervärdesskatt på posttjänster kan  
komma att aktualisera behov av upphandling.  
Skälen för regeringens bedömning och förslag  
Finansiering  
Någon ersättning för den samhällsomfattande posttjänsten har hittills inte  
utgått i Sverige. I och med genomförandet av 2008 års postdirektiv och  
den liberalisering av postmarknaden som kommer att ske inom EU finns  
det skäl att återigen ta ställning till behovet av finansiering av den  
samhällsomfattande posttjänsten.  
Frågan om en finansiering av och kostnaderna för den samhällsom-  
fattande posttjänsten har tidigare diskuterats. Post- och kassaservice-  
utredningen redogör i betänkandet Postmarknad i förändring (SOU  
2005:5 s. 148 f) för flera av de försök som gjorts att beräkna kostnaderna.  
Även i samband med samgåendet mellan Posten och Post Danmark A/S  
(prop. 2007/08:143) berördes frågan. Av propositionen framgår bl.a. att  
Posten inte ansåg att åtagandet att tillhandahålla den samhällsomfattande  
posttjänsten var betungande och att de heller inte hade framfört några  
krav på särskild finansiering. Mot bakgrund av utvecklingen på post-  
marknaden gjorde regeringen bedömningen att samgåendet mellan  
Posten och Post Danmark skulle erbjuda en väsentlig möjlighet att  
genom ökade volymer och finansiella resurser värna den samhällsom-  
fattande posttjänsten på lång sikt. Vidare konstaterade regeringen att  
genom ökade skalfördelar värnas Postens förmåga att med bibehållen  
infrastruktur och tillgänglighet vidmakthålla en samhällsomfattande  
posttjänst. Regeringen gör bedömningen att det som anfördes i proposi-  
tionen (prop. 2007/08:143 s. 10 f) i sin helhet fortsatt är gällande och att  
det därmed under överskådlig tid saknas behov av att finansiera den  
samhällsomfattande posttjänsten.  
Skulle det i framtiden visa sig att tillhandahållandet av den samhälls-  
omfattande posttjänsten skulle innebära en nettokostnad och utgöra en  
orimlig ekonomisk belastning kan frågan om tjänstens omfattning och  
kvalitet samt frågan om finansiering återigen behöva omprövas. Vad som  
i en sådan situation kan övervägas att ändra är främst kvalitetskraven 47

beträffande befordringstider, där Posten idag med marginal uppfyller kraven. Mot bakgrund av de överväganden som gjordes vid samgåendet och då Posten inte har framfört något krav på finansiering finns det under överskådlig tid inte något behov av särskild finansiering av den samhällsomfattande posttjänsten. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på postområdet i detta avseende.

Upphandling

Genom artikel 7 i 2008 års postdirektiv öppnas en möjlighet till finansiering av tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna. Medlemsstaterna får finansiera tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna genom vissa särskilt utpekade metoder eller på annat sätt som är förenligt med fördraget. Ett alternativ är att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster med offentliga medel genom upphandling. Om skyldigheten att tillhandahålla tjänsten innebär en nettokostnad och utgör en orimlig ekonomisk belastning för tillhandahållaren eller tillhandahållarna, är ett alternativ att kompensera berörda företag med offentliga medel. Ett annat sätt är att fördela nettokostnaden mellan tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster eller användarna, vilket enligt postdirektivet kan ske genom inrättandet av en kompensationsfond. En sådan kompensationsfond har dock inte någon motsvarighet i svensk budgetlagstiftning.

I bilaga I till 2008 års postdirektiv finns riktlinjer för beräkningen av den eventuella nettokostnaden för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Det har hittills saknats möjligheter i den svenska postlagstiftningen att finansiellt kompensera de postoperatörer som förpliktigas att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten. Det har inte heller funnits någon begränsning av den ekonomiska börda som den samhällsomfattande posttjänsten kan innebära. Som redovisats ovan saknas det för närvarande behov av att särskilt finansiera den samhällsomfattande posttjänsten och det finns inte något som tyder på att detta kommer att förändras inom någon snar framtid. Om det i framtiden skulle bli sådana förändringar på marknaden att det skulle bli en orimlig ekonomisk belastning för en tillhandahållare att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten som enligt postdirektivet ska säkerställas av en medlemsstat, bör dock någon av de möjligheter att finansiera tjänsten som föreskrivs i artikel 7 i 2008 års postdirektiv införas i postlagen.

Erfarenheterna av att finansiera samhällsomfattande tjänster med kompensationsfonder har hittills varit mycket begränsade. Erfarenheterna från Finland visar dock att det kompensationssystem med koncessionsavgifter som inrättats där, i praktiken har utgjort ett hinder för nya aktörer att etablera sig på marknaden. I juni 2009 initierade Europeiska kommissionen ett överträdelseärende mot Finland med anledning av landets avgiftssystem.

Om det skulle visa sig vara nödvändigt att finansiera den samhällsomfattande posttjänsten i Sverige bedöms upphandling för närvarande vara det mest ändamålsenliga sättet att säkerställa tjänsten till en så låg kostnad för det allmänna som möjligt. En upphandling kan genomföras

Prop. 2009/10:216

48

snabbt om det visar sig att marknaden eller den som är utsedd att Prop. 2009/10:216 tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten inte förmår att

tillgodose hela eller delar av tjänsten, utan en orimlig ekonomisk belastning. Regeringen föreslår därför att det i postlagen tas med en bestämmelse om att tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten ska tillförsäkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten. Upphandlingen ska ske i enlighet med gällande regler i LOU och LUF.

Om det skulle visa sig vara nödvändigt att tillförsäkra den samhällsomfattande posttjänsten genom upphandling krävs dock ytterligare utredning och analys. Det kan t.ex. gälla i vilka delar den samhällsomfattande posttjänsten inte kan upprätthållas och varför samt de statsfinansiella kostnaderna för detta, dvs. förändringar i tillhandahållandet av tjänsten och en bedömning av behovet av statliga insatser på området. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på postområdet i detta avseende.

8.2.2Tillhandahållare m.m.

Regeringens bedömning: Postlagen behöver inte ändras till följd av den möjlighet som ges i 2008 års postdirektiv att inte utse någon tillhandahållare av de samhällsomfattande tjänsterna.

Regeringens förslag: Regeringen ska få meddela föreskrifter om att priser för tjänster som ingår i postverksamhet och som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten inte får överstiga vissa nivåer.

Utredningens bedömning och förslag: Överensstämmer i huvudsak  
med regeringens. Enligt utredningens bedömning ska det i första hand  
överlåtas till marknaden att tillgodose behovet av samhällsomfattande  
tjänster.  
Remissinstanserna: De instanser som yttrat sig över bedömningen  
tillstyrker densamma, däribland PTS, Företagarna, Lycksele kommun,  
Bring Citymail och Tidningsutgivarna. Bring Citymail framhåller att  
problemet är att bestämmelserna om kostnadsbaserad prissättning, insyn  
och icke-diskriminering inte gäller om någon tillhandahållare inte utses.  
PTS tillsyn över brevmarknaden skulle också begränsas väsentligt. Dess-  
utom skulle pristaket för enstaka försändelser upphöra att gälla. Följden  
av att inte utse en tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst blir  
därmed att konkurrensförutsättningarna försvagas. Posten välkomnar  
bedömningen att någon tillhandahållare inte behöver utses, då det  
minskar regleringstrycket och skapar bättre förutsättningar för en  
konkurrensneutral marknad och bibehållen mervärdesskatteplikt för  
Postens samtliga tjänster. En förutsättning är dock att det i postlag-  
stiftningen tydligt anges att en tillhandahållare av den samhälls-  
omfattande posttjänsten endast får utses om det kan visas att ett sådant  
behov föreligger genom ett faktiskt inträffat marknadsmisslyckande och  
då endast för den posttjänst där marknadsmisslyckandet har uppträtt.  
Jämförelse bör ske med lagstiftningen för elektronisk kommunikation där  
ett myndighetsingripande ska ske först i samband med ett faktiskt  
marknadsmisslyckande. Lagstiftaren bör enligt Posten fastställa klara och 49

tydliga spelregler för när ett marknadsmisslyckande föreligger. Detta ska Prop. 2009/10:216 anses vara fallet först när den samhällsomfattande posttjänsten allvarligt

och ej tillfälligt försämras, såsom vid upphörande av övernattbefordrade försändelser till glesbygdsområden, upphörande av femdagars distribution eller om det kan visas att något annat av postdirektivets minimikrav inte har uppfyllts. PTS framhåller att ett överlåtande till marknaden är en fråga för framtiden och det är inte tillräckligt att en postoperatör tillhandahåller de tjänster som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten. Det bör tydligt framgå av lagstiftningen eller förarbetena att en tillfredsställande marknadslösning sannolikt inte kommer att uppkomma inom en överskådlig framtid. Om en tillhandahållare inte skulle utses finns ingen skyldighet att tillämpa direktivets kostnadsrelaterade priser och redovisningsregler. Den konkurrens som finns på marknaden skulle snabbt kunna sättas ur spel. När det gäller den faktiska marknadssituationen på brevmarknaden i Sverige har mycket lite hänt på marknaden sedan 2005. Vad gäller pristaket anför Posten och Fackförbundet ST att detta bör avskaffas. Bring Citymail anser att pristaket bör finnas kvar. SEKO anför att man i en ny postlag måste hitta principer för fastställande av enhetsporto. Konkurrensverket anför att en tillträdesreglering skulle kunna innebära att pristaket, som är ett trubbigt instrument, skulle kunna avskaffas.

Skälen för regeringens bedömning och förslag

Postdirektivet

Av artikel 4 i 1997 års postdirektiv framgår att varje medlemsstat ska säkerställa att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster garanteras och att medlemsstaten ska meddela Europeiska kommissionen vilka åtgärder den vidtagit för att uppfylla skyldigheten, särskilt namnet på den eller de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. I skäl 23 till 2008 års postdirektiv uttalas att det i 1997 års postdirektiv fastställs att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster i första hand ska ske genom att tillhandahållare utses, men att den ökade konkurrensen och valfriheten innebär att medlemsstaterna bör tillerkännas ytterligare flexibilitet att fastställa det effektivaste och lämpligaste sättet att tillhandahålla tjänsterna. Samtidigt bör principerna om objektivitet, öppenhet, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden följas för att säkerställa det fria utbudet av posttjänster på den inre marknaden. Av skäl 23 följer vidare att medlemsstaterna får välja mellan att låta marknaden tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna, att ett eller flera företag utses att tillhandahålla olika delar av samhällsomfattande tjänster eller att täcka olika delar av landet och att tjänsterna upphandlas offentligt.

Artikel 4 i 2008 års postdirektiv har därmed fått en annan utformning genom att medlemsstaterna får utse ett eller flera företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i hela landet eller utse olika företag att tillhandahålla olika delar av tjänsterna i hela eller delar av landet. Tillhandahållandet av tjänsterna eller delar av dem kan också helt eller delvis överlåtas till marknadskrafterna.

50

Den svenska postlagstiftningen Prop. 2009/10:216
Enligt 5 b § första stycket 1 postlagen får ett tillstånd att bedriva post-  
verksamhet för en eller flera tillståndshavare förenas med en skyldighet  
att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst som den definieras i  
1 § och att fullgöra vad som föreskrivs där samt i 7 a § postlagen. Inne-  
börden av bestämmelsen är att tillståndsmyndigheten alltid ska utse en  
tillhandahållare. I 7 a § postlagen räknas ett antal krav upp som den som  
tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla. Av 7 §  
postförordningen följer att det är PTS, som för en eller flera tillstånds-  
havare ska förena tillståndet att bedriva postverksamhet med villkor om  
skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.  
Genom bestämmelsen i 5 b § postlagen om att förena tillstånd med  
villkor om skyldighet för tillståndshavare att tillhandahålla en samhälls-  
omfattande posttjänst säkerställs kraven i 1997 års postdirektiv på en  
samhällsomfattande posttjänst och servicenivån på denna. Genom till-  
ståndsvillkoren kan de allmänt hållna kraven i postlagen beträffande den  
samhällsomfattande tjänsten preciseras. Exempelvis kan kravet på att  
tjänsten ska vara av ”god kvalitet” preciseras beträffande insamlings-  
frekvens, befordringstider, etc. på sådant sätt att postdirektivets krav  
uppfylls.  
Tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten behöver inte  
utses  
En eller flera postoperatörer ska enligt den nuvarande postlagen och i  
enlighet med 1997 års postdirektiv utses oavsett hur väl marknaden  
tillgodoser behovet av en samhällsomfattande posttjänst. Genom 2008  
års postdirektiv behöver som nämnts någon tillhandahållare inte utses.  
Genomförandet av 2008 års postdirektiv innebär att det mono-  
poliserade området försvinner på den europeiska brevmarknaden. Detta  
kan innebära att den förändring som tidigare skett av paketmarknaden  
kan komma att ta fart också på brevmarknaden. Post- och kassaservice-  
utredningens studie (SOU 2005:5 s. 282) av postmarknaden fann inte  
många områden där konkurrensen på marknaden var tillräcklig för att  
tillgodose behovet av samhällsomfattande tjänster. Ett sådant område  
kunde enligt utredningen i och för sig vara ekonomibrevsändningar av  
försorterad post i storstadsområdena. På denna marknad fanns en  
konkurrent till Posten, nämligen Bring Citymail. Post- och kassaservice-  
utredningen bedömde emellertid att postmarknaden inte var mogen för  
att begränsa tillämpningsområdet för den samhällsomfattande post-  
tjänsten.  
Sedan Post- och kassaserviceutredningens studie har exempelvis  
konkurrensen på paketmarknaden för distribution mellan konsumenter  
ökat genom att Schenker Privpak AB och DHL Express AB etablerat sig  
på denna marknad. Vidare kan antas att framtida brevvolymer kommer  
att minska till följd av ökad elektronisk kommunikation samt att andelen  
tidskritiska försändelser, s.k. A-brev, kommer att minska. Det är svårt att  
dra några säkra slutsatser om marknadens utveckling. Det går dock inte  
att bortse från att det i dag finns flera aktörer på vissa delar av  
marknaden. 51
 

Posten upprätthåller en mycket hög kvalitet på posttjänsten. Kvaliteten uppfyller de krav som finns inskrivna i bolagets tillståndsvillkor och vad gäller befordringstider överträffar Posten med god marginal dessa krav. Det finns för närvarande inte heller något som talar för att Posten i framtiden i någon avgörande grad kommer att förändra sin verksamhet i Sverige.

Vidare följer av bolagsordningen för Posten Norden AB (publ) att verksamhetsföremålet för bolaget ska vara att bedriva rikstäckande postverksamhet i Sverige. Regeringen har fått riksdagens godkännande att minska statens ägarandel i det sammanslagna svenska och danska postbolaget som lägst ner till 34 procent av röstinflytandet. Nivån valdes eftersom den innebär att staten då kan förhindra beslut bland ägarna som kräver kvalificerad majoritet, bl.a. ändringar av bolagsordningsbestämmelser om verksamhetsföremål (prop. 2007:08:143 s. 12, bet. 2007/08:NU13, rskr. 2007/08:253).

Enligt regeringens bedömning saknas det skäl att, på sätt som sker enligt den nuvarande postlagen, utse en eller flera postoperatörer att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten, om den tillgodoses av marknadens aktörer i konkurrens på kommersiella grunder. En förutsättning är då att tillståndsmyndigheten inte längre ser något behov av att utöva tillsyn över att kraven på den samhällsomfattande posttjänsten i postlagen som endast gäller om någon tillhandahållare har utsetts, är uppfyllda. Regeringen anser därför att postlagstiftningen bör inta samma principiella utgångspunkt som kommer till uttryck i 2008 års postdirektiv. Om tillhandahållarna på en fungerande marknad tillgodoser samtliga aspekter av den samhällsomfattande posttjänsten ska staten inte behöva vidta några åtgärder för att tjänsten ska säkras. Tillgodoser marknaden endast en del av den samhällsomfattande posttjänsten, behöver denna del inte omfattas av statliga åtgärder. En förutsättning för att inte utse någon tillhandahållare är alltså att alla krav på den samhällsomfattande posttjänsten enligt postlagen uppfylls.

Regeringen anser dock att tillståndsmyndigheten, bl.a. i avsaknad av en sådan marknadssituation, bör ges möjlighet att vid behov utse en eller flera tillhandhållare av samhällsomfattande posttjänst. Kraven på den samhällsomfattande posttjänsten inrymmer flera olika komponenter såsom krav rörande kvalitet, rikstäckning, tillgänglighet, prissättning och redovisning. En förutsättning för att kunna avstå från att utse en tillhandahållare är att tillståndsmyndigheten bedömer att marknaden säkerställer att samtliga krav tillgodoses, bl.a. ska den föreslagna omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten som närmare anges i avsnitt 8.1 upprätthållas. Detta innebär t.ex. att posttjänsten ska vara av god kvalitet, tillhandahållas till rimliga priser och att alla användare ska kunna ta emot postförsändelser. Vidare ska bl.a. prissättningen vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad enligt vad som behandlas i avsnitt 8.3.2 och 8.3.3.

När det gäller postförsändelser hanteras de av den eller dem som svarar för den samhällsomfattande posttjänsten i ett och samma produktionssystem oavsett om det avser kontorspost, brevlådepost eller sändningar. Vid sådant förhållande är det mot bakgrund av skyddsintressena svårt att skilja ut en viss typ av brev från den samhällsomfattande posttjänsten. Denna omständighet ska beaktas vid bedömningen om det finns skäl att

Prop. 2009/10:216

52

garantera hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten genom att utse en tillhandahållare.

En direkt följd av att någon postoperatör inte utses att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten blir, som berörts tidigare, att de bestämmelser som föreslås i avsnitt 8.3.2 vad gäller särskilda priser och andra särskilda villkor inte blir tillämpliga. Detsamma gäller de föreslagna redovisningsbestämmelserna, som behandlas i avsnitt 8.3.4. Dessa bestämmelser som har sin grund i postdirektivet gäller nämligen endast för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst. Detta följer av artikel 2.13 i 2008 års postdirektiv enligt vilken tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster definieras som den offentliga eller privata tillhandahållare av posttjänster som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster eller delar därav och vars identitet har meddelats Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 4.

En konsekvens av att någon tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten inte utses blir alltså, som också berörts av vissa remissinstanser, att tillståndsmyndighetens tillsyn inskränks eftersom ett antal av bestämmelserna i postlagen för att bli tillämpliga förutsätter att en tillhandhållare är utsedd. Detta gäller, vilket nämnts, redovisningsbestämmelserna som måste anses vara nödvändiga för att tillståndsmyndigheten ska kunna utöva tillsyn över prissättningen. Denna tillsyn är en förutsättning för att kvalitets-, prissättnings- och redovisningskraven på den samhällsomfattande posttjänsten ska kunna upprätthållas. Regleringen rörande redovisningsbestämmelserna kan därför komma att utgöra ett viktigt skäl för PTS att utse den eller de som ska tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten trots att tjänsterna som sådana kan bedömas bli utförda i Sverige utan att någon viss aktör har utsetts. Som också behandlats i avsnitt 8.1 ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fortlöpande följa utvecklingen på postområdet samt bevaka att posttjänsterna motsvarar samhällets behov och att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla. Regeringen kommer att följa utvecklingen och om tillståndsmyndigheten bedömer att en aktör inte längre behöver utses kan vidare utredning behövas av vilka effekter detta kan få, t.ex. för konkurrensen.

Ytterligare en konsekvens av att någon tillhandahållare inte utses är effekterna på pristaket i postlagen och postförordningen. Regeringen har i 7 b § postlagen bemyndigats att föreskriva att priser för tjänster som ingår i postverksamhet inte får överstiga vissa nivåer. I 8 och 9 §§ postförordningen har regeringen avgränsat pristaket att gälla priser för enstaka övernattbefordrade brev befordrade av den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst. I enlighet med riksdagens tillkännagivande den 25 januari 2006 bör förändringar av prisregleringen inom postområdet bli föremål för riksdagens prövning (rskr. 2005/06:141). För det fall någon tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst i framtiden inte kommer att utses kan regeringen i enlighet med bemyndigandet i postlagen anpassa villkoren för när pristaket ska gälla utifrån de nya omständigheterna.

Bemyndigandet i postlagen vad gäller pristaket är i dag relativt omfattande då det gäller alla försändelser inom postverksamheten. Som redogjorts för ovan har regeringen utnyttjat bemyndigandet genom att

Prop. 2009/10:216

53

endast låta priser för enstaka övernattbefordrade brev befordrade av den Prop. 2009/10:216 som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst omfattas av pristaket. I

enlighet med vad som tillämpats föreslår regeringen att bemyndigandet att meddela föreskrifter endast ska omfatta att priser för tjänster som ingår i postverksamhet och som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten inte får överstiga vissa nivåer, då det inte föreligger några skäl att ha ett vidare bemyndigande.

8.3 Prissättning och redovisning  
8.3.1 Bakgrund  
Prissättning – artikel 12 i postdirektivet och postlagen  
I artikel 12 i postdirektivet anges principerna för prissättning av de  
samhällsomfattande tjänsterna. Enligt artikel 12, i dess lydelse enligt  
1997 års postdirektiv, måste priserna vara rimliga och ge samtliga  
användare möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls.  
Vidare framgår att priserna för var och en av de tjänster som ingår i  
tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna ska grunda sig på  
kostnaderna. Medlemsstaterna får besluta att en enhetlig taxa ska gälla  
inom hela det nationella territoriet. Tillämpningen av en enhetlig taxa  
utesluter inte att den eller de som tillhandahåller samhällsomfattande  
tjänster har rätt att ingå individuella avtal om priser med kunder.  
Avgifterna måste vara klara och tydliga och icke-diskriminerande.  
Artikel 12 kompletterades genom Europaparlamentets och rådets  
direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv  
97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemen-  
skapen (EGT L 176, 5.7.2002, s. 21, Celex 32002L0039) med  
bestämmelserna att när de som tillhandahåller samhällsomfattande  
tjänster använder sig av specialavgifter, t.ex. gentemot stor- och före-  
tagskunder eller förmedlare av post från olika kunder, ska de tillämpa  
principerna om insyn och icke-diskriminering både på specialavgifterna  
och tillhörande villkor.  
Postlagens bestämmelser med syfte att skydda mot alltför kraftiga pris-  
ökningar av de samhällsomfattande tjänsterna grundar sig delvis på post-  
direktivet men motiveras även, vad gäller kravet på enhetliga priser som  
får ställas av medlemsstaterna enligt postdirektivet, av postpolitiska skäl.  
Då postdirektivets krav på prissättningen inte har ansetts tillräckliga i  
Sverige för att skydda postkunderna mot alltför höga portokostnader, har  
dessa krav kompletterats med en särskild prisreglering.  
Kraven gällande prissättningen i postlagen utgår från skyddsintressen  
både vad gäller konsumenter och konkurrenter. Det finns ett generellt  
prisskydd i postlagen genom kraven att den samhällsomfattande post-  
tjänsten i landet ska erbjudas alla till rimliga priser (1 §), att enstaka  
postförsändelser som ingår i tjänsten ska befordras till enhetliga priser  
samt att tjänsten ska tillhandahållas till priser som grundar sig på kost-  
naderna (7 a § första stycket 1). Som redan nämnts i avsnitt 8.2.2 finns  
också ett specifikt skydd, det s.k. pristaket, enligt vilket regeringen  
bemyndigats att föreskriva att priser för tjänster som ingår i postverk-  
samhet inte får överstiga vissa nivåer (7 b §). Regeringen har i post- 54

förordningen (8 och 9 §§) avgränsat pristaket att gälla priser för enstaka Prop. 2009/10:216 övernattbefordrade brev befordrade av den som tillhandahåller samhälls-

omfattande posttjänst. I postlagen finns vidare en bestämmelse, som grundas på postdirektivet, om en skyldighet för den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst att hålla villkoren för tjänsten allmänt tillgängliga (7 a § första stycket 3).

Redovisning – artikel 14 i postdirektivet och postlagen

Av artikel 14 i postdirektivet följer att de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska sköta sin redovisning i enlighet med bestämmelserna i direktivet. Tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster ska bl.a. i den interna redovisningen ha skilda konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och de som inte gör det.

Bestämmelserna om redovisning i postdirektivet har genomförts i postlagen genom 7 a § första stycket 2 enligt vilken den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst årligen ska redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlighet med postdirektivet. Enligt tredje stycket samma paragraf får närmare föreskrifter om krav enligt första stycket, t.ex. på kostnadsredovisningssystem, meddelas av regeringen eller tillståndsmyndigheten.

8.3.2Icke-diskriminerande prissättning och insyn

Regeringens förslag: Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn samt icke-diskriminerande.

För den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten ska gälla att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke-diskriminerande vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna

tillstyrker förslaget, nämligen Statskontoret, Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Lycksele kommun, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Fria Postoperatörers förbund, SDR Svensk Direktreklam AB, Itella AB och Bring Citymail. Även PTS tillstyrker förslaget och anför att det är särskilt viktigt att särskilda priser/rabatter och villkor tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt mellan kunder med likartade förutsättningar avseende volymer, eventuellt förarbete och övriga parametrar som normalt vägs in vid prissättningen. Kunderna ska på förhand självständigt kunna beräkna vilka priser och eventuella rabatter de är berättigade till under vissa givna förutsättningar. Vidare anförs att det tydligare bör framgå vad som avses med insyn. SDR Svensk Direktreklam AB och Itella AB framhåller att det behövs bättre tillsyn av kraven på prissättning. Statskontoret tillstyrker förslagen om förtydliganden av prissättningen och insyn för att dessa förslag sannolikt gör

det enklare att i framtiden uppskatta nettokostnaderna eller netto-

55

intäkterna för den samhällsomfattande posttjänsten. DHL Express AB anser att insynen bör vara offentlig för att skapa transparens och för att säkerställa att intäkter från posttjänsten inte subventionerar andra konkurrensutsatta tjänster som tillhandahålls av postföretaget. SEKO avstyrker förslaget. Posten avstyrker utredningens förslag att införa en bestämmelse om icke-diskriminering i postlagen då det som ska regleras redan omfattas av konkurrenslagens förbud mot missbruk av dominerande ställning och då införandet av konkurrensregler i postlagen leder till dubbelreglering och samtidig prövning av konkurrensrättsliga frågor utifrån olika regelverk.

Skälen för regeringens förslag: Kraven enligt artikel 12 i 1997 års postdirektiv på att priserna för de samhällsomfattande tjänsterna ska vara klara och tydliga och icke-diskriminerande genomfördes delvis genom en uttrycklig bestämmelse i postlagen om att villkoren för tjänsten ska hållas allmänt tillgängliga. Något motsvarande krav på att priserna ska vara icke-diskriminerande infördes inte i postlagen. På uppdrag av regeringen redovisade PTS i april 2004 att artikel 12 i postdirektivet genomförts i svensk rätt på ett ändamålsenligt sätt. Kravet i direktivet på icke-diskriminerande priser bedömdes vara uppfyllt genom konkurrenslagen och till viss del av EU:s motsvarande konkurrensregler.

Post- och kassaserviceutredningen konstaterade (SOU 2005:5 s. 289 f.) däremot att genomförandet av artikel 12 i svensk rätt inte var ändamålsenligt. För att artikel 12 och dess icke-diskrimineringskrav skulle vara genomfört i svensk rätt måste nämligen konkurrensrättens förbud mot missbruk av dominerande ställning vara tillämpligt. Både postdirektivet och postlagen förutsätter att samhällsomfattande posttjänster kan tillhandahållas av flera postoperatörer och att det inte bara behöver vara en enda aktör som tillhandahåller en riksomfattande tjänst. Utredningen påpekade att den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst inte behöver ha en dominerande ställning på en relevant marknad, även om det sannolikt var fallet idag. Slutsatsen blev att om den eller de aktörer som tillhandahöll den samhällsomfattande posttjänsten inte hade en dominerande ställning på den relevanta marknaden blev konkurrensrättens förbud mot missbruk av en sådan ställning inte tillämpligt.

Kravet i artikel 12 i 1997 års postdirektiv på att priserna ska vara ”klara och tydliga” uttrycks i 2008 års postdirektiv i stället som att priserna ska vara ”öppna för insyn”. Principen om insyn i 1997 års postdirektiv uttrycks i 2008 års postdirektiv som principen om öppenhet. I alla de tre postdirektiven används i den engelska versionen begreppen ”transparent” och ”principle of transparency”.

Genom 2002 års postdirektiv kom ett förtydligande om specialavgifter och tillhörande villkor för vissa kundkategorier att läggas till i artikel 12. Förtydligandet innebär att principerna om insyn och icke-diskriminering ska iakttas vid tillämpning av dessa särskilda priser och villkor. Av skäl 29 till 2002 års postdirektiv framgår närmare vad gäller bestämmelsen om specialavgifter och tillhörande villkor att de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster normalt erbjuder tjänster, t.ex. till stor- och företagskunder samt förmedlare av post från olika kunder (användare i 2008 års postdirektiv), vilka ger dem möjlighet att gå in i postkedjan i olika led och på andra villkor jämfört med vad som gäller för vanliga brevtjänster. När detta sker ska principerna om insyn och icke-

Prop. 2009/10:216

56

diskriminering tillämpas. Ändringarna genom 2002 års postdirektiv bedömdes inte kräva några ändringar i postlagen. I 2008 års postdirektiv har bl.a. en förändring gjorts i artikel 12 femte strecksatsen som klargör att icke-diskriminerande priser ska vara tillgängliga särskilt för enskilda användare samt små och medelstora företag. Tidigare användes formuleringen konsumenter. Övergången till begreppet användare i stället för konsumenter poängterar att icke-diskrimineringen är viktig inte enbart för slutkunder, utan även för alla som på olika sätt köper tillträde till distributionskedjan i någon del av denna.

Regeringen anser att artikel 12 i postdirektivet på ett tydligare sätt bör införlivas i postlagen och att det bör framgå att prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn samt ickediskriminerande. Den som utsetts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten ska även tillämpa principerna om öppenhet och icke-diskriminering vid användning av särskilda priser och andra särskilda villkor. Priser och andra villkor ska tillämpas lika i förhållande till olika avtalsparter, såväl faktiska som möjliga sådana. Sådana avtalsparter kan exempelvis vara företagskunder, förmedlare av post från olika användare och andra postoperatörer. De särskilda priserna och villkoren ska även gälla för användare, t.ex. enskilda användare och små och medelstora företag, som använder posttjänster på liknande sätt. Priserna och villkoren ska sålunda även gälla för de användare som uppfyller villkoren för de särskilda priserna, dvs. om användarna uppfyller villkoren för när tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster använder sig av särskilda avgifter gentemot stor- och företagskunder samt förmedlare av post från olika användare ska de ha rätt till de särskilda avgifterna. Regleringen om att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor innebär att de principer som ligger till grund för prissättningen och villkoren ska vara öppna för insyn. Kravet på insyn medför inte att alla avtal ska redovisas öppet i detalj, men däremot att en tydlig redovisning ska ske av de principer som ligger till grund för beräkningen av priser och rabatter samt övriga villkor i avtal som avviker från de officiella villkoren.

Posten har anfört att bestämmelser om icke-diskriminering inte kan införas i postlagen eftersom det leder till dubbelreglering och samtidig prövning av konkurrensrättsliga frågor utifrån olika regelverk. Av skälen till 2008 års postdirektiv (skäl 59) framgår att direktivet inte påverkar tillämpningen av bestämmelserna om konkurrens i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det innebär att fördragets konkurrensregler om t.ex. förbud mot missbruk av dominerande ställning i artikel 102 i EUF-fördraget kan tillämpas utan hinder av reglerna i postlagen när handeln mellan medlemsstater påverkas. Förbudet i 2 kap. 7 § konkurrenslagen (2008:579) mot missbruk av dominerande ställning bygger på förbudet i artikel 102 i EUF-fördraget. Förbudet förutsätter för sin tillämpning att ett företag missbrukar sin dominerande ställning på marknaden. Här måste alltså fastställas om företaget har en sådan ställning på marknaden att det kan agera utan att ta nämnvärd hänsyn till reaktioner från t.ex. konkurrenter eller konsumenter. Dessutom måste det bedömas om marknadsbeteendet är av sådant slag att det direkt kan skada kunderna eller konsumenterna eller om det indirekt kan skada dem

Prop. 2009/10:216

57

genom att påverka strukturen för en effektiv konkurrens. Motsvarande Prop. 2009/10:216 krav uppställs inte för att tillämpa de föreslagna reglerna om icke-

diskriminering i postlagen. Reglerna om icke-diskriminering i postlagen gäller för den postoperatör som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, oavsett om operatören har en dominerande ställning på marknaden eller ej. Därför torde det inte vara fråga om någon dubbelreglering som medför att regler om icke-diskriminering inte kan införas i postlagen. När det gäller frågan om en samtidig prövning kan det inte uteslutas att både postlagen och konkurrenslagen kan vara tillämpliga i ett enskilt fall när en operatör kan anses ha en dominerande ställning på marknaden. En prövning kan ske enligt postlagen av tillståndsmyndigheten. Även Konkurrensverket, som är behörigt att tillämpa förbudet mot missbruk av dominerande ställning i såväl EUF-fördraget som konkurrenslagen, kan inleda en prövning. Vid sådant förhållande bör myndigheterna vidta åtgärder i samråd med varandra för att lösa det uppkomna problemet på ett ändamålsenligt sätt. Den omständigheten att prövningen enligt de olika regelverken i någon mån kan sammanfalla utgör enligt regeringens mening inte något hinder mot att införa regler om icke-diskriminering i postlagen. I det sammanhanget bör också noteras att det i postlagen finns bestämmelser som hindrar att någon åläggs att betala vite enligt postlagen när denne redan har ålagts att betala vite eller konkurrensskadeavgift enligt konkurrenslagen.

Vad som avses med att priserna ska vara öppna för insyn och ickediskriminerande, berörs närmare i skälen till 1997 års postdirektiv. I skäl 14 i direktivet framgår att de som utnyttjar de samhällsomfattande tjänsterna måste ges tillräcklig information om utbudet av de tjänster som erbjuds, leverans- och användarvillkor, kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls samt priser. Vidare framgår av skäl 26 samma direktiv att priserna för de samhällsomfattande tjänsterna bör vara objektiva, öppna för insyn, icke-diskriminerande och grunda sig på kostnaderna för att säkerställa en fullgod förvaltning av de samhällsomfattande tjänsterna och förhindra snedvridning av konkurrensen. Kraven gäller för alla tjänster som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten. I avsnitt 8.3.3 finns förslag som ger befogenhet att meddela föreskrifter i detta avseende.

8.3.3Kostnadsorienterade priser

Regeringens förslag: Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara kostnadsorienterad och främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om kraven på prissättningen, vilket inbegriper kraven att den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad, att den ska främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten samt att vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke-diskriminerande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. 58

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig särskilt över utredningens förslag tillstyrker förslaget, däribland

Konkurrensverket, PTS, Bring Citymail, Statskontoret, Lycksele kommun, Itella AB och SDR Svensk Direktreklam AB. Konkurrensverket anför att målkonflikter kan uppstå såvitt avser kravet att den samhällsomfattande posttjänsten ska tillhandahållas till kostnadsorienterade priser och kravet att priserna ska främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten, dvs. ett effektivt resursutnyttjande. Därför är det viktigt att klargöra vilka principer som ska gälla för prissättningen samt vilka kostnads- och intäktsuppgifter som Posten ska redovisa till PTS, för att myndigheten ska kunna utöva en effektiv tillsyn. PTS understryker vikten av att särskilda villkor tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt mellan kunder med likartade förutsättningar. Kunderna ska på förhand kunna beräkna vilka priser de är berättigade till under vissa givna förutsättningar. Ekonomistyrningsverket konstaterar att båda begreppen ”kostnadsrelaterade priser” och ”kostnadsorienterade priser” saknar vedertagen ekonomisk innebörd, men att kostnadsrelaterade priser på språkliga grunder är att föredra. Dock anser verket, samt även Fria Postoperatörers förbund, att det bästa vore att behålla den gällande skrivningen i postlagen om ”priser som grundar sig på kostnaderna”. Posten avstyrker förslaget att använda begreppet kostnadsorienterade priser i stället för kostnadsrelaterade priser. Någon avgörande skillnad kan inte anses föreligga mellan begreppen, men den språkliga överensstämmelsen med postdirektivet är viktig. Även SEKO avstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som behandlats tidigare har postdirektivets krav i artikel 12 på att priserna ska grunda sig på kostnaderna förts in i 7 a § första stycket 1 postlagen. I artikel 12 andra strecksatsen i 2008 års postdirektiv har dock lydelsen att priserna ska grunda sig på kostnaderna ändrats till att priserna ska vara kostnadsrelaterade. Av direktivet framgår inte att det finns någon egentlig betydelseskillnad mellan dessa formuleringar, och så bedöms heller inte vara fallet, dock att begreppet kostnadsrelaterade, vilket i den engelska versionen av direktivet uttrycks som ”cost-oriented”, får anses vara mer väldefinierat. Postlagen bör ändras i enlighet med 2008 års postdirektiv.

Någon avgörande skillnad synes inte föreligga mellan tillämpningen av begreppen kostnadsrelaterade priser och kostnadsorienterade priser. Begreppet kostnadsorienterade priser används i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som PTS utövar tillsyn över. Enhetliga begrepp i de lagar som PTS utövar tillsyn över bidrar till en ökad tydlighet. Redan idag utövar PTS tillsyn över att den samhällsomfattande posttjänsten tillhandahålls till kostnadsbaserade priser. Regeringen föreslår att begreppet kostnadsorienterade priser även används i postlagen, trots att begreppet kostnadsrelaterade priser används i 2008 års postdirektiv. Eftersom ingen förändring i sak är avsedd kommer den praxis som myndigheten har utvecklat även fortsättningsvis att ligga till grund för myndighetens tillsyn över att kostnadsorienterade priser tillämpas.

I artikel 12 andra strecksatsen i 2008 års postdirektiv har ytterligare en förändring gjorts, som bör genomföras i postlagen. Priserna på de samhällsomfattande tjänsterna ska även ge incitament till ett effektivt tillhandahållande av den samhällsomfattande tjänsten. Regeringen anser att motsvarande ändring bör införas i postlagen.

Prop. 2009/10:216

59

I den gällande postlagen finns i 7 a § tredje stycket ett bemyndigande Prop. 2009/10:216 för regeringen eller tillståndsmyndigheten att meddela föreskrifter om de

krav som den som tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla, bl.a. att tjänsten ska tillhandahållas till kostnadsbaserade priser och att villkoren för tjänsten ska hållas allmänt tillgängliga. I förordning har rätten att meddela föreskrifter givits till PTS. Ett liknande bemyndigande bör ges till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringens avsikt är att i förordning, på samma sätt som nu gäller, bemyndiga PTS att meddela dessa föreskrifter. PTS kommer därmed att få möjlighet att meddela föreskrifter om prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten och också närmare kunna specificera bl.a. vad som avses med att prissättningen ska vara öppen för insyn, utöver vad som angivits i avsnitt 8.3.2. Föreskrifterna om att prissättningen ska vara öppen för insyn bör anpassas till de konkurrensförutsättningar som gäller på olika delar av postmarknaden.

8.3.4Redovisning

Regeringens förslag: Den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten ska i den interna redovisningen ha olika konton för att tydligt skilja mellan de tjänster och produkter som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten och de som inte gör det. Den interna redovisningen ska även i övriga delar ställas upp i överensstämmelse med postdirektivet.

Tillståndsmyndigheten ska få besluta att dessa krav på redovisningen inte behöver tillämpas om de förutsättningar som anges i artikel 14.8 postdirektivet föreligger.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om kraven på redovisningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.  
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av PTS, Itella AB och Posten.  
Fria Postoperatörers förbund som tillstyrker förslaget om särredovisning  
ställer sig dock mycket tveksam till möjligheten för tillståndsmyndig-  
heten att besluta om undantag från redovisningen. Övriga remissinstanser  
har varken avstyrkt eller yttrat sig särskilt över förslaget. PTS anför  
särskilt att Posten enligt nuvarande rutiner tillhandahåller en kalkyl-  
databas med uppgifter om kostnader för produkter och tjänster för  
myndighetens granskning. Uppgifterna omfattar såväl de produkter och  
tjänster som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten, som de  
som faller utanför definitionen och ger nödvändigt underlag för  
beräkningar och kontroller av de tjänster som ingår i den samhälls-  
omfattande posttjänsten. Redovisningen är tekniskt enkel att administrera  
och innebär inte någon större belastning för Posten i uppgiftslämnar-  
hänseende. Enligt PTS uppfyller denna praxis kravet på skilda konton i  
den interna redovisningen för den grundläggande ekonomiska tillsynen.  
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om redovisning i  
artikel 14 i postdirektivet förutsätter att en eller flera postoperatörer  
utsetts att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna (jfr artikel 2.13  
med artikel 4 i 2008 års postdirektiv). För svenska förhållanden kommer 60

detta att innebära att bestämmelserna om redovisning i postlagen som delvis hänvisar till postdirektivet endast kommer att bli tillämpliga om tillståndsmyndigheten har använt sig av möjligheten att utse en tillståndshavare att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten, se närmare härom i avsnitt 8.2.2.

Enligt 7 a § postlagen och 10 § postförordningen (1993:1709) föreskriver PTS i Postens tillståndsvillkor hur Posten ska ställa upp sin interna redovisning för att uppfylla artikel 14. Genom tillsynsbestämmelserna i postlagen kan tillståndsmyndigheten på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Förutom dessa bestämmelser finns även kravet för den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst att redovisa verksamheten i enlighet med postdirektivet. PTS får vidare meddela närmare föreskrifter om de krav på redovisning som ställs enligt artikel 14 i postdirektivet. PTS får dessutom i tillståndsvillkor enligt 5 b § postlagen föreskriva villkor för tillståndshavaren att på visst sätt fullgöra redovisningsskyldigheten enligt artikel 14 i postdirektivet.

Artikel 14 i postdirektivet (1997 års direktiv ändrat genom 2008 års direktiv) medför en skyldighet för medlemsstaterna att se till att det finns ett detaljerat kostnadsredovisningssystem som tillämpas av de postoperatörer som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Vad gäller fördelning av kostnader anges i artikel 14 i 2008 års postdirektiv att kostnader som direkt kan hänföras till en bestämd tjänst eller produkt ska hänföras till denna. Vidare anges utförligt hur gemensamma kostnader, dvs. kostnader som inte direkt kan hänföras till en bestämd tjänst eller produkt, ska fördelas. Bestämmelserna om kostnadsredovisningssystemet och en uppdelad och öppen redovisning avser primärt att förhindra korssubventionering. Vidare syftar bestämmelserna till att ge tillräckligt detaljerad information om räkenskaperna för att kunna säkerställa att prissättningen av de samhällsomfattande tjänsterna följer de krav och principer som den ska uppfylla, bl.a. kravet på rimliga och kostnadsorienterade priser samt principerna om öppenhet och ickediskriminering. Ändamålet är att säkerställa en fullgod förvaltning av de samhällsomfattande tjänsterna och förhindra snedvridning av konkurrensen (se skäl 41 i 2008 års postdirektiv och jfr skäl 26 i 1997 års postdirektiv).

Redovisningsbestämmelserna utgör således ett viktigt verktyg för tillståndsmyndigheten vid kontroll av att de olika kraven på prissättningen efterlevs. Mot denna bakgrund finns det skäl att i postlagen införa en tydlig anvisning gällande redovisningssystemet för den som utsetts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten. Denna reglering kan komma att utgöra ett viktigt skäl för PTS att utse den eller de som ska tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten, trots att tjänsterna kan bedömas bli utförda i Sverige utan att någon viss aktör har utsetts. PTS bör även ha möjlighet att vid vite ålägga en sådan aktör att följa bestämmelserna. Regeringen föreslår därför att den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten i den interna redovisningen ska ha olika konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten och de som inte gör det. Den interna redovisningen ska även i övriga delar ställas upp i överensstämmelse med postdirektivet.

Prop. 2009/10:216

61

Genom artikel 14.8 i postdirektivet ges medlemsstaterna en möjlighet Prop. 2009/10:216 att inte tillämpa redovisningskraven i artikel 14. I 2008 års postdirektiv

har denna möjlighet begränsats jämfört med tidigare. Numera följer att om en medlemsstat avstått från att använda de finansieringssystem för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster som medges enligt artikel 7, och om den nationella tillsynsmyndigheten kontrollerat att ingen av dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster erhåller statligt bistånd, dolt eller på annat sätt, samt att fri konkurrens råder på marknaden, får den nationella tillsynsmyndigheten besluta att inte tillämpa kraven i artikel 14. I postlagen bör det tydliggöras att denna möjlighet att göra undantag från redovisningsbestämmelserna finns. Regeringen anser därför att det av postlagen bör framgå att tillståndsmyndigheten kan besluta att ovanstående krav på redovisningen inte behöver tillämpas om de förutsättningar som anges i artikel 14.8 föreligger.

Regeringens avsikt är att i förordning bemyndiga PTS att meddela föreskrifter om redovisningskraven.

9 Postal infrastruktur

9.1Bakgrund

Enligt artikel 11 a i 2008 års postdirektiv får medlemsstaterna, om det krävs för att skydda användarnas intressen eller för att främja effektiv konkurrens, se till att alla postoperatörer på villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande har tillgång till delar av infrastruktur eller tjänster som tillhandahålls inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten, t.ex. postnummersystem, adressdatabaser, postboxar, brevlådor, uppgifter om adressförändringar, eftersändningsservice, returservice.

I Sverige har sedan tidigare identifierats ett behov av att reglera tillgången till anläggningar för postöverlämning vilket det återfinns bestämmelser om i 5 d § postlagen (1993:1684). Marknadens aktörer har vidare ett gemensamt ägt bolag, Svensk Adressändring AB, som hanterar adressändringar. Bolaget agerar konkurrensneutralt och är öppet för alla som har tillstånd att bedriva postverksamhet.

I svensk rätt avses med begreppet postal infrastruktur de system och anordningar som behövs för att postbefordran i samhället ska kunna fungera effektivt och tillförlitligt. Det som omfattas är postnummersystemet, postboxar, eftersändning av post och adressändring. Däremot omfattas inte frågor om tillgång för postoperatörer till andra postoperatörers terminaler, sorteringsmaskiner, brevbärarutdelning eller liknande (prop. 1998/99:95 s. 9). Frågan om tillgång till annan postoperatörs distributionskedja berörs närmare i avsnitt 10.

62

9.2 Postnummersystemet Prop. 2009/10:216

Regeringens förslag: Inte bara regeringen utan även den myndighet som regeringen bestämmer ska få utse en tillståndshavare som tillhandahåller posttjänster att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet.

Andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet ska hos tillståndsmyndigheten få begära en ändring i postnummersystemet. Om det finns särskilda skäl, ska tillståndsmyndigheten få besluta att den begärda ändringen ska ske. Dessförinnan ska tillståndsmyndigheten höra den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet, andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanser: De remissinstanser som kommenterat utredningens

förslag vad gäller möjligheten att begära ändring i postnummersystemet, tillstyrker detsamma, däribland Statskontoret, Post- och telestyrelsen (PTS), Konkurrensverket, SDR Svensk Direktreklam AB, SEKO – Facket för Service och Kommunikation, Tidningsutgivarna och Bring Citymail Sweden AB (Bring Citymail). Posten AB (Posten), som visserligen inte har något att invända mot utredningens förslag, anför dock vad gäller förslaget om ändring i postnummersystemet att förslaget är grundlöst. Konkurrensverket anser att PTS mandat bör stärkas så att myndigheten kan ingripa och besluta om begärd ändring. Fria postoperatörers förbund anför att företag med eget postnummer ska kunna behålla detta vid byte av postoperatör. SDR Svensk Direktreklam AB menar att även andra berörda aktörer än postoperatörer bör ha möjlighet att initiera ärenden hos PTS.

Skäl för regeringens förslag: Enligt 7 a § andra stycket postlagen ska regeringen utse en tillståndshavare som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Tillståndsmyndigheten ska godkänna ändringar i systemet som inte endast berör enstaka postadressater. Den som tillhandahåller postnummersystemet ska på begäran lämna ut postnummer för postboxanläggningar inom postnummerområden till andra tillståndshavare. Tillståndsmyndigheten får bevilja undantag i enskilda fall från denna skyldighet, om den i beaktansvärd utsträckning skulle försvåra ett ändamålsenligt utnyttjande av postnummersystemet.

Postnummersystemet förvaltas enligt ett beslut av regeringen av Posten sedan den 1 juli 1999 (dnr N1999/7906/ITFOU). Som stöd i Postens förvaltning av postnummersystemet har ett postnummerråd inrättats. I rådet deltar, förutom Posten, PTS, Bring Citymail, Fria Postoperatörers Förbund, Lantmäteriet och Skatteverket. Postnummerrådets syfte är dels att ge berörda parter inflytande över ändringar i postnummersystemet, dels att säkerställa att den fastställda policyn för postortsnamn följs. Posten ska enligt sina tillståndsvillkor bereda ärenden om ändringar i postnummersystemet i rådet.

Enligt regeringens bedömning är det viktigt att postoperatörer får tillgång till den postala infrastrukturen, däribland postnummer, på ett sätt som främjar en effektiv konkurrens. Om en operatör avser att etablera sig

63

på en viss del av postmarknaden bör postnumren vara utformade så att de t.ex. underlättar sortering och befordran av postförsändelser, även för andra operatörer än för den som förvaltar postnummersystemet. Det är också rimligt att förändringar genomförs som initierats även av andra operatörer, än av den som förvaltar postnummersystemet. Enligt postlagen är det inte möjligt för tillståndsmyndigheten att vidta några åtgärder om Posten och en annan postoperatör har olika uppfattningar om utformningen av postnummersystemet. Tillståndsmyndigheten har enligt 7 d § postlagen bara möjlighet att förhindra att ändringar i postnummersystemet genomförs genom att inte godkänna ändringen. Detta medför i praktiken att om den som förvaltar postnummersystemet inte genomför de förändringar som konkurrerande operatörer begär, har tillståndsmyndigheten ingen befogenhet att vidta några åtgärder.

Det finns dock behov av att ge tillståndsmyndigheten sådana befogenheter vad gäller postnummersystemet, vilket bl.a. Bring Citymail, Tidningsutgivarna och SDR Svensk Direktreklam AB påpekat. PTS anser att tillståndsmyndighetens befogenheter bör utökas så att myndigheten även får möjlighet att uppdra åt den som förvaltar systemet att genomföra vissa förändringar i postnummersystemet. Naturligtvis är det normalt Posten, som förvaltare av systemet och tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, som har bäst överblick över vilka förändringar som bör göras. Även andra operatörer än den som förvaltar systemet bör dock ges möjlighet att initiera förändringar i postnummersystemet.

Postoperatörer ska alltså hos tillståndsmyndigheten kunna begära viss ändring i postnummersystemet. Om det finns särskilda skäl ska tillståndsmyndigheten få besluta att den begärda ändringen ska ske. Sådana särskilda skäl kan vara att den begärda ändringen skulle möjliggöra en effektiv och rationell sortering och befordran av försändelser, som annars inte skulle vara möjlig hos den operatör som ansökt om förändringen. Det är dock viktigt att samtliga berörda ges möjlighet att lämna synpunkter på den begärda ändringen. Tillståndsmyndigheten ska därför inhämta synpunkter från den som förvaltar postnummersystemet, andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner, innan beslut fattas.

En följd av att det blir möjligt för tillståndsmyndigheten att avstå från att utse tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten är att förvaltare av postnummersystemet kan vara en annan tillståndshavare än den som tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten. Regeringen avser att ge PTS ett bemyndigande att utse en tillståndshavare som tillhandahåller posttjänster att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet. Den som utses att förvalta postnummersystemet bör dock vara verksam inom området för den samhällsomfattande posttjänsten.

Prop. 2009/10:216

64

9.3 Eftersändning Prop. 2009/10:216

Regeringens förslag: En postoperatör som har tillstånd att bedriva postverksamhet ska på begäran av en annan tillståndshavare se till att postförsändelser som väger högst 2 kg kan eftersändas till adresser som är belägna utanför den andre tillståndshavarens utdelningsområde.

Villkoren för eftersändning ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen förslog att eftersändningsplikten skulle anges i tillståndsvillkor.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt över utredningens förslag. Kammarrätten i Stockholm påpekar att en tillståndshavare kommer att bli skyldig att vidarebefordra även sådana postförsändelser som inte omfattas av tillståndet att bedriva postverksamhet. Det är inte självklart att tillståndshavaren tillhandahåller även andra posttjänster än sådana som omfattas av tillståndet. Hänvisningen i andra meningen till dennes egen verksamhet är då inte tillämplig på sådana försändelser som inte är föremål för postverksamheten. Villkoren för sådan vidarebefordran synes därmed oreglerade i lagförslaget. Skyldigheten torde emellertid i sådana fall kunna medföra höga styckkostnader, eftersom fullgörandet kan kräva resurser som tillståndshavaren inte normalt förfogar över. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anför att det är viktigt att alla postoperatörer på ickediskriminerande villkor har tillgång till bl.a. eftersändningsservice. Bring Citymail anför att skyldigheten att ombesörja eftersändning bör regleras i postlagen och inte bara i tillståndsvillkor. Posten anser att tillståndshavares skyldighet att eftersända postförsändelser utanför annan tillståndshavares utdelningsområde, på samma sätt som idag, bör regleras i avtal mellan postoperatörerna. Skulle en sådan reglering ändå anses nödvändig bör regleringen ske inom ramen för den postala infrastrukturen på samma sätt som idag gäller för tillgången till tillståndshavares anläggningar för postöverlämning. Därmed skulle samtliga tillståndshavare, och inte endast den tillståndshavare som fått sig ålagt detta i sina tillståndsvillkor, ha en skyldighet att bistå annan tillståndshavare med eftersändning av postförsändelser utanför det egna utdelningsområdet. SEKO instämmer i förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Posten är den enda postoperatören med ett rikstäckande distributionsnät. Övriga postoperatörer har alla mer eller mindre geografiskt begränsade distributionsområden. En följd av detta blir att operatörerna inte själva delar ut post till mottagare som har begärt eftersändning till adresser utanför det distributionsområde där de är verksamma. För att dessa operatörer ändå ska kunna utföra sina uppdrag och för att posten ska nå fram till mottagarna, väljer operatörerna normalt Posten för befordran av de eftersända försändelserna. För att få tillgång till ett praktiskt förfaringssätt och ett lägre pris än fullt porto för hantering av sådana eftersändningar utanför det egna distributionsområdet krävs att en operatör kan träffa särskilt avtal om detta med

65

Posten. Betalningen för en sådan hantering är i princip baserad på fullt porto för enstaka maskinfrankerade brev.

En reglering som föreskriver lika villkor för tillgång till den postala infrastrukturen för alla postoperatörer ger likvärdiga förutsättningar för konkurrerande operatörer. Det gäller även för företag som inte har tillgång till ett rikstäckande nät från början och oavsett möjligheterna att träffa avtal. En sådan tillgång förbättrar förutsättningarna för att skapa effektivare konkurrens på postmarknaden. En reglering bör dock utformas på samma sätt som för tillgången till tillståndshavarens anläggningar för postöverlämning, vilket bl.a. Posten påpekat. En tillståndshavare ska alltså på begäran av en annan tillståndshavare se till att postförsändelser som väger högst 2 kg kan eftersändas till adresser belägna utanför den andre tillståndshavarens utdelningsadress. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt ickediskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. Bestämmelsen medför att samtliga tillståndshavare är skyldiga att bistå en annan tillståndshavare med en sådan eftersändning. Skyldigheten att eftersända gäller givetvis enbart till mottagare med adress inom respektive tilllståndshavares utdelningsområde.

Även om problemet med eftersändningar i första hand gäller brev, är det dock viktigt att även sådana adresserade försändelser som tidningar och tidskrifter omfattas av skyldigheten att eftersända. Sådana försändelser utgör brev bara om de är inneslutna i omslag. En lämplig avgränsning av vilka försändelser som ska omfattas av skyldigheten att eftersända bör därför vara postförsändelser som väger högst 2 kg. Som Kammarrätten i Stockholm påpekat kommer bestämmelsen att innebära att en tillståndshavare blir skyldig att vidarebefordra även sådana postförsändelser som inte omfattas av tillståndet att bedriva postverksamhet, då tillståndet endast gäller brev som väger högst 2 kg. Att bestämmelsen även omfattar andra adresserade försändelser än brev, t.ex. små paket som väger högst 2 kg, torde inte utgöra något problem. Är det exempelvis fråga om en regelrätt pakettjänst som avsändaren köpt så kommer rimligen paketet ifråga hanteras hela vägen till mottagaren av den postoperatör som sålt tjänsten.

Den lagstadgade skyldigheten att eftersända ska gälla först om den åberopas av en tillståndshavare enligt postlagen. Om sådana tillståndshavare når uppgörelser på frivillig väg om att ombesörja eftersändningen är det givetvis att föredra.

Prop. 2009/10:216

66

10 Konkurrensförbättrande åtgärder Prop. 2009/10:216

Regeringens bedömning: Konkurrensförbättrande åtgärder behövs i syfte att utveckla en effektivare konkurrens på postmarknaden. Regeringen avser att utreda förutsättningarna för postoperatörers och andra företags behov av tillgång till annan postoperatörs distributionskedja.

Utredningens bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen har sammanfattningsvis bedömt att tillgång till en annan operatörs distributionskedja kan vara betydelsefullt bl.a. för mångfald på postmarknaden och att frågan bör övervägas ytterligare.

Remissinstanserna: Konkurrensen på postmarknaden och behovet av konkurrensfrämjande åtgärder på postmarknaden berörs av flera instanser, däribland Statskontoret, Post- och telestyrelsen (PTS), Tillväxtverket, Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län, SDR Svensk Direktreklam AB, Bring Citymail Sweden AB (Bring Citymail) och Fria Postoperatörers förbund. En majoritet av de instanser som särskilt yttrat sig över utredningens bedömning att utreda tillträde till annan postoperatörs distributionskedja ställer sig bakom denna. SEKO – Facket för Service och Kommunikation, Fackförbundet ST (ST), Bring Citymail och Posten AB (Posten) tillstyrker inte bedömningen. Statskontoret anför att tillträdesreglering sannolikt är den enskilda åtgärd som har störst potential att öka konkurrensen på postmarknaden. Konkurrensverket anför att Posten även framgent kommer att vara ensam marknadsaktör eller under alla omständigheter ha en mycket stark ställning inom vissa delar av den svenska postmarknaden. En tillträdesreglering inom postområdet skulle kunna skapa förutsättningar för en stärkt konkurrens och även innebära att pristaket skulle kunna avskaffas. PTS anför bl.a. att det idag inte finns några indikationer på att en utveckling mot ökad konkurrens på postmarknaden skulle vara nära förestående, snarare tvärtom. Myndigheten välkomnar förslaget att utreda förutsättningarna för en tillträdesreglering. Fria postoperatörers förbund påpekar att det är av största vikt att PTS får hantera den nya postlagen inklusive konkurrensfrågor och vill ge myndigheten en klar och tydlig roll då det gäller att främja konkurrensen. Lantbrukarnas Riksförbund (LFR) framhåller att när det gäller konkurrensfrågorna är det viktigt att alla postoperatörer på icke-diskriminerande villkor har tillgång till den postala infrastrukturen. SDR Svensk Direktreklam AB anför att de har tvingats upphöra med verksamhet inom adresserad reklam eftersom Postens starka ställning har omöjliggjort lönsamhet. SDR Svensk Direktreklam AB förespråkar vidare en separation mellan postens infrastruktur och tjänster som skulle minska konkurrensproblem som uppstår när ägaren av infrastrukturen även är verksam som tjänsteleverantör. Tidningsutgivarna anser att en tillträdesreglering skulle ge incitament för nya och befintliga aktörer att utveckla sin verksamhet och därigenom också en ökad konkurrens. Itella AB menar att tillgång till den postala infrastrukturen skulle utöka möjligheten att konkurrera. Posten anför att de möter påtaglig konkurrens inom delar av marknaden för fysiska brevförsändelser, speciellt gäller detta stora sändningar av ekonomiför-

sändelser i tättbebyggda områden, samtidigt som den framtida europeiska

67

avregleringen väntas medföra att flera stora internationella aktörer kan Prop. 2009/10:216 träda in på marknaden i Sverige. Vad gäller tillgång till postnätet anser

Posten att det saknas behov av en sådan ingripande reglering och någon ytterligare utredning av frågan behövs inte då några egentliga marknadsproblem inte visats föreligga. Posten levererar idag tjänster till mellanmän och konkurrenter på konkurrensneutrala villkor och det finns redan en reglering i konkurrenslagen om problem skulle uppstå. En sådan särskild postlagsreglering behövs inte på en avreglerad marknad och att tvinga Posten att öppna upp sitt nät kan över tiden få konkurrenshämmande verkningar i strid med reglernas syfte. SEKO anser att utredningen ägnat alltför stor uppmärksamhet åt hur konkurrensen ska öka på den svenska postmarknaden. Konkurrensen till traditionell brevförmedling kommer framför allt från kommunikationsformer som har uppstått genom en stark och snabb teknikutveckling och konkurrensfrågorna bör beskrivas i det perspektivet. Detta ger bl.a. begreppet dominerande aktör en helt annan innebörd. SEKO avvisar helt förslaget om att öppna den postala infrastrukturen för olika operatörer som en konkurrensstridig åtgärd. Alla frågor om konkurrens ska hanteras av den konkurrensrättsliga lagstiftningen. Vad gäller tillträdesregleringen anser ST att det saknas behov av en sådan ingripande reglering, eftersom utredningen inte visat på några marknadsproblem.

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Redan 2005 uppmärksammade Post- och kassaserviceutredningen i betänkandet Postmarknad i förändring (SOU 2005:5) den bristande konkurrensen på postmarknaden. Utredningen gjorde bl.a. bedömningen att det då inte fanns många områden på postmarknaden där marknaden i konkurrens tillgodosåg behovet av samhällsomfattande tjänster. Utredningen lämnade förslag som syftade till att främja konkurrensen på postmarknaden, bl.a. föreslogs att PTS skulle arbeta för att främja att postmarknaden fungerar ur ett konkurrensperspektiv i vissa särskilt angivna avseenden. Som PTS framhåller i sitt remissyttrande har inga större förändringar på marknaden skett sedan Post- och kassaserviceutredningen gjorde sina bedömningar och det finns inga indikationer på att en utveckling mot ökad konkurrens skulle vara nära förestående, snarare tvärtom. Konkurrensverket konstaterar i sitt yttrande att Posten även framgent kommer att vara en ensam marknadsaktör eller under alla omständigheter ha en mycket stark ställning inom vissa delar av den svenska postmarknaden. Konkurrensverket har dessutom i rapporten Åtgärder för bättre konkurrens – förslag (Konkurrensverkets rapportserie 2009:4) framhållit att PTS bör få i uppgift att främja en hållbar konkurrens inom postområdet på samma sätt som inom området elektronisk kommunikation. I rapporten konstateras också att åtgärder som kan genomföras för att skapa förutsättningar för ökad konkurrens gäller exempelvis postnummersystemet och regler för tillträde till Postens infrastruktur samt en utökad roll för PTS att även främja en effektiv konkurrens inom postområdet.

68

Frågan om konkurrensen på postmarknaden och ansvarfördelningen Prop. 2009/10:216 mellan PTS och Konkurrensverket uppmärksammades även av närings-

utskottet som i samband med riksdagsbehandlingen av propositionen Samgående mellan Posten AB (publ) och Post Danmark A/S (prop. 2007/80:143, bet. 2007/08:NU13, rskr. 2007/08:253) efterlyste en studie av effekterna av samgåendet. Regeringen beslutade om tilläggsdirektiv (dir. 2009:73) till 2008 års postlagsutredning i enlighet med detta. I januari 2010 redovisade utredningen sina förslag i slutbetänkandet SOU 2009:100.

Postlagsutredningen konstaterar sammanfattningsvis att konkurrensen på den svenska postmarknaden ännu inte är fullt utvecklad och att det inte finns någonting som talar för att Postens starka ställning kommer att rubbas. Det är därför väsentligt att tillträdet till den postala infrastrukturen inte utgör hinder för utvecklingen av marknaden. Av slutbetänkandet framgår också att samgåendet inte föranleder några ytterligare förändringar i postlagen, utöver de som presenterats i delbetänkandet SOU 2009:82 En ny postlag. Utredningen konstaterar dock att det finns skäl att skapa en vidgad tillsynsroll för PTS, som har lång erfarenhet av att arbeta med regleringsfrågor och med sitt uppdrag att främja effektiv konkurrens inom området för elektronisk kommunikation. Utredningen anser att PTS bör få en konkurrensfrämjande roll även på postområdet, vilket ligger väl i linje med de uppgifter och befogenheter som PTS får i den nya postlagen.

Konkurrensförbättrande åtgärder

Beträffande konkurrensfrågorna har regeringen i budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1, utgiftsområde 24, volym 11, s. 60) anfört bl.a. följande. Effektiv konkurrens är ett kännetecken för väl fungerande marknader. Konkurrens sporrar kreativitet, tillvaratar nytänkande och stimulerar kommersialiseringen av nya affärsmöjligheter. Detta leder till ett dynamiskt näringsliv med konkurrenskraftiga företag som har förutsättningar att växa och anställa ny personal vilket leder till att bryta utanförskapet. Ökad konkurrens medför också att köparnas valfrihet ökar och leder till högre kvalitet och lägre priser. En god konkurrenssituation bidrar till ökad produktivitet och till lägre inflationstryck.

Även om Sverige har ett i internationellt perspektiv konkurrenskraftigt näringsliv finns det behov av konkurrensförbättrande åtgärder på en rad områden. Trots att den svenska postmarknaden har varit liberaliserad sedan 1993 så är konkurrensen på marknaden fortfarande skör. Det finns fortfarande ingenting som tyder på någon betydande förbättring av konkurrenssituationen på den svenska postmarknaden. Även om en ökning av konkurrensen kan konstateras i vissa fall, t.ex. på paketmarknaden, är det inte troligt att alla geografiska områden i Sverige kommer att vara kommersiellt intressanta för existerande och nya postoperatörer att etablera sig inom, i varje fall inte inom en snar framtid. När postmarknaden i EU:s medlemsländer nu öppnas fullständigt för konkurrens har de stora operatörerna även börjat agera internationellt på brevmarknaden. Det finns tecken på att de tidigare nationella brevföre-

69

tagen i allt större omfattning etablerar sig i flera länder eller att de söker strategiska samarbeten med varandra över nationsgränserna.

Trots att konkurrensen har ökat på vissa delar av den svenska postmarknaden och den ökade liberaliseringen av postmarknaden inom EU, talar mycket för att Posten även framgent kommer att ha en mycket stark ställning. Regeringen gör mot den bakgrunden bedömningen att det behövs konkurrensförbättrande åtgärder i syfte att utveckla en effektiv konkurrens på postmarknaden. Genom att förstärka PTS tillsynsansvar bör förutsättningarna för att skapa en effektiv konkurrens på postmarknaden kunna förbättras.

Av remissvaren framgår att ett flertal instanser framfört synpunkter på konkurrenssituationen på marknaden och efterlyser åtgärder som skulle förbättra konkurrensen. Flera instanser tillstyrker också utredningens bedömning att postoperatörer och andra företag bör ha tillgång till en annan operatörs distributionskedja, s.k. tillträdesreglering, och att förutsättningarna för detta bör utredas närmare.

Tillträde till annan operatörs distributionskedja kan vara en sådan åtgärd som skulle kunna leda till en effektivare konkurrens på postmarknaden. Det finns inte några bestämmelser i postlagen om tillgång till andra operatörers nät, men en sådan reglering möjliggörs genom artikel 11 a i 2008 års postdirektiv. Medlemsstaterna kan med stöd av denna artikel införa åtgärder för att garantera tillgången till det allmänna postnätet på öppna och icke-diskriminerande villkor.

När den brittiska postmarknaden liberaliserades 2006 infördes en reglering som möjliggör för den brittiska regleringsmyndigheten att föreskriva villkor för tillträde till Royal Mails nät i de fall företagen inte själva kan nå en lösning. Denna möjlighet har påtagligt stärkt konkurrensen på den brittiska postmarknaden, i leden före själva utdelningen. En reglering av tillträde till en annan operatörs distributionsnät skulle kunna vidareutveckla konkurrensen på den svenska postmarknaden på liknande sätt som i Storbritannien. Att möjliggöra tillgång till ett sådant distributionsnät kan även väcka potentiella konkurrenters intresse att utveckla nya eller befintliga verksamheter, vilket vinner stöd t.ex. av Tidningsutgivarnas och SDR Svensk Direktreklam AB:s yttranden. Det skulle kunna vara företag som inte arbetar med postverksamhet men som har en sådan verksamhet som skulle kunna ges ett mervärde om den kombinerades med utdelning av post.

Vid en framtida bedömning av en tillträdesreglering måste det även beaktas att det i Sverige, till skillnad från i många andra länder, finns operatörer som lokalt eller över större delen av landet redan byggt upp en konkurrerande utdelningskedja i förhållande till Postens. En framtida tillträdesreglering bör även beakta dessa aktörer.

Som Posten m. fl. framför saknas dock underlag bl.a. vad gäller marknadsproblemen och även en analys av konsekvenserna av en sådan reglering. Ytterligare underlag är nödvändigt och förutsättningarna för en reglering behöver närmare utredas. Regeringen avser därför att utreda förutsättningarna för postoperatörers och andra företags behov av tillgång till annan postoperatörs distributionskedja.

Prop. 2009/10:216

70

11 Klagomålshantering Prop. 2009/10:216

11.1Postdirektivet

I artikel 19 i postdirektivet finns bestämmelser om klagomålshantering. Genom 2008 års postdirektiv har artikeln fått en ny lydelse. I artikel 19.1 i 2008 års postdirektiv anges att alla tillhandahållare av posttjänster ska ha förfaranden som är öppna för insyn, enkla och föga kostsamma för handläggning av postanvändarnas klagomål. Artikeln har utökats till att omfatta alla tillhandahållare av posttjänster och inte bara tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. Det ska vara möjligt att lösa tvister på ett rättvist sätt och inom rimlig tid och att tillämpa ett system för återbetalning eller ersättning. En annan nyhet är att medlemsstaterna ska uppmuntra utvecklingen av oberoende förfaranden utanför domstol för att avgöra tvister mellan tillhandahållare av posttjänster och användare. Enligt artikel 19.2 ska det också finnas möjlighet för användarna att vända sig till den behöriga nationella myndigheten i de fall där användarnas klagomål mot företag som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster inte har lösts på ett tillfredsställande sätt, utan att det påverkar andra möjligheter att överklaga.

11.2 Postoperatörernas klagomålshantering  
Enligt 5 b § första stycket 2 postlagen (1993:1684) får ett tillstånd att  
bedriva postverksamhet förenas med villkor som närmare anger hur  
kraven i 5 § ska fullgöras, dvs. att postverksamhet ska bedrivas under  
förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att  
skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätt-  
hålls.    
I förarbetena till postlagen (prop. 1997/98:127 s. 35) har vad gäller de  
villkor som kan ställas på integritetsskydd och tillförlitlighet angivits att  
Post- och telestyrelsen (PTS) i tillståndsvillkoren ska kunna ställa krav  
på att operatörerna utformar rutiner för att ta emot klagomål från kunder.  
Det kan gälla klagomål beträffande förlust, stöld eller skada samt opera-  
törernas uppfyllelse av PTS krav. Rutinerna för förfarandet ska god-  
kännas av PTS. Förfarandet ska vara öppet för insyn, smidigt och med  
rimliga handläggningskostnader Myndigheten ska därefter årligen begära  
in en redogörelse för det antal klagomål som operatören fått och hur  
dessa har hanterats. Uppgifterna utgör underlag för PTS årliga rapport till  
regeringen och i vissa fall till Europeiska kommissionen.  
Bestämmelser om tillhandahållande av den samhällsomfattande post-  
tjänsten finns i 7 a § första stycket postlagen. I paragrafen finns  
uttryckliga bestämmelser om klagomålshanteringen enligt vilka den som  
ska tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst för handläggningen  
av klagomål ska fastställa förfaranden som är öppna för insyn och ägnade  
att skapa rättvisa samt är snabba och billiga. Vidare ska den som  
tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten årligen offentliggöra  
uppgifter om antalet klagomål och hur dessa har behandlats.  
Såväl Posten AB (Posten) som övriga postoperatörer har i sina  
tillståndsvillkor krav på att det ska finnas en smidig klagomålshantering 71

som är öppen för PTS insyn. Posten har därutöver vissa rapporterings- Prop. 2009/10:216 krav knutna till klagomålshanteringen. Posten tar emot en stor mängd

reklamationer och klagomål, under 2009 hanterades ca 84 000 reklamationer och klagomål. Som den näst största operatören tog Bring Citymail Sweden AB (Bring Citymail) emot 26 700 ärenden under 2009.

PTS erfarenheter visar att klagomålshanteringen skiljer sig från operatör till operatör i förhållande till verksamhetens omfattning och utdelningsområdets storlek. För att underlätta för avsändare och mottagare att komma i kontakt med de små operatörerna anger dessa ofta ett telefonnummer, såväl i sina poststämplar som på eventuella brevlådor. Många av de små operatörerna har på grund av en god lokalkännedom och små volymer få klagomål. De lite större privata operatörerna har ofta infört en sammanhållen kundtjänstfunktion som bl.a. hanterar inkomna klagomål.

11.2.1Post- och telestyrelsens tillsyn

Tillståndsmyndigheten har enligt 15 § postlagen tillsyn över efterlevnaden av lagen och av de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen. Av 17 § postlagen framgår att tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av postlagen eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av lagen. Förelägganden får förenas med vite enligt 17 b § postlagen.

Av 5 a § postlagen framgår att ett tillstånd att bedriva postverksamhet får återkallas om en tillståndshavare inte följer bestämmelserna i lagen eller föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen. Om varning bedöms som en tillräcklig åtgärd får tillståndsmyndigheten välja detta i stället för att återkalla tillståndet.

Tillsynsärenden enligt 15 § postlagen initieras av PTS själv. Myndigheten är således inte skyldig att initiera tillsynsärenden efter propåer eller andra anmälningar från enskilda.

Till PTS inkommer regelbundet klagomål från användarna. Under 2009 tog PTS emot 400 förfrågningar och klagomål. Det är en minskning i förhållande till de närmast föregående åren då PTS tog emot uppskattningsvis 600-700 förfrågningar och klagomål från allmänheten per år. Flertalet av klagomålen vidarebefordras till berörd postoperatör för åtgärd. De flesta klagomålen åtgärdas också av operatörerna men i ett begränsat antal fall per år har myndigheten gjort bedömningen att klagomålet är av sådan art att det finns anledning att upprätta ett tillsynsärende. I allmänhet tar PTS då kontakt med berörd operatör. Efter avslutad utredning meddelar myndigheten anmälaren vilken information som framkommit och vilken bedömning myndigheten gör i det aktuella ärendet.

När PTS kontaktar operatörer med anledning av ett klagomål hörsammar de i mycket hög grad PTS synpunkter. Myndigheten har därför aldrig behövt tillgripa de sanktionsmöjligheter som står till buds.

72

11.3Klagomålshanteringen i Sverige i förhållande till postdirektivets krav

11.3.1Postoperatörernas klagomålshantering

Regeringens bedömning: Postoperatörernas klagomålshantering uppfyller de krav som postdirektivet ställer.

Regeringens förslag: Bestämmelserna om klagomålshantering i postlagen ska gälla alla tillståndshavare och inte bara den eller de som tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten.

Tillståndsvillkoren ska få förenas med en skyldighet att årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats för de tillståndshavare som inte redan omfattas av kraven på grund av att de är utsedda tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen har föreslagit att skyldigheterna att ha en klagomålshantering och att offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur dessa har behandlats ska kunna föreskrivas i tillståndsvillkor.

Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot utredningens bedömning och förslag. Kammarrätten i Stockholm har dock anfört att det inte framgår av den föreslagna postlagen att klagomålshanteringen ska omfatta klagomål från alla användare av posttjänster, vilket framgår av 2008 års postdirektiv.

Skälen för regeringens bedömning och förslag: Genom ändringen av artikel 19.1 första stycket i 2008 års postdirektiv vidgas tillämpningen av de miniminormer som gäller klagomålsförfaranden till att även omfatta tillhandahållare av andra posttjänster än samhällsomfattande tjänster. Tidigare avsåg detta krav endast tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, även om medlemsstaterna fick föreskriva att normerna också skulle tillämpas på andra. Samtidigt vidgas genom artikel 19.2 andra stycket i 2008 års postdirektiv postoperatörernas skyldighet att offentliggöra uppgifter om antalet klagomål till att, förutom omfatta tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, även omfatta andra företag som tillhandahåller tjänster inom tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster.

I samband med att postdirektivet genomfördes i svensk rätt införlivades kravet på en effektiv klagomålshantering av den som tillhanda-

håller den samhällsomfattande posttjänsten genom bestämmelserna i
7 a § postlagen. Därutöver infördes genom 5 b § första stycket

2 postlagen en möjlighet för tillståndsmyndigheten att förena tillstånd med krav på att operatörerna utformar rutiner för att ta emot klagomål från kunder om det var motiverat för att uppfylla kraven på tillförlitlighet och integritetsskydd som ställs upp i 5 § (prop. 1997/98:127 s. 35 och 47 f.).

Samtliga postoperatörer har i sina tillståndsvillkor krav på att det ska finnas en smidig klagomålshantering som är öppen för PTS insyn. Posten har därutöver vissa rapporteringskrav knutna till klagomålshanteringen.

Prop. 2009/10:216

73

PTS har i rapporten ”Postens klagomålshantering - PTS-ER-2008:17” Prop. 2009/10:216 konstaterat att Postens klagomålshantering i det stora hela uppfyller

rimliga krav på effektivitet och ändamålsenlighet. Posten tar varje år emot ett stort antal reklamationer och andra klagomål och har en organisation som bedöms vara anpassad efter detta. Enligt PTS bedömning uppfyller även övriga operatörer de krav som ställs i tillståndsvillkoren. Myndighetens uppfattning stöds av det faktum att posttjänster endast föranleder ett fåtal antal ärenden hos de kommunala konsumentvägledarna och Allmänna reklamationsnämnden.

Mot bakgrund av PTS slutsatser gör även regeringen bedömningen att postoperatörernas klagomålshantering uppfyller kraven i artikel 19 i 2008 års postdirektiv vad gäller förfaranden för klagomålshantering som är öppna för insyn, enkla och föga kostsamma för handläggning av användarnas klagomål samt kraven i andra stycket i artikeln på att förfarandena ska göra det möjligt att lösa tvister på ett rättvist sätt och inom rimlig tid.

Som tidigare nämnts finns i postlagen bestämmelser om klagomålshantering för den som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst. Samma bestämmelser tillämpas också på övriga postoperatörer genom att PTS i operatörernas tillståndsvillkor ställt krav på rutiner för klagomålshantering. För att avspegla de ändringar som skett i artikel 19 genom 2008 års postdirektiv bör det av postlagen uttryckligen framgå att alla tillståndshavare ska fastställa förfaranden för handläggningen av användarnas klagomål som är öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa, samt är snabba och medför rimliga handläggningskostnader.

Vidare bör det i postlagen tas med en bestämmelse om att tillståndsvillkoren ska få förenas med en skyldighet att årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats. Till följd av denna bestämmelse kommer tillståndsmyndigheten att i tillståndsvillkoren kunna föreskriva en skyldighet för de tillståndshavare som inte redan omfattas av dessa krav, på grund av att de är utsedda tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst, att offentliggöra uppgifter om klagomål. Genom bestämmelsen införlivas ändringen i artikel 19.2 andra stycket i 2008 års postdirektiv om att kravet på offentliggörande av uppgifter om klagomål även ska gälla för de som tillhandahåller posttjänster inom tillämpningsområdet för de samhällsomfattande tjänsterna. Vidare kommer den möjlighet att ställa krav på offentliggörande av uppgifterna, som redan idag gäller för alla postoperatörer genom deras tillståndsvillkor, tydligt framgå av postlagen.

11.3.2Alternativ tvistlösning

Regeringens bedömning: Genom den möjlighet till prövning av konsumenttvister utanför domstol som Allmänna reklamationsnämnden erbjuder uppfyller Sverige kravet på att uppmuntra oberoende förfaranden för tvistlösning utanför domstol enligt artikel 19.1 tredje stycket i 2008 års postdirektiv.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-  
ning. 74

Remissinstanserna: Har tillstyrkt eller har inte haft något att erinra mot utredningens bedömning. PTS som delar utredningens bedömning menar dock att de regler som styr Allmänna reklamationsnämndens verksamhet begränsar vilka tvister som kan tas upp till behandling av nämnden. Postdirektivet tar sikte på användare, dvs. varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller adressat drar nytta av att en posttjänst tillhandahålls. Om man vill höja ambitionsnivån på konsumentsidan, så skulle en möjlig lösning vara att beloppsgränsen hos Allmänna reklamationsnämnden sänktes för postärenden. Allmänna reklamationsnämnden (ARN) noterar särskilt att om det finns särskilda skäl eller tvisten är av principiellt intresse, kan nämnden dispensera från värdegränsen på 500 kr. Vidare anför nämnden att andelen ärenden där konsumenten får helt eller delvis bifall till sitt krav är låg, för år 2008 uppskattningsvis 16 procent. Följsamheten i postärenden är närmast hundraprocentig, vilket sannolikt hänger samman med den låga bifallsfrekvensen.

Skälen för regeringens bedömning: En nyhet i 2008 års postdirektiv är att medlemsstaterna ska uppmuntra utvecklingen av oberoende förfaranden utanför domstol för att avgöra tvister mellan tillhandahållare av posttjänster och användare (se skäl 42 till direktivet).

ARN är sedan länge ett väl inarbetat och hos allmänheten välkänt alternativt tvistlösningsorgan till domstolar, för tvister mellan konsument och näringsidkare. Till nämnden inkommer årligen 20–30 klagomål från konsumenter rörande posttjänster. För att ARN ska ta upp tvisten måste dock tvistebeloppet överstiga 500 kr. Denna begränsning kan dock inte anses stå i strid med postdirektivet och som nämnden anfört i sitt remissyttrande kan nämnden också dispensera från denna värdegräns, om det finns särskilda skäl eller om tvisten är av principiellt intresse.

I avsnitt 11.2 har det redogjorts för den klagomålshantering som varje postoperatör ska ha enligt postlagen och tillståndsvillkor. Frågan är om det mot bakgrund av de rutiner för klagomålshantering som postoperatörerna har tillskapat för att uppfylla dessa krav finns behov av ytterligare system utöver ARN.

Regeringen bedömer att ARN:s verksamhet innebär att Sverige uppfyller de krav som artikel 19.1 tredje stycket ställer på att uppmuntra oberoende förfaranden utanför domstol för tvistlösning. Det finns därför, enligt regeringens mening, ingen anledning att föreslå ett införande av någon ytterligare utomrättslig tvistlösningsmekanism vid sidan av ARN.

11.3.3Postanvändarnas rätt till ersättning

Regeringens bedömning: Genom postlagens regler om ansvarighet vid postbefordran och postoperatörernas tillämpning av dessa regler i den interna klagomålshanteringen uppfyller Sverige postdirektivets krav på att säkerställa att det inom ramen för postoperatörernas klagomålshantering, i befogade fall, finns möjlighet att kompensera postanvändarna i samband med förlust, stöld eller skada eller när kvalitetsnormer inte följs.

Prop. 2009/10:216

75

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt över utredningens bedömning. ARN är av uppfattningen att samma civilrättsliga konsumentskydd som huvudregel bör gälla för posttjänster som för övriga konsumenttjänster. Bestämmelserna i postlagen om avsändarnas rätt till ersättning för förlust av brev m.m. innebär jämfört med övrig konsumentlagstiftning en mycket långtgående inskränkning i näringsidkarens ansvar. Speciella förhållanden inom postområdet kan medföra att särregler är motiverade, men någon sådan motivering har inte lämnats. PTS anför att även om postdirektivets krav får anses vara uppfyllt ser myndigheten att det finns utrymme att på olika sätt stärka användarnas rätt när det gäller klagomålshantering och rätt till ersättning. Detta kan dock ske inom ramen för utredningens förslag till ny postlag.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 19.1 andra stycket i 2008 års postdirektiv anges att medlemsstaterna ska säkerställa att det inom ramen för postoperatörernas klagomålshantering, i befogade fall, finns möjlighet att kompensera postanvändarna genom ett system för återbetalning och/eller ersättning i samband med förlust, stöld eller skada eller när kvalitetsnormer inte följs.

Bestämmelsen är i sak oförändrad från 1997 års postdirektiv. I skäl 42 i 2008 års postdirektiv anges dock att för att skydda användarnas intressen när postförsändelser förlorats, stulits eller skadats bör medlemsstaterna införa ett system för återbetalning och/eller ersättning.

I 6 § postlagen anges att förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren. I förarbetena till postlagen (prop. 1993/94: 38 s. 99) uttalade regeringen följande angående ansvarighet vid postbefordran.

”När det gäller vanliga brev är Postverket i dag inte skyldigt att ge ut ersättning till sina kunder för förlust eller skada. Skälet till detta är bl.a. att det inte sluts några individuella avtal om befordran av vanliga brev. Det är i efterhand mycket svårt för en kund att visa att han eller hon verkligen har postat ett visst brev. Till detta kommer att portot för brevbefordran är förhållandevis lågt. Det är enligt Postverket inte meningen att värdeföremål skall befordras i vanliga brev. Om det sker, får kunden stå risken för en eventuell skada eller förlust. Om kunden vill ha ett ekonomiskt skydd har han eller hon att skicka försändelsen som värdeförsändelse.

--------

Regeringen anser att postlagens ansvarighetsregler i fråga om brev bör knyta an till vad som för närvarande gäller beträffande Postverkets ansvar. Principen bör vara att postbefordringsföretag inte har något ansvar, såvida inte avtal om ansvarighet har träffats mellan företaget och kunden. Det får förutsättas att det i stor utsträckning kommer att gälla standardavtal som innebär att ersättning utgår vid vissa typer av brevförsändelser, motsvarande dem för vilka Postverket idag betalar ersättning.”

Prop. 2009/10:216

76

Prop. 2009/10:216

Någon förändring av dessa delar av den svenska postregleringen övervägdes inte när postdirektivet genomfördes i svensk rätt.

Postlagens regler om ansvarighet vid postbefordran följer vad som gällde redan innan postmarknaden liberaliserades 1993. Posten har som förutsattes vid liberaliseringen fortsatt att tillhandahålla tjänster där Posten tar ansvar för försändelsen. Enligt regeringens bedömning är det i dag en fungerande ordning som innebär att användaren har möjlighet att få ersättning vid förlorat eller skadat innehåll när avsändaren använt en tjänst som ger rätt därtill. I jämförelse med annan civilrättslig konsumentlagstiftning innebär dock detta en begränsning av näringsidkarens ansvar som kan behöva ses över i takt med att posthanteringen förändras. De skäl som regeringen anförde i prop. 1993/94:38 är dock fortfarande giltiga. Regeringen kan inte se att det i dag finns behov av att utvidga postoperatörnas ansvar. De svårigheter med att visa att ett brev verkligen postats samt att portot för brevbefordran är förhållandevis lågt gör sig fortfarande gällande. För de fall postoperatörerna använder sig av avtalsvillkor som i detta avseende skulle anses vara oskäliga för en viss posttjänst kan Konsumentverket i enlighet med bestämmelserna i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden granska villkorens skälighet.

Som framgår av avsnitt 11.3.1 finner regeringen att postoperatörerna får anses ha en fungerande klagomålshantering. Inom ramen för denna klagomålshantering betalar postoperatören kompensation när de bedömer att den tjänst som användaren nyttjat ger rätt därtill. I de fall användaren inte är nöjd med operatörens hantering av klagomålet och ersättningsanspråken kan användaren vända sig till allmän domstol eller, om det är fråga om en konsument, till ARN. Regeringen anser därigenom att dagens ordning uppfyller artikel 19.1 andra stycket i 2008 års postdirektiv.

11.3.4Rätten att vända sig till behörig myndighet

Regeringens bedömning: PTS tillsyn över efterlevnaden av postlagen och av de föreskrifter och tillståndsvillkor som meddelats med stöd av lagen innebär att användarna har möjlighet att framställa klagomål om missförhållanden på postmarknaden. I och med denna ordning uppfylls kraven i artikel 19.2 första stycket i 2008 års postdirektiv om att användarna ska få vända sig till den behöriga nationella myndigheten med sina klagomål.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens  
bedömning.  
Remissinstanserna: Har inte haft några synpunkter på utredningens  
bedömning.  
Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 19.2 första stycket i  
2008 års postdirektiv framgår att utan att det påverkar andra möjligheter  
att överklaga eller få gottgörelse enligt nationell lagstiftning och gemen-  
skapslagstiftning ska medlemsstaterna säkerställa att användarna, enskilt  
eller, om nationell lag tillåter detta, tillsammans med användar- och/eller 77

konsumentorganisationer, får vända sig till den behöriga nationella Prop. 2009/10:216 myndigheten i de fall där användarnas klagomål mot företag som till-

handahåller samhällsomfattande posttjänster inte har lösts på ett tillfredsställande sätt. Bestämmelsen motsvaras av artikel 19 tredje stycket i 1997 års postdirektiv som i sin tur införlivats av medlemsstaterna på olika sätt. Några länder har utsett den nationella myndigheten till behörig myndighet och andra har inrättat en ombudsman eller annat oberoende organ. En nyhet i 2008 års postdirektiv är bestämmelsen i artikel 19.1 tredje stycket vad gäller alternativ tvistlösning. Ändringen förtydligar att det som avses i artikel 19.2 första stycket är något annat än en sådan alternativ tvistlösning som ARN erbjuder. Enbart möjligheten att vända sig till ARN torde därför inte uppfylla kraven i artikel 19.2 första stycket.

Att användarna enligt artikeln får vända sig till den behöriga nationella myndigheten innebär inte att denna myndighet behöver vara densamma som tillsynsmyndigheten. Det är inte heller fråga om en rätt för användaren att överklaga ett beslut från postoperatören utan endast en rätt att vända sig till behörig myndighet. Postdirektivet ger inte heller den som vänt sig till den behöriga myndigheten rätt att överklaga myndighetens agerande med anledning av att en användare vänt sig till myndigheten med klagomål. 2008 års postdirektiv tar sikte på att liberalisera en marknad där flertalet medlemsstater har monopol på posttjänster och inte alltid haft en oberoende tillsyn. Mot bakgrund av detta bör bestämmelsen inte ges annan innebörd än dess ordalydelse, dvs. att användarna ska tillförsäkras en rätt att framföra sina klagomål till en behörig myndighet. Denna möjlighet är särskilt viktig när det gäller klagomål som rör den samhällsomfattande posttjänsten.

PTS utövar enligt 15 § postlagen tillsyn över efterlevnaden av lagen och av de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen. I PTS uppgifter ingår att bevaka att samhällsomfattande posttjänst finns att tillgå. PTS följer detta ur ett konsument- och regionalpolitiskt perspektiv och i nära samarbete med andra berörda myndigheter.

Enskilda användare har dock, enligt fast praxis, inte rätt att anhängiggöra tillsynsärenden enligt postlagen utan initiativet tillkommer PTS. Det hindrar emellertid inte att enskilda vänder sig till PTS med sina klagomål.

Även om PTS inte behöver initiera ett tillsynsärende när enskilda användare vänder sig till myndigheten med sina klagomål följer av förvaltningsrättliga principer att en sådan framställan bör besvaras. Myndigheten ska därför normalt genom skriftligt svar till användaren eller på annat sätt ge besked om sitt agerande med anledning av de förhållanden som användaren fäster myndighetens uppmärksamhet på. För användarna innebär således PTS tillsyn en möjlighet att påkalla tillsynsmyndighetens uppmärksamhet när förväntade förhållanden inte råder och en vetskap om att missförhållanden kan upptäckas. Denna ordning bedöms uppfylla de begränsade krav som artikel 19.2 första stycket i 2008 års postdirektiv ställer.

78

11.3.5 Andra åtgärder för att stärka användarnas möjligheter Prop. 2009/10:216
  att tillvarata sin rätt  

Regeringens bedömning: PTS bör ges i uppdrag att verka för att postoperatörerna lämnar tydligare information om hur användarna ska gå till väga för att tillvarata sin rätt.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte haft något att anföra mot bedömningen. Posten ifrågasätter dock utredningens bedömning att konsumenternas kunskap om sina rättigheter på postområdet skulle vara sämre eller lägre än inom andra områden. Lycksele kommun anser att det är positivt att konsumenternas möjligheter att ta tillvara sina rättigheter lyfts fram och att det är ett bra att ge PTS det aktuella uppdraget.

Skälen för regeringens bedömning: I syfte att öka tillsynsverksamhetens effektivitet, tydlighet och förutsägbarhet har ett arbete initierats på PTS med att se över verksamheten. PTS undersöker hur registrering, redovisning och analys av postanvändarnas klagomål kan utvecklas och bidra till omvärldsbevakningen på postområdet och en förbättrad tillsyns- och utredningsverksamhet. Med denna kunskap kommer myndigheten att kunna ta tillvara användarnas intressen i sin verksamhet på ett bättre sätt.

För att stärka användarnas möjligheter att kunna ta tillvara sina rättigheter på postområdet är det viktigt att användarna har tillgång till bra information, både från postoperatörerna och från PTS. Regeringen anser därför att PTS bör analysera hur myndigheten och postoperatörerna på ett bättre sätt kan informera användarna om vilka möjligheter som står till buds om de önskar framföra ett klagomål mot en postoperatör. PTS bör därför ges i uppdrag att verka för att postoperatörerna lämnar tydligare information om hur användarna ska gå tillväga för att tillvarata sin rätt.

12Återkallelse av tillstånd att bedriva postverksamhet

Regeringens förslag: Tillståndsmyndigheten ska få återkalla ett tillstånd att bedriva postverksamhet om tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under de senaste sex månaderna eller om tillståndshavaren har försatts i konkurs.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Har inte haft några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Det har förekommit att postopera-

törer som har tillstånd att bedriva postverksamhet aldrig har startat upp någon verksamhet. Dessa operatörer, som inte bedriver någon verksam-

het, skulle ändå kunna utnyttja de rättigheter som tillståndet medför.

79

Enligt postlagen (1993:1684) finns inte någon möjlighet att återkalla ett tillstånd när postverksamhet inte bedrivs.

Enligt 4 och 5 §§ postlagen krävs tillstånd för rätten att bedriva postverksamhet och verksamheten ska bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Vidare krävs att den som söker tillstånd ska visa att han har förutsättningar att bedriva postverksamhet.

Krav på tillstånd för att bedriva postverksamhet har motiverats med att väl fungerande postkommunikationer spelar en stor roll både för samhällsfunktioner av skilda slag som för företag och privatpersoner. Det är vidare nödvändigt att kunna anförtro postbefordringsföretag särskilda samhällsuppgifter och vissa uppgifter i samband med folkbokföring. Ytterligare skäl för tillståndsplikt är att postbefordringsföretag sammantaget befordrar stora ekonomiska värden och att ett företag som inte har vilja eller förmåga att upprätthålla de krav postlagen ställer på bedrivande av postverksamhet på kort tid kan orsaka stor skada för sina kunder (se prop. 1995/96:218 s. 31 f.).

Regeringen har i tidigare förarbeten gällande bestämmelsen om krav på tillstånd för att bedriva postverksamhet (prop. 1997/98:127 s. 33 f.) uttalat att det är regeringens mening att det ansvar som staten har för postverksamhet i landet, vid sidan om de samhällsomfattande tjänsterna, måste utgå från behovet att skydda konsumenterna från oseriösa postoperatörer. Missförhållanden, bristande tillförlitlighet och andra brister som upptäcks kan rubba allmänhetens förtroende för samtliga operatörer på marknaden.

En ansökan om tillstånd ska avslås om tillståndsmyndigheten vid utredningen konstaterar att sökandens förutsättningar att bedriva postverksamhet är bristfällig. Prövningen bör inriktas på om den sökande kan antas komma att uppfylla postlagens krav. Myndigheten ska bedöma bl.a. sökandens tidigare erfarenhet, huruvida verksamheten verkar genomtänkt och välplanerad, kännedom om lagstiftningens krav samt konkreta planer på hur kraven ska uppfyllas. Tillståndsmyndigheten bör även kräva att den sökande visar att inga hinder att bedriva näringsverksamhet föreligger.

Enligt 5 a § postlagen får tillståndet återkallas om tillståndshavaren inte följer föreskrifterna i postlagen eller föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen. Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i stället för att återkalla tillståndet meddela varning. Tillståndet ska också återkallas om tillståndshavaren begär det. Återkallas tillståndet får tillståndsmyndigheten besluta hur verksamheten ska avvecklas. Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Det kan inte uteslutas att det kan uppkomma fall när någon tillståndshavare upphör med postverksamheten utan att begära att tillståndet återkallas. Den myndighet som utövar tillsyn bör genom tillstånden ha vetskap om vilka verksamhetsutövare som finns på marknaden. Det är därför olämpligt att tillstånd ska fortsätta att gälla långt efter att postverksamheten upphört. Ändrade förutsättningar kan göra att tillståndshavaren inte vill bedriva postverksamheten eller inte kan, t.ex. vid långvarig sjukdom.

Prop. 2009/10:216

80

Normalt sett bör den tillståndspliktige i ett sådant fall själv begära att Prop. 2009/10:216 tillståndet återkallas. Om tillståndshavaren inte gör detta bör tillstånds-

myndigheten ha möjlighet att återkalla tillståndet. Tillståndshavaren bör dock ges en viss frist för tillfälliga förhinder som kan uppstå. Därför är det rimligt att ett tillstånd får återkallas först om tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under de senaste sex månaderna. Tillståndsmyndigheten får givetvis avvakta längre tid med att aktualisera en återkallelse när förhållandena ger anledning att anta att verksamheten kommer att återupptas inom en rimlig tid. Regeringen föreslår därför att tillståndsmyndigheten ska få återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under de senaste sex månaderna.

Då förutsättningen för att beviljas ett tillstånd att bedriva postverksamhet är att sökanden kan antas komma att uppfylla postlagens krav och att den sökande visar att det inte föreligger några hinder att bedriva näringsverksamhet anser regeringen att ett tillstånd följaktligen ska få återkallas om tillståndshavaren har försatts i konkurs.

13 Överklagande

Regeringens förslag: Tillståndsmyndighetens beslut enligt postlagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen ska gälla omedelbart.

Utredningen: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen har föreslagit att överklagandebestämmelsen i den nya lagen bortsett från vissa redaktionella ändringar ska motsvara 25 § i postlagen (1993:1684). Detta innebär enligt utredningens förslag bl.a. att tillståndsmyndigheten får bestämma att beslut enligt lagen ska gälla omedelbart.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig över utredningens förslag.

Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län och Post- och telestyrelsen har under hand beretts tillfälle att lämna synpunkter på regeringens förslag och har inga invändningar.

Skälen för regeringens förslag: I 2008 års postdirektiv har en ny bestämmelse förts in i artikel 22.3. Enligt bestämmelsen ska medlemsstaterna säkerställa att det på nationell nivå finns möjlighet att överklaga de nationella tillsynsmyndigheternas beslut till en oberoende instans. I väntan på utgången av ett sådant överklagande ska den nationella tillsynsmyndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte överklagandeinstansen beslutar annorlunda. Av skäl 49 till 2008 års postdirektiv framgår att varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av tillsynsmyndigheten. Instansen kan vara en domstol. Vidare framgår av skälen att för att garantera rättssäkerhet och säkerhet på marknaden bör det säkerställas att de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gäller tills dessa överklagandeförfaranden avslutats.

81

Enligt 25 § i 1993 års postlag får tillståndsmyndigheten bestämma att Prop. 2009/10:216 beslut enligt lagen ska gälla omedelbart. Huvudregeln enligt 1993 års

postlag är således att tillståndsmyndighetens beslut inte gäller omedelbart om inte myndigheten så har bestämt. Till följd av den nya bestämmelsen om överklagande i 2008 års postdirektiv bör det av den nya postlagen framgå att tillståndsmyndighetens beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen ska gälla omedelbart. Den möjlighet som tillståndsmyndigheten haft enligt 1993 års postlag att bestämma att dess beslut ska gälla omedelbart blir därmed regel enligt förslaget. Den som överklagar tillståndsmyndighetens beslut kan dock enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291) alltid begära att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla, s.k. inhibition. I och med att de beslut tillståndsmyndigheten fattar inte är sådana att de inte går att återställa utan betydande rättsverkningar kan konsekvenserna av den nya överklagandebestämmelsen för enskilda användare av posttjänster samt för postoperatörerna inte bli annat än marginella.

14 Författningstekniska frågor

Regeringens förslag: Den nuvarande postlagen ska ersättas av en ny postlag.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) och Statskontoret tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser har inte framfört några särskilda synpunkter på förslaget. PTS anser att strukturen i utredningens förslag till ny postlag gör det enklare att orientera sig i lagen. Statskontoret välkomnar en ny postlag med motiveringen att det innebär att vissa oklarheter kring definitionen av den samhällsomfattande posttjänsten därmed försvinner.

Skälen för regeringens förslag: Postlagen (1993:1684) har ändrats sjutton gånger varav minst tre av ändringarna har varit av mer genomgripande karaktär. En av ändringarna har inneburit att postdirektivet införlivats i lagen. Regeringen föreslår nu att ytterligare ändringar ska göras. Den innehållsmässigt största ändringen gäller regleringen av den samhällsomfattande posttjänsten. Tjänstens innehåll förtydligas i postlagen och ändrade och nya bestämmelser förs in i lagen för att tydliggöra postdirektivets krav på prissättning och redovisning. I postlagen föreslås vidare ett antal nya bestämmelser om bl.a. klagomålshantering och eftersändning. Tidigare genomförda ändringar samt de nu föreslagna innebär att lagens disposition blir otydlig.

Regeringen anser därför att det finns anledning att föreslå en helt ny postlag. Den nya lagen bör vara indelad i olika kapitel som behandlar inledande bestämmelser, postverksamhet, samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster och därefter gemensamma bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst m.m. Kapitlet med

82

gemensamma bestämmelser innehåller bl.a. bestämmelser om klago- Prop. 2009/10:216 målshantering och tillsyn samt om postnummersystem, anläggningar för

postöverlämning och eftersändning som ingår i den postala infrastrukturen. Den nya lagen får en helt ny struktur i förhållande till 1993 års postlag och en genomgående och enhetlig terminologi anpassad efter 2008 års postdirektiv.

15 Ikraftträdande

Enligt 2008 års postdirektiv ska medlemsstaterna, med vissa undantag som inte gäller Sverige, senast den 31 december 2010 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa 2008 års postdirektiv. Den nya postlagen måste därför träda i kraft senast vid detta datum. De villkor som ett tillstånd att bedriva postverksamhet är förenade med är enligt postlagen tidsbegränsade och förnyas för närvarande varje år. Tillståndsvillkoren för samtliga tillståndshavare kommer att löpa ut den sista juni 2010. Eftersom den nya postlagen, vilket föreslogs i lagrådsremissen, inte kommer att kunna träda i kraft den 1 juli 2010, måste tillståndsvillkoren förlängas. Den nya postlagen bör i stället träda i kraft den 1 september 2010 och kommer från den dagen att gälla även beträffande de tillstånd att bedriva postverksamhet som meddelats enligt postlagen (1993:1684). Några särskilda övergångsbestämmelser är därmed inte nödvändiga.

16 Konsekvensanalys

De förslag som lämnas i propositionen syftar till att genomföra de  
skyldigheter som föreskrivs i 2008 års postdirektiv och som ska vara  
införlivade senast den 31 december 2010. Syftet med postdirektivet är att  
liberalisera postmarknaden inom EU och få till stånd en gemensam  
harmoniserad inre marknad. Förslagen innehåller bl.a. bestämmelser som  
anger närmare krav för den samhällsomfattande posttjänsten och mer  
detaljerade krav på prissättning och redovisning av tjänsten. Bestäm-  
melserna har till syfte att bl.a. förhindra snedvridning av konkurrensen.  
Vidare föreslås att omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten  
ska vara oförändrad.  
Om marknadens aktörer tillgodoser behovet av den samhälls-  
omfattande posttjänsten saknas det skäl att utse en eller flera postopera-  
törer att tillhandahålla tjänsten. Tillståndsmyndigheten får dock när den  
bedömer att marknaden inte tillgodoser behovet av den samhällsom-  
fattande posttjänsten förena tillstånd med villkor om skyldighet att  
tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst. Enligt förslaget ska  
också tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten tillförsäkras  
genom upphandling om det är särskilt påkallat med hänsyn till  
kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten. Förslagen innebär att den 83
 

som bedriver tillståndpliktig postverksamhet får både nya rättigheter och skyldigheter som tillståndsmyndigheten har att utöva tillsyn över, vilket innebär att Post- och telestyrelsen (PTS) delvis kommer att få nya uppgifter. Enligt förslaget kommer PTS tillsynsuppgift även att innefatta förhållandena på postmarknaden. PTS tillsyn och verksamhet enligt postlagen (1993:1684) finansieras med avgifter från dem som har tillstånd att bedriva postverksamhet. Avgiftsuttaget styrs av förordningen (2003:767) om finansiering av Post- och telestyrelsens verksamhet. Avgiftsuttaget ska enligt förordningen motsvara de kostnader som PTS har för sin verksamhet enligt postlagen och får uppgå till högst 18 miljoner kr per år. En särskild avgift får tas ut för att hantera obeställbara brev och får uppgå till högst 8 miljoner kr per år.

Regeringen gör bedömningen att finansieringsbehovet av de nya och ändrade uppgifterna inte överstiger summan av de avgifter PTS får ta ut. Dessa bör i huvudsak kunna klaras inom befintliga ramar för den nuvarande avgiftsfinansieringen. Detsamma gäller förslaget om klagomålshantering som i praktiken redan idag ingår i myndighetens tillsynsverksamhet, eftersom motsvarande krav redan idag uppställs i postoperatörernas tillståndsvillkor. Förslaget om att slopa kravet på mottagarlösen kan inledningsvis leda till en något ökad hantering hos PTS. På längre sikt kommer bestämmelsen förmodligen leda till att antalet ofrankerade och otillräckligt frankerade brev minskar och därigenom en minskad hantering på myndigheten. Även hanteringen av obeställbara brev finansieras med avgifter från postoperatörerna. Under de senaste åren har antalet ofrankerade och otillräckligt frankerade brev minskat och regeringen gör därför bedömningen att hanteringen kommer att rymmas inom befintliga ramar.

Enligt förslaget ska tillgång till den samhällsomfattande posttjänsten tillförsäkras genom upphandling om det är särskilt påkallat med hänsyn till kostnaderna för postoperatörens tillhandahållande av tjänsten. Det finns för närvarande ingenting som tyder på att postoperatörens kostnader för den samhällsomfattande posttjänsten kommer att kräva en upphandling och statlig finansiering inom en överskådlig framtid. Förslaget medför därför inga statsfinansiella kostnader. Som utpekad tillhandahållare av en samhällsomfattande posttjänst, har Posten AB (Posten) inte heller framfört önskemål om finansiering. Ytterligare en faktor som påverkar de statsfinansiella konsekvenserna vad gäller den samhällsomfattande posttjänsten är de effekter som kan uppnås genom samgåendet mellan Posten och Post Danmark A/S. Genom samgåendet förväntas ökade volymer och finansiella resurser på lång sikt värna den samhällsomfattande posttjänsten. Samgåendet kommer att stärka förmågan att i framtiden tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten med fortsatt hög kvalitet, tillgänglighet och lönsamhet (prop. 2007/08:143 s. 12). Inte heller i övrigt torde utredningens förslag medföra några konsekvenser som måste finansieras i särskild ordning av staten.

Den nya postlagen skapar förutsättningar för att stärka de mindre postoperatörernas ställning på marknaden. Genom att den samhällsomfattande posttjänsten garanteras och att konkurrensen på marknaden förbättras kommer såväl företag som konsumenter och övriga användare att gynnas av de nya reglerna.

Prop. 2009/10:216

84

Förslagen kan få effekter för postoperatörernas arbetsförutsättningar Prop. 2009/10:216
och konkurrensförmåga eftersom förslagen bl.a. syftar till att få en
effektivare konkurrens på marknaden. Posten hanterar idag drygt

90 procent av alla försändelser på brevmarknaden och är störst av postoperatörerna med drygt 24 000 anställda. Därefter följer Bring Citymail Sweden AB som hanterar nästan 10 procent av försändelserna med ca 1 500 anställda. Därutöver finns ett trettiotal mindre företag som bedriver postverksamhet. Av dessa har tretton företag 1-4 anställda och nio företag saknar helt anställd personal. Förslagen bedöms inte påverka företagens administrativa kostnader och inte heller medföra andra kostnader eller förändringar i verksamheten. Vad gäller kravet på olika konton för de produkter och tjänster som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten och de som inte gör det, anför PTS att Posten redan idag har en intern redovisning som uppfyller sådana krav. Förslaget torde därför inte medföra några ytterligare kostnader för Posten.

Förslaget om en möjlighet att förena tillstånd att bedriva postverksamhet med en skyldighet att medverka vid eftersändning av postförsändelser på villkor som är skäliga, konkurrensneutrala och icke-diskriminerande utanför operatörers eget utdelningsområde, bör påverka de små företagens förutsättningar eftersom kostnaderna för eftersändning genom bestämmelsen bör minska jämfört med i dag då i många fall i det närmaste fullt porto erläggs. Mot bakgrund av att det i praktiken är Posten som utför eftersändningarna riskerar Posten visst inkomstbortfall.

Genom att kravet på mottagarlösen tas bort ur postlagen blir postoperatörnas hantering av obeställbara brev enklare för postoperatörna och därigenom minskar den administrativa börda som hanteringen är förknippad med. Förslagen om klagomålshantering bör inte föranleda några ökade kostnader då detta krav redan är inskrivet i postoperatörernas tillståndsvillkor.

Sammantaget kommer förslagen att stärka de mindre postoperatörernas ställning på marknaden. Posten som är utsedd att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten kommer inte att påverkas i nämnvärd utsträckning.

När det gäller kostnader för landsting och kommuner bedömer utredningen att förslaget inte kommer att ha några nämnvärda konsekvenser annat än de som uppkommer för samtliga användare av posttjänster, dvs. den samhällsomfattande posttjänsten garanteras och förutsättningarna för konkurrensen på marknaden förbättras. Inte heller bedöms förslagen ha några andra konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, sysselsättningen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, den offentliga servicen i olika delar av landet, jämställdheten mellan män och kvinnor och möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

85

17 Författningskommentar Prop. 2009/10:216

17.1Förslaget till postlag

För att göra lagens struktur lättillgänglig har den delats in i fyra olika kapitel. Det första kapitlet innehåller inledande bestämmelser. Därefter följer ett kapitel med bestämmelser om postverksamhet och efter det ett kapitel med bestämmelser om samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster. Det sista kapitlet innehåller gemensamma bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst m.m.

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst.

Paragrafen, som anger lagens innehåll, är ny i förhållande till postlagen (1993:1684), härefter benämnd 1993 års lag.

Definitioner

2 § I denna lag betyder

användare: varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller mottagare har nytta av att en posttjänst tillhandahålls,

brev: en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser,

obeställbart brev: ett brev som

1.inte kan delas ut till mottagaren,

2.är ofrankerat eller otillräckligt frankerat, eller

3.har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag

iutlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige,

postförsändelse: en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster,

postnummersystemet: ett system av sifferserier som för postbefordringsändamål används för att dela in landet i postnummerområden,

postverksamhet: regelbunden insamling, sortering, transport och utdelning av brev mot betalning,

posttjänst: insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser mot betalning.

samhällsomfattande posttjänst: en posttjänst som ska finnas i hela landet, som är av god kvalitet och som innebär att alla användare kan ta emot postförsändelser och till rimliga priser för befordran

kan avlämna sådana försändelser. 86
 

Paragrafen innehåller ett antal olika definitioner dels från 1993 års lag, dels vissa nya definitioner.

Definitionen av användare är ny i förhållande till 1993 års lag och motsvarar i huvudsak definitionen i artikel 2.17 i 2008 års postdirektiv. I stället för begreppet adressat som används i postdirektivet har begreppet mottagare valts i den nya lagen eftersom detta begrepp redan förekommer i 1993 års lag.

Definitionen av brev motsvarar med vissa redaktionella ändringar 3 § andra stycket i 1993 års lag. Innebörden av termen förklaras närmare i prop. 1993/94:38 s. 152, där det bl.a. framgår att med brev avses adresserade försändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag samt vissa öppna försändelser, som vykort, brevkort och liknande.

Definitionen av obeställbart brev motsvarar delvis 8 § i 1993 års lag. Kravet i 8 § 2 i 1993 års lag på att mottagaren inte har löst ut brevet (s.k. mottagarlösen) för att det ska anses som obeställbart har inte tagits med i den nya lagen. Det är respektive postoperatörs ansvar att avgöra vilka brev som är ofrankerade eller otillräckligt frankerade och som därmed ska skickas tillbaka till avsändaren i enlighet med 2 kap. 9 §. Även om skyldigheten att låta mottagaren lösa ut brevet har tagits bort i den nya lagen finns det inget som hindrar att postoperatören ändå delar ut brevet till mottagaren utan lösen, alternativt erbjuder mottagaren att lösa ut brevet. Om mottagaren i sådana fall inte löser ut brevet och postoperatören inte vill dela ut det ofrankerade eller otillräckligt frankerade brevet utan lösen, måste försändelsen hanteras enligt bestämmelserna för obeställbara brev.

Begreppet postförsändelse används i 1993 års lag utan att definieras närmare. Definitionen av postförsändelse motsvarar delar av definitionen i artikel 2.6 i 2008 års postdirektiv. Syftet med att definiera begreppet är att tydliggöra skillnaden mellan postförsändelse och brev, då regelbunden befordran av brev utgör postverksamhet som är tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § i den nya lagen. I begreppet postförsändelse ingår förutom brev exempelvis även böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt paket.

Definitionen av postnummersystemet motsvarar 3 a § första stycket i 1993 års lag. En närmare redogörelse för begreppet finns i prop. 1998/99:95 s. 15 f. och 29 där det bl.a. anges att postnummersystemet är utformat för postbefordring och inte primärt för andra ändamål. Vad som avses med postbefordran anges i prop. 1993/94:38 s. 151 f. och beskrivs nedan under definitionen av postverksamhet.

I 3 § första stycket i 1993 års lag definieras postverksamhet som regelbunden befordran av brev mot avgift. I prop. 1993/94:38 s. 151 f. anges att i postbefordran ingår traditionellt uppsamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser. Det är i första hand utdelningen – distributionen – och hur denna är utformad som avgör om det är fråga om postbefordran. Vidare framgår att postverksamhet endast är sådan verksamhet där befordringen sker med viss regelbundenhet, dvs. är i något avseende tidtabellsbunden eller följer ett fastlagt utdelningsschema. Utdelning efter detta fastlagda mönster ska i princip ske oberoende av hur många försändelser det råkar finnas vid varje särskilt tillfälle. För att dessa grundläggande moment i postverksamhet ska framgå direkt av

Prop. 2009/10:216

87

lagen har definitionen av postverksamhet ändrats. Av definitionen fram- Prop. 2009/10:216 går att med postverksamhet avses regelbunden insamling, sortering,

transport och utdelning av brev mot betalning. Definitionen motsvarar delvis definitionen av posttjänster i 2008 års postdirektiv i och med att samma moment ingår i postverksamhet som i direktivets definitioner av posttjänster, men bibehåller dagens krav på regelbundenhet och kravet på att det sker mot betalning. Syftet med den nya definitionen är inte att ändra innebörden av begreppet postverksamhet utan endast att på ett tydligare sätt ange vilka moment som ingår i postverksamhet.

Definitionen av posttjänst är ny i förhållande till 1993 års lag och motsvarar definitionen i artikel 2.1 i 2008 års postdirektiv. Kravet att det ska ske mot betalning har lagts till. Posttjänst är till skillnad mot postverksamhet inte endast begränsat till befordran av brev, som får väga högst 2 kg, utan omfattar postförsändelser som väger högst 20 kg. Det krävs inte tillstånd för att utföra posttjänst utan tillståndsplikten enligt 2 kap. 1 § i den nya lagen omfattar bara postverksamhet. Begreppet posttjänst används vid bestämmandet av vad som avses med samhällsomfattande posttjänst i 3 kap. 1 § i den nya lagen.

Definitionen av samhällsomfattande posttjänst motsvarar i huvudsak 1 § första och andra meningen i 1993 års lag och anger det övergripande målet med den posttjänst som ska finnas i landet. Vissa redaktionella ändringar har gjorts av begreppet samhällsomfattande posttjänst i förhållande till 1993 års lag för att bättre anpassa begreppet till artikel 3 i 1997 års postdirektiv. Den samhällsomfattande posttjänsten omfattar såväl nationella som gränsöverskridande posttjänster, jfr artikel 3.7 i 1997 års postdirektiv. Bestämmelsen om rimliga priser motsvaras av artikel 12 första strecksatsen i 2008 års postdirektiv. Vad som avses med rimliga priser beskrivs närmare i prop. 1997/98:127 s. 27. Efter påpekande från Lagrådet finns definitionen av samhällsomfattande posttjänst bland övriga definitioner i paragrafen.

2 kap. Postverksamhet

Tillstånd att bedriva postverksamhet

1 § Tillstånd enligt denna lag krävs för att bedriva postverksamhet. Tillstånd ska beviljas endast om sökanden kan antas komma att bedriva postverksamhet på det sätt som anges i 6 §.

Paragrafen, som utformats enligt Lagrådets förslag, motsvarar med viss redaktionell och språklig justering 4 § och 5 § andra stycket i 1993 års lag.

2 § Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillståndsmyndigheten).

Paragrafen motsvarar 4 a § i 1993 års lag.

3 § Tillståndsmyndigheten ska efter ansökan meddela förhands-

besked om huruvida det behövs tillstånd enligt 1 § för en viss verk-

88

samhet. Ett förhandsbesked gäller under den tid och under de förut- Prop. 2009/10:216 sättningar i övrigt som anges i beskedet.

Paragrafen motsvarar 4 b § i 1993 års lag. I paragrafen har endast gjorts vissa redaktionella ändringar.

Tillståndsvillkor

4 § Tillstånd enligt 1 § att bedriva postverksamhet får förenas med villkor om skyldighet för tillståndshavare att

1.på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 6 §,

2.tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten enligt 3 kap. 1 § och på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs där och i 3 kap. 2 §,

3.årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats,

4.i verksamheten ta hänsyn till de behov personer med funktionsnedsättning kan ha av särskilda posttjänster, och

5.beakta totalförsvarets behov av posttjänster under höjd beredskap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillståndsvillkoren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om de tillståndsvillkor som ett tillstånd att bedriva postverksamhet kan förenas med.

Första stycket första och andra punkterna motsvarar med vissa redaktionella ändringar 5 b § första stycket 1 och 2 i 1993 års lag. Genom första punkten kan tillståndsmyndigheten för tillståndshavarna närmare ange hur kraven i 6 § på tillförlitlighet och integritetsskydd ska fullgöras, anpassat till de individuella förutsättningarna för varje operatör. Hänvisningen i punkten till tillförlitlighet och integritetsskydd anges i prop. 1997/98:127 s. 35 inrymma en möjlighet för tillståndsmyndigheten att i tillståndsvillkoren kunna ställa krav på att operatörerna utformar rutiner för att ta emot klagomål från kunder. Skyldigheten för tillståndshavare att ha en klagomålshantering framgår numera direkt av 4 kap. 10 §. Enligt andra punkten får tillståndsmyndigheten för att försäkra användarna tillgång till en samhällsomfattande posttjänst, förena ett tillstånd att bedriva postverksamhet med villkor om skyldighet att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten. Skillnaden mot punktens motsvarighet i 1993 års lag, trots att lagtexten förutom vissa redaktionella ändringar i stort är likalydande, är att enligt 1993 års lag skulle en tillhandahållare alltid utses att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten, se härom närmare i prop. 1997/98:127 s. 47. Enligt 2008 års postdirektiv får en tillhandahållare utses (se artikel 4 och skäl 23 till 2008 års postdirektiv). Punkten har behandlats närmare i avsnitt 8.2.2.

Av första stycket tredje punkten, som är ny i förhållande till 1993 års lag, framgår att tillståndsmyndigheten i tillståndsvillkoren kan föreskriva att tillståndshavaren årligen ska offentliggöra uppgifter om antalet

klagomål och hur klagomålen har behandlats. För den tillståndshavare

89

som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande Prop. 2009/10:216 posttjänsten följer enligt 4 kap. 11 § en skyldighet att offentliggöra upp-

gifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats. Därmed behöver skyldigheten att offentliggöra uppgifter inte föreskrivas i tillståndsvillkor för dessa utsedda tillståndshavare. Genom punkten kan i tillståndsvillkor föreskrivas att andra tillståndshavare, än den eller de som är utsedda att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten, ska offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur dessa har behandlats. Att i tillståndsvillkor föreskriva denna skyldighet har ansetts möjligt även enligt 1993 års lag, men har inte framgått uttryckligen av lagtexten utan genom uttalanden i förarbetena (prop. 1997/98:127 s. 35). Regleringen har behandlats närmare i avsnitt 11.3.1.

Första stycket fjärde och femte punkterna motsvarar med vissa redaktionella ändringar 5 b § första stycket 3 och 4 i 1993 års lag.

Andra stycket motsvarar med vissa redaktionella ändringar 5 b § andra stycket i 1993 års lag.

5 § Tillståndsvillkor ska gälla för en bestämd tid och får meddelas i samband med att tillstånd beviljas, i samband med att giltighetstiden för ett tidigare meddelat villkor löper ut eller när det annars finns särskilda skäl.

Tillståndsvillkor får ändras under löpande villkorsperiod endast enligt förbehåll i ett meddelat villkor eller sedan tillståndshavaren har medgivit detta och sedan andra tillståndshavare vars verksamhet direkt påverkas av ändringen har fått möjlighet att yttra sig.

Paragrafen motsvarar med viss språklig justering 5 c § i 1993 års lag. Se prop. 1997/98:127 s. 48. Om tillståndet att bedriva postverksamhet förenas med villkor om skyldighet för en tillståndshavare att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänst enligt 3 kap. 1 § postlagen och tillståndshavaren inte haft denna skyldighet i dessförinnan gällande tillståndsvillkor, ligger det i sakens natur att tillståndshavaren bör ges rimlig tid att inrätta sin verksamhet så att de bestämmelser i lagen som gäller för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst kan efterlevas, t.ex. kraven på redovisning i 3 kap. 2 §.

Allmänna krav på postverksamhet m.m.

6 § Postverksamhet ska bedrivas så att den tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar 5 § första stycket i 1993 års lag. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

7 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger avsändaren rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren.

90

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 6 § i 1993 års lag. I Prop. 2009/10:216 enlighet med Lagrådets påpekande har i paragrafen förtydligats att rätten

till ersättning gäller för avsändaren.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om och i vilken utsträckning det ska framgå av ett brev vem som har befordrat det.

I paragrafen har endast redaktionella ändringar gjorts i förhållande till 7 § i 1993 års lag.

Obeställbara brev

9 § Ett obeställbart brev ska om möjligt skickas tillbaka till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd ska brevet sändas till tillståndsmyndigheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga justeringar 9 § i 1993 års lag. Definitionen av brev omfattar vykort, brevkort och liknande försändelser även om de inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag. Av tredje meningen följer dock att paragrafen endast omfattar sådana vykort, brevkort eller liknande försändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag.

10 § Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag får öppnas endast av tillståndsmyndigheten och endast om omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan skickas tillbaka till denne.

Paragrafen motsvarar med viss språklig justering 10 § i 1993 års lag.

11 § Ett obeställbart brev som öppnats får inte undersökas närmare än som behövs för att det ska kunna skickas tillbaka till avsändaren. Om mottagaren, men inte avsändaren, framgår av brevets innehåll, får brevet sändas till mottagaren.

Utöver vissa språkliga justeringar har en ändring skett i paragrafen i förhållande till dess motsvarighet i 11 § i 1993 års lag. I 1993 års lag fick inte brevet undersökas närmare än som behövdes för att det skulle kunna återställas till avsändaren eller, när det gällde brev som var obeställbara för att de inte kunde delas ut till mottagaren, för att de skulle kunna delas ut till mottagaren. Enligt denna paragraf ska undersökningen av det öppnade brevet i första hand ske för att få kännedom om vem som är avsändare, för att kunna skicka tillbaka brevet till denne. Först om avsändaren inte framgår av brevets innehåll, men mottagaren är känd, får brevet sändas till mottagaren. Undersökningen av ett öppnat brev ska begränsas till vad som behövs för att brevet ska kunna skickas tillbaka i

första hand till avsändaren och i andra hand till mottagaren. Innebörden

91

är att brev som öppnats inte ska läsas utan endast ögnas igenom och att Prop. 2009/10:216 undersökningen ska avslutas så snart de sökta uppgifterna erhållits.

12 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara ska förvaras hos tillståndsmyndigheten.

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som inte tål lagring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell och språklig justering 12 § i 1993 års lag. Andra stycket har utformats enligt Lagrådets förslag.

13 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden ska då omedelbart förstöras.

Annat innehåll än giltigt svenskt betalningsmedel ska säljas om det är lämpligt och en försäljning inte kan antas kränka någons personliga integritet. I annat fall ska innehållet förstöras.

Innehåll som inte kan säljas och därmed ska förstöras får i stället skänkas till välgörande ändamål, om det inte kan antas kränka någons personliga integritet.

Första och andra styckena i paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 13 § i 1993 års lag. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Tredje stycket, som är nytt i förhållande till 1993 års lag, reglerar vad myndigheten får göra med innehåll i öppnade brev som inte kan säljas och som därmed ska förstöras. Tillståndsmyndigheten får i dessa fall skänka innehållet till välgörande ändamål, om det bedöms kunna ske utan att någons personliga integritet kränks. Ändringen har tidigare behandlats i avsnitt 7.

Tystnadsplikt m.m.

14 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av de uppgifter som anges i 1–3 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta. De uppgifter som omfattas av tystnadsplikten är

1.uppgifter som rör ett särskilt brev som befordras inom verksamheten,

2.andra uppgifter som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller befordran av brev, eller

3.uppgifter som handlar om att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27 kap. rättegångsbalken.

Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till avsändaren och mottagaren av brevet.

För uppgifter om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

92

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 19 § i 1993 års Prop. 2009/10:216
lag. I första stycket första punkten och i andra stycket har i förhållande  
till 1993 års lag ordet ”brevförsändelse” ändrats till brev för att överens-  
stämma med definitionen i 1 kap. 2 §.  

15 § Den som bedriver postverksamhet och har fått del av eller tillgång till uppgifter som avses i 14 § första stycket ska på begäran lämna uppgifter

1.om en enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2.om en enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

3.om en enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481) och verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4.om en enskilds adress till Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten om dessa behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning och myndigheten i fråga finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.

Den som bedriver postverksamhet ska, enligt vad som anges i första stycket, på begäran även lämna uppgifter som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 20 § i 1993 års lag.

16 § Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

Paragrafen motsvarar 20 a § i 1993 års lag. I paragrafen har endast mindre språkliga och redaktionella ändringar skett.

17 § I det allmännas verksamhet ska offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i stället för 14 och 15 §§.

För utlämnande av annan personuppgift i postverksamhet än som avses i 14 § första och tredje styckena gäller personuppgiftslagen (1998:204).

93

I paragrafen som motsvarar 21 § i 1993 års lag har endast vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

18 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Paragrafen motsvarar 22 § i 1993 års lag, med den ändringen att en hänvisning nu sker direkt till det lagrum som avses i brottsbalken, se prop. 1993/94:38 s. 159. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

3 kap. Samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster Den samhällsomfattande posttjänstens omfattning

1 § Den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla kraven att

1.det varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som tillståndsmyndigheten bedömer utgör skäl för undantag, ska göras minst en insamling och minst en utdelning av postförsändelser,

2.expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas,

3.de bestämmelser om befordringstider efterlevs, som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

4.det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto från mottagaren på att en postförsändelse har tagits emot,

5.enstaka postförsändelser ska befordras till enhetliga priser, och

6.villkoren för tjänsten ska vara allmänt tillgängliga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten och om krav på befordringstider.

Undantag från första stycket 1 ska meddelas Europeiska kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna inom Europeiska unionen.

Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag och anger tillsammans med definitionen av samhällsomfattande posttjänst i 1 kap. 2 § omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten. Begreppet samhällsomfattande posttjänst motsvarar i princip det statliga åtagandet på postområdet. Omfattningen och kvaliteten på den samhällsomfattande posttjänsten har behandlats i avsnitt 8.1. Paragrafen har utformats enligt

Lagrådets förslag.

Första stycket anger mer detaljerat vilka krav den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla, utöver de krav som ställs upp i definitionen i 1 kap. 2 §. Genom första och andra punkterna genomförs artikel 3.2 i 1997 års postdirektiv och 3.3 första stycket i 2008 års postdirektiv. Motsvarande bestämmelser har funnits i 8 § postförordningen (1993:1709), härefter 1993 års postförordning, men har tagits med i den nya postlagen eftersom kraven är grundläggande för att definiera omfattningen av den samhällsomfattande posttjänsten. Tredje punkten

Prop. 2009/10:216

94

anger tydligare än 1993 års lag att den samhällsomfattande posttjänsten Prop. 2009/10:216 ska uppfylla de krav på befordringstider som får meddelas av regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer enligt bemyndigandet att meddela föreskrifter i andra stycket.

Fjärde punkten som anger att det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto från mottagaren på att en postförsändelse har tagits emot, motsvarar med viss språklig justering 1 § sista meningen i 1993 års lag. Bestämmelsen har sin motsvarighet i artikel 3.4 tredje strecksatsen i 1997 års postdirektiv enligt vilken följer att de samhällsomfattande tjänsterna ska omfatta tjänster för rekommenderade och assurerade försändelser. Att det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser innefattar således tjänster både för rekommenderade och assurerade försändelser. (Jfr vad gäller begreppens innebörd artikel 2.9 och 2.10 i 1997 års postdirektiv).

Femte punkten enligt vilken enstaka postförsändelser ska befordras till enhetliga priser motsvarar med vissa redaktionella ändringar 1 § tredje meningen i 1993 års lag. Med enstaka postförsändelser avses styckevis befordran av postförsändelser som måste hanteras enskilt. Ett exempel är brevlådepost. I prop. 1997/98:127 s. 26 f. och 46 redogörs närmare för begreppet enhetliga priser. Att medlemsstaterna i Europeiska unionen får ställa krav på enhetliga priser följer av artikel 12 andra strecksatsen i 2008 års postdirektiv.

Sjätte punkten motsvarar med viss språklig förändring 7 a § första stycket 3 i 1993 års lag och motsvarar artikel 6 i 2008 års postdirektiv.

Genom andra stycket ges en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att genom föreskrifter meddela krav på befordringstider samt precisera vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten. En precisering av vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten är av vikt både för användarna och för tillståndshavare så att det är tydligt hur stort det offentliga åtagandet är vid tillämpningen av 2–4 §§.

Genom tredje stycket genomförs artikel 3.3 andra stycket i 1997 års postdirektiv. Motsvarande bestämmelse har funnits i 8 § andra stycket i 1993 års postförordning.

Prissättning och redovisning

2 § Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad, samt främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten.

För den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten gäller utöver vad som anges i första stycket att

1. den interna redovisningen ska ha olika konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten och de som inte gör det,

2. den interna redovisningen, förutom vad som anges i 1, ska ställas upp i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler

för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och

95

för förbättring av kvaliteten på tjänsterna1, senast ändrat genom Prop. 2009/10:216

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG2,

3. verksamheten årligen ska redovisas för tillståndsmyndigheten i enlighet med direktiv 97/67/EG, och

Om den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten tillämpar särskilda priser och andra särskilda villkor gäller, utöver vad som anges i första stycket, att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke-diskriminerande.

Tillståndsmyndigheten får i enlighet med artikel 14.8 i direktiv 97/67/EG besluta om undantag från kraven i andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kraven enligt förstatredje styckena.

Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag. Dess innebörd har behandlats i avsnitten 8.3.2, 8.3.3 och 8.3.4. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

Första stycket där det föreskrivs att prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad, samt främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten motsvarar delar av artikel 12 andra samt fjärde strecksatserna i 2008 års postdirektiv. Denna bestämmelse om prissättningen gäller oavsett om någon utsetts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten eller inte. Bestämmelsen att prissättningen ska vara kostnadsorienterad motsvaras av 7 a § första stycket 1 i 1993 års lag, enligt vilken den samhällsomfattande posttjänsten skulle tillhandahållas till priser som grundar sig på kostnaderna.

Andra stycket däremot gäller den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten. Första punkten, enligt vilken den interna redovisningen ska ha olika konton för tjänster och produkter som ingår respektive inte ingår i den samhällsomfattande posttjänsten, motsvarar artikel 14.2 i 2008 års postdirektiv. Kravet på ett internt redovisningssystem med olika konton ger tillståndsmyndigheten en möjlighet att övervaka att den som tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten gör det till priser som är öppna för insyn, ickediskriminerande och kostnadsorienterade samt främjar ett effektivt tillhandahållande av tjänsten. Detta sker bl.a. genom att tillståndsmyndigheten granskar att kostnaderna för den samhällsomfattande posttjänsten har fördelats korrekt mellan tjänsterna och att korssubventionering inte förekommer mellan posttjänster som ingår respektive inte ingår i den samhällsomfattande posttjänsten. I andra punkten föreskrivs att den interna redovisningen utöver vad som angivits i första punkten om olika konton ska ställas upp i överensstämmelse med 1997 års postdirektiv, senast ändrat genom 2008 års postdirektiv, dvs. redovisningsbestämmelserna i artikel 14. Tredje punkten motsvarar 7 a § första stycket 2 i 1993 års lag.

1EGT L 15, 21.1.1998, s. 14 (Celex 31997L0067).

2EUT L 52, 27.2.2008, s. 3 (Celex 32008L0006).

96

Även tredje stycket gäller den som utsetts att tillhandahålla hela eller Prop. 2009/10:216 delar av den samhällsomfattande posttjänsten. I stycket ställs specifika

krav på den som utsetts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten när denne tillämpar särskilda priser och andra särskilda villkor. Bestämmelsen motsvarar delvis artikel 12 femte strecksatsen i 2008 års postdirektiv.

I fjärde stycket ges en möjlighet för tillståndsmyndigheten att besluta om undantag från redovisningskraven i artikel 14 i postdirektivet. Bestämmelsen hänvisar till de krav som ställs upp i artikel 14.8, bl.a. krav på att medlemsstaten inte finansierat tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster samt att fri konkurrens råder på marknaden, för att ett undantag ska få beviljas. Härigenom genomförs artikel 14.8 i 2008 års postdirektiv.

Genom möjligheten i femte stycket för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kraven i första – tredje styckena kan kraven på prissättningen och redovisningen av den samhällsomfattande posttjänsten specificeras närmare.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att priser för tjänster som ingår i postverksamhet och som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten inte får överstiga vissa nivåer.

Paragrafen motsvarar delvis 7 b § i 1993 års lag. Vissa redaktionella ändringar har dock skett i förhållande till denna paragraf. Regleringen har begränsats i förhållande till 1993 års lag från att ha gällt ”tjänster som ingår i postverksamhet” till att endast gälla ”tjänster som ingår i postverksamhet och som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten”. Innebörden blir således att det tak för priserna som regeringen kan meddela föreskrifter om gäller brev som omfattas av kraven på den samhällsomfattande posttjänsten. Paragrafen har utformats enligt

Lagrådets förslag.

Tillgång till samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster

4 § Tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten ska tillförsäkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag. Möjligheten att finansiera samhällsomfattande posttjänst genom upphandling med statliga medel kan hänföras till artikel 7 i 2008 års postdirektiv. Upphandling ska ske om kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten skulle utgöra en orimlig ekonomisk belastning. Ett företag kan således inte förpliktas att utan ersättning tillhandahålla en tjänst som skulle innebära en oskälig kostnad. Vid bedömningen får hänsyn tas till tjänsten som helhet. Att en tjänst är olönsam att tillhandahålla i viss glesbygd kan t.ex. kompenseras av att den är lönsam i tätare befolkade delar av landet. Först om villkoren för hela eller delar av tjänsten sammantaget leder till att det utgör en orimlig ekonomisk belastning att tvingas tillhandahålla den samhällsomfattande

97

posttjänsten bör ersättning kunna utgå. Bestämmelsen har behandlats i Prop. 2009/10:216 avsnitt 8.2.1. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska fortlöpande följa utvecklingen på postområdet, samt bevaka att posttjänsterna svarar mot samhällets behov och att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla användare.

Paragrafen motsvarar delvis 2 § i 1993 års lag och har behandlats i avsnitt 8.1. Det som är nytt i paragrafen i förhållande till 1993 års lag är att det görs klart att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förutom att följa utvecklingen på postområdet, även ska bevaka att posttjänsterna svarar mot samhällets behov. Vad som avses är inte endast den samhällsomfattande posttjänsten, vilken definieras i 1 §, utan även andra posttjänster enligt definitionen i 1 kap. 2 §. Genom en bevakning av posttjänsterna i detta vidare perspektiv kan hänsyn tas till samhällsförändringar och behov kan identifieras som inte täcks av den gällande definitionen av den samhällsomfattande posttjänsten. Den snabba utvecklingen på kommunikationsområdet där sambandet mellan post och elektronisk kommunikation framträder tydligare kan leda till att nya eller förändrade krav behöver ställas upp. Därutöver ska regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bevaka att en väl fungerande samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla användare. Uppgiften innebär att kontrollera att de grundläggande kraven på den samhällsomfattande posttjänsten enligt 1 § är uppfyllda. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

4 kap. Gemensamma bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst m.m.

Postnummersystem

1 § Det ska finnas ett postnummersystem i landet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska utse en tillståndshavare som tillhandahåller posttjänster att också tillhandahålla och förvalta postnummersystemet.

Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag. Den har behandlats i avsnitt 9.2. Andra meningen har hämtats från 7 a § andra stycket i 1993 års lag, men har ändrats. Ändringen innebär att regeringen får överlåta till myndighet att utse en förvaltare av postnummersystemet. Ytterligare en ändring i förhållande till 1993 års lag är att följden av att tillståndsmyndigheten kan avstå från att utse en tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten är att tillhandahållaren och förvaltaren av postnummersystemet kan vara någon annan tillståndshavare som tillhandahåller posttjänster. Den som utses bör dock vara verksam inom området för den samhällsomfattande posttjänsten och ha en verksamhet av viss betydande omfattning.

98

2 § Den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet är Prop. 2009/10:216 skyldig att på begäran från andra tillståndshavare tilldela dem post-

nummer för postboxanläggningar inom de postnummerområden som de begär.

Tillståndsmyndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från första stycket, om en tilldelning av ett begärt postnummer i avsevärd utsträckning skulle försvåra att postnummersystemet utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 7 c § i 1993 års lag. Andra stycket i paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

3 § Den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får inte utan tillståndsmyndighetens godkännande ändra i systemet om inte ändringen endast berör enstaka mottagare. Tillståndsmyndigheten ska i sådana ärenden höra andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

En ändring i postnummersystemet får genomföras tidigast sex månader efter det att tillståndsmyndigheten godkänt den. Om det finns särskilda skäl får myndigheten besluta att ändringen får genomföras tidigare.

Paragrafen, som behandlar tillhandahållarens och förvaltarens ändringar i postnummersystemet, motsvarar 7 d § i 1993 års lag. Den har dock genomgått vissa språkliga och redaktionella justeringar. Begreppet postadressater i 1993 års lag har exempelvis nu ersatts med begreppet mottagare. Paragrafens andra stycke har utformats enligt Lagrådets förslag.

4 § Andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får hos tillståndsmyndigheten begära en ändring i systemet.

Om det finns särskilda skäl får tillståndsmyndigheten besluta att den begärda ändringen ska ske. Tillståndsmyndigheten ska innan den beslutar om ändringen höra den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet, andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag och har behandlats i avsnitt 9.2. Den behandlar ändringar i postnummersystemet som kan begäras av andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet. Vad gäller andra stycket i paragrafen är avsikten inte att tillståndsmyndigheten regelmässigt ska gå in och styra förvaltningen av postnummersystemet. Så ska bara ske i undantagsfall, om det finns anledning att anta att förvaltningen av systemet i det enskilda fallet i första hand styrts av andra överväganden än en rationell hantering av systemet. Tillståndsmyndigheten får därför om det föreligger särskilda skäl besluta om en begärd ändring. Den faktiska

99

ändringen i postnummersystemet sker därefter av den som tillhandahåller Prop. 2009/10:216 och förvaltar systemet.

Anläggningar för postöverlämning

5 § En tillståndshavare ska se till att det är möjligt att postförsändelser som väger högst 2 kg och som befordrats av andra tillståndshavare kan nå de anläggningar för postöverlämning till mottagare som den förstnämnde tillståndshavaren innehar. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Vissa ändringar har skett i paragrafen i förhållande till dess motsvarighet i 5 d § i 1993 års lag. I paragrafen regleras den skyldighet som tillståndshavare har att möjliggöra att angivna postförsändelser kan nå postboxar och andra anläggningar för överlämning av post till mottagarna. Förutom rent språkliga och redaktionella justeringar har i första meningen begreppet ”försändelser” i 1993 års lag nu ändrats till ”postförsändelser som väger högst 2 kg”. Någon ändring i sak är inte avsedd. Ändringen sker för att följa definitionerna i lagen. Härigenom blir det tydligt att paragrafen omfattar alla adresserade försändelser upp till den angivna vikten, dvs. inte bara brev utan även sådana försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag. En närmare beskrivning av begreppen skäliga, konkurrensneutrala samt icke-diskriminerande i sista meningen ges i prop. 1998/99:95 s. 29 f. I paragrafen har ett förtydligande gjorts enligt Lagrådets förslag.

Eftersändning  
6 § En tillståndshavare ska på begäran av en annan tillstånds-  
havare se till att postförsändelser som väger högst 2 kg kan efter-  
sändas till adresser belägna utanför den andre tillståndshavarens  
utdelningsområde. Villkoren för detta ska vara skäliga och  
konkurrensneutrala, samt icke-diskriminerande i förhållande till  
vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.  
Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag och har behandlats i  
avsnitt 9.3. Den reglerar skyldigheten att se till att eftersändning kan ske  
åt andra tillståndshavare i vissa fall. I första meningen anges att efter-  
sändningsplikten omfattar alla postförsändelser som väger högst 2 kg.  
Samma begrepp finns i 5 § och beskrivs i kommentaren till den. En  
tillståndshavares skyldighet att eftersända angivna postförsändelser gäller  
endast till de mottagare som har adress inom tillståndshavarens  
utdelningsområde. Motsvarande reglering vad gäller att villkoren för  
eftersändningen ska vara skäliga, konkurrensneutrala samt icke-  
diskriminerande i sista meningen finns för anläggningar för postöver-  
lämning till mottagare i 5 §. Beträffande vad som avses med dessa  
begrepp kan ledning för tillämpningen hämtas från de äldre förarbeten till  
vilka det hänvisas i kommentaren till 5 §. 100
 
Internationell postbefordran Prop. 2009/10:216

7 § Ett postbefordringsföretag får delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen, om

1.företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran,

2.företaget tillämpar fördragens bestämmelser, och

3.regeringen godkänt att företaget får delta i ett sådant samarbete.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella och språkliga justeringar 23 § i 1993 års lag. Tredje punkten har utformats enligt Lagrådets förslag.

8 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostfördragen får endast frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige användas. Sådana frimärken får ges ut endast av ett postbefordringsföretag som avses i 7 §.

Andra portobeteckningar än sådana frimärken som anges i första stycket, och som används i gränsöverskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen, ska vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett postbefordringsföretag som avses i 7 §.

Paragrafen motsvarar 24 § i 1993 års lag och har endast genomgått vissa redaktionella ändringar. Någon ändring i sak är därmed inte avsedd.

Postverksamhet i krig m.m.

9 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som beror på att det är krig utanför Sveriges gränser eller på att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket.

Paragrafen motsvarar 26 § i 1993 års lag. Den har endast ändrats redaktionellt.

Klagomålshantering

10 § Tillståndshavare ska fastställa förfaranden för handläggningen av användarnas klagomål. Dessa förfaranden ska vara öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt vara snabba och medföra rimliga handläggningskostnader.

101

Paragrafen är ny i förhållande till 1993 års lag. En närmare behandling av Prop. 2009/10:216 paragrafen finns i avsnitt 11.3.1. Paragrafen motsvarar med viss språklig

justering 7 a § första stycket 4 i 1993 års lag, med den skillnaden att denna paragraf endast omfattade en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst. Nu gäller paragrafen för alla tillståndshavare och härmed uttrycks vad som i praktiken gällt tidigare då tillståndsmyndigheten, med stöd av kraven i 1993 års postlag på tillförlitlighet och integritetsskydd, i postoperatörernas tillståndsvillkor föreskrivit en skyldighet att utforma rutiner för att ta emot klagomål från kunder. Jfr kommentaren till 2 kap. 4 § första stycket 3 och se prop. 1997/98:127 s. 35. Klagomålshanteringen enligt bestämmelsen ska fastställas för alla användares klagomål, dvs. enligt definitionen i 1 kap. 2 § både för fysiska och juridiska personer som i egenskap av avsändare eller mottagare har nytta av att en posttjänst tillhandahålls. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 19.1 i 2008 års postdirektiv. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

11 § Den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten ska årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats.

Paragrafen motsvarar med viss språklig justering 7 a § första stycket 5 i 1993 års lag. Tillsammans med 2 kap. 4 § första stycket 3 motsvarar den artikel 19.2 andra stycket i 2008 års postdirektiv.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om klagomålshanteringen och offentliggörandet av uppgifter om klagomål enligt 10 och 11 §§.

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring rätten att meddela föreskrifter som gällt enligt 5 b § andra stycket och 7 a § tredje stycket i 1993 års lag. Vad gäller paragrafens motsvarighet till 5 b § andra stycket i 1993 års lag, se kommentaren till 10 §.

Tillsyn

13 § Tillståndsmyndigheten ska ha tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen.

Paragrafen motsvarar 15 § i 1993 års lag. Endast en språklig justering har gjorts.

14 § Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Tillståndsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn bedrivs. Denna tillträdesrätt omfattar inte bostäder.

Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Krono-

fogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt

102

första och andra styckena. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Paragrafen motsvarar 16 § i 1993 års lag och tillgodoser de krav som ställs i den nya artikeln 22 a i 2008 års postdirektiv.

För att kunna beräkna kostnaderna för tillhandahållandet av den samhällsomfattande posttjänsten och om tillhandahållandet kan medföra en nettokostnad som utgör en orimlig ekonomisk belastning (se avsnitt 8.2.1) har tillståndsmyndigheten rätt att, från företag som tillhandahåller posttjänster och som myndigheten eventuellt avser att utpeka som tillhandahållare av tjänsten, få den redovisning och annan information som myndigheten måste ha för att kunna beräkna nettokostnaden. Stöd för denna uppgiftsskyldighet finns i bestämmelsen.

15 § Tillståndsmyndigheten ska vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt att det träffas avtal mellan tillståndshavare som säkerställer att

1.de postförsändelser som väger högst 2 kg som tillståndshavarna befordrar når andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagarna,

2.eftersändning av postförsändelser som väger högst 2 kg och som befordrats av en tillståndshavare, kan ske till adresser som är belägna utanför tillståndshavarens utdelningsområde, och

3.regleringen i 3 kap. 2 § tredje stycket, om att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och ickediskriminerande vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor, efterlevs.

Uppkommer tvist om sådana avtal som avses i första stycket, ska tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 16 a § första stycket i 1993 års lag. Första stycket första punkten motsvaras av 16 a § första stycket i 1993 års lag. Begreppet ”försändelser” i 1993 års lag har nu i första punkten, ersatts med ”postförsändelser som väger högst 2 kg”, vilket motiverats i kommentaren till 5 §.

Första stycket andra och tredje punkterna är nya i förhållande till 1993 års lag. Enligt dessa punkter ska tillståndsmyndigheten ägna särskild uppmärksamhet åt avtal som tillståndshavare har träffat med varandra rörande eftersändning eller särskilda priser och andra särskilda villkor. Avtalen om särskilda priser och andra särskilda villkor kan innefatta storkundsrabatter och dylikt. Beträffande andra punkten finns de materiella bestämmelserna i 6 §, dvs. bestämmelser om en tillståndshavares skyldighet att se till att eftersändning kan ske av en annan tillståndshavares postförsändelser utanför dennes utdelningsområde. Regleringen har behandlats i avsnitt 9.3. De materiella bestämmelserna om särskilda priser och andra särskilda villkor i tredje punkten finns i 3 kap. 2 § tredje stycket, som behandlats i avsnitt 8.3.2. Regleringen i 3 kap. 2 § tredje stycket gäller endast för den som utsetts att

Prop. 2009/10:216

103

tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten. Prop. 2009/10:216 Detta innebär att tredje punkten enbart blir tillämplig i de fall en

tillståndshavare ska träffa ett avtal om särskilda priser och andra särskilda villkor med en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänst. I dessa fall ska de särskilda priserna eller villkoren vara öppna för insyn och icke-diskriminerande. Punkten innefattar att myndigheten ska ägna särskild uppmärksamhet åt att avtal träffas mellan tillståndshavare om att t.ex. vidareförmedling av post sker på villkor som är icke-diskriminerande i förhållande till vad den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst tillämpar för sin egen verksamhet. Förutom priser kan detta även gälla frågor om sätt och tid för inlämning och utlämning av postförsändelser. Punkten rör bara avtalsförhållanden om sådant som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten.

Paragrafens andra stycke överensstämmer, efter viss redaktionell och språklig justering, med 16 a § andra stycket i 1993 års lag. Utöver möjligheten till medling som föreskrivs i andra stycket kan tillståndsmyndigheten ingripa med förelägganden enligt 16 §. Andra stycket har utformats enligt Lagrådets förslag.

16 § Tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

Paragrafen motsvarar, med viss redaktionell justering, 17 § i 1993 års lag. Med stöd av bestämmelsen kan tillståndsmyndigheten bl.a. förelägga tillståndshavare som tillhandahåller sådana posttjänster som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten att följa bestämmelserna om prissättning i 3 kap. 2 § samt den som utsetts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten att även följa bestämmelserna om redovisning i samma paragraf. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag.

17 § Tillståndsmyndigheten ska förelägga den som bedriver postverksamhet utan tillstånd enligt denna lag att upphöra med verksamheten. Tillståndsmyndigheten får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Är det osäkert om en viss verksamhet utgör postverksamhet enligt denna lag, får tillståndsmyndigheten förelägga den som bedriver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet.

Bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena ska tillämpas även i fråga om beslut om åtgärder enligt denna paragraf.

Paragrafen motsvarar 17 a § i 1993 års lag. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har dock gjorts.

18 § Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite.

Paragrafen motsvarar 17 b § i 1993 års lag.

104

19 § Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt Prop. 2009/10:216

3 kap. 5 § konkurrenslagen (2008:579) eller dömts till att betala vite enligt 6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt 18 § denna lag inte dömas ut för samma förfarande.

Paragrafen motsvarar 17 c § i 1993 års lag.

20 § Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd att bedriva postverksamhet om

1.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av lagen,

2.tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under de senaste sex månaderna,

3.tillståndshavaren begär det, eller

4.tillståndshavaren har försatts i konkurs.

Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i ett fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla tillståndet.

Om tillståndet återkallas får tillståndsmyndigheten besluta hur verksamheten ska avvecklas.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Paragrafen motsvarar delvis 5 a § i 1993 års lag. Paragrafen har behandlats i avsnitt 12. Den har formulerats och strukturerats om. Dels har den ändringen skett att återkallelsegrunderna i 5 a § första och andra styckena i 1993 års lag samlats i en uppräkning i första stycket första och tredje punkterna, dels har två helt nya återkallelsegrunder införts i första stycket andra och fjärde punkterna. De redaktionella ändringar som skett i första och tredje punkterna i förhållande till 1993 års lag är inte avsedda att innebära någon ändring i sak. Möjligheten för tillståndshavaren att på begäran få sitt tillstånd återkallat gäller exempelvis fortfarande, vilket har betydelse bl.a. för att undgå avgiftsskyldighet enligt 21 §, se prop. 1997/98:127 s. 47.

Genom första stycket andra punkten ges tillståndsmyndigheten en möjlighet att återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren inte bedriver någon verksamhet. Det krävs dock att tillståndshavaren har varit overksam under de senaste sex månaderna. Andra punkten har utformats enligt

Lagrådets förslag.

Enligt återkallelsegrunden i första stycket fjärde punkten ges tillståndsmyndigheten möjlighet att återkalla ett tillstånd om tillståndshavaren har försatts i konkurs.

Paragrafens andra respektive tredje stycke motsvaras med vissa språkliga och redaktionella ändringar av 5 a § första stycket andra meningen respektive tredje stycket i 1993 års lag.

Fjärde stycket motsvaras av 5 a § fjärde stycket i 1993 års lag.

105

Avgifter Prop. 2009/10:216
21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  
får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver post-  
verksamhet eller ansöker om tillstånd att bedriva sådan verksamhet  
eller ansöker om förhandsbesked enligt 2 kap. 3 § att betala avgift  
för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.  
Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 18 § i 1993 års  
lag.  
Överklagande  
22 § Tillståndsmyndighetens beslut i fråga som avses i 3 § får inte  
överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag  
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får över-  
klagas hos allmän förvaltningsdomstol.  
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.  
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt före-  
skrifter som meddelats med stöd av lagen ska gälla omedelbart.  
I första och andra styckena har det endast skett vissa språkliga och  
redaktionella justeringar i förhållande till paragrafens motsvarighet i 25 §  
i 1993 års lag. På grund av andra ändringar som skett i lagen kommer  
exempelvis tillståndsmyndighetens beslut om ändring av postnummer-  
systemet enligt 4 § att kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.  
Första stycket har utformats enligt Lagrådets förslag.  
Tredje stycket har ändrats för att motsvara artikel 22.3 i 2008 års post-  
direktiv. Det behandlas närmare i avsnitt 13. Enligt 1993 års lag fick  
tillståndsmyndigheten bestämma att beslut enligt lagen skulle gälla  
omedelbart. I denna paragraf föreskrivs nu i tredje stycket att beslut  
enligt lagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen ska  
gälla omedelbart. Överklagandeinstansen har dock enligt allmänna  
förvaltningsrättsliga regler möjlighet att inhibera ett sådant beslut.  

17.2Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Följdändringar har skett i 3 kap. 30 g § och 5 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200) till följd av den nya postlagen. Någon saklig ändring har därmed inte skett. I paragraferna ändras hänvisningen till 3 § i 1993 års postlag, där en definition ges av begreppet postverksamhet, till en hänvisning till 1 kap. 2 § i den nya postlagen. Syftet med den delvis nya definitionen av postverksamhet i 1 kap. 2 § i den nya postlagen är inte att ändra innebörden av begreppet postverksamhet.

106

17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:150) om Prop. 2009/10:216
  allmän kameraövervakning  

I 11 § lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning har hänvisningen till ”postverksamhet enligt postlagen (1993:1684)” ändrats till en hänvisning till postverksamhet enligt den nya postlagen. Ändringen innebär inte någon saklig förändring.

17.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

En följdändring har skett i 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) till följd av den nya postlagen. I paragrafen ändras hänvisningen till 19 § första stycket 1 och 3 i 1993 års postlag till en hänvisning till 2 kap. 14 § första stycket 1 och 3 i den nya postlagen. Någon ändring i sak har inte skett i 2 kap. 14 § den nya postlagen i förhållande till dess motsvarighet i 19 § i 1993 års postlag.

107

Sammanfattning av betänkandet En ny postlag (SOU 2009:82)

Uppdraget

Enligt utredningens direktiv ska utredningen göra en allmän översyn av postlagen. I översynen ingår bl.a. att analysera definitioner, bemyndiganden och den sammanhållna strukturen i postlagen.

Utredningen ska analysera 2008 års postdirektiv samt de olika möjligheter till finansiering av den samhällsomfattande tjänsten som ges i 2008 års postdirektiv. I uppdraget ingår också att analysera om bestämmelserna i 1997 års postdirektiv (ändrat genom 2002 års postdirektiv) om redovisning och avgifter, enligt vilka bl.a. priserna ska vara rimliga och grunda sig på kostnaderna, genomförts i den svenska regleringen på ett ändamålsenligt sätt och om ändringen av bestämmelserna genom 2008 års postdirektiv föranleder några ändringar. Inom ramen för denna analys ska även principerna om öppenhet och icke-diskriminering vid användning av särskilda priser och andra särskilda villkor utredas. Slutligen har uppdraget även innefattat att överväga om systemet för konsumentklagomål i Sverige uppfyller postdirektivets bestämmelser om tvistlösning och möjlighet för postanvändare att framföra klagomål till behörig myndighet.

Utredningen ska föreslå de författningsändringar som föranleds av analysen och utredningens bedömningar. I samband med översynen av postlagen ska utredningen i de ändringsförslag som lämnas beakta Post- och kassaserviceutredningens (”Postmarknad i förändring”, SOU 2005:5) förslag om återkallelse av outnyttjat tillstånd, eftersändning av adresserade försändelser samt om utseende av tillhandahållare och förvaltare av postnummersystemet.

Postmarknaden

Posttjänsterna har stor betydelse i EU:s ekonomi. Under 2004 omsatte posttjänsterna i EU omkring 90 miljarder euro eller närmare 1 procent av EU:s BNP. Postsektorn har genomgått en omfattande utveckling och postoperatörerna möter nu också konkurrens från elektroniska kommunikationsmedel. Det finns vissa tecken på att de tidigare nationella brevföretagen i allt större utsträckning etablerar sig i flera länder eller att man söker strategiska samarbeten med varandra över nationsgränserna. Den första verkliga sammanslagningen av två nationella postföretag blir den mellan svenska Posten AB och Post Danmark A/S.

Den svenska brevmarknaden, dvs. marknaden för adresserade inrikes försändelser upp till två kilo, är en mycket diversifierad marknad. Kunderna omfattar alla typer av aktörer, från hushåll som köper ett fåtal frimärken per år till storkunder som banker, försäkringsbolag och myndigheter som årligen skickar miljontals försändelser. Brev är dock i första hand en kanal för information från företag till hushåll.

Brevmarknaden har från 1990 till idag uppvisat tämligen stabila volymer på över 3 miljarder försändelser per år dock med en nedåtgående trend på i genomsnitt 1,25 procent per år de senaste åren. Post-

Prop. 2009/10:216

Bilaga 1

108

och telestyrelsen har uppskattat att volymerna på den inrikes brev- Prop. 2009/10:216 marknaden till drygt 70 procent utgörs av s.k. sändningar och att ca Bilaga 1

20 procent utgörs av s.k. kontorspost. Brevlådepostens andel understiger därmed 10 procent.

Posten har en särställning på den svenska postmarknaden, dels beroende på sin dominans, dels beroende på att bolaget har ålagts att tillhandahålla de samhällsomfattande posttjänsterna på postområdet. Posten AB (Posten) förmedlade 2008 nästan 90 procent av försändelserna på brevmarknaden. Av de övriga postoperatörerna är Bring Citymail Sweden AB det i särklass största företaget.

På den svenska paketmarknaden hade Posten en helt dominerande ställning fram till mitten av 1970-talet. Sedan tilltog konkurrensen när den traditionella transportsektorn började köra paket från dörr till dörr mellan företag. När det gäller företagspaket, dvs. paket som skickas av företag antingen till andra företag eller till privatpersoner, kan företagskunderna numera välja mellan ett antal paketdistributörer i Sverige.

Tidigare var det endast Posten som erbjöd paketdistribution mellan konsumenter. Under 2008 har dock Schenker Privpak och DHL öppnat sina ombudsnät för distribution mellan konsumenter.

Den svenska lagstiftningen

Postlagen

Regler om postverksamhet och den samhällsomfattande posttjänsten finns i postlagen. Postlagen har till syfte att i lag fastställa grunden för den omfattning av postservice som ska tillhandhållas allmänheten samt ge staten förutsättningar att på en öppen marknad för postverksamhet följa upp verksamheten så att de politiska målen för postservicen kan uppfyllas. I lagen ges vidare vissa centrala bestämmelser för postverksamhet som motiveras av skyddet för den personliga integriteten. Lagen syftar vidare till att skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet och ett bättre samutnyttjande av den postala infrastrukturen och därigenom även en ökad enkelhet för postkunden.

Det övergripande postpolitiska målet uttrycks i 1 § postlagen och innebär att det ska finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra försändelser som väger högst 20 kilogram. Det ska finnas möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser. Dessutom ska enstaka försändelser befordras till enhetliga priser. Det ska finnas möjlighet att försäkra försändelser och få kvitto från mottagaren på att försändelsen tagits emot.

Övrig lagstiftning

Även annan lagstiftning är tillämplig på postverksamhet. Det gäller t.ex. konkurrenslagen (2008:579) som är en generell lagstiftning som omfattar alla sektorer av samhället, inklusive postsektorn. Lagens ändamål är att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens när det gäller produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

109

Lagen avser att generellt skydda samhällsekonomin, konsumenterna och Prop. 2009/10:216
konkurrerande företag. Bilaga 1
Organisationer som bedriver verksamhet inom postområdet omfattas  
av lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,  
transporter och posttjänster, också kallad ”försörjningslagen”. Upp-  
handling av aktörer inom postområdet och upphandling från myndigheter  
och andra offentliga organ av posttjänster regleras således av försörj-  
ningslagen och försörjningsdirektivet 2004/17/EG.  
Postdirektiven  
Inom Europeiska unionen finns beträffande posttjänster sedan år 1997  
det s.k. postdirektivet. Direktivet har tidigare ändrats år 2002. Genom  
beslut den 20 februari 2008 antogs ytterligare ett ändringsdirektiv som  
ska vara genomfört i Sverige och flertalet medlemsstater senast den  
31 december 2010.  
1997 års postdirektiv syftar till att införa harmoniserande bestämmelser  
rörande samhällsomfattande posttjänster - ”universal service” - och att  
förbättra kvaliteten på postservicen inom den inre marknaden. Direktivet  
innefattar åtgärder för att garantera samhällsomfattande posttjänster.  
Direktivet syftar också till att säkerställa att marknaden gradvis libera-  
liseras under kontrollerade former.  
2008 års postdirektiv syftar till att åstadkomma en inre marknad för  
posttjänster. Detta innebär att särskilda eller exklusiva rättigheter  
avskaffas inom postsektorn, att alla användare i alla EU-länder garanteras  
samhällsomfattande tjänster på samma nivå och att harmoniserade  
principer uppställs för regleringen av posttjänster på en öppen marknad,  
för att undanröja andra hinder för den inre marknadens funktion.  
Den samhällsomfattande posttjänsten  
Den samhällsomfattande tjänsten är ett uttryck för det statliga åtagandet  
på postområdet. Syftet är att tillförsäkra alla i hela landet tillgång till  
vissa grundläggande tjänster av samhällsintresse. Omfattningen och  
kvaliteten på den samhällsomfattande posttjänsten bestäms ytterst av  
postdirektivet.  
Majoriteten av de myndigheter, företag och organisationer som vi  
samrått med har ställt sig avvisande till förändringar av den samhälls-  
omfattande posttjänsten och snarast påtalat vikten av att behålla  
omfattningen och kvaliteten oförändrade. Utredningen kan inte finna  
några skäl att nu ändra det statliga åtagandet på postområdet. Utred-  
ningens bedömning är därför att den samhällsomfattande posttjänsten ska  
ha samma omfattning och försäkra medborgarna en tjänst av samma  
kvalitet som idag. Det ska således alltjämt finnas en posttjänst i hela  
landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade  
försändelser som väger högst 20 kg. Det ska vidare finnas möjlighet att  
försäkra försändelser och att få kvitto från mottagaren på att en för-  
sändelse har tagits emot. Minst 85 procent av brevförsändelser som  
  110
inlämnats för övernattbefordran ska vara utdelade påföljande arbetsdag Prop. 2009/10:216
och 97 procent inom tre arbetsdagar. Bilaga 1

Statens åtgärder för att garantera den samhällsomfattande tjänsten

Posten har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänst i Sverige. Någon ersättning från staten utgår inte för uppgiften. Utredningen har inom ramen för uppdraget övervägt möjligheten att göra en egen beräkning av nettokostnaden för den samhällsomfattande tjänsten. Mot bakgrund av den i princip samstämmiga uppfattningen som kommit fram under samrådet med berörda företag, myndigheter och organisationer att det för närvarande inte innebär någon nettokostnad för Posten att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten och de svårigheter som en sådan beräkning är förknippade med har utredningen emellertid stannat för att inte genomföra en sådan beräkning.

Posten upprätthåller en kvalitets nivå i det landsomfattande nätet som vida överstiger de mål som bolagets ålagts i egenskap av tillhandahållare av den samhällsomfattande tjänsten. Vid dessa förhållanden och mot bakgrund av vad Posten angett beträffande behovet av finansiering bedömer utredningen att det för närvarande inte finns behov av särskild finansiering av den samhällsomfattande posttjänsten.

Det ska i första hand överlåtas till marknaden att tillgodose behovet av samhällsomfattande tjänster. Tillståndsmyndigheten får dock när den bedömer att marknaden inte tillgodoser hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten förena tillstånd att bedriva postverksamhet med villkor om skyldighet att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst.

I den svenska postlagstiftningen saknas möjligheter att finansiellt kompensera de operatörer som förpliktigas att tillhandhålla den samhällsomfattande tjänsten. Någon begränsning i den börda som den samhällsomfattande posttjänsten kan innebära finns inte i postlagen. Det går inte att utesluta att förändringarna på marknaden i framtiden kan innebära att det blir en finansiell belastning att tillhandhålla en samhällsomfattande posttjänst. Under sådana förhållanden är det rimligt det utgår någon form ersättning från staten för att tillhandahålla den samhällsomfattande tjänsten. Utredningen föreslår därför att den samhällsomfattande posttjänst ska upphandlas, om det är särskilt påkallat med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

Artikel 12 och 14 i Postdirektivet - Principer för prissättning och insyn i redovisning

Utredningen bedömer att postlagens krav enligt 7 a § 1 står i full överensstämmelse med artikel 12 i 2002 års postdirektiv, vilket även Post- och kassaserviceutredningen fann. Genom 2008 års postdirektiv har dock artikel 12 andra strecksatsen givits en ny lydelse som postlagen bör återspegla. Utredningen föreslår att samhällsomfattande posttjänster ska tillhandahållas till kostnadsorienterade priser som främjar ett effektivt tillhandahållande av tjänsten.

111

Med hänsyn till avregleringen av postmarknaden, utvecklingen Prop. 2009/10:216
denna och att innehållet i konkurrensrättens förbud mot missbruk av Bilaga 1
dominerande ställning inte är tillräckligt entydigt anser utredningen att  
direktivets artikel 12 på ett tydligare sätt bör implementeras i postlagen.  
Vi föreslår därför att det direkt bör framgå av postlagen att prissättningen  
av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn samt  
icke-diskriminerande och tillhandahållas till kostnadsorienterade priser.  
Den som utsetts att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten  
ska tillämpa principerna om insyn och icke-diskriminering vid använd-  
ning av särskilda priser och andra särskilda villkor för användarna. Priser  
och andra villkor ska tillämpas lika i förhållande till olika användare.    
Utredningen föreslår vidare att den som genom tillståndsvillkor  
tillhandahåller samhällsomfattande posttjänst i den interna redovisningen  
ska ha skilda konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter  
som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och de som inte gör det.  
Den interna redovisningen ska även i övriga delar ställas upp i överens-  
stämmelse med 2008 års postdirektiv. Tillståndsmyndigheten ska ges  
möjlighet att besluta att ovanstående krav på redovisningen inte behöver  
tillämpas om de förutsättningar som anges i artikel 14.8 föreligger.    
Postal infrastruktur    
Andra postoperatörer än den som förvaltar postnummersystemet bör ges  
möjlighet att hos tillståndsmyndigheten begära att ändring i postnummer-  
systemet sker. Tillståndsmyndigheten får om särskilda skäl föreligger  
besluta att begärd ändring ska ske. Tillståndsmyndigheten ska innan den  
beslutar om ändring höra den som förvaltar postnummerssystemet, andra  
tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och  
fastighetsregistret samt berörda kommuner.    
Det finns inte några regler i postlagen om tillgång till andra operatörers  
nät. Post- och kassaserviceutredningen konstaterade att några önskemål  
eller krav i detta hänseende inte hade framförts i Sverige. Postoperatörers  
och andra företags behov av att få tillgång till någon eller några delar av  
en annan operatörs distributionskedja kan emellertid vara betydelsefullt  
för utveckling och ökad mångfald på postmarknaden. Frågan bör därför  
övervägas ytterligare lämpligen i form av ett uppdrag åt Post- och tele-  
styrelsen.    
Klagomålshantering    
Postoperatörnas klagomålshantering och Post- och telestyrelsens tillsyn  
uppfyller enligt utredningens bedömning de krav som postdirektivet  
ställer. Genom den möjlighet till prövning av konsumenttvister utanför  
domstol som Allmänna reklamationsnämnden erbjuder uppfyller Sverige  
kravet på att uppmuntra oberoende förfaranden för tvistlösning utanför  
domstol som anges i artikel 19.1 tredje stycket i 2008 års postdirektiv.    
Bestämmelsen om klagomålshantering och offentliggörande av upp-  
gifter om antalet klagomål och hur dessa behandlats flyttas till de  
    112
allmänna krav som får ställas på postverksamhet i postlagen för att Prop. 2009/10:216
genomföra artikel 19 i 2008 års postdirektiv. Bilaga 1
Postlagens regler om ansvarighet vid postbefordran och postopera-  
törernas tillämpning av dessa regler i den interna klagomålshantering  
innebär att Sverige uppfyller postdirektivets krav att medlemsstaterna ska  
säkerställa att det inom ramen för postoperatörernas klagomålshantering,  
i befogade fall, finns möjlighet att kompensera postanvändarna i  
samband med förlust, stöld eller skada eller när kvalitetsnormer inte  
följs.  
Konsumenternas kunskap om sina rättigheter är dock generellt sett låg  
på postområdet. Post- och telestyrelsen bör ges i uppdrag att verka för att  
operatörerna lämnar tydligare information om hur användarna ska gå  
tillväga för att tillvarata sin rätt.  
Genomförandefrågor  
Den nuvarande postlagen ersätts med en helt ny lag med samma namn.  
Den nya lagen inleds med bestämmelser som anger lagens innehåll och  
definitioner av betydelse för tillämpningen av lagen. Därefter kommer  
bestämmelser som rör postverksamhet i allmänhet för att följas av de  
bestämmelser som bara reglerar den samhällsomfattande posttjänsten.  
Lagen avslutas med gemensamma bestämmelser. Lagen föreslås träda  
ikraft den 1 juli 2010.  
Utredningens förslag innebär att Post- och telestyrelsen kommer att få  
delvis nya uppgifter. Utredningen bedömer dock att detta kan klaras av  
inom ramen för nuvarande avgiftsfinansiering. De förslag utredningen  
lämnat betänkandet får inte i övrigt några konsekvenser som måste  
finansieras i särskild ordning av staten.  
Sammantaget kommer utredningens förslag att stärka de mindre post-  
operatörernas ställning på marknaden. Ur användarnas perspektiv innebär  
utredningens förslag att den samhällsomfattande posttjänsten garanteras  
och att förutsättningarna för konkurrensen på marknaden förbättras.  

113

Betänkandets lagförslag Prop. 2009/10:216
Bilaga 2
 

Förslag till postlag

Härigenom föreskrivs1 följande

Lagens tillämpningsområde och definitioner

1 § I denna lag finns bestämmelser om postverksamhet och den samhällsomfattande posttjänsten.

2 § I lagen avses med:

användare: varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller adressat har nytta av att en posttjänst tillhandahålls,

brev: adresserade försändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg samt vykort, brevkort och liknande,

postförsändelser: adresserade försändelser som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster,

postnummersystemet: ett system av sifferserier som i postverksamhet används för att dela in landet i postnummerområden,

postverksamhet: regelbunden insamling, sortering, transport och utdelning av brev mot betalning,

posttjänst: insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser mot betalning,

obeställbart brev: ett brev som

1.inte kan delas ut till mottagaren,

2.är ofrankerat eller otillräckligt frankerat eller

3.har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige.

Tillstånd att bedriva postverksamhet

3 § Tillstånd enligt denna lag krävs för att bedriva postverksamhet. Tillstånd ska beviljas endast om sökanden har förutsättning att bedriva postverksamhet på det sätt som anges i 8 §.

4 § Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillståndsmyndigheten).

1 Jfr, Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EUT L 15, 21.1.1998 s. 14, Celex 31997L0067), senast ändrat genom europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52. 27.2.2008, s. 3, Celex 32008L0006).

114

5 § Tillståndsmyndigheten ska efter ansökan meddela förhandsbesked Prop. 2009/10:216
om det behövs tillstånd enligt 3 § för viss verksamhet. Ett förhands- Bilaga 2
besked gäller under den tid och under de förutsättningar i övrigt som  
anges i beskedet.  
Tillståndsvillkor  
6 § Tillstånd enligt 3 § att bedriva postverksamhet får förenas med  
villkor om skyldighet för tillståndshavare  

1.att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst enligt 28 § och på visst sätt fullgöra vad som föreskrivs där och i 29 §,

2.att på visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 8 §,

3.att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda posttjänster, och

4.att för handläggningen av klagomål fastställa förfaranden som är öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt är snabba och medför rimliga handläggningskostnader,

5.att årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats,

6.att på begäran av andra tillståndshavare ombesörja att eftersändning av postförsändelser som väger högst 2 kg kan ske på villkor som är skäliga, konkurrensneutrala och icke-diskriminerande, i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet, till en adress belägen utanför annan tillståndshavares utdelningsområde, och

7.att beakta totalförsvarets behov av posttjänster under höjd beredskap.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om tillståndsvillkoren.

7 § Tillståndsvillkor ska gälla för en bestämd tid och får meddelas i samband med att tillstånd beviljas, i samband med att giltighetstiden för ett tidigare meddelat villkor löper ut eller när det annars finns särskilda skäl.

Tillståndsvillkor får ändras under löpande villkorsperiod endast enligt förbehåll i meddelat villkor eller sedan tillståndshavaren har medgivit detta och sedan andra tillståndshavare vars verksamhet direkt påverkas av ändringen har fått möjlighet att yttra sig.

Allmänna krav på postverksamhet m.m.

8 § Postverksamhet ska bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls.

9 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren.

115

10 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillståndsmyndig- Prop. 2009/10:216
heten får föreskriva om och i vilken utsträckning brev ska utvisa vem Bilaga 2
som har befordrat dem.  
Postal infrastruktur  
11 § Det ska i landet finnas ett postnummersystem. Regeringen eller,  
efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får utse en  
tillståndshavare som tillhandahåller posttjänster inom området för den  
samhällsomfattande posttjänsten att tillhandahålla och förvalta post-  
nummersystemet.  
12 § Den som på regeringens eller tillståndsmyndighetens uppdrag  
tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet är skyldig att på  
begäran från andra tillståndshavare tilldela dem postnummer för post-  
boxanläggningar inom begärda postnummerområden.  
Tillståndsmyndigheten får i enskilda fall bevilja undantag från  
skyldigheten enligt första stycket om en tilldelning av begärt post-  
nummer i beaktansvärd utsträckning skulle försvåra ett ändamålsenligt  
utnyttjande av postnummersystemet.  
13 § Den som på regeringens eller tillståndsmyndighetens uppdrag  
tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får inte utan  
tillståndsmyndighetens godkännande ändra i systemet om inte ändringen  
endast berör enstaka postadressater. Tillståndsmyndigheten ska i ärendet  
höra andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen  
och fastighetsregistret samt berörda kommuner.  
En ändring får genomföras tidigast sex månader efter det att  
tillståndsmyndigheten godkänt den. Om det finns särskilda skäl får  
myndigheten besluta att ändringen får genomföras tidigare.  
14 § Andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar  

postnummersystemet får hos tillståndsmyndigheten begära ändring i postnummersystemet.

Tillståndsmyndigheten får om särskilda skäl föreligger besluta att begärd ändring ska ske. Tillståndsmyndigheten ska innan den beslutar om ändring höra den som tillhandahåller och förvaltar postnummerssystemet, andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

15 § En tillståndshavare är skyldig att möjliggöra att postförsändelser som befordrats av andra tillståndshavare kan nå de anläggningar för postöverlämning till mottagare som tillståndshavaren innehar. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala samt ickediskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

116

Obeställbara brev

16 § Ett obeställbart brev ska om möjligt återställas till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd, ska brevet sändas till tillståndsmyndigheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag.

17 § Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag får öppnas endast av tillståndsmyndigheten och endast om omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan återställas till denne.

18 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att det ska kunna återställas till avsändaren.

19 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara ska förvaras hos tillståndsmyndigheten.

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

20 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden ska då omedelbart förstöras.

Annat innehåll än pengar ska säljas om det lämpligen kan ske och det inte kan antas medföra att någons personliga integritet kränks. I annat fall ska egendomen förstöras.

Egendom som ska förstöras enligt andra stycket får avyttras på annat sätt än genom försäljning om det inte kan antas medföra att någons personliga integritet kränks.

Tystnadsplikt m.m.

21 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av följande uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta,

1.uppgift som rör särskilt brev som befordras inom verksamheten,

2.annan uppgift som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller befordran av brev, eller

3.uppgift som hänför sig till åtgärd att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken.

Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till avsändaren och mottagaren av brevet.

För uppgift om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

22 § Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller  
tillgång till uppgift som avses i 21 § första stycket ska på begäran lämna  
1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en  
myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning 117

enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2.uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

3.uppgift om enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4.uppgift om enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481), om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

5.uppgift om enskilds adress till Försäkringskassan om denna behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning, om myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.

23 § Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska utan hinder av 21 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

24 § I det allmännas verksamhet ska, i stället för 21–22 §§, bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas.

För utlämnande av annan personuppgift i postverksamhet än som avses i 21 § första och tredje styckena gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204).

25 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i brottsbalken.

Internationell postverksamhet

26 § För att ett postbefordringsföretag ska få delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen krävs att företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget för sådant deltagande.

27 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostfördragen får endast användas frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av ett postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i det internationella postsamarbetet. Övriga portobeteckningar ska i gränsöverskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett sådant företag.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

118

Samhällsomfattande posttjänst m.m.

28 § Med samhällsomfattande posttjänst avses att det i hela landet ska finnas en posttjänst med möjlighet för alla att stadigvarande kunna ta emot postförsändelser och till rimliga priser för befordran kunna avlämna sådana försändelser.

Den samhällsomfattande posttjänsten innebär att

1.det varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som tillståndsmyndigheten bedömer utgör skäl för undantag, ska göras minst en insamling och en utdelning av postförsändelser,

2.expeditions- och inlämningsställen ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas,

3.de krav på befordringstider som regeringen eller efter regeringens bemyndigande tillståndsmyndigheten meddelat efterlevs,

4.det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto från mottagaren på att en försändelse har tagits emot,

5.enstaka postförsändelser ska befordras till enhetliga priser, och att

6.villkoren för tjänsten ska vara allmänt tillgängliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten och krav på befordringstider.

Undantag från kravet i första stycket 1 ska meddelas Europeiska gemenskapernas kommission och de nationella tillsynsmyndigheterna inom Europeiska unionen.

29 § Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad samt främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten.

För den som utsetts att tillhandhålla en samhällsomfattande posttjänst gäller följande:

1.Den interna redovisningen ska ha skilda konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och de som inte gör det. Den interna redovisningen ska även i övriga delar ställas upp i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna.

2.Verksamheten ska årligen redovisas för tillståndsmyndigheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997.

3.Vid användning av särskilda priser och andra särskilda villkor för användarna ska prissättningen och tillhörande villkor vara öppna för insyn och icke-diskriminerande.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om krav enligt första och andra stycket och om undantag enligt artikel 14.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG.

30 § Regeringen får föreskriva att priser för samhällsomfattande posttjänster som ingår i postverksamhet inte får överstiga vissa nivåer.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

119

31 § Tillgång till samhällsomfattande tjänster ska tillförsäkras genom upphandling om det är särskilt påkallat med hänsyn till kostnaderna för tillhandahållande av tjänsten.

32 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten ska fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att användarna har tillgång till en samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet och att tjänsten motsvarar samhällets behov.

Tillsyn

33 § Tillståndsmyndigheten ska ha tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen.

34 § Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Tillståndsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under tillsyn bedrivs.

Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. Därvid gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

35 § Tillståndsmyndigheten ska vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt att det i förekommande fall mellan tillståndshavare träffas avtal som säkerställer att

1.de postförsändelser tillståndshavarna befordrar når andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagare,

2.eftersändning av postförsändelser som väger högst 2 kg, som befordrats av en tillståndshavare, kan ske till en adress som är belägen utanför tillståndshavarens utdelningsområde,

3.bestämmelsen i 29 § andra stycket 3 efterlevs.

Uppkommer tvist om sådana avtal, ska tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på begäran av en part.

36 § Tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av denna lag eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen.

37 § Tillståndsmyndigheten ska förelägga den som utan tillstånd bedriver postverksamhet enligt denna lag att upphöra med verksamheten. Tillståndsmyndigheten får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

120

Är det osäkert om viss verksamhet utgör postverksamhet enligt denna Prop. 2009/10:216
lag, får tillståndsmyndigheten förelägga den som bedriver verksamheten Bilaga 2
att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma  
om så är fallet.  
Bestämmelserna i 34 § andra och tredje styckena ska tillämpas även i  
fråga om beslut om åtgärder enligt denna paragraf.  
38 § Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite  
enligt lagen (1985:206) om viten.  
39 § Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 3 kap.  
5 § konkurrenslagen (2008:579) eller dömts till att betala vite enligt  

6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt 38 § denna lag inte dömas ut för samma förfarande.

40 § Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd att bedriva postverksamhet, om

1.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen,

2.tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under minst sex månader,

3.tillståndshavaren begär det, eller

4.tillståndshavaren har försatts i konkurs.

Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i ett fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla tillståndet.

Om tillståndet återkallas får tillståndsmyndigheten besluta hur verksamheten ska avvecklas.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Avgifter

41 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksamhet eller ansöker om tillstånd att bedriva sådan verksamhet eller ansöker om förhandsbesked enligt 5 § att betala avgift för tillståndsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.

Överklagande

42 § Tillståndsmyndighetens godkännande enligt 13 § får inte överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillståndsmyndigheten får bestämma att beslut enligt denna lag ska

gälla omedelbart.

121

Postverksamhet i krig m.m.

43 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010 då postlagen (1993:1684) upphör att gälla.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

122

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 g § och 5 kap. 5 § mervärdesskattelagen (1994:200) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse    
          3 kap.          
          30 g §1          
Från skatteplikt undantas Från   skatteplikt undantas
omsättning av transporttjänster omsättning av transporttjänster
och därtill anslutna tjänster som ett och därtill anslutna tjänster som ett
postbefordringsföretag   som postbefordringsföretag   som
bedriver sådan postverksamhet bedriver sådan postverksamhet
som avses i 3 § postlagen som avses i 2 § postlagen
(1993:1684) tillhandahåller ett (2010:000) tillhandahåller ett
utländskt postbefordringsföretag i utländskt postbefordringsföretag i
samband med distribution inom samband med distribution inom
landet av inkommande brev eller landet av inkommande brev eller
paket för detta företags räkning. paket för detta företags räkning.
          5 kap.          
            5 §2          
En transporttjänst är omsatt En transporttjänst är omsatt
inom landet, om den utförs i inom landet, om den utförs i
Sverige och inget annat följer av Sverige och inget annat följer av
5 a § första stycket. En transport- 5 a § första stycket. En transport-
tjänst som utförs i Sverige och i tjänst som utförs i Sverige och i
något annat land skall dock anses i något annat land ska dock anses i
sin helhet omsatt utomlands, om sin helhet omsatt utomlands, om
transporten sker direkt till eller transporten sker direkt till eller
från utlandet och inget annat följer från utlandet och inget annat följer
av 5 a § första stycket.     av 5 a § första stycket.    
Befordran av brev till utlandet i Befordran av brev till utlandet i
postverksamhet som avses i 3 § postverksamhet som avses i 2 §
postlagen (1993:1684) skall anses postlagen   (2010:000) ska anses
som en omsättning inom landet. som en omsättning inom landet.

Förmedling av en transporttjänst enligt första stycket är omsatt inom landet, om transporttjänsten är omsatt inom landet och inget annat följer av 5 a § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1Senaste lydelse SFS 1995:700.

2Senaste lydelse SFS 1995:1286.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

123

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning ska ha följande lydelse.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §1

En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för allmän kameraövervakning i en banklokal, en lokal hos ett kreditmarknadsföretag eller ett postkontor, i området omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal samt vid betalningsautomater eller liknande anordningar i anslutning till en sådan lokal, om

1.övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott

och

2.övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik.

Med banklokal och lokal hos Med banklokal och lokal hos
kreditmarknadsföretag avses en kreditmarknadsföretag avses en
lokal där det huvudsakligen lokal där det huvudsakligen
bedrivs rörelse enligt lagen bedrivs rörelse enligt lagen
(2004:297) om bank- och finansie- (2004:297) om bank- och finansie-
ringsrörelse. Med postkontor avses ringsrörelse. Med postkontor avses
en lokal där det huvudsakligen en lokal där det huvudsakligen
bedrivs verksamhet i vilken ingår bedrivs verksamhet i vilken ingår
postverksamhet enligt postlagen postverksamhet enligt postlagen
(1993:1684).     (2010:000).    

Avlyssning eller upptagning av ljud får ske endast sedan anordning för avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats på grund av misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse SFS 2004:442.

124

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 2009/10:216

Bilaga 2

44 kap.

4 §

Rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av

1. 19 § första stycket 1 och 3 1. 21 § första stycket 1 och 3
postlagen (1993:1684), postlagen (2010:000),

2.6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och

3.6 kap. 21 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

125

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 2009/10:216

Bilaga 3

Göta Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Jönköpings tingsrätt, Marknadsdomstolen, Justitiekanslern, Domstolsverket, Kommerskollegium, Myndigheten för handikappolitisk samordning, Tullverket, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Västra Götalandsregionen, Statskontoret, Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Regelrådet, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden, Diskrimineringsombudsmannen, Mariestads kommun, Luleå kommun, Pajala kommun, Lycksele kommun, Krokoms kommun, Älvdalens kommun, Hylte kommun, Folkrörelserådet – Hela Sverige ska leva, Handikappförbunden, Synskadades riksförbund, Fria Postoperatörers Förbund (FPF), Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Företagarna, Näringslivets Regelnämnd, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Bokföringsnämnden, SEKO – Facket för Service och Kommunikation, Fackförbundet ST, Institutet för Reklam och Mediastatistik (IRM), SWEDMA (Swedish Direct Marketing Association), SDR Svensk Direktreklam AB, Svensk Handel, Tidningsutgivarna, 21 Grams AB, Itella AB, Bring Citymail Sweden AB, Posten AB, Luleå Mail, Schenker Privpak AB, DHL Express AB och United Parcel Service Sweden A.B.

.

126

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/3

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/6/EG av den 20 februari 2008

om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR (2) Ett regelverk för postsektorn inom gemenskapen infördes
ANTAGIT DETTA DIREKTIV   genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG
    av den 15 december 1997 om gemensamma regler för
    utvecklingen av gemenskapens inre marknad för post-
    tjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (5),
    vilket inbegriper åtgärder för att garantera samhällsom-
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska   fattande posttjänster, och fastställande av maximigränser
gemenskapen, särskilt artikel 47.2 samt artiklarna 55 och 95,   för sådana posttjänster som medlemsstaterna får fortsätta
  att låta omfattas av monopol för tillhandahållare av sam-
  hällsomfattande tjänster med målsättningen att bevara de
  samhällsomfattande tjänsterna för att sedan gradvis och
  successivt avveckla dem. En tidtabell fastställdes också för
med beaktande kommissionens förslag, de beslut som ska fattas för att ytterligare öka konkur-
rensen inom postsektorn, med målet att skapa en inre
 
  marknad för posttjänster.
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-  
téns yttrande (1),  

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)I sin resolution av den 7 februari 1994 om utvecklingen av posttjänster inom gemenskapen (4) uttalade rådet att ett av huvudmålen för gemenskapens politik inom postsektorn är att gradvis konkurrensutsätta postsektorn under kontrollerade former, samtidigt som man långsiktigt garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(1) EUT C 168, 20.7.2007, s. 74.

(2) EUT C 197, 24.8.2007, s. 37. Yttrandet avgivet efter ett icke-obli- gatoriskt samråd.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 11 juli 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 november 2007 (EUT C 307 E, 18.12.2007, s. 22) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 januari 2008.

(4) EGT C 48, 16.2.1994, s. 3.

(3)I artikel 16 i fördraget betonas den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för Europeiska unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Vidare anges att det är viktigt att sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.

(4)Den positiva roll som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse spelar betonas i Eurobarometerundersökning 219 från oktober 2005, enligt vilken 77 % av användarna i EU anser att posttjänsterna är de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som uppskattas allra mest.

(5)Posttjänsterna utgör ett viktigt instrument för kommunikation och utbyte av information och är därför av stor betydelse för målet att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i unionen. Postnätverkens territoriella och sociala betydelse är oersättlig, eftersom de ger allmän tillgång till nödvändiga närtjänster.

(5) EGT L 15, 21.1.1998, s. 14. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

127

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

(6)Åtgärderna på området för posttjänster bör utformas så att gemenskapens uppgifter enligt artikel 2 i fördraget fullgörs, nämligen att främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

(7)De europeiska postmarknaderna har genomgått dramatiska förändringar under de senaste åren och utvecklingen har drivits av tekniska framsteg och ökad konkurrens till följd av avreglering. Globaliseringen gör det nödvändigt att inta en proaktiv och utvecklingsvänlig hållning, så att fördelarna med dessa förändringar kan komma unionens medborgare till godo.

(8)I sina slutsatser om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin upprepade Europeiska rådet vid mötet den 22 och 23 mars 2005 att det är viktigt att fullborda den inre marknaden som ett instrument för att skapa tillväxt och sysselsättning samt att effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av stor betydelse i en effektiv och dynamisk ekonomi. Dessa slutsatser är fortfarande tillämpliga på posttjänster, som är ett viktigt instrument för kommunikation, handel samt social och territoriell sammanhållning.

(9)I Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2006 om tillämpningen av postdirektivet (1) betonades att effektiva posttjänster är mycket viktiga för det ekonomiska och sociala livet och att de spelar en viktig roll inom Lissabonstrategin. Det påpekades att reformerna hittills lett till en mycket positiv utveckling inom postsektorn, tillsammans med förbättrad kvalitet, ökad effektivitet och en mer användarinriktad service. Med tanke på att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ibland utvecklats på mycket olika sätt i medlemsstaterna, uppmanade Europaparlamentet i denna resolution kommissionen att när den utarbetar sin prognosstudie särskilt koncentrera sig på de samhällsomfattande tjänsternas kvalitet och den framtida finansieringen av dem och att inom ramen för studien föreslå en definition, ett tillämpningsområde och lämplig finansiering för de samhällsomfattande tjänsterna.

(10)I enlighet med direktiv 97/67/EG har en prognosstudie genomförts som för varje medlemsstat bedömer konse-

(1) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 77.

kvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för posttjänster i gemenskapen genomförs fullt ut år 2009. Kommissionen har också gjort en noggrann genomgång av postsektorn inom gemenskapen, bl.a. i form av beställda studier av den ekonomiska, sociala och tekniska utvecklingen inom denna sektor. Den har även gett berörda parter goda möjligheter att yttra sig.

(11)I prognosstudien sägs det att det grundläggande målet, att på lång sikt garantera samhällsomfattande tjänster som motsvarar de kvalitetsnormer medlemsstaterna definierat i enlighet med direktiv 97/67/EG, kan säkerställas i hela gemenskapen till 2009 utan att ett monopoliserat område skulle behövas.

(12)Den successiva och gradvisa konkurrensutsättningen av postmarknaderna har gett tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster tillräckligt med tid att vidta nödvändiga moderniserings- och omstruktureringsåtgärder för att göra dem långsiktigt bärkraftiga med de nya marknadsvillkoren. Den har också gjort det möjligt för medlemsstaterna att anpassa sina tillsynssystem till en öppnare miljö. Medlemsstaterna kan också utnyttja införlivandeperioden, liksom den ansenliga tid som krävs för att införa effektiv konkurrens, till att vid behov ytterligare modernisera och omstrukturera tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster.

(13)Prognosstudien visar att det monopoliserade området inte längre bör föredras vid finansieringen av samhällsomfattande tjänster. Denna bedömning utgår från gemenskapens och medlemsstaternas intresse av att genomföra den inre marknaden och dra nytta av dess förmåga att skapa tillväxt och sysselsättning och samtidigt garantera tillhandahållandet av effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för alla användare. Det är därför lämpligt att bekräfta slutdatumet för genomförandet av den inre marknaden för posttjänster.

(14)Inom postsektorn finns ett antal förändringsfaktorer, särskilt efterfrågan och förändrade användarbehov, organisatoriska förändringar, automatisering och införande av ny teknik, ersättning med elektroniska kommunikationsmedel och konkurrensutsättning. För att klara konkurrensen, tillmötesgå nya konsumentkrav och trygga nya finansieringskällor kan tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster diversifiera sin verksamhet genom att tillhandahålla e-affärstjänster eller andra tjänster med anknytning till informationssamhället.

128

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/5
       

(15)Tillhandahållare av posttjänster, inbegripet de som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, sporras till att bli mer effektiva på grund av nya utmaningar som följer av konkurrensen (t.ex. digitalisering och elektronisk kommunikation) som avviker från traditionella posttjänster, vilket i sig kommer att bidra till en avsevärd ökning av konkurrenskraften.

(16)Fullständig liberalisering kommer att bidra till att postmarknaderna ökar. Den kommer också att bidra till hållbar sysselsättning och arbetskvalitet hos tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster samt gynna skapandet av nya arbetstillfällen hos andra operatörer, nya aktörer och anknuten ekonomiska sektorer. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet att reglera sysselsättningsvillkoren inom postsektorn, men denna reglering bör dock inte ge upphov till illojal konkurrens. Sociala hänsyn bör beaktas i samband med förberedelserna inför liberaliseringen av postmarknaden.

anpassa vissa särskilda tjänster till lokal efterfrågan genom att utnyttja den flexibilitet som direktiv 97/67/EG erbjuder är det lämpligt att de samhällsomfattande tjänsterna och kvalitetskraven bevaras i full utsträckning i enlighet med vad som anges i direktiv 97/67/EG. Det är lämpligt att i överensstämmelse med befintlig praxis klargöra att medlemsstaterna bör tillhandahålla insamling och utdelning av post endast de vardagar i veckan som inte i nationell lagstiftning fastställs som allmänna helgdagar. Medlemsstaterna bör granska och övervaka marknadsutvecklingen för att se till att konkurrensutsättningen tillfredsställer alla användare, särskilt konsumenter och små och medelstora företag. De bör vidta lämpliga regleringsåtgärder enligt direktiv 97/67/EG för att se till att tillgången på posttjänster fortsätter att motsvara användarnas behov bland annat genom att vid behov säkerställa ett minimiutbud av tjänster på samma inlämningsställe och särskilt ett tillräckligt antal inlämningsställen för posttjänster i landsbygdsområden och avlägsna regioner.

(17)Enbart transport bör inte betraktas som posttjänst. Di- rektreklam som uteslutande består av annons-, marknadsförings- och reklammaterial och som innehåller ett identiskt budskap med undantag för adressatens namn, adress och registreringsnummer kan betraktas som brevförsändelse.

(18)Ökad konkurrenskraft bör också göra det möjligt att integrera postsektorn med alternativa kommunikationsmedel och förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds allt mer krävande användare.

(19)Nätet av postkontor på landsbygden, bland annat i bergsområden och på öar, spelar en väsentlig roll för att integrera näringslivet i den nationella/globala ekonomin och för att bevara social sammanhållning och sysselsättning. Dessutom kan postkontor i avlägsna regioner tillhandahålla ett viktigt infrastrukturnät för allmän åtkomst till ny telekommunikationsteknik.

(20)Utvecklingen på angränsande kommunikationsmarknader har fått olika effekter på gemenskapens olika regioner, på olika befolkningssegment och på användningen av posttjänster. Territoriell och social sammanhållning bör bevaras, och med beaktande av att medlemsstaterna kan

(21)De samhällsomfattande tjänsterna garanterar i princip en insamling och en utdelning vid varje fysisk eller juridisk persons bostad eller lokaler varje vardag, även i avlägsna områden eller områden med låg befolkningstäthet.

(22)Tillhandahållande av posttjänster av hög kvalitet bidrar i väsentlig grad till att uppnå målet med social och territoriell sammanhållning. Särskilt den elektroniska handeln erbjuder i avlägsna områden och områden med låg befolkningstäthet nya möjligheter att delta i näringslivet, och tillhandahållandet av högklassiga posttjänster är en viktig förutsättning för detta.

(23)I direktiv 97/67/EG fastställs att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster i första hand ska ske genom att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster utses. Medlemsstaterna kan kräva att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls inom hela det nationella territoriet. Ökad konkurrens och valfrihet innebär att medlemsstaterna bör tillerkännas ytterligare flexibilitet att fastställa det effektivaste och lämpligaste sättet att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna. Samtidigt bör principerna om objektivitet, öppenhet, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden följas för att säkerställa det fria utbudet av posttjänster på den inre marknaden. Medlemsstaterna får tillämpa en eller flera av följande möjligheter: att marknaden tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, att ett eller flera företag utses att tillhandahålla olika delar av samhällsomfattande tjänster eller att täcka olika delar av landet och att tjänsterna upphandlas offentligt.

129

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

Om en medlemsstat beslutar sig för att utse ett eller flera företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller olika delar av samhällsomfattande tjänster, måste det garanteras att tillhandahållarna av de samhällsomfattande tjänsterna åläggs att följa kvalitetskraven på de samhällsomfattande tjänsterna på ett öppet och proportionerligt sätt. Om en medlemsstat utser mer än ett företag, bör den se till att det inte finns någon överlappning när det gäller skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(24)Det är viktigt att användarna får full information om de samhällsomfattande tjänster som tillhandahålls och att företagen som tillhandahåller posttjänster får information om vilka rättigheter och skyldigheter som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster har. Medlemsstaterna bör se till att användarna även i fortsättningen är väl informerade om utformningen av och tillgången på de olika tjänster som tillhandahålls. Medlemsstaterna bör se till att all sådan information görs tillgänglig. Det är dock lämpligt, mot bakgrund av den utökade flexibilitet som medlemsstaterna tillerkänts, att se till att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls på annat sätt än genom att tillhan-

dahållare av samhällsomfattande tjänster utses, så att medlemsstaterna tillerkänns flexibilitet att bestämma hur sådan information ska göras tillgänglig för allmänheten.

(25)Mot bakgrund av genomförda studier och för att tillvarata hela den potential som den inre marknaden för posttjänster har, bör det monopoliserade området och särskilda rättigheter avskaffas som ett sätt att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna.

(26)Extern finansiering av de samhällsomfattande tjänsternas extra nettokostnader kan fortfarande vara nödvändig i vissa medlemsstater. Det är därför lämpligt att uttryckligen ange de möjliga alternativen för att säkerställa finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna, när detta behövs och är tillräckligt motiverat, medan medlemsstaterna får välja finansieringssystem. Till alternativen hör offentliga anbudsförfaranden, inbegripet, såsom föreskrivs i direktiven om offentlig upphandling, konkurrenspräglade dialoger eller förhandlade förfaranden med eller utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling och vidare offentlig kompensation och delade kostnader mellan tillhandahållare av tjänster och/eller användare i

form av bidrag till en kompensationsfond, ifall skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster medför nettokostnader för dessa och innebär en orättvis ekonomisk belastning för tillhandahållaren av den samhällsomfattande tjänsten. Medlemsstaterna kan använda andra i gemenskapslagstiftningen godkända finansieringssätt, exempelvis att, när och om det visar sig nödvändigt, besluta att vinster som härrör från annan verksamhet som tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster bedriver, och som inte omfattas av tillämpningsområdet för de samhällsomfattande tjänsterna, helt eller delvis ska användas till att finansiera de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, förutsatt att detta stämmer överens med fördraget. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att följa bestämmelserna i fördraget om statligt stöd, inbegripet särskilda anmälningskrav i detta sammanhang, kan medlemsstaterna underrätta kommissionen om sina planer för finansieringen av de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, vilka bör omnämnas i den regelbundna rapport som kommissionen lägger fram för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 97/67/EG.

(27)Tillhandahållare av posttjänster kan åläggas att bidra till finansieringen av samhällsomfattande tjänster, om det finns en kompensationsfond. När de fastställer vilka företag som kan åläggas att bidra till kompensationsfonden, bör medlemsstaterna överväga om företagens tjänster, ur användarens synvinkel, kan betraktas som tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster, eftersom de i tillräcklig utsträckning är utbytbara mot samhällsomfattande tjänster, med beaktande av tjänsternas egenskaper, inklusive deras mervärde, den avsedda användningen och prissättningen. Dessa tjänster behöver inte nödvändigtvis ha de samhällsomfattande tjänsternas alla egenskaper, exempelvis daglig utdelning eller nationell täckning.

(28)För att proportionalitetsprincipen ska kunna följas vid

fastställandet av det bidrag till kostnaderna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i en medlemsstat som begärs av företagen bör medlemsstaten tillämpa öppna och icke-diskriminerande kriterier, såsom dessa företags andel av den samhällsomfattande tjänsteverksamheten i den medlemsstaten. Medlemsstaterna kan kräva att de tillhandahållare som är skyldiga att bidra till en kompensationsfond ska införa en lämplig uppdelad redovisning för att fonden ska kunna fungera.

130

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/7
       

(29)Principerna om öppenhet, icke-diskriminering och proportionalitet, som för närvarande föreskrivs i direktiv 97/67/EG, bör även i fortsättningen tillämpas på alla finansieringssystem, och alla beslut på området bör baseras på öppna, objektiva och verifierbara kriterier. Särskilt bör de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnad under den nationella tillsynsmyndighetens övervakning beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster när denne har skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och när han inte har denna skyldighet. Vid beräkningen bör hänsyn tas till alla andra relevanta aspekter, inklusive eventuella marknadsfördelar som en tillhandahållare av posttjänster som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan få samt rätten till rimlig vinst och stimulans till kostnadseffektivitet.

(30)Om medlemsstaterna beslutar att på sina nationella territorier ställa ytterligare eller kompletterande tjänster till förfogande för allmänheten, med undantag av sådana tjänster som avser skyldigheter beträffande samhällsomfattande tjänster enligt detta direktiv såsom pensioner och utdelning av postanvisningar på landsbygden, bör dessa tjänster inte villkoras av ersättningsmekanismer som kräver bidrag från särskilda företag. När så är lämpligt får medlemsstaterna bevilja finansiering av sådana ytterligare eller kompletterande tjänster i enlighet med reglerna om statligt stöd i fördraget. Tillstånd får, utom när det gäller tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, inte villkoras av skyldigheten att tillhandahålla sådana kompletterande tjänster.

(31)För de medlemsstater som anslutit sig till unionen efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom

postsektorn i gemenskapen (1) och som haft särskilda svårigheter när det gäller en smidig anpassning av deras postmarknader, på grund av att de anslöt sig sent till reformen av posttjänster, och vissa medlemsstater med liten befolkning och av begränsad geografisk storlek, där postsektorn därför uppvisar särskilda egenskaper, eller medlemsstater med särskilt besvärliga terrängförhållanden, i synnerhet medlemsstater med många öar, behöver man erbjuda möjligheten att senarelägga genomförandet av detta direktiv under en begränsad tidsperiod, för att fortsätta att låta vissa tjänster omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, under förutsättning att en anmälan görs till kommissionen. Med hänsyn till att en sådan möjlighet utgör ett undantag är det också lämpligt att, inom denna begränsade tidsperiod och för ett begränsat antal tjänster, ge de

(1) EGT L 176, 5.7.2002, s. 21.

medlemsstater som helt har liberaliserat sina marknader möjlighet att inte ge ett företag med monopolställning, som verkar i en annan medlemsstat, tillstånd att verka på deras eget territorium.

(32)Kommissionen bör bistå medlemsstaterna beträffande de olika aspekterna av genomförandet av detta direktiv, även när det gäller hur nettokostnaderna ska beräknas. Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, med fortsatt utveckling av riktmärken och riktlinjer på området, bör dessutom bidra till en harmoniserad tillämpning av detta direktiv.

(33)Medlemsstaterna bör tillåtas använda allmänna tillstånd och individuella licenser när detta är befogat och står i proportion till det mål som eftersträvas. Det verkar emellertid, vilket framhävs i den tredje rapporten om tillämpningen av direktiv 97/67/EG, som om det krävs ytterligare harmonisering av de villkor som kan införas för att undanröja omotiverade hinder för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden. I detta sammanhang kan medlemsstaterna exempelvis tillåta tillhandahållare av posttjänster att välja mellan skyldigheten att tillhandahålla en tjänst eller att bidra ekonomiskt till en annan tillhandahållares kostnader för att tillhandahålla tjänsten. De bör dock inte längre ha tillåtelse att samtidigt kräva bidrag till ett fördelningssystem och införa skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller kvalitetskrav som är avsedda att tjäna samma syfte. Det är också lämpligt att klargöra att vissa av bestämmelserna om allmänna tillstånd och licensiering inte bör vara tillämpliga på dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(34)I en miljö där flera postföretag tillhandahåller tjänster av samhällsomfattande art, bör det krävas att alla medlemsstater bedömer om vissa delar av postens infrastruktur eller vissa av de tjänster som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster i allmänhet tillhandahåller bör göras tillgängliga för andra operatörer som tillhandahåller liknande tjänster för att främja effektiv konkurrens och/eller skydda alla användare genom att säkerställa posttjänsternas allmänna kvalitet. Om flera tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster driver regionala postnät bör medlemsstaterna också bedöma och vid behov säkerställa driftskompatibilitet mellan dem i syfte att undanröja hindren för snabb transport av postförsändelser. Eftersom dessa delars eller tjänsters rättsliga status och marknadssituation är olika i olika medlemsstater, bör det bara krävas att medlemsstaterna fattar ett informerat beslut om behovet, omfattningen och valet av regleringsinstrument, i förekommande fall även om kostnadsfördelning. Denna bestämmelse bör inte påverka medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att garantera tillgången till postnätet, på grundval av villkor som rör öppenhet och ickediskriminering.

131

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

(35)Medlemsstaterna bör se till att tillhandahållare av posttjänster, när de behandlar personuppgifter i enlighet med direktiv 97/67/EG, tillämpar gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt de som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1).

(36)Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser om obligatoriska bidrag till organiseringen av tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

(37)Med hänsyn till posttjänsternas betydelse för blinda och synskadade personer, bör det bekräftas att konkurrensutsättningen inte bör hindra att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster fortsatt tillhandahåller vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer, som medlemsstaterna har infört i enlighet med gällande internationella åtaganden.

(38)I en miljö med helt fri konkurrens är det viktigt, både för de samhällsomfattande tjänsternas ekonomiska jämvikt och för att begränsa snedvridningar av marknaden, att avsteg från principen om att priserna ska avspegla normala affärsmässiga villkor och kostnader bara sker för att skydda allmänintresset. Detta mål bör uppnås genom att medlemsstaterna tillåts att fortsätta använda enhetliga taxor för post med enhetspris, den tjänst som konsumenterna, inbegripet små och medelstora företag, använder mest. Medlemsstaterna kan också behålla enhetliga taxor för vissa andra postförsändelser, t.ex. tidningar och böcker, för att kunna skydda allmänintresset, bland annat tillgången till kultur, säkerställande av deltagande i ett demokratiskt samhälle (pressfrihet) eller regional och social sammanhållning.

(39)De tjänster som tillhandahållare av samhällsomfattande

tjänster erbjuder alla användare, även företag, sändare av massförsändelser och förmedlare av post från olika kunder kan omfattas av mer flexibla avgiftsbestämmelser i linje med principen om kostnadsrelatering. Avgifterna bör ta hänsyn till de kostnader som sparats in jämfört med standardtjänster som erbjuder hela utbudet av tjänster för insamling, sortering, transport och distribution av enskilda försändelser.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

(40)Av hänsyn till de nationella särdragen vid regleringen av de förhållanden under vilka den etablerade tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster måste bedriva sin

verksamhet i en miljö med helt fri konkurrens är det lämpligt att medlemsstaterna fritt får besluta hur de bäst ska övervaka korssubventionering.

(41)Inför övergången till en marknad med helt fri konkurrens, och för att förhindra att korssubventionering påverkar konkurrensen negativt, är det lämpligt att fortsätta kräva att medlemsstaterna behåller kravet på att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska ha en uppdelad och öppen redovisning, med nödvändiga anpassningar.

Genom detta krav bör nationella tillsynsmyndigheter, konkurrensmyndigheter och kommissionen få tillgång till de uppgifter som krävs för att fatta beslut om samhällsomfattande tjänster och kontrollera att marknadsförhållandena är rättvisa till dess att konkurrensen får effekt. Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter för fortsatt utveckling av riktmärken och riktlinjer på området bör bidra till en harmoniserad tillämpning av dessa regler.

En uppdelad och öppen redovisning bör ge medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna tillräckligt detaljerad information om räkenskaperna för att

fatta beslut avseende samhällsomfattande tjänster,

informationen ska kunna användas när man beslutar huruvida skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster innebär en nettokostnad och utgör en orättvis finansiell börda för tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster,

säkerställa att de avgifter som tillämpas för den samhällsomfattande tjänsten följer de principer om avgifter som anges i detta direktiv,

säkerställa att principerna om terminalavgifter som anges i detta direktiv följs, och

kontrollera att marknadsförhållandena är rättvisa tills konkurrensen har fått effekt.

132

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/9
       

(42)I linje med gällande regler på andra tjänsteområden och

för att stärka konsumentskyddet, bör tillämpningen av minimiprinciper när det gäller klagomålsförfaranden inte längre omfatta enbart tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. För att effektivisera klagomålsförfarandena bör reglering av konsumenttvister utanför domstol uppmuntras, i enlighet med kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol (1) samt kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som ska tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo (2). Konsumentintresset skulle också tillgodoses genom den förstärkta kompatibiliteten mellan operatörerna i och med tillgången till viss infrastruktur och vissa tjänster och genom kravet på samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och konsumentorgan.

För att skydda användarnas intressen när postförsändelser förlorats, stulits eller skadats bör medlemsstaterna införa ett system för återbetalning och/eller ersättning.

(43)I direktiv 97/67/EG anges att vissa åtgärder ska antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (3).

(44)Beslut 1999/468/EG har ändrats genom beslut 2006/512/EG, genom vilket det infördes ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagande av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bl.a. genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar.

(45)Kommissionen bör särskilt ges behörighet att vidta åtgärder när det gäller den framtida anpassningen av kvalitetsnormer till den tekniska utvecklingen eller till marknadsutvecklingen samt till standardiserade villkor för en oberoende kontroll av utförandet som genomförs av externa organ. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd

(1) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31. (2) EGT L 109, 19.4.2001, s. 56.

(3) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv 97/67/EG, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(46)Den kommitté som ska biträda kommissionen i enlighet med direktiv 97/67/EG bör övervaka utvecklingen av tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna i medlemsstaterna.

(47)De nationella tillsynsmyndigheternas roll blir sannolikt även i fortsättningen central, särskilt i de medlemsstater där övergången till konkurrens ännu inte är avslutad. I enlighet med principen om att skilja mellan myndighetsutövning och operativ verksamhet, bör medlemsstaterna garantera de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende och på så sätt säkerställa opartiskhet vid beslutsfattandet. Detta krav på oberoende påverkar inte medlemsstaternas institutionella oberoende och konstitutionella skyldigheter eller den neutralitetsprincip beträffande medlemsstaternas bestämmelser om egendomsordning som fastställs i artikel 295 i fördraget. De nationella tillsynsmyndigheterna bör erhålla de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

(48)Eftersom det ofta är flera olika nationella organ som har tillsynsuppgifter, bör det införas öppenhet när det gäller ansvarsfördelningen och krävas att de olika organ som svarar för sektorstillsyn, tillämpning av konkurrensregler och konsumentfrågor samarbetar för att säkerställa att de effektivt utför sina uppdrag.

(49)Varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av den myndigheten. Denna instans kan vara en domstol. Detta överklagandeförfarande påverkar inte fördelningen av behörighet inom nationella rättssystem eller juridiska eller fysiska personers rättigheter enligt nationell lagstiftning. För att garantera rättssäkerhet och säkerhet på marknaden bör det säkerställas, att de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gäller tills dessa förfaranden avslutats.

133

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

(50)Vid fullgörandet av sina uppgifter enligt direktiv 97/67EG bör nationella tillsynsmyndigheter vid behov samarbeta med andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter och med kommissionen. Detta skulle gynna utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster och främja en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater av det här direktivets bestämmelser, särskilt på områden där nationell lagstiftning som genomför gemenskapslagstiftning ger nationella tillsynsmyndigheter ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av berörda bestämmelser. Detta samarbete skulle bland annat kunna äga rum i den kommitté som ska biträda kommissionen i enlighet med detta direktiv eller i en grupp som består av europeiska tillsynsmyndigheter. Medlemsstaterna bör bestämma vilka organ som ska vara nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med detta direktiv.

(51)De nationella tillsynsmyndigheterna behöver samla in uppgifter från marknadsaktörer för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Begäran om information bör stå i proportion till syftet och får inte vara orimligt betungande för företagen. Sådana uppgifter kan också behöva inhämtas av kommissionen, så att den kan fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapens lagstiftning. Mottagaren av uppgifterna bör säkerställa sekretessen i enlighet med gällande bestämmelser.

(52)I syfte att hålla Europaparlamentet och rådet informerade om utvecklingen på den inre marknaden för posttjänster,

bör kommissionen för dessa institutioner regelbun-
det lägga fram rapporter om tillämpningen av direk-
tiv 97/67/EG.  

(53)Detta direktiv påverkar inte arbetsrätten, dvs. sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med gemenskapsrätten. Detta direktiv påverkar inte heller medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet. Vid behov kan medlemsstaterna ta upp arbetsförhållanden i sina tillståndsförfaranden i enlighet med principerna om öppenhet och proportionalitet.

(54)Medlemsstaterna bör se till att det upprättas tillräckligt många insamlingsställen, som tar hänsyn till användarnas behov i landsbygdsområden och glest befolkade områ-

den. Medlemsstaterna bör säkerställa ett tillräckligt antal insamlingsställen i dessa områden så att de samhällsomfattande tjänsterna kan garanteras.

(55)För att bibehålla regleringsramen för postsektorn bör

inget datum anges för när direktiv 97/67/EG upphör att gälla. De bestämmelser som inte ändras genom detta direktiv fortsätter att gälla. De tjänster som medlemsstaterna under en övergångsperiod fortfarande får låta omfattas av monopol under genomförandeperioden, är de som anges i direktiv 97/67/EG.

(56)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att genomföra en inre marknad för posttjänster i gemenskapen, säkerställa en gemensam nivå på samhällsomfattande tjänster för alla användare och fastställa harmoniserade principer för regleringen av posttjänster, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(57)Direktiv 97/67/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(58)Direktivet överensstämmer med andra gemenskapsinstrument på tjänsteområdet. Skulle en bestämmelse i detta direktiv strida mot en bestämmelse i ett annat gemenskapsinstrument, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (1), ska bestämmelsen i det här direktivet ha företräde och tillämpas fullt ut på postsektorn.

(59)Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av fördragets regler om konkurrens och frihet att tillhandahålla tjänster. Om finansieringssystemen för de samhällsomfattande tjänsterna innebär att en medlemsstat beviljar stöd eller medel via statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, påverkar direktivet inte medlemsstaternas skyldighet att följa fördragets bestämmelser om statligt stöd.

(1) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

134

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/11
       

(60)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (1) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 97/67/EG ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 1 ska ersättas med följande:

Artikel 1

I detta direktiv stadgas gemensamma regler om

villkor som styr tillhandahållande av posttjänster,

tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänster i gemenskapen,

finansiering av samhällsomfattande tjänster på villkor som garanterar permanent tillhandahållande av sådana tjänster,

avgiftsprinciper och insyn i redovisningen för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster,

fastställande av kvalitetsnormer för tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster och inrättande av ett system för att säkerställa att dessa normer följs,

harmonisering av tekniska standarder,

inrättande av oberoende nationella tillsynsmyndigheter.

2.Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

1. posttjänster: tjänster som innefattar insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser.

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

b)Följande punkt ska läggas till:

1a. tillhandahållare av posttjänster: företag som tillhandahåller en eller flera posttjänster.

c)I punkt 2 ska orden offentliga postnätersättas med

postnät.

d)Punkt 3 ska ersättas med följande:

3. inlämningsställen: de fysiska anordningar, inbegripet brevlådor, som tillhandahålls allmänheten antingen på allmän plats eller i tillhandahållarens lokaler, där postförsändelser kan avlämnas av avsändarna till postnätet.

e)Punkt 4 ska ersättas med följande:

4. insamling: uppsamling av postförsändelser som utförs av tillhandahållaren av posttjänster.

f)Punkt 6 ska ersättas med följande:

6. postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. Sådana försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.

g)Punkt 8 ska utgå.

h)Punkt ska 12 utgå.

i)Punkt 13 ska ersättas med följande:

13. tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster: den offentliga eller privata tillhandahållare av posttjänster som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster eller delar därav inom en medlemsstat och vars identitet har meddelats kommissionen i enlighet med artikel 4.

135

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

j)Punkt 14 ska ersättas med följande:

14. tillstånd: en tillåtelse med angivande av de rättigheter och skyldigheter som är utmärkande för postsektorn och som gör det möjligt för företag att tillhandahålla posttjänster och, i förekommande fall, inrätta och/eller driva postnäten för att tillhandahålla sådana tjänster, genom ett allmänt tillstånd eller ett enskilt tillstånd enligt definitionerna nedan:

allmänt tillstånd: ett tillstånd som oberoende av om det är reglerat av en kategorilicenseller av allmän lag och oberoende av om en sådan reglering kräver registrerings- eller anmälningsförfaranden inte kräver att den berörda tillhandahållaren av posttjänster har erhållit ett uttryckligt beslut från den nationella tillsynsmyndigheten innan denne utövar de rättigheter som härrör från tillståndet.

enskilt tillstånd: ett tillstånd som beviljas av en nationell tillsynsmyndighet och som ger en tillhandahållare av posttjänster särskilda rättigheter eller ställer särskilda villkor för det företagets verksamhet, vilka eventuellt kompletterar det allmänna tillståndet, där tillhandahållaren av posttjänster inte får utöva de ifrågava-

rande rättigheterna förrän denne har erhållit den nationella tillsynsmyndighetens beslut om detta.

k)Punkt 17 ska ersättas med följande:

17. användare: varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller adressat drar nytta av att en posttjänst tillhandahålls.

l)Punkt 19 ska ersättas med följande:

19. väsentliga krav: allmänna icke-ekonomiska skäl som kan föranleda en medlemsstat att införa villkor för tillhandahållandet av posttjänster. Dessa skäl är posthemlighet, säkerheten för nätet med hänsyn till transport av farligt gods, iakttagande av anställningsvillkor och system för social trygghet som fastställts genom lag, förordning eller administrativ bestämmelse och/eller genom kollektivavtal som förhandlats fram mellan de nationella parterna på arbetsmarknaden i enlighet med gemens-

kapsrätt och nationell lagstiftning och, när det är berättigat, dataskydd, miljöskydd och regionplanering. Dataskydd får omfatta skydd för personuppgifter, förtrolighet med avseende på information som överförs eller lagras samt skydd för privatlivet.

m)Följande punkt ska läggas till:

20. tjänster som tillhandahålls till enhetspris: posttjänster för vilka tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster anger avgiften i sina allmänna villkor för enskilda postförsändelser.

3.Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)Första stycket i punkt 3 ska ersättas med följande:

3. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att den samhällsomfattande tjänsten garanteras minst fem arbetsdagar i veckan utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som bedöms vara undantagsvis förekommande och minst innebär

en insamling,

ett överlämnande vid varje fysisk eller juridisk persons bostad respektive lokaler eller, i undantagsfall, under villkor som den nationella tillsynsmyndigheten bestämmer, ett överlämnande vid lämpliga anläggningar.

b)Punkt 5 ska ersättas med följande:

5. De nationella tillsynsmyndigheterna får höja viktgränsen för vad som täcks av de samhällsomfattande tjänsterna med avseende på postpaket till högst 20 kg och får föreskriva särskilda ordningar för överlämnande av postpaket vid dörren.

Medlemsstaterna ska se till att postpaket som tas emot från andra medlemsstater och som väger högst 20 kg överlämnas inom deras territorium, oavsett vilken viktgräns för postpaket som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna som en given medlemsstat har bestämt.

136

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/13
       

c)Punkt 6 ska ersättas med följande:

6. De aktuella postförsändelsernas minimi- och maximimått ska vara de som föreskrivs i de relevanta bestämmelser som har antagits av Världspostföreningen.

4.Artikel 4 ska ersättas med följande:

Artikel 4

1.Varje medlemsstat ska säkerställa att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster garanteras och ska meddela kommissionen vilka åtgärder som den har vidtagit för att fullgöra denna skyldighet. Den kommitté som avses enligt artikel 21 ska informeras om de åtgärder medlemsstaterna vidtar för att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

2.Medlemsstaterna får utse ett eller flera företag för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster så att hela det nationella territoriet täcks. Medlemsstaterna får utse olika företag att tillhandahålla olika delar av de samhällsomfattande tjänsterna och/eller täcka olika delar av det nationella territoriet. De ska därvid i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen bestämma rättigheterna och skyldigheterna för dem och ska offentliggöra dessa skyldigheter och rättigheter. Särskilt ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att villkoren för utläggning av samhällsomfattande tjänster baseras på principerna om öppenhet, icke-diskrimi- nering och proportionalitet och därigenom garantera kontinuitet i tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster genom att ta hänsyn till den viktiga roll de spelar för den sociala och territoriella sammanhållningen.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster de utser. Utseendet av en tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska regelbundet ses över och granskas med avseende på de villkor och principer som anges i denna artikel. Medlemsstaterna ska dock se till att tillhandahållaren utses för en period som är tillräcklig för att få avkastning på investeringarna.

5.Punkt 2 i artikel 5 ska ersättas med följande:

2. Bestämmelserna i punkt 1 ska inte hindra att medlemsstaterna vidtar åtgärder i enlighet med krav som har att

göra med allmänintresset som det erkänns i fördraget, särskilt i artiklarna 30 och 46, och som bl.a. rör allmän moral, allmän säkerhet, inklusive brottsutredningar, och allmän ordning.

6.Artikel 6 ska ersättas med följande:

Artikel 6

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att användarna och tillhandahållarna av posttjänster regelbundet ges tillräckligt utförlig och aktuell information av tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster om vad som särskilt kännetecknar de samhällsomfattande tjänster som erbjuds, särskilt vad gäller allmänna villkor för tillgång till dessa tjänster samt priser och nivån på kvalitetsnormerna. Denna information ska offentliggöras på lämpligt sätt.

Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om hur den information som ska offentliggöras enligt första stycket kommer att göras tillgänglig.

7.Rubriken under kapitel 3 ska ersättas med följande:

Finansiering av samhällsomfattande tjänster.

8.Artikel 7 ska ersättas med följande:

Artikel 7

1.Medlemsstaterna får inte bevilja eller behålla exklusiva eller särskilda rättigheter för införande och tillhandahållande av posttjänster. Medlemsstaterna får finansiera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster på något av de sätt som anges i punkterna 2, 3 och 4 eller på annat sätt som är förenligt med fördraget.

2.Medlemsstaterna får garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster genom upphandling i enlighet med gällande bestämmelser och föreskrifter om offentlig upphandling, inbegripet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (*), konkurrenspräglad dialog eller förhandlade förfaranden med eller utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling.

137

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

3. Om en medlemsstat konstaterar att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med detta direktiv innebär en nettokostnad, som beräknats med beaktande av bilaga I, och utgör en orimlig ekonomisk belastning för tillhandahållaren eller tillhandahållarna, får den införa

a)ett system för att med offentliga medel kompensera berörda företag, eller

b)ett system för att fördela nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster mellan tillhandahållare och/eller användare.

4.Om nettokostnaden fördelas i enlighet med punkt 3 b, får medlemsstaterna inrätta en kompensationsfond som får finansieras av tillhandahållare och/eller genom avgifter från användare och som för detta ändamål förvaltas av ett av förmånstagaren eller förmånstagarna oberoende organ. Medlemsstaterna får som villkor för att bevilja tillhandahållare tillstånd enligt artikel 9.2 kräva att de lämnar ett ekonomiskt bidrag till denna fond eller fullgör skyldigheter beträffande samhällsomfattande tjänster. De skyldigheter avseende samhällsomfattande tjänster som åligger tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som anges i artikel 3 får finansieras på detta sätt.

5.Medlemsstaterna ska se till att principerna om öppenhet, icke-diskriminering och proportionalitet följs när kompensationsfonden inrättas och när nivån på de ekonomiska bidragen enligt punkterna 3 och 4 bestäms. Beslut enligt punkterna 3 och 4 ska grundas på objektiva och verifierbara kriterier och ska offentliggöras.

___________

(*)EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/97/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 107).

9.Rubriken under kapitel 4 ska ersättas med följande:

Villkor för tillhandahållande av posttjänster och tillgång till postnätet

10.Artikel 9 ska ersättas med följande:

Artikel 9

1. För tjänster som ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd får medlemsstaterna, i den utsträckning

som är nödvändig för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls, införa allmänna tillstånd.

2. För tjänster som ligger inom de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd får medlemsstaterna införa tillståndsförfaranden, inbegripet enskilda tillstånd, i den omfattning detta är nödvändigt för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls och för att säkerställa tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna.

Beviljandet av tillstånd får

villkoras av skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster,

om det är nödvändigt och motiverat innebära krav på de berörda tjänsternas kvalitet, tillgänglighet och utförande,

om så är lämpligt villkoras av en skyldighet att bidra ekonomiskt till fördelningssystemet som avses i artikel 7, om tillhandahållandet av den samhällsomfattande tjänsten innebär en nettokostnad och innebär en orättvis ekonomisk belastning för den eller de tillhandahållare som utsetts i enlighet med artikel 4,

om så är lämpligt villkoras av en skyldighet att bidra ekonomiskt till den nationella tillsynsmyndighetens operativa kostnader som avses i artikel 22,

om så är lämpligt villkoras av eller ålägga skyldigheten att beakta de arbetsvillkor som fastställs i den nationella lagstiftningen.

De skyldigheter och krav som avses i första strecksatsen och i artikel 3 får endast åläggas dem som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Utom för företag som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i enlighet med artikel 4 får tillstånd inte

begränsas till antalet,

138

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/15
       

för samma delar av samhällsomfattande tjänster eller delar av det nationella territoriet samtidigt medföra både skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och ekonomiskt bidra till ett fördelningssystem,

upprepa villkor som gäller för företagen enligt annan, icke sektorsspecifik nationell lagstiftning,

uppställa andra tekniska krav eller verksamhetskrav än vad som krävs för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv.

3.De förfaranden, skyldigheter och krav som avses i punkterna 1 och 2 ska vara öppna för insyn, tillgängliga, icke-diskriminerande, proportionella, exakta och otvetydiga, ska offentliggöras på förhand och grundas på objektiva kriterier. Medlemsstaterna ska säkerställa att sökanden underrättas om skälen till att ett tillstånd, helt eller delvis, vägras eller dras tillbaka och införa ett förfarande för överklagande.

11.Punkt 1 i artikel 10 ska ersättas med följande:

1. Europaparlamentet och rådet ska på förslag av kommissionen och på grundval av artikel 47.2 samt artiklarna

55och 95 i fördraget besluta om nödvändiga åtgärder för att harmonisera de förfaranden som avses i artikel 9, vilka styr kommersiellt tillhandahållande av posttjänster till allmänheten.

12.Artikel 11 ska ersättas med följande:

Artikel 11

Europaparlamentet och rådet ska på förslag av kommissionen och på grundval av artikel 47.2 samt artiklarna 55 och

95i fördraget besluta om sådana harmoniseringsåtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att användarna och tillhandahållarna av posttjänster har tillgång till postnätet på villkor som är öppna för insyn och icke-diskrimine- rande.

13.Följande artikel ska läggas till:

Artikel 11a

När så krävs för att skydda användarnas intressen och/eller för att främja effektiv konkurrens, samt med hänsyn till nationella förhållanden och nationell lagstiftning ska medlemsstaterna se till att villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande gäller för tillgången till delar av postens infrastruktur eller tjänster som tillhandahålls inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten, t.ex. postnummersystem, adressdatabaser, postboxar, brevlådor, uppgifter om adressförändringar, eftersändningsservice, returservice. Denna bestämmelse ska inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta om åtgärder för att garantera tillgång till postnätet på villkor som är öppna för insyn, proportionerliga och icke-diskriminerande.

14.Artikel 12 ska ersättas med följande:

Artikel 12

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att avgifterna för var och en av de tjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna stämmer överens med följande principer:

Priserna ska vara rimliga och ge samtliga användare möjlighet att få tillgång till de tjänster som tillhandahålls, oavsett geografiskt läge och mot bakgrund av specifika nationella förhållanden. Medlemsstaterna får behålla eller införa kostnadsfria posttjänster för blinda och synskadade personer.

Priserna ska vara kostnadsrelaterade och ge incitament till ett effektivt tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster. Om allmänintresset så kräver, får medlemsstaterna besluta att en enhetlig taxa ska gälla inom hela det nationella territoriet och/eller för gränsöverskridande, för tjänster till enhetspris och andra postförsändelser.

Tillämpningen av en enhetlig taxa ska inte utesluta att tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster har rätt att ingå individuella avtal om priser med användare.

Avgifterna ska vara öppna för insyn och icke-diskrimi- nerande.

139

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

När tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster använder sig av specialavgifter, t.ex. gentemot stor- och företagskunder eller förmedlare av post från olika användare, ska de tillämpa principerna om öppenhet och icke-diskriminering både på avgifterna och tillhörande villkor. Avgifterna ska, tillsammans med de tillhörande villkoren, tillämpas lika såväl mellan olika tredje parter som mellan tredje part och tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster av motsvarande slag. Sådana avgifter ska också gälla för användare, särskilt enskilda användare och små och medelstora företag, som använder posttjänster på liknande sätt.

15.Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1, 2 och 3 ska ersättas med följande:

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster sköter sin redovisning i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

2.Tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster ska i den interna redovisningen ha skilda konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och de som inte gör det. Denna särredovisning ska användas när medlemsstaterna beräknar nettokostnaden för den samhällsomfattande tjänsten. Sådana interna redovisningssystem ska bygga på enhetligt tillämpade och objektivt försvarbara principer för kostnadsredovisning.

3.I de redovisningssystem som avses i punkt 2 ska, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4, kostnaderna fördelas på följande sätt:

a)Kostnader som direkt kan hänföras till en bestämd tjänst eller produkt ska hänföras till den tjänsten.

b)Gemensamma kostnader, dvs. kostnader som inte direkt kan hänföras till en bestämd tjänst eller produkt, ska fördelas på följande sätt:

i)När det är möjligt, ska gemensamma kostnader fördelas utifrån en direkt analys av vad som förorsakade dem.

ii)När en direkt analys inte är möjlig, ska gemensamma kostnadskategorier fördelas utifrån en indirekt koppling till en annan kostnadskategori eller grupp av kostnadskategorier som det är möjligt att direkt hänföra eller fördela; den indirekta kopplingen ska grunda sig på jämförbara kostnadsstrukturer.

iii)När varken direkta eller indirekta åtgärder för att fördela kostnader står till buds, ska kostnadskategorin fördelas utifrån en allmän fördelningsnyckel uträknad från förhållandet mellan alla utgifter som direkt eller indirekt har hänförts till eller fördelats dels på varje samhällsomfattande tjänst, dels på de andra tjänsterna.

iv)Gemensamma kostnader som är nödvändiga för att tillhandahålla både samhällsomfattande tjänster och icke samhällsomfattande tjänster ska fördelas på lämpligt sätt. Samma kostnadsdrivande faktorer ska tillämpas på både samhällsomfattande tjänster och icke samhällsomfattande tjänster.

b)Punkt 8 ska ersättas med följande:

8. Om en medlemsstat inte har använt ett finansieringssystem för tillhandahållandet av samhällsomfat-

tande tjänster som medges enligt artikel 7, och om den nationella tillsynsmyndigheten kontrollerat att ingen av dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster erhåller statligt bistånd, dolt eller på annat sätt, samt att fri konkurrens råder på marknaden, får den nationella tillsynsmyndigheten besluta att inte tilllämpa kraven i denna artikel.

c)Följande punkter ska läggas till:

9. Den här artikeln får emellertid tillämpas på tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som utsetts före det slutliga datumet för fullständig liberalisering av marknaden så länge inga andra tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster har utsetts. Den nationella tillsynsmyndigheten ska på förhand informera kommissionen innan sådana beslut fattas.

140

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/17
       

10. Medlemsstaterna får kräva att de tillhandahållare av posttjänster som ska bidra till en kompensationsfond inför en lämplig särredovisning för att säkerställa att fonden fungerar.

16.Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)Andra strecksatsen i tredje stycket ska ersättas med följande:

”— Europaparlamentet och rådet när det gäller gränsöverskridande tjänster inom gemenskapen (se bilaga II). Den framtida anpassningen av dessa normer till den tekniska utvecklingen eller till marknadens utveckling ska genomföras i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 21.2.

b)Fjärde stycket ska ersättas med följande:

Oberoende kontroll av utförandet ska ske minst en gång om året av utomstående organ som inte har några band till tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster, enligt standardiserade villkor, som ska anges i detalj i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 21.2 och ska omfattas av rapporter som ska offentliggöras minst en gång om året.

17.Punkterna 1 och 2 i artikel 18 ska ersättas med följande:

1. I enlighet med artikel 16 föreskrivs kvalitetsnormer för gränsöverskridande tjänster inom gemenskapen i bilaga II.

2. Om extraordinära situationer med avseende på infrastruktur eller geografiska förhållanden kräver det, får de nationella tillsynsmyndigheterna bevilja undantag från kvalitetsnormerna i bilaga II. Om de nationella tillsynsmyndigheterna på detta sätt beslutar om undantag ska de genast meddela kommissionen detta. Kommissionen ska till den kommitté som avses i artikel 21 för kännedom överlämna en årlig rapport om de meddelanden den har fått under de föregående tolv månaderna.

18. Artikel 19 ska ersättas med följande:

Artikel 19

1. Medlemsstaterna ska se till att alla tillhandahållare av posttjänster har förfaranden som är öppna för insyn, enkla och föga kostsamma för handläggning av postanvändarnas klagomål, i synnerhet när det gäller förlust, stöld eller skada eller när kvalitetsnormerna för tjänsterna inte följs (inklusive förfaranden för att fastställa ansvaret i de fall där mer än en operatör är inblandad), utan att det påverkar tillämpliga internationella och nationella bestämmelser om kompensationsordningar.

Medlemsstaterna ska besluta om åtgärder för att säkerställa att de förfaranden som anges i första stycket gör det möjligt att lösa tvister på ett rättvist sätt och inom rimlig tid och att, i befogade fall, tillämpa ett system för återbetalning och/eller ersättning.

Medlemsstaterna ska också uppmuntra utvecklingen av oberoende förfaranden utanför domstol för att avgöra tvister mellan tillhandahållare av posttjänster och användare.

2. Utan att det påverkar andra möjligheter att överklaga eller få gottgörelse enligt nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning ska medlemsstaterna säkerställa att användarna, enskilt eller, om nationell lag tillåter detta, tillsammans med användar- och/eller konsumentorganisationer, får vända sig till den behöriga nationella myndigheten i de fall där användarnas klagomål mot företag som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster inte har lösts på en tillfredsställande sätt.

Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 16 se till att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, och i förekommande fall även företag som tillhandahåller tjänster inom tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster, tillsammans med den årliga rapporten om kontroll av utförandet, offentliggör uppgifter om antalet klagomål och det sätt på vilket de har behandlats.

19. Artikel 21 ska ersättas med följande:

Artikel 21

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.15a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tilllämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

141

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

L 52/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008
       

20.Artikel 22 ska ersättas med följande:

Artikel 22

1. Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella tillsynsmyndigheter för postsektorn, vilka är juridiskt åtskilda och verksamhetsmässigt oberoende av postoperatörerna. Medlemsstater som behåller äganderätten till eller kontrollen över tillhandahållare av posttjänster ska säkerställa att en faktiskt organisatorisk åtskillnad görs mellan tillsynsverksamheten och sådan verksamhet som har samband med ägande eller kontroll.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om vilka nationella tillsynsmyndigheter de har utsett för att utföra de uppgifter som härrör från detta direktiv. De ska i lätt åtkomlig form offentliggöra de uppgifter som ska utföras av de nationella regleringsmyndigheterna, i synnerhet när sådana uppgifter ges till fler än ett organ. I förekommande fall ska medlemsstaterna i frågor av gemensamt intresse se till att dessa myndigheter och nationella myndigheter som är ansvariga för genomförandet av konkurrenslagstiftning och konsumentskyddslagstiftning samråder och samarbetar.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha som särskild uppgift att säkerställa att de skyldigheter som härrör från detta direktiv iakttas, särskilt genom att inrätta övervaknings- och tillsynsförfaranden för att garantera tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster. De kan även ha till uppgift att säkerställa överensstämmelse med konkurrensreglerna inom postsektorn.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska arbeta i nära samråd och erbjuda ömsesidigt bistånd för att underlätta tilllämpningen av detta direktiv inom lämpliga befintliga organ.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det på nationell nivå finns fungerande system enligt vilka varje användare eller tillhandahållare av posttjänster som berörs av ett beslut av en nationell tillsynsmyndighet har rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av de berörda parterna. I väntan på utgången av ett sådant överklagande ska den nationella tillsynsmyndighetens beslut fortsätta att gälla, såvida inte överklagandeinstansen beslutar annorlunda.

21. Följande kapitel ska införas:

KAPITEL 9a

Tillhandahållande av uppgifter

Artikel 22a

1. Medlemsstaterna ska se till att tillhandahållare av posttjänster tillhandahåller alla uppgifter särskilt till de nationella tillsynsmyndigheterna för följande syften, inklusive ekonomiska uppgifter och uppgifter om tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster:

a)För att de nationella tillsynsmyndigheterna ska kunna säkerställa överensstämmelse med direktivets bestämmelser eller med beslut i enlighet med detta.

b)För klart definierade statistiska syften.

2.Tillhandahållare av posttjänster ska på begäran lämna sådana uppgifter utan dröjsmål och, när det är nödvändigt, med beaktande av sekretessen, inom de tidsramar och på den detaljnivå som den nationella tillsynsmyndigheten anger. De uppgifter som den nationella tillsynsmyndigheten begär ska stå i proportion till fullgörandet av dess uppdrag. Den nationella tillsynsmyndigheten ska redovisa de skäl som motiverar dess begäran om uppgifter.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna på begäran lämnar sådana användbara och relevanta uppgifter till kommissionen som krävs för att den ska kunna utföra sitt uppdrag enligt detta direktiv.

4.Om uppgifterna av en nationell regleringsmyndighet betraktas som konfidentiell i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning om affärshemligheter, ska kommissionen och de berörda tillsynsmyndigheterna behålla denna sekretess.

22.Artikel 23 ska ersättas med följande:

Artikel 23

Vart fjärde år, och första gången senast den 31 december 2013, ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv, inklusive relevant information om utvecklingen inom sektorn, i synnerhet beträffande de ekonomiska, sociala och tekniska aspekterna samt sysselsättningsmönster, samt om tjänsternas kvalitet. Denna rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av förslag till Europaparlamentet och rådet.

142

Prop. 2009/10:216

Bilaga 4

27.2.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 52/19
       

23.Följande artikel ska införas:

Artikel 23a

Kommissionen ska bistå medlemsstaterna vid genomförandet av detta direktiv, bland annat med riktlinjer för hur nettokostnaderna för de samhällsomfattande tjänsterna ska beräknas.

24.Artiklarna 24, 25, 26 och 27 ska utgå.

25.Följande text ska införas som bilaga I:

BILAGA I

Riktlinjer för beräkning av eventuell nettokostnad för samhällsomfattande tjänster

Del A: Definition av skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

Skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster syftar på de skyldigheter nämnda i artikel 3 som en medlemsstat har ålagt en tillhandahållare av posttjänster och som rör tillhandahållandet av en posttjänst inom ett angivet geografiskt område tillsammans med, där så är nödvändigt, enhetliga priser inom detta geografiska område för tillhandahållandet av den tjänsten eller av vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer.

I dessa skyldigheter kan bl.a. följande ingå:

Ett antal leveransdagar som överstiger de leveransdagar som fastställs i detta direktiv.

Tillgänglighet beträffande inlämningsställena för att fullgöra skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Rimliga avgifter för de samhällsomfattande tjänsterna.

Enhetliga priser för de samhällsomfattande tjänsterna.

Tillhandahållande av vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer.

Del B: Beräkning av nettokostnader

De nationella tillsynsmyndigheterna ska överväga alla möjligheter att erbjuda tillhandahållare av posttjänster (utsedda eller icke) tillräckliga incitament för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på ett kostnadseffektivt sätt.

Nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster är alla kostnader som har samband med och som är nödvändiga för tillhandahållandet av den

samhällsomfattande tjänsten. Nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster med skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och för samma tillhandahållare av posttjänster som inte har denna skyldighet.

Beräkningen ska ta hänsyn till alla övriga relevanta aspekter, inklusive eventuella immateriella förmåner och marknadsfördelar som tillkommer en tillhandahållare av posttjänster som utsetts till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, rätten till rimlig vinst och incitament till kostnadseffektivitet.

Ansträngningar ska göras för en korrekt bedömning av de kostnader som en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster skulle ha valt att undvika om skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte hade förelegat. Vid nettokostnadsräkningen bör fördelarna, inklusive immateriella värden, bedömas för den operatör som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.

Beräkningen ska bygga på kostnader som kan hänföras till följande:

i)Delar av de angivna tjänsterna som endast kan tillhandahållas med förlust eller på ekonomiska villkor som faller utanför normala kommersiella villkor. I denna kategori får ingå tjänstekomponenter såsom de tjänster som definieras i del A.

ii)Vissa användare eller grupper av användare, som med beaktande av kostnaden för att tillhandahålla den angivna tjänsten, den intäkt som uppkommer samt eventuella enhetliga priser som åläggs av medlemsstaten endast kan betjänas med förlust eller på ekonomiska villkor som faller utanför normala kommersiella villkor.

Denna kategori inbegriper de användare eller grupper av användare som inte skulle erhålla tjänsten från en kommersiell operatör som inte var skyldig att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Nettokostnaden för vissa delar av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska beräknas för sig för att undvika att direkta eller indirekta förmåner och kostnader tas upp mer än en gång. Den totala nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska beräknas som summan av nettokostnaderna för varje särskild del som ingår i skyldigheten att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna med beaktande av eventuella immateriella förmåner. Ansvaret för kontrollen av nettokostnaderna faller på den nationella tillsynsmyndigheten. Tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster ska samarbeta med den nationella tillsynsmyndigheten så att denna kan kontrollera nettokostnaderna.

143

          Prop. 2009/10:216
          Bilaga 4
L 52/20     Europeiska unionens officiella tidning 27.2.2008  
  SV  
             
Del C: Täckning av eventuella nettokostnader för skyldigheten att Tjeckien.    
  tillhandahålla samhällsomfattande tjänster Grekland.    
           

Täckning eller finansiering av eventuella nettokostnader för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan innebära att utsedda tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska ersättas för de tjänster de tillhandahåller på icke-kommersiella villkor. Eftersom sådan ersättning innebär finansiella överföringar måste medlemsstaterna säkerställa att dessa görs på ett objektivt, öppet redovisat, ickediskriminerande och proportionellt sätt. Detta innebär att överföringarna medför minsta möjliga snedvridning av konkurrensen och efterfrågan från användarna.

Cypern.

Lettland.

Litauen.

Luxemburg.

Ungern.

Malta.

Polen.

Ett fördelningssystem som grundar sig på den fond som anges i artikel 7.4 bör använda en metod för att samla in bidragen som är öppen och neutral och som undviker att bidrag påförs företagen både på utgifts- och intäktssidan.

Det oberoende organ som förvaltar fonden ska ansvara för att samla in bidrag från företag som bedöms vara skyldiga att bidra till nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i medlemsstaten. Detta organ ska även övervaka överföringen av summor som ska betalas till företag som är berättigade till ersättning från fonden.

26. Bilagan får beteckningen bilaga II.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2010. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i deras lagar och andra författningar som avser tillämpningen av detta direktiv.

Rumänien.

Slovakien.

Dessa medlemsstater får besluta att genomföra direktivet i ett tidigare skede.

2.De berörda medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och bekräfta sin avsikt att använda sig av det försenade genomförande som anges i punkt 1 senast den 27 augusti 2008.

3.Medlemsstater som avskaffar sina monopoliserade områden före den 31 december 2012 får mellan den 1 januari 2011 och den 31 december 2012 vägra att bevilja postoperatörer som tillhandahåller tjänster inom tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster och som åtnjuter rätt till ett monopoliserat område i en annan medlemsstat samt företag som kontrolleras av dessa operatörer det tillstånd som föreskrivs i artikel 9.2 i direktiv 97/67/EG för tjänster inom det ifrågavarande avskaffade monopoliserade området.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Artikel 3

1. Med avvikelse från artikel 2 får följande medlemsstater skjuta upp genomförandet av detta direktiv till den 31 december 2012 för att även i fortsättningen låta vissa tjänster omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster:

Utfärdat i Strasbourg den 20 februari 2008.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
H.-G. PÖTTERING J. LENARCIC
Ordförande Ordförande

144

Lagrådsremissens lagförslag

Lagtext

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

Förslag till postlag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om postverksamhet och samhällsomfattande posttjänst.

Definitioner

2 § I denna lag betyder

användare: varje fysisk eller juridisk person som i egenskap av avsändare eller mottagare har nytta av att en posttjänst tillhandahålls,

brev: en adresserad försändelse som är innesluten i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg samt vykort, brevkort och liknande försändelser,

obeställbart brev: ett brev som

1.inte kan delas ut till mottagaren,

2.är ofrankerat eller otillräckligt frankerat, eller

3.har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige,

postförsändelse: en adresserad försändelse som väger högst 20 kg och som överlämnas i den slutliga form i vilken den ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster,

postnummersystemet: ett system av sifferserier som för postbefordringsändamål används för att dela in landet i postnummerområden,

postverksamhet: regelbunden insamling, sortering, transport och utdelning av brev mot betalning,

posttjänst: insamling, sortering, transport och utdelning av postförsändelser mot betalning.

1 Jfr Europarlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14, Celex 31997L0067), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3, Celex 32008L0006).

145

2 kap. Postverksamhet Prop. 2009/10:216
Tillstånd att bedriva postverksamhet Bilaga 5
 
1 § Tillstånd enligt denna lag krävs för att bedriva postverksamhet.  
Tillstånd ska beviljas endast om sökanden har förutsättning att bedriva  
postverksamhet på det sätt som anges i 6 §.  
2 § Frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen  
bestämmer (tillståndsmyndigheten).  
3 § Tillståndsmyndigheten ska efter ansökan meddela förhandsbesked  
om huruvida det behövs tillstånd enligt 1 § för en viss verksamhet. Ett  
förhandsbesked gäller under den tid och under de förutsättningar i övrigt  
som anges i beskedet.  
Tillståndsvillkor  
4 § Tillstånd enligt 1 § att bedriva postverksamhet får förenas med  
villkor om skyldighet för tillståndshavare att  

1.på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs i 6 §,

2.tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten enligt 3 kap. 1 § och på ett visst sätt fullgöra vad som föreskrivs där och i 3 kap. 2 §,

3.årligen offentliggöra uppgifter om antalet klagomål och hur klagomålen har behandlats,

4.i verksamheten ta hänsyn till de behov personer med funktionsnedsättning kan ha av särskilda posttjänster, och

5.beakta totalförsvarets behov av posttjänster under höjd beredskap. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om tillståndsvillkoren.

5 § Tillståndsvillkor ska gälla för en bestämd tid och får meddelas i samband med att tillstånd beviljas, i samband med att giltighetstiden för ett tidigare meddelat villkor löper ut eller när det annars finns särskilda skäl.

Tillståndsvillkor får ändras under löpande villkorsperiod endast enligt förbehåll i ett meddelat villkor eller sedan tillståndshavaren har medgivit detta och sedan andra tillståndshavare vars verksamhet direkt påverkas av ändringen har fått möjlighet att yttra sig.

Allmänna krav på postverksamhet m.m.

6 § Postverksamhet ska bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls.

7 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren.

146

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om och i vilken utsträckning det ska framgå av ett brev vem som har befordrat det.

Obeställbara brev

9 § Ett obeställbart brev ska om möjligt skickas tillbaka till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd ska brevet sändas till tillståndsmyndigheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag.

10 § Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag får öppnas endast av tillståndsmyndigheten och endast om omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan skickas tillbaka till denne.

11 § Ett obeställbart brev som öppnats får inte undersökas närmare än som behövs för att det ska kunna skickas tillbaka till avsändaren. Om mottagaren, men inte avsändaren, framgår av brevets innehåll, får brevet sändas till mottagaren.

12 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara ska förvaras hos tillståndsmyndigheten.

Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.

13 § Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnats ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden ska då omedelbart förstöras.

Annat innehåll än pengar ska säljas om det är lämpligt och en försäljning inte kan antas kränka någons personliga integritet. I annat fall ska innehållet förstöras.

Innehåll som inte kan säljas och därmed ska förstöras får i stället skänkas till välgörande ändamål, om det inte kan antas kränka någons personliga integritet.

Tystnadsplikt m.m.

14 § Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av de uppgifter som anges i 1–3 får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta. De uppgifter som omfattas av tystnadsplikten är

1.uppgifter som rör ett särskilt brev som befordras inom verksamheten,

2.andra uppgifter som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller befordran av brev, eller

3.uppgifter som handlar om att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27 kap. rättegångsbalken.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

147

Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande Prop. 2009/10:216
till avsändaren och mottagaren av brevet. Bilaga 5
För uppgifter om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast  
om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att  
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.  

15 § Den som bedriver postverksamhet och har fått del av eller tillgång till uppgifter som avses i 14 § första stycket ska på begäran lämna uppgifter

1.om en enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl,

2.om enskilds adress till Kronofogdemyndigheten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

3.om enskilds adress till Skatteverket om verket behöver uppgiften i verksamhet som avser kontroll av skatt eller avgift eller i utredning om rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481) och verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende,

4.om enskilds adress till Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten om dessa behöver uppgiften för kontroll av rätten till ersättning och myndigheten i fråga finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende.

Den som bedriver postverksamhet ska, enligt vad som anges i första stycket, på begäran även lämna uppgifter som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindringare straff än fängelse i två år.

16 § Den som bedriver postverksamhet enligt denna lag ska trots 14 § bistå Tullverket vid kontroll avseende postförsändelse enligt tullagen (2000:1281) eller lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Detta gäller dock endast kontroll som rör misstanke om narkotikabrott.

17 § I det allmännas verksamhet ska offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) tillämpas i stället för 14 och 15 §§.

För utlämnande av annan personuppgift i postverksamhet än som avses i 14 § första och tredje styckena gäller personuppgiftslagen (1998:204).

18 § Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i brottsbalken.

148

3 kap. Samhällsomfattande posttjänst m.m.

Den samhällsomfattande posttjänstens omfattning

1 § Det ska finnas en posttjänst i hela landet som är av god kvalitet och som innebär att alla användare kan ta emot postförsändelser och till rimliga priser för befordran kan avlämna sådana försändelser.

Tjänsten enligt första stycket ska benämnas den samhällsomfattande posttjänsten.

Den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla kraven att

1.det varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan, utom under omständigheter eller geografiska förhållanden som tillståndsmyndigheten bedömer utgör skäl för undantag, ska göras minst en insamling och minst en utdelning av postförsändelser,

2.expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas,

3.de bestämmelser om befordringstider efterlevs, som meddelats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

4.det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto från mottagaren på att en postförsändelse har tagits emot,

5.enstaka postförsändelser ska befordras till enhetliga priser, och

6.villkoren för tjänsten ska vara allmänt tillgängliga.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tjänster som ska ingå i den samhällsomfattande posttjänsten och om krav på befordringstider.

Undantag från tredje stycket 1 ska meddelas Europeiska kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna inom Europeiska unionen.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

Prissättning och redovisning

2 § Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara öppen för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterad, samt ska främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten.

För den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten gäller utöver vad som anges i första stycket att

1.den interna redovisningen ska ha skilda konton för att tydligt skilja mellan tjänster och produkter som ingår i den samhällsomfattande posttjänsten och de som inte gör det,

2.den interna redovisningen, förutom vad som anges i 1, ska ställas upp i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för

utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna2, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG3,

3.verksamheten årligen ska redovisas för tillståndsmyndigheten i enlighet med direktiv 97/67/EG, och

2EGT L 15, 21.1.1998, s. 14, (Celex 31997L0067).

3EUT L 52, 27.2.2008, s. 3, (Celex 32008L0006).

149

4. vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor pris- Prop. 2009/10:216
sättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke- Bilaga 5
diskriminerande.  
Tillståndsmyndigheten får i enlighet med artikel 14.8 i direktiv  
97/67/EG besluta om undantag från kraven i andra stycket 1–3.  
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  
meddela föreskrifter om kraven enligt första och andra styckena.  
3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att priser för tjänster som  
omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten och som ingår i post-  
verksamhet inte får överstiga vissa nivåer.  
Tillgång till samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster  
4 § Tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten ska tillför-  
säkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kost-  
naderna för tillhandahållandet av tjänsten.  
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska  
fortlöpande följa utvecklingen på postområdet, samt bevaka att post-  
tjänsterna motsvarar samhällets behov och att en väl fungerande  
samhällsomfattande posttjänst av god kvalitet finns tillgänglig för alla  
användare.  
4 kap. Gemensamma bestämmelser om postverksamhet och  
samhällsomfattande posttjänst m.m.  
Postal infrastruktur  
1 § Det ska finnas ett postnummersystem i landet. Regeringen eller den  
myndighet som regeringen bestämmer ska utse en tillståndshavare som  
tillhandahåller posttjänster att också tillhandahålla och förvalta post-  
nummersystemet.  
2 § Den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet är  
skyldig att på begäran från andra tillståndshavare tilldela dem post-  
nummer för postboxanläggningar inom de postnummerområden som de  

begär.

Tillståndsmyndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från första stycket om en tilldelning av ett begärt postnummer i avsevärd utsträckning skulle försvåra ett ändamålsenligt utnyttjande av postnummersystemet.

3 § Den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får inte utan tillståndsmyndighetens godkännande ändra i systemet om inte ändringen endast berör enstaka mottagare. Tillståndsmyndigheten ska i sådana ärenden höra andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

150

En ändring får genomföras tidigast sex månader efter det att tillståndsmyndigheten godkänt den. Om det finns särskilda skäl får myndigheten besluta att ändringen får genomföras tidigare.

4 § Andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet får hos tillståndsmyndigheten begära en ändring i postnummersystemet.

Om det finns särskilda skäl får tillståndsmyndigheten besluta att den begärda ändringen ska ske. Tillståndsmyndigheten ska innan den beslutar om ändringen höra den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet, andra tillståndshavare, myndigheter med ansvar för folkbokföringen och fastighetsregistret samt berörda kommuner.

5 § En tillståndshavare ska se till att det är möjligt att postförsändelser som väger högst 2 kg och som befordrats av andra tillståndshavare kan nå de anläggningar för postöverlämning till mottagare som tillståndshavaren innehar. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

6 § En tillståndshavare ska på begäran av en annan tillståndshavare se till att postförsändelser som väger högst 2 kg kan eftersändas till adresser belägna utanför den andre tillståndshavares utdelningsområde. Villkoren för detta ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt ickediskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet.

Internationell postbefordran

7 § Ett postbefordringsföretag får delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen om

1.företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran,

2.företaget tillämpar fördragens bestämmelser, och

3.regeringen godkänt företaget för sådant deltagande.

8 § I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostfördragen får endast frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige användas. Sådana frimärken får endast ges ut av ett postbefordringsföretag som avses i 7 §.

Andra portobeteckningar än sådana frimärken som anges i första stycket, och som används i gränsöverskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen, ska vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett postbefordringsföretag som avses i 7 §.

Postverksamhet i krig m.m.

9 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som beror på att det är krig utanför Sveriges gränser eller på att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

151

de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till landets Prop. 2009/10:216
försvar eller säkerhet i övrigt. Bilaga 5
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  
meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i  
fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer  
under sådana förhållanden som anges i första stycket.  
Klagomålshantering  
10 § Tillståndshavare ska fastställa förfaranden för handläggningen av  
användarnas klagomål som är öppna för insyn och ägnade att skapa rätt-  
visa, samt är snabba och medför rimliga handläggningskostnader.  
11 § Den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhälls-  
omfattande posttjänsten ska årligen offentliggöra uppgifter om antalet  
klagomål och hur klagomålen har behandlats.  
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  
meddela föreskrifter om klagomålshanteringen och offentliggörandet av  
uppgifter om klagomål enligt 10 och 11 §§.  
Tillsyn  
13 § Tillståndsmyndigheten ska ha tillsyn över efterlevnaden av denna  
lag och av de föreskrifter och tillståndsvillkor som har meddelats med  
stöd av lagen.  
14 § Tillståndsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar  
och handlingar som behövs för tillsynen.  
Tillståndsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden,  
lokaler och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn  
bedrivs. Denna tillträdesrätt omfattar inte bostäder.  
Tillståndsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos Kronofogde-  
myndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och  
andra styckena. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verk-  
ställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller  
avhysning.  

15 § Tillståndsmyndigheten ska vid tillsynen ägna särskild uppmärksamhet åt att det träffas avtal mellan tillståndshavare som säkerställer att

1.de postförsändelser som väger högst 2 kg som tillståndshavarna befordrar når andra tillståndshavares anläggningar för postöverlämning till mottagarna,

2.eftersändning av postförsändelser som väger högst 2 kg och som befordrats av en tillståndshavare, kan ske till adresser som är belägna utanför tillståndshavarens utdelningsområde, och

3.regleringen i 3 kap. 2 § andra stycket 4, om att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke-diskriminerande vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor, efterlevs.

152

Uppkommer tvist om sådana avtal, ska tillståndsmyndigheten skynd- Prop. 2009/10:216
samt undersöka förhållandena och, om särskilda skäl inte talar för annat, Bilaga 5
medla mellan parterna. Myndigheten får i en sådan tvist yttra sig på  
begäran av en part.  
16 § Tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs  
för efterlevnaden av denna lag eller av föreskrifter eller tillståndsvillkor  
som har meddelats med stöd av lagen.  
17 § Tillståndsmyndigheten ska förelägga den som bedriver postverk-  
samhet utan tillstånd enligt denna lag att upphöra med verksamheten.  
Tillståndsmyndigheten får besluta hur avvecklingen av verksamheten ska  
ske.    
Är det osäkert om en viss verksamhet utgör postverksamhet enligt  
denna lag, får tillståndsmyndigheten förelägga den som bedriver verk-  
samheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att  
bedöma om så är fallet.  
Bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena ska tillämpas även i  
fråga om beslut om åtgärder enligt denna paragraf.  
18 § Förelägganden och förbud enligt denna lag får förenas med vite.  
19 § Har någon ålagts att betala konkurrensskadeavgift enligt 3 kap.  
5 § konkurrenslagen (2008:579) eller dömts till att betala vite enligt  

6 kap. 2 § samma lag, får vite enligt 18 § denna lag inte dömas ut för samma förfarande.

20 § Tillståndsmyndigheten får återkalla ett tillstånd att bedriva postverksamhet om

1.tillståndshavaren inte fullgör sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller tillståndsvillkor som meddelats med stöd av lagen,

2.tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under minst sex månader,

3.tillståndshavaren begär det, eller

4.tillståndshavaren har försatts i konkurs.

Om det är tillräckligt får tillståndsmyndigheten i ett fall som avses i första stycket 1 meddela varning i stället för att återkalla tillståndet.

Om tillståndet återkallas får tillståndsmyndigheten besluta hur verksamheten ska avvecklas.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Avgifter

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver postverksamhet eller ansöker om tillstånd att bedriva sådan verksamhet eller ansöker om förhandsbesked enligt 2 kap. 3 § att betala avgift för tillståndsmyndig-

hetens verksamhet enligt denna lag.

153

Överklagande

22 § Tillståndsmyndighetens godkännande enligt 3 § får inte överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter

som meddelats med stöd av lagen ska gälla omedelbart.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010, då postlagen (1993:1684) ska upphöra att gälla.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

154

Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) Prop. 2009/10:216
                        Bilaga 5
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 30 g § och 5 kap. 9 § mervärdes-
skattelagen (1994:200)1 ska ha följande lydelse.            
Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse      
          3 kap.            
          30 g §            
Från skatteplikt undantas Från   skatteplikt undantas
omsättning av transporttjänster omsättning av transporttjänster
och därtill anslutna tjänster som ett och därtill anslutna tjänster som ett
postbefordringsföretag   som postbefordringsföretag   som
bedriver sådan postverksamhet bedriver sådan postverksamhet
som avses i 3 § postlagen som avses i 1 kap. 2 § postlagen
(1993:1684) tillhandahåller ett (2010:000) tillhandahåller ett
utländskt postbefordringsföretag i utländskt postbefordringsföretag i
samband med distribution inom samband med distribution inom
landet av inkommande brev eller landet av inkommande brev eller
paket för detta företags räkning. paket för detta företags räkning.  

5 kap.

9 §2

En varu- eller persontransporttjänst är omsatt inom landet om transporten i sin helhet genomförs i Sverige, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §.

Första stycket gäller inte en varutransporttjänst som tillhandahålls en

näringsidkare.  
Befordran av brev i post- Befordran av brev i post-
verksamhet som avses i 3 § post- verksamhet som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:1684) ska anses som postlagen (2010:000) ska anses
en omsättning inom landet. som en omsättning inom landet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1Lagen omtryckt 2000:500.

2Senaste lydelse 2009:1333.

155

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning ska ha följande lydelse.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §1

En övervakningskamera får efter anmälan enligt 17 § sättas upp för allmän kameraövervakning i en banklokal, en lokal hos ett kreditmarknadsföretag eller ett postkontor, i området omedelbart utanför in- och utgångar till en sådan lokal samt vid betalningsautomater eller liknande anordningar i anslutning till en sådan lokal, om

1.övervakningen har till enda syfte att förebygga eller avslöja brott och

2.övervakningskameran är fast monterad och försedd med fast optik.

Med banklokal och lokal hos Med banklokal och lokal hos
kreditmarknadsföretag avses en kreditmarknadsföretag avses en
lokal där det huvudsakligen lokal där det huvudsakligen
bedrivs rörelse enligt lagen bedrivs rörelse enligt lagen
(2004:297) om bank- och finansie- (2004:297) om bank- och finansie-
ringsrörelse. Med postkontor avses ringsrörelse. Med postkontor avses
en lokal där det huvudsakligen en lokal där det huvudsakligen
bedrivs verksamhet i vilken ingår bedrivs verksamhet i vilken ingår
postverksamhet enligt postlagen postverksamhet enligt postlagen
(1993:1684).     (2010:000).    

Avlyssning eller upptagning av ljud får ske endast sedan anordning för avlyssning eller upptagning av ljud aktiverats på grund av misstanke om brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2004:442.

156

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 44 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 2009/10:216

Bilaga 5

44 kap.

4 §

Rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter inskränks av den tystnadsplikt som följer av

1. 19 § första stycket 1 och 3 1. 2 kap. 14 § första stycket 1
postlagen (1993:1684), och 3 postlagen (2010:000),

2. 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, när det är fråga om uppgift om innehållet i ett elektroniskt meddelande eller som annars rör ett särskilt sådant meddelande, och

3. 6 kap. 21 § lagen (2003:389) 3. 6 kap. 21 § lagen om elek-
om elektronisk kommunikation, tronisk kommunikation, när det är
när det är fråga om uppgift om fråga om uppgift om kvarhållande
kvarhållande av försändelse på av försändelse på befordrings-
befordringsföretag eller om hemlig företag eller om hemlig tele-
teleavlyssning och hemlig tele- avlyssning och hemlig teleöver-
övervakning på grund av beslut av vakning på grund av beslut av
domstol, undersökningsledare eller domstol, undersökningsledare eller
åklagare.   åklagare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

157

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-04-23

Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson, f.d. regeringsrådet Kjerstin Nordborg och justitierådet Ann-Christine Lindeblad.

Ny postlag

Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2010 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.postlag,

2.lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

3.lag om ändring i lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning,

4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Erika Odung.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I lagrådsremissen föreslås att 1993 års postlag ska ersättas med en helt ny lag. Samtidigt införlivas ett direktiv från Europaparlamentet och rådet från år 2008 som syftar till att åstadkomma en inre marknad för posttjänster. Den nya lagen har strukturerats på annat sätt än den tidigare. Så t.ex. har den indelats i kapitel och inleds med ett antal definitioner. Innehållet i den samhällsomfattande posttjänsten förtydligas och bestämmelser införs i fråga om krav på prissättning och redovisning. Dessutom föreslås ett antal nya bestämmelser om bl.a. klagomålshantering och eftersändning.

Förslaget till postlag

1 kap. 2 §

Ett grundläggande begrepp i den nya lagen är samhällsomfattande posttjänst. Vad som ska förstås med detta begrepp framgår av 3 kap. 1 § första stycket. Lagrådet menar att en definition av samhällsomfattande posttjänst bör finnas bland de övriga definitioner som upptagits i förevarande paragraf och föreslår att definitionen ges följande lydelse:

samhällsomfattande posttjänst: en posttjänst som ska finnas i hela landet, som är av god kvalitet och som innebär att alla användare kan ta emot postförsändelser och till rimliga priser för befordran kan avlämna sådana försändelser.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 6

2 kap. 1 §

Lagrådet föreslår att orden ”har förutsättning” byts mot ”kan antas komma”.

158

2 kap. 6 § Prop. 2009/10:216
Lagrådet föreslår att orden ”under förhållanden som” byts mot ”så att Bilaga 6
 
den”.  
2 kap. 7 §  
Lagrådet föreslår att ordet ”avsändaren” förs in omedelbart före ”rätt”.  
2 kap. 12 §  
Lagrådet föreslår att orden ”är utsatt för försämring” byts mot ”inte tål  
lagring”.  
2 kap. 13 §  
Vid föredragningen har upplysts att med ”pengar” i paragrafens andra  
stycke avses endast giltigt svenskt betalningsmedel. Lagrådet anser att  
detta uttryckligen bör framgå av lagtexten genom att ordet ”pengar” byts  
mot ”giltigt svenskt betalningsmedel”.  
2 kap. 18 §  
Det har vid föredragningen upplysts att hänvisningen till brottsbalken  
avser bestämmelsen i 20 kap. 3 §. Lagrådet föreslår därför att paragrafen  
ges följande lydelse:  
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt  
denna lag finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.  
3 kap.  
Kapitelrubriken  
Lagrådet föreslår att kapitelrubriken ges följande lydelse:  
Samhällsomfattande posttjänst och andra posttjänster  
3 kap. 1 §  
Som framgår av kommentaren till 1 kap. 2 § föreslår Lagrådet att första  
och andra styckena i förevarande paragraf ska utgöra definitionen på  
samhällsomfattande posttjänst. Lagrådet föreslår att paragrafen inleds  
med orden ”Den samhällsomfattande posttjänsten ska uppfylla kraven  
att…”.  
3 kap. 2 §  
Lagrådet föreslår att ordet ”ska” i första stycket omedelbart före ”främja”  
utgår samt att orden ”skilda konton” byts mot ”olika konton” i punkten 1. 159
 

Punkten 4 i första stycket är svårläst: För den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten gäller […] att ”4. vid tillämpning av särskilda priser och andra särskilda villkor prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och ickediskriminerande.”. Lagrådet föreslår att punkten bryts ut till ett särskilt stycke som ges följande lydelse:

Om den som utsetts att tillhandahålla hela eller delar av den samhällsomfattande posttjänsten tillämpar särskilda priser och andra särskilda villkor gäller, utöver vad som anges i första stycket, att prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och ickediskriminerande.

3 kap. 3 §

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:

Regeringen får meddela föreskrifter om att priser för tjänster som ingår i postverksamhet och som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten inte får överstiga vissa nivåer.

3 kap. 4 §

Lagrådet föreslår att orden ”tillhandahållandet av tjänsten” byts mot ”att tillhandahålla tjänsten”.

3 kap. 5 §

Lagrådet föreslår att ordet ”motsvarar” byts mot ”svarar mot”.

4 kap.

Mellanrubriker

Omedelbart före 1 § föreslås en mellanrubrik ”Postal infrastruktur”. Vid föredragningen har upplysts att begreppet upptagits i direktivet på svenskt initiativ och att det är väl inarbetat i Sverige, se t.ex. prop. 1998/99:95. Begreppet förekommer emellertid inte i övrigt i lagen. Däremot behandlas olika delar av den postala infrastrukturen i kapitlet, nämligen postnummersystemet (1–4 §§), anläggningar för postöverlämning (5 §) och eftersändning (6 §). Lagrådet föreslår i syfte att underlätta förståelsen av bestämmelserna att mellanrubriken omedelbart före 1 § får lydelsen ”Postnummersystem” och att det omedelbart före 5 och 6 §§ införs mellanrubriker som lyder ”Anläggningar för postöverlämning” respektive ”Eftersändning”.

4 kap. 2 §

Lagrådet föreslår att orden ”ett ändamålsenligt utnyttjande av postnunmmersystemet” byts mot ”att postnummersystemet utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt”.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 6

160

4 kap. 3 §

Lagrådet föreslår att orden ”i postnummersystemet” förs in i andra stycket omedelbart efter ”ändring”.

4 kap. 5 §

Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas genom att orden ”den förstnämnde” förs in i första meningen omedelbart före ”tillståndshavaren”.

4 kap. 7 §

Lagrådet föreslår att tredje punkten ges följande lydelse:

3. regeringen godkänt att företaget får delta i ett sådant samarbete.

4 kap. 10 §

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:

Tillståndshavare ska fastställa förfaranden för handläggningen av användarnas klagomål. Dessa förfaranden ska vara öppna för insyn och ägnade att skapa rättvisa samt vara snabba och medföra rimliga handläggningskostnader.

4 kap. 15 §

Lagrådet föreslår att orden ”som avses i första stycket” förs in omedelbart efter ”avtal” i andra stycket.

4 kap. 16 §

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:

Tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag eller föreskrifter eller tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

4 kap. 20 §

Lagrådet föreslår att första stycket 2 ges följande lydelse:

2. tillståndshavaren inte har bedrivit postverksamhet under de senaste sex månaderna.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 6

161

4 kap. 22 §

I första stycket första meningen anges att tillståndsmyndighetens godkännande enligt 3 § inte får överklagas. Det innebär en ändring i förhållande till gällande rätt. Enligt vad som har upplysts vid föredragningen är någon ändring inte avsedd; också beslut som innebär att godkännande vägras omfattas av överklagandeförbudet. Lagrådet föreslår därför att första stycket ges följande lydelse:

Tillståndsmyndighetens beslut i fråga som avses i 3 § får inte överklagas. Tillståndsmyndighetens beslut i övrigt enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

Prop. 2009/10:216

Bilaga 6

162

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 2010.

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Olofsson, Odell, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Björling, Krantz, Ohlsson.

Föredragande: Statsrådet Torstensson.

Regeringen beslutar proposition 2009/10:216 Ny postlag.

Prop. 2009/10:216

163

Rättsdatablad     Prop. 2009/10:216
       
Författningsrubrik Bestämmelser som Celexnummer för
  inför, ändrar, upp- bakomliggande EU-
  häver eller upprepar regler
  ett normgivnings-    
  bemyndigande    
       
Postlag 2 kap. 4 § 32008L0006
  2 kap. 8 §    
  3 kap. 1 §    
  3 kap. 2 §    
  3 kap. 3 §    
  4 kap. 9 §    
  4 kap. 12 §    
  4 kap. 21 §    

164