Modern personalförsörjning för ett användbart försvar - vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Regeringens proposition 2009/10:160

Modern personalförsörjning för ett användbart försvar Prop.

- vissa frågor om Försvarsmaktens personal	2009/10:160

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2010

Fredrik Reinfeldt

Sten Tolgfors

(Försvarsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen består av två huvudsakliga delar. Den ena delen innehåller
förslag som rör totalförsvarsplikten, rekrytering och militär grundutbild-
ning. I propositionens andra del redovisar regeringen en samlad svensk
veteransoldatpolitik.
I propositionen föreslås att försvarets personalförsörjning i första hand
ska vila på frivillighet och inte längre huvudsakligen på en totalförsvars-
plikt. Syftet med förslagen är att införa ett flexibelt, effektivt och till-
gängligt system som bättre svarar mot de behov som Försvarsmakten och
dess verksamhet och ytterst Sverige har i dag.
Förslagen innebär att totalförsvarsplikten i grunden kvarstår. Däremot
föreslås att skyldigheten att genomgå mönstring och skyldigheten att
fullgöra värnplikt eller civilplikt i framtiden ska kräva att regeringen med
hänsyn till Sveriges försvarsberedskap först har beslutat om detta. Det
föreslås också att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med
längre grundutbildning ska omfatta även kvinnor.
Regeringen redovisar vidare sina bedömningar i fråga om rekrytering
och grundutbildning i det nya personalförsörjningssystemet. En frivillig
grundläggande militär utbildning och en frivillig kompletterande militär
utbildning inrättas inom Försvarsmakten. Totalförsvarets pliktverk före-
slås byta namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet.
Lagändringarna i den delen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010 utom
såvitt avser namnbytet på Totalförsvarets pliktverk som föreslås träda
ikraft den 1 januari 2011.
Den svenska veteransoldatpolitiken utgår från en helhetssyn på ansva-
ret för personalen före, under och efter internationella militära insatser.	1
	1

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		7
2	Lagtext	.............................................................................................	8
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om
		totalförsvarsplikt................................................................	8

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt..............................................................

2.3Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid

internationella militära insatser .......................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om

	väpnad styrka för tjänstgöring utomlands........................	26
2.5	Förslag till lag om ändring i brottsbalken........................	27

2.6Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) .....................................................................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.............................................................

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om

	statligt personskadeskydd................................................	34
2.9	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken......	37

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om

införande av socialförsäkringsbalken ..............................

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om

statlig ersättning vid ideell skada m.m. ...........................

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring....................................................

2.13Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen

(2008:567) .......................................................................

2.14Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1810)

om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning .............................	45

2.15Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .......................

2.16Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .......................

2.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m. ..........................................................

2.18Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m. ..........................................................

2.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) .....................................................................

2.20Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229) .....................................................................

2.21Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om

offentlig anställning.........................................................

Prop. 2009/10:160

2.22Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvars-

pliktiga .............................................................................

2.23Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid

extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.....

2.24Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

		sekretesslagen (2009:400)................................................	60
3	Ärendet och dess beredning............................................................		61
	3.1	Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundutbildning ........	61

3.2Försvarsmaktens personal vid internationella

		militära insatser – en svensk veteransoldatpolitik............		62
	3.3	Lagrådet	...........................................................................	62
4	Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundutbildning.......................			63
	4.1	Totalförsvarspliktens .........................nuvarande ordning		63
	4.2	Ny lagstiftning .................................................................		70
		4.2.1	Säkerhets - och försvarspolitiska
		................................................	utgångspunkter	70
		4.2.2	Utgångspunkter för Försvarsmaktens
		.........................................	personalförsörjning	72
		4.2.3	Behovet av en förändrad tillämpning av
		..........................................	totalförsvarsplikten	73
	4.3	Skyldigheten ...........att fullgöra värnplikt eller civilplikt		77

4.4Möjlighet att med plikt ta i anspråk personal som har

	utbildats på frivillig grund................................................	80
4.5	Skyldigheten att genomgå mönstring...............................	82

4.6Skyldigheten att medverka vid utredning om

	personliga förhållanden....................................................		84
4.7	En frivillig militär grundutbildning..................................		88
	4.7.1	Behovet av en ny utbildning............................	88
	4.7.2	Villkor och förmåner under utbildningen........	97
	4.7.3	Medinflytande för rekryter............................	100
	4.7.4	Försvarsmaktens utbildningsbehov ...............	104

4.8Ansvarig myndighet för rekrytering av soldater och

	sjömän............................................................................	107
4.9	Framtida krav på rekryteringsverksamheten ..................	112
4.10	Information om försvar och krisberedskap ....................	118

4.11Socialförsäkringsskydd, diskrimineringsskydd och

	skattefrihet för rekryter m.m. .........................................	121
4.12	Ikraftträdande m.m.........................................................	129
4.13	Konsekvenser.................................................................	131
5 Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser
– en svensk veteransoldatpolitik...................................................		133
5.1	Inledning ........................................................................	133
5.2	En samlad svensk veteransoldatpolitik ..........................	135
5.3	Gällande rätt och bakgrund ............................................	140

5.4En ny lag med bestämmelser för Försvarsmaktens

	personal..........................................................................	142
5.5	Försvarsmaktens ansvar för uppföljning och stöd..........	147

Prop. 2009/10:160

5.6	Försäkringskassans beslut om arbetsskada....................	153
5.7	Anhöriga – stöd och ersättning......................................	155
5.8	Anställningsform, arbetstid, arbetsmiljö m.m. ..............	159
5.9	Internationella erfarenheter ...........................................	161
5.10	Rekrytering och insatsfrekvens .....................................	167
5.11	Vissa försäkrings- och ersättningsfrågor .......................	173
5.12	Medicinskt omhändertagande........................................	179
5.13	Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet...................	184
5.14	Statens erkännande........................................................	187
5.15	Insatsen som merit.........................................................	196
5.16	Organisationers roll, m.m. .............................................	200
5.17	Veteranadministration ...................................................	201
5.18	Följdändringar ...............................................................	204
5.19	Ikraftträdande ................................................................	205
5.20	Konsekvenser ................................................................	206
6 Författningskommentar................................................................		209

6.1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt............................................................

209

6.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt............................................................

211

6.3Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, .................................... 212

6.4Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om

	väpnad styrka för tjänstgöring utomlands......................	220
6.5	Förslag till lag om ändring i brottsbalken......................	220

6.6Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160) ...................................................................

220

6.7Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring...........................................................

221

6.8Förslag till lag om ändring i lagen (1977:263) om

	statligt personskadeskydd..............................................	221
6.9	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken....	222

6.10Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om

införande av socialförsäkringsbalken ............................

223

6.11Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om

statlig ersättning vid ideell skada...................................

223

6.12Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring..................................................

223

6.13Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen

(2008:567) .....................................................................

223

6.14Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1810)

om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning ...........................	224

6.15Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .....................

224

6.16Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om

disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. .....................

224

6.17Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m. ........................................................

225

Prop. 2009/10:160

6.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om	Prop. 2009/10:160
	skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom
	totalförsvaret m.m. .........................................................	225

6.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)....................................................................

225

6.20Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

	(1999:1229)....................................................................	226
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Totalförsvarsplikten i
	framtiden (SOU 2008:98)...................................................	227
Bilaga 2	Förteckning över remissinstanserna (SOU 2008:98)..........	234
Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Totalförsvarsplikt och
	frivillighet (SOU 2009:63) .................................................	235
Bilaga 4	Lagförslagen i betänkandet (SOU 2009:63) .......................	249
Bilaga 5	Förteckning över remissinstanserna (SOU 2009:63)..........	266
Bilaga 6	Förteckning över remissinstanserna till rapporten från
	Stödutredningen (Fö2009:A)..............................................	267
Bilaga 7 Sammanfattning av betänkandet En svensk
	veteranpolitik, del 1 (SOU 2007:77) ..................................	268
Bilaga 8	Förteckning över remissinstanserna (SOU 2007:77)..........	270
Bilaga 9 Sammanfattning av betänkandet En svensk
	veteranpolitik, del 2 (SOU 2008:91) ..................................	271
Bilaga 10	Lagförslagen i betänkandet (SOU 2008:91) .......................	276
Bilaga 11	Förteckning över remissinstanserna (SOU 2008:91)..........	287
Bilaga 12	Lagrådsremissens lagförslag...............................................	288
Bilaga 13	Lagrådets yttrande ..............................................................	324
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2010.......		329

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2009/10:160

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

3.lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insat-

ser,

4.lag om ändring i lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands,

5.lag om ändring i brottsbalken,

6.lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

7.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8.lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

9.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

10.lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäk- ringsbalken,

11.lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.,

12.lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

13.lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567) och

14.lag om upphävande av lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

15.lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total- försvaret, m.m.,

16.lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total- försvaret, m.m.,

17.lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,

18.lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,

19.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

20.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

21.lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning,

22.lag om ändring i lagen (1998:938) om behandling av personuppgif- ter om totalförsvarspliktiga,

23.lag om ändring i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd bered- skap och

24.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt

dels att 1 kap. 2–5 §§, 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 1, 3, 5, 6, 9, 12 och 13 §§ samt 4 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 3 a § och 3 kap. 4 a § samt närmast före 3 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydel- se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

Totalförsvarets personalförsörj- ning skall tryggas genom en total- försvarsplikt som gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

Totalförsvarsplikt gäller för var- je svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att

1.medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-

den,

2.tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hen- nes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och

3.iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.

Utredning om personliga förhål- landen enligt första stycket 1 är mönstring eller annan utredning.

Tjänstgöring enligt första styck- et 2 fullgörs som värnplikt, civil- plikt eller allmän tjänsteplikt.

3 a §

En totalförsvarspliktig är skyl- dig att genomgå mönstring enligt

Prop. 2009/10:160

2 kap. 2 och 3 §§ eller fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap. endast om regeringen med hänsyn till att det behövs för Sve- riges försvarsberedskap har beslu- tat det.

Tjänstgöring enligt 3 § 2 full- görs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

Värnplikten och civilplikten om- fattar grundutbildning, repetitions- utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten in- nebär att den som är totalförsvars- pliktig under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

4 §1

Värnplikten och civilplikten om- fattar grundutbildning, repetitions- utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten in- nebär att den som är totalförsvars- pliktig under höjd beredskap ska tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

5 §2

Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid inledas med grundutbildning.

Skyldigheten att fullgöra värn- plikt omfattar endast män som är svenska medborgare och gäller från början av det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalender- år när han fyller fyrtiosju år.

Av 5 § lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med läng- re grundutbildning följer dock att en kvinna som efter antagnings- prövning enligt den lagen skrivits in för värnplikt därefter är skyldig att fullgöra värnplikten.

Värnplikten ska fullgöras hos Försvarsmakten och ska alltid inledas med grundutbildning enligt denna lag, om inte den totalför- svarspliktige redan har fullgjort annan motsvarande militär utbild- ning eller tjänstgöring.

Skyldigheten att fullgöra värn- plikt omfattar endast svenska med- borgare och gäller från början av det kalenderår när den totalför- svarspliktige fyller nitton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller fyrtiosju år.

1Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

2Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Prop. 2009/10:160

2kap.

2 §

Varje svensk man som är total- försvarspliktig är för utredning som avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är uppen- bart att han saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalen- derår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönst- ring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år.

Varje svensk medborgare som är totalförsvarspliktig är, för ut- redning som avses i 1 §, skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk genomgå mönstring, om det inte är uppenbart att han eller hon saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalen- derår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han eller hon blir svensk medbor- gare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han eller hon fyller tjugofyra år.

Mönstringen skall ske i den to-		3 §
		Mönstringen ska ske i den total-
talförsvarspliktiges	personliga	försvarspliktiges personliga närva-
närvaro. Den skall omfatta medi-		ro. Den ska omfatta medicinska
cinska och psykologiska under-		och psykologiska undersökningar
sökningar samt annan utredning av		samt annan utredning av hans eller
hans personliga förhållanden.		hennes personliga förhållanden.

3kap.

1 §

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, skall Totalförsvarets pliktverk placera honom i en eller flera befattnings- grupper samt skriva in honom för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Befattnings- grupper skall finnas för chefer, för specialister och för övriga.

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, ska Total- försvarets pliktverk placera honom eller henne i en eller flera befatt- ningsgrupper samt skriva in ho- nom eller henne för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsre- serv. Befattningsgrupper ska fin- nas för chefer, för specialister och för övriga.

Om	resultatet av	mönstringen	3 §
			Om	resultatet av	mönstringen
visar	att den totalförsvarspliktige		visar att den totalförsvarspliktige
saknar förutsättningar		att fullgöra	saknar	förutsättningar	att fullgöra
värnplikt och civilplikt, skall To-			värnplikt och civilplikt, ska Total-
talförsvarets pliktverk besluta att			försvarets pliktverk besluta att han

Prop. 2009/10:160

han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.

För den som skrivs in för värn- plikt eller för sådan civilplikt som omfattar grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskriv- ningen:

1.den befattning eller typ av be- fattning som han eller hon skall utbildas till,

2.de förband, skolor, myndighe- ter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,

3.grundutbildningens längd, och

4.om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning skall det bestämmas vilken befatt- ning som den som skrivs in skall upprätthålla.

Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får ändras av Totalförsvarets plikt- verk. Om den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller annan utredning

eller hon inte är skyldig att fullgö- ra sådan tjänstgöring.

Inskrivning efter annan militär utbildning eller tjänstgöring

4 a §

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan motsvarande mili- tär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i denna lag får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för värnplikt.

5 §

För den som skrivs in för sådan värnplikt eller civilplikt som om- fattar grundutbildning, ska följan- de bestämmas vid inskrivningen:

1.den befattning eller typ av be- fattning som han eller hon ska utbildas till,

2.de förband, skolor, myndighe- ter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen ska fullgöras,

4. om grundutbildningen ska pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

6 §

Vid inskrivning för värnplikt eller civilplikt som inte omfattar grundutbildning ska det bestäm- mas vilken befattning som den som skrivs in ska upprätthålla.

9 §

Ett beslut enligt 1, 3, 4 eller 4 a § får ändras av Totalförsvarets pliktverk. Om den som har skrivits in har påbörjat en grundutbildning, får beslutet också ändras av den myndighet som verket bestämmer. Om det behövs för bedömningen, är den som är totalförsvarspliktig skyldig att genomgå förnyad mönstring eller annan utredning

Prop. 2009/10:160

enligt 2 kap.			enligt 2 kap.
Om en ändring av ett beslut om			Om en ändring av ett beslut om
inskrivning innebär att tiden för			inskrivning innebär att tiden för
grundutbildningen blir		längre än	grundutbildningen blir längre än
enligt det tidigare beslutet, krävs			enligt det tidigare beslutet, krävs
att den som beslutet avser godkän-			att den som beslutet avser godkän-
ner ändringen. Om inte annat			ner ändringen. Om inte annat
följer av 10 §,	skall	detsamma	följer av 10 §, ska detsamma gälla
gälla i fråga om ändring av ett			i fråga om ändring av ett beslut om
beslut om inskrivning i utbild-			inskrivning i utbildningsreserven
ningsreserven till	inskrivning för		till inskrivning för värnplikt eller
värnplikt eller för sådan civilplikt			för sådan civilplikt som omfattar
som omfattar en längre grundut-			en längre grundutbildning än 60
bildning än 60 dagar.			dagar.
			12 §3

En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundut- bildning än 60 dagar skall krigs- placeras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets syn- punkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.

Krigsplaceringen skall inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift ska krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundutbild- ning än 60 dagar ska krigsplaceras i den verksamhet där grundutbild- ningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksam- het.

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning än sådan grundutbildning som anges i denna lag eller tjänstgö- ring och som därigenom har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift får krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för.

Krigsplaceringen ska inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

3 Senaste lydelse 2002:276.

Prop. 2009/10:160

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt

dels att 2 kap. 1, 2 och 4 §§, 3 kap. 1, 3, 4, 4 a, 9, 15, 15 a och 22 §§, 5 kap. 1, 6, 7, 10, 15 och 17 §§, 7 kap. 1 § och 10 kap. 6–8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att punkterna 10 och 15 i ikraftträdande- och övergångsbestäm- melserna till lagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt skall kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av

Totalförsvarets pliktverk, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting, skriftligen eller muntli- gen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nöd- vändiga uppgifter om hälsotill- stånd, utbildning, arbete och per- sonliga förhållanden i övrigt.

För att en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt ska kunna utredas och bedömas är han eller hon skyldig att, på begäran av

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet, en annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, en kommun eller ett landsting, skrift- ligen eller muntligen eller, om det behövs, vid en personlig inställelse lämna nödvändiga uppgifter om hälsotillstånd, utbildning, arbete och personliga förhållanden i övrigt.

Lydelse enligt lagförslag 2.1	Föreslagen lydelse
Varje svensk medborgare som är	2 §
	Varje svensk medborgare som är
totalförsvarspliktig är för utred-	totalförsvarspliktig är, för utred-
ning som avses i 1 § skyldig att	ning som avses i 1 §, skyldig att
vid Totalförsvarets pliktverk ge-	vid Totalförsvarets	rekryterings-
nomgå mönstring, om det inte är	myndighet genomgå	mönstring,
uppenbart att han eller hon saknar	om det inte är uppenbart att han
förmåga att fullgöra värnplikt och	eller hon saknar förmåga att full-
civilplikt.	göra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalenderår när den totalförsvarspliktige fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han eller hon blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han eller hon fyller tjugofyra år.

1 Senaste lydelse 1999:950.

Prop. 2009/10:160

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	4 §

Kommuner, landsting och en- skilda vårdinrättningar skall till

Totalförsvarets pliktverk lämna de uppgifter om en totalförsvarsplik- tigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt.

Kommuner, landsting och en- skilda vårdinrättningar ska till

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet lämna de uppgifter om en totalförsvarspliktigs hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt som behövs för att bedöma hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civil- plikt.

Lydelse enligt lagförslag 2.1	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	1 §

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, ska Total- försvarets pliktverk besluta att han eller hon inte är skyldig att fullgö- ra sådan tjänstgöring.

Nuvarande lydelse

Den som efter en annan utred- ning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte för civil- plikt som omfattar längre grundut- bildning än 60 dagar.

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, ska Total- försvarets rekryteringsmyndighet placera honom eller henne i en eller flera befattningsgrupper samt skriva in honom eller henne för värnplikt eller civilplikt eller i en utbildningsreserv. Befattnings- grupper ska finnas för chefer, för specialister och för övriga.

3 §

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, ska Total- försvarets rekryteringsmyndighet besluta att han eller hon inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgö- ring.

Föreslagen lydelse

4 §

Den som efter en annan utred- ning än mönstring bedöms lämplig för civilplikt får av Totalförsvarets rekryteringsmyndighet skrivas in för sådan tjänstgöring, dock inte för civilplikt som omfattar längre grundutbildning än 60 dagar.

Prop. 2009/10:160

Lydelse enligt lagförslag 2.1			Föreslagen lydelse
En totalförsvarspliktig		som har	4 a §
			En totalförsvarspliktig som				har
fullgjort annan motsvarande mili-			fullgjort annan motsvarande mili-
tär utbildning eller tjänstgöring än			tär utbildning eller tjänstgöring än
vad som anges i denna lag får av			vad som anges i denna lag får av
Totalförsvarets pliktverk skrivas in			Totalförsvarets	rekryteringsmyn-
för värnplikt.			dighet skrivas in för värnplikt.
Ett beslut enligt 1, 3, 4 eller 4			9 §
			Ett beslut enligt		1,	3, 4	eller
a § får ändras av Totalförsvarets			4 a § får ändras av Totalförsvarets
pliktverk. Om den som har skrivits			rekryteringsmyndighet.			Om	den
in har påbörjat en grundutbildning,			som har skrivits in har påbörjat en
får beslutet också ändras av den			grundutbildning, får beslutet också
myndighet som verket bestämmer.			ändras av den myndighet som
Om det behövs för bedömningen,			Totalförsvarets	rekryteringsmyn-
är den som är totalförsvarspliktig			dighet bestämmer. Om det behövs
skyldig	att genomgå	förnyad	för bedömningen, är den som är
mönstring	eller annan	utredning	totalförsvarspliktig		skyldig		att
enligt 2 kap.			genomgå förnyad mönstring eller
			annan utredning enligt 2 kap.

Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, ska detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven till inskrivning för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.

Nuvarande lydelse

Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets pliktverk efter framställningar från statliga myn- digheter, kommuner, landsting, bolag, föreningar, samfälligheter, registrerade trossamfund, organi- satoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemannings- ansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.

Även utan sådan framställning som avses i första stycket får To- talförsvarets pliktverk besluta om krigsplacering, om det sker i en- lighet med en anmälan om behov

Föreslagen lydelse

15 §2

Beslut om krigsplacering fattas av Totalförsvarets rekryterings- myndighet efter framställningar från statliga myndigheter, kom- muner, landsting, bolag, förening- ar, samfälligheter, registrerade trossamfund, organisatoriska delar av sådana samfund eller andra enskilda (bemanningsansvariga). Om ett beslut om krigsplacering upphävs, gäller 14 §.

Även utan sådan framställning som avses i första stycket får To- talförsvarets rekryteringsmyndig- het besluta om krigsplacering, om det sker i enlighet med en anmälan

2 Senaste lydelse 2002:276.

Prop. 2009/10:160

av	totalförsvarspliktiga			och den	om behov av totalförsvarspliktiga Prop. 2009/10:160
bemanningsansvarige inte har					och den bemanningsansvarige inte
meddelat annat.					har meddelat annat.
				15 a §3
En bemanningsansvarig får änd-					En bemanningsansvarig får änd-
ra ett beslut om krigsplacering i					ra ett beslut om krigsplacering i
sin krigsorganisation till en annan					sin krigsorganisation till en annan
krigsplacering i organisationen. Ett					krigsplacering i organisationen. Ett
sådant beslut om ändrad krigspla-					sådant beslut om ändrad krigspla-
cering skall anmälas till Totalför-					cering ska anmälas till Totalför-
svarets pliktverk.					svarets rekryteringsmyndighet.
Framställning om ändrad krigs-					Framställning om ändrad krigs-
placering för den som är krigspla-					placering för den som är krigspla-
cerad i en verksamhet som är					cerad i en verksamhet som är
gemensam för flera bemannings-					gemensam för flera bemannings-
ansvariga skall göras i samråd med					ansvariga ska göras i samråd med
den	myndighet	som	regeringen		den myndighet	som	regeringen
bestämmer. Beslut			om	ändrad	bestämmer. Beslut		om ändrad
krigsplacering fattas i dessa fall av					krigsplacering fattas i dessa fall av
Totalförsvarets pliktverk.					Totalförsvarets	rekryteringsmyn-
					dighet.
Ansökningar om rätt att vara va-					22 §
					Ansökningar om rätt att vara va-
penfri prövas av		Totalförsvarets			penfri prövas av Totalförsvarets
pliktverk.					rekryteringsmyndighet.

5 kap.

1 §4

Den som fullgör värnplikt eller civilplikt är skyldig att i den mån verk- samheten kräver det tåla inskränkningar såväl i sin frihet att förflytta sig inom landet och att lämna detta som i sin personliga frihet i övrigt.

Den som fullgör värnplikt eller			Den som fullgör värnplikt eller
civilplikt är, efter beslut av Total-			civilplikt är, efter beslut av Total-
försvarets	pliktverk eller	efter	försvarets	rekryteringsmyndighet
verkets bestämmande av en annan			eller efter myndighetens bestäm-
statlig myndighet, också skyldig			mande av en annan statlig myndig-
att genomgå den medicinska och			het, också skyldig att genomgå den
psykologiska undersökning		som	medicinska och psykologiska un-
krävs för att utreda och bedöma			dersökning som krävs för att utreda
hans eller	hennes förutsättningar		och bedöma hans eller hennes
att tjänstgöra inom totalförsvaret.			förutsättningar att tjänstgöra inom
Utöver vad som framgår av			totalförsvaret.
			Utöver vad som framgår av
andra stycket är den som fullgör			andra stycket är den som fullgör
värnplikt	eller civilplikt,	efter	värnplikt	eller civilplikt, efter be-

3Senaste lydelse 2002:276.

4Senaste lydelse 2007:1258.

beslut av Totalförsvarets pliktverk eller, efter verkets bestämmande, av annan statlig myndighet, skyl- dig att på anmaning lämna urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av bero- endeframkallande medel eller något sådant dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfat- tas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Detta gäller dock inte om det finns me- dicinska eller liknande skäl mot sådan provtagning.

slut av Totalförsvarets rekryte- ringsmyndighet eller, efter myn- dighetens bestämmande, av annan statlig myndighet, skyldig att på anmaning lämna urin-, utand- nings-, saliv-, svett- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad av beroendeframkal- lande medel eller något sådant dopningsmedel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Detta gäller dock inte om det finns medicinska eller liknande skäl mot sådan prov- tagning.

Kontroll enligt tredje stycket får ske endast i den mån åtgärden är för- svarlig med hänsyn till dess syfte och övriga omständigheter. Vidare gäller att kontrollen får genomföras endast i den form och utsträckning som är nödvändig för det angivna syftet.

6 §

Inkallelser till tjänstgöring skall göras av Totalförsvarets pliktverk, om inte regeringen föreskriver något annat.

Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning skall sändas ut i god tid, om det inte finns särskilda skäl för något an- nat. Detsamma gäller för en åter- kallelse av inkallelsen.

Inkallelser till tjänstgöring ska göras av Totalförsvarets rekryte- ringsmyndighet, om inte regering- en föreskriver något annat.

Inkallelser till grundutbildning eller repetitionsutbildning ska sändas ut i god tid, om det inte finns särskilda skäl för något an- nat. Detsamma gäller för en åter- kallelse av inkallelsen.

En totalförsvarspliktig skall in-	7 §
En totalförsvarspliktig skall in-	En totalförsvarspliktig ska in-
ställa sig till tjänstgöring enligt	ställa sig till tjänstgöring enligt
inkallelsen. Hinder att inställa sig	inkallelsen. Hinder att inställa sig
skall snarast anmälas till Totalför-	ska snarast anmälas till Totalför-
svarets pliktverk.	svarets rekryteringsmyndighet.
	10 §
Ärenden om uppskov prövas av	Ärenden om uppskov prövas av
Totalförsvarets pliktverk.	Totalförsvarets rekryteringsmyn-
	dighet.

Prop. 2009/10:160

1. se till att han eller hon inom rimlig tid kan nås av postförsän- delser från Totalförsvarets rekry- teringsmyndighet,

15 §5

Ärenden om avbrott skall prövas av Totalförsvarets pliktverk eller efter verkets bestämmande av en annan statlig myndighet, en kom- mun eller ett landsting. Ärenden som avses i 14 § skall dock alltid prövas av Totalförsvarets plikt- verk.

Ärenden om avbrott ska prövas av Totalförsvarets rekryterings- myndighet eller efter myndighetens bestämmande av en annan statlig myndighet, en kommun eller ett landsting. Ärenden som avses i 14 § ska dock alltid prövas av Total- försvarets rekryteringsmyndighet.

Om en grundutbildning avbryts						17 §
						Om en grundutbildning avbryts
sedan 40	tjänstgöringsdagar				har	sedan 40	tjänstgöringsdagar			har
fullgjorts, får den som fullgjort						fullgjorts, får den som fullgjort
tjänstgöringen		tillgodoräkna			sig	tjänstgöringen		tillgodoräkna		sig
tiden före avbrottet, utom tjänstgö-						tiden före avbrottet, utom tjänstgö-
ringsdagar under vilka han eller						ringsdagar under vilka han eller
hon har varit frånvarande från						hon har varit frånvarande från
tjänsten. Om det enda skälet till						tjänsten. Om det enda skälet till
avbrottet är frånvaro på grund av						avbrottet är frånvaro på grund av
sjukdom	eller	skada,		behöver		sjukdom	eller	skada,	behöver
grundutbildningen			inte	fullföljas.		grundutbildningen inte			fullföljas.
Om den som fullgjort tjänstgö-						Om den som fullgjort tjänstgö-
ringen begär det, skall han eller						ringen begär det, ska han eller hon
hon dock på nytt inkallas till						dock på nytt inkallas till grundut-
grundutbildning. I sådant fall skall						bildning. I sådant fall ska Totalför-
Totalförsvarets		pliktverk bestäm-				svarets	rekryteringsmyndighet
ma i vilken utsträckning utbild-						bestämma	i vilken utsträckning
ningstiden	före		avbrottet		skall	utbildningstiden före avbrottet ska
tillgodoräknas.						tillgodoräknas.

Avbryts utbildningen i annat fall än som avses i första stycket, får ingen tjänstgöringstid tillgodoräknas.

7kap.

1 §

En totalförsvarspliktig är skyldig att 1. se till att han eller hon inom

rimlig tid kan nås av postförsän- delser från Totalförsvarets plikt- verk,

2.efter uppmaning bekräfta mottagandet av kallelser till utredning, in- kallelser till tjänstgöring och beslut om krigsplacering och ta del av inne- hållet i sådana handlingar, samt

3.ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning som rör tjänstgöring inom totalförsvaret.

5 Senaste lydelse 1999:950.

Prop. 2009/10:160

Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller person- lig inställelse vid annan utredning enligt 2 kap., inkallats till värn- plikt eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt skäl uteblir, får Total- försvarets pliktverk eller den myn- dighet som verket bestämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad skall hämtas genom polismyndighetens försorg.

En totalförsvarspliktig skall an- ses ha haft giltigt skäl att utebli, om det är sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte bort förutse eller av en om- ständighet i övrigt som den be- slutande myndigheten finner utgör giltig ursäkt.

Totalförsvarets pliktverk får vid vite förelägga

1. en totalförsvarspliktig att till

Totalförsvarets pliktverk eller den myndighet som regeringen eller verket bestämmer skriftligen läm- na uppgifter som avses i 2 kap. 1 §, och

10 kap.

6 §

Om en totalförsvarspliktig har kallats till mönstring eller person- lig inställelse vid annan utredning enligt 2 kap., inkallats till värn- plikt eller civilplikt eller ålagts att fullgöra allmän tjänsteplikt men utan giltigt skäl uteblir, får Total- försvarets rekryteringsmyndighet eller den myndighet som Totalför- svarets rekryteringsmyndighet bestämmer besluta att han eller hon på egen bekostnad ska hämtas genom polismyndighetens försorg.

En totalförsvarspliktig ska an- ses ha haft giltigt skäl att utebli, om det är sannolikt att han eller hon har hindrats att inställa sig på grund av avbrott i den allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han eller hon inte bort förutse eller av en om- ständighet i övrigt som den be- slutande myndigheten finner utgör giltig ursäkt.

7 §

Totalförsvarets rekryterings- myndighet får vid vite förelägga

1. en totalförsvarspliktig att till

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet eller annan myndighet som regeringen eller Totalförsvarets rekryteringsmyndighet bestämmer skriftligen lämna uppgifter som avses i 2 kap. 1 §, och

2. en arbetsgivare, uppdragsgivare, arbetstagare och uppdragstagare att till en myndighet som avses i 6 kap. 3 § lämna upplysningar som avses i 6 kap. 5 §.

		8 §
Totalförsvarets pliktverk	får i	Totalförsvarets	rekryterings-
särskilda fall besluta att en total-		myndighet får i särskilda fall be-
försvarspliktig tills vidare	inte	sluta att en totalförsvarspliktig tills
skall kallas till mönstring eller		vidare inte ska kallas till mönst-
inkallas till värnplikt eller civil-		ring eller inkallas till värnplikt
plikt, om han eller hon		eller civilplikt, om han eller hon

1. vägrar eller underlåter att fullgöra vad som åligger honom eller hen- ne eller avviker eller uteblir från tjänstgöringsstället och det kan antas att

Prop. 2009/10:160

2.3 Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid in- Prop. 2009/10:160 ternationella militära insatser

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag ska tillämpas på anställda i Försvarsmakten vid tjänstgö- ring i en internationell militär insats. Lagen ska dock inte tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.

Med internationell militär insats enligt denna lag avses verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att

1.avvärja risk för en väpnad konflikt,

2.hejda en pågående väpnad konflikt,

3.övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller

4.skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humani- tärt arbete i samband med en väpnad konflikt.

Anställning

2 § Den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats och inte har en anställning i Försvarsmakten får anställas särskilt för tjänstgöring i en sådan insats.

3 § En anställning enligt 2 § ska vara tidsbegränsad och avse tiden för både utbildning och tjänstgöring. Anställningen får dock tidsbegränsas till att avse endast utbildningstiden eller tjänstgöringstiden.

Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med en upp- sägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare. Ar- betsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få godkända vitsord får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en månad.

För den som anställs enligt 2 § ska 15–17 §§ lagen (1982:80) om an- ställningsskydd inte tillämpas.

4 § För den som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en interna- tionell militär insats ska arbetstidslagen (1982:673) och 12 § semesterla- gen (1977:480) inte tillämpas.

Arbetsmiljö

5 § I fråga om Försvarsmaktens arbetsmiljöansvar i en internationell militär insats ska följande bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160) tillämpas i insatsområdet, om inte tjänstgöringsförhållandena hindrar detta:

–2 kap. 1–8 §§,

–3 kap. 1–4 §§, 7 g § första och andra styckena samt 12 §,

– 6 kap. 1–6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningarna och Prop. 2009/10:160 andra stycket samt 8 och 9 §§.

Särskilt uppföljningsansvar

6 § Försvarsmakten ska utreda om personal som tjänstgjort i en interna- tionell militär insats har fått fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i insatsområdet.

Utredningen enligt första stycket ska ha den form och den omfattning som motiveras av förhållandena under tjänstgöringen i insatsområdet. Utredningen ska innefatta personlig kontakt, om detta inte kan anses uppenbart obehövligt eller inte kan genomföras.

Försvarsmaktens ansvar enligt första och andra styckena kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen i insatsområdet avslutats.

7 § Försvarsmakten ska vid utredning enligt 6 § bistå den enskilde med information och vägledning. Detta gäller även efter den tid som anges i 6 § tredje stycket.

Stödåtgärder

8 § Om någon drabbas av fysiska eller psykiska besvär under tjänstgö- ring i insatsområdet eller vid resa till eller från sådan tjänstgöring ska Försvarsmakten i samråd med den skadade utreda behovet av och vid behov lämna stöd till den enskilde för att bidra till att stärka dennes möj- lighet att

1.återfå full arbetsförmåga, eller

2.försörja sig genom förvärvsarbete.

Försvarsmakten ska ge den enskilde lämplig arbetsträning inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet, om det är möjligt.

Om besvären kan antas leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, ska Försvarsmakten stödja och bistå den enskilde så att hans eller hennes möjlighet att leva ett aktivt och självständigt liv stärks.

9 § I de fall där besvär som avses i 8 § första stycket föranleder behov av tillgång till lämplig yrkesutbildning eller fortbildning för den enskilde i syfte att stärka dennes förvärvsförmåga, ska Försvarsmakten ge ekono- miskt stöd till sådan utbildning eller utbildning som förlängs till följd av besvären.

Försvarsmakten ska också ge ekonomiskt stöd till andra åtgärder som främjar den enskildes återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som han eller hon behöver.

10 § Stöd enligt 8 § första stycket och 9 § ska ges endast om det inte ska tillhandahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och i den utsträckning som det framstår som skäligt med hänsyn till besvären samt omständigheterna i övrigt.

11 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska För- svarsmakten samarbeta med andra berörda myndigheter och organisatio- ner.

12 § Försvarsmaktens ansvar enligt 8 och 9 §§ innebär ingen inskränk- ning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 3 kap. 2 a § och 3 § andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 30 kap. social- försäkringsbalken.

Om en annan arbetsgivare har vidtagit stödåtgärder ska Försvarsmak- tens stödåtgärder enligt 8 och 9 §§ samordnas med dessa.

Arbetsskada

13 § För tjänstgöringen i en internationell militär insats gäller bestäm- melserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken från det att den första färden till insatsområdet påbörjas till det att den sista färden från insatsområdet avslutas. En skada som inträffar under denna tid ska anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det.

Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utanför insatsområdet ska omfattas av arbetsskadeförsäkringen endast om det finns särskilda skäl för det.

Vid prövning av om den som tjänstgör i en internationell militär insats drabbats av en arbetsskada ska bestämmelserna i 43 kap. 4–6 §§ social- försäkringsbalken tillämpas för den tid som avses i första och andra styckena, om det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av 39 kap. 3 och 5–7 §§ socialförsäkringsbalken.

14 § Vid tillämpning enligt 13 § av bestämmelserna om arbetsskada i socialförsäkringsbalken utgör livränteunderlaget minst 7 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ nämnda balk.

15 § Trots 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken ska Försäkringskassan på begäran av den enskilde pröva om han eller hon har fått en arbetsska- da i ett sådant fall som avses i denna lag.

Stöd till anhöriga

16 § Försvarsmakten ska tillhandahålla stöd i form av information till anhöriga till anställda som tjänstgör i en internationell militär insats. Försvarsmakten ska vidare ha en sammanhållen planering för sitt arbete med anhöriga i sin helhet.

17 § Om den som tjänstgör i en internationell militär insats skadas så att han eller hon behöver sjukhusvård eller förolyckas, ska Försvarsmakten efter ansökan av den anhörige ersätta denne för skäligt antal resor till den skadade eller förolyckade samt uppehälle och tidsspillan vid sådan resa på samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen.

Prop. 2009/10:160

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

2.5	Förslag till lag om ändring i brottsbalken		Prop. 2009/10:160
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken ska ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1.om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg,

2.om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett om- råde där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tull- tjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför gränsöver- skridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4.om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan me- nighet eller svensk allmän inrättning,

5.om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och för- övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild in- rättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

6.om brottet är kapning, sjö- eller luftfartssabotage, flygplatssabotage, penningförfalskning, försök till sådana brott, folkrättsbrott, olovlig be- fattning med kemiska vapen, olovlig befattning med minor, osann eller ovarsam utsaga inför en internationell domstol, terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller försök till sådant brott samt brott som avses i 5 § samma lag, eller

7.om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §2

1Senaste lydelse 2003:149.

2Senaste lydelse 2000:646.

2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om		Prop. 2009/10:160
	allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 och 5 d §§ lagen (1962:381) om all-
män försäkring1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

Försäkringskassan ska besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpen- ningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet ska framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen ska omprövas

a)när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades in- komstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b)när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller sär- skild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges har ändrats med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmå- ga eller, vid särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete,

d)när tjänstepension har beviljats den försäkrade,

e)när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets- ersättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt

f)när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående livränta har ändrats.

Ändring som avses i första stycket ska gälla från och med den dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande in- komst som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om in- komständringen.

Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, d eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

Under tid som anges under 1–7 får, om inte första stycket b, d eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1Lagen omtryckt 1982:120.

2Senaste lydelse 2008:861.

6. fullgör tjänstgöring enligt la- gen (1994:1809) om totalförsvars- plikt.

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

2.erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av re- geringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

3.deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet reger- ingen bestämmer,

4.är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5.helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsva- rande gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt la- gen (1994:1809) om totalförsvars- plikt,

7. genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt.

För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller deltar i ett ar- betsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingser- sättning ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenning- grundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, ska årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som av- ses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenning- grundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 ska dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjuk- penningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning be- räknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för	Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje styck-	försäkrad som avses i tredje styck-
et 6 när den försäkrade genomgår	et 6 eller 7 när den försäkrade
grundutbildning som är längre än	genomgår grundutbildning som är
60 dagar.	längre än 60 dagar.

Prop. 2009/10:160

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a ska ej Prop. 2009/10:160 omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av

sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket ska göras senast när den försäkrade gör anspråk på ersättning som betalas ut per

dag.
			5 d §3
När Försäkringskassan ska fast-				När Försäkringskassan ska fast-
ställa	den sjukpenninggrundande			ställa	den sjukpenninggrundande
inkomsten för en försäkrad som				inkomsten för en försäkrad som
omfattas av 5 § tredje stycket 1–6				omfattas av 5 § tredje stycket 1–7
eller 5 e § och som helt eller delvis				eller 5 e § och som helt eller delvis
saknar anställning ska den sjuk-				saknar anställning ska den sjuk-
penninggrundande		inkomsten i		penninggrundande		inkomsten i
vissa fall räknas om. Detsamma				vissa fall räknas om. Detsamma
ska gälla för en försäkrad vars				ska gälla för en försäkrad vars
anställning upphör under en pågå-				anställning upphör under en pågå-
ende	ersättningsperiod.		Omräk-	ende	ersättningsperiod.		Omräk-
ningen ska göras när minst ett år				ningen ska göras när minst ett år
har förflutit räknat från den tid-				har förflutit räknat från den tid-
punkt då den anställning upphörde				punkt då den anställning upphörde
som senast föranlett eller kunnat				som senast föranlett eller kunnat
föranleda beräkning av sjukpen-				föranleda beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst. Därefter				ninggrundande inkomst. Därefter
görs omräkningen		årligen räknat		görs omräkningen		årligen räknat
ett år från den senaste omräkning-				ett år från den senaste omräkning-
en. Med den tidpunkt då anställ-				en. Med den tidpunkt då anställ-
ningen	upphörde	jämställs den		ningen	upphörde	jämställs den
tidpunkt då den försäkrade helt				tidpunkt då den försäkrade helt
upphörde med annat förvärvsarbe-				upphörde med annat förvärvsarbe-
te än arbete som anställd. När				te än arbete som anställd. När
omräkning har gjorts enligt 5 c §				omräkning har gjorts enligt 5 c §
räknas	tidpunkten	från	utgången	räknas	tidpunkten	från	utgången
av det senaste hela år som avses				av det senaste hela år som avses
där.				där.

Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete, grun- dad på annan inkomst än som avses i 2 a § första stycket, ska också räk- nas om för en försäkrad som inte har upphört med förvärvsarbetet. Om- räkning ska göras under en pågående ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit räknat från ersättningsperiodens början. Därefter görs om- räkningen årligen räknat ett år från den senaste omräkningen.

Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det all- männa prisläget räknad från det senast fastställda talet för konsument- prisindex jämfört med motsvarande tal tolv månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av den sjukpenninggrundande in- komsten ska inte beaktas. Den sjukpenninggrundande inkomsten kan

3 Senaste lydelse 2009:1454.


2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om		Prop. 2009/10:160
	statligt personskadeskydd
Härigenom föreskrivs att 1 och 12–13 a §§ lagen (1977:265) om stat-
ligt personskadeskydd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
1. den som tjänstgör enligt lagen		1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt		(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller inställer sig till mönstring,		eller inställer sig till mönstring,
eller annan uttagning enligt den		eller annan uttagning enligt den
lagen eller till antagningsprövning		lagen eller rekryt som genomgår
enligt lagen (1994:1810) om möj-		militär utbildning inom Försvars-
lighet för kvinnor att fullgöra		makten,
värnplikt eller civilplikt med läng-
re grundutbildning,

2.den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommu- nal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luft- fartslagen (1957:297),

3.den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av- ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

iett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som medde- lats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

Regeringen får föreskriva att la- gen skall tillämpas även på den som i annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

Regeringen får föreskriva att la- gen ska tillämpas även på den som i annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksam- het inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

1 Senaste lydelse 2006:895.

Den som avses i 1 § första stycket 1 har rätt till särskild sjuk- penning, om han eller hon under militär utbildning inom Försvars- makten som är längre än 60 dagar, har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har ådragits under utryckningsmånaden eller måna- den efter denna.

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under militär utbildning inom Försvarsmakten ska sjukpenning- underlag inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under militär utbildning inom Försvarsmakten, utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.

För den som avses i 1 § första stycket 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader ska sjukpen- ningunderlag och livränteunderlag inte beräknas till lägre belopp än som anges i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring. Detta gäller även för den som avses i 1 § andra stycket om regeringen föreskriver det.

12 §2 För den som avses i 1 § första

stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning skall sjukpenning- underlag inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.

För den som avses i 1 § första stycket 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader skall sjukpen- ningunderlag och livränteunderlag inte beräknas till lägre belopp än som anges i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring. Detta gäller även för den som avses i 1 § andra stycket om regeringen föreskriver det.

13 §3 Den som avses i 1 § första

stycket 1 har rätt till särskild sjuk- penning, om han under grundut- bildning som är längre än 60 dagar har ådragit sig sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjär- dedel. Detta gäller även vid sjuk- dom som har ådragits under ut- ryckningsmånaden eller månaden efter denna.

2Senaste lydelse 2002:279.

3Senaste lydelse2002:279.

Prop. 2009/10:160

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som uppgår till Prop. 2009/10:160 belopp som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av ersättningsunder- laget, delat med 365.

Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till an- nan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbetsskade- försäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 10–10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjuk-

penningen endast i den mån den är högre för sådan period.
		13 a §4
Den	som avses i	1 § första	Den	som avses i	1 §	första
stycket 1 och som har skadats			stycket 1 och som har skadats
under grundutbildning eller repeti-			under	militär utbildning		inom
tionsutbildning, har efter skyddsti-			Försvarsmakten, har efter skydds-
dens utgång rätt till ersättning för			tidens utgång rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader för läkar-			nödvändiga kostnader för läkar-
vård,	sjukvårdande	behandling,	vård,	sjukvårdande	behandling,
sjukhusvård samt läkemedel under			sjukhusvård samt läkemedel under
högst tre års tid. I kostnader för			högst tre års tid. I kostnader för
vård inräknas nödvändiga kostna-			vård inräknas nödvändiga kostna-
der för resor.			der för resor.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för den som före ikraftträdandet inställt sig till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbild- ning.

4 Senaste lydelse 2002:279.

2.9

Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Prop. 2009/10:160

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 26 kap. 16 och 20 §§, 43 kap. 12–14 och 18 §§ och 110 kap. 35 § samt rubrikerna närmast före 26 kap. 16 och 20 §§ och 110 kap. 35 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7kap.

2 §

Försäkrad för statligt personska- deskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningspröv- ning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med läng- re grundutbildning,

Försäkrad för statligt personska- deskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen eller genomgår militär ut- bildning inom Försvarsmakten som rekryt,

2.den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommu- nal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luft- fartslagen (1957:297),

3.den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av- ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare

ivissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har med- delats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

	26 kap.
Plikttjänstgöring	Plikttjänstgöring samt annan mili-
	tär utbildning och tjänstgöring

SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt.

16 §
SGI-skydd gäller under tid då
den försäkrade fullgör tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt eller genomgår mili-
tär utbildning inom Försvarsmak-
ten som rekryt.	37

Plikttjänstgöring	Plikttjänstgöring samt annan
	militär utbildning och tjänstgöring
	20 §

Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjuk- dom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Det som föreskrivs i 19 § andra stycket tillämpas även vid sjuk- dom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring eller militär ut- bildning inom Försvarsmakten som avses i 16 §. Detta gäller dock endast vid utbildning som är läng- re än 60 dagar.

43 kap.

12 §

För en försäkrad som har ska- dats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjuk- penningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

–4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

–4,5 prisbasbelopp för tid mel- lan 21 och 25 års ålder, och

–5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

För en försäkrad som har ska- dats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livrän- teunderlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjär- dedel. Detta gäller även vid sjuk- dom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller måna- den efter denna.

För en försäkrad som har ska- dats under militär utbildning inom Försvarsmakten utgör sjukpen- ningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

–4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

–4,5 prisbasbelopp för tid mel- lan 21 och 25 års ålder, och

–5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

13 §

För en försäkrad som har ska- dats under militär utbildning inom Försvarsmakten utgör livränteun- derlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

14 §

En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under militär utbildning inom Försvarsmakten som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjuk- dom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes för- måga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryck- ningsmånaden eller månaden efter denna.

Prop. 2009/10:160

En försäkrad som har skadats	18 §		Prop. 2009/10:160
En försäkrad som har skadats	En försäkrad som har skadats
under grundutbildning eller repeti-	under militär	utbildning	inom
tionsutbildning har under högst tre	Försvarsmakten	har under	högst
års tid efter skyddstiden rätt till	tre års tid efter skyddstiden rätt till
ersättning för nödvändiga	ersättning för nödvändiga
kostnader för	kostnader för
1. läkarvård,	1. läkarvård,
2. sjukvårdande behandling,	2. sjukvårdande behandling,
3. sjukhusvård, och	3. sjukhusvård, och
4. läkemedel.	4. läkemedel.

Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för resor.

110 kap.

Totalförsvarets pliktverk och andra ansvariga för grundutbild- ning av totalförsvarspliktiga

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet och andra ansvariga för grundutbildning av totalförsvars- pliktiga

35 §

Totalförsvarets pliktverk ska lämna Pensionsmyndigheten de uppgifter som behövs för beräk- ning av pensionsgrundande belopp enligt 60 kap. 17 §.

Den som är ansvarig för grund- utbildning av en totalförsvarsplik- tig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska underrätta

Totalförsvarets pliktverk om utbe- talad dagersättning samt i före- kommande fall om att utbildning- en har avbrutits.

Totalförsvarets rekryterings- myndighet ska lämna Pensions- myndigheten de uppgifter som behövs för beräkning av pensions- grundande belopp enligt 60 kap. 17 §.

Den som är ansvarig för grund- utbildning av en totalförsvarsplik- tig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska underrätta

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet om utbetalad dagersättning samt i förekommande fall om att utbildningen har avbrutits.

2.10	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om					Prop. 2009/10:160
	införande av socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs att det i lagen (2010:111) om införande av soci-
alförsäkringsbalken ska införas en ny paragraf, 2 kap. 15 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		2 kap.
		15 a §
		Bestämmelserna i 1 § i den upp-
		hävda lagen (1977:265) om stat-
		ligt	personskadeskydd	i	deras
		lydelse före den 1 juli 2010 tilläm-
		pas i fråga om den som inställt sig
		till	antagningsprövning		enligt
		lagen	(1994:1810) om	möjlighet
		för kvinnor att fullgöra värnplikt
		eller civilplikt med längre grund-
		utbildning.

2.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om				Prop. 2009/10:160
	statlig ersättning vid ideell skada m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		1 §1
Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits under			Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid vis-			ledighet eller annan fritid vid vis-
telse	utanför	förläggningsplats	telse utanför	förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten			eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte har			i fråga bedrivs, och skadan inte har
orsakats av olycksfall vid färd till			orsakats av olycksfall vid färd till
eller från nämnda plats då färden			eller från nämnda plats då färden
föranleddes av och stod i nära			föranleddes av och stod i nära
samband med verksamheten, utges			samband med verksamheten, utges
ersättning endast till den som			ersättning endast till den som
fullgör grundutbildning eller repe-			fullgör grundutbildning eller repe-
titionsutbildning		enligt lagen	titionsutbildning	enligt lagen
(1994:1809) om		totalförsvarsplikt	(1994:1809) om	totalförsvarsplikt
och som har skadats under tjänst-			samt till den som genomgår mili-
göringen.			tär utbildning inom Försvarsmak-
			ten som rekryt och som har skadats
			under tjänstgöringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2002:280.

2.12	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om		Prop. 2009/10:160
	arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsför-
säkring ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	17 §1
När ramtid ska bestämmas räknas inte heller tid då den sökande
1. fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring,
2. varit hindrad att arbeta på		2. varit hindrad att arbeta på
grund av tjänstgöring enligt lagen		grund av tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,		(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
eller
3. utfört förvärvsarbete som ar-		3. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med sär-		betsgivaren finansierat med sär-
skilt anställningsstöd enligt för-		skilt anställningsstöd enligt för-
ordningen (1997:1275) om an-		ordningen (1997:1275) om an-
ställningsstöd.		ställningsstöd, eller
		4. varit hindrad att arbeta	på

grund av militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt.

Tid som enligt 13 a § har jämställts med förvärvsarbete ska dock räk- nas in i ramtiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2009:666.

Diskriminering är förbjuden

1. vid mönstring eller annan ut- redning om personliga förhållan- den enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt vid inskriv- ning för och under fullgörande av värnplikt eller civilplikt, samt

2.13	Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen		Prop. 2009/10:160
	(2008:567)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15 och 16 §§ diskrimineringslagen
(2008:567)	samt rubriken närmast före 2 kap. 15 § ska ha följande lydel-
se.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

Värnplikt och civilplikt Värnplikt och civilplikt samt annan motsvarande militär ut- bildning inom Försvarsmakten

15 § Diskriminering är förbjuden vid

mönstring, antagningsprövning eller annan utredning om personli- ga förhållanden enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt vid inskrivning för och under fullgörande av värnplikt eller civilplikt.

				2.	vid antagningsprövning till
				samt under fullgörande av annan
				motsvarande		militär	utbildning
				inom Försvarsmakten.
Förbudet gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.
Förbudet hindrar inte heller till-				Förbudet hindrar inte heller till-
lämpning av bestämmelser om				lämpning av bestämmelser om att
1. mönstrings-	och	tjänstgö-		en	totalförsvarspliktig		inte	ska
ringsskyldighet endast		för	män,	kallas till mönstring eller inkallas
eller att en totalförsvarspliktig inte				till värnplikt eller civilplikt om
ska kallas till mönstring eller in-				han eller hon hänvisar till sin an-
kallas till värnplikt eller civilplikt				slutning till visst religiöst sam-
om han eller hon hänvisar till sin				fund.
anslutning till visst religiöst sam-
fund, eller
2. möjlighet för kvinnor att full-
göra värnplikt eller civilplikt i
lagen (1994:1810)	om	möjlighet
för kvinnor att fullgöra värnplikt
eller civilplikt med längre grund-
utbildning.
Om en myndighet eller en orga-				16 §
Om en myndighet eller en orga-				Om en myndighet eller en orga-
nisation som omfattas av förbudet				nisation som omfattas av förbudet
i 15 § får kännedom om att en				i 15 § får kännedom om att en
totalförsvarspliktig	anser		sig i	person som söker till eller deltar i
samband med sådan verksamhet				utbildning eller annan verksamhet
som avses i paragrafen ha blivit				som anges i bestämmelsen anser
utsatt för trakasserier eller sexuella				sig	i samband	därmed	ha	blivit	43

2.15	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om		Prop. 2009/10:160
	disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m. ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
Denna lag gäller för
1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra
värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. dem som genomgår utbild-		2. dem som genomgår utbild-
ning för att få militär anställning i		ning för att få militär anställning i
Försvarsmakten,		Försvarsmakten eller i övrigt ge-
		nomgår militär utbildning inom
		myndigheten,

3.hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

4.dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5.dem som tjänstgör utomlands i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2003:171.

Totalförsvarspliktigas dagersätt- ningar och tillägg till sådana er- sättningar, naturaförmåner, fält- traktamenten, befattningspen- ningar, utbildningspremier, ut- ryckningsbidrag samt avgångs- vederlag ska inte tas upp.

Familjebidrag till totalförsvars- pliktiga ska tas upp bara om bidra- get betalas ut i form av näringsbi- drag. Familjebidrag anses tillfalla den totalförsvarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon an- nan. Familjebidrag i form av när- ingsbidrag ska tas upp i inkomst- slaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget när- ingsverksamhet.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

2.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 20 §, 11 kap. 25 § och 29 kap. 16 § samt rubriken närmast före 29 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

20 §

Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskga- rantier för totalförsvarspliktiga samt de som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka och utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är skattefria.

Ersättningar vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskga- rantier för totalförsvarspliktiga, de som genomgår eller har genom- gått militär utbildning inom För- svarsmakten som rekryter samt de som tjänstgör i Polisens utlands- styrka och utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är skattefria.

11 kap.

25 §

Dagersättningar och tillägg till sådana ersättningar, månads- ersättningar, naturaförmåner, fält- traktamenten, befattningspen- ningar, utbildningspremier, ut- ryckningsbidrag samt avgångs- vederlag till totalförsvarspliktiga eller till de som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryter ska inte tas upp.

Familjebidrag till totalförsvars- pliktiga eller till rekryter som avses i första stycket ska tas upp bara om bidraget betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den totalförsvars- pliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familjebidrag i form av näringsbidrag ska tas upp i inkomstslaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt han- delsbolag som den värnpliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget näringsverksamhet.

Prop. 2009/10:160

2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:938) om Prop. 2009/10:160 behandling av personuppgifter om totalförsvars-

pliktiga

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 5, 7–9, 12, 13 och 17 §§ lagen (1998:938) om behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas vid behand- ling av personuppgifter om total- försvarspliktiga i den verksamhet

Totalförsvarets pliktverk bedriver för att

Denna lag tillämpas vid behand- ling av personuppgifter om total- försvarspliktiga i den verksamhet

Totalförsvarets rekryteringsmyn- dighet bedriver för att

1.ta fram underlag för beslut om inskrivning, krigsplacering eller an- nat ianspråktagande av personal till totalförsvaret,

2.redovisa personal med uppgifter inom totalförsvaret,

3.säkerställa att den registrerade fortlöpande får ändamålsenlig utbild- ning och lämplig placering inom totalförsvaret,

4.se till att den registrerade fullgör sina skyldigheter såvitt avser total- försvarsplikten,

5.tillgodose den registrerades rättigheter och trygghet i hans eller hen- nes egenskap av totalförsvarspliktig, och

6.planera, följa upp och utvärdera den verksamhet som anges i 1–5.

I de fall det anges särskilt gäller	I de fall det anges särskilt gäller
lagen även i verksamhet som be-	lagen även i verksamhet som be-
drivs av någon annan än Totalför-	drivs av någon annan än Totalför-
svarets pliktverk.	svarets rekryteringsmyndighet.

Lagen gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sam- manställning enligt särskilda kriterier.

3 §

Med utredning avses i denna lag mönstring och annan utredning om den totalförsvarspliktiges förhållanden som kan utföras enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt samt särskild antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

Med automatiserat register över	Med automatiserat register över
totalförsvarspliktiga avses register	totalförsvarspliktiga avses register
med personuppgifter om totalför-	med personuppgifter om totalför-
svarspliktiga som förs av Totalför-	svarspliktiga som förs av Totalför-
svarets pliktverk med hjälp av	svarets	rekryteringsmyndighet
automatiserad behandling för de	med hjälp av automatiserad be-
ändamål som anges i 1 § första	handling för de ändamål som an-
stycket.	ges i 1 § första stycket.

3. ska utföra särskild uppgift vid höjd beredskap eller på grund av viss kompetens är viktig för total- försvaret,

Personuppgifter som samlats in av Totalförsvarets pliktverk skall anses insamlade för de ändamål som anges i 1 § första stycket om inte Totalförsvarets pliktverk vid insamlingen uttryckligen angett att den sker för andra ändamål. Mot- svarande skall gälla vid verkets behandling av uppgifter som an- nan myndighet samlat in.

5 §

Personuppgifter som samlats in av Totalförsvarets rekryterings- myndighet ska anses insamlade för de ändamål som anges i 1 § första stycket om inte Totalförsvarets rekryteringsmyndighet vid insam- lingen uttryckligen angett att den sker för andra ändamål. Motsva- rande ska gälla vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighets behand- ling av uppgifter som annan myn- dighet samlat in.

Totalförsvarets pliktverk är per-	7 §
	Totalförsvarets	rekryterings-
sonuppgiftsansvarigt för den be-	myndighet är personuppgiftsansva-
handling av personuppgifter om	rigt för den behandling av person-
totalförsvarspliktiga som verket	uppgifter om totalförsvarspliktiga
utför.	som myndigheten utför.

8 §

I automatiserat register över totalförsvarspliktiga får personuppgifter föras in endast om den som

1.är eller har varit aktuell för utredning enligt 3 § första stycket,

2.genom avtal, beslut om krigsplacering eller på annat sätt är tagen i anspråk för totalförsvaret,

3. skall utföra särskild uppgift vid höjd beredskap eller på grund av viss kompetens är viktig för totalförsvaret,

4.av en redan registrerad uppgetts som närstående, eller

5.nämns bland de uppgifter som avses i 9 § första stycket 13. Uppgifter om en person som avses i första stycket 4 får registreras en-

dast vid höjd beredskap.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får personuppgifter registreras om den som fattat be- slut eller handlagt ärende som rör den registrerade hos Totalförsva- rets pliktverk eller hos någon an- nan som utfört en utredning som avses i 3 § första stycket. Det- samma gäller personuppgifter om den som gjort journalanteckning i samband med sådan utredning eller i samband med den registre- rades tjänstgöring inom totalför- svaret.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får personuppgifter registreras om den som fattat be- slut eller handlagt ärende som rör den registrerade hos Totalförsva- rets rekryteringsmyndighet eller hos någon annan som utfört en utredning som avses i 3 § första stycket. Detsamma gäller person- uppgifter om den som gjort jour- nalanteckning i samband med sådan utredning eller i samband med den registrerades tjänstgöring inom totalförsvaret.

Prop. 2009/10:160

9 §1	Prop. 2009/10:160
I automatiserat register över totalförsvarspliktiga får endast följande
personuppgifter föras in:

1.personnummer eller samordningsnummer, namn, adress, telefon- nummer och folkbokföringsort,

2.hinder för genomförande av utredning som avses i 3 § första stycket, för utbildning eller för krigsplacering eller annat ianspråktagande av den registrerade för totalförsvarets räkning,

3. boende- och familjeförhållan- den samt försörjning, om uppgif- ten behövs för att Totalförsvarets pliktverk skall kunna fullgöra sina åligganden i fråga om förmåner till totalförsvarspliktiga,

3. boende- och familjeförhållan- den samt försörjning, om uppgif- ten behövs för att Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska kunna fullgöra sina åligganden i fråga om förmåner till totalförsvarspliktiga,

4.utbildning, anställning, kunskaper, färdigheter, anlag och intressen som har betydelse för bedömningen av den registrerades användbarhet inom totalförsvaret,

5.fysisk och psykisk hälsa och förmåga jämte de uppgifter som ligger till grund för bedömningen härav,

6.om den registrerade är svensk medborgare eller inte,

7.utgången i mål om ansvar för brott mot totalförsvarsplikten,

8. att den registrerade har dömts till påföljd för brott som framgår av uppgift ur belastningsregistret som Totalförsvarets pliktverk fått del av,

8. att den registrerade har dömts till påföljd för brott som framgår av uppgift ur belastningsregistret som Totalförsvarets rekryterings- myndighet fått del av,

9.att den registrerade genomgått säkerhetsprövning enligt säkerhets- skyddslagen (1996:627), vilken säkerhetsklass prövningen avsett och resultatet av denna,

10.vad som bestämts vid inskrivningen enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att

fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,

11. krigsplacering, annat ian-	11. krigsplacering, annat ian-
språktagande av den registrerade	språktagande av den registrerade
för totalförsvaret eller särskild	för totalförsvaret	eller	särskild
uppgift som han eller hon skall	uppgift som han	eller	hon ska
utföra vid höjd beredskap,	utföra vid höjd beredskap,

12.tjänstgöring inom totalförsvaret samt betyg, vitsord, förordnanden och utmärkelser som är att hänföra till denna, samt

13.personliga förhållanden i övrigt som åberopas av den registrerade, om de rör hans eller hennes tjänstgöring inom totalförsvaret.

Andra känsliga personuppgifter än sådana uppgifter som rör hälsa eller religiös övertygelse får inte föras in i ett automatiserat register över total- försvarspliktiga. Uppgifter om religiös övertygelse får endast registreras om den registrerade har lämnat sitt uttryckliga samtycke till att uppgif- terna behandlas i registret och de rör hans eller hennes tjänstgöring inom totalförsvaret.

1 Senaste lydelse 1999:1061.

Totalförsvarets pliktverk har di-		12 §
		Totalförsvarets	rekryterings-
rektåtkomst	till automatiserat	myndighet har direktåtkomst		till
register över	totalförsvarspliktiga.	automatiserat register över total-
Regeringen får meddela föreskrif-		försvarspliktiga.	Regeringen	får
ter om att annan får ha direktåt-		meddela föreskrifter om att annan
komst till registret.		får ha direktåtkomst till registret.
		13 §

Regeringen får meddela före- skrifter om att annan än Totalför- svarets pliktverk får föra in per- sonuppgifter i automatiserat regis- ter över totalförsvarspliktiga och rätta dessa.

Regeringen får meddela före- skrifter om att annan än Totalför- svarets rekryteringsmyndighet får föra in personuppgifter i automati- serat register över totalförsvars- pliktiga och rätta dessa.

17 §

Tillsynsmyndigheten enligt per- sonuppgiftslagen (1998:204) får inte förbjuda Totalförsvarets plikt- verk att behandla personuppgifter om totalförsvarspliktiga.

Tillsynsmyndigheten enligt per- sonuppgiftslagen (1998:204) får inte förbjuda Totalförsvarets re- kryteringsmyndighet att behandla personuppgifter om totalförsvars- pliktiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Prop. 2009/10:160

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:544) om Prop. 2009/10:160 kommuners och landstings åtgärder inför och vid ex-

traordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap.

1 §

Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna skall uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotill- stånd och liknande förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveri- ges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter skall, under tid när den nationella upplysningsby- rån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalförsvarets pliktverk och i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsva- rets pliktverk och Migrationsver- ket skall vidarebefordra uppgifter- na till den nationella upplysnings- byrån.

Varje kommun och landsting skall också till Totalförsvarets pliktverk respektive Migrations- verket lämna uppsamlade värdefö- remål och handlingar, som kvar- lämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyd- dade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift skall även lämnas om var avlidna skyd- dade personers gravar är belägna.

Totalförsvarets pliktverk och Mi- grationsverket skall lämna vidare

Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotill- stånd och liknande förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveri- ges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter ska, under tid när den nationella upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalför- svarets rekryteringsmyndighet och i fråga om andra skyddade perso- ner till Migrationsverket. Totalför- svarets rekryteringsmyndighet och Migrationsverket ska vidarebe- fordra uppgifterna till den natio- nella upplysningsbyrån.

Varje kommun och landsting ska också till Totalförsvarets re- kryteringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna uppsam- lade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets rekry-

teringsmyndighet och Migrations-

2.24Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 37 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
		37 kap.
Utöver vad som följer av 21 kap.			4 §
			Utöver vad som följer av 21 kap.
5 § gäller sekretess hos Totalför-			5 § gäller sekretess hos Totalför-
svarets pliktverk och Migrations-			svarets rekryteringsmyndighet och
verket i verksamhet som avser			Migrationsverket	i	verksamhet
mottagande	och	vidarebefordran	som avser mottagande och vidare-
av upplysningar m.m. om krigs-			befordran av upplysningar m.m.
fångar och andra skyddade perso-			om krigsfångar och andra skydda-
ner som avses i Genèvekonventio-			de personer som avses i Genève-
nerna den 12 augusti 1949 rörande			konventionerna	den	12 augusti
skydd för offren i internationella			1949 rörande skydd för offren i
väpnade konflikter och tilläggs-			internationella väpnade konflikter
protokollen	till	konventionerna	och tilläggsprotokollen till kon-
(SÖ 1953:14–17 samt 1979:22 och			ventionerna (SÖ 1953:14–17 samt
23), för uppgift om en enskilds			1979:22 och 23), för uppgift om
vistelseort,	hälsotillstånd eller		en enskilds vistelseort, hälsotill-
andra personliga förhållanden, om			stånd eller andra personliga förhål-
det inte står klart att uppgiften kan			landen, om det inte står klart att
röjas utan att den enskilde eller			uppgiften kan röjas utan att den
någon närstående till denne lider			enskilde eller någon närstående till
men.			denne lider men.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

Prop. 2009/10:160

3 Ärendet och dess beredning

3.1Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundutbildning

Den 6 december 2007 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté med det huvudsakliga uppdraget att överväga vilka författ- ningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekrytering och utbildning av sådan personal som enligt nuva- rande förhållanden tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt. Kommittén antog namnet Utredningen om totalförsvarsplikten. I oktober 2008 överlämnade kommittén ett delbetänkande, Totalförsvars- plikten i framtiden (SOU 2008:98). En sammanfattning av förslagen i delbetänkandet finns i bilaga 1. Delbetänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 2. En sammanställning av remissvaren finns i Försvarsdepartementet (dnr Fö2008/3223/MIL). Den 24 juni 2009 överlämnade kommittén sitt slutbetänkande, Totalförsvars- plikt och frivillighet (SOU 2009:63). En sammanfattning av kommitténs förslag finns i bilaga 3. Lagförslaget finns i bilaga 4. Slutbetänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns i Försvarsdepartementet (Fö2008/3223/MIL).

Regeringen beslutade den 22 januari 2009 att inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) tillsätta en utredning med uppgift att se över stödet till Försvarsmakten (Fö2009:A). Utredningen, som antagit namnet Stödutredningen, lämnade i maj 2009 sin rapport Ett användbart och tillgängligt försvar – Stödet till Försvarsmakten. Rapporten har remiss- behandlats. Remissinstanserna finns förtecknade i bilaga 6. En samman- ställning av remissvaren finns i Försvarsdepartementet (Fö2008/3334/MIL).

Regeringen lämnade den 19 mars 2009 propositionen (2008/09:140) Ett användbart försvar till riksdagen. Propositionen innehöll bl.a. reger- ingens ställningstaganden till förslagen i delbetänkandet från Utredning- en om totalförsvarsplikten. Till grund för propositionen låg även bl.a. Försvarsberedningens rapporter Säkerhet i samverkan (Ds 2007:46) och Försvar i användning (Ds 2008:48).

Av propositionen framgår bl.a. att personalförsörjningen av samtliga ingående personalkategorier i Försvarsmakten bör vila på frivillighet om försvarsberedskapen så medger och att regeringen anser att en reforme- ring av soldatförsörjningen bör ta sin början den 1 juli 2010. Med anled- ning av propositionen beslutade riksdagen den 15 juni 2009 bl.a. om Försvarsmaktens operativa förmåga från och med 2010 samt inriktningen för insatsorganisationens utformning 2014 m.m. (bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292).

Mot bakgrund av riksdagens beslut om den försvarspolitiska inrikt- ningen beslutade regeringen den 30 juli 2009 om uppdrag till Försvars- makten och Totalförsvarets pliktverk i fråga om reformerad rekrytering och militär grundutbildning m.m. samt anvisningar för verksamhetens genomförande (dnr Fö2008/3223/MIL). I enlighet med uppdraget har Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk den 15 oktober 2009 till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) redovisat en bedömning av vissa ekonomiska konsekvenser m.m.

Prop. 2009/10:160

3.2	Försvarsmaktens personal vid internationella militära Prop. 2009/10:160
	insatser – en svensk veteransoldatpolitik

Den 14 juni 2007 beslutade regeringen om direktiv (dir. 2007:83) till en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till en svensk veteran- politik, dvs. ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Utredningen, som antog namnet Veteransoldatutred- ningen, skulle genomföras med utgångspunkt i en helhetssyn från rekry- tering via utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen till omhändertagande, stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Utredningen skulle också göra en allmän översyn av lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF). Den 6 de- cember 2007 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2007:159).

Veteransoldatutredningen lämnade i oktober 2007 ett delbetänkande, En svensk veteranpolitik, del 1 (SOU 2007:77). En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 7. I delbetänkandet redovisade utredningen en kartläggning av nuläget, lämnade förslag på åtgärder i det korta per- spektivet samt redovisade inriktningen av det fortsatta arbetet. Delbetän- kandet har remissbehandlats. Remissyttrandena och en remissamman- ställning finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr Fö2007/2371/MIL). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Regeringen behandlade delbetänkandet i regleringsbrevet för För- svarsmakten för 2008.

I oktober 2008 redovisade Veteransoldatutredningen sitt slutbetänkan- de, En svensk veteranpolitik, del 2 (SOU 2008:91). I betänkandet lämna- de utredningen förslag inom en lång rad områden, bl.a. rekrytering och insatsfrekvens, arbetsmiljö och risker, medicinskt omhändertagande, Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar, stöd till anhöriga, stöd vid kritik, statens erkännande, insatsen som en merit, organisationers roll samt en svensk veteranadministration. Utredningen föreslog också att lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten skulle ersättas med en ny lag. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 9. Be- tänkandets lagförslag finns i bilaga 10. Betänkandet har remissbehand- lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 11. Remissytt- randena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Försvarsde- partementet (dnr Fö2008/3053/MIL).

I december 2009 har Försvarsmakten redovisat underlag till Rege- ringskansliet (Försvarsdepartementet) i fråga om dels lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, dels behovet av läkare vid internationella insatser (dnr Fö2008/3053/MIL).

När regeringen i denna proposition hänvisar till Veteransoldatsutred- ningen avses slutbetänkandet, om inte annat anges.

3.3	Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 februari 2010 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 12. Lagrådets yttrande finns i bila-
ga 13. Regeringens lagförslag har i allt väsentligt utformats i enlighet
med vad Lagrådet förordat. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.5		62

och författningskommentaren. Därutöver har vissa språkliga och redak- Prop. 2009/10:160 tionella ändringar gjorts.

I propositionen finns lagförslag som till följd av sin enkla beskaffenhet inte varit föremål för Lagrådets granskning. Det är de lagförslag som har anknytning till namnbytet för Totalförsvarets pliktverk till Totalförsva- rets rekryteringsmyndighet.

4Totalförsvarsplikt, rekrytering och grundut- bildning

4.1Totalförsvarspliktens nuvarande ordning

Totalförsvarsplikt

Den 1 juli 1995 trädde den i dag gällande lagen ikraft, lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Syftet med lagen är att trygga hela totalförsvarets behov av personal. Totalförsvarspliktiga är samtliga svenska medborgare och i Sverige bosatta personer mellan det år de fyller 16 och det år de fyller 70 år.

Lagen ålägger den totalförsvarspliktige en skyldighet att

1)medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-

den.

2)tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hen- nes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och

3)iaktta de föreskrifter som i övrigt meddelas i lagen om totalförsvars- plikt.

Den totalförsvarspliktiges skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret fullgörs genom värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Värnplikt och civilplikt omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskaps- tjänstgöring och krigstjänstgöring. Allmän tjänsteplikt är totalförsvars- pliktiga bara skyldiga att fullgöra i samband med höjd beredskap.

Skyldighet att fullgöra värnplikt gäller svenska män från det år de fyl- ler 19 till och med utgången av det år de fyller 47. Kvinnor kan enligt lagen (1994:1810) om möjligheter för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, genomgå frivillig antagningspröv- ning för att därefter skrivas in till värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar. Efter inskrivning omfattas kvinnorna av samma bestämmelser som män som har skrivits in efter mönstring. I det skedet övergår saken alltså till att bli en plikt även för kvinnorna.

Lagen om totalförsvarsplikt innefattar ingen skyldighet att tjänstgöra inom Försvarsmaktens utlandsstyrka. De soldater som tjänstgör i utlands- styrkan gör detta på frivillig grund.

Reglering

Totalförsvarsplikten regleras som nämns ovan huvudsakligen genom lagen om totalförsvarsplikt. Någon grundlagsreglerad totalförsvarsplikt

finns inte. Däremot innefattar totalförsvarsplikten vissa grundlagsrelate- rade aspekter.

Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen (RF) är den enskilde medborgaren gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande och även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det. Totalför- svarsplikten utgör en begränsning av denna frihet eftersom den innebär en skyldighet för enskilda att inställa sig för mönstring och grundutbild- ning och för fullgörande av totalförsvarsplikten i övrigt. Av 2 kap. 12 § första stycket RF följer att rörelsefriheten får begränsas endast genom lag. Enligt 12 § andra stycket får en begränsning bara göras för att tillgo- dose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den måste också vara proportionerlig med hänsyn till det ändamål den avser att fylla och får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts- bildningen. Eftersom totalförsvarsplikten är en begränsning av rörelsefri- heten måste den svara mot de krav som ställs upp i 2 kap. 12 § RF.

Totalförsvarsplikten berörs även av bestämmelserna i 2 kap. 16 § RF. Enligt 2 kap. 16 § RF får lag eller föreskrift inte innebära att någon med- borgare missgynnas på grund av sitt kön. Denna princip får emellertid frångås om föreskriften i fråga avser värnplikt eller motsvarande tjänste- plikt. Det är alltså tillåtet att i nämnda hänseende göra skillnad mellan kvinnor och män.

Lagen om totalförsvarsplikt är således en s.k. skyldighetslagstiftning och innehåller bland annat bestämmelser om förfarandet vid inskrivning, mönstring och krigsplacering, skyldigheter för den enskilde, formerna för grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigs- tjänstgöring, samt längd på och villkor under tjänstgöringen. Vidare definierar lagen vad som avses med totalförsvarsplikt, värnplikt, civil- plikt och allmän tjänsteplikt, samt vem som omfattas av bestämmelserna härom. Lagen innehåller även bestämmelser om brott mot totalförsvars- plikten.

Bestämmelser om verkställighet av lagen om totalförsvarsplikt finns i förordningen (1995:238) om totalförsvarsplikt.

Kvinnors möjligheter att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning regleras i lagen (1994:1810) om möjligheter för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Denna lag kompletteras av förordningen (1995:240) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

Fler bestämmelser finns vidare i ett antal andra förordningar samt i oli- ka myndigheters föreskrifter. Bland övriga förordningar på området kan nämnas förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarsplik- tiga, förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga samt förordningen (1995:649) om ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring.

Utöver särskilda författningar på området omfattas totalförsvarspliktiga även av ett antal författningar som även gäller andra personalkategorier inom Totalförsvaret, exempelvis lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet, lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.

Prop. 2009/10:160

Skyldigheten att medverka till utredning om sina personliga förhål- landen

För att kunna utreda totalförsvarspliktigas förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt är alla totalförsvarspliktiga enligt 2 kap. 1 §, lagen om totalförsvarsplikt, skyldiga att medverka till föreskriven utred- ning om sina personliga förhållanden. Sådan utredning kan utföras som mönstring eller som annan utredning.

Skyldigheten att efter begäran delta i annan utredning gäller för samtli- ga totalförsvarspliktiga och regleras i 2 kap. 1 § lagen om totalförsvars- plikt. Utredningen kan genomföras av Totalförsvarets pliktverk, annan statlig myndighet som regeringen bestämmer, av kommun eller lands- ting. Om det inte är nödvändigt behöver utredningen inte ske i den en- skildes närvaro. Den kan också genomföras genom att den enskilde på begäran skriftligen eller muntligen lämnar uppgifter om sig själv.

Skyldigheten att genomgå mönstring gäller bara för män som är svens- ka medborgare och regleras genom 2 kap. 2 och 3 §§ lagen om totalför- svarsplikt. Mönstringsskyldigheten inträder det år den totalförsvarsplikti- ge fyller 18, eller den senare dag då personen ifråga förvärvar svenskt medborgarskap. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår personen fyller 24 år. Mönstring ska genomföras vid Totalförsvarets pliktverk och ska ske i den enskildes personliga närvaro. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska mönstring innefatta medicinska och psykologiska undersökningar och annan utred- ning av den enskildes personliga förhållanden. I samband med mönst- ringen ska Totalförsvarets pliktverk lämna information till den enskilde om värnplikt, civilplikt, utbildningsreserven samt om rätten att vara va- penfri.

Alla män kallas i dag inte till mönstring. För att bedöma vilka personer som är lämpliga att skriva in till tjänstgöring ska alla mönstringsskyldiga i enlighet med Totalförsvarets pliktverks föreskrifter först lämna uppgif- ter om sig själva i en webbaserad lämplighetsundersökning. Baserat på resultatet från den undersökningen kallas sedan de män som bedöms ha förutsättningar för att skrivas in för tjänstgöring till mönstring. Den webbaserade lämplighetsundersökningen genomförs enligt bestämmel- serna om annan utredning i 2 kap. 1 § och faller inte in under bestämmel- serna om mönstring i 2 kap. 2 §.

En ytterligare typ av utredning som kan föregå inskrivning till värn- plikt eller civilplikt, är den särskilda antagningsprövning som genomförs av kvinnor som vill fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grund- utbildning. Denna typ av utredning är helt frivillig. Kvinnor som vill genomgå antagningsprövning ska först ansöka om detta hos Totalförsva- rets pliktverk. De som bedöms ha förutsättningar för att klara grundut- bildning kallas sedan av Totalförsvarets pliktverk till ett frivilligt pröv- ningstillfälle. Förfarandet vid antagningsprövningen motsvarar förfaran- det vid mönstring. Denna antagningsprövning regleras genom lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning.

Sedan 2008 skickas Totalförsvarets pliktverks webbaserade lämplig- hetsundersökning ut till samtliga 17-åriga kvinnor oavsett om de har

Prop. 2009/10:160

ansökt om särskild antagningsprövning eller inte. För kvinnor föreligger Prop. 2009/10:160 dock ingen skyldighet att svara på lämplighetsundersökningen.

Inskrivning

En totalförsvarspliktig kan efter att ha genomgått utredning om sina personliga förhållanden skrivas in för värnplikt, civilplikt eller i utbild- ningsreserven. För att skrivas in till värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar krävs att den totalförsvarspliktige har ge- nomgått mönstring eller, för kvinnor, särskild antagningsprövning. Det- samma gäller för inskrivning i utbildningsreserven. Efter annan utredning än mönstring kan en totalförsvarspliktig med andra ord bara skrivas in till civilplikt med kort grundutbildning eller helt utan grundutbildning.

I lagen om totalförsvarsplikt anges att det antal personer ska skrivas in till värnplikt och civilplikt som i krig behövs i Försvarsmakten och det civila försvaret eller för Försvarsmaktens fredstida beredskap. Det är med andra ord det reella försvarsbehovet som ska styra volymerna. Ett större antal totalförsvarspliktiga än nödvändigt ska inte skrivas in för tjänstgö- ring. I lagen slås också fast att det är de bäst lämpade i varje befattnings- grupp som ska skrivas in för tjänstgöring. Överskjutande antal totalför- svarspliktiga som är lämpade för tjänstgöring ska skrivas in i utbildnings- reserven.

Beslut om inskrivning fattas alltid av Totalförsvarets pliktverk, oavsett vilken myndighet som har genomfört själva utredningen. Totalförsvarets pliktverk kan också ändra ett beslut om inskrivning. Den enskilde kan överklaga ett sådant beslut till den myndighet som regeringen bestäm- mer, vilket i dag är Statens överklagandenämnd.

Att notera är att fullgörande av allmän tjänsteplikt inte kräver att den enskilde har skrivits in för tjänstgöring.

Särskilt om inskrivning efter mönstring och antagningsprövning

Den som efter genomförd mönstring bedöms ha förutsättningar att full- göra värnplikt eller civilplikt, ska av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för värnplikt, civilplikt eller i utbildningsreserven. Det samma gäller för kvinnor som efter antagningsprövning bedöms ha förutsättningar för tjänstgöring. Kvinnor måste dock samtycka till inskrivning. Efter detta omfattas de av bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt och är skyl- diga att fullgöra tjänstgöring.

Om någon efter genomförd mönstring bedöms sakna förutsättningar för att fullgöra värnplikt eller civilplikt ska Totalförsvarets pliktverk besluta om att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring. Om en kvinna efter antagningsprövning på samma sätt befinns sakna förutsätt- ningar för att fullgöra värnplikt eller civilplikt skrivs hon inte in till tjänstgöring.

För män ska genomförd mönstring med andra ord alltid följas av ett beslut. Antingen ska mannen skrivas in för tjänstgöring eller i utbild- ningsreserven eller befrias från skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt.

Vid inskrivningen ska den totalförsvarspliktige placeras i en befattning Prop. 2009/10:160 eller i en befattningsgrupp. För den som skrivs in till värnplikt eller civil-

plikt som omfattar grundutbildning, ska inskrivningsbeslutet också in- kludera information om befattning och förband samt vid vilken myndig- het eller motsvarande där utbildningen ska fullgöras. Beslutet ska även ange längden på grundutbildningen, samt, om grundutbildningen är läng- re än 60 dagar, när den ska påbörjas.

Särskilt om inskrivning efter annan utredning än mönstring

Annan utredning än mönstring behöver till skillnad från mönstring inte följas av något beslut. Om en totalförsvarspliktig ska skrivas in för tjänstgöring efter annan utredning än mönstring kan detta bara innefatta civilplikt med kort grundutbildning eller civilplikt utan grundutbildning.

Särskilt om inskrivning för värnplikt

Inskrivning till värnplikt får bara ske efter att den totalförsvarspliktige har genomgått mönstring eller antagningsprövning, samt om den enskilde har visat sig ha förutsättningar att fullgöra sådan tjänstgöring. Kvinnor måste samtycka för att kunna skrivas in till värnplikt.

Vid inskrivning till värnplikt ska inskrivningsbeslutet inkludera befatt- ning samt förband, myndighet eller motsvarande där utbildningen ska fullgöras. Värnplikt ska enligt bestämmelserna i lagen om totalförsvars- plikt alltid inledas med grundutbildning och vid inskrivningen ska även längden på grundutbildningen anges, samt när den ska börja.

Särskilt om inskrivning för civilplikt

Inskrivning till civilplikt kan ske efter mönstring, annan utredning än mönstring samt efter antagningsprövning.

För att skrivas in för civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar krävs fullgjord mönstring eller fullgjord antagningsprövning. Precis som vid inskrivning till värnplikt, måste kvinnor samtycka för att kunna skri- vas in till civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar.

Inskrivning för civilplikt med kort grundutbildning och inskrivning för civilplikt utan grundutbildning kan även ske efter annan utredning än mönstring. För att kvinnor ska kunna skrivas in till dessa typer av civil- plikt behövs heller inte något samtycke från den enskilde. Att notera är att civilplikt, till skillnad från värnplikt, inte måste inledas med grundut- bildning. Om det vid utredningen om den enskildes förhållande fram- kommer att denne har tillräckliga färdigheter för att upprätthålla en tjänst, kan inskrivning för civilplikt ske direkt mot en befattning.

Vid beslut om inskrivning till civilplikt som innefattar grundutbildning ska även bestämmas vilken befattning eller befattningstyp den enskilde ska utbildas mot, vid vilket förband, myndighet eller motsvarande utbild- ningen ska fullgöras, grundutbildningens längd och, om grundutbildning- en är längre än 60 dagar, även när utbildningen ska påbörjas. Vid beslut om inskrivning till civilplikt som inte innefattar grundutbildning behöver

vid inskrivningen bara bestämmas vilken befattning det är som den en-	Prop. 2009/10:160
skilde ska upprätthålla.
Särskilt om inskrivning i utbildningsreserven
För värnplikt och civilplikt ska det antal totalförsvarspliktiga skrivas in
som i krig behövs i Försvarsmakten och för det civila försvaret samt för
Försvarsmaktens fredstida beredskap. Övriga män som vid mönstring
visar sig ha förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt ska skri-
vas in i utbildningsreserven. Kvinnor som har genomgått antagnings-
prövning kan efter samtycke skrivas in i utbildningsreserven. En totalför-
svarspliktig som endast har genomgått annan utredningen än mönstring
kan däremot inte skrivas in i utbildningsreserven. Inskrivning till utbild-
ningsreserven innebär inte att den enskilde åläggs att genomgå någon
utbildning.
Ett beslut om inskrivning till utbildningsreserven ska innehålla infor-
mation om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp. Vidare ska an-
tecknas om han eller hon har begärt att få vara vapenfri.
Inskrivning i utbildningsreserven ska upphöra efter fem år. Regeringen
kan med hänsyn till försvarsberedskapen föreskriva att inskrivningen inte
ska upphöra. Ingen totalförsvarspliktig ska emellertid stå kvar i utbild-
ningsreserven efter att hon eller han har fyllt 30 år.
Om försvarsberedskapen kräver det, kan regeringen föreskriva att total-
försvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven i stället ska
skrivas in för värnplikt eller för civilplikt med längre grundutbildning än
60 dagar.
Fullgörande av tjänstgöring
Tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt kan som tidigare har
nämnts fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.
Värnplikt och civilplikt innefattar grundutbildning, repetitionsutbild-
ning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Endast totalförsvars-
pliktiga som har skrivits in för värnplikt eller civilplikt är skyldiga att
fullgöra sådan tjänstgöring. När en kvinna väl har samtyckt till inskriv-
ning och har skrivits in för värnplikt eller civilplikt med lång grundut-
bildning omfattas hon av samma regler som män, dvs. är skyldig att
fullgöra den tjänstgöring hon är inskriven för.
Värnplikt ska fullgöras inom Försvarsmakten och ska alltid inledas
med grundutbildning. Civilplikt ska fullgöras inom de verksamheter
inom totalförsvaret som regeringen föreskriver och kan inledas med
grundutbildning.
Allmän tjänsteplikt tillämpas bara vid höjd beredskap och omfattar alla
totalförsvarspliktiga. Till skillnad för vad som gäller för värnplikt eller
civilplikt behöver en totalförsvarspliktig inte ha skrivits in för att kunna
åläggas att fullgöra allmän tjänsteplikt. Allmän tjänsteplikt fullgörs ge-
nom att den totalförsvarspliktige kvarstår i sin anställning eller fullföljer
ett uppdrag, tjänstgör enligt avtal om frivillig tjänstgöring inom totalför-
svaret, eller genom att han eller hon utför arbete som har anvisats av
regeringen.	68

Att totalförsvarspliktiga som skrivits in för värnplikt eller civilplikt kan åläggas att genomgå utbildning syftar till att de ska få kunskaper och färdigheter för att kunna krigsplaceras och ytterst vid behov tjänstgöra i en befattning inom totalförsvaret i händelse av högsta beredskap, dvs. då landet är i krig. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska grundutbildningen för både värnpliktiga och civilpliktiga ge de kunskaper och färdigheter som krigsuppgiften kräver. Omfattningen av repetitionsutbildningen bestäms för varje totalförsvarspliktig mot bakgrund av dennes krigsupp- gift och utbildningsbehovet för den funktion där han eller hon är krigs- placerad.

Repetitionsutbildningen ska sedan vidmakthålla och utveckla skicklig- heten för krigsuppgiften. Både grundutbildning och repetitionsutbildning får innehålla utbildning för fredsfrämjande verksamhet, om denna utbild- ning ger eller vidmakthåller sådana färdigheter som krävs för krigsupp- giften. Grund- och repetitionsutbildning får också innehålla uppgifter som syftar till att upprätthålla försvarsberedskapen.

Den sammanlagda tiden för grund- och repetitionsutbildning får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 700 dagar.

Längden på grundutbildningen ska för totalförsvarspliktiga som har skrivits in för värnplikt vara minst 80 dagar lång och får omfatta högst 615 dagar. För totalförsvarspliktiga som har skrivits in för civilplikt får grundutbildningen vara högst 320 dagar lång. Något lägsta antal dagar finns inte. Om inga särskilda skäl talar emot det ska grundutbildningen både för värnpliktiga och civilpliktiga genomföras i en följd.

Repetitionsutbildningen får för varje totalförsvarspliktig totalt omfatta högst 240 dagar. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen totalförsvars- pliktig heller skyldig att fullgöra repetitionsutbildning vid mer än två tillfällen varje år, tillsammans omfattande som mest 34 dagar.

Krigsplacering och beredskapstjänstgöring

För att kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring och krigstjänst- göring måste en totalförsvarspliktig först ha krigsplacerats av Totalför- svarets pliktverk i enlighet med lagen om totalförsvarsplikt. Detta kräver att de har gått igenom föreskriven utredning om sina personliga förhål- landen samt inskrivning för tjänstgöring och grundutbildning. Om de får godkända vitsord kan de sedan krigsplaceras. Efter att de har krigsplace- rats kan de kallas in för krigs- eller beredskapstjänstgöring. De totalför- svarspliktiga som skrivs in till civilplikt utan grundutbildning kan där- emot krigsplaceras direkt efter inskrivning.

Efter avslutad grundutbildning ska totalförsvarspliktiga som har fått tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift, alltså krigspla- ceras i en befattning eller en verksamhet. Krigsplaceringen ska inte kvar- stå mer än tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället. I enskilda fall får beslut dock fattas om att krigsplaceringen ska förlängas.

Även totalförsvarspliktiga som har skrivits in för civilplikt utan grund- utbildning ska krigsplaceras i en befattning.

Totalförsvarets pliktverk beslutar om krigsplacering efter framställan från bemanningsansvariga myndigheter. En bemanningsansvarig myn- dighet får ändra ett beslut om krigsplacering till en annan placering inom

Prop. 2009/10:160

organisationen. Totalförsvarets pliktverk får även i vissa fall besluta om Prop. 2009/10:160 krigsplacering även utan framställan från bemanningsansvarig myndig-

het.

Den som har fullgjort grundutbildning längre än 60 dagar krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen har fullgjorts om det inte ur totalförsvarssynpunkt är bättre med en annan placering. Totalförsvars- pliktiga som har skrivits in för civilplikt utan grundutbildning ska krigs- placeras i den befattning som hon eller han ska upprätthålla.

Den som efter avslutad grundutbildning inte har krigsplaceras, får skri- vas in för civilplikt utan grundutbildning eller för civilplikt med grundut- bildning som inte överstiger 60 dagar.

Totalförsvarspliktiga som har krigsplacerats kan således kallas in till krigstjänstgöring eller till beredskapstjänstgöring när det råder höjd be- redskap och är då skyldiga att fullgöra sådan tjänstgöring. Om det i annat fall, alltså även utan att det föreligger höjd beredskap, behövs för för- svarsberedskapen kan regeringen föreskriva om att totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att fullgöra beredskapstjänstgöring. Denna får för varje totalförsvarspliktig omfatta högst 180 tjänstgöringsdagar.

Regeringen ska för varje tillfälle bestämma hur många totalförsvars- pliktiga som ska kallas in till krigs- eller beredskapstjänstgöring.

4.2Ny lagstiftning

4.2.1Säkerhets- och försvarspolitiska utgångspunkter

Regeringen har i propositionen Ett användbart försvar redovisat sina bedömningar i fråga om målen för vår säkerhet och konsekvenser för svensk säkerhetspolitik samt utgångspunkter för den svenska försvarspo- litiken (prop. 2008/09:140). Vidare har regeringen i propositionen redo- visat sin bedömning av insatsorganisationens beredskap m.m. Riksdagen har med anledning av propositionen beslutat om mål för det militära försvaret och Försvarsmaktens operativa förmåga samt inriktningen för insatsorganisationens utformning 2014 (bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292).

Försvarspolitisk inriktning

Förmågan till väpnad strid utgör grunden för att upprätthålla och utveck- la ett militärt försvar. Målet för det militära försvaret är från och med 2010 att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, för- svara Sverige och främja vår säkerhet. Detta kan ske genom att hävda Sveriges suveränitet, värna suveräna rättigheter och nationella intressen, förebygga och hantera konflikter och krig, samt skydda samhället och dess funktionalitet i form av stöd till civila myndigheter.

Försvarsmakten ska bidra till målen för vår säkerhet och till målet för det militära försvaret genom att enskilt, och tillsammans med andra myndigheter, länder och organisationer,

-försvara Sverige och främja vår säkerhet genom insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet

- upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och Prop. 2009/10:160 i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter

och nationella intressen i områden utanför detta och

-med befintlig förmåga och resurser bistå det övriga samhället

och andra myndigheter vid behov.

Från och med 2010 ska Försvarsmakten ha en operativ förmåga som möjliggör genomförande av omvärldsbevakning, insatser och utveckling av insatsorganisationen. Denna operativa förmåga ska uppnås enskilt och med andra. Den operativa förmågan bör möta kraven på ett användbart, tillgängligt och flexibelt försvar för insatser i Sverige, i och utanför när- området.

Insatsorganisationens framtida utformning

I förhållande till vad som tidigare gällt innebär den nya försvarspolitiska inriktningen betydligt högre krav på insatsorganisationens tillgänglighet, användbarhet och flexibilitet. I den framtida insatsorganisationen ska samtliga förband, utom hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna, kunna användas i insatser såväl nationellt som internationellt. Inget för- band som kräver återtagning och komplettering under längre tid för att bli användbart ska finnas i insatsorganisationen. Insatsorganisationen kompletteras med en personalreserv som innehåller militär personal som tidigare tjänstgjort i Försvarsmakten. Vid beslut om höjd beredskap ska huvuddelen av förbanden vara användbara inom några dagar och samtli- ga förband inom en vecka. Vid sidan av de krav som är kopplade till höjd beredskap kommer förbandens beredskap för insatser att variera över tiden. Huvuddelen av förbanden kommer dock att vara tillgängliga för insats inom tre månader. Förbandens ökade tillgänglighet och kvalitet – vilket leder till ökad operativ effekt – skapas genom uppsättandet av stående förband, kontraktsförband och ett utvecklat hemvärn med natio- nella skyddsstyrkor.

Enligt regeringens uppfattning måste nationella och internationella in- satser betraktas som kärnan i Försvarsmaktens ordinarie verksamhet. Övergången till ett insatsförsvar innebär att sannolikheten för att våra förband ska bli insatta i stridssituationer är större än förr och att persona- lens och förbandens förmåga kommer att prövas allt mer. Insatsförban- den ska ofta lösa kvalificerade uppgifter tillsammans med multinationell trupp i, ur ett svenskt perspektiv, främmande miljö och klimat. Detta förutsätter förmåga att verka tillsammans med andra länder, och ställer stora krav på materiel och personal.

Kvalificerad personal i välövade förband är en förutsättning för att kunna hantera högt ställda och snabbt skiftande krav i framtidens insat- ser. All personal i insatsförbanden måste på ett ändamålsenligt och kost- nadseffektivt sätt ges utbildning och övning som ger dem bästa möjliga förutsättningar för att lösa sina nya uppgifter framgångsrikt och säkert.

Civilt försvar	Prop. 2009/10:160
Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil
verksamhet (civilt försvar). Den säkerhetspolitiska utvecklingen har
medfört att förberedelser inom det civila försvaret inte behöver bedrivas i
samma omfattning som tidigare. Åtgärder som vidtas för att stärka sam-
hällets förmåga att hantera kriser och extrema händelser i fred utgör
grunden för sådana satsningar som kan behöva vidtas inom det civila
försvaret vid ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. I linje med denna ut-
veckling har civilpliktsutbildningen minskat successivt under de senaste
åren. Civilplikt med lång grundutbildning har upphört helt.
Med krisberedskap avses förmågan att genom utbildning, övning och
andra åtgärder samt genom den organisation och de strukturer som ska-
pas före, under och efter en kris förebygga, motstå och hantera krissitua-
tioner.

4.2.2Utgångspunkter för Försvarsmaktens personalförsörjning

Som redovisats ovan innebär den försvarspolitiska inriktningen och kra- ven på operativ förmåga att alla delar av insatsorganisationen bör vara tillgängliga för Försvarsmaktens samtliga uppgifter utan föregående beslut om t.ex. mobilisering eller höjd beredskap. Mot denna bakgrund bör Försvarsmaktens personalförsörjning i alla delar vara utformad för att på ett kostnadseffektivt sätt gagna insatsorganisationens tillgänglighet och användbarhet.

En reformerad personalförsörjning är en avgörande förutsättning för att genomföra den försvarspolitiska inriktning som riksdagen har beslutat om. Förändringsbehovet är särskilt tydligt i fråga om principerna för att tillgodose behovet av soldater och sjömän. Regeringen anser att en över- gång till en personalförsörjning som grundas på frivillighet för samtliga personalkategorier i insatsorganisationen väsentligt skulle förbättra förut- sättningarna att skapa en insatsorganisation som motsvarar dagens krav på säkerhetspolitisk handlingsfrihet.

Utvecklingen mot ett mer användbart och tillgängligt försvar kan bara ske i den takt ekonomin medger. Detta gäller även övergången till en insatsorganisation där all personal tjänstgör på frivillig grund. Ett mer kostnadseffektivt system för rekrytering och grundläggande utbildning är av avgörande betydelse för att frigöra en del av de resurser som kommer att krävas för att rekrytera personal till stående och kontrakterade för- band. Därutöver kommer ytterligare resurser att behöva frigöras genom fortsatta förändringar och rationaliseringar i fråga om personal-, materiel- och logistikförsörjning samt övrig stödverksamhet.

På längre sikt är Försvarsmaktens möjlighet att uppfylla de krav som ställs på insatsorganisationen beroende av ett kontinuerligt inflöde av kvinnor och män som vill verka som yrkes- eller reservofficerare, sjömän och soldater i kontrakterade eller stående förband eller hemvärnssoldater. Förmågan att attrahera och behålla personal – dvs. rekryteringskraften – måste enligt regeringens mening ställas i förgrunden vid utformningen av det nya personalförsörjningssystemet. I syfte att stärka personalförsörj-

ningen måste därutöver ytterligare ansträngningar göras för att såväl

kvinnor som män ska utgöra en självklar rekryteringsbas för både militär Prop. 2009/10:160 och civil personal inom Försvarsmakten.

Enligt regeringens mening finns även i framtiden ett tydligt behov av olika tjänstgöringsformer för den militära personalen. Regeringen avvisar därför ståndpunkten att det redovisade reformbehovet skulle innebära en utveckling mot ett yrkesförsvar. Merparten av personalen kommer att tjänstgöra tidvis i insatsorganisationen. Detta gäller bl.a. reservofficerare, soldater i de kontrakterade förbanden samt soldater i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. Tidvis tjänstgöring innebär att personalens huvudsakliga värv finns utanför Försvarsmakten. Tjänstgöring inom Försvarsmakten sker dock regelbundet i form av utbildning, övning, beredskap eller insatser. En jämförelse kan här göras med dagens tjänst- göringsförhållanden för reservofficerare. Vid sidan av tidvis tjänstgöran- de personal kommer att finnas en mindre andel soldater och sjömän som anställs för viss tid för kontinuerlig tjänstgöring i de stående förbanden. Endast i fråga om yrkesofficerare – och eventuellt vissa kategorier av specialistofficerare – kommer militär personal att kunna anställas tills vidare. Den utredning som regeringen tillsatt om personalförsörjningen (Dir. 2009:58, Personalförsörjning för det reformerade försvaret) kom- mer bl.a. att lämna förslag till hur längre tidsbegränsade anställningar kan uppnås och vilka författningsändringar som kan behövas. Utredning- en ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2010. I enlighet med den försvarspolitiska inriktningen kommer tre fjärdedelar av soldaterna inom arméstridskrafterna att tjänstgöra tidvis, medan personalen inom marin- och flygstridskrafterna huvudsakligen kommer att bestå av konti- nuerligt tjänstgörande.

Förekomsten av olika tjänstgöringsformer är bl.a. nödvändigt för att över tiden kunna upprätthålla eller anpassa insatsorganisationen till vari- erande krav på beredskap eller insatser. Tidvis eller tidsbegränsad tjänst- göring för soldater och sjömän innebär vidare att den belastning som insatser kan innebära begränsas för den enskilde. Den tidsbegränsade tjänstgöringen har också betydelse för att skapa bästa möjliga förutsätt- ningar för den enskilde att övergå till civil verksamhet. Enligt regering- ens mening finns därutöver ett värde i att en stor del av insatsorganisa- tionens personal har sin huvudsakliga sysselsättning utanför Försvars- makten. Detta innebär bl.a. att den militära personalen kan bidra med civila kompetenser och kunskaper i verksamheten, samtidigt som den bidrar till att kunskap om Försvarsmakten sprids till andra delar av sam- hället och därmed stärker försvarets folkliga förankring.

4.2.3Behovet av en förändrad tillämpning av totalförsvarsplik- ten

Kraven på soldatförsörjningen

Enligt regeringens mening måste de principer som styr rekryteringen, utbildningen, bibehållandet och avvecklingen av soldater och sjömän – soldatförsörjningssystemet – ytterst kunna motiveras utifrån kraven på Försvarsmaktens operativa förmåga och insatsorganisationens behov.

Principerna för soldatförsörjningen måste betraktas som ett medel för att

uppnå verksamhetens mål. Under vissa förutsättningar har det varit moti- verat att använda totalförsvarsplikten som ett sådant medel. Totalför- svarsplikten kan däremot aldrig betraktas som ett mål i sig.

För att uppnå de försvarspolitiska målen krävs enligt regeringen ett soldatförsörjningssystem som i betydligt större utsträckning präglas av kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och flexibilitet. Den grundläggan- de militära utbildningen måste vara tydligt kopplad till de uppgifter som Försvarsmakten ska utföra. Ett effektivt utbildningssystem innebär att andelen utbildade som inte kan användas för Försvarsmaktens samtliga uppgifter måste minimeras. Systemet måste vidare på kort tid kunna svara mot nya inriktningar i verksamheten och stödja Försvarsmaktens rekryteringsbehov i ett bredare perspektiv – främst vad avser officersre- krytering och rekrytering till hemvärnet med de nationella skyddsstyr- korna. Därutöver finns starka skäl för att inom soldatförsörjningssyste- met tillmäta den enskildes vilja till tjänstgöring en större betydelse och ta vara på kvinnors kompetens på ett bättre sätt än i dag.

Regeringen vill betona att totalförsvarsplikten även fortsättningsvis kommer att vara ett viktigt instrument för att i en förändrad omvärldssi- tuation med tider av krig eller krigsfara ytterst kunna säkra Sveriges självständighet som stat. Totalförsvarsplikten är avgörande för möjlighe- terna att i ett sådant läge kunna tillskapa en väsentligt större insatsorgani- sation än i dag. Tjänstgöring med plikten som grund kan även vara avgö- rande under andra förhållanden för att upprätthålla den befintliga insats- organisationens förmåga och beredskap. Detta innebär att regeringen ser ett fortsatt tydligt behov av en lagstiftning som ger förutsättningar att använda en plikt att tjänstgöra när försvarsberedskapen så kräver, även om tillämpningen anpassas för att bättre svara mot dagens krav avseende insatsorganisationen.

Brister i den nuvarande tillämpningen av totalförsvarsplikten

Totalförsvarsplikten och dess föregångare den allmänna värnplikten, har sin grund i en tid när det militära försvarets personalbehov bestämdes av uppgiften att kunna möta en storskalig militär invasion av Sverige. I förhållande till denna uppgift var plikten under lång tid ett väl fungeran- de soldatförsörjningssystem. Ännu i dag är systemet till viss del effektivt i det avseendet att Försvarsmakten förmår att bemanna krigsförbanden med grundutbildade och krigsplacerade totalförsvarspliktiga. Tillämp- ningen av totalförsvarsplikten är dock samtidigt ett av de viktigaste skä- len till att samma krigsförband har en alltför låg omedelbar tillgänglighet, användbarhet och flexibilitet i förhållande till dagens uppgifter för För- svarsmakten.

De krigsförband som i dag till största delen består av totalförsvarsplik- tiga kan inte användas med mindre än att personalen genom regeringsbe- slut kallas in för tjänstgöring. Trots att personalen omsätts i en hög takt är förbanden i allmänhet heller inte användbara omedelbart efter en even- tuell inkallelse till tjänstgöring. Tvärtom krävs i många fall komplette- rande övning, utbildning och utrustning. Regeringen har möjlighet att besluta om partiell eller allmän mobilisering för att möta ett väpnat an- grepp mot Sverige. I fråga om möjligheten att svara mot plötsliga eller

Prop. 2009/10:160

begränsade händelser eller kriser med militära inslag i närområdet är mobiliseringsinstrumentet dock långt ifrån alltid användbart. Utifrån den säkerhetspolitiska inriktning som redovisats ovan måste detta betraktas som en allvarlig brist.

Till detta kommer att förband bestående av totalförsvarspliktiga inte kan användas för insatser utanför Sverige, i närområdet eller utanför närområdet. Denna begränsning är det huvudsakliga skälet till att en dubblerad förbandsstruktur har uppkommit – dels för krigsförband och dels för förband med internationella uppgifter. Detta förhållande har i sin tur lett till ineffektivitet i fråga om bl.a. samövning, resursutnyttjande och personalplanering.

I dag används en betydande del av grundutbildningen för att samöva det krigsförband som de totalförsvarspliktiga efter utbildningen ska krigsplaceras vid. Personal som ska genomföra internationella insatser (eller ingå i förband som upprätthåller beredskap för sådana insatser) samövas därefter i nya förband. Dessa förband upplöses dock i allmänhet efter insatsens eller beredskapens slut. Sammantaget innebär detta att de förhållandevis omfattande resurser som läggs ned på att samöva krigs- förbanden inte får något större genomslag i den internationella verksam- heten. Samtidigt kan de resurser som lagts ner på samövning av förban- den i utlandsstyrkan inte tas tillvara av de ordinarie krigsförbanden. Den dubbla förbandsstrukturen leder därutöver till påfrestningar för För- svarsmaktens organisation till följd av att personal, materiel och infra- struktur måste fördelas mellan produktionen av krigsförband och förband för internationella uppgifter.

Dagens grundutbildning styrs vidare helt av de behov som finns vid krigsförbanden och inte av Försvarsmaktens samtliga uppgifter. Kompe- tensbehovet för internationella insatser är inte styrande för grundutbild- ningen vad avser innehåll och antal. I fråga om krigsförbanden – som endast kan användas för insatser inom Sverige vid höjd beredskap – tillgodoses däremot behovet väl. Befattningarna i dessa förband kan i allmänhet omsättas inom två till fyra år.

Av de soldater som har genomgått värnpliktsutbildningen söker sig en- dast en mindre del vidare till annan tjänstgöring inom Försvarsmakten. Detta får till följd att en stor del av de som skrivits in för värnplikt ge- nomgår en utbildning som många gånger är resurskrävande utan att detta därefter kommer verksamheten till godo. Samtidigt finns brister i fråga om vissa kompetensområden inom den internationella verksamheten.

Det rådande systemet med mönstring, inskrivning och efterföljande grundutbildning innebär att mellan ett halvår och upp till ett och ett halvt år förflyter från inskrivningen och till det att grundutbildningen kan på- börjas. Utbildningen kan i vissa fall vara avslutad först tre år efter in- skrivningen, om soldaten efter värnpliktsutbildningen valt att genomgå den frivilliga tredje terminen. De långa ledtiderna försvårar Försvarsmak- tens personalplanering. Vidare kan den enskildes förutsättningar eller vilja att genomföra utbildningen ha hunnit ändras. Den förändrade plane- ring som kan behöva ske mellan inskrivningen och utbildningen innebär många gånger att grundutbildningens innehåll blir ett annat än vad som framgått vid mönstringen, vilket i sig kan påverka den enskildes inställ- ning negativt.

Prop. 2009/10:160

Värnpliktsvolymerna bestäms mot bakgrund av Försvarsmaktens be- hov av personal för krig och för att upprätthålla den fredstida beredska- pen. På sikt riskerar det antal värnpliktiga som fullgör grundutbildning att inte räcka till som rekryteringsbas för militär personal. Ett tecken på detta är att det under senare år har varit nödvändigt att tillskapa nya ut- bildningsvägar för att uppfylla rekryteringsbehovet i fråga om officerare (aspirantutbildning) och hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna (direktutbildning). Utifrån krigsförbandens behov kan volymerna fortsät- ta att sjunka, samtidigt som Försvarsmaktens rekryteringsbehov för andra uppgifter fortsätter att öka. Även om en högre andel av de värnpliktiga än i dag fortsatte inom Försvarsmakten efter att de hade fullgjort grundut- bildning riskerar värnpliktsvolymerna ändå att visa sig otillräckliga som rekryteringsbas. Vidare innehåller dagens system inte tillräckligt bra ingångar för den som utan att ha fullgjort värnplikt vill engagera sig i Försvarsmakten.

Att både kvinnor och män tjänstgör inom Försvarsmakten har betydel- se för verksamhetens kvalitet och Försvarsmaktens förmåga. I första hand handlar det emellertid om att Försvarsmakten inom sin verksamhet kan rekrytera personer med de rätta kvalifikationerna. I detta samman- hang saknar den enskilde personens kön betydelse. Regeringen kan kon- statera att det nuvarande systemet har varit otillräckligt när det gäller att rekrytera kvinnor till Försvarsmakten. Trots omfattande insatser från myndigheternas sida har intresset från unga kvinnor legat på en i stort sett konstant nivå över tiden. Det nuvarande systemet med frivillig an- tagningsprövning och inskrivning för kvinnor har inte heller förmått ta hand om det intresse som finns i tillräcklig omfattning. Endast en mindre del av de kvinnor som anmäler sitt intresse har genomfört grundutbild- ningen. Eftersom värnpliktsutbildningen är den huvudsakliga rekryte- ringsbasen för militär personal inom Försvarsmakten har den låga ande- len kvinnor som genomgår värnpliktsutbildning fått konsekvenser även för andelen kvinnor inom officerskåren.

I enlighet med den försvarspolitiska inriktningen kommer insatsorgani- sationen framöver att bemannas med anställda soldater som tidvis eller kontinuerligt tjänstgör i förbanden. Tjänstgöring inom insatsorganisatio- nen kommer helt att bygga på frivillighet. Enligt regeringen kan denna inriktning svårligen förenas med en fortsatt grundutbildning med total- försvarsplikten som grund. Det finns tvärtom en tydlig risk för att de brister som finns i dag skulle förstärkas. Regeringen ansluter sig i denna del till de slutsatser som redovisats av Utredningen om totalförsvarsplik- ten i fråga om möjligheterna till en fortsatt tillämpning av plikten att tjänstgöra (SOU 2008:98 s. 96 ff.).

I detta sammanhang vill regeringen understryka att utbildningssyste- mets effektivitet kräver att de som genomgår grundutbildning i hög grad måste vilja engagera sig i Försvarsmakten i någon form. Den enskildes inställning är med andra ord en avgörande förutsättning. Med dagens pliktsystem ges inte den enskildes vilja tillräckligt genomslag. Regering- en ser inga möjligheter att låta den enskildes vilja få ett större genomslag än i dag inom ramen för en fortsatt tillämpning av plikten att tjänstgöra inom totalförsvaret.

Prop. 2009/10:160

4.3	Skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt	Prop. 2009/10:160

Regeringens förslag: Totalförsvarets personalförsörjning ska inte hu-
vudsakligen tryggas genom en totalförsvarsplikt. Totalförsvarspliktiga
ska vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap.
lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt endast om regeringen med
hänsyn till försvarsberedskapen beslutar det. Denna skyldighet ska
omfatta svenska medborgare, såväl kvinnor som män. Lagen
(1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller ci-
vilplikt med längre grundutbildning upphävs.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser till-
styrker förslaget eller framför inga synpunkter på det. Svenska Försvars-
utbildningsförbundet och Värnpliktsrådet tillstyrker dock inte att skyl-
digheten att tjänstgöra läggs vilande. Värnpliktsrådet tillstyrker inte hel-
ler att Försvarsmaktens personalförsörjningssystem görs frivilligt. Värn-
pliktsrådet anser vidare att det måste klargöras under vilka förhållanden
som skyldigheten åter ska tas i bruk. Hänvisningen till ”försvarsbered-
skapens behov” är alltför otydlig, enligt rådet. Även Sveriges reservoffi-
cersförbund menar att det måste beskrivas tydigare under vilka förhål-
landen systemet ska kunna tas i bruk. Hovrätten över Skåne och Blekinge
har synpunkter på den lagtekniska utformningen av förslaget och ifråga-
sätter om det inte vore bättre att ha två lagar – en som tillämpas när lan-
det befinner sig i ordinärt läge och en som tillämpas när regeringen anser
att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt ska tillämpas.
Skälen för regeringens förslag
En nödvändig förändring av dagens system
Som framgått ovan är totalförsvarsplikten, som den är utformad och
tillämpas i dag, otillräcklig för att förse Försvarsmakten med ett tillräck-
ligt antal soldater för dess samtliga uppgifter. Försvarsmakten har tving-
ats utveckla två separata förbandssystem för nationella respektive för
internationella uppgifter. Tillgängligheten på förband som är bemannade
med krigsplacerade totalförsvarspliktiga för värnplikt är låg även för
nationella uppgifter.
En förändring av dagens soldatförsörjningssystem är därför av yttersta
vikt. En hög andel av de soldater som utbildas ska kunna användas för att
lösa Försvarsmaktens huvuduppgifter. Systemet ska också kunna svara
mot förändrade prioriteringar i Försvarsmaktens verksamhet och på ett
ändamålsenligt sätt tillvarata kompetensen hos personalen. Vidare måste
systemet kunna svara mot hemvärnets behov och stödja Försvarsmaktens
rekrytering och utbildning av officerare. Vidare är det önskvärt att den
enskildes vilja till tjänstgöring ges ett större genomslag än i dag och att
andelen kvinnor inom Försvarsmakten ökar.
Utredningen har i sitt delbetänkande redogjort för möjligheterna att
med en fortsatt tillämpning av pliktsystemet försöka angripa de problem
som finns med dagens system. Utredningens slutsats blev dock att För-
svarsmaktens soldatförsörjning bör göras oberoende av en tillämpad		77

totalförsvarsplikt. Regeringen delar utredningens uppfattning i denna fråga. Ett soldatförsörjningssystem bör, för att vara effektivt, känneteck- nas av kostnadseffektivitet, ändamålsenlighet och flexibilitet. Dagens soldatförsörjningssystem med totalförsvarsplikten som grund uppfyller inte dessa kriterier. Rekrytering och utbildning av soldater bör därför, såsom utredningen föreslagit, ske på frivillig grund. Det kan inte anses rimligt att under hot om straffansvar kalla in unga människor till tjänst- göring med plikt när varken Försvarsmaktens behov av personal eller den säkerhetspolitiska situationen påkallar det. Genom att i första hand inte grunda Försvarsmaktens personalförsörjning på totalförsvarsplikten i tider av lugn och säkerhet, minskar den nuvarande begränsningen av den enskildes grundlagsstadgade rörelsefrihet som plikten utgör.

Någon garanti för att det frivilliga rekryteringssystemet i alla situatio- ner i framtiden kommer att vara tillräckligt för att kunna försvara Sverige kan däremot självklart inte lämnas. Även om vi inte ser något behov av plikten i dag så kräver en ansvarsfull planering att det finns ett regelverk på plats även för att hantera det oväntade. Något annat framstår som ansvarslöst. Att kunna ta totalförsvarspliktiga i anspråk för tjänstgöring med plikt är, naturligtvis, ett mycket viktigt instrument för att kunna möta hot och för att kunna upprätthålla försvarsberedskapen. I detta sammanhang är det även viktigt att komma ihåg att totalförsvarsplikten består av flera olika komponenter som kan ha betydelse för samhällets förmåga att möta en krigssituation, även om dessa delar inte har direkt betydelse för Försvarsmaktens personalförsörjning (jfr. t.ex. den allmän- na tjänsteplikten). Lagen om totalförsvarsplikt ska därför, som även ut- redningen funnit, finnas kvar i sin helhet. Vid behov måste dess bestäm- melser om möjligheten att ianspråkta personer för tjänstgöring med plikt kunna tillämpas.

Mot bakgrund av det anförda menar regeringen att det framstår som uteslutet att – som Svenska Försvarsutbildningsförbundet och Värn- pliktsrådet förordar – ha kvar skyldigheten att tjänstgöra inom totalför- svaret i dess nuvarande form och basera Förvarsmaktens personalförsörj- ning på den. Regeringen vill dock, med anledning av Svenska Försvars- utbildningsförbundets principiella ställningstagande för bl.a. en levande plikt, framhålla att regeringens förslag i den här delen faktiskt innebär att plikten finns kvar och kommer att kunna tillämpas när det finns behov av den för Sveriges försvarsberedskap.

Om försvarsberedskapen så kräver måste en tillämpning av totalför- svarsplikten enligt dagens system snabbt kunna åstadkommas. De nuva- rande bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt är väl beprövade och fungerande. Lagstiftningen får således anses vara väl inarbetad hos såväl berörda myndigheter som berörd allmänhet. I en krissituation får det inte råda någon tvekan om vad som avses med olika bestämmelser. De före- slagna ändringarna, i fråga om totalförsvarsplikten som sådan och möj- ligheten att vid behov tillämpa denna, bör således införas i lagen om totalförsvarsplikt. Det är regeringens uppfattning att detta är det effekti- vaste, flexiblaste och säkraste lagtekniska sättet att genomföra föränd- ringarna på. Till detta kommer också att det i stora delar saknas bered- ningsunderlag för att göra om regelverket på det sätt som Hovrätten över Skåne och Blekinge föreslår.

Prop. 2009/10:160

När ska totalförsvarspliktiga vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt?

Utredningen har föreslagit att skyldigheten för totalförsvarspliktiga att fullgöra värnplikt och civilplikt i framtiden görs beroende av att rege- ringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det (se SOU 2009:63 s. 180 ff. och s. 395). Regeringen delar utredningens uppfatt- ning. Förutsättningar för att totalförsvarspliktiga i framtiden ska kunna åläggas att fullgöra värnplikt eller civilplikt blir i och med detta motsva- rande vad som i dag krävs för att den som fullgör värnplikt eller civilplikt ska kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring eller för att total- försvarspliktiga som har skrivits in i utbildningsreserven i stället ska kunna skrivas in för värnplikt eller civilplikt. Detsamma gäller för att regeringen ska kunna fatta beslut om att inskrivning i utbildningsreserven inte ska upphöra.

Att totalförsvarspliktiga endast är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt efter att regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslu- tar om det ska naturligtvis framgå av lagen om totalförsvarsplikt. Lös- ningen säkerställer att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt vid behov åter snabbt kan börja tillämpas. Värnpliktsrådet och Sveriges reservofficersförbund har önskat besked om under vilka förhållanden som skyldigheten att tjänstgöra åter ska kunna tas i bruk. Ett beslut om att totalförsvarspliktiga ska fullgöra tjänstgöring kan komma att bli aktu- ellt exempelvis mot bakgrund av att det säkerhetspolitiska läget har för- ändrats eller mot bakgrund av att totalförsvarets behov av personal inte längre kan tryggas enbart genom frivillig rekrytering. När försvarsbered- skapen kommer att kräva denna typ av beslut är dock avhängigt av reger- ingens bedömning och måste naturligtvis avgöras mot bakgrund av samt- liga omständigheter vid varje given tidpunkt. Regeringen kan t.ex. finna att det är tillräckligt att endast repetitionsutbildning genomförs för att en tillräcklig försvarsberedskap ska upprätthållas. I så fall kan regeringen besluta om det. Regeringens beslut ska göras utifrån de reella behoven och i den utsträckning som försvarsberedskapen kräver. Omvärlden och utvecklingen är under ständig förändring och det framstår som olämpligt och omöjligt att på ett alltför detaljerat sätt ange förutsättningarna i lag. Ett ianspråktagande av plikten i detta avseende förutsätter således inte att höjd beredskap föreligger. I dessa fall ankommer det således på regering- en under konstitutionellt ansvar att göra bedömningen och fatta beslut.

För att värnpliktiga och civilpliktiga ska kunna åläggas att fullgöra be- redskapstjänstgöring krävs att regeringen beslutar särskilt om detta. För skyldigheten att fullgöra krigstjänstgöring krävs dessutom att det förelig- ger höjd beredskap.

Könsneutralitet

Utredningen har föreslagit att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning även ska omfatta kvinnor. Som en konsekvens av detta förslag har utredningen föreslagit att lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civil- plikt med längre grundutbildning ska upphävas.

Prop. 2009/10:160

I ett läge där det finns behov av att använda plikten måste ansvariga Prop. 2009/10:160 myndigheter ha största möjliga handlingsfrihet vad gäller att ta ut total-

försvarspliktiga till utbildning och tjänstgöring. Hur personalbehovet i en sådan situation kommer att se ut går inte att förutsäga. Det är en orealis- tisk och omodern tanke att kön i en sådan situation skulle vara den avgö- rande urvalsfaktorn för att hitta den som är bäst lämpad för varje befatt- ning. Det måste självklart vara lämpligheten hos den enskilde som är avgörande. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att skyldig- heten att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning, när denna tillämpas, även bör omfatta kvinnor. Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning ska därför upphävas. Detta får konsekvensen att även andra bestämmel- ser i lagen om totalförsvarsplikt behöver ändras och ska omfatta såväl kvinnor som män.

4.4Möjlighet att med plikt ta i anspråk personal som har utbildats på frivillig grund

Regeringens förslag: En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ska få skrivas in för värnplikt utan grundutbildning. Detta ska få göras utan att den enskilde först behöver genomgå mönstring.

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning el- ler tjänstgöring än vad som anges i lagen om totalförsvarsplikt och därigenom förvärvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift ska få krigsplaceras i en befattning eller i en viss verk- samhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget

eller har inte framfört synpunkter på det. Försvarsmakten tillstyrker utredningens förslag. Myndigheten anser dock att bl.a. begreppet ”annan militär utbildning” bör definieras i förhållande till utbildningsmålen för aktuell grundutbildning. Svenska försvarsutbildningsförbundet menar också att ”annan motsvarande militär utbildning eller tjänstgöring” bättre måste definieras för att det ska vara tydligt vilka sorter av utbildning eller tjänstgöring som avses.

Skälen för regeringens förslag: Värnplikt ska enligt 1 kap. 5 § lagen om totalförsvarsplikt alltid inledas med grundutbildning. Fullgjord grundutbildning är också en förutsättning för att en värnpliktig ska kunna krigsplaceras. Krigsplaceringen är i sin tur en förutsättning för att värn- pliktiga och civilpliktiga ska kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänst- göring eller krigstjänstgöring. För att en värnpliktig ska kunna kallas in till beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring krävs alltså att han eller hon först har mönstrat eller genomgått antagningsprövning och därefter har skrivits in till tjänstgöring. Efter detta måste personen ha genomgått grundutbildning och därefter ha krigsplacerats.

Regeringen har ovan föreslagit att Försvarsmaktens personalförsörj- ning så länge som försvarsberedskapen tillåter det ska göras oberoende en tillämpad skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Rekrytering och utbildning av soldater ska i stället ske på frivillig grund. En militär utbildning som den enskilde frivilligt kan ansöka till ska inrättas i För- svarsmaktens regi, se avsnitt 4.7. Denna kan sedan följas av ett fortsatt engagemang inom Försvarsmakten. Ett sådan engagemang kan bland annat bestå i anställning som tidvis eller kontinuerligt tjänstgörande sol- dat eller gruppbefäl. Inom ramen för sådant engagemang kommer den enskilde att genomgå ytterligare utbildning.

Totalförsvarsplikten syftar till att totalförsvarets behov av personal ska kunna tryggas. Vid behov ska totalförsvarspliktiga kunna åläggas att fullgöra beredskapstjänstgöring och, vid höjd beredskap, även krigs- tjänstgöring och allmän tjänsteplikt. Värnplikt och civilplikt omfattar även utbildningsmoment i form av grundutbildning och repetitionsut- bildning. Även om det är grund- och repetitionsutbildning som de flesta förknippar med värnplikt och civilplikt så är dessa att betrakta som medel snarare än mål vad gäller totalförsvarspliktens utformning. Anledningen till att totalförsvarspliktiga åläggs att fullgöra grundutbildning och repeti- tionsutbildning inom ramen för värnplikt och civilplikt, är framförallt att de ska få tillräckliga färdigheter och kunskaper för att kunna lösa en krigsuppgift och vid behov kunna åläggas att tjänstgöra i en befattning.

Regeringen uttalade i propositionen som föregick lagen om totalför- svarsplikt att det saknades anledning att med stöd av pliktbestämmelser grundutbilda en enskild när utbildningsbehov saknades (prop. 1994/95:6 s. 120). En person kan således skrivas in för civilplikt utan grundutbild- ning och därefter omedelbar krigsplaceras. Personen kan sedan vid behov tas i anspråk för beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Någon anledning att kunna skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt utan grundutbildning har hittills inte funnits. De kunskaper och färdigheter som krävs för krigsplacering för sådan typ av tjänst, har hittills i princip endast kunnat förvärvas genom grundutbildning inom ramen för värn- plikt.

Skyldigheten att fullgöra värnplikt ska alltså kunna tillämpas om reger- ingen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det. Totalför- svarspliktiga kan efter ett sådant beslut skrivas in för värnplikt. Denna ska enligt gällande rätt alltid innefatta grundutbildning. Efter fullgjord grundutbildning kan de sedan krigsplaceras och därefter vid behov åläg- gas att fullgöra beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring. Beroende på ledtiderna mellan mönstring och grundutbildning och beroende på grundutbildningens längd kommer det då att ta en viss tid från politiskt beslut till dess att systemet börjar generera färdigutbildade värnpliktiga som kan krigsplaceras. Under den period som någon grundutbildning av värnpliktiga inte har skett, har – enligt den nu föreslagna ordningen – emellertid personal i stället utbildats inom Försvarsmakten på frivillig grund.

Inskrivning enligt lagen sker ytterst för att klara krigsuppgiften. För att skrivas in med stöd av denna lag måste personen ifråga ha utbildning och färdighet som minst motsvarar vad som ges totalförsvarspliktig som genomgår grundutbildning för värnplikt. Vid denna bedömning är såle- des utbildningsmålen för grundutbildning för värnplikt utgångspunkten.

Prop. 2009/10:160

Detta innebär att lägre krav inte kan ställas på kunskaper och färdigheter Prop. 2009/10:160 hos den som genomgått annan militär utbildning än utbildning inom

ramen för lagen om totalförsvarsplikt vid inskrivning. Mot bakgrund av detta ser inte regeringen behov av någon sådan ytterligare reglering av begreppen som efterfrågas av Svenska försvarsutbildningsförbundet och Försvarsmakten.

Inskrivning till värnplikt utan grundutbildning kommer att kunna ske med stöd av de uppgifter om den enskildes tjänstgöring som har lämnats till Totalförsvarets pliktverk av Försvarsmakten. Det finns i ett sådant läge ingen anledning att den enskilde först måste genomgå mönstring för att kunna skrivas in för värnplikt. Hans eller hennes förutsättningar att fullgöra värnplikt och lämplighet för olika befattningar framgår av upp- gifterna från den militära utbildning eller tjänstgöring som hon eller han har fullgjort.

Mot bakgrund av det anförda är det regeringens uppfattning att det är en effektiv, lämplig och naturlig ordning att en totalförsvarspliktig, som genom militär utbildning eller tjänstgöring har uppnått motsvarande kunskaper som erhålls genom grundutbildning eller tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, ska kunna användas i en situation när för- svarsberedskapen kräver det. En totalförsvarspliktig som fullgör annan motsvarande utbildning än enligt lagen om totalförsvarsplikt bör därför kunna skrivas in för värnplikt utan grundutbildning enligt lagen om total- försvarsplikt. Efter att ha skrivits in för värnplikt ska personen kunna krigsplaceras i en befattning som han eller hon är lämplig för. För krigs- placeringen gäller förstås att den pliktige genom utbildningen eller tjänstgöringen har erhållit tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift. Samma resonemang som regeringen haft ovan om begrep- pen ”motsvarande militär utbildning eller tjänstgöring” och ”annan mot- svarande utbildning” gör sig gällande även här. Den enskilde kan, efter krigsplaceringen, vid behov åläggas att fullgöra repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring eller krigstjänstgöring enligt vad som anges i lagen om totalförsvarsplikt. En person som har utbildats eller tjänstgjort i Försvarsmakten på frivillig grund kan naturligtvis bli eller fortsätta vara inskriven för värnplikt eller vara krigsplacerad även efter det att utbild- ningen eller tjänstgöringen har avslutats. Skyldigheten att fullgöra värn- plikt ska enligt vad som föreslås ovan bara tillämpas när regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det. Denna begränsning vad gäller skyldigheten att fullgöra värnplikt ska självklart gälla även för totalförsvarspliktiga som har skrivits in för värnplikt utan grundutbild- ning. Möjligheten till inskrivning eller krigsplacering kommer dock att gälla oavsett om regeringen har beslutat att skyldigheten att fullgöra värnplikt ska tillämpas.

4.5Skyldigheten att genomgå mönstring

Regeringens förslag: Totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att ge- nomgå mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ lagen (1994:1809) om total- försvarsplikt endast om regeringen med hänsyn till försvarsberedska-

pen beslutar det. Denna skyldighet ska omfatta svenska medborgare, såväl kvinnor som män.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak försla-

get. Värnpliktsrådet anser att det, oberoende av om regeringen föreskri- ver om det, ska finnas och tillämpas en skyldighet att mönstra. Svenska Försvarsutbildningsförbundet förordar en mönstringsplikt som gäller både kvinnor och män.

Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att genomgå mönstring omfattar i dag bara män som är svenska medborgare. Bestämmelserna om mönstring finns i 2 kap. 2 och 3 §§ lagen om totalförsvarsplikt. Mönstringsskyldigheten inträder det år en man fyller 18, eller den senare dag då personen ifråga förvärvar svenskt medborgarskap. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår personen fyller 24 år. Mönstring ska genomföras vid Totalför- svarets pliktverk och ske i den enskildes personliga närvaro. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska mönstring innefatta medicinska och psykolo- giska undersökningar och annan utredning av den enskildes personliga förhållanden.

Regeringen har ovan föreslagit att totalförsvarspliktiga ska vara skyl- diga att fullgöra värnplikt eller civilplikt endast om regeringen med hän- syn till försvarsberedskapen har beslutat om det. Värnpliktsrådet har invänt att det alltjämt bör gälla och tillämpas en skyldighet att genomgå mönstring. Regeringen menar dock att det i normalfallet inte kan vara nödvändigt med någon utredning som innefattar personlig inställelse i form av mönstring i samband med att skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt inte tillämpas. Det torde vara tillräckligt med den upp- giftsskyldighet som följer av 2 kap. 1 § lagen om totalförsvarsplikt, se avsnitt 4.6. Detta följer av hur systemet är uppbyggt och fungerar. Total- försvarsplikten består, som tidigare nämnts, av flera olika komponenter som kan ha betydelse för samhällets förmåga att möta en krigssituation. När försvarsberedskapen kräver det måste bestämmelser om möjligheten att ianspråkta personer för tjänstgöring med plikt kunna tillämpas, se avsnitt 4.3. Enligt regeringen bör därför även totalförsvarspliktigas skyl- dighet att genomgå mönstring kunna tillämpas och då, på samma sätt som skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt, göras beroende av att regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar om det. Vid behov kan regeringen besluta om att mönstringsskyldigheten ska börja tillämpas och att totalförsvarspliktiga ska fullgöra värnplikt eller civil- plikt. Pliktsystemet kan då omgående tillämpas i sin helhet. Alternativt kan regeringen, om behovet skulle se annorlunda ut, besluta om att en- dast bestämmelserna om mönstringsskyldighet ska tillämpas. Mönst- ringsskyldigheten kommer i ett sådant läge att tillämpas utan att tjänstgö- ringsskyldigheten i lagen om totalförsvarsplikt blir gällande. Detta bör enligt regeringen inte vara det typiska förfaringssättet. Detta eftersom fullgjord mönstring ska följas av ett inskrivningsbeslut eller av att den totalförsvarspliktige befrias från att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Att som huvudregel ålägga totalförsvarspliktiga en mönstringsskyldighet som inte följs av en skyldighet att tjänstgöra är därför inte lämpligt. Det

Prop. 2009/10:160

kan dock inte uteslutas att det i vissa situationer, t.ex. när uppgiftsskyl- Prop. 2009/10:160 digheten utan personlig inställelse inte är tillräcklig, kommer att finnas

ett behov av att som en första åtgärd tillämpa mönstringsskyldigheten som förberedelse. Regeringen anser därför att denna möjlighet vid behov ska finnas till hands.

Som en följd av att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt ska omfatta både kvinnor och män ska naturligtvis mönstringsskyldigheten också omfatta såväl kvinnor som män.

4.6Skyldigheten att medverka vid utredning om person- liga förhållanden

Regeringens bedömning: Utredning om personliga förhållanden för bedömning av en totalförsvarspliktigs förutsättningar att fullgöra värn- plikt eller civilplikt bör ske genom en lämplighetsundersökning i form av ett webbaserat frågeformulär.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte haft något att erinra. Värnpliktsrådet anser att en webb-enkät är otillräcklig, och att den nuvarande skyldigheten att mönstra alltjämt bör

gälla.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänt om uppgiftsskyldigheten för totalförsvarspliktiga

Utredningen har bedömt att skyldigheten för totalförsvarspliktiga att medverka vid utredning om sina personliga förhållanden ska fortsätta att tillämpas såvitt avser annan sådan utredning än mönstring. Tillämpning- en av bestämmelserna om annan utredning bör, i samband med att det övriga pliktsystemet inte används, ta sin utgångspunkt i den webbenkät som i dag föregår mönstringen.

Enligt utredningen ska frågorna i webbenkäten vara utformade för att ansvariga myndigheter på bästa sätt vid behov ska kunna göra en preli- minär bedömning av totalförsvarspliktigas förmåga att tjänstgöra inom totalförsvaret. Enkätens utformning bör som i dag kontinuerligt utvärde- ras och uppdateras av ansvarig myndighet.

Utredningen menar vidare att eftersom den har föreslagit att mönst- ringsskyldigheten och skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med lång grundutbildning i framtiden ska gälla både för män och kvin- nor, bör skyldigheten att medverka till annan utredning även den tilläm- pas på både män och kvinnor.

Totalförsvarspliktigas uppgiftsskyldighet är en förutsättning för att kunna använda skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt. Såsom framgår ovan föreslås att regeringen, om försvarsberedskapen kräver det, ska kunna besluta om att totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att full- göra värnplikt och civilplikt. Detta är nödvändigt för att Sveriges förmå-

ga att möta hot och krissituationer ska kunna säkerställas och för att

försvarsberedskapen vid behov ska kunna hållas på en tillfredsställande nivå. Ansvariga myndigheter måste då även ha möjlighet att ålägga total- försvarspliktiga att genomgå mönstring eller annan utredning. Självklart måste bestämmelserna om skyldigheten att medverka vid utredning om personliga förhållanden tillämpas när en skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt föreligger.

Fråga uppkommer då i vilken utsträckning det finns behov av uppgifts- skyldighet för totalförsvarspliktiga i det nya systemet som här föreslås.

För att skyldigheterna att genomgå mönstring eller fullgöra värnplikt eller civilplikt åter ska kunna tas i bruk krävs vissa förberedelser. Rege- ringen, liksom utredningen, anser därför att en ändamålsenlig personal- redovisning och registerstruktur måste finnas på plats och uppdateras kontinuerligt. Ansvarig inskrivningsmyndighet måste ha en löpande tillgång till uppgifter från vissa myndigheter, bland annat folkbokfö- ringsuppgifter från Skatteverket. En tillämpning av pliktsystemet blir annars i praktiken mycket svår. Den skulle behöva inledas med att grund- läggande uppgifter om totalförsvarspliktiga samlades in vilket skulle ta både tid och resurser i anspråk och väsentligen försvåra en tillämpning av systemet. Om registersystem inte vidmakthålls och en fungerande perso- nalredovisning inte finns, skulle också den omfattande information om krigsplaceringsläget som finns i dag behöva byggas upp på nytt, om plikten behöver tillämpas. Försvarsmakten har till utredningen angett att det finns ett behov av att kunna krigsplacera personal som har utbildats och tjänstgjort på frivillig grund, även när inga totalförsvarspliktiga full- gör grundutbildning för värnplikt. Även detta kräver en fortsatt personal- redovisning av krigsplaceringsläget.

En förutsättning för att ålägga de totalförsvarspliktiga en skyldighet att lämna personliga uppgifter, oavsett om skyldighet att mönstra eller full- göra värnplikt eller civilplikt föreligger, är att det är nödvändigt för att pliktsystemet ska kunna användas vid behov.

Myndigheternas behov

Det är svårt att uttömmande ange under vilka förhållanden som regering- en kan behöva besluta att totalförsvarspliktiga ska fullgöra värnplikt och civilplikt. Bedömningen av om vilka förberedelser som behöver göras för att dessa skyldigheter ska kunna tas i bruk, måste dock utgå ifrån att ett sådant beslut kan komma att fattas till följd av en relativt hastigt föränd- rad försvars- och säkerhetspolitisk situation. Hur personalbehovet i ett sådant läge kommer att se ut går inte att förutse. Försvaret kan komma att ha ett behov av både värnpliktig och civilpliktig personal. Inskrivnings- systemet kan i en sådan situation mycket fort åter behöva tas i bruk. Det måste då präglas av största möjliga effektivitet. Om systemet inte är användbart kort efter beslut, riskerar totalförsvarsplikten att upphöra att vara ett trovärdigt och användbart försvarspolitiskt instrument.

Ska skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt tillämpas kommer en av de första åtgärderna troligtvis att bestå i att totalförsvarspliktiga börjar skrivas in för värnplikt och civilplikt. För att kunna skriva in per- soner för värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning krävs att de har genomgått mönstring. Genom uppgifter från bland annat Skatteverket

Prop. 2009/10:160

kommer tillräckliga uppgifter att finnas till hands för att totalförsvars- pliktiga ska kunna kontaktas och kallas till mönstring. Om skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt snabbt måste börja tillämpas, kan det emellertid visa sig alltför tidsödande att fullt ut involvera hela årskullar av totalförsvarspliktiga i ett mönstrings- och inskrivningsförfarande. Initialt kanske inte infrastrukturen för att hantera ett stort antal mönstran- de finns på plats och systemets kapacitet kan allmänt sett vara begränsad. I en sådan situation kan det visa sig avgörande att det finns ett stöd för att med viss precision kunna kalla i första hand de totalförsvarspliktiga som är bäst lämpade för tjänstgöring till uttagning och inskrivning. Belast- ningen på systemet hålls då nere. Samtidigt kan systemet redan i ett tidigt skede verka med relativt hög effekt och de totalförsvarspliktiga som kallas kommer i stor utsträckning också att kunna skrivas in för tjänstgö- ring.

Det ligger även i den totalförsvarspliktiges intresse att korrekta uppgif- ter för bedömningen av förmågan att fullgöra värnplikt och civilplikt finns. Den enskilde ska naturligtvis inte åläggas skyldigheter som inte behövs eller som han eller hon inte har förmåga att fullgöra.

Sammantaget anser regeringen att det finns ett påtagligt värde i att an- svariga myndigheter, i samband med att pliktsystemet snabbt behöver tillämpas, kan göra en preliminär bedömning av vilka totalförsvarsplikti- ga som det initialt är lämpligt att kalla. En förutsättning för detta är att ansvariga myndigheter har ett tillräckligt underlag för att kunna göra en sådan bedömning.

Vilken typ av utredning om den enskildes förhållanden är nödvändig?

Eftersom ett insamlande av uppgifter som svarar mot ovan nämnda be- hov, kräver ett deltagande från den enskildes sida, bör det belysas vilka möjligheter som finns att ålägga enskilda någon sådan skyldighet.

Till att börja med kan konstateras att en föreskrift som ålägger den en- skilde en uppgiftsskyldighet till staten är en fråga som rör förhållandet mellan det allmänna och en enskilde. Enligt 8 kap. 3 § RF ska sådana föreskrifter som huvudregel stiftas genom lag. Det ändamål som ska tillgodoses genom att totalförsvarspliktiga åläggs en uppgiftsskyldighet är att försvarsberedskapen vid behov ska kunna förstärkas. De begräns- ningar av den enskildes grundlagsskyddade rörelsefrihet (se 2 kap. 8 § RF) som görs i lagen om totalförsvarsplikt har gjorts för att tillgodose detta ändamål.

Syftet med att löpande samla in vissa uppgifter från totalförsvarsplikti- ga är att det i en situation där pliktsystemet åter måste tillämpas fullt ut ska finnas ett grundläggande uppgiftsunderlag för att kunna kalla de personer som är bäst lämpade till tjänstgöring. Det uppgiftsunderlag som samlas in måste då vara heltäckande. Med enbart ett frivilligt åtagande skulle detta vara mycket svårt att garantera. Att den enskilde åläggs en ständig skyldighet att medverka till utredning om sina personliga förhål- landen kan därför vara nödvändigt för att syftet ska kunna uppnås. En sådan skyldighet måste emellertid utformas så att den är lämplig för att uppnå sitt syfte. Samtidigt måste den innebära ett så litet ingrepp för den enskilde som möjligt. Regeringen bedömer – baserat på Totalförsvarets

Prop. 2009/10:160

pliktverks erfarenheter – att tillräckliga uppgifter om totalförsvarsplikti- ga, för att ansvariga myndigheter ska kunna göra en preliminär bedöm- ning om deras förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt, kan samlas in utan någon personlig inställelse från den enskildes sida. Då är det inte nödvändigt att, som i dag vid mönstring, inskränka den enskildes rörelsefrihet. Undersökningen om den enskildes personliga omständighe- ter bör utformas för att ge ansvariga myndigheter tillräckliga uppgifter för att vid behov kunna bedöma vilka personer som är bäst lämpande för tjänstgöring. Tidsåtgången och arbetsinsatsen för den enskilde minimeras på detta sätt, samtidigt som ansvariga myndigheter ges tillräckligt under- lag för att vid behov kunna ta ut de personer som är bäst lämpade för tjänstgöring till fortsatt utredning.

Erfarenheterna från Totalförsvarets pliktverks webbenkät visar att ett lämpligt underlag framförallt bör bestå av grundläggande uppgifter om totalförsvarspliktigas hälsa, färdigheter och utbildning. Webbenkäten har, i kombination med uppgifter från andra myndigheter, visat sig vara ett mycket effektivt första urvalsinstrument vid bedömning av vilka perso- ner som är lämpliga för att skrivas in för tjänstgöring. För att samla in denna typ av uppgifter krävs dock någon form av medverkan från den enskildes sida.

Eftersom regeringen redan har föreslagit att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt i framtiden ska gälla både män och kvinnor ska uppgiftsskyldigheten, för att fylla sitt syfte, också tillämpas på både män och kvinnor.

I sammanhanget bör framhållas att de insamlade uppgifterna självklart inte bör sparas längre än nödvändigt. De måste även omgärdas av ett tillräckligt sekretesskydd.

Ett alternativ till att totalförsvarspliktiga skriftligen besvarar frågor om sig själva, är att i stället kalla dem till utredning som innefattar personlig inställelse. För att kunna stödja en framtida tillämpning av skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt behöver ett sådant förfarande omfatta såväl kvinnor som män. Regeringen ställer sig emellertid avvisande till ett sådant förslag. Ett sådant förfarande skulle påverka ett betydande antal personer och kräva en omfattande struktur och administration. Mervärdet av en sådan betydligt mer omfattande och krävande lösning framstår som begränsat. Inskränkningen i den enskildes frihet samt tids- åtgången och arbetsinsatsen för den enskilde skulle vara avsevärt mycket större jämfört med en skyldighet att skriftligen svara på frågor. Vidare förutsätter det ett ingrepp i den grundlagsstadgade rörelsefriheten som är svår att motivera mot bakgrund av resonemanget ovan. En lösning där enskilda löpande kallas till utredning med personlig inställelse, samtidigt som någon skyldighet att fullgöra värnplikt eller civilplikt inte föreligger, framstår varken som ändamålsenlig eller proportionerlig.

Sammanfattningsvis anser regeringen således att en fortlöpande insam- ling av vissa uppgifter om totalförsvarspliktiga avsevärt underlättar en tillämpning av pliktsystemet om detta är nödvändigt. Det finns med andra ord ett tydligt behov av en sådan åtgärd. Det går också att förutse vilken typ av uppgifter det skulle röra sig om. Mot bakgrund av det an- förda anser regeringen – i motsats till Värnpliktsrådet – att en sådan lämplighetsundersökning som liknar eller baserar sig på en sådan webb-

Prop. 2009/10:160

enkät som i dag används av Totalförsvarets pliktverk bör kunna vara Prop. 2009/10:160 tillräcklig för syftet.

4.7En frivillig militär grundutbildning

4.7.1	Behovet av en ny utbildning

Regeringens bedömning: En grundläggande militär utbildning och en
kompletterande militär utbildning bör inrättas i Försvarsmaktens regi.
Utbildningen bör vara utgångspunkten för all frivillig militär tjänstgö-
ring inom Försvarsmakten.
Endast svenska medborgare över 18 år som har genomgått nödvän-
digt testförfarande bör kunna antas till utbildningen.
Försvarsmakten bör fastställa utbildningsmålen för och ansvara för
kvalitetssäkringen av den grundläggande militära utbildningen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Utredningen har dock bland annat även föreslagit att en
inspektörsfunktion för den grundläggande militära utbildningen ska inrät-
tas inom Försvarsmakten.
Remissinstanserna: Remissinstanserna, däribland Försvarsmakten,
Totalförsvarets pliktverk, Högskoleverket och Officersförbundet tillstyr-
ker i huvudsak förslaget. Försvarsmakten framhåller dock bl.a. att myn-
digheten själv bör ha rätten att besluta om hur utbildningen bör kvalitets-
säkras. Vidare anför Försvarsmakten att regeringen bör vidta de åtgärder
som är nödvändiga för att misstanke- och belastningsregistren även fort-
sättningsvis ska kunna användas i inledningen av urvalsprocessen. Värn-
pliktsrådet tillstyrker i huvudsak utredningens förslag men anser att det
kan ifrågasättas om tre månaders utbildning är tillräckligt för att den
enskilde ska kunna fatta ett välgrundat beslut om fortsatt tjänstgöring
inom Försvarsmakten.
Skälen för regeringens bedömning
Behovet av en militär grundutbildning
I samband med att skyldigheten att fullgöra värnplikt inte tillämpas läng-
re måste dagens värnpliktsutbildning ersättas av en annan form av militär
utbildning. En ny Försvarsmaktsgemensam kvalitetssäkrad grundläggan-
de militär utbildning bör därför införas. Den grundläggande utbildningen
bör utgöra utgångspunkten för alla former av vidare militärt engagemang
inom Försvarsmakten. Vid behov bör den kunna byggas på med en kom-
pletterande militär utbildning. Utbildningen kommer att motsvara den
verksamhet som i dag genomförs inom ramen för den första delen av
värnpliktsutbildningen, den frivilliga aspirantutbildningen och de direkt-
utbildningar som genomförs i hemvärnets regi. Därigenom kommer i
princip all grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten att
samlas under ett regelverk.
Den nya grundläggande militära utbildningen, som bör vara cirka tre
månader lång, bör vara den naturliga utgångspunkten för samtliga militä-		88

ra befattningar inom Försvarsmakten, oavsett om det handlar om enga- gemang inom hemvärnet, om en framtida anställning som soldat eller sjöman i ett stående eller kontrakterat förband eller om fortsatt utbildning till officer. Den som genomför utbildningen bör benämnas rekryt.

Efter fullgjord och godkänd grundläggande militär utbildning har den enskilde möjlighet att söka en anställning i Försvarsmakten, tjänstgö- ringsavtal i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna eller fortsatt utbildning till officer. Den grundläggande utbildningen tjänar som en möjlighet för såväl den enskilde som Försvarsmakten att överväga ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten och hur detta i så fall bör se ut.

Kompletterande utbildning

Försvarsmakten har i vissa fall behov av att kunna erbjuda en komplette- rande militär utbildning efter den grundläggande militära utbildningen, enligt samma regelverk som finns för den grundläggande militära utbild- ningen. Detta kan exempelvis gälla den som genomgår förstegsutbildning för att kunna läsa till officer.

Efter grundläggande och eventuell kompletterande utbildning, och ef- ter att den enskilde och Försvarsmakten därefter har enats om fortsatt engagemang inom Försvarsmakten, kommer specifik befattningsutbild- ning och ytterligare vidareutbildning – det vill säga huvuddelen av den totala utbildningen – att genomföras inom ramen för anställningen i ett stående eller kontrakterat förband. I sammanhanget vill regeringen un- derstryka att den totala utbildningstiden för de flesta soldater och sjömän även i framtiden kommer att vara minst tio månader.

Regleringen

Enligt regeringens bedömning finns en rad faktorer som talar emot att den enskilde redan under den grundläggande militära utbildningen skulle anställas i Försvarsmakten. En grundläggande militär utbildning ger både den enskilde och Försvarsmakten en möjlighet att avgöra om fortsatt engagemang för den enskilde är lämpligt och vilken tjänst som den en- skilde i så fall passar för. Det är vidare av stor vikt att olämpliga personer omgående kan avskiljas från utbildningen. Likaså måste den som under utbildningen ändrar inställning till engagemang inom Försvarsmakten kunna avbryta denna. Vidare kan konstateras att det fortsatta engage- manget efter en grundläggande militär utbildning i flera fall inte kommer att utgöras av en anställning, bland annat i fråga om officersutbildningar och tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. En utbildning under anställning för den som vill engagera sig i hemvärnet skulle alltså behöva övergå till en annan avtalsform efter utbildningen, vilket skulle kunna vara försvårande för rekryteringen. Att den enskilde inte anställs motsvarar vidare vad som gällt den värnpliktsutbildning som har genomförts enligt lagen om totalförsvarsplikt, och som den nya grundläggande militära utbildningen kommer att ersätta.

Att den grundläggande utbildningen och den kompletterande utbild- ningen inte sker inom ramen för ett anställningsförhållande innebär att ett flertal förutsättningar som annars regleras genom anställningsavtal måste

Prop. 2009/10:160

regleras i annan ordning. Regeringen avser därför att i förordning reglera Prop. 2009/10:160 de grundläggande principerna rörande den grundläggande och den kom-

pletterande utbildningen med utgångspunkt från det förslag som lämnats av utredningen. Förordningen bör reglera bl.a. antagning, avskiljande, förmåner och andra villkor, utbildningens innehåll samt former för medinflytande. Den närmare utformningen av utbildningen bör överlåtas till Försvarsmakten, som anordnar och genomför utbildningen.

Vissa av de villkor som bör gälla under utbildningen förutsätter änd- ringar i lag. Detta gäller bl.a. skyddet för den enskildes ordinarie anställ- ning och frågor om disciplinansvar. Regeringen redogör i avsnitt 4.11 för dessa förslag.

Antagning

I likhet med vad som föreslagits av utredningen anser regeringen att endast svenska medborgare som har fyllt 18 år ska kunna antas till grundläggande militär utbildning. Därutöver bör den som ska antas ha genomgått ett fysiskt, medicinskt och psykiskt testförfarande. Försvars- makten bör ha möjlighet att meddela föreskrifter om krav för att bli anta- gen till grundläggande eller kompletterade utbildning.

Säkerhetskontroll m.m.

Mot bakgrund av den speciella karaktär som kännetecknar Försvarsmak- tens verksamhet är det av stor vikt att tillräckliga kontroller kan göras av den som ska antas till en utbildning inom myndigheten. Förutom fysiska, psykiska och medicinska tester måste även erforderliga bakgrundskon- troller kunna göras av den som söker till utbildningen.

Regeringen anser att Försvarsmakten bör ha tillgång till uppgifter ur misstanke- och belastningsregistren angående personer som ska antas till frivilliga utbildningar inom myndigheten. En sådan ordning motsvarar vad som idag gäller i fråga om de totalförsvarspliktiga. Förutom den grundläggande militära och kompletterande utbildningen bör detta gälla även för grundläggande officersutbildning. Regeringen avser mot denna bakgrund att besluta om de ändringar som krävs i förordningarna om belastnings- respektive misstankeregister.

Försvarsmakten har till Utredningen om totalförsvarsplikten framfört att man avser att placera samtliga rekryter i säkerhetsklass. Den som Försvarsmakten har för avsikt att anta till grundläggande eller komplette- rande militär utbildning kommer därför att genomgå säkerhetsprövning med tillhörande registerkontroll.

Tester och urval

Som tidigare nämnts finns idag en skyldighet för totalförsvarspliktiga svenska män att genomgå mönstring vid Totalförsvarets pliktverk i syfte att utreda förutsättningarna för att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Mönstringen ska omfatta medicinska och psykologiska undersökningar och annan utredning av personliga förhållanden.

Även vid rekrytering på frivillig grund måste finnas tester och urval Prop. 2009/10:160 som säkerställer att den enskilde har de rätta förutsättningarna för att

klara av utbildningen. Exempelvis kommer psykologintervjuer även i ett frivilligsystem att vara viktiga för att få nödvändigt underlag för att fast- ställa en individs lämplighet för militär verksamhet. Vidare måste tester- na och urvalet vara av sådan kvalitet att det så långt som möjligt kan säkerställas att de personer som antas till utbildningen har fysisk och psykisk förmåga att klara av de moment som ingår. Noggranna tester i det första skedet kan även motiveras utifrån ett kostnadsperspektiv, både genom att minska risken för att personer senare avbryter utbildningen eller inte kan rekryteras och genom att minska behovet av ytterligare tester i ett senare skede.

Därutöver bör tester och urval i det framtida systemet på ett tydligare
sätt än idag användas för att identifiera de enskilda personer som kan
antas vilja fortsätta inom Försvarsmakten efter den grundläggande ut-
bildningen. Regeringen bedömer vidare att övergången till frivillig rekry-
tering och den nya grundläggande militära utbildningen medför möjlig-
heter att genomföra förenklingar och rationaliseringar av testverksamhe-
ten inom ramen för en bibehållen kvalitet.
Enligt regeringens mening bör det vara Försvarsmakten som beslutar
om vilka moment som ska ingå i de tester och urval som genomförs inför
grundläggande militär utbildning. Försvarsmakten bör även ansvara för
att utforma metoder för att avgöra vilka som ska erbjudas att genomföra
tester och för att ge ut föreskrifter om ersättning till dem som genomför
testförfarandet.
Beslut om tillträde
För att säkerställa att enskilda ärenden behandlas lika bör administration
av ansökningar och beslut om antagning till den grundläggande militära
utbildningen hanteras centralt inom Försvarsmakten. En sådan ordning
minimerar även behovet av extra administrativa resurser för sådan verk-
samhet vid förband eller andra verksamhetsställen.
Att antagningen till den grundläggande militära utbildningen hanteras
centralt förhindrar givetvis inte att marknadsföring och rekrytering sam-
tidigt kan genomföras lokalt eller regionalt. Tvärtom gör regeringen
bedömningen att den lokala anknytningen sannolikt kommer att ha en
mycket stor betydelse för rekryteringen. Enligt regeringens mening talar
detta även för att beslut om antagning till en kompletterande grundut-
bildning, annan utbildning, anställning eller tjänstgöring inom hemvärnet
i normalfallet bör fattas på förbandsnivå.
Den grundläggande militära utbildningens utformning
I enlighet med vad regeringen tidigare har anfört i propositionen Ett
användbart försvar bör den nya grundläggande utbildningen i stort mot-
svara alla sådana moment som följer av krav som är gemensamma för all
militär personal inom Försvarsmakten.
Ett övergripande mål med utbildningen bör enligt regeringen vara att
rekryten ska lära sig grundläggande militära färdigheter, det vill säga att	91
	91

kunna försvara sig själv och kunna bevaka eller försvara terräng, plats, Prop. 2009/10:160 anläggning eller verksamhet oavsett årstid, tid på dygnet eller stridsbe-

tingelser. Vidare bör rekryten efter genomförd utbildning kunna handla på ett sådant sätt att gällande lagar och andra bestämmelser, inklusive folkrättens regler, efterlevs. Ett ytterligare mål bör vara att rekryten ska kunna lösa sina uppgifter utifrån en förståelse för dessa i ett större sam- manhang, vilket innebär att rekryten översiktligt ska kunna redogöra för mål och syfte med svensk säkerhetspolitik samt Försvarsmaktens upp- drag, uppgifter och organisation. De övergripande mål som nu nämnts motsvarar de moment som idag fastställs av Försvarsmakten under nam- net Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjö- män (FSS).

Precis som idag bör det vara Försvarsmakten som fastställer vilka mo- ment som ska ingå i de försvarsmaktsgemensamma kraven på soldater och sjömän. För att säkerställa att alla rekryter får erforderliga färdighe- ter bör den grundläggande militära utbildningen som lägst omfatta 65 utbildningsdagar. Utbildningen bör dock inte sträcka sig över 90 utbild- ningsdagar. Efter detta bör mer specifikt inriktad utbildning påbörjas.

Slutmålet för utbildningen bör vara att rekryten blir godkänd på nöd- vändiga utbildningsmoment vilket bör vara ett krav för tillträde till offi- cersutbildning, kompletterande militär grundutbildning, anställning vid stående eller kontrakterade förband eller avtal om tjänstgöring i hemvär- net med de nationella skyddsstyrkorna. De färdigheter som krävs för att bli godkänd bör vara jämförbara inom hela Försvarsmakten oavsett vilket förband som har genomfört utbildningen.

För att åstadkomma bästa möjliga rekryteringsförutsättningar är det av stor betydelse att Försvarsmakten genomför utbildningen på flera olika platser i landet och vid flera olika tillfällen under året. Utbildningen bör kunna genomföras vid såväl förband som vid hemvärnets utbildnings- grupper.

Kvalitetssäkring

Enligt regeringens mening är det av stor betydelse att Försvarsmakten fokuserar på kvalitetssäkring av den nya grundläggande utbildningen. Detta gäller särskilt i ett inledningsskede. Ett mål för kvalitetsarbetet bör enligt regeringen vara att garantera att utbildningen är kvalitetssäkrad oavsett var utbildningen genomförs.

Utredningen har i detta sammanhang föreslagit att regeringen ska inrät- ta en ny inspektörsfunktion inom Försvarsmakten som ska ansvara för kvalitetssäkringen av den grundläggande militära utbildningen. Reger- ingen delar inte utredningens uppfattning i denna del. I likhet med vad som framförts av Försvarsmakten anser regeringen att det är naturligt att det ligger inom myndighetens ansvar att besluta om tillvägagångssättet i fråga om kvalitetssäkringen. Mot denna bakgrund avser regeringen att ge i uppdrag till Försvarsmakten att före den 1 juli 2010 redovisa hur myn- digheten avser att genomföra kvalitetssäkringsarbetet i fråga om den grundläggande militära utbildningen. Därutöver avser regeringen även att uppdra åt Försvarsmakten att inkomma med regelbunden återrapporte-

ring som gör det möjligt för regeringen att följa resultaten av kvalitets- Prop. 2009/10:160 säkringsarbetet.

Examination

Den grundläggande militära utbildningen bör avslutas genom en exami- nation för att fastställa i vilken utsträckning rekryterna har uppfyllt de mål som har satts för utbildningen. Vid sidan av den examination som sker bör Försvarsmakten även genomföra sådana utvärderingar som krävs för att bedöma den enskildes förutsättningar för vidare engage- mang inom Försvarsmakten. Myndigheten bör bygga vidare på de erfa- renheter som gjorts inom ramen för dagens frivilliga aspirantutbildning.

En kompletterande militär grundutbildning
Som tidigare nämnts bör Försvarsmakten i vissa fall även kunna bedriva
fortsatt utbildning av en soldat under en kortare tid efter den grund-
läggande militära utbildningen har avslutats utan att den enskilde har
tecknat avtal om anställning eller annan tjänstgöring.
Den grundläggande militära utbildningen ska bland annat kunna utgöra
förberedelse för att en enskild ska kunna gå vidare till studier till officer.
Den grundläggande militära utbildningen kommer då att fylla samma
funktion som dagens aspirantutbildning. För detta kan behövas en något
förlängd utbildning utöver de tre månader som ingår i den grundläggande
militära utbildningen. Som jämförelse kan nämnas att aspirantutbildning-
en av i dag är cirka fem månader lång. För att den grundläggande militära
utbildningen ska kunna fullgöra sitt syfte som grund för allt vidare mili-
tärt engagemang inom Försvarsmakten kan den därför behöva komplette-
ras med en mer funktionsinriktad del.
Även för andra kategorier av rekryter kan det vara behövligt med en
ytterligare utbildningsperiod efter den grundläggande militära utbild-
ningen, innan anställning eller kontraktering tar vid. Vid vissa förband
kan det exempelvis finnas ett behov av att låta en rekryt genomgå viss
funktionsutbildning innan beslut om anställning eller kontraktering tas.
Det är vidare troligt att flera personer som söker till den grundläggande
militära utbildningen redan är intresserade av ett specifikt verksamhets-
område. Ur ett rekryteringsperspektiv måste detta intresse kunna tas till
vara. Att Försvarsmakten innan den enskilde tar ställning för fortsatt
engagemang, kan erbjuda ett utbildningspaket som innefattar en grund-
läggande militär utbildning kombinerad med en kortare funktionsinriktad
utbildning kan då vara ett viktigt rekryteringsmedel. Ett annat exempel
på när en kompletterande militär utbildning kan vara motiverad är rekry-
teringen till de nationella skyddsstyrkorna inom hemvärnet. För att kunna
tjänstgöra i en befattning inom de nationella skyddsstyrkorna kan tre
månaders utbildning vara otillräckligt. Det vore inte ändamålsenligt att
anställa en hemvärnssoldat under en kort tid endast för att genomföra
kompletterande utbildning.
I detta sammanhang vill regeringen understryka att möjligheten till
kompletterande militär utbildning endast bör användas i särskilda fall när
detta är påkallat av starka rekryterings- eller utbildningsbehov. Regering-	93
	93

ens utgångspunkt är att den grundläggande militära utbildningen i de Prop. 2009/10:160 allra flesta fall ska avslutas med att den enskilde och Försvarsmakten

avtalar om efterföljande anställning, eller annan tjänstgöring, eller att den enskilde påbörjar officersutbildning.

Regeringen avser att reglera den kompletterande militära utbildningen- på samma sätt som den grundläggande militära utbildningen. Även de som genomgår kompletterande militär utbildning kommer att benämnas rekryter. Utbildningen kommer inte att genomföras inom ramen för en anställning. De grundläggande kraven för att bli antagen bör vara de- samma som för rekryter som genomgår grundläggande utbildning, lik- som förmåner, kvalitetssäkring, medinflytande och skydd för anställning med mera. Däremot bör Försvarsmakten kunna fatta beslut om ytterligare krav för antagning till den kompletterande utbildningen. Försvarsmakten bör också ha möjlighet att avgöra om beslut om antagning till komplette- rande militär utbildning bör fattas centralt eller vid den del av Försvars- makten där utbildningen ska genomföras.

Det bör vara en fråga för Försvarsmakten att närmare ta ställning till hur olika former av kompletterande utbildning bör utformas utifrån det behov som finns, både hos Försvarsmakten och den enskilde rekryten. Enligt regeringens mening bör dock den kompletterande utbildningen som längst kunna omfatta två månaders utbildningstid innan ett ställ- ningstagande om fortsatt engagemang görs.

Fortsatt engagemang efter den grundläggande utbildningen

Anställning eller kontraktering som gruppbefäl, soldat eller sjöman i stående eller kontrakterade förband

Efter avslutad grundläggande och eventuellt kompletterande utbildning, och efter att eventuella ytterligare bedömningar som kan vara nödvändi- ga har genomförts, kan avtal om tjänstgöring tecknas mellan den enskilde och Försvarsmakten. Regeringens uppfattning är att ett sådant avtal bör tecknas först efter att den grundläggande eller den kompletterande militä- ra utbildningen har avslutats med godkända resultat. Därefter kommer den enskilde att genomföra den ytterligare utbildning som är nödvändig för tjänsten inom ramen för anställningsavtalet eller tjänstgöringskon- traktet.

Utbildning till och anställning som yrkes- och reservofficer

Försvarsmakten genomför för närvarande en övergång till ett tvåbefäls- system bestående av officerare och specialistofficerare. Rekryteringsba- sen för grundläggande officersutbildning kommer bland annat att utgöras av dem som har genomgått militär grundutbildning, men även av anställ- da gruppchefer, soldater och sjömän med flera kategorier.

Enligt regeringens uppfattning bör den grundläggande militära utbild- ningen på sikt vara den huvudsakliga rekryteringsbasen för samtliga officersutbildningar. Försvarsmakten bör kunna fatta beslut om särskilda krav för antagning till officersutbildning, exempelvis att den enskilde även ska ha genomgått viss kompletterande militär utbildning.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna

Alla som har genomgått den grundläggande militära utbildningen med godkända resultat bör i princip ha möjlighet att teckna avtal om tjänstgö- ring i hemvärnet.

Enligt regeringens bedömning kommer flera olika typer av rekrytering att vara nödvändig under de kommande åren för att tillgodose hemvär- nets personalbehov i fråga om gruppbefäl och soldater. På sikt kommer gruppbefäl, soldater och sjömän att vara möjliga att rekrytera till hem- värnet med de nationella skyddsstyrkorna efter avslutad tjänstgöring inom ett stående eller kontrakterat förband. Omvänt kommer soldater från hemvärnet att kunna söka till stående eller kontrakterade förband och där gå in i den fas som innehåller befattningsutbildning. I de fall den grundläggande militära utbildningen avslutats med godkända resultat men den enskilde inte har tecknat avtal om tjänstgöring i stående eller kontrakterade förband bör Försvarsmakten erbjuda den enskilde att i stället teckna avtal om tjänstgöring i hemvärnet. Därutöver kan det komma att finnas ett behov av att bedriva en viss del av den grund- läggande militära utbildningen direkt utifrån hemvärnets behov.

Vissa specialister inom insatsorganisationen med civil kompetens

I fråga om vissa befattningar i insatsorganisationen krävs omfattande civil kompetens men endast en mindre del av militär kompetens. Efter- som rekryteringen i dessa fall allvarligt skulle kunna försvåras av ett krav på fullgjord grundläggande militär utbildning gör regeringen bedömning- en att Försvarsmakten bör ha möjlighet att rekrytera till vissa befattning- ar vid sidan av den grundläggande militära utbildningen.

Närmare om övergången till frivillig grundutbildning

Som tidigare nämnts lämnade regeringen den 19 mars 2009 propositio- nen (2008/09:140) Ett användbart försvar till riksdagen. Propositionen innehöll bl.a. regeringens ställningstagande till förslagen i delbetänkan- det Totalförsvarsplikten i framtiden (SOU 2008:98) från Utredningen om totalförsvarsplikten. Av propositionen framgår bl.a. att personalförsörj- ningen av samtliga ingående personalkategorier i Försvarsmakten bör vila på frivillighet och att regeringen ställer sig bakom den målsättning utredningen föreslagit att en reformering av soldatförsörjningen bör ta sin början den 1 juli 2010. Med anledning av propositionen beslutade riks- dagen den 15 juni 2009 om Försvarsmaktens operativa förmåga från och med 2010 samt inriktningen för insatsorganisationen 2014 m.m. (bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292).

Med anledning av riksdagens beslut fattade regeringen den 30 juli 2009 beslut om den inriktning och de planeringsförutsättningar som ska gälla för Försvarsmaktens och Totalförsvarets pliktverks verksamhet till och med den 30 juni 2010 och, med förbehåll för riksdagens beslut, från och med den 1 juli 2010, i fråga om reformerad rekrytering och militär grundutbildning m.m. Beslutet överensstämmer i huvudsak med utred- ningens förslag om hur övergången bör genomföras.

Enligt regeringens mening bör utgångspunkten för övergången vara att i största möjliga utsträckning ta hänsyn till konsekvenserna för de enskil- da totalförsvarspliktiga och rekryter som berörs av reformen. I detta

Prop. 2009/10:160

sammanhang bör understrykas att regeringens beslut inte innehåller någ- ra föreskrifter som anger hur Försvarsmakten eller Totalförsvarets plikt- verk ska förfara vid myndighetsutövning mot enskild. Vid planeringen av verksamheten ska myndigheterna däremot beakta de förutsättningar som anges i beslutet och som är beroende av att riksdagen under våren 2010 beslutar om de av regeringen föreslagna lagändringarna. Förvaltningsbe- slut som rör enskilda kommer att kunna fattas efter att riksdagen under våren 2010 har behandlat regeringens förslag.

Enligt regeringens beslut den 30 juli 2009 ska bland annat följande gäl- la som inriktning och planeringsförutsättningar för Försvarsmaktens och Totalförsvarets pliktverks verksamhet.

Försvarsmakten ska erbjuda den som har påbörjat grundutbildning som värnpliktig men inte kommer att ha avslutat utbildningen den 1 juli 2010 möjlighet att slutföra utbildningen, som normalt är sammanlagt elva månader lång, på frivillig grund. Utgångspunkten ska vara att så många som möjligt av de berörda bör förmås att fullfölja grundutbildningen.

Den som har skrivits in för värnplikt men som den 1 juli 2010 inte kommer att ha påbörjat sin grundutbildning ska erbjudas att frivilligt genomföra en utbildning som till innehåll och varaktighet i huvudsak motsvarar den planerade utbildningen.

Den som har skrivits in för värnplikt men som den 1 januari 2011 inte kommer att ha påbörjat sin grundutbildning ska i stället erbjudas att fri- villigt genomföra en tre månader lång frivillig militär grundutbildning.

Alla totalförsvarspliktiga som berörs av reformen ska så snart som möjligt informeras av Totalförsvarets pliktverk om innebörden av refor- men och dess följder. De ska även få information om vilka alternativ till utbildning och tjänstgöring som Försvarsmakten erbjuder. Totalförsva- rets pliktverk ska samverka med Försvarsmakten i fråga om utformning- en av den information som lämnas.

De totalförsvarspliktiga som skrivs in i en utbildningsreserv ska under- rättas om att de – om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsbered- skap – kan komma att i stället skrivas in för värnplikt.

Därutöver ska den personal som tidigare genomfört värnpliktsutbild- ning och som är krigsplacerad i insatsorganisationen informeras om att reformen inte innebär någon förändring vad avser deras skyldigheter att bl.a. fullgöra krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt.

När det gäller antagning till frivillig utbildning under 2010 och 2011 ska Försvarsmakten så långt som möjligt använda sig av resultatet från tidigare genomförd mönstring och inskrivning. Detta innebär bl.a. att en totalförsvarspliktig som har genomfört mönstring eller antagningspröv- ning under 2009 eller 2010, och som därefter skrivits in för värnplikt eller i utbildningsreserven, ska anses uppfylla de medicinska och psyko- logiska krav som gäller för att bli antagen till den frivilliga utbildningen, om inte särskilda skäl i det enskilda fallet talar däremot. Den komplette- rande utredning som i övrigt kan behövas bör minimeras.

Regeringen redogör för sin bedömning av Försvarsmaktens utbild- ningsbehov 2010-2014 i avsnitt 4.7.4.

Prop. 2009/10:160

4.7.2

Villkor och förmåner under utbildningen

Prop. 2009/10:160

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör ges möjlighet att av- skilja den som visar sig olämplig för fortsatt utbildning eller den som är frånvarande från utbildning i sådan utsträckning att det kan antas att han eller hon inte kommer att kunna tillgodogöra sig denna. Rekryter bör när som helst kunna avbryta utbildningen.

En månatlig kostnadsersättning bör betalas till rekryter som genom- går frivillig grundläggande militär utbildning. Ersättningen bör mot- svara den dagersättning, måltidsersättning och utbildningspremie som betalas ut till totalförsvarspliktiga. Rekryter bör även ha rätt till gratis kost och logi, hälso- och sjukvård samt till kläder och utrustning som hör till utbildningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna, däribland För- svarsmakten, Totalförsvarets pliktverk, Officersförbundet och Sveriges förenade studentkårer tillstyrker i huvudsak förslaget. Även Värnplikts- rådet tillstyrker i huvudsak förslaget men motsätter sig att rätten till fria hemresor under tjänstefria helger avskaffas. Försäkringskassan anser att behovsprövade förmåner inte bör betalas ut under den grundläggande militära utbildningen. I stället bör de generella förmånerna vara så stora att behovsprövade förmåner inte är nödvändiga under den korta tid som utbildningen omfattar. Om familjebidragen ska finnas kvar anser myn- digheten att administrationen bör föras över från Försäkringskassan till Försvarsmakten.

Skälen för regeringens bedömning

Försäkring, skydd för anställning och disciplinansvar m.m.

Regeringen redogör i avsnitt 4.11 för ett antal förslag som gäller rekry- ternas villkor i fråga om bl.a. försäkring, personskadeskydd, disciplinan- svar och skydd för civil anställning och som kräver ändring i lag. Försla- gen innebär bl.a. att rekryter som genomgår eller har genomgått militär utbildning inom Försvarsmakten ska ha samma villkor som den som utbildas eller har utbildats enligt lagen om totalförsvarsplikt i fråga om allmän försäkring, statligt personskadeskydd och statlig ersättning vid ideell skada. Vidare innebär förslagen bland annat att rekryterna ska omfattas av samma bestämmelser som totalförsvarspliktiga i fråga om disciplinansvar, skydd för anställning och diskrimineringsskydd.

Rekryternas tjänstgöring

Syftet med en grundläggande militär utbildning är att möjliggöra rekryte- ring för efterföljande tjänstgöring. Syftet är inte att rekryterna under sin utbildning ska användas vid Försvarsmaktens operativa verksamhet. Under utbildningen bör annan tjänstgöring än direkt utbildning bara

förekomma om den har omedelbar anknytning till utbildningsmålen.

Exempelvis kan rekryter under utbildningen behöva vakta egen materiel. Prop. 2009/10:160 I övrigt bör den grundläggande militära utbildningen inte innefatta några

andra moment än övningsmoment.

Den enskildes möjlighet att avbryta tjänstgöringen

Den frivilliga grundläggande militära utbildningen syftar till att den som genomgår utbildningen ska fortsätta inom i Försvarsmakten. I vissa fall kommer dock enskilda personer att ändra inställning till fortsatt engage- mang under utbildningens gång. I linje med att utbildningen genomförs på frivillig grund står det den enskilde fritt att avbryta utbildningen i förtid. Den som väljer att avbryta utbildningen bör därför avskiljas och avrustas vid första möjliga tillfälle. Målsättningen bör naturligtvis vara att så många som möjligt av dem som påbörjar den grundläggande ut- bildningen också ska rekryteras till Försvarsmakten.

Försvarsmaktens möjligheter att avskilja någon från utbildningen

Försvarsmaktens verksamhet ställer, som tidigare nämnts, särskilda krav på den enskilde på grund av dess särskilda karaktär. Eftersom Försvars- maktens verksamhet syftar till att upprätthålla förmågan till väpnad strid innefattar utbildning inom myndigheten ofrånkomligen till exempel va- penhantering. Detta innebär ett särskilt ansvar för att säkerställa att en- dast sådana personer som är lämpliga genomgår utbildningen. Mot denna bakgrund måste Försvarsmakten även ha en möjlighet att omgående avskilja den som visar sig olämplig för fortsatt utbildning.

Om det under något skede i utbildningen står klart att den enskilde har
varit frånvarande i så stor utsträckning att utbildningsmålen inte kommer
att uppnås, finns det ingen anledning att utbildningsresurser tas i anspråk
i onödan. Enligt regeringens mening bör Försvarsmakten därför även ha
en möjlighet att avskilja en sådan person från utbildningen. Samtidigt vill
regeringen understryka att en person som anses lämpad för engagemang
inom Försvarsmakten men som har varit frånvarande exempelvis till
följd av graviditet, sjukdom eller skada, bör uppmuntras av Försvarsmak-
ten att senare fullgöra utbildningen.
Regeringen avser att reglera möjligheterna till avskiljande i den sär-
skilda förordning som kommer att reglera utbildningen. Ett beslut om
avskiljande från utbildningen bör vidare vara möjligt att överklaga till
Statens överklagandenämnd.
Förmåner
Vid en övergång till ett militärt personalförsörjningssystem baserat på
frivillighet är det av största vikt att de förmåner och villkor som erbjuds
uppfattas som tillräckligt attraktiva i konkurrens med den övriga arbets-
marknaden. Ersättningarna måste vara på en sådan nivå att rekryterna har
förmåga att klara av sina normala och förutsägbara utgifter. Samtidigt
vill regeringen understryka att den ekonomiska ersättningen inte kan
användas för att kompensera för andra faktorer som är av stor betydelse
för rekryteringen. Utbildningens attraktionskraft handlar i första hand om	98

att innehållet måste uppfattas som givande, utvecklande och meningsfullt samt att Försvarsmakten kan erbjuda tydliga möjligheter i fråga om vida- re utbildning eller tjänstgöring efter att den grundläggande utbildningen är avslutad.

Enligt regeringens uppfattning bör det vara Försvarsmakten som beslu- tar om nivån i fråga om de förmåner som betalas ut till dem som genom- går den grundläggande eller kompletterande militära utbildningen. Ut- gångspunkten bör dock vara att förmånerna i stort sett motsvarar den ersättning som i dag betalas ut till totalförsvarspliktiga, det vill säga dagersättning, ersättning för måltidskostnader samt utbildningspremie. De nu nämnda förmånerna bör dock slås samman till en enhetlig må- nadsersättning vid en övergång till en frivillig militär utbildning, vars nivå fastställs av Försvarsmakten. Därigenom bör en minskad utbetal- ningsadministration möjliggöras. Att Försvarsmakten beslutar om ersätt- ningens nivå möjliggör även att ersättningen på ett mer flexibelt sätt kan anpassas utifrån rekryteringsbehovet och andra förutsättningar. För- svarsmakten bör upprätthålla beredskap för att justera ersättningsnivån efterhand som myndigheten vinner erfarenheter av rekryteringen till den nya utbildningen och dess rekryteringskraft.

I enlighet med regeringens förslag i avsnitt 4.11, Socialförsäkrings- skydd, diskrimineringsskydd och skattefrihet för rekryter m.m., bör er- sättningar och förmåner som lämnas till rekryter vara skattefria.

Försvarsmakten bör ge ut föreskrifter om antalet fria hemresor under den grundläggande militära utbildningen. Mot bakgrund av att den nya utbildningen är väsentligt kortare än värnpliktsutbildningen och sker under frivillighet finns emellertid inte någon anledning att bibehålla dagens generella rätt till fria resor varje helg. I stället bör utbildningsmå- len vara styrande för hur omfattande ledigheter som kan erbjudas. Ut- bildningen på lokal nivå bör därför planeras på sådant sätt att ledigheter- na – i förhållande till dagens värnpliktsutbildning – blir färre men längre. Enligt regeringens bedömning innebär detta att resekostnaderna bör kun- na minskas väsentligt i förhållande till dagens nivåer. De resurser som frigörs kan vid behov i stället användas för att förstärka rekryteringskraf- ten genom att till exempel höja nivån på den månatliga ersättningen.

Rekryter under utbildning bör även ha rätt till gratis kost och logi samt till kläder och utrustning som hör till utbildningen. Vidare bör rekryterna erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård. Tills vidare bör även beklädnadsersättning till kvinnor betalas ut på grund av avsaknad av för kvinnor anpassade kläder. Försvarsmakten bör emellertid intensifiera arbetet med att anpassa den personliga utrustningen efter olika individers behov.

Utöver de generella ersättningar som nämnts ovan bör rekryter som genomför en grundläggande militär utbildning ha rätt att söka behovs- prövade familjebidrag motsvarande vad som gäller för totalförsvarsplik- tiga. Att helt ta bort möjligheten till behovsprövade familjebidrag – vilket Försäkringskassan föreslår i sitt remissvar – skulle däremot enligt reger- ingen riskera att leda till betydande svårigheter för Försvarsmakten att rekrytera kvinnor och män som är föräldrar, och därigenom har ett för- sörjningsansvar, vilket skulle innebära en väsentlig begränsning av rekry- teringsunderlaget. Att i stället motverka denna risk genom till exempel en väsentligt höjd generell ersättning skulle enligt regeringens mening riske-

Prop. 2009/10:160

ra att leda till totalt sett kraftigt ökade kostnader för Försvarsmakten. En Prop. 2009/10:160 sådan lösning skulle inte kunna försvaras ur ett effektivitetsperspektiv.

Enligt regeringen talar lämplighetsskäl för att prövningen av ansök- ningar om behovsprövade bidrag bör göras av Försäkringskassan, som redan har erfarenhet av handläggning av ärenden om behovsprövade bidrag till totalförsvarspliktiga. En sådan lösning ger även bättre förut- sättningar för enhetliga bedömningar. En överföring av denna administ- ration till Försvarsmakten, i enlighet med Försäkringskassans förslag, skulle däremot riskera att leda till en mindre effektiv ansvarsfördelning, eftersom en ny administration, utan möjlighet till samordningsvinster med annan verksamhet, skulle behöva byggas upp vid myndigheten. Försäkringskassans verksamhet i detta avseende bör dock i likhet med dagens förhållanden bekostas av Försvarsmakten. Regeringen bedömer inte att administrationen vid Försäkringskassan i fråga om bidragen till rekryter kommer att bli mer omfattande än vad som gällt hittills i fråga om bidrag till totalförsvarspliktiga. De lägre utbildningsvolymerna och den kortare utbildningstiden i det nya systemet talar tvärtom för att ad- ministrationen sammantaget kan komma att minska. Ytterst bestäms dock detta naturligtvis av Försvarsmaktens utbildningsbehov och av hur behoven ser ut för de enskilda som rekryteras till utbildningen.

Utbetalningsadministrationen i fråga om generella förmåner bör hand- has av Försvarsmakten som även bör besluta om formerna för detta. Beslut om förmåner bör få överklagas hos Statens överklagandenämnd

4.7.3Medinflytande för rekryter

Regeringens bedömning: Rekryternas medinflytande på lokal nivå bör säkerställas genom förtroendevalda som kan föra rekryternas ta- lan, samordna medinflytandearbetet och bedriva utbildning i medin- flytandefrågor. Vid alla förband där den frivilliga militära grundut- bildningen genomförs bör det finnas tjänstemän med särskilt ansvar för genomförandet av rekryternas medinflytandearbete. Utbildning i medinflytandefrågor bör vara en del av utbildningsmålen för utbild- ningen.

En myndighetsgemensam funktion till stöd för medinflytandearbetet bland rekryter bör inrättas i Försvarsmakten. Inom funktionen bör ett råd organiseras med ledamöter från bl.a. Försvarsmakten och arbetsta- garorganisationerna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Utredningen har dock föreslagit att en ny nämndmyndighet
bör inrättas för att bl.a. granska behandlingen av rekryter och deras
medinflytande. Enligt utredningens förslag ska det vidare vara möjligt att
överklaga ett beslut om att inte godkänna någon från den grundläggande
utbildningen till nämnden.
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän (JO) tillstyrker utred-
ningens förslag att inrätta en särskild nämnd för att granska behandlingen
av rekryter och dessas medinflytande m.m. men avstyrker samtidigt att
nämnden ska ha möjligheten att överlämna ärenden till JO. Försvarsmak-
ten avstyrker att den nämnd som utredningen föreslår ska inrättas och	100

särskilt förslaget att nämnden ska kunna pröva ett beslut om att inte god-	Prop. 2009/10:160
känna någon från den grundläggande utbildningen. Värnpliktsrådet till-
styrker i huvudsak förslaget men föreslår bl.a. att den föreslagna nämn-
den i stället bör ha formen av en enrådighetsmyndighet med ett insyns-
råd. I likhet med Försvarsmakten anser Värnpliktsrådet vidare att den
nya myndigheten inte bör ha uppgiften att pröva beslut om godkännande
från den grundläggande utbildningen. LO anser att formerna för stude-
randeinflytande i den högre utbildningen kan vara en modell att bygga
vidare på i fråga om rekryternas medinflytande.
Skälen för regeringens bedömning
Rekryternas medinflytande
Att Försvarsmakten får det fulla ansvaret för rekryteringen av all militär
personal innebär att myndigheten som utbildare har ett tydligt ansvar för
rekryternas förhållanden under utbildningen. I första hand kan måste det
därför vara Försvarsmakten som ansvarar för att rekryterna kan utöva ett
medinflytande i fråga om utbildningen och de förhållanden som har att
göra med denna.
Som tidigare nämnts kommer de rekryter som genomför den grund-
läggande utbildningen inte att vara anställda. Detta innebär att det inte
finns möjligheter att genom till exempel arbetstagarorganisationerna
säkerställa ett organiserat medinflytande för rekryter. Regeringen avser
därför att i nödvändig omfattning reglera grunderna för hur medinflytan-
det ska säkerställas.
För att utbildningen ska framstå som attraktiv krävs att innehållet mås-
te uppfattas som givande, utvecklande och meningsfullt. Enligt regering-
ens uppfattning är det en nödvändighet att detta synsätt genomsyrar För-
svarsmaktens verksamhet. Rekryternas möjlighet till medinflytande är ett
viktigt instrument för att verksamheten ska kunna utvecklas i enlighet
med målen för utbildningen och för att i övrigt främja goda utbildnings-
förhållanden.
Medinflytandet på den lokala nivån
Enligt regeringens mening bör formerna för rekryternas medinflytande på
den lokala nivån utformas med förebild i det system som har gällt för
totalförsvarspliktiga. Detta innebär bland annat att rekryterna på plutons-
och kompaninivå eller motsvarande bör ha möjlighet att välja förtroen-
depersoner som kan föra rekryternas talan i frågor som rör utbildningen.
Vidare bör rekryterna varje vecka ha möjlighet att genomföra plutonens
timme. På kompaninivå eller motsvarande bör förtroendepersonerna ha
möjlighet att sammanträda tillsammans med kompaniledningen. I likhet
med vad som gäller för totalförsvarspliktiga bör rekryterna även ha möj-
lighet att välja skyddsassistenter som företrädare i arbetsmiljöfrågor.
Regeringen ser även positivt på det nätverksarbete för och av kvinnor
som bedrivs inom Försvarsmakten.
Mot bakgrund av att utbildningstiden endast kommer att vara cirka tre
månader, eller maximalt fem månader, lång bedömer regeringen inte att
det är meningsfullt att genomföra någon motsvarighet till dagens för-	101

bandsnämnder. Däremot bör det vid varje förband finnas officerare eller Prop. 2009/10:160 andra anställda som har ett särskilt ansvar för genomförandet av rekry-

ternas medinflytandearbete. Regeringen avser att ge i uppdrag åt För- svarsmakten att säkerställa att medinflytandeansvariga finns vid varje förband och utbildningsgrupp som genomför utbildningen. Jämfört med dagens förhållanden kommer detta att innebära en förstärkning av den lokala medinflytandeverksamheten.

Enligt regeringens uppfattning bör en grundläggande kunskap om ar- betsmiljöfrågor, utbildningssäkerhet och medinflytande vara en del av utbildningsmålen för den grundläggande utbildningen. De rekryter som väljs till förtroendepersoner bör få den särskilda utbildning som krävs för att fullgöra uppdraget.

Stöd till medinflytandearbetet på central nivå

Utredningen har föreslagit att en nämndmyndighet bör inrättas för att granska behandlingen av rekryter inom Försvarsmakten och dessas medinflytande. Nämndmyndigheten bör enligt förslaget få administrativt stöd från Försvarsmakten. Enligt förslaget bör nämnden vidare ha till uppgift att

–granska behandlingen av rekryter som genomgår grundläggande eller kompletterande militär utbildning enligt utredningens förslag

–granska medinflytandeverksamheten för rekryter

–ta emot och hantera klagomål och kritik från rekryter

–genomföra förbandsbesök och inleda undersökningar inom verksam- hetsområdet

–lämna rekommendationer eller anmärkningar till Försvarsmakten

samt

–pröva beslut om godkännande från den grundläggande utbildningen. Regeringen konstaterar att övergången till en grundläggande utbildning

på frivillig grund innebär att mycket stora krav kommer att ställas på Försvarsmakten vad gäller att tidigt upptäcka och åtgärda oklarheter eller missförhållanden i fråga om rekryternas förhållanden. I fråga om den grundläggande utbildningen blir detta särskilt viktigt eftersom utbild- ningen syftar till rekrytering av nya medarbetare. I motsats till vad som gäller totalförsvarspliktiga kommer rekryterna att ha möjlighet att välja att avbryta tjänstgöringen om de inte upplever att utbildningen stämmer med vad de förväntar sig, vilket innebär att eventuella missförhållanden kommer att påverka rekryteringsmöjligheterna negativt. Detta innebär att frivilligheten i sig kommer att vara kvalitetsdrivande både vad gäller utbildningens innehåll och andra förhållanden. I detta sammanhang vill regeringen även erinra om att regeringens förslag innebär att rekryterna kommer att ha ett skydd enligt diskrimineringslagen (2008:567) som motsvarar vad som gäller för totalförsvarspliktiga.

Som en konsekvens av att värnpliktutbildningen upphör kommer även Värnpliktsrådets verksamhet att upphöra. Regeringen gör dock bedöm- ningen att det lokala medinflytandearbetet för rekryter även i fortsätt- ningen har ett behov av centralt stöd i någon form.

Försvarsmakten har ansvaret för rekryternas utbildningsförhållanden,

där ansvaret för medinflytandeverksamheten ingår som en naturlig del. I

102

linje med detta är det regeringens uppfattning att alla delar av detta an- svar bör hållas inom myndigheten. Detta kan även jämföras med de för- hållanden som gällt hittills, och där Värnpliktsrådet har varit en del av Försvarsmakten. Inrättandet av en ny myndighet vid sidan av Försvars- makten med ansvar för vissa frågor som rör rekryterna skulle riskera att ge en otydlighet i fråga om Försvarsmaktens ansvar. Det bör i stället vara ett myndighetsgemensamt ansvar för Försvarsmakten att granska förhål- landen under utbildningen och utbildningens kvalitet.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det inom Försvarsmakten bör inrättas en myndighetsgemensam funktion med ett särskilt ansvar för att stödja medinflytandearbetet för rekryter. Denna funktion bör kunna fun- gera som en kontaktpunkt för rekryter – såväl förtroendevalda som andra

– som till exempel har frågor kring medinflytandet eller kritik mot ut- bildningsförhållandena och i övrigt kunna bidra med rådgivning. Vidare bör den särskilda funktionen kunna genomföra besök vid förbanden för att granska utbildningsförhållanden och hur medinflytandearbetet genomförs. Funktionen bör även ha möjlighet att bistå myndighetsled- ningen med rekommendationer i frågor som rör utbildningsförhållanden och medinflytande för rekryter.

Regeringen anser vidare att det vore lämpligt att det organiseras ett råd inom den myndighetsgemensamma funktionen vars ledamöter hämtas både utanför och inom Försvarsmakten. Exempel på ledamöter som bör ingå i rådet är representanter från arbetstagarorganisationerna, personal med särskild erfarenhet av medinflytandeverksamheten, representanter från myndighetsledningen och – under ett inledningsskede – personer med tidigare erfarenhet från Värnpliktsrådets arbete.

Den nya myndighetsgemensamma funktionen – med det ingående rå- det – bör till stor del att ha en motsvarande roll och verksamhet i förhål- lande till rekryterna och Försvarsmakten, som den som Värnpliktsrådet hittills har haft i förhållande till de totalförsvarspliktiga och Försvars- makten.

Regeringen avser att ge i uppdrag till Försvarsmakten att närmare re- dovisa hur en central funktion till stöd för rekryternas medinflytande och utbildningsbevakning inom myndigheten bör organiseras. I detta uppdrag kommer även att ingå att finna lämpliga former för hur rekryternas med- verkan i det myndighetsgemensamma arbetet kan säkerställas.

Regeringen vill i detta sammanhang understryka att det i första hand måste vara de ordinarie befattningshavarna vid förbanden som ansvarar för förhållandena under utbildningen, inklusive att medinflytandearbetet genomförs. Det är därför av största betydelse att till exempel klagomål och kritik som framkommer i första hand tas om hand vid de förband eller andra enheter där utbildningen bedrivs. Försvarsmakten kommer även att ha ett centralt ansvar för medinflytandearbetet och utbildnings- förhållanden inom ramen för den centrala kvalitetssäkringen av utbild- ningen. Den särskilda funktion som inrättas kan inte ersätta detta ansvar, utan bör betraktas som ett stöd gentemot såväl Försvarsmaktens centrala ledning och förbanden som rekryterna.

Prop. 2009/10:160

103

Beslut som innebär att en rekryt inte har godkänts får inte överklagas		Prop. 2009/10:160
Som tidigare framgått beslutar Försvarsmakten efter genomförd utbild-
ning om rekryten ska godkännas. Utredningen har i detta sammanhang
föreslagit att ett sådant beslut ska kunna överklagas.
I enlighet med 26 § förvaltningslagen (1986:223) får uppenbara orik-
tigheter till följd av Försvarsmaktens eller någon annans skrivfel, räkne-
fel eller liknande förbiseende självklart rättas av myndigheten. Det finns
däremot inte någon generell rätt enligt svensk lagstiftning att överklaga
betyg. Som exempel kan nämnas att betyg i grundskolan inte överklagas.
Inte heller kan polisstuderande överklaga sina betyg eller polisaspiranter
sina vitsord.
Enligt regeringens bedömning finns det inte skäl att beslut som innebär
att rekryt inte blivit godkänd från militär utbildning ska kunna överkla-
gas.
Regeringen vill dock i detta sammanhang understryka att det naturligt-
vis är av mycket stor vikt att Försvarsmakten har en dialog med rekryten
under utbildningen och kontinuerligt handleder på ett lämpligt sätt.
4.7.4	Försvarsmaktens utbildningsbehov

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör från och med 2011
genomföra den grundläggande militära utbildningen utifrån det samla-
de rekryteringsbehovet i fråga om militär personal. Från och med 2012
bör majoriteten av dem som väljer att teckna avtal om anställning i
Försvarsmakten, tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skydds-
styrkorna eller gå vidare till officersutbildning kunna rekryteras bland
personer som efter den 1 juli 2010 genomgått grundläggande militär
utbildning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
bedömning. Utredningen har dessutom bland annat föreslagit att För-
svarsmakten från och med 2011 årligen bör kunna erbjuda grundläggan-
de militär utbildning för upp till 6 050 rekryter.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinsatser har haft synpunkter
i denna fråga. Försvarsmakten motsätter sig utredningens förslag och
anför att rekryteringsmål för all personal bör beräknas utifrån myndighe-
tens behov och beslutas av Försvarsmakten. Enligt myndighetens mening
bör det ligga inom ramen för myndighetens ansvar att besluta om hur
många rekryter som vid olika tillfällen ska erbjudas genomföra den
grundläggande utbildningen. Rikshemvärnsrådet anför bl.a. att det vore
orealistiskt att bygga hemvärnets personalförsörjning på avkastning från
de stående och kontrakterade förbanden.
Skälen för regeringens bedömning: Försvarsmakten redovisade den
30 januari 2009 i myndighetens underlag inför regeringens försvarspoli-
tiska proposition att det antal personer som årligen påbörjar en grund-
läggande militär utbildning bör uppgå till 3 500 till 4 000 för att möjlig-
göra en långsiktig personalförsörjning utifrån myndighetens uppgifter
(dnr. Fö2008/3305/MIL). Beräkningen bygger bland annat på att ungefär
åttiofem procent av dem som genomför utbildningen kan rekryteras och		104

att huvuddelen av hemvärnets rekryteringsbehov kan tillgodoses genom rekrytering av personal som tidigare tjänstgjort i de stående eller kontrak- terade förbanden. Vidare gör Försvarsmakten antagandet att den genom- snittliga anställningstiden för gruppbefäl, soldater och sjömän kommer att vara fyra år.

Utredningen har sammanfattningsvis gjort bedömningen att det årliga rekryteringsbehovet till den grundläggande militära utbildningen kom- mer att ligga på strax över 6 000 personer. Av detta antal utgörs cirka 4 300 av det utbildningsbehov som motiveras av rekryteringen till de stående och kontrakterade förbanden och resterande del av rekryterings- behovet till hemvärnet. Utredningen har bedömt att det är rimligt att anta att cirka sjuttio procent av de personer som genomgår utbildningen kan rekryteras. Siffran bedöms dock vara högre – nittio procent – i fråga om utbildning som är direkt riktad till hemvärnet. Enligt utredningens be- dömning finns det en rekryteringspotential till hemvärnet som går utöver vad som gäller de stående och kontrakterade förbanden. Utredningen bygger vidare sin bedömning på antagandet att den genomsnittliga tjänstgöringstiden i de stående och kontrakterade förbanden tills vidare kommer att vara två år.

Regeringen gav den 30 juli 2009 Försvarsmakten i uppdrag bland an- nat att planera för att från och med 2011 rekrytera till och genomföra en cirka tre månader lång frivillig militär grundutbildning utifrån det årliga rekryteringsbehovet i enlighet med vad som framgår av regeringens pro- position Ett användbart försvar (dnr. Fö2008/3223/MIL). Försvarsmak- ten har angett att myndigheten planerar för en grundläggande militär utbildning för 2 750 rekryter under 2011 och 4 000 rekryter från och med 2012 till och med 2014.

Enligt regeringens uppfattning bör det i första hand ligga inom myn- dighetens ansvar för sin personalförsörjning att närmare fastställa årliga utbildningsvolymer för den militära grundläggande utbildningen. Ut- gångspunkten bör därvid vara att utbildningsvolymerna måste vara till- räckliga för att genomföra omställningen till en insatsorganisation som till övervägande del ska vara bemannad av frivilligt rekryterad personal från och med 2014.

Regeringen avser att mot denna bakgrund ge Försvarsmakten i uppdrag att från och med 2011 genomföra den grundläggande militära utbildning- en med utgångspunkt i det samlade rekryteringsbehovet i fråga om mili- tär personal. Från och med 2012 bör majoriteten av dem som väljer att engagera sig i Försvarsmakten (genom avtal om anställning i Försvars- makten, tjänstgöring i hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna eller officersutbildning) kunna rekryteras bland personer som efter den 1 juli 2010 genomgått grundläggande militär utbildning. Regeringen följer kontinuerligt införandet av den nya grundutbildningen och rekryteringen till insatsorganisationen.

Regeringen kan konstatera att såväl tjänstgöringstidens längd som tak- ten i införandet av de stående och kontrakterade förbanden självklart påverkar utbildningsbehovet. Likaså kommer andelen som kan rekryteras från den grundläggande utbildningen att vara en betydelsefull faktor. De osäkerheter som fortfarande finns i fråga om dessa faktorer talar för att Försvarsmakten bör utforma sin planering på ett sådant sätt att nya be- dömningar av behovet kan göras kontinuerligt under införandet av den

Prop. 2009/10:160

105

nya utbildningen och rekryteringsförfarandet. Särskilt gäller detta i fråga om den förväntade andelen som kommer att kunna rekryteras från ut- bildningen, där det råder en betydande skillnad mellan Försvarsmaktens respektive utredningens bedömningar. Regeringen utesluter inte att re- kryteringsgraden kan komma att bli lägre än den som Försvarsmakten antagit, vilket skulle innebära ett behov av större utbildningsvolymer än vad Försvarsmakten hittills planerat för. Myndigheten måste mot denna bakgrund upprätthålla en beredskap för att öka eller minska utbildnings- volymerna i förhållande till de erfarenheter som kommer att vinnas under de inledande åren.

Övergången från värnpliktsutbildningen till det nya systemet för ut- bildning och rekrytering innebär att särskilda rekryteringsåtgärder kom- mer att behövas under en övergångsperiod. I fråga om rekrytering till de stående och kontrakterade förbanden bör Försvarsmakten under åren 2010 och 2011 i första hand rekrytera personal som genomför grundut- bildning under 2010 (värnpliktsutbildning eller motsvarande frivillig utbildning) eller som har fullgjort militär grundutbildning under de se- naste åren. Under de senaste fem åren har mer än 40 000 personer ge- nomfört värnpliktsutbildning. Det är av stor betydelse att Försvarsmakten riktar rekryteringsinsatser mot denna grupp för att ta tillvara det intresse som finns.

Regeringen har i propositionen Ett användbart försvar redovisat be- dömningen att antalet personer i hemvärnet som uppfyller kontraktens krav på tjänstgöring bör öka till omkring 22 000. Samtidigt bör huvudde- len av hemvärnet omformas till mer kvalificerade nationella skyddsstyr- kor. Denna förstärkning innebär även att stora krav ställs på Försvars- maktens förmåga att rekrytera till hemvärnet, inte minst vad gäller de nationella skyddsstyrkorna. Även i fråga om hemvärnet kan det därför finnas anledning för Försvarsmakten att under de närmsta åren rikta särskilda rekryteringsinsatser mot personer som utbildats under de senas- te åren. Försvarsmakten bör vidare erbjuda avtal om tjänstgöring i hem- värnet i samtliga fall där den grundläggande militära utbildningen avslu- tats med godkända resultat men den enskilde inte har tecknat avtal om tjänstgöring i stående eller kontrakterade förband. På några års sikt och efter att personal har rekryterats till de stående och de kontrakterade förbanden bedömer regeringen att det kommer vara möjligt att rekrytera huvuddelen av hemvärnets personal från dessa förband. Under den över- gångsperiod som kommer att råda fram till dess finns dock skäl att även genomföra grundläggande militär utbildning som direkt syftar till att möta hemvärnets behov. Viss direktutbildning till hemvärnet kan också komma att behöva finnas kvar på lång sikt, bl.a. mot bakgrund av hem- värnets behov av att kunna rekrytera personal i alla delar av landet. Vida- re kan direktutbildning på lång sikt komma att vara nödvändigt om rekry- teringen till hemvärnet från det stående och kontrakterade förbanden skulle ge ett sämre utfall än förväntat. I detta sammanhang vill regering- en även framhålla de erfarenheter som utredningen redovisat och som visar att rekryteringsbasen för hemvärnet kan antas omfatta ett större antal än i fråga om anställd militär personal.

Prop. 2009/10:160

106

4.8Ansvarig myndighet för rekrytering av soldater och sjömän

Regeringens förslag: Totalförsvarets pliktverk ska byta namn till Total- försvarets rekryteringsmyndighet från och med 2011.

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör vara ansvarig myndig- het för rekrytering av soldater och sjömän. I detta bör bland annat ingå ansvar för marknadsföring och urval. Försvarsmakten bör besluta om vilka tester som ska föregå en grundläggande militär utbildning.

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet bör ansvara för att bedriva lämplighetsundersökning av totalförsvarspliktiga. Vidare bör myndighe- ten fortsatt ansvara för den centrala personalredovisningen av totalförsva- rets personal, att föra register över krigsplacerade totalförsvarspliktiga, att skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt eller civilplikt och att pröva ansökningar om rätt att vara vapenfri. Därutöver bör myndigheten mot avgift tillhandahålla urvalstester till Försvarsmakten och andra myn- digheter.

Försvarsmakten bör under en övergångsperiod åläggas att köpa urvals- tester av personer som sökt grundläggande militär utbildning från Total- försvarets rekryteringsmyndighet.

Förslaget från Utredningen om totalförsvarsplikten: Överensstäm- mer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen om totalför- svarsplikten har dock inte något förslag om nytt namn för Totalförsvarets pliktverk. Enligt utredningens förslag ska Försvarsmakten vidare under en övergångsperiod om fem till tio år åläggas att köpa nödvändiga ur- valstester av dem som ska antas till grundläggande militär utbildning från Totalförsvarets pliktverk.

Förslaget från Stödutredningen: Stödutredningen har föreslagit att Totalförsvarets pliktverk ska avvecklas senast den 31 december 2011. Vidare föreslår utredningen att Försvarsmakten ska få ansvaret för rekry- tering inklusive prövning och uttagning av myndighetens samtliga perso- nalkategorier. Enligt utredningen bör prövningen och uttagningen för- enklas väsentligt och registerhållningen i fråga om militär personal ratio- naliseras. Utredningen bedömer att förslagen innebär en årlig besparing om ca 150 miljoner kronor.

Remissinstanserna: Sammanfattningsvis avstyrker huvuddelen av re- missinstanserna förslaget från Stödutredningen om avveckling av Total- försvarets pliktverk (bl.a. Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Officers- förbundet, Sveriges reservofficersförbund, Totalförsvarets pliktverk och

Värnpliktsrådet) och tillstyrker istället det förslag som lämnats av Utred- ningen om totalförsvarsplikten.

Försvarsmakten anser att Stödutredningens förslag kan få allvarliga konsekvenser för införandet av det nya personalförsörjningssystemet. Enligt Försvarsmakten är det väsentligt att den kunskap och kompetens inom test- och urvalsområdet som Totalförsvarets pliktverk innehar vid- makthålls och att Försvarsmakten fortsatt ges möjlighet att upphandla test och urval på det sätt som idag genomförs av andra myndigheter som Polisen och Tullverket. Försvarsmakten menar att de tidsförhållanden och den rationalisering utredaren anger för förändring av den verksamhet

Prop. 2009/10:160

107

Totalförsvarets pliktverk idag bedriver kan få allvarliga konsekvenser för Prop. 2009/10:160 införandet av det nya personalförsörjningssystemet i allmänhet och frivil-

lig grundutbildning i synnerhet. Frågan om Totalförsvarets pliktverk bör prövas på nytt först när det nya systemet är infört och fungerande.

Huvuddelen av remissinstanserna bejakar att Försvarsmakten ska vara ansvarig myndighet för rekrytering av soldater och sjömän – vilket båda utredningarna föreslår – och ser positivt på att urvalsverksamheten av- giftsfinansieras.

I fråga om registerverksamheten anför Försvarsmakten bl.a. att en centraliserad redovisning av totalförsvarets personal är nödvändig så länge totalförsvarspliktig (icke anställd) personal är krigsplacerad. Läns- styrelsen i Värmlands län anför att Totalförsvarets pliktverk i praktiken är den enda myndighet som, genom sina väl fungerande registerorganisa- tion, kan ansvara för en centraliserad personalredovisning.

Statskontoret anser inte att betänkandet från Utredningen om totalför- svarsplikten tillräckligt klart redovisar andra lösningar än Totalförsvarets pliktverk som huvudman för personalredovisningen, exempelvis För- svarsmakten. Statskontoret saknar en bredare analys av vilka uppgifter som förutsätter fortsatt verksamhet vid Totalförsvarets pliktverk och vilka uppgifter som på kort och lång sikt kan överföras till andra aktörer. Statskontoret anser vidare att det är tveksamt med en så lång övergångs- period som fem till tio år för kunskapsöverföring och kompetensupp- byggnad inom Försvarsmakten. I fråga om Stödutredningens förslag ställer sig Statskontoret tveksam till realismen i bedömningen att före- slagna förändringar kan medföra en besparing motsvarande 90 procent av nuvarande anslagsnivå, främst mot bakgrund av de omfattande rationali- seringar som genomförts inom Totalförsvarets pliktverk under senare år.

Totalförsvarets pliktverk delar inte uppfattningen att testverksamheten på sikt bör konkurrensutsättas. Verket anför bland annat att samhällsin- tresset av insyn i Försvarsmaktens rekryteringsprocess bäst tillvaratas när en i förhållande till Försvarsmakten oberoende statlig myndighet utför testerna. Vidare föreslår myndigheten bland annat att den ska byta namn till Centrum för urval.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ansvarig myndighet för rekryteringen

Enligt regeringen är det en naturlig ordning i ett system som är baserat på frivillighet att Försvarsmakten har det samlade ansvaret för rekryteringen av all militär personal och därmed även det yttersta ansvaret för sin egen rekryteringsverksamhet. Detta gäller även i fråga om den grundläggande militära utbildningen som i förlängningen syftar till tjänstgöring inom olika befattningar inom Försvarsmakten.

Med ett uttalat ansvar för Försvarsmakten i fråga om rekryteringen av gruppbefäl, soldater och för hela rekryteringsprocessen bör bättre förut- sättningar skapas för ökad flexibilitet och kostnadseffektivitet.

Regeringen redovisar i avsnitt 4.9, Försvarsmaktens framtida rekryte- ring, sina bedömningar i fråga om utgångspunkterna för Försvarsmaktens framtida rekryteringsverksamhet.

108

Test- och urvalsverksamheten

Försvarsmaktens verksamhet ställer särskilda krav på att de som deltar i verksamheten har de rätta fysiska och psykiska förutsättningarna. De tester som görs innan uttagningen måste därför säkerställa att inte olämp- liga personer väljs ut till Försvarsmaktens utbildningar. Mot denna bak- grund är det av stor vikt att den unika kompetens som har byggts upp vid Totalförsvarets pliktverk i fråga om fysiska, psykiska och medicinska tester samt andra utredningar av den enskildes personliga förhållanden kan tas tillvara inom test- och urvalsverksamheten i samband med en övergång till ett militärt personalförsörjningssystem som baseras på fri- villighet. Att sådan kompetens tillvaratas är även nödvändigt för den beredskap som måste finnas för att kunna personalförsörja det militära försvaret genom tillämpning av skyldigheten att mönstra eller fullgöra värnplikt och civilplikt ifall försvarsberedskapen skulle kräva detta.

Stödutredningen och Utredningen om totalförsvarsplikten har delvis haft motsvarande uppdrag i fråga om rekrytering, prövning, uttagning och registerhållning av militär personal. Båda utredningarna har haft uppdraget att föreslå en mer kostnadseffektiv verksamhet. Båda utred- ningarna innehåller förslaget att huvudmannaskapet för rekryteringen ska föras över till Försvarsmakten.

I enlighet med regeringens uppdrag den 30 juli 2009 har Försvarsmak- ten och Totalförsvarets pliktverk i oktober 2009 redovisat en bedömning av de ekonomiska konsekvenserna utifrån förslagen från Utredningen om totalförsvarsplikten respektive Stödutredningen i fråga om prövning och uttagning av militär personal m.m. (dnr Fö2008/3223/MIL). Med ut- gångspunkt från förslagen och myndigheternas kompletterande redovis- ning bedömer regeringen att förslaget från Utredningen om totalförsvars- plikten bör möjliggöra en betydande besparing i förhållande till dagens kostnader för verksamheten. Den eventuella ytterligare besparing som Stödutredningens förslag skulle kunna innebära framstår som osäker på grund av andra kostnader som kan tillkomma. Till exempel riskerar en lägre grad av precision i det urval som föregår den grundläggande militä- ra utbildningen i förlängningen leda till högre utbildningsbehov. Reger- ingen kan vidare konstatera att omställningskostnaderna för att genomfö- ra Stödutredningens förslag skulle vara väsentligt högre än i fråga om förslaget från Utredningen om totalförsvarsplikten.

Enligt regeringens mening framstår det som naturligt att urvalsverk- samheten på sikt bör överföras till Försvarsmakten eller upphandlas av Försvarsmakten av externa aktörer i konkurrens. För närvarande är det emellertid svårt att finna någon annan aktör på marknaden än Totalför- svarets pliktverk som har tillräckliga kunskaper om urval av militär per- sonal. Den nödvändiga kompetensen finns inte inom Försvarsmakten och bedöms heller inte vara möjlig att bygga upp inom denna myndighet under de närmaste åren utan att övergången till det nya rekryteringssy- stemet riskerar att allvarligt försvåras eller äventyras. Detta leder reger- ingen till slutsatsen att urvalsverksamheten vid Totalförsvarets pliktverk, under en övergångstid, bör bestå och garanteras som en extern resurs utanför Försvarsmaktens organisation. I likhet med vad Försvarsmakten anfört bör frågan om myndighetsstrukturen därför prövas på nytt först när det nya systemet är infört och fungerande.

Prop. 2009/10:160

109

Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att Försvarsmakten bör åläggas att under en övergångsperiod köpa urvalstester av personer som sökt grundläggande militär utbildning från Totalförsvarets pliktverk (från den 1 januari 2011 Totalförsvarets rekryteringsmyndighet, se ne- dan).

Totalförsvarets rekryteringsmyndighet

För att på ett tydligare sätt återspegla de uppgifter som myndigheten kommer att fullgöra framöver i enlighet med regeringens förslag bör namnet Totalförsvarets pliktverk ändras till Totalförsvarets rekryterings- myndighet från och med 2011.

I samband med att skyldigheten att genomgå mönstring inte tillämpas kommer test- och urvalsverksamheten att upphöra vad gäller totalför- svarspliktiga som ska skrivas in för värnplikt eller civilplikt. Detta får till följd att myndigheten, när det gäller testverksamhet, uteslutande kommer att arbeta på uppdrag av andra myndigheter.

För att stimulera kostnadseffektiva lösningar bör Totalförsvarets rekry- teringsmyndighets stöd till Försvarsmakten i fråga om test och urval avgiftsfinansieras. I ett system där Försvarsmakten är ansvarig för alla led i sin rekrytering har myndigheten möjlighet att styra både antalet individer som ska genomgå tester och vad som ska mätas i testerna. Detta är inte möjligt i dagens system där antalet som ska mönstras istället av- görs av hur många som Totalförsvarets pliktverk bedömer har förutsätt- ningar att skrivas in för värn- eller civilplikt samt det anslag myndigheten tilldelas. Försvarsmakten får därmed ökade möjligheter att påverka de kostnader som myndigheten betalar. Övergången till frivillig rekrytering och den nya grundläggande militära utbildningen bör medföra möjlighe- ter att genomföra förenklingar och rationaliseringar av testverksamheten inom ramen för en bibehållen kvalitet

I fråga om lämplighetsundersökningen av totalförsvarspliktiga gör re- geringen i huvudsak samma bedömning som i fråga om urvalsverksam- heten, det vill säga att en överföring av denna verksamhet till Försvars- makten under de närmsta åren inte kan ske utan att riskera att allvarligt försvåra införandet av det nya rekryteringssystemet. Det är vidare lämp- ligt ur ett verksamhetsperspektiv att lämplighetsundersökningen och urvalsverksamheten hålls samman inom en myndighet. Mot denna bak- grund bör Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ansvara för att genom- föra lämplighetsundersökningen av totalförsvarspliktiga. I denna verk- samhet ingår också informationsinsatser till totalförsvarspliktiga i sam- band med lämplighetsundersökningen. Däremot bör myndigheten inte längre i övrigt bedriva verksamhet som syftar till att öka ungdomars kunskaper om totalförsvaret. Genomförandet av lämplighetsundersök- ningen bör vara anslagsfinansierad.

Totalförsvarets pliktverk har idag till uppgift att genomföra personal- redovisning, vilket innefattar bland annat att placera personal för tjänst- göring under höjd beredskap och krig. Totalförsvarets pliktverk är även ansvarig myndighet för att skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt eller civilplikt. Myndigheten för register över alla krigsplacerade total- försvarspliktiga samt över hälso- och sjukvårdspersonal. Detta personal-

Prop. 2009/10:160

110

redovisningsansvar påverkas inte direkt av att Försvarsmakten föreslås bli huvudman för sin egen rekryteringsverksamhet. Mot bakgrund av Totalförsvarets rekryteringsmyndighets fortsatta ansvar i fråga om ur- valstjänster och genomförandet av lämplighetsundersökningen av total- försvarspliktiga bedömer regeringen att myndigheten även fortsatt bör ha ett ansvar för personalredovisningen. För att säkerställa att myndigheten har tillgång till uppgifter som är viktiga ur ett totalförsvarsperspektiv om personal som har utbildats på frivillig väg avser regeringen att ålägga Försvarsmakten att lämna information till Totalförsvarets rekryterings- myndighet om totalförsvarspliktiga som har genomgått frivillig militär utbildning eller tjänstgöring inom Försvarsmakten. Totalförsvarets rekry- teringsmyndighet kommer även fortsättningsvis att ha ett ansvar för att skriva in totalförsvarspliktiga för värnplikt eller civilplikt och för att pröva ansökningar om rätt att vara vapenfri.

I fråga om verksamheten vid Totalförsvarets pliktverk under inneva- rande år innebär regeringens förslag och bedömningar sammanfattnings- vis att mönstringsverksamheten kommer att fortsätta till och med den 30 juni 2010. Därefter bör myndigheten genomföra testverksamhet ut- ifrån Försvarsmaktens behov samt fortsatt genomföra lämplighetsunder- sökning av totalförsvarspliktiga och upprätthålla verksamheten i fråga om krigsplacering samt stöd och service i frågor avseende bemanning med totalförsvarspliktiga och personalredovisning. I enlighet med reger- ingens förslag om att lagen om totalförsvarsplikt ska gälla lika för kvin- nor och män kommer lämplighetsundersökningen även att omfatta total- försvarspliktiga kvinnor. Myndigheten bör även fortsatt ha möjlighet att inom sitt verksamhetsområde åta sig uppdrag från andra myndigheter och andra med bemanningsansvar inom totalförsvaret.

Enligt regeringens bedömning bör den verksamhet vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet som kan hänföras till det militära försvaret, det vill säga i huvudsak urvalsverksamheten inför den grundläggande militä- ra utbildningen, personalredovisning och stöd och service samt lämplig- hetsundersökningen av totalförsvarspliktiga, kunna bedrivas till en kost- nad om drygt 100 miljoner kronor per år. Av denna kostnad bedömer regeringen att cirka tre fjärdedelar kommer att utgöras av kostnader för Försvarsmakten i samband med antagning till den grundläggande militä- ra utbildningen och avgifter till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet för personalredovisning samt urval som genomförs för Försvarsmaktens räkning. Övriga kostnader är till största delen hänförliga till administra- tion vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och genomförandet av lämplighetsundersökningen av totalförsvarspliktiga. I förhållande till dagens kostnader för motsvarande verksamhet innebär detta en reducer- ing om mer än 70 miljoner kronor per år eller över 40 procent. Regering- en bedömer vidare den samlade omställningskostnaden för reformen till mellan 100 och 150 miljoner kronor, varav merparten utgörs av avveck- lingskostnader vid Totalförsvarets rekryteringsmyndighet från och med 2010.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om närmare kon- sekvenser för anslagen för verksamheten vid Totalförsvarets pliktverk och Försvarsmakten i budgetpropositionen för 2011. Vad gäller de av- vecklingskostnader som faller ut under innevarande år avser regeringen

Prop. 2009/10:160

111

att återkomma till riksdagen under våren på tilläggsbudget till stadsbud- Prop. 2009/10:160 geten för 2010.

4.9Framtida krav på rekryteringsverksamheten

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör – inom ramen för sitt ansvar för myndighetens personalförsörjning – även ansvara för att närmare utforma och genomföra rekryteringsverksamheten.

Försvarsmakten bör under 2010 och 2011 prioritera utformningen av ändamålsenliga och effektiva metoder för rekrytering på grundval av analyser av personalbehovet och de målgrupper som rekryteringen bör rikta sig till.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som yttrat sig över ut- redningen i denna del – däribland Totalförsvarets pliktverk, Arbetsför- medlingen, Sveriges reservofficersförbund och Värnpliktsrådet – delar utredningens bedömningar.

Totalförsvarets pliktverk anför i denna del bl.a. att det i grunden måste finnas ett förtroende hos allmänheten för Försvarsmaktens verksamhet för att det nya systemet ska bli framgångsrikt. Arbetsförmedlingen ser positivt på förslaget att samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och För- svarsmakten bör fördjupas. Värnpliktsrådet framhåller att information som ges i syfte att rekrytera personal måste vara objektiv och saklig för att utbildningen ska motsvara de förväntningar som marknadsförts. Vida- re framhåller Värnpliktsrådet bl.a. att Försvarsmaktens verksamhet måste präglas av en transparens och att information måste präglas av öppenhet och ärlighet.

Skälen för regeringens bedömning

Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet idag

Försvarsmakten har en lång erfarenhet av rekrytering till olika militära personalkategorier. Rekrytering har skett bland annat till officersutbild- ningen, utlandsstyrkan (dit även rekrytering av civila kompetenser har skett) och hemvärnet. Gemensamt för denna rekrytering är att den har fokuserat på personer med en personlig erfarenhet av Försvarsmakten. Erfarenhet finns dock även av rekrytering av personer som inte har full- gjort värnplikt, exempelvis vid rekrytering till specialistbefattningar.

Eftersom rekryteringsunderlaget bland dem som har fullgjort värn- pliktsutbildning endast kan tillgodose en mindre del av rekryteringsbe- hovet i fråga om officerare har Försvarsmakten under senare år infört en ny utbildning, den så kallade aspirantutbildningen, som genomförs på frivillig grund. Denna riktar sig till personer som inte har fullgjort värn- pliktsutbildning, men som är intresserade av utbildning till och anställ- ning som officer. Den första aspirantutbildningen påbörjades i januari 2009. Försvarsmaktens rekrytering till officersyrket har på senare år

112

vidare utsträckts till att även omfatta ett antal årsgrupper av personer som tidigare genomgått värnpliktsutbildning.

Därutöver har Försvarsmakten erbjudit utbildning i hemvärnets regi för personer som inte har fullgjort värnplikt men som är intresserade av tjänstgöring inom hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna. Utbild- ningen har främst genomförts i områden varifrån uttaget av värnpliktiga har varit ringa. Under 2010 utbildas cirka 600 personer på detta sätt.

För rekrytering till de internationella fredsfrämjande insatserna har den huvudsakliga målgruppen hittills bestått av personer som har fullgjort grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Samma problematik som för officersrekryteringen – till följd av minskade värnpliktskullar – gör sig emellertid i allt högre grad gällande även för rekrytering till den internationella verksamheten. Regeringen kan konstatera att kommunika- tionskostnaderna för rekrytering till internationell verksamhet hittills har varit relativt låga jämfört med annan typ av rekrytering. En förklaring till detta är att rekryteringen riktar sig till personer som redan är förtrogna med verksamheten och som i många fall redan tjänstgjort vid något till- fälle.

Rekryteringen till den nya aspirantutbildningen skiljer sig från övrig rekrytering till militära befattningar inom Försvarsmakten genom att rekryteringen i sin helhet har varit externt inriktad. Rekryteringen till en framtida grundläggande militär utbildning kommer på motsvarande sätt att behöva rikta sig till personer utan tidigare erfarenhet av Försvarsmak- ten, i synnerhet efter att det har gått ett antal år sedan reformens genom- förande.

Krav på Försvarsmaktens framtida rekrytering

Övergången till ett system som bygger på rekrytering på frivillig grund kommer att ställa helt nya krav på Försvarsmaktens förmåga att ta till vara det intresse som visas för dess verksamhet. I första hand kommer det att vara Försvarsmaktens ansvar att, som en del av ansvaret för myn- dighetens personalförsörjning, närmare utforma och genomföra det nya systemet. Det krävs emellertid att samtliga berörda aktörer, däribland till exempel stödmyndigheterna inom det militära försvaret, andra myndig- heter och frivilligorganisationer, samverkar med Försvarsmakten för att reformen ska kunna genomföras framgångsrikt. Även den politiska nivån har ett ansvar för att Försvarsmakten har förutsättningar att möta de nya kraven med utgångspunkt från tilldelade resurser och de bestämmelser som styr verksamheten.

Enligt regeringens mening kommer övergången till rekrytering på fri- villig grund att kräva en tydligare information och kommunikation till de personer som kan vara intresserade av att engagera sig i Försvarsmakten om det militära försvaret, dess uppgifter och förmåga. Vidare kommer högre krav att ställas på att informera och kommunicera om bakgrunden till Försvarsmaktens verksamhet i såväl Sverige som i omvärlden, samt hur den enskilde personen kan finna en roll i och bidra till verksamheten. Därutöver är det nödvändigt att på ett bättre sätt än tidigare förmedla information om den kompetens som militär tjänstgöring och utbildning innebär.

Prop. 2009/10:160

113

För att möta dessa krav på information och kommunikation är enligt regeringen flera olika typer av insatser nödvändiga. För det första ställs krav på den renodlade informationsverksamheten, som till största delen bedrivs av Försvarsmakten, men även av andra myndigheter i samverkan med Försvarsmakten, såsom Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap när det gäller försvarsinformation i ett bredare perspektiv och Total- försvarets pliktverk när det gäller information i samband med lämplig- hetsundersökningen av totalförsvarspliktiga. Informationsarbetet inom Försvarsmakten bör ta sig uttryck i såväl centrala som lokala insatser. De frivilliga försvarsorganisationerna bör bidra till Försvarsmaktens framti- da rekrytering av soldater och sjömän. Försvarsmakten bör därför analy- sera på vilket sätt de frivilliga försvarsorganisationerna bör och kan an- vändas för att åstadkomma en effektiv informationsverksamhet.

För det andra kräver ett framgångsrikt informationsarbete att För- svarsmakten är synlig i samhället, genom till exempel övningsverksam- het, rekrytering eller informationsinsatser. Den nya grundläggande mili- tära utbildningen – som kommer att bedrivas på flera olika platser i lan- det flera gånger per år – är ett exempel på en verksamhet som ger goda förutsättningar för att skapa en sådan synlighet.

För det tredje finns enligt regeringen ett tydligt ansvar även för den po- litiska nivån att informera och kommunicera i frågor som rör Försvars- makten och den försvarspolitiska inriktningen, inte minst i fråga om betydelsen av det militära försvaret och bakgrunden till dess verksamhet i Sverige och världen.

Det nya personalförsörjningssystemet kommer att ställa höga krav på Försvarsmakten som arbetsgivare. Den som är rekryterad på frivillig grund kommer att ha möjlighet att ställa berättigade krav på att utbild- ning och tjänstgöring genomförs på ett effektivt sätt och att denna har ett innehåll som uppfattas som utvecklande och meningsfullt för den enskil- de. Att en stor del av personalen i framtiden kommer att vara äldre och ha med sig erfarenheter av annan verksamhet innebär att deras krav kommer att vara än högre. Denna utveckling ger enligt regeringen förut- sättningar för en högre kvalitet i verksamheten.

Förtroendet för Försvarsmakten och allmänhetens syn på betydelsen av dess verksamhet och myndighetens förmåga att lösa sina uppgifter är på lång sikt de viktigaste faktorerna för att myndigheten ska uppfattas som en attraktiv arbetsgivare. Detta innebär att det individuella intresset för ett engagemang inom Försvarsmakten inte enbart påverkas av vilka vill- kor, utvecklingsmöjligheter med mera som erbjuds under en anställning, utan även av den bild potentiella anställda har av myndigheten och dess verksamhet. De direkta marknadsföringsåtgärderna utgör på så sätt bara en del av vad som skapar Försvarsmaktens attraktionskraft. För att rekry- teringen ska kunna vara effektiv krävs vidare att de förväntningar som ges av marknadsföringen motsvarar det Försvarsmakten erbjuder. Detta understryker vikten av att Försvarsmaktens kommunikation i alla lägen präglas av korrekt information, öppenhet och ärlighet.

Samtidigt är det givetvis av stor betydelse för rekryteringen att För- svarsmakten uppfattas som en attraktiv potentiell arbetsgivare. För- svarsmaktens attraktionskraft som arbetsgivare förutsätter att utbildning, anställning eller tjänstgöring i Försvarsmakten uppfattas som utvecklan- de av både arbetstagare och andra arbetsgivare. Under den grundläggan-

Prop. 2009/10:160

114

de militära utbildningen är det nödvändigt att erbjuda goda utbildnings- förhållanden, förmåner och övriga villkor som upplevs rimliga. Erfaren- heterna från tidigare rekrytering visar även att yrkes- och utbildningsin- formation samt vilka behörighetskrav som har ställts har varit viktiga grundläggande delar av marknadsföringen.

Regeringen vill i detta sammanhang även understryka att en övergång till en personalförsörjning som baseras på frivillighet kommer att medfö- ra delvis nya krav i fråga om förhållningssättet mellan personalkategori- er. Gruppen totalförsvarspliktiga har hittills varit en specifik personalka- tegori bland Försvarsmaktens personal vilket har påverkat såväl förhål- landen som umgängesformer gentemot andra personalkategorier. Refor- men innebär att några totalförsvarspliktiga normalt sett inte längre kom- mer att finnas i organisationen. I stället kommer de personer som genom- för grundläggande militär utbildning att befinna sig där av egen vilja. Ur myndighetens perspektiv är syftet med den grundläggande utbildningen en efterföljande rekrytering av medarbetare. Att de som genomgår ut- bildningen behandlas som framtida kollegor är nödvändigt för att För- svarsmakten ska betraktas som en attraktiv arbetsgivare. Att personalka- tegorier behandlas olika – utom i de fall tjänstgöringen kräver detta – kommer däremot att uppfattas som oacceptabelt. Mot denna bakgrund är det nödvändigt för Försvarsmaktens framtida attraktionskraft att eventu- ella otidsenliga och ojämlika traditioner som inte är förenliga med detta synsätt upphör. I stället bör de stora kunskaper om modernt ledarskap som finns inom myndigheten tas till vara och ytterligare utvecklas.

Rekrytering till Försvarsmaktens militära verksamhet uppvisar specifi- ka särdrag jämfört med rekrytering till civil verksamhet, eftersom bas- kunskaper i form av militär utbildning krävs för det stora flertalet tjäns- ter. Vid införandet av en rekrytering och grundutbildning som till alla delar kommer att genomföras på frivillig grund finns anledning för För- svarsmakten att dra lärdom både av tidigare rekryteringsverksamhet inom myndigheten och av andra aktörers erfarenheter.

Majoriteten av den militära personal som idag tjänstgör inom För- svarsmakten har egen erfarenhet av värnpliktsutbildning. I samband med att denna personal rekryterades hade de redan en god uppfattning av Försvarsmaktens – och sina egna – uppgifter. En följd av detta har sanno- likt varit att Försvarsmakten i sin rekrytering till lediga tjänster inte be- hövt avsätta lika stora resurser för information om verksamhetens inne- håll som annars hade varit fallet. Kunskaperna om Försvarsmakten och dess verksamhet kommer mot denna bakgrund troligtvis att vara mindre hos stora delar av de målgrupper som rekryteringen kommer att rikta sig till än vad som är fallet i dag.

Mot denna bakgrund är det enligt regeringen naturligt att rekryterings- kostnaderna för Försvarsmakten ökar i det nya systemet jämfört med vad som varit fallet under tillämpningen av totalförsvarsplikten. Denna ökade kostnad ska dock sättas i relation till den besparing som det nya systemet för rekrytering och grundutbildning innebär totalt sett. Regeringen kan konstatera att Försvarsmakten har bedömt att rekryteringskostnaderna under de kommande tre åren kommer att uppgå till runt 230 miljoner kronor per år för att rekrytera ett tillräckligt antal personer till den grund- läggande militära utbildningen för att möta insatsorganisationens behov, medan utredningen har bedömt kostnaden till cirka 120 miljoner kronor

Prop. 2009/10:160

115

per år. Enligt regeringen måste det vara Försvarsmakten som inom ramen för sitt ansvar för myndighetens personalförsörjning beslutar vilka medel som ska användas för rekryteringsinsatser. Samtidigt vill regeringen framhålla vikten av att Försvarsmakten snabbt finner metoder att genom analyser av målgruppen och personalbehovet utforma en så kostnadsef- fektiv rekrytering som möjligt.

Som utredningen har redovisat visar internationella erfarenheter att en lokal förankring kan vara en mycket betydelsefull faktor vid rekrytering. Regeringen har ovan redovisat bedömningen att betydelsen av den lokala verksamheten talar för att beslut om antagning till en kompletterande grundutbildning, annan utbildning, anställning eller tjänstgöring inom hemvärnet i normalfallet bör fattas på förbands- eller skolnivå. Enligt regeringens mening talar erfarenheterna även för att en betydande del av Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet bör bedrivas på det lokala pla- net. I linje med detta bör Försvarsmakten därför bedriva marknadsföring och andra rekryteringsinsatser vid förband, utbildningsgrupper och andra verksamhetsställen.

Regeringen kan i detta sammanhang konstatera att utredningen har framhållit att Försvarsmakten bör analysera möjligheterna till fördjupat samarbete med Arbetsförmedlingen. Regeringen delar – liksom Arbets- förmedlingen i sitt remissvar - utredningens bedömning i denna del. Ge- nom en samverkan med Arbetsförmedlingens kontor runt om i landet skulle Försvarsmakten sannolikt på ett effektivt sätt kunna få ett omfat- tande genomslag för sitt rekryteringsarbete på det lokala planet.

Som utredningen har påtalat visar internationella erfarenheter att det är av stor betydelse att personer som visar ett intresse för Försvarsmakten kan erbjudas grundutbildning så snabbt som möjligt. Det är angeläget att Försvarsmakten tar tillvara den kunskapen. Detta förutsätter i sin tur att Försvarsmakten ställer krav på att testförfarande kan genomföras fortlö- pande över året.

I detta sammanhang finns även anledning att lyfta fram att allmänhe- tens förtroende för Försvarsmaktens verksamhet påverkas av hur myn- digheten porträtteras i media. Av denna anledning är det av vikt att För- svarsmakten har en beredskap för att snabbt agera vid exempelvis felak- tig rapportering. I ett bredare perspektiv gäller detta oavsett om en hän- delse som rapporterats har anknytning till Försvarsmaktens verksamhet inom eller utom landet. I fråga om möjligheterna att särskilt hantera kritik som uppkommer vid internationella insatser redovisar regeringen sina bedömningar i avsnitt 5.13.

Det är naturligt att möjligheterna att rekrytera personal kommer att på- verkas av yttre förutsättningar såsom till exempel ekonomisk konjunktur och demografiska förhållanden. Enligt regeringen kan dock eventuella rekryteringssvårigheter som är en följd av sådana förhållanden inte tillå- tas påverka de grundläggande krav som ställs på de personer som antas till utbildning eller tjänstgöring inom Försvarsmakten. Det vore på sikt negativt för rekryteringsförmågan om det skapades en bild av att tjänst- göring inom Försvarsmakten ställer lägre krav på den enskildes kvalifi- kationer än andra arbeten. Att upprätthålla relevanta krav på personalen är på så sätt en del i att bibehålla en stark rekryteringskraft.

I enlighet med vad regeringen tidigare beskrivit kommer den nya grundläggande militära utbildningen att införas successivt under åren

Prop. 2009/10:160

116

2010–2012. Enligt regeringens mening är det av största vikt att Försvars- makten utnyttjar den tidsfrist som det successiva införandet innebär väl, och genomför nödvändiga åtgärder för att kunna möta det sammanlagda personalbehovet i fråga om militär personal genom den grundläggande militära utbildningen från och med 2012. Det inriktningsbeslut som re- geringen har fattat i fråga om Försvarsmaktens verksamhet 2010-2012 samt det beslut regeringen har fattat i fråga om inriktningen för plane- ringen av det nya systemet för rekrytering och grundutbildning kommer att vara ett stöd för Försvarsmakten i det fortsatta arbetet. Regeringen följer därutöver kontinuerligt införandet av det nya systemet genom den rapportering som inkommer från Försvarsmakten.

Särskilt om vikten av behovs- och målgruppsanalys

För att lyckas med den framtida rekryteringen är det väsentligt att För- svarsmakten finner metoder för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt använda marknadsföringsinsatser. Information om de målgrupper som rekryteringen ska rikta sig till är en förutsättning för en effektiv rekrytering. Det är därför av avgörande betydelse att Försvarsmakten snabbt skaffar sig kunskap om vilka grupper som har intresse för och förmåga att genomgå den grundläggande militära utbildningen och som i förlängningen kan vara möjliga att rekrytera. En förutsättning för rekryte- ringsarbetet är givetvis myndighetens personalplanering, som ger vid handen hur många personer av olika kategorier som behövs för att fullgö- ra de uppdrag myndigheten har att utföra. Försvarsmakten bör under perioden 2010 och 2011 prioritera utformningen av ändamålsenliga och effektiva metoder för rekrytering.

Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet och de behovs- och mål- gruppsanalyser som ligger till grund för denna måste ständigt utvecklas för att vara i fas med samhällsutvecklingen och för att kunna anpassas efter behov hos både Försvarsmakten och enskilda.

Regeringen vill i detta sammanhang framhålla de slutsatser som redo- visats av utredningen i fråga om vilka målgrupper som på en övergripan- de nivå kan vara aktuella när det gäller rekryteringen till den grund- läggande militära utbildningen. Enligt utredningen bör marknadsföringen av den grundläggande utbildningen riktas både till personer som hyser ett visst intresse för Försvarsmakten, men som känner tvekan till ett mer långsiktigt engagemang, och till personer som redan innan utbildningen är intresserade av vissa specifika befattningar eller fortsatta utbildnings- vägar inom Försvarsmakten. För att uppnå effektivitet i rekryteringen bör dock kommunikationen i förhållande till dessa grupper utformas och anpassas på olika sätt.

I rekryteringsarbetet är särskilda ansträngningar motiverade för att åstadkomma en jämnare könsfördelning bland dem som rekryteras, ge- nom att öka andelen kvinnor, samt i övrigt sträva efter en representativ sammansättning med hänsyn till ursprung och tillhörighet till minoritets- grupper. Det är vidare angeläget att Försvarsmakten fortsätter arbetet med mångfalds- och värdegrundsfrågor, utifrån perspektivet att myndig- heten måste vara en intressant arbetsgivare även för grupper som i dag är underrepresenterade i verksamheten.

Prop. 2009/10:160

117

En persons inställning till en viss specifik befattning kan givetvis för- Prop. 2009/10:160 ändras under utbildningens gång. På samma sätt kan möjligheterna för

tjänstgöring i en specifik befattning påverkas genom ökade kunskaper om personens förutsättningar eller förändrade behov inom Försvarsmak- ten. För att åstadkomma en effektiv rekrytering krävs att Försvarsmakten förmår att hantera sådana ändrade förhållanden på ett flexibelt sätt. För- svarsmakten bör i den utsträckning det är möjligt vara lyhörd för enskilda önskemål utifrån individens förutsättningar. Under den grundläggande militära utbildningen är det naturligtvis viktigt att Försvarsmakten genomför särskilda informations- och rekryteringsinsatser gentemot de individer som är osäkra om sin fortsatta utvecklingsbana.

I fråga om rekrytering till hemvärnet konstaterar regeringen att utred- ningen har pekat på att rekryteringsgrunden för hemvärnet troligen i stor utsträckning består av andra personer än de som är intresserade av tjänst- göring inom övriga Försvarsmakten. Mot denna bakgrund bör Försvars- makten genomföra särskilda målgruppsanalyser i fråga om rekryteringen till hemvärnet. I detta arbete bör Försvarsmakten särskilt beakta de erfa- renheter som finns av hemvärnets tidigare rekrytering.

4.10Information om försvar och krisberedskap

Regeringens bedömning: Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap bör – inom ramen för sitt ansvar att samordna information om skydd mot olyckor, krisberedskap och totalförsvar samt säkerhetspoli- tik – fortsätta att utveckla sitt arbete för att finna lämpliga arbetsfor- mer för myndigheters samverkan när det gäller information om områ- det försvar. Vidare bör myndigheten arbeta för att finna effektiva me- toder för informationsspridning med utgångspunkt från de målgrupper som kan identifieras.

Information om försvar och om krisberedskap bör distribueras till samtliga kvinnor och män som åläggs att medverka till utredning om sina personliga förhållanden. Myndigheten för samhällsskydd och be- redskap bör ha ansvaret för att utarbeta denna information.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår dock även att en ny journalistisk publi- kation ska inrättas för att bevaka försvarsområdet.

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinsatser som yttrat sig om förslaget, däribland Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvarets pliktverk, Statskontoret, Försvarshögsko- lan och Officersförbundet, tillstyrker i allt väsentligt utredningens för- slag.

Värnpliktsnytt och Värnpliktsrådet tillstyrker förslaget att en ny journa- listisk publikation ska inrättas för att bevaka försvarsområdet, medan

Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap avstyrker utredningens förslag i denna del.

118

Skälen för regeringens bedömning

Samordning av information om försvar och samhällets krisberedskap

Idag finns flera olika myndigheter, institutioner och organisationer som bidrar till att sprida kunskap om försvar och om krisberedskap. En stor mängd information om försvar och samhällets krisberedskap finns till exempel samlad på olika webbplatser. Även frivilligorganisationer som exempelvis Civilförsvarsförbundet och Svenska Röda Korset bedriver utbildning på området. Utredningen har samtidigt pekat på att kunskaps- nivån hos allmänheten vad gäller det civila och militära försvaret är låg trots den stora mängd information som finns tillgänglig.

Regeringen har ovan redovisat sina bedömningar i fråga om kraven på rekryteringen till Försvarsmakten. Enligt regeringens mening bör det göras en distinktion mellan den form av kommunikationsverksamhet som i ett bredare perspektiv syftar till att informera om Försvarsmakten och dess uppdrag, och den kommunikation som mer direkt syftar till att re- krytera personal. Som redan nämnts kan en god kunskap om Försvars- makten och dess verksamhet bland allmänheten bidra till att skapa förut- sättningar för en framgångsrik rekrytering, eftersom Försvarsmaktens attraktionskraft påverkas av det förtroende som finns för myndigheten. En sammanblandning mellan dessa verksamheter bör dock inte göras.

En konsekvens av att större delen av den manliga årsklassen tidigare genomförde värnplikts- och civilpliktsutbildningen var i viss utsträckning att ökad kunskap spreds om försvaret. De senaste decenniernas minskade utbildningsbehov har emellertid kraftigt begränsat denna effekt av ut- bildningen. Enligt regeringens mening finns mot denna bakgrund anled- ning att förbättra informationen om försvarsfrågor i ett bredare perspek- tiv. Försvarsmakten har en viktig roll i detta arbete, men information av allmän karaktär bör separeras från den kommunikation som syftar till att rekrytera personal till verksamheten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har redan idag till upp- gift att, tillsammans med andra berörda aktörer, verka för en sammanhål- len information om skydd mot olyckor, krisberedskap och totalförsvar samt säkerhetspolitik. Myndigheten driver bland annat webbplatser om krisberedskap och säkerhetspolitik. Vidare finns i myndighetens regi ett informationsråd med deltagande från andra myndigheter som bedriver informationsarbete i försvarsfrågor.

Enligt regeringens mening bör Myndigheten för samhällsskydd och be- redskap utveckla sitt arbete inom området försvar, exempelvis genom att fortsatt utveckla arbetsformerna för samordningen av de berörda myn- digheternas arbete för informationssammanställning och informations- spridning. Myndigheter som i särskilt hög grad berörs av detta är, förut- om Försvarsmakten, exempelvis Försvarshögskolan, Totalförsvarets pliktverk och Statens skolverk. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bör också spela en aktiv roll för att identifiera hur man på effektivast möjliga sätt når ut med information till de målgrupper den har identifierat. Till grund för arbetet bör vidare läggas en fördjupad analys av hur information om försvar på ett effektivt sätt kan kommuniceras till befolkningen i allmänhet och till specifika målgrupper i synnerhet. Vida- re bör myndigheten analysera på vilket sätt engagemanget i de frivilliga

Prop. 2009/10:160

119

försvarsorganisationerna kan tas tillvara. Särskild uppmärksamhet bör Prop. 2009/10:160 vidare ägnas frågan om information till ungdomar.

Regeringen anser även att det bör klarläggas vilka ytterligare möjlighe-
ter som kan finnas för att inom ramen för skolan sprida information om
försvar och krisberedskap till högstadie- och gymnasieelever. Regeringen
avser att ge Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i uppdrag att,
i samråd med Statens skolverk och övriga berörda myndigheter, utveckla
informationsverksamheten i enlighet med dessa utgångspunkter.
Information i samband med lämplighetsundersökningen
Inför dagens lämplighetsundersökning skickas information om försvar
och samhällets krisberedskap till samtliga 17-åringar. Ytterligare infor-
mation om värnpliktsutbildningen delas ut vid mässor, skolbesök och
liknande.
Som tidigare nämnts innebär regeringens förslag att de totalförsvars-
pliktigas skyldigheter, när skyldigheten att fullgöra värnplikt och civil-
plikt inte tillämpas, begränsas till att lämna sådana uppgifter om sig själ-
va som begärs av den ansvariga myndigheten. Detta kan jämföras med de
moment som innefattas av dagens webbaserade lämplighetsundersök-
ning, med skillnaden att det blir obligatoriskt för både kvinnor och män i
en ålderskull att svara på frågorna. Innebörden av regeringens förslag är
vidare att bestämmelserna i lagen om totalförsvarsplikt fortfarande gäller.
I samband med att de totalförsvarspliktiga ungdomarna lämnar uppgif-
ter om sig själva, det vill säga deltar i lämplighetsundersökningen, ser
regeringen ett tydligt behov av att informera om vad totalförsvarsplikten
innebär för den enskilde såväl i fred, under höjd beredskap som då reger-
ingen beslutar om att skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt
åter ska tillämpas. I det sammanhanget är det vidare lämpligt att även
informera om försvar och krisberedskap på liknande sätt som i dag. På
detta sätt får en hel åldersgrupp tillgång till information. Eftersom denna
information innefattar sakområden som ligger inom flera myndigheters
ansvarsområden, och inte syftar till rekrytering, bör den tas fram och
samordnas under ledning av Myndigheten för samhällsskydd och bered-
skap. Regeringen avser att ge ett uppdrag av denna innebörd till myndig-
heten.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om eventuella
anslagskonsekvenser av förslagen inom utgiftsområdet i budgetproposi-
tionen för 2011.
Värnpliktsnytt
Som en konsekvens av att inga totalförsvarspliktiga fullgör värnplikt
kommer Försvarsmaktens utgivning av tidningen Värnpliktsnytt att upp-
höra. Utredningen har föreslagit att en ny statlig publikation, som är
fristående från andra myndigheter, bör inrättas med uppgift att bevaka
och rapportera om verksamhet inom försvarsområdet.
Regeringen kan konstatera att utgivningen och tidningens uppdrag har
motiverats av de speciella förhållanden som gäller totalförsvarspliktiga.
Vidare har utgivningen av Värnpliktsnytt varit en förutsättning för ut-	120
	120

bildningen av totalförsvarspliktiga informationssoldater. I och med att Prop. 2009/10:160 skyldigheten att fullgöra värnplikt inte tillämpas försvinner behovet av en

tidning som särskilt granskar totalförsvarspliktigas situation under grundutbildningen.

En oberoende rapportering och bevakning i media av Försvarsmakten är en betydelsefull faktor för att ge bästa möjliga förutsättningar för insyn och objektiv rapportering om verksamheten. I förlängningen ger en jour- nalistisk granskning bättre förutsättningar för att utveckla verksamheten och upprätthålla dess förankring i samhället. Enligt regeringens mening talar starka principiella skäl dock emot att den journalistiska granskning- en av Försvarsmaktens verksamhet utförs av en publikation som ges ut av en myndighet under regeringen.

Däremot finns möjligheter för Försvarsmakten och andra myndigheter att ge ut publikationer som riktar sig till allmänheten som ett led i myn- dighetens ansvar för att tillhandahålla information om myndighetens verksamhet i enlighet med myndighetsförordningen. Vidare finns möj- lighet att ge ut publikationer inom myndigheten som ett led i den interna informationsverksamheten, till exempel en publikation som skulle kunna rikta sig till rekryter. Försvarsmakten bör därför överväga på vilket sätt upphörandet av Värnpliktsnytt föranleder ett behov av att myndigheten skapar en ny publikation eller vidtar någon annan åtgärd för att säkerstäl- la myndighetens behov av informationsspridning. I denna bedömning bör även vägas in de fortsatta behoven av och möjligheterna till utbildning av informationssoldater.

I detta sammanhang vill regeringen även peka på de bedömningar som regeringen redovisat ovan i fråga om de framtida kraven på informa- tionsverksamheten, både för att skapa förutsättningar för rekrytering till Försvarsmakten och för att förstärka den information som i ett bredare perspektiv syftar till att sprida kunskap om försvaret och samhällets kris- beredskap. Det bör i första hand vara Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som, inom respektive ansvarsområde, avgör på vilket sätt som de resurser som frigörs i och med att Värnplikts- nytt upphör bör användas för att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt bidra till informationsarbetet.

4.11Socialförsäkringsskydd, diskrimineringsskydd och skattefrihet för rekryter m.m.

Regeringens förslag: Rekryt som genomgår eller har genomgått mi- litär utbildning inom Försvarsmakten ska ha samma villkor som den som utbildas eller har utbildats enligt lagen (1994:1809) om totalför- svarsplikt vad gäller lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Rekryt som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten ska omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Rekryt som fullgör den nya militära utbildningen på frivillig grund ska omfattas av lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.

121

Den tid då en enskild varit hindrad att arbeta på grund av den militä- ra utbildningen på frivillig grund inom Försvarsmakten ska inte räknas med när ramtiden enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring bestäms.

Ersättningar och förmåner som lämnas till rekryter ska vara skatte- fria. Familjebidrag till rekryter ska omfattas av samma skatteregler som familjebidrag till totalförsvarspliktiga. Rekryter ska även omfat- tas av skattefrihet när de får ersättning vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskgaranti.

Rekryterna ska vara skyddade mot diskriminering och ansvariga myndigheter eller organisationer ha skyldighet att utreda och åtgärda trakasserier eller sexuella trakasserier. Undantaget i diskriminerings- lagen (2008:567) om tillämpning av bestämmelser om mönstrings- och tjänstgöringsskyldighet endast för män utgår. Vidare utgår i sam- ma lag undantaget beträffande lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbild- ning.

Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningens lagtekniska lösning skiljer sig från regeringens förslag i flera fall såsom t.ex. ändringen i inkomstskattelagen (1999:1229). Utred- ningen har inte heller i diskrimineringslagen (2008:567) föreslagit att den som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten på frivillig grund ska vara skyddad mot diskriminering på samma sätt som den totalför- svarspliktige som fullgör sina skyldigheter enligt lagen om totalförsvars- plikt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga syn- punkter på förslagen.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Enskilda som genomgår sådan militär utbildning inom Försvarsmakten på frivillig grund som är avsedd att träda i stället för grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt benämns rekryt. Enskild som genomgår grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten omfattas inte av begreppet.

Regeringen anser att det huvudsakligen föreligger samma skyddsbehov och principiella ställningstaganden som gör sig gällande för en enskild som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som denne sökt och blivit antagen till, som för den som genomgår utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Verksamheten och miljön är av samma särpräglade och farliga art. Utbildningen pågår endast en kortare tid och leder inte med säkerhet till fast anställning eller andra tryggade förhållanden. Det kommer med stor sannolikhet vara personer i ung ålder utan etablering på arbets- och bostadsmarknaden m.m., som söker för att bli antagen till en militär utbildning inom Försvarsmakten. De är jämförbara med de som i dag åläggs utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. Regering- en menar därför att det finns starka skäl för att de som genomgår en mili- tär utbildning på frivillig grund huvudsakligen ska omfattas av samma

Prop. 2009/10:160

122

bestämmelser som de som grundutbildas enligt lagen om totalförsvars- plikt. Nedan följer en mer detaljerad motivering till de olika lagändringar som är aktuella.

Lagen om allmän försäkring

Utredningen har föreslagit att personer som genomgår frivillig militär utbildning under utbildningstiden ska ha ett skydd för sin sjukpenning- grundande inkomst (SGI) motsvarande vad som gäller för den som full- gör tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Sjukpenninggrundande inkomst används bland annat vid beräkning av sjukpenning och föräldrapenning. SGI fastställs av Försäkringskassan utifrån den årsarbetsinkomst som en enskild beräknas få. Om en person saknar arbetsinkomst finns som regel inga förutsättningar för att fastställa någon SGI. Enlig lagen om allmän försäkring kan en person dock i vissa fall behålla en tidigare fastställd SGI under en period, trots att han eller hon inte längre har någon arbetsinkomst. Sådant så kallat SGI-skydd gäller bland annat under tid som en person bedriver studier och uppbär studiestöd, deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitets- stöd eller fullgör tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt (3 kap. 5 §, lagen (1962:381) om allmän försäkring, förkortad AFL). SGI- skyddet motiveras i flera fall utifrån den enskildes anknytning till för- värvslivet. I andra fall, exempelvis för viss biståndspersonal, har SGI- skyddet också ansetts motiverat utifrån samhällsnyttan av verksamheten (3 kap. 5 b §, AFL).

Åldersspridningen bland de rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten kommer jämfört med dagens totalförsvarspliktiga att vara större. Ett betydande antal kommer med all sannolikhet att vara etablerade på arbetsmarkanden när de påbörjar utbildningen. Samtidigt kommer inte utbildningen för alla som genomför den att leda till en an- ställning inom Försvarsmakten. Mot bakgrund av detta anser regeringen att den enskilde bör ha ett skydd för sin ordinarie anställning under ut- bildningen (se nedan om lagen om skydd för anställning vid viss tjänst- göring inom totalförsvaret m.m.). På samma sätt är det viktigt att den som genomgår utbildningen inte befinner sig i en sämre SGI-situation efter genomförd utbildning jämfört med före. Förutom detta ser regering- en ytterligare skäl att skydda den enskildes SGI under utbildningen. Fri- villigt engagemang inom Försvarsmakten är att se som samhällsnyttig verksamhet på samma sätt som exempelvis biståndsarbete. Den som frivilligt engagerar sig i försvaret bör även av detta skäl garanteras ett skydd för sin SGI under utbildningen enligt 3 kap. 5 § AFL och även få denna omräknad enligt 3 kap. 5 d § samma lag.

För vissa grupper av försäkrade ställer lagen om allmän försäkring upp särskilda beräkningsgrunder vad gäller sjukpenninggrundande inkomst. Detta gäller bland annat för studenter som studerar med studiemedel och för totalförsvarspliktiga som genomgår längre grundutbildning än 60 dagar. Sådan så kallad studietids-SGI respektive värnplikts-SGI be- räknas på underlag av extraarbete som den enskilde utför vid sidan om sina studier eller grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt (3 kap. 5 § tredje, fjärde respektive sjunde stycket, AFL). Det är enligt

Prop. 2009/10:160

123

regeringens uppfattning rimligt att detta ska gälla även rekryter som Prop. 2009/10:160 genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten. Regeringens förslag

innebär att sjukpenning till rekryter kommer att kunna utges för dagar då den enskilde skulle ha förvärvsarbetat, enligt samma principer som gäller för totalförsvarspliktiga i dag.

Regeringen beslutar denna dag även propositionen Utökad finansiell samordning, m.m., prop. 2009/10:154. I den propositionen föreslås att en ny punkt 8 införs i 3 kap. 5 § tredje stycket AFL, med ikraftträdande den 1 december 2010. I nu föreliggande proposition föreslås en ändring i samma lagrum, dock med ett tidigare ikraftträdandetidpunkt. Följden härav blir att den ovan nämnda punkten 8 inte finns med i den här aktuel- la proposition.

Lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada

Utredningen har föreslagit att rekryter som genomgår grundläggande militär utbildning ska läggas till som personalkategori i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Detta för att säkerställa att rekryter- na får samma personskadeskydd som totalförsvarspliktiga har. Enligt utredningen bör rekryter vidare läggas till i 1 § lagen om statlig ersätt- ning vid ideell skada m.m. (Li). Rekryter omfattas då av samma skydd som totalförsvarspliktiga och kan, med vissa begränsningar, ha rätt till ersättning för skada som inträffar vid ledighet och annan fritid utanför förläggningsplats eller annan plats där verksamheten i fråga bedrivs.

Totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt omfattas av LSP och Li. Genom dessa tillförsäkras den som skadas under den skyddstid som lagarna anger, ersättning oberoende av om skadan har orsakats av vållande eller inte.

Det är regeringens uppfattning att de risker som är förknippade med grundläggande militär utbildning även fortsättningsvis kommer att vara desamma. Dagens system är väl anpassat för att ersätta skador hos icke- anställda enskilda som har inträffat under militär utbildning och reger- ingen ser ingen anledning till att genomföra förändringar i det.

Personskadeskyddet i LSP gäller under den skyddstid som lagen ställer upp. För rekryter bör skyddstiden enligt kommittén börja löpa från första färden till verksamheten till den sista färden därifrån.

LSP ger rätt till ersättning vid sjukdom och vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. Ersättningen kan bestå av sjukpenning, särskild sjuk- penning, livränta eller sjukvårdsersättning. Sjukpenning eller livränta utgår dock inte under skyddstiden. Vidare lämnas ersättning vid dödsfall.

Den exakta omfattningen av personskadeskyddet varierar något för de olika personalkategorier som omfattas av LSP. Enligt regeringen bör rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten ha ett skydd som motsvarar vad som gäller för totalförsvarspliktiga. Detta in- nebär att rekryter vid vissa tillfällen kan ha rätt till särskild sjukpenning samt att beräkning av sjukpenning, särskild sjukpenning och livränta omfattas av vissa garantinivåer. Det sistnämnda är viktigt mot bakgrund av att de som genomgår utbildningen ofta kan vara unga. De kanske inte

har haft något arbete innan de påbörjar utbildningen. Det går då inte att

124

fastställa någon sjukpenninggrundande inkomst för dem. Att rekryter får Prop. 2009/10:160 ett motsvarande skydd som totalförsvarspliktiga innebär vidare att rekry-

ter som har skadats under utbildningen kommer att omfattas av bestäm- melserna i 13 a § LSP. De kommer därigenom även efter skyddstidens utgång ha rätt till ersättning för vissa sjukvårds- och läkemedelskostna- der.

Den som ådrar sig skada som omfattas av LSP kan även ha rätt till er-
sättning för sveda, värk, lyte och men samt för särskilda olägenheter
enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Enligt regeringen
bör rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten
läggas till i 1 § Li. Rekryterna omfattas då av samma skydd som totalför-
svarspliktiga och kan, med vissa begränsningar, ha rätt till ersättning för
skada som inträffar vid ledighet och annan fritid utanför förläggnings-
plats eller annan plats där verksamheten i fråga bedrivs.
Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Utredningen har föreslagit att rekryter som genomgår militär utbildning
inom Försvarsmakten ska omfattas av bestämmelserna i lagen om disci-
plinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Militär verksamhet är av speciell natur. Den är inte sällan farligt både
för den enskilde och allmänheten. Inom verksamheten hanteras vapen,
tunga fordon och en del farliga ämnen. Oavsett om det rör utbildning
eller operativa insatser krävs att ordning kan upprätthållas inom För-
svarsmakten och att personalen följer givna instruktioner. Som komple-
ment till straffrättsliga bestämmelser lyder personalen i Försvarsmakten
under disciplinära regelverk. Dessa finns till för att hantera och förebyg-
ga förseelser bland personalen och för att upprätthålla ordningen.
Anställd personal inom Försvarsmakten lyder i fredstid under lagen
(1994:260) om offentlig anställning (LOA). Totalförsvarspliktiga som
fullgör värnplikt eller civilplikt lyder under lagen (1994:1811) om di-
sciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Denna lag är även tillämplig på
personal som tjänstgör i Försvarsmaktens utlandsstyrka, på hemvärns-
män under tiden som de är tjänstgöringsskyldiga, på krigsfrivillig perso-
nal och på personal som genomgår utbildning för att få anställning i
Försvarsmakten.
Regeringen anser att rekryter som genomgår militär utbildning bör lyda
under någon form av disciplinärt regelverk. Till skillnad från totalför-
svarspliktiga genomgår rekryter utbildning på helt frivillig grund och kan
avbryta denna när de själva vill. Detta gör emellertid inte att behovet av
ett fungerande disciplinsystem försvinner. Utbildningen innefattar va-
penhantering och andra utbildningsmoment som ställer stora krav på att
de som genomgår utbildningen rättar sig efter instruktioner. Det finns
därför behov av ett system som kan motverka sådana disciplinförseelser
som inte är av så allvarlig art att personen ska avskiljas från utbildningen
eller åtalsanmälas.
Rekryter kommer inte att vara anställda under utbildningen. De kom-
mer således inte heller att omfattas av LOA och den disciplinhantering
som ryms inom denna lag. I dag finns ett fungerande system vid För-
svarsmaktens organisationsenheter för handläggning av disciplinärenden	125
	125

rörande totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt som är reglerat i lagen Prop. 2009/10:160 om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Under denna lag faller även

viss militär personal som genomgår frivillig grundutbildning inom För- svarsmakten. Detta gäller officersaspiranter såväl som aspiranter som utbildas enligt förordningen om grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten. Självfallet bör ytterligare något annat disciplinärt sy- stem inte skapas för just rekryter. Regeringen delar därför utredningens uppfattning. Lagen om disciplinansvar inom totalförvaret, m.m. bör såle- des kompletteras så att den också omfattar rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten, oavsett om rekryterna genomgår ut- bildningen för att få anställning inom Försvarsmakten eller inte. Rege- ringen förslår därför ett sådant tillägg. Ändringar i den här aktuella lagen diskuteras även i avsnitt 5.18.

Lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.

Utredningen har föreslagit att den som genomgår militär utbildning ska ha samma skydd för den anställning från vilken han eller hon är tjänstle- dig (civil anställning) som tillkommer totalförsvarspliktig personal i enlighet med 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt.

Enligt 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt får ingen arbetstagare sägas upp eller avskedas på grund av att han eller hon fullgör totalförsvarsplikt. Arbetstagarens förmåner i anställningen får inte heller försämras annat än vad som följer av uppehållet i arbetet. Arbetstagaren har å sin sida bland annat en skyldighet att informera sin arbetsgivare om när tjänstgöring ska påbörjas och avslutas. Genom lagen (1994:2076) om skydd för anställ- ning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. görs bestämmelserna i 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt, även tillämpliga på personal som reservofficer, hemvärnspersonal samt på personal i Försvarsmaktens utlandsstyrka.

Försvarsmaktens verksamhet är, som har nämnts tidigare, av speciellt slag. Det är svårt att på förhand med visshet veta vem som kommer att passa för tjänstgöring. Det är först i slutet av den grundläggande militära utbildningen som Försvarsmakten och den enskilde tar slutlig ställning till om samarbetet bör fortsätta och hur ett fortsatt engagemang ska se ut. Mot bakgrund av detta är det rimligt att den enskilde har en möjlighet att återgå till sin civila anställning för det fall att antingen hon eller han eller Försvarsmakten inte finner anledning till ett fortsatt engagemang. Ett skydd för anställningen i detta avseende kan ha mycket stor betydelse för rekryteringen av personal till Försvarsmakten. Genom skyddet för an- ställningen vågar unga personer på arbetsmarknaden pröva att söka sig till Försvarsmakten och dess grundläggande utbildning. Regeringen anser därför att rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmak- ten bör tillföras som skyddsvärd grupp i lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och därmed erhålla ett skydd för sin eventuella civila anställning. Förslag till ändringar i den här aktuella lagen finns även i avsnitt 5.18.

126

Lagen om arbetslöshetsförsäkring	Prop. 2009/10:160
Utredningen har föreslagit att en ändring bör göras i lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring så att tid då en enskild inte har kunnat förvärvs-
arbeta för att han eller hon deltagit i militär utbildning inom Försvars-
makten inte räknas med när ramtiden ska bestämmas.
En person kan söka till militär utbildning av flera skäl. Ett skäl kan
vara att personen vill pröva om fortsatt engagemang inom Försvarsmak-
ten är något som passar för honom eller henne. Ett annat skäl kan vara att
personen avser att engagera sig inom hemvärnet. Tillträde till utbildning-
en är emellertid ingen garanti för fortsatt utbildning, kontraktering eller
anställning inom Försvarsmakten. Det kan finnas flera olika skäl till att
den grundläggande militära utbildningen inte leder till något fortsatt
engagemang inom Försvarsmakten. Personen ifråga kan visa sig olämp-
lig för fortsatt tjänstgöring inom Försvarsmakten eller inte uppfylla kra-
ven för någon av de tjänster som erbjuds inom myndigheten för tillfället.
Ur detta perspektiv tar den enskilde en risk när han eller hon söker till
utbildningen. Regeringen har uppmärksammat denna risk ovan och före-
slagit att ingen arbetstagare får sägas upp eller avskedas på grund av att
han eller hon genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten. Nämnas
bör också att i de fall när en person, frivilligt, söker sig till militär utbild-
ning i syfte att senare engagera sig i hemvärnet, är anställning inom För-
svarsmakten överhuvudtaget inte det slutliga målet med utbildningen.
Även ur detta perspektiv är det viktigt att den enskilde har ett skydd för
sin ordinarie anställning.
Den utbildning som utredningen har föreslagit är relativt kort och den
som genomgår den kommer att ha kvar en anknytning till arbetsmarkna-
den. Mot bakgrund av detta och mot vad som har sagts i ovanstående
stycke, är det regeringens åsikt att det inte vore rimligt om den enskilde
befann sig i en ur arbetslöshetsförsäkringsrättsligt hänseende markant
sämre situation efter genomförd utbildning än innan utbildningen påbör-
jades. Detta betyder dock inte att utbildningen ska betraktas som för-
värvsarbete. Utbildningen är frivillig och den enskilde har inte på något
sätt ålagts att genomgå den. Sett mot detta föreslår regeringen därför att
tid med frivillig utbildning inte ska räknas med då ramtiden bestäms.
Som sådan så kallad överhoppningsbar tid räknas i dag bland annat
tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, avslutade heltidsstudier i
vissa fall, tid med föräldrapenningförmån, samt arbete som har finansie-
rats med särskilt anställningsstöd. Lagen om arbetslöshetsförsäkring bör
alltså ändras på sätt som utredningen har föreslagit.
Inkomstskattelagen
Utredningen har föreslagit att en månadsersättning ska betalas till rekry-
ter som genomför frivillig grundläggande militär utbildning. Månadser-
sättningen ska motsvara den dagersättning, ersättning för måltidskostna-
der och utbildningspremie som betalas ut till totalförsvarspliktiga i dag.
Försvarsmakten föreslås få besluta om hur stor månadsersättningen ska
vara. Utredningen föreslår även att rekryter under militär utbildning ska
ha rätt till gratis kost och logi samt till kläder och utrustning som hör till
utbildningen. Utredningen anser att dessa ersättningar och naturaförmå-	127

ner ska vara skattebefriade och att det därför bör införas en ny bestäm- melse om detta i inkomstskattelagen.

Enligt 11 kap. 25 § inkomstskattelagen ska totalförsvarspliktigas dag- ersättningar och tillägg till sådana ersättningar, naturaförmåner, fälttrak- tamenten, befattningspenningar, utbildningspremier, utryckningsbidrag samt avgångsvederlag inte tas upp till beskattning. Familjebidrag till totalförsvarspliktiga ska tas upp till beskattning bara om bidraget betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den totalför- svarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familjebidrag i form av näringsbidrag ska tas upp i inkomstslaget tjänst, om näringen bedrivs av en juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som den totalförsvarspliktige inte är delägare i, och i annat fall i inkomstslaget näringsverksamhet. Det nu sagda tillämpas också för annan personal vid det svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, t.ex. inom hemvärnet och för reservofficersaspiran- ter.

I likhet med utredningen anser regeringen att det är rimligt att ersätt- ning och förmåner till rekryter i likhet med vad som gäller för totalför- svarspliktiga ska vara skattebefriade.

Regeringen föreslår emellertid en annan lagteknisk utformning än ut- redningen. För att öka överskådligheten bör den gällande skattefrihetsre- geln för totalförsvarspliktiga utvidgas till att även avse rekryter.

Enligt 8 kap. 20 § inkomskattelagen är ersättning vid dödsfall eller in- validitet som lämnas till totalförsvarspliktiga genom statens riskgaranti skattefri. I likhet med utredningen anser regeringen att rekryter bör om- fattas av denna skattefrihet, vilket uttryckligen ska regleras i nämnda bestämmelse. Förslag till ändringar i den här aktuella lagen finns även i avsnitt 5.18.

Diskrimineringslagen

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet med diskriminering vid bl.a. mönstring, utredning om personliga förhållanden eller fullgörande av värnplikt eller civilplikt. De ansvariga myndigheterna eller organisatio- nerna har ett ansvar att utreda och vidta åtgärder vid kännedom om att en totalförsvarspliktig anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med t.ex. mönstring eller fullgörande av värnplikt eller civilplikt. Utredningen har inte lämnat några förslag som innebär att rekryterna ska omfattas av dessa regler i diskrimineringslagen. Utred- ningen har i den delen föreslagit att det ska tillsättas en ny nämnd, en central tillsyns- och utbildningsbevakningsfunktion, som bl.a. ska hante- ra klagomål och kritik från rekryterna samt granska behandlingen av dessa så att de inte utsätts för felaktig behandling. Det är självklart mycket viktigt att ingen utsätts för diskriminering. Den som genomgår militär utbildning på frivillig grund är i princip i samma situation som den som fullgör sina skyldigheter enligt lagen om totalförsvarsplikt. Regeringen anser därför, att de som söker till och genomgår den före- slagna militära utbildningen inom Försvarsmakten ska ha samma skydd enligt diskrimineringslagen som de totalförsvarspliktiga som mönstrar och tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Prop. 2009/10:160

128

Mot bakgrund av att mönstringsskyldigheten och skyldigheten att Prop. 2009/10:160 tjänstgöra enligt lagen om totalförsvarsplikt ovan föreslås bli könsneutral

anser regeringen att undantaget från diskrimineringsförbudet avseende mönstringsskyldigheten och tjänstgöringsskyldighet endast för män bör utgå. Av samma anledning bör även undantaget från diskrimineringsför- budet avseende lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning utgå.

4.12Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: De ändringar i lagen om totalförsvarsplikt som innebär att Totalförsvarets pliktverk byter namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet ska träda i kraft den 1 januari 2010. Ändringarna i övrigt i lagen om totalförsvarsplikt ska träda i kraft den 1 juli 2010. Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2010. Övriga författningsändringar ska träda ikraft den 1 juli 2010.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Utredning- en har dock inte föreslagit att Totalförsvarets pliktverk ska ändra namn och att denna ändring ska träda ikraft den 1 januari 2011.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga syn- punkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit att änd- ringarna i lagen om totalförsvarsplikt ska träda i kraft den 1 juli 2010 samtidigt som lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning upphör att gälla, samt att övriga författningsändringar också ska träda i kraft den 1 juli 2010.

Utredningen har noga övervägt hur det nya systemet för soldatförsörj- ning ska införas. Den har belyst alternativ som t.ex. ett införande i flera steg eller minskade utbildningsvolymer under en övergångsperiod.

Särskilt angående ett alternativ med införande i flera steg eller med minskade värnpliktsvolymer

Ett alternativ till en omedelbar övergång är en successiv övergång där en del av utbildningen av soldater skulle ske med värnplikt som grund sam- tidigt som andra soldater skulle utbildas inom ramen för ett nytt system till vilket den enskilde sökt på frivillig väg. Värnpliktskullarna skulle då successivt minskas medan kullarna av frivilliga rekryter skulle ökas. En sådan typ av övergång skulle emellertid medföra ett flertal svårigheter. Soldater skulle grundutbildas med olika regelverk som bas. Att ha en grupp soldater som utbildas enligt ett system som baseras på plikt och i förlängningen under hot om straffansvar och en annan som utbildas på helt frivillig grund framstår inte som lämpligt. En sådan lösning skulle också leda till att Försvarsmakten är tvungen att använda två olika regel- system för soldater under utbildning, bland annat vad gäller förmåner och villkor, trots att innehållet i utbildningarna skulle vara detsamma.

129

Utredningens förslag innebär att ingen totalförsvarspliktig från och med den 1 juli 2010 ska vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt eller genomgå mönstring om inte regeringen med hänsyn till försvarsbe- redskapen har beslutat om det. Regeringen delar utredningens bedöm- ning. Ett införande i flera steg skulle kräva att övergångsbestämmelser infördes med innebörden att skyldigheten att fullgöra värnplikt fortsatte att gälla för vissa grupper av totalförsvarspliktiga även efter 1 juli 2010. Regeringen anser inte att det skulle vara lämpligt att på detta sätt undanta vissa totalförsvarspliktiga från ett generellt stadgande i lagen om totalför- svarsplikt. En konsekvens skulle också bli att man även efter införandet av en reform som innebär att soldatutbildning i Sverige ska ske på frivil- lig grund fortsatte att lagföra individer för brott mot totalförsvarsplikten. Regeringen menar att detta inte skulle kunna motiveras på något rimligt sätt.

Regeringen anser också att effektivitetsskäl talar för en lösning där re- formeringen av soldatförsörjningssystemet sker i ett steg. Dagens plikt- baserade utbildningssystem är ineffektivt på flera plan. Ett tydligt exem- pel utgörs av att alltför få totalförsvarspliktiga fortsätter inom Försvars- makten efter att ha fullgjort sin grundutbildning. Samtidigt är antalet utbildade – till följd av krigsorganisationens behov – lågt. Försvarsmak- ten har för att möta vissa delar av sina personalförsörjningsproblem bland annat nödgats att införa nya utbildningar för personer som är in- tresserade av en officerskarriär, men som inte har fullgjort värnplikt. Under övergången till ett nytt och mer ändamålsenligt personalförsörj- ningssystem framstår det som olämpligt att vidmakthålla delar av ett ineffektivt personalförsörjningssystem. I stället bör vakanser under en övergångsperiod mötas genom t.ex. riktade rekryteringsinsatser bland annat mot dem som har fullgjort värnplikt under tidigare år.

Den grundläggande militära utbildningen är utformad för att möjliggö- ra en ändamålsenlig militär personalförsörjning. Antalet rekryter som utbildas kommer att vara anpassat utifrån Försvarsmaktens samlade be- hov av militär personal. Såsom utredningen har visat är det nya utbild- ningssystemet avsevärt mer kostnadseffektivt för att utbilda insatsbered- da soldater. Regeringen anser därför att det framstår som uppenbart att det lämpligaste är att snarast övergå till det mest funktionella personal- försörjningssystemet.

Regeringens förslag innebär att ingen totalförsvarspliktig från och med detta datum ska vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt eller att genomgå mönstring om regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen inte har beslutat om det. Detta innefattar även totalförsvarspliktiga som är inskrivna för värnplikt, som genomgår grundutbildning för värnplikt, eller som är kallade till mönstring under eller efter den 1 juli 2010. Ut- bildning av soldater och sjömän ska från detta datum ske på frivillig grund.

Totalförsvarets pliktverk

Som framgår av avsnitt 4.8 anser regeringen att Totalförsvarets pliktverk ska byta namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet. Detta bl.a. för att bättre återspegla de uppgifter som myndigheten kommer att fullgöra

Prop. 2009/10:160

130

framöver. Namnbytet kräver vissa förberedelser och andra åtgärder för Prop. 2009/10:160 myndigheten. Vidare måste vissa saker som t.ex. myndighetens anslag

och namnbyte däri hinna hanteras. Regeringen anser därför att namnbytet ska träda ikraft den 1 januari 2011.

Genomförande av övriga lagändringar

Utredningen har föreslagit att samtliga förslag om författningsändringar rörande inrättandet av en ny militär grundläggande respektive ny militär kompletterande utbildning som vilar på frivillig grund ska träda i kraft 1 juli 2010. Regeringen delar utredningens bedömning i dessa delar. De övriga författningsändringar som är nödvändiga för att möjliggöra den nya utbildningen ska därför träda i kraft den 1 juli 2010.

4.13 Konsekvenser

Effekter för systemet för soldatförsörjning och den enskilde
Föreslagen ger Försvarsmakten bättre möjlighet att på ett kostnadseffek-
tivt och ändamålsenligt sätt personalförsörja sin insatsorganisation ut-
ifrån statsmakternas krav. Regeringens förslag innebär bl.a. att samma
skyldigheter ska gälla för kvinnor och män. Vidare kan rekrytering på
frivillig grund förväntas ge förbättrade förutsättningar att åstadkomma en
jämnare könsfördelning och en i övrigt mer representativ sammansätt-
ning bland dem som rekryteras. Regeringens förslag kommer därför att
skapa förbättrade förutsättningar för att öka jämställdheten mellan kvin-
nor och män samt för att nå de integrationspolitiska målen. I och med att
bestämmelserna om tjänstgöring med värnplikt eller civilplikt inte längre
ska tillämpas upphör inskränkningen för den enskildes rörelsefrihet.
Regeringens förslag är därmed till gagn för den personliga integriteten.
Vad gäller konsekvenserna för småföretagande och sysselsättning samt
offentlig service i olika delar av landet kommer de sannolikt att till över-
vägande del vara positiva.
Totalkostnaden för att utbilda rekryter enligt det nya systemet är av-
hängigt kostnader för marknadsföring, test- och urval samt de faktiska
utbildningskostnaderna. För att nå ut till nödvändigt antal rekryter måste
marknadsföringsinsatser genomföras, vars omfattning är beroende av
utbildningsbehovet. För att lämpliga personer ska erbjudas tillträde till
utbildningen måste tester och urval genomföras. Erfarenheter anger att
för varje utbildningsplats måste cirka tre personer genomgå test- och
urval. Slutligen tillkommer utbildningskostnader som kan delas upp i
flertal poster såsom ekonomiska ersättningar till rekryterna, löner till
befälen, sjukvårdskostnader och kostnader för utrustning.
Pliktsystemet är ett ineffektivt sätt att utbilda insatsberedda soldater på.
För att illustrera detta ur ett ekonomiskt perspektiv har utredningen gjort
en beräkning av vilka kostnaderna kan vara för att få ut 3 000 insatsklara
soldater i det nuvarande pliktsystemet, det vill säga den volym som krävs
för att fullgöra de mål som Försvarsmakten har fått av statsmakterna.
Denna kostnad har ställts i relation till vilka kostnaderna är för att få ut
motsvarande antal soldater i det föreslagna frivilligsystemet. Redovisade	131
	131

osäkerhetsfaktorer till trots är skillnaderna mellan systemens effektivitet Prop. 2009/10:160 markant i och med att pliktsystemet är cirka 140 procent dyrare än frivil-

ligsystemet.

Förslagens betydelse för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet

Förslaget bedöms ha betydelse för sysselsättningen i olika delar av lan- det. De främsta orsakerna är dels att den militära utbildningen bör genomföras i olika delar av landet, dels att nämnda utbildning avses ge Försvarsmakten möjligheter att vidareutbilda, anställa och kontraktera de rekryter som har uppfyllt kraven på militär behörighet.

Att den grundläggande militära utbildningen bör kunna genomföras i
olika delar av landet innebär att Försvarsmakten måste fördela den utbil-
dande personalen utifrån var utbildningen ska genomföras. Det är i nulä-
get svårt att uttala sig om var utbildningarna kommer att ske och därige-
nom bedöma hur en omfördelning av Försvarsmaktens personal i denna
del kommer att påverka sysselsättningen regionalt.
Internationella erfarenheter visar att rekryteringsmålen ofta är lättare
att uppnå i de delar av landet där militärbaser är förlagda. Mot denna
bakgrund gör regeringen bedömningen att proportionerligt betraktat fler
personer kommer att söka till den grundläggande militära utbildningen
från områden i nära anslutning till existerande förband jämfört med andra
delar av landet. Fler bland dem som genomgår utbildningen kommer att
anställas av Försvarsmakten jämfört med dagens system. Detta innebär
att positiva sysselsättningseffekter kan förväntas där personer anställs.
Den lokala rekryteringsbasen framstår vara ännu starkare för hemvärnet
med de nationella skyddsstyrkorna. Denna personalkategori kommer,
utöver en del utbildande befäl, inte att vara anställd utan kontrakterad.
Regeringen bedömer därför att rekryteringen till hemvärnet med de na-
tionella skyddsstyrkorna inte kommer att ha nämnvärd betydelse för
sysselsättningen.
Förslagens betydelse för små företags arbetsförutsättningar m.m.
Förslaget om att erbjuda skydd för den enskildes ordinarie anställning
under den tid han eller hon fullgör en grundläggande militär utbildning
kan ha konsekvenser för ett mindre företag. Ett exempel är ifall ett före-
tag har en handfull anställda varav var och en är nödvändig för att bedri-
va verksamheten. Om en av dessa nyckelpersoner är frånvarande under
minst cirka tre månaders tid kan detta påverka ett mindre företag i dess
vardag. En negativ följd kan bli att vissa kategorier av individer bedöms
som mindre attraktiva att anställa av mindre företag. Samtidigt talar
mycket för att ett mindre företag som ställs inför en sådan situation be-
höver anställa en ersättare under åtminstone en begränsad tid. Detta in-
nebär i sin tur att förslaget skapar förutsättningar för en mer dynamisk
arbetsmarknad där fler personer ges möjlighet att testa olika arbetsupp-
gifter. I sammanhanget påpekas att småföretagare redan under pliktsy-
stemets tid har påverkats av att anställda har ryckt in till grundutbildning.
I jämförelse med utbildningsvolymerna i pliktsystemet under senare år	132
	132

kommer påverkan på företagandet snarare att vara mindre om tiden som Prop. 2009/10:160 en person är frånvarande från sin ordinarie anställning begränsas till

tidsåtgången för den grundläggande militära utbildningen.

En annan viktig aspekt är att den person som väljer att genomföra en grundläggande militär utbildning under denna utbildnings gång får kun- skaper som är gynnsamma för företaget. Exempelvis leder Försvarsmak- tens utbildningar ofta till ökade insikter om ledarskap, specialkunskaper i tekniska applikationer med mera. Erfarenheter som dessa kan bidra posi- tivt till företagets utveckling.

Regeringens sammantagna bedömning är att dess förslag kommer att påverka små företags arbetsförutsättningar. Effekterna är emellertid svåra att kvantifiera jämfört med de sannolikt större effekterna i ett pliktsystem och de mervärden en utbildning inom Försvarsmakten kan ge som resul- tat.

5Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser – en svensk veteransoldat- politik

5.1Inledning

Allmänt

Riksdagen beslutade i juni 2009 om en ny inriktning för det militära försvaret i enlighet med regeringens försvarspolitiska inriktningsproposi- tion Ett användbart försvar (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292). Beslutet innebär förändringar på flera viktiga områ- den för att skapa ett användbart och tillgängligt försvar. Insatsförbanden ska bestå av stående och kontrakterade förband och de ska vara använd- bara för insatser i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Samtli- ga förband i insatsorganisationen ska vara rätt utrustade, utbildade och övade.

Försvarsmaktens internationella verksamhet

Försvarsmaktens internationella verksamhet är i dag omfattande och har en stor spännvidd. Den innefattar bl.a. enskilda officerares deltagande i kursverksamhet, svensk representation med försvarsattachéer, tillhanda- hållande av militära observatörer och rådgivare samt deltagande med enskilda officerare eller förband i gemensamma övningar eller i freds- främjande internationella militära insatser. Genom den utveckling av Försvarsmakten mot ökad användbarhet och tillgänglighet som regering- en redovisat i prop. 2008/09:140 kommer myndighetens engagemang i insatser utanför Sverige att vara fortsatt hög eller öka. Insatsförbanden ska vara utformade för att kunna hantera komplexa situationer och svåra uppgifter. Försvarsmakten ska kunna verka utmed hela skalan av kris- hanteringsuppgifter från förtroendeskapande, konfliktförebyggande,

humanitära, fredsbevarande uppgifter till fredsframtvingande insatser.

133

Försvarsmakten har i dag i huvudsak den förmåga som krävs för att Prop. 2009/10:160 medverka i militära insatser internationellt. Dessa militära insatser har

bidragit till att utveckla myndighetens förmåga att förebygga och hantera kriser i omvärlden, inklusive förmågan till väpnad strid och att upprätt- hålla territoriell integritet. Särskilt har förmågan att genomföra insatser i den högsta konfliktskalan vid fredsframtvingande insatser förbättrats jämfört med tidigare år.

Den ökade användbarheten och tillgängligheten i det nya försvaret med stående och kontrakterade förband får som en veteransoldatpolitisk följd att fokus i verksamheten delvis förflyttas från utbildning och beredskap till utbildning inför och genomförande av komplexa internationella mili- tära insatser. Detta ställer nya krav både på myndigheten och personalen som deltar i sådana insatser. Och det understryker vikten av frågan hur personalen på bästa sätt ska omhändertas före, efter och under en insats.

Fredsfrämjande verksamhet

Riksdagen lade fast den säkerhetspolitiska inriktningen i sitt beslut med anledning av prop. 2008/09:140. Ur ett veteransoldatperspektiv vill re- geringen komplettera med följande när det gäller fredsfrämjande verk- samhet. Händelser som innebär hot mot internationell fred och säkerhet och allvarliga risker kan vara svåra att förutse och uppstå plötsligt. I dag kan hot som är geografiskt avlägsna vara lika påtagliga som hot på nära håll. De största utmaningarna och riskerna för Sveriges säkerhet finns i dag på den globala arenan. Händelseutvecklingar långt från Sverige kan snabbt få konsekvenser även nationellt. Svenska militära förband kan behövas i internationella fredsfrämjande insatser. Insatserna kan behövas långt från Sverige och under krävande omständigheter.

Försvarsmaktens förband ska kunna användas för internationella freds- främjande insatser som sker i komplexa och farliga miljöer på långt av- stånd från Sverige. Försvarsmakten ska också kunna uppträda i alla geo- grafiska arenor inom ett brett spektrum av uppgifter. Detta ställer enligt regeringen höga krav på rekrytering, utbildning, utrustning och omhän- dertagande av personalen före, under och efter fredsfrämjande insatser.

Andra myndigheter

Vid sidan om Försvarsmakten finns flera andra myndigheter som bedri- ver internationell verksamhet, vilken i vissa avseenden kan liknas vid Försvarsmaktens. Det gäller främst Folke Bernadotteakademin, polisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Enligt 1 a § lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten gäller vissa delar av lagen också för den som tjänstgör utomlands i Poli- sens utlandsstyrka. Enligt övergångsbestämmelserna till förslaget till lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser ska lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten i tillämpliga delar fortfarande gälla för den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka, se avsnitt 5.19.

134

De nämnda myndigheterna har program för att insatspersonalen ska ha Prop. 2009/10:160 en mental beredskap före och under en insats. Före insatsen ges en förbe-

redande utbildning i stress- och krishantering.

Det finns likheter mellan programmen för hur t.ex. psykisk stress han- teras. Under insatsen genomförs vid behov uppföljningssamtal och av- lastningssamtal. Det finns också en planering för kontakt med och infor- mation till anhöriga. Efter insatsen hålls samtal och avlastningssamtal. Dessutom genomförs verksamhet för att stödja en återgång till normalt arbetsliv. Uppföljning sker bl.a. genom återträffar och olika slag av kon- takter.

Regeringen konstaterar att Försvarsmakten och de nämnda myndighe- terna i väsentliga avseenden har samma former för omhändertagande av personalen före, under och efter en internationell insats. Försvarsmakten och de andra myndigheterna har en betydande erfarenhet av verksamhet i olika kris- och konfliktområden. Även om det redan i dag förekommer kontakter och erfarenhetsutbyte mellan myndigheter och organisationer kan det enligt regeringen finnas skäl att överväga ett mer strukturerat samarbete mellan berörda myndigheter och organisationer. På detta sätt skulle man bättre kunna samla gjorda erfarenheter och kunskap inom ämnesområdet. Initiativ till ett sådant eventuellt samarbete bör dock komma från de berörda intressenterna.

5.2 En samlad svensk veteransoldatpolitik

Inledning

Det är i de flesta fall riksdagen som på regeringens förslag beslutar om en internationell militär insats. Riksdag och regering har därför det yt- tersta ansvaret för att den utsända personalen ges förutsättningar för att lösa sina uppgifter. I detta ansvar ligger att gentemot både den deltagande personalen och medborgarna i övrigt tillförsäkra att förberedelserna för personalen och omhändertagandet av personalen är det bästa möjliga. I detta ansvar ligger också att tillförsäkra att samhällets olika resurser samverkar för att tillgodose även kraven med anledning av den freds- främjande militära verksamheten. Vidare är det viktigt att den utsända personalen har samhällets stöd, såväl före insatsen, i den som efter genomförd insats.

Att utveckla omhändertagandet av personalen vid internationella mili-
tära insatser – veteransoldatpolitiken – är en viktig del i den pågående
reformeringen av det militära försvaret. Den samlade veteransoldatpoliti-
ken är således ett led i att fullfölja den inriktning som regeringen redovi-
sade i propositionen Ett användbart försvar våren 2009.
Utgångspunkter för en utvecklad veteransoldatpolitik
Riksdag och regering har uttalat att Sverige fortsatt ska ha höga ambitio-
ner när det gäller deltagande i fredsfrämjande verksamhet. Det innebär
att antalet personer som deltar kommer att vara stort.
Deltagande i internationella militära insatser medför risker. Förbere-
delserna för personalen inför en insats, stödet under och omhändertagan-	135
	135

det efter insatsen är därför grundläggande för att Sverige ska kunna upp- fylla sitt ansvar för den berörda personalen. Detta förutsätter att verk- samheten grundas på en sammanhängande, trovärdig och allmänt accep- terad personalpolitik. Denna politik måste täcka alla delar i kedjan från det att en insats initieras till långt efter att den avslutats.

Den framtida veteransoldatpolitiken utgår från en helhetssyn som in- kluderar rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen, omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Också stödet till de anhöriga, särskilt barnen, utgör en viktig del i denna helhetssyn.

Vidare innefattas hur samhället som helhet – dvs. Försvarsmakten, andra myndigheter och institutioner, frivilligorganisationer, den enskilde veteranen, anhöriga m.fl. – kan medverka i en utvecklad veteransoldatpo- litik. Kontinuerligt bör frågan ställas vad som bör göras, hur detta bör göras och av vem det bör göras. Regeringens utgångspunkt är att den myndighet eller organisation som från ett samlat samhällsperspektiv är mest lämpad också bör svara för åtgärden.

Vid internationella militära insatser deltar försvarsmaktspersonal av skilda kategorier. För att inte onödigtvis tynga framställningen använder regeringen i denna proposition i allmänhet ordet soldat som samlingsbe- teckning för den militära personalen, dvs. officerare, soldater och sjö- män.

I likhet med Veteransoldatutredningen har regeringen identifierat vissa behov som är av särskild betydelse när det gäller en samlad svensk vete- ransoldatpolitik.

Före insats är behovet av information stort både för soldaten och den- nes anhöriga. Detta gäller inte minst de som åker ut för första gången. Soldaten och de anhöriga vill veta bl.a. vad insatsen kan komma att inne- bära, vilka risker och påfrestningar som kan uppstå och vilken ekono- misk och medicinsk trygghet som kan påräknas.

Soldaten vill kunna ha kontakt med anhöriga även under själva insatsen utomlands, och vice versa. Att under långa perioder inte kunna träffas sätter relationer på prov. Vetskapen om att man snabbt kan komma i kontakt med varandra om något inträffar, hemma eller i insatsområdet, betyder mycket för att dämpa oron, både hos soldaten och hos de anhöri- ga.

Efter insats är uppföljningen av soldaten av stor betydelse. Att kunna identifiera soldater som drabbats av fysiska eller psykiska besvär under insatsen är en grundläggande förutsättning för att erbjuda relevanta stöd- åtgärder och kunna hjälpa den enskilde tillbaka till en normal livssitua- tion. Det är också av stor betydelse hur tillgängliga och väl utformade stödåtgärderna är.

Kedjan av information, kontakt och uppföljning utgör en utgångspunkt vid bedömningen av vilka åtgärder i omhändertagandet som ska priorite- ras före, under och efter insatsen.

Regeringen vill i detta sammanhang också erinra om det pågående ar- betet med Försvarsmaktens personalförsörjningssystem. Lagstiftningen på personalförsörjningsområdet ses för närvarande över av utredningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58). Den översynen kan i förlängningen komma att påverka lagstiftningen även på

Prop. 2009/10:160

136

veteransoldatområdet. Allteftersom det nya personalförsörjningssystemet Prop. 2009/10:160 utvecklas kan sedan ytterligare nya frågor uppkomma.

Den framtida veteransoldatpolitiken

Allmänt

Regeringen kan konstatera att utvecklingen bara de senaste decennierna har förändrat karaktären på de internationella militära insatserna. Sverige och Försvarsmakten är i dag engagerade i andra insatsområden och i andra typer av insatser. Det handlar även om nya rättsliga ramverk, andra huvudmän för insatserna, mer dynamiska konfliktmiljöer och mindre förutsägbara risker. Man kan förutse att dessa förändringar kommer att fortsätta, vilket i sin tur ställer krav på anpassningar inom omhänderta- gandet.

Även Försvarsmakten förändrar sin organisation. Därmed ändras också myndighetens interna ansvarsförhållanden och de funktioner som ska planera för, besluta om och genomföra omhändertagandet av veteransol- daterna. Detsamma gäller för de övriga myndigheter som deltar i omhän- dertagandet och de regelverk som styr deras verksamhet, bl.a. Försäk- ringskassan, sjukvårdshuvudmännen och primärkommunerna.

Kunskaperna om veteransoldaters situation och reaktioner ökar konti- nuerligt. Jämfört med andra forskningsområden är detta område ganska nytt och utvecklingen går därför snabbt. Inte minst kravet på Försvars- makten att sammanställa uppgifter om veteransoldater så att de kan redo- visas statistiskt kan påskynda utvecklingen.

Inte heller de ideella organisationer som företräder och stödjer veteran- soldater och anhöriga förblir oförändrade. Nya organisationer och nät- verk dyker upp, andra ändrar innehållet i sin verksamhet.

För att uppnå ett framgångsrikt omhändertagande måste man därför lö- pande anpassa detta till den pågående utvecklingen. Bl.a. av detta skäl bör Försvarsmakten överväga att inrätta en veteranadministrativ enhet. Enheten ska vara en fast punkt för att fånga upp förändringar och driva på en kontinuerlig anpassning av omhändertagandet.

Den framtida veteransoldatpolitiken bygger på utvecklande åtgärder inom en rad olika områden.

En ny lagstiftning; begreppet utlandsstyrkan avskaffas

En ny lag om Försvarsmaktens personal i internationella militära insatser införs. Genom den nya lagen avskaffas utlandsstyrkan som ett särskilt begrepp. Förutom att den nya lagen inkluderar av Försvarsmakten tillfäl- ligt utsänd personal i insatsområden som i dag kan sakna särskilt skydd, understryker den att Försvarsmakten är en myndighet och att insatser internationellt är en naturlig del av den samlade försvarsverksamheten. (Se avsnitt 5.4–5.8)

Förstärkt uppföljningsansvar

Försvarsmaktens utredande och uppföljande verksamhet förstärks. Denna verksamhet ska bedrivas mer aktivt än tidigare och innefatta personlig

137

kontakt, om detta inte är uppenbart obehövligt eller omöjligt att genom- föra. (Se avsnitt 5.5)

Förstärkt stöd till tidigare tjänstgörande

Stödet till soldater som skadats till följd av tjänstgöring ska inte längre begränsas i tid. Istället ska stödåtgärderna pågå så länge behovet består och åtgärderna framstår som skäliga. Försvarsmakten ska också ta ansvar för skador som inte är så allvarliga att de påverkar den enskildes för- värvsförmåga. (Se avsnitt 5.5)

Särskilt stöd i vissa fall

Försvarsmakten får ett ansvar för att kunna lämna extra hjälp eller väg- ledning till en enskild veteransoldat i särskilt svåra fall som kräver om- fattande åtgärder och resurser. (Se avsnitt 5.5)

Servicebeslut av Försäkringskassan

Försäkringskassan ska på begäran av den enskilde pröva om denne som anställd i Försvarsmakten under tjänstgöring i en internationell militär insats drabbats av skada som är att anse som arbetsskada. En sådan pröv- ning ska ske oavsett om prövning av ersättningsanspråk aktualiserats i ärendet, s.k. servicebeslut. (Se avsnitt 5.6)

Utökat stöd till anhöriga

De anhöriga är av stor betydelse för den internationella insatsen. Kon- taktpersoner inom myndigheten ska ge de anhöriga stöd och hjälp. Stöd- åtgärder ska inte kunna påräknas bara när den anhörige soldaten skadas eller förolyckas utan även i andra situationer. Möjligheterna till kontakt mellan soldaten i fält eller till sjöss och dennes anhöriga bör utvecklas. Särskilda informationssatsningar görs för barnen. Även enskilda organi- sationer till stöd för anhöriga ska kunna få ekonomiskt stöd för sitt arbe- te. Stöd och vägledning för anhöriga ska av Försvarsmakten sammanstäl- las i en familjepolicy. (Se avsnitt 5.7)

Rekrytering

Genom det förändrade försvar som regeringen redovisat i prop. 2008/09:140 kommer insatsförbanden i framtiden att bestå av stående och kontrakterade förband. Förbanden kommer att ha en helt annan till- gänglighet och användbarhet än de har idag. Rekryteringen till förbanden kommer därmed att förändras. Dock kan man förutse att det även i fram- tiden kommer vara nödvändigt att inför en specifik internationell insats rekrytera bl.a. vissa specialister.

Försvarsmaktens rekrytering förbättras. Detta gäller också vid special- rekrytering inför en internationell insats. Det ska vara ett större inslag av personliga kontakter med de kvinnor och män som söker tjänst i För- svarsmakten. Forskning till stöd för myndighetens rekrytering och nya metoder när det gäller rekryteringen av specialister är andra viktiga in- slag. (Se avsnitt 5.10)

Prop. 2009/10:160

138

Skyldighet att delta	Prop. 2009/10:160
Genom det förändrade personalförsörjningssystemet kommer det, på sikt,
vara naturligt att delta i den fredsfrämjande verksamheten. Personalen i
de stående och kontrakterade förbanden ska delta i insatser både natio-
nellt och internationellt. För närvarande ser utredningen om personalför-
sörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58) över vissa frågor
knutna till detta. (Se avsnitt 5.10)
Insatsfrekvens
Frågan om insatsfrekvens, dvs. hur ofta en soldat ska tjänstgöra i en
internationell insats är viktig. Försvarsmakten bör läggas fast en insats-
frekvens. En sådan underlättar för den enskilde att planera bl.a. familjeliv
och karriär. Den är också en utgångspunkt för Försvarsmakten i plane-
ringen av insatser. Försvarsmakten bör initiera fortsatt forskning om
frågor om insatsfrekvens. (Se avsnitt 5.10)
Försäkrings- och ersättningsfrågor
Försvarsmakten bör fortsätta att göra försäkrings- och ersättningsförhål-
landena tydliga för personalen i internationella militära insatser. Det är i
första hand parterna inom det statliga avtalsområdet som ska pröva frå-
gor om försäkringslösningar och skadeersättning för personalen vid så-
dana insatser. (Se avsnitt 5.11)
Medicinskt omhändertagande
Försvarsmakten ansvarar för att den deltagande personalen får det stöd
och den vård som behövs vid skador. Myndigheten ska också uppfylla
tidsmålen för olika delar i det medicinska omhändertagandet. Generallä-
karen bör överväga att intensifiera sitt tillsynsarbete och försäkra sig om
att de brister som påtalas också blir åtgärdade. Härutöver bör Försvars-
makten ha en planering för om en olycka eller annan allvarlig händelse
med stort skadeutfall i insatsområdet skulle inträffa. Myndigheten bör
också genomföra större sådana övningar med övriga berörda aktörer. (Se
avsnitt 5.12)
Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet
Kunskapen i samhället om den fredsfrämjande verksamheten breddas.
Därmed vidgas också förståelsen för verksamheten och den verklighet
som den utsända personalen lever i. Det är naturligt med – så långt om-
ständigheterna medger – kontakt mellan den utsända personalen och de
hemmavarande. Vid oriktig kritik får personal och anhöriga lämpligt stöd
av Försvarsmakten. (Se avsnitt 5.13)
Statens erkännande
Statens erkännande av personalen i den fredsfrämjande verksamheten ska
vara tydligt. Därför införs nya medaljer. Medaljerna ska delas ut av För-
svarsmakten och regeringen. Ett gemensamt monument till minne av
svenska veteraner uppförs på Djurgården i Stockholm. Den 29 maj blir	139
	139

en ny årlig minnesdag, gemensam för alla svenska veteransoldater. (Se Prop. 2009/10:160 avsnitt 5.14)

Ökat meritvärde

Med stående och kontrakterade förband som kan tjänstgöra både natio- nellt och internationellt kommer grunderna för bl.a. befordran inom För- svarsmakten delvis att förändras. Intill dess, men även därefter, bör För- svarsmakten fortsätta arbetet med att ge internationell tjänstgöring ett ökat meritvärde. Det gäller vid både anställning och befordran och ge- nom att göra sådan tjänstgöring attraktiv. (Se avsnitt 5.15)

Organisationernas roll

Flera veteransoldat- och andra organisationer utför redan i dag ett viktigt arbete i veteransoldatfrågor. Detta samarbete bör utvecklas för att kunna trygga verksamheten långsiktigt. (Se avsnitt 5.16)

En veteranadministration införs

En veteranadministrativ enhet bör inrättas inom Försvarsmakten. Enhe- ten ska vägleda veteransoldater och deras anhöriga. Den ska även vara en kontaktpunkt för veteran- och anhörigorganisationer och för andra myn- digheter och organisationer av betydelse för omhändertagandet. Vidare ska den veteranadministrativa enheten ge myndighetsledningen råd i veteranpolitiska frågor. (Se avsnitt 5.17)

5.3Gällande rätt och bakgrund

Lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

Lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF) trädde i kraft den 1 juli 1999. Lagen avser att förstärka omhändertagandet av den som tjänstgör i utlandsstyrkan. Särregleringen i LUF har motiverats av den specifika hotbild som tjänstgöringen i utlandsstyrkan ansetts med- föra samt det förhållande att många endast har en kortare visstidsanställ- ning. I lagen anges bl.a. i vilken utsträckning arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd ska tillämpas för personalen i utlandsstyrkan under tjänstgöring utomlands. Bestämmelserna i 6–10 §§ reglerar den anställdes rätt till rehabiliteringsåtgärder och stöd i händelse av skador som inträffar under utlandstjänstgöring. Av 11 § framgår vida- re att anhöriga till den som förolyckats eller skadats har rätt till ersättning för vissa kostnader m.m.

Av LUF följer vidare att delar av lagen (1982:80) om anställnings- skydd, semesterlagen (1977:480) och hela arbetstidslagen (1982:673) är undantagna från tillämpning när det gäller anställda i utlandsstyrkan. Detta gäller oavsett om tjänstgöringen sker i Sverige eller utomlands. En särskild anställning i utlandsstyrkan ska vara tidsbegränsad och uppsäg- ningstiden ska som huvudregel vara tre månader lång.

140

Internationella militära insatser

Den första fredsbevarande styrkan skapades år 1956 för att övervaka det vapenstilleståndsavtal som träffats efter Suez-krisen. Dessförinnan hade svenska trupper under FN-flagg efter säkerhetsrådets rekommendation tjänstgjort i Sydkorea. Efter insatsen vid Suez följde under början av 1960-talet den fredsfrämjande insatsen i Kongo och därefter en rad insat- ser som främst var koncentrerade till regionen kring östra Medelhavet. I dag grundar sig Försvarsmaktens internationella engagemang till stor del på samarbete inom olika internationella organ såsom Förenta nationerna, Europeiska Unionen, försvarsalliansen Nato inom ramen för Partnerskap för fred och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Dessa organisationer genomför såväl insatser och övningar som kurser och inspektioner.

Regler om när svensk trupp får sändas utomlands finns i 10 kap. reger- ingsformen. Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får regeringen sätta in rikets försvarsmakt eller delar av den i strid för att möta ett väpnat an- grepp mot riket. I övrigt får svensk väpnad styrka sättas in i strid eller sändas till ett annat land endast om riksdagen medger det, om det är tillåtet enligt en lag som anger förutsättningarna för åtgärden eller om skyldigheten att vidta åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen. Riksdagen har beslutat om två lagar där regeringen bemyndigas att besluta i sådana frågor. Den ena är lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Enligt den lagen får regeringen på begäran av Förenta nationerna eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) ställa en väpnad styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet. Den andra är lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet. Enligt den lagen får regeringen sända en väpnad styrka till utlandet i den mån den ska delta i utbildning för fredsfrämjande verksamhet inom ramen för internationellt samarbete. Den sistnämnda lagen kom till främst för att ge regeringen befogenhet att sända väpnad styrka till övningar inom ramen för samarbetet inom Partnerskap för fred.

Fredsfrämjande verksamhet är inte något entydigt begrepp. De freds- främjande insatserna bygger i regel på beslut av Förenta nationerna, men någon enhetlig definition av sådana insatser finns inte i FN-stadgan. I stället har en avgränsning av vad som anses höra till fredsfrämjande verksamhet vuxit fram efterhand. I Sverige har begreppet fått inkludera konfliktförebyggande, fredsskapande, fredsbevarande, fredsframtvingan- de och fredsförebyggande insatser. Avväpning och avrustning har också ansetts kunna ingå som en fredsfrämjande åtgärd.

Fredsbevarande insatser i traditionell bemärkelse avser insatser som görs efter ett freds- eller eldupphöravtal. Insatserna baseras på parternas medgivande samt på en opartisk inställning till konflikten. Våldsanvänd- ning kan förekomma inom ramen för självförsvar. Det använda våldet ska då vara ett direkt svar på en motsvarande åtgärd från någon av par- terna, våldet ska stå i proportion till vad angriparen använt och våldet ska inte förorsaka onödig skada eller onödigt lidande. Fredsframtvingande insatser utförs för att med militärt våld, eller hot om militärt våld, upp- rätthålla eller återställa fred i ett område. Denna typ av insatser kan alltså innebära våldsanvändning utöver vad som kan anses vara självförsvar.

Prop. 2009/10:160

141

Både våldsanvändningen och själva insatsen i sig kan ske utan medgi- Prop. 2009/10:160 vande från parterna i konflikten.

5.4En ny lag med bestämmelser för Försvarsmaktens personal

Regeringens förslag: Lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom För- svarsmakten upphävs och ersätts av en ny lag om Försvarsmaktens per- sonal vid internationella militära insatser. I den nya lagen finns vissa bestämmelser om vad som särskilt ska gälla för Försvarsmaktens perso- nal vid tjänstgöring i internationella militära insatser i fråga om:

–anställning av personer som inte redan är anställda i Försvarsmakten,

–arbetstid,

–arbetsmiljö,

–Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar och ansvar att vidta stödåtgärder,

–arbetsskador och

–stöd och ersättning till anhöriga.

Någon reglering av vad som ska gälla för Polisens utlandsstyrka görs inte i den nya lagen.

Upphävandet av lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvars- makten innebär att utlandsstyrkan inom Försvarsmakten avvecklas som organisatorisk enhet. Med tjänstgöring i en internationell militär insats avses motsvarande verksamhet som fullgörs av utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insat- ser är tillämplig på av Försvarsmakten anställd personal, dock endast vid tjänstgöring i en internationell militär insats. Lagen ska inte tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.

Utredningens förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen har dock föreslagit ett annat namn på den nya lagen. Utred- ningen har vidare inte föreslagit någon övergångsbestämmelse avseende tillämpningen av lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF) i fråga om Polisens utlandsstyrka.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till ut- redningens förslag till ny lag. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Skåne län har dock pekat på att lagförslaget innehåller en del otydliga gränsdragningar och att det kan vara svårt att uttyda vad lagstiftningen innebär för den enskilde. Försvarsmakten framhåller bl.a. att lagstift- ningen i stora delar motsvarar nu gällande lag. En mer grundlig problem- inventering efterlyses i de delar förändringar föreslås. Några sakskäl till att förändra LUF har inte framkommit i utredningens betänkande. Ge- nom upphävandet av LUF rycks grunden för regelverket för Polisens utlandsstyrka bort. Försäkringskassan har bl.a. framhållit att det är vik- tigt att det förtydligas vilken roll respektive myndighet ska ha vid utred- ning och beslut om arbetsskada i de fall där personen ifråga tjänstgör i internationella militära insatser. Kammarkollegiet framhåller att alla

statligt anställda som tjänstgör utomlands i kris- och konfliktområden ska

142

ha samma försäkringsskydd och samma möjlighet till stöd vid rehabili- Prop. 2009/10:160 tering. Det är frågor som borde samordnas, förslagsvis genom kollektiv-

avtal. Även Folke Bernadotteakademin framhåller i sitt yttrande att pro- blemen för utsänd personal, oavsett vilken myndighet som är arbetsgiva- re, till stora delar är likartade. En samlad svensk veteranpolitik bör inne- fatta även den civila personalen. Försvarshögskolan ser det bl.a. som positivt att begreppet utlandsstyrkan avvecklas.

Skälen för regeringens förslag

Avgränsning till Försvarsmaktens personal

Utredarens uppdrag har varit att se över LUF och ta ställning till ansvaret för Försvarsmaktens personal före, under och efter en internationell mili- tär insats. Det är således Försvarsmaktens personal som fallit inom ramen för detta arbete. Motsvarande utredningsarbete avseende rättsväsendets personal har genomförts av Utredningen om svenskt rättsväsende i inter- nationella uppdrag. Utredningens betänkande Svenskt rättsväsende i internationella uppdrag, m.m. (SOU 2009:76) har remissbehandlats och bereds nu inom Regeringskansliet. Försvarsmaktens personal har dock redan i dagsläget en särskild lagstiftning på området, LUF. Verksamhe- ten är av en sådan art att det är mycket angeläget att nödvändiga juster- ingar på detta område kan genomföras snarast möjligt. Regeringen ser därför att det inte finns anledning att, i enlighet med vad bl.a. Folke Ber- nadotteakademin framhållit, i detta sammanhang invänta övriga förslag och ta ställning till behovet av en för statliga myndigheter samlad politik på området omhändertagande av personal före, under och efter interna- tionella insatser. Såsom påpekats av Försvarsmakten innebär ett upphä- vande av LUF att grunden för tillämpning av den lagens bestämmelser för Polisens utlandsstyrka försvinner. Mot bakgrund av att polisens verk- samhet behandlats av Utredningen om svenskt rättsväsende i internatio- nella uppdrag och därmed kommer att hanteras inom ramen för det fort- satta arbetet med den produkten finns dock ett behov av övergångsregler i fråga om polisens verksamhet. Detta för att undvika att grunden för det förstärkta skyddet för polisens utlandsstyrka ska försvinna. Regeringen anser därför att LUF även fortsättningsvis ska tillämpas i fråga om Poli- sens utlandsstyrka, i enlighet med vad som gäller i dag, fram till dess att annat beslutas (se även avsnitt 5.19).

En ny lag

Försvarsmaktens deltagande i internationella militära insatser ställer stora krav på personalen. Tjänstgöringen utövas i insatsområden under svåra och komplexa förhållanden. Utredningen har funnit att det finns ett fort- satt behov av särskild lagstiftning med bl.a. ett förstärkt omhändertagan- de vad gäller personal i Försvarsmakten som tjänstgör i internationella militära insatser. Utredningen har föreslagit en ny lag som ska ersätta LUF. Innehållet i den nya lagen är, i förhållande till LUF, delvis något förändrat. Den nya lagen har sin utgångspunkt i den reglering som finns i LUF. Även fortsättningsvis ska det finnas särskilda bestämmelser om

anställning, arbetstid, semester, arbetsmiljö, arbetsskador, m.m. Bestäm-

143

melserna i den nya lagen anpassas till förhållandet att begreppet utlands- Prop. 2009/10:160 styrkan avskaffas i lagstiftningen och att det i stället enbart är verksam-

hetens art som anger lagens tillämpningsområde. I LUF samt i förord- ningen till LUF finns även bestämmelser om rehabilitering, något som i utredningens förslag inbegrips i stödåtgärder och föreslås regleras samlat. Den nya regleringen i utredningens förslag avser bl.a. att:

–Försvarsmakten får ett utökat uppföljningsansvar under fem år för anställda som tjänstgjort i internationella militära insatser,

–Försvarsmakten får ett kvarstående men begränsat uppföljningsan- svar även efter det att fem år gått från insatsen,

–Försäkringskassan ska lämna ett så kallade servicebeslut efter ansö- kan av den person som skadats under en internationell militär insats, dvs. ta ställning till om det är fråga om en arbetsskada oavsett om inkomstför- lust uppstått, och

–Försvarsmakten ska ge visst stöd till anhöriga till personalen i en in- ternationell militär insats.

Regeringen återkommer till de specifika förslagen till ny reglering i de olika delarna i avsnitten 5.5–5.8. Allmänt kan dock konstateras att det är viktigt att lagstiftningen på området, som i grundläggande delar blir en rättighetslagstiftning med syfte att förbättra omhändertagandet av perso- nalen, är tydlig och att det eftersträvas att dess tillämpning blir förutsebar för den enskilde. Vikten av detta är också något som framkommer i

Kammarrättens i Stockholms, Länsrättens i Skåne läns och Försäkrings- kassans remissvar. Mot bakgrund härav har vissa justeringar gjorts i det lagförslag som lämnats av utredningen i de delar som avhandlas i de kommande avsnitten.

I fråga om en ny lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser konstaterar dock regeringen inledningsvis att en sådan lagreglering även fortsättningsvis behövs. Detta är även något som re- missutfallet i stort indikerar. Det är dock viktigt att komma ihåg att den aktuella lagen är avsedd att komplettera de allmänna regler som gäller ifråga om skador i arbetslivet och arbetsgivarens ansvar, arbetsmiljö m.m. De grundläggande reglerna om t.ex. arbetsskada och vissa myndig- heters ansvar gäller även i fortsättningen. Den hittillsvarande socialför- säkringslagstiftningen, såsom bl.a. lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd ska ersättas av socialförsäkringsbalken enligt förslag som överlämnats till riksdagen (prop. 2008/09:200 och 2009/10:69). Socialförsäkringsbalken föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. Hänvisningarna till socialförsäkringslagstiftningen görs därför i denna del till socialförsäkringsbalken. Detta innebär dock ingen ändring i sak i förhållande till nu gällande socialförsäkringslagstiftning. Den lag- stiftning som nu föreslås i denna proposition av regeringen är avsedd att på vissa områden förbättra skyddet för den enskilda mot bakgrund av den mycket speciella, komplexa och många gånger farliga verksamhet som utförs av Försvarsmaktens personal i ett insatsområde under en interna- tionell militär insats. Som grund finns dock alltid det arbete i fråga om rehabilitering och stöd m.m. som ska utföras av Försäkringskassan, alla arbetsgivare, sjukvården med flera aktörer vid skador m.m. i arbetslivet. Avsikten med denna lagstiftning är att vid behov möjliggöra visst ytterli-

gare stöd.

144

Begreppet utlandsstyrkan inom Försvarsmakten	Prop. 2009/10:160
Bestämmelserna i LUF gäller den som tjänstgör i utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten. Det innebär att lagens tillämpningsområde är kopplat
till den enskildes anställning eller tjänstgöring i utlandsstyrkan som or-
ganisatorisk enhet inom myndigheten Försvarsmakten. Vissa bestämmel-
ser i lagen gäller oavsett om tjänstgöringen äger rum i Sverige eller ut-
omlands. Andra bestämmelser gäller endast vid tjänstgöring utomlands.
Ett borttagande av begreppet utlandsstyrkan ligger i linje med de nya
krav på operativ förmåga och en insatsorganisation med stående förband
och kontraktsförband som har redovisats i proposition 2008/09:140.
Utredningens förslag innebär en omarbetning av LUF, där bl.a. begreppet
Försvarsmaktens utlandsstyrka avskaffas. Detta är något som även fram-
hållits som positivt av Försvarshögskolan, då det understryker att För-
svarsmakten är en myndighet och att internationella insatser är en natur-
lig del av den samlade försvarsverksamheten. Regeringen instämmer i
denna bedömning. Regeringen anser därför att det inte ska göras någon
reglering om en utlandsstyrka inom Försvarsmakten, på motsvarande sätt
som i LUF, i den nya lagen. Detta får i sin tur till följd att den verksam-
het som ska träffas av bestämmelserna i den nya lagen måste avgränsas
på annat sätt än genom att hänvisa till en organisatorisk enhet.
Lagens tillämpningsområde
LUF:s bestämmelser träffar, såsom nämnts ovan, personal som tjänstgör i
utlandsstyrkan som enhet. I och med att begreppet utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten upphör genom den nya lagen måste avgränsningen av i
vilken verksamheten det särskilda skyddet ska aktualiseras ske på annat
sätt än genom organisationsformen.
Utredningens förslag innebär att den nya lagens tillämpningsområde
kopplas till tjänstgöring i en internationell militär insats. Med begreppet
internationell militär insats avses verksamhet som Försvarsmakten bedri-
ver i ett insatsområde utomlands i syfte att avvärja risk för en väpnad
konflikt, hejda en pågående väpnad konflikt, övervaka överenskommel-
ser om fred och vapenstillestånd, eller skapa förutsättningar för varaktig
fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en väpnad
konflikt. En internationell militär insats kan omfatta ett eller flera av de
ändamål som anges ovan. Det är riksdagen, eller i de fall som anges i
lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, regering-
en, som beslutar om att en militärt väpnad styrka ska sändas utomlands
för en sådan insats.
Den verksamhet som avses med begreppet internationell militär insats
motsvarar den verksamhet som Försvarsmaktens utlandsstyrka har haft
att bedriva.
Genom utredningens förslag införs även begreppet insatsområde i la-
gen. Syftet med detta är att det tydligt ska framgå att det förstärkta om-
händertagandet inte ska gälla generellt vid tjänstgöring i utlandet utan
endast vid tjänstgöring kopplad till insatsområdet. Detta eftersom insats-
området utgör det geografiska område inom vilket det kan anses förelig-
ga ökade risker och en ökad hotbild mot Försvarsmaktens personal. Vil-
ket geografiskt område som utgör insatsområdet i en specifik insats följer	145

av Försvarsmaktens verkställighetsbeslut, som ligger till grund för den militära insatsen. Detta område kan utgöras av hela eller delar av det operationsområde som FN, EU, Nato eller annan insatsansvarig aktör, såsom t.ex. Afrikanska unionen, fattar beslut om i varje särskilt fall och som därmed anger de geografiska gränserna inom vilka den internatio- nella styrkan får genomföra den internationella militära insatsen. Ett insatsområde kan även innefatta ett annat geografiskt område som är beläget på avstånd från det huvudsakliga insatsområdet, t.ex. ett område inom vilket en särskild militär enhet ur insatsen är grupperad.

Regeringen anser att det av utredningen föreslagna sättet att avgränsa tillämpningsområdet för lagen medför att den verksamhet som är av särskild och utsatt karaktär i Försvarsmaktens verksamhet, dvs. anställ- das verksamhet vid tjänstgöring i en internationell militär insats, träffas av lagstiftningen. Avsedd effekt uppnås därmed och den verksamhet som i LUF ansetts vara i behov av det särskilda regelverket, omfattas även fortsättningsvis.

Genom att använda sig av avgränsningen anställda i Försvarsmakten vid tjänstgöring i en internationell militär insats omfattas de anställda i myndigheten som tar del i den aktuella verksamheten. Ingen åtskillnad görs mellan militära och civila befattningsinnehavare inom myndigheten. Något krav på särskild organisatorisk tillhörighet inom myndigheten uppställs inte, vilket är fallet i LUF. Utredningen har framhållit att det i dag kan förekomma att personal som visserligen är anställd av Försvars- makten, men inte organisatoriskt hör till utlandsstyrkan, har uppgifter i insatsområdet. Det kan vara fråga om såväl militära som civila befatt- ningshavare i Försvarsmakten som normalt har sin ordinarie verksam- hetsplats i Sverige men tillfälligt stödjer verksamheten på plats i insats- området. Dessa personer verkar då i många avseenden under samma förutsättningar som den personal som organisatoriskt är placerade i ut- landsstyrkan men faller utanför LUF:s tillämpningsområde. Försvars- makten har ansett att det är angeläget att det uttrycks explicit i lagtexten om lagstiftningen även ska gälla personal från myndigheten som verkar i insatsområdet genom att lämna understöd, t.ex. vid uppförande av bygg- nader i insatsområdet och vid inspektionsresor. Regeringen delar utred- ningens bedömning att det bör vara det faktum att en person som är an- ställd i Försvarsmakten utför uppgifter inom ramen för myndighetens verksamhet i insatsområdet som ska avgöra att lagen blir tillämplig. Det får förutsättas att av Försvarsmakten utsänd personal till insatsområdet åker dit av skäl som faller inom ramen för verksamhet som behövs för genomförandet av insatsen. Skäl att behandla av Försvarsmakten anställd personal olika i dessa situationer har inte framkommit. Genom den re- glering som föreslagits av utredningen får det dock anses framgå direkt av ordalydelsen att så blir fallet. Detta då det är fråga om i Försvarsmak- ten anställd personal som utför för insatsens genomförande nödvändiga uppgifter i insatsområdet. Således bör detta falla inom det som avses med vid tjänstgöring i en internationell militär insats. Detta innebär att också den som är anställd i Försvarsmakten utan att ha en formell placering i insatsförbandet (motsvarande) och i tjänsten reser till eller från insatsom- rådet samt tjänstgör där får samma förstärkta skydd som den personal som tjänstgör i förbandet i insatsområdet.

Prop. 2009/10:160

146

Utredningen har framhållit att lokalt anställd personal i insatsområdet i Prop. 2009/10:160 dag inte är anställd i Försvarsmaktens utlandsstyrka och därmed inte

faller inom tillämpningsområdet för LUF. Regeringen anser att detta förhållande bör bibehållas i den nya lagen. I syfte att klarlägga lagens tillämpningsområde, med beaktande av den nya terminologin som inte inkluderar begreppet utlandsstyrkan, har därför en uttrycklig bestämmel- se som anger att lagen inte ska tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet lagts till. Därmed uppnås effekten att tillämpningen blir densamma som enligt LUF i dessa fall. Det skulle visserligen kunna hävdas att en lokalt anställd utsätter sig för samma risker som den personal som omfattas av den nya lagen, och att den nya lagens skydd därför borde gälla även lokalanställda. Det har också före- kommit att lokalt anställda skadats eller dödats i den svenska internatio- nella militära verksamheten. Regeringen anser emellertid att de principi- ella förhållandena inte ändrats sedan LUF trädde i kraft för tio år sedan. Regeringen anser vidare att det skulle vara mindre lämpligt att generellt tillämpa svenska socialförsäkringsbestämmelser m.m. på utländska med- borgare i en verksamhet utanför Sveriges gränser. Den nuvarande re- gleringens tillämpningsområde bör därför bibehållas i detta avseende.

5.5Försvarsmaktens ansvar för uppföljning och stöd

Regeringens förslag: Försvarsmakten ska ha ett särskilt uppföljnings- ansvar under fem år för anställda som tjänstgjort i internationella mili- tära insatser. Därefter har myndigheten ett kvarstående, men begränsat uppföljningsansvar. Försvarsmakten ska ge stöd till anställda som drabbats av fysiska eller psykiska besvär i en internationell militär in- sats. Beslut om stödåtgärder får överklagas på motsvarande sätt som i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör ha ett ansvar för att kunna lämna extra hjälp eller vägledning till en enskild veteransoldat i särskilt svåra fall som kräver omfattande åtgärder och resurser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens. Ut- redningen har dock sammanfattat de stödåtgärder som Försvarsmakten enligt LUF ska ge på ett annat sätt i sitt lagförslag. Vidare har utredning- en använt en delvis annan vokabulär såsom sjukdom eller skada, uppfölj- ning och utredning, information och råd. Utredningen har inte lämnat några förslag i fråga om Försvarsmaktens ansvar att lämna extra hjälp i särskilt svåra fall.

Remissinstanserna: Utöver de synpunkter av generell karaktär avse- ende lagförslaget som återgivits i avsnitt 5.4 och som även träffar be- stämmelserna i denna del, har även andra remissinstanser haft synpunkter på förslaget om uppföljningsansvar och stödåtgärder. Bland annat Offi- cersförbundet och Fredsbaskrarna Sverige tillstyrker utredningens för- slag. Försvarsmakten delar utredningens förslag i fråga om att förstärka och införa ett mer personligt uppföljningsansvar och ser detta som något mycket positivt. Myndigheten uppfattar dock att detta är något som framgår redan i den befintliga lagstiftningen och snarare är en verksam-

147

hetsutvecklingsfråga. Det är dock viktigt att klargöra Försvarsmaktens Prop. 2009/10:160 ansvar i förhållande till andra aktörer och skapa tydliga arbetsmetoder.

Rollspelet mellan olika aktörer måste göras tydligare så att det undviks att parallella strukturer upprättas i samhället. Myndigheten ställer sig vidare tveksam till borttagandet av en bortre tidsgräns för de stödåtgärder som ska utföras. Detta då svårigheter i bevisfrågor blir fallet och att da- gens tidsgränser enligt utredningen inte medför några problem. Tidsgrän- sen har också ansetts rimlig i nu gällande regelverk. Totalförsvarets pliktverk tillstyrker utredningens förslag i fråga om uppföljningsansvar och stödåtgärder men ifrågasätter om inte perspektivet borde vara ännu mer långsiktigt. Styrelsen för psykologiskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap) framhåller att en väl genomförd uppföljning, innefattande en per- sonlig kontakt med den anställde efter tjänstgöringen, bidrar till ett ökat förtroende för Försvarsmakten. Försäkringskassan konstaterar att lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring gäller när personer deltar i interna- tionella insatser och skadar sig. Utredningen föreslår att Försvarsmakten ska utreda om den som tjänstgjort i en internationell insats har drabbats av skada eller sjukdom. Att utreda och bedöma en arbetsskada och rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring är en uppgift för Försäkringskassan. Det är viktigt att det förtydligas vilken roll respektive myndighet ska ha vid utredning och beslut om arbetsskada för de som tjänstgör vid internationella militära insatser. Arbetsgivarverket och Kammarkollegiet konstaterar att när det gäller övergripande frågor om försäkrings- och rehabiliteringsfrågor är det något som ska gälla lika för alla statligt anställda. Det är frågor som bäst hanteras genom kollektivav- tal. Försvarshögskolan ser att utredningens förslag kan stärka möjlighe- terna för den enskilde att få adekvat hjälp, men pekar på att det alltid finns risk att den enskilde inte väljer att vända sig till sin ”forne arbetsgi- vare”, då detta kan upplevas som om man stänger dörren för eventuella framtida insatser. Såväl Kammarkollegiet som Försvarsmakten har pekat på det kompletterande ersättningssystem vid arbetsskada som finns ge- nom det statliga personskadeavtalet (PSA).

Socialstyrelsen anser att Försvarsmaktens ansvar för uppföljning av soldater som deltagit i internationella insatser bör innefatta stöd och hjälp till veteraner i deras kontakter med den civila hälso- och sjukvården.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Inledning

Utredningen har föreslagit ett ansvar för Försvarsmakten att dels följa upp och utreda om personal som deltagit i internationella militära insat- ser drabbats av skada eller sjukdom under viss tid, dels att gå in med stödåtgärder om så visar sig vara fallet. Avsikten med detta är att För- svarsmakten, utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet, aktivt ska söka kontakt med sin personal och försöka fånga upp problem, samt sätta in åtgärder vid behov. Regeringen vill i detta sammanhang understryka att den aktuella lagen är avsedd att komplettera de allmänna regler som

gäller ifråga om skador i arbetslivet och arbetsgivarens och andra aktö-

148

rers ansvar. Det bakomliggande motivet till att en särskild lag behövs på just detta område är, såsom tidigare konstaterats, den mycket speciella, komplexa och farliga verksamhet som utförs av Försvarsmaktens perso- nal i ett insatsområde under en internationell militär insats. Ett i vissa avseenden förbättrat skydd för den enskilde är till följd av detta motive- rat. I grunden finns dock givetvis det arbete i fråga om rehabilitering och stöd m.m. som alltid ska utföras av Försäkringskassan, alla arbetsgivare, sjukvården med flera aktörer vid skador m.m. i arbetslivet. De anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i internationella militära insatser faller självklart in under det socialförsäkringsrättsliga skydd som gäller gene- rellt i Sverige. Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats av Försäk- ringskassan, Försvarsmakten och allmänt även av Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Skåne län ser regeringen dock ett behov av att tydliggöra att så är fallet. För att understryka detta väljer regeringen att uttrycka sig på ett något annorlunda sätt än utredningen i enlighet med vad som framgår nedan.

Försvarsmaktens uppföljningsansvar i förhållande till andra aktörer

Den föreslagna lagen ska utgöra ett förstärkt skydd för den enskilde. Det är därför i enlighet med vad som gäller generellt, Försäkringskassan som har att pröva om en skada är att anse som arbetsskada. Någon förändring i detta avseende föreslås inte. Däremot föreslår regeringen en skyldighet för Försäkringskassan att meddela så kallade servicebeslut gällande ar- betsskada. Den frågan behandlas i avsnitt 5.6.

Det är av vikt att den verksamhet som Försvarsmakten ska ägna sig åt inom ramen för det särskilda uppföljningsansvaret och stödåtgärder inte sammanblandas med Försäkringskassans arbetsskadebedömningar och det rehabiliteringsarbete som allmänt ska genomföras enligt regelverket på socialförsäkringsområdet. För att tydliggöra detta justeras utredning- ens förslag något.

Försvarsmakten ska således ges ett ansvar att utreda om personal som tjänstgjort i en internationell militär insats har drabbats av fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i området. Utredningen ska ha den form och omfattning som motiveras av förhållandena under en speci- fik tjänstgöring. Det är nödvändigt att ge utrymme för viss flexibilitet i utförandet av det uppföljningsansvar som Försvarsmakten ges. Avsikten med bestämmelsen om uppföljningsansvaret är framför allt att Försvars- makten, i sin egenskap av arbetsgivare under de särskilda förhållanden som råder i ett insatsområde, aktivt har att följa upp den personal som tjänstgjort där. Genom den utredning som ska ske är förhoppningen att personal som drabbats av besvär till följd av tjänstgöringen ska kunna identifieras och ges möjlighet till olika former av stöd vid behov. En sådan utredningsverksamhet måste givetvis bedrivas med stor respekt för den enskildes vilja. Försvarsmakten har ingen möjlighet att tvinga den enskilde att delta, om möjligt ska dock personliga kontakter tas. Det faktum att insatser kan vara mer eller mindre präglade av särskilt svåra händelser, att olika individer hanterar upplevelser på skilda sätt, att hur den enskildes fortsatta yrkesliv ser ut varierar etc. medför dock att ut- formningen och omfattningen av den uppföljning som ska ske inte kan

Prop. 2009/10:160

149

slås fast generellt. Försvarsmakten har påpekat att myndigheten redan i dag arbetar utifrån principen att det ska finnas ett personligt uppfölj- ningsansvar. Detta är något som regeringen uppfattar som mycket posi- tivt. Genom en uttrycklig lagreglering på området ges frågan dock den tyngd som den förtjänar och ingen tveksamhet kan råda om att så är fal- let.

Försvarsmaktens särskilda uppföljningsansvar ska ta sikte på att perso- nalen ska ges tillfälle att berätta om sina upplevelser, få hjälp att bearbeta dem och vid behov få information och vägledning om vad Försvarsmak- ten eller andra aktörer, såsom andra arbetsgivare, Försäkringskassan, landsting, ideella organisationer med flera aktörer kan och ska bistå med. Avsikten är inte att Försvarsmakten ska gå in och ta över andra aktörers uppgifter och ansvar. Däremot ska Försvarsmakten, som arbetsgivare med ansvar för verksamheten i insatsområdet, alltså finnas tillgänglig och bistå med kontaktpersoner, information och vägledning i den omfatt- ning och form som varje situation motiverar.

Uppföljningsansvaret ska kvarstå under fem år efter det att tjänstgö- ringen i insatsområdet avslutats. Även därefter ska dock Förvarsmakten bistå en enskild som vänder sig till myndigheten med den information och vägledning myndigheten har tillgänglig inom ramen för sin uppfölj- ningsverksamhet i stort.

Regeringen ser det som angeläget att lyfta fram uppföljningsverksam- heten som sådan och låta den komma till uttryck i den föreslagna lagen på området. Detta framför allt för att markera vikten av att staten tar ansvar för personal som skickas ut för tjänstgöring i internationella mili- tära insatser och för att skapa en större generell medvetenhet om de risker som personalen kan utsättas för i dessa sammanhang.

Lagrådet har övervägt behovet av överklagandeförbud om beslut skul- le komma att fattas till följd av bestämmelsen om uppföljningsansvar. Regeringen konstaterar att avsikten är att eventuella beslut riktade till enskilda ska fattas när det gäller stödåtgärder. I författningskommentaren tydliggörs att uppräkningen i fråga om överklagande av Försvarsmaktens beslut i lagen är uttömmande.

Stödåtgärder

Försvarsmakten har enligt regleringen i LUF och därtill kopplad förord- ningsreglering ett ansvar för viss rehabilitering. Utredningen har ansett att så ska vara fallet även fortsättningsvis. De åtgärder som Försvarsmak- ten har att vidta ska även fortsättningsvis komplettera det stöd som ska lämnas av annan arbetsgivare, Försäkringskassan, landsting med flera som har att agera vid exempelvis arbetsskador. De besvär som kan föran- leda behov av stödåtgärder kan vara av såväl fysisk som psykisk natur. Försvarsmakten ska dock, om så är påkallat, kunna agera även i situatio- ner där det inte finns en fastslagen arbetsskada. Regeringen har mot bak- grund av detta valt uttryckssättet fysiska eller psykiska besvär. Såsom påpekats av Kammarrätten i Stockholm kan vidare de skrivningar som föreslagits av utredningen i lagförslaget inte helt anses motsvara innehål- let enligt gällande rätt i fråga om stödåtgärderna. Regeringen har mot bakgrund av detta valt att i större utsträckning använda den beskrivning

Prop. 2009/10:160

150

som i dag gäller, i syfte att uppnå den avsedda motsvarande regleringen på området.

Utredningen har dock inte föreslagit någon bortre tidsgräns för de stödåtgärder som Försvarsmakten ska bistå med, något som är fallet enligt LUF. Försvarsmakten har ställt sig tveksam till borttagandet av denna bortre tidsgräns för de stödåtgärder som ska utföras. Detta då svå- righeter i bevisfrågor kan bli fallet och att det inte framkommit att tids- gränsen i sig medfört några problem. Myndigheten påpekar också att tidsgränsen som sådan har ansetts rimlig i LUF. Utredningen har i denna fråga konstaterat att LUF möjliggör rehabiliteringsåtgärder i form av arbetsträning och utbildning upp till fem år efter det att åtgärderna inletts. Enligt vad utredningen erfarit har ytterst få ärenden krävt aktiva åtgärder därutöver, de fåtal ärenden som funnits har normalt avslutats efter en betydligt kortare period. Utredningen har ändå ansett att det saknas an- ledning att ha en bortre tidsgräns i dessa fall, dels för att det i praktiken torde sakna betydelse, dels för att en sådan begränsning rimmar illa med det förstärkta skydd som efterstävas för den personal som tjänstgjort i internationella militära insatser. Regeringen konstaterar att stödåtgärder- na förutsätter att besvären har en koppling till tjänstgöringen som sådan. Vidare ska stödet ges vid behov och det blir alltså fråga om en prövning i det enskilda fallet utifrån omständigheterna i stort. Det kan mot bakgrund av detta antas att den tidsgräns som i dag gäller i det absoluta flertalet fall är tillräcklig. Det kan dock inte uteslutas att det i något enstaka, särskilt allvarligt fall kan vara motiverat med ytterligare stöd även i tid därefter. I första hand kan det tänkas handla om att avsluta pågående insatser där Försvarsmakten kan bidra ytterligare. Avsikten är dock inte att För- svarsmakten aldrig ska kunna sätta punkt för sina åtgärder. Prövningen ska, i likhet med vad som gäller i dag, givetvis bygga på att det finns en sådan koppling och sådana omständigheter i den enskilda fallet att verk- samheten fyller en praktisk funktion. Försvarsmaktens resurser ska läg- gas på det som är syftet med lagstiftningen, att faktiskt ge personer som till följd av tjänstgöring i internationella militära insatser drabbats av fysiska eller psykiska besvär möjlighet att få ett meningsfullt stöd som samhället annars inte hade kunnat bistå med. Stödverksamheten som sådan måste rymmas inom ramen för den verksamhet som Försvarsmak- ten har att bedriva, tanken är inte att Försvarsmakten ska omvandlas till någon form av alternativ försäkringskassa, sjukvårdsinrättning eller dy- likt. Parallella strukturer ska inte byggas upp – däremot ska Försvars- makten utnyttja de möjligheter som finns att bistå med det stöd som inom rimliga gränser kan ges, utöver i förekommande fall övrigt stöd från andra håll. Den föreslagna lagen måste också givetvis läsas mot bak- grund av det faktum att avsikten inte är att regleringen ska frånta samhäl- let i övrigt dess ansvar. På motsvarande sätt ska givetvis t.ex. det kom- pletterande ersättningssystem vid arbetsskada som finns genom det stat- liga personskadeavtalet (PSA), som såväl Kammarkollegiet som För- svarsmakten har pekat på, utnyttjas till fullo.

Prop. 2009/10:160

151

Särskilt stöd i vissa fall

Inom ramen för Försvarsmaktens ansvar för utredning av och stöd till personer som drabbats av fysiska eller psykiska besvär vid en internatio- nell militär insats vill regeringen peka på följande. I sitt delbetänkande (SOU 2007:77) konstaterade Veteransoldatutredningen att den som drab- bats av skada eller sjukdom ofta upplever sig vara i ett mycket utsatt läge. Kontakter med myndigheter och att vaka över sin rätt kan framstå som tungt eller ibland omöjligt. Utredningen anförde att den i sitt fortsat- ta arbete skulle överväga om det fanns behov av stöd på detta område, t.ex. genom juridiskt ombud.

I slutbetänkandet (SOU 2008:91) ansåg Veteransoldatutredningen att det inte hade framkommit att de svårigheter som olika veteransoldater uppgett sig ha i sina kontakter med Försvarsmakten och andra myndighe- ter skulle motivera en särreglering inom rättshjälpsområdet för veteran- soldaterna. I stället erinrade utredningen om bestämmelserna om myn- digheternas serviceskyldighet i förvaltningslagen (1986:223). Som ett led i serviceskyldigheten ska en myndighet lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Utredningen betonade vikten av att Försvarsmakten som en del i en sammanhållen och trovärdig framtida veteranpolitik fullt ut tillämpar förvaltningslagens bestämmelser om bl.a. serviceskyldighet med att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till den enskilde veteransoldaten och dennes anhöriga i enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde och den enskilde. Regeringen delar Veteransoldatutredningens syn.

Regeringen noterar vidare Socialstyrelsens uppfattning att Försvars- makten bör ha ett helhetsansvar för att följa upp soldater som deltagit i internationella insatser, och att detta ansvar bör innefatta stöd och hjälp till veteraner i deras kontakter med den civila hälso- och sjukvården. En soldat kan ha skadats svårt vid en internationell militär insats. Genom de förslag regeringen redovisar i denna proposition klarläggs ansvaret för medicinsk vård och rehabilitering samt frågor om ekonomisk ersättning. Såsom Veteransoldatutredningen pekat på i sitt delbetänkande kan det emellertid för den enskilde veteransoldaten, vars förmåga kanske är ned- satt genom de skador han eller hon har fått, vara svårt att på ett ända- målsenligt sätt klara alla kontakter med sjukvårdens instanser eller berör- da myndigheter. I sådana fall bör Försvarsmakten ha ett ansvar att hjälpa den enskilde med t.ex. vägledning så att den skadade kan vända sig till rätt instans eller med hjälp att ta kontakt med en viss instans eller myn- dighet. Det ska således inte vara fråga om att företräda den skadade, utan att hjälpa honom eller henne genom t.ex. vägledning. Regeringen anser således att Försvarsmakten bör ha ett ansvar för att i de särskilt svåra fall som kräver omfattande åtgärder och resurser hjälpa eller vägleda den enskilde veteranen. Detta ansvar för Försvarsmakten att lämna extra hjälp bör vara utan tidsbegränsning.

Det är inte regeringen utan Försvarsmakten som ska bestämma hur en hjälp eller vägledning för de svårt skadade bör utformas i detalj. Likaså är det Försvarsmakten som ska avgöra vem inom myndigheten som bör tillhandahålla denna hjälp. Regeringen noterar att Prehabenheten i dag svarar för en betydande del av kontakterna med de enskilda veteransolda-

Prop. 2009/10:160

152

terna. Den extra hjälp som regeringen menar kan behövas i vissa fall bör Prop. 2009/10:160 ses som ett förtydligande av det ansvar Försvarsmakten redan har och

genomför genom främst Prehab. För att underlätta för den enskilde vete- ransoldaten bör det enligt regeringens mening vara den redovisade vete- ranadministrativa enheten – se nedan avsnitt 5.17 – som är den initiala och centrala kontaktpunkten för veteransoldaten i denna fråga. Det bör således vara den veteranadministrativa enheten som ansvarar för att den- na hjälpverksamhet organiseras inom myndigheten.

Försvarsmaktens hjälp i dessa avseenden utgår från förvaltningslagens bestämmelser om serviceskyldighet och det ansvar Försvarsmakten har enligt förslaget till lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Stödet bör till sin karaktär i första hand ses som ett utökat ansvar i förhållande till 6 och 7 §§ i lagförslaget. Re- gleringen gentemot myndigheten bör lämpligen genomföras i förord- ningsform.

5.6Försäkringskassans beslut om arbetsskada

Regeringens förslag: Försäkringskassan ska på begäran av den enskilde pröva om denne som anställd i Försvarsmakten under tjänstgöring i en internationell militär insats drabbats av skada som är att anse som arbets- skada. En sådan prövning ska ske oavsett om prövning av ersättningsan- språk aktualiserats i ärendet, så kallat servicebeslut. Motsvarande re- glering om prövning av arbetsskada, bevisregler och prisbasbelopp som i övrigt finns i lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten ska även fortsättningsvis gälla.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Utred- ningen har dock föreslagit en annan lagteknisk lösning.

Remissinstanserna: Försäkringskassan framhåller att utredningens förslag frångår den huvudprincip som gäller enligt lagen om arbetsskade- försäkring om att en arbetsskada bara ska prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt den lagen. Motiven att frångå den principen behöver utvecklas i förhållande till förslaget. Försvarsmakten tillstyrker utredningens förslag i sak och konstaterar bl.a. att ett beslut om godkänd arbetsskada från Försäkringskassan krävs för att PSA- nämnden/AFA ska pröva rätten till ersättning enligt kollektivavtalet vid sjukdomar.

Skälen för regeringens förslag: Det är Försäkringskassan som har att ta ställning till om en skada är att anse som arbetsskada enligt bestäm- melserna på socialförsäkringsområdet. Det är vidare den från den 1 janu- ari 2010 inrättade Pensionsmyndigheten som kommer att besluta i ären- den om efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen (se bl.a. prop. 2009/10:69, s. 31, 77 kap. 5 § socialförsäkringsbalken och prop. 2009/10:69, s. 68). Närmare bestämmelser om prövningen av arbetsska- dor återfinns bl.a. i socialförsäkringsbalken (fram till den 1 januari 2011 lagen om arbetsskadeförsäkring). Denna ordning gäller även för anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i en internationell militär insats. I den nu föreslagna lagen finns därför endast anledning att reglera arbetsskador

153

och prövningen av sådana i den mån behov av frånsteg från regleringen på socialförsäkringsområdet i allmänhet anses nödvändiga att göra. För- säkringskassans beslut om arbetsskador i fall som här avses omfattas således av bestämmelserna i 113 kap. socialförsäkringsbalken. Om För- säkringskassan beslutar att inte göra någon prövning med stöd av be- stämmelserna i den föreslagna 15 § lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser är bestämmelserna i 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken tillämpliga. Ett sådant beslut kan följaktligen bli föremål för omprövning eller överklagande enligt 113 kap. socialförsäk- ringsbalken.

Utredningen har konstaterat att det för en person som skadats i en in- ternationell militär insats finns behov av att få frågan om arbetsskada prövad av Försäkringskassan även i situationer där den skadade inte samtidigt begär att rätt till ersättning ska prövas av den myndigheten, dvs. så kallade servicebeslut. Därutöver har utredningen även föreslagit reglering motsvarande den som återfinns i LUF i fråga om prövning av arbetsskada och prisbasbelopp.

De anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i en internationell militär insats omfattas alltså av regleringen i socialförsäkringsbalken (fram till den 1 januari 2011 lagen om arbetsskadeförsäkring). Huvudprincipen på detta område är, såsom Försäkringskassan framhållit i sitt remissyttran- de, att ett beslut om en skada är att anse som arbetsskada ska fattas först när även ersättningsanspråk läggs fram i ärendet. Tjänstgöring i en inter- nationell militär insats sker dock, såsom tidigare konstaterats, under mycket speciella förhållanden kopplade till den verksamhet som sker i ett militärt insatsområde. Det är också detta faktum som föranledde till- komsten av LUF till att börja med. I LUF återfinns alltså specialreglering i fråga om vilka överväganden som ska göras i fråga om presumtionen för arbetsskada, vilka bevisregler som ska tillämpas och prisbasbelopp vid livränteunderlag. Skälen för denna reglering har utvecklats närmare i propositionen 1998/99:68, Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten, avsnitt 7.3. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att en sådan reglering som i dag finns i LUF om arbetsskador även fortsättningsvis behövs. De skäl som låg till grund för LUF gör sig alltjämt gällande. Utredningen har även föreslagit en generell rätt till prövning av arbets- skada, dvs. så kallade servicebeslut. Alldeles oavsett hur LUF kommit att tolkas i detta sammanhang anser regeringen att det i den nya lagen bör göras ett avsteg från den huvudprincip som gäller enligt socialförsäk- ringsbalken (fram till den 1 januari 2011 lagen om arbetsskadeförsäk- ring). Anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i internationella militära insatser ska alltså kunna få prövat om en skada är att anse som arbetsska- da, alldeles oavsett om Försäkringskassan samtidigt har att pröva ersätt- ningsanspråk. Som Försvarsmakten har framhållit är detta av betydelse för att en skadad person ska kunna få rätten till ersättning från PSA- nämnden prövad. Vidare kan ett beslut om fastställd arbetsskada under- lätta den verksamhet i form av stödåtgärder som Försvarsmakten har att utföra. För att uppnå syftet med den nya lagen, ett förstärkt skydd för anställda som skadats vid tjänstgöring i internationella militära insatser, är det av stor vikt att en arbetsskadeprövning kan genomföras snarast möjligt. Att staten i dessa fall bistår med en viktigt pusselbit genom För- säkringskassans arbetsskadeprövning är av stor betydelse för helheten.

Prop. 2009/10:160

154

En uttrycklig reglering av att så kallade servicebeslut i dessa fall ska Prop. 2009/10:160 fattas av Försäkringskassan föreslås därför i den nya lagen.

5.7Anhöriga – stöd och ersättning

Regeringens förslag: Försvarsmakten ska tillhandahålla stöd i form av information till anhöriga till dem som tjänstgör i en internationell militär insats och vidare ha en sammanhållen planering för sitt arbete med anhö- riga i stort. Viss ersättning ska i likhet med vad som gäller enligt lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten kunna ges till anhö- riga till sådan personal. Sådan ersättning ska även få betalas ut i särskilda fall i situationer då den anställde inte skadats så att sjukhusvård krävs eller förolyckats. Beslut om ersättning till anhöriga får överklagas på motsvarande sätt som i lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens i fråga om ersättning till anhöriga. När det gäller stöd till anhöriga har utredningen föreslagit en annan formulering i lagtext med tillhörande överklaganderätt.

Remissinstanserna: Utöver de synpunkter av generell karaktär avse- ende lagförslaget som återgivits i avsnitt 5.4 och som även träffar be- stämmelserna i denna del, har även remissinstanser haft synpunkter i frågan om stöd till anhöriga. Kammarrätten i Stockholm framhåller i detta sammanhang även att det bör klargöras vilka som är att anse som anhöriga. Bland annat Folke Bernadotteakademin bejakar att utredningen lyfter fram behovet av att närmare studera situationen för anhöriga och då speciellt barn. Försvarsmakten framhåller att myndigheten i allt vä- sentligt delar utredningens förslag om en sammanhållen familjepolicy avseende stöd till anhöriga. Ett mer samlat grepp från myndighetens sida inom detta område kommer att bli nödvändigt. En sammanhållen famil- jepolicy ska inte bara fungera här och nu, utan även bära mot framtidens insatser och hänger samman med frågor om insatsfrekvens. Myndigheten bedriver redan ett partssammansatt arbete på området. Frågan om prak- tiskt stöd avseende tjänster kräver ytterligare utredande med hänsyn till rådande skattelagstiftning. Styrelsen för psykologiskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) delar utredningens uppfattning att behovet av information i samband med en insats är grundläggande, både för den tjänstgörande och anhöriga samt att det är viktigt att den tjänstgörande och de anhöriga snabbt kan sätta sig i kontakt med varandra om något inträffar. Totalför- svarets forskningsinstitut utgår från att Försvarsmakten upprättar en sammanhållen familjepolicy till stöd för anhöriga vilken även innehåller delar som information till anhöriga och kommunikation med anhöriga. Försvarshögskolan välkomnar ansatsen att Försvarsmakten ska utveckla en policy för anhörigstödet i hela den bredd som föreslås. Ett väl funge- rande anhörigstöd kan ha stor positiv inverkan på prestation och välmå- ende hos soldaten, synen på Försvarsmakten i samhället i stort och där- med för rekryteringen av personal. Officersförbundet tillstyrker utred- ningens förslag och framhåller vikten av att regeringen är väldigt tydlig

155

mot Försvarsmakten i kommande regleringsbrev. Fredsbaskrarna Sveri- Prop. 2009/10:160 ge och Svenska Soldathemsförbundet är positiva till att utredningen lyfter

fram anhörigstödet. Fredsbaskrarna ser fram emot att Försvarsmakten tar initiativ till att samordna familjestödet mellan sig själv, Soldathems- rörelsen och Fredsbaskrarna. Svenska Soldathemsförbundet anser att åtgärder som en sammanhållen familjepolicy, medvetenhet om den anhö- riges livssituation och förbättrad information för anhöriga överensstäm- mer väl med förbundets verksamhetsmål och ligger i linje med det ge- mensamma ansvaret för soldaten och den anhörige.

Skälen för regeringens förslag

Allmänt

Frågan om stöd till anhöriga är ett mycket viktigt område som förtjänar att lyftas fram, något som framgår av såväl utredningens som remissin- stansernas synpunkter. Försvarsmakten har i sitt remissvar framhållit nödvändigheten av ett mer samlat grepp från myndighetens sida på detta område. I LUF regleras att anhöriga i vissa situationer ska få skälig er- sättning. Det är Försvarsmakten som betalar ut denna ersättning. Mot bakgrund av den vikt som frågan om stöd till anhöriga bör tillmätas finns det, såsom utredningen förslagit, anledning att lyfta fram området ytterli- gare i den nya lagen. Det är i detta sammanhang dock fråga om vad som bör komma till uttryck i lag. Detta då Försvarsmakten aktivt bör arbeta med frågor om stöd till anhöriga och ta fram en sammanhållen policy på området. Den exakta utformningen av stödet till anhöriga bör däremot inte slås fast i lag. Detta eftersom Försvarsmaktens arbete på området bör präglas av lyhördhet och behöver anpassas till en mängd olika faktorer, något som även Försvarsmakten uppmärksammar i sitt remissvar. Avsik- ten med att ändå lyfta fram området på lagnivå är att framhålla att För- svarsmakten ska bedriva ett arbete där rutiner byggs upp och förberedel- ser görs för att myndigheten på bästa möjliga sätt ska kunna hantera även de anhörigas behov av information och i möjligaste mån annat stöd som kontaktmöjligheter etc. Frågan om information till anhöriga är mycket viktig, något som framhålls av remissinstanser som t.ex. Styrelsen för psykologiskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myn- digheten för samhällsskydd och beredskap) och Svenska Soldathemsför- bundet. En annan viktig faktor som uppmärksammats av utredningen och även bejakats av Försvarsmakten och flera andra remissinstanser, är behovet av en sammanhållen planering av arbetet med stöd till anhöriga. Vikten av en sammanhållen policy på området står, på motsvarande sätt som informationsbehovet, ut som särskilt viktigt och värdefullt att låta komma till uttryck i regelverket.

Utredningen har föreslagit en lagteknisk lösning som innebär en över- klaganderätt för den enskilde i fråga om stöd allmänt. Vilket stöd som kan påräknas i olika situationer är dock mycket svårt att förutse och frå- gan lämpar sig inte för en domstolsprövning. Risken är uppenbar att det kommer att bli mycket svårt att förutse utgången i det enskilda fallet. En lagreglering som medför tillämpningsproblem och otydligheter i förhål-

lande till enskilda bör undvikas. Såväl Kammarrätten i Stockholm som

156

Länsrätten i Skåne län har i sina yttranden pekat på behovet av tydlighet i regelverket. Såsom regeringen konstaterat ovan är det i anhörigfrågan av största vikt att markera områdets vikt och nödvändigheten av en hög ambitionsnivå från Försvarsmaktens sida. En lagstiftning som är otydlig och leder till oklarheter ifråga om vad den innebär, riskerar dock att i stället bli kontraproduktiv. Mot bakgrund av detta och även de problem som Försvarsmakten pekat på i fråga om ev. förmånsbeskattning vid praktiskt stöd, anser regeringen att lagstiftningen lämpligen bör fokuseras på de komponenter som framstår som särskilt viktiga i sammanhanget, dvs. informationsfrågan och behovet av ett sammanhållet arbete inom Försvarsmakten i fråga om stöd till anhöriga. Utredningen har även pekat på möjligheten för parterna på arbetsmarknaden att föra diskussioner och avtala om olika lösningar, såsom ev. löneförmåner etc. Utformningen av och planeringens närmare innehåll lämpar sig således inte för lagre- glering. Med den lösning som regeringen föreslår blir dock även avsikten med regleringen tydlig, dvs. att Försvarsmakten har ett ansvar att aktivt arbeta med anhörigfrågor på ett sammanhållet sätt och att framför allt bygga upp en fungerande organisation för att kunna hantera behovet av information. Därmed omfattar Försvarsmaktens utpekade ansvar sådana uppgifter som också naturligt faller in inom ramen för vad myndigheten bäst kan utföra. Samhällsekonomiskt bör dubbleringar av funktioner undvikas och samhällets totala resurser användas. På området informa- tion kan dock rimligen endast Försvarsmakten stå för framför allt mycket av informationen och kontaktvägar under en insats. Försvarsmakten har även möjlighet att genom sina erfarenheter från tidigare insatser ge in- formation av allmän karaktär av betydelse för många anhöriga. Utred- ningen har bl.a. pekat på behovet av information före och under insats, särskilt information som riktas till barn, information om försäkringar och om hur anhöriga kan komma i kontakt med den tjänstgörande, möjlighe- ten att upprätta en särskild hemsida riktad till anhöriga och att ett system med kontaktpersoner för anhöriga bör skapas. Exemplifieringen ger en god grund för arbetet med en sammanhållen planering för stöd till anhö- riga. Fokus för verksamheten bör vara den kunskap som Försvarsmakten besitter utifrån sin kärnverksamhet, sådant som inte andra kan eller bör kunna göra bättre. Därutöver bör Försvarsmakten givetvis fortsätta att bedriva ett aktivt arbete för att, tillsammans med bl.a. ideella organisa- tioner på olika sätt medverka till att samhället i stort bidrar och tar sitt gemensamma ansvar, något som bl.a. Svenska Soldathemsförbundet också framhållit.

Anhöriga som begrepp

Avsikten med bestämmelserna om stöd till anhöriga är, såsom konstate- rats ovan, att Försvarsmakten ska bedriva ett arbete som tar sikte på de anhöriga till de som tjänstgör. Kammarrätten i Stockholm har pekat på vikten av att det klargörs vilka som är att anse som anhöriga i detta sam- manhang. Utredningen har konstaterat att i fråga om anhöriga som be- grepp bör den innebörd som följer av användningen i LUF även fortsätt- ningsvis tillämpas. Av förarbetena till LUF framgår att med anhörig avses ”person som har en mycket nära social relation till den skadade

Prop. 2009/10:160

157

eller avlidne”, prop. 1998/99:68, s. 30. Frågan om vem som är att betrak- Prop. 2009/10:160 ta som anhörig i den föreslagna lagstiftnings mening blir därmed beroen-

de av den enskilde tjänstgörandes sociala situation. Skrivningen om en mycket nära social relation indikerar en snäv krets, vanligen bör det bli fråga om make/maka/sambo, barn, föräldrar eller syskon. Det ligger dock i sakens natur att frågan om vem som är att betrakta som anhörig i lagens mening måste uppmärksammas på förhand av Försvarsmakten. Kontakt- uppgifter för närmaste anhöriga att kontakta vid behov måste inhämtas och får då tjäna som vägledning. En tjänstgörande som står utan nära släktingar eller familjemedlemmar kan då givetvis ange en nära vän eller mer avlägsen släkting. Förutsättningen är att det finns sådana band mel- lan personerna i fråga att det är fråga om en mycket nära social relation. Det ligger således i första hand på den tjänstgörande att peka ut vem han eller hon betraktar som en sådan person.

Information

Av synpunkterna från remissinstanser som t.ex. Styrelsen för psykolo- giskt försvar (numera nedlagd, verksamheten övertagen av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), Totalförsvarets forskningsinstitut och

Svenska Soldathemsförbundet, följer såsom konstaterats ovan att frågan om information till anhöriga lyfts fram särskilt. Det handlar då om in- formation, såväl inför som under och efter en insats. Försvarsmakten har bl.a. ett stort ansvar att tydliggöra riskerna med en insats och vad som gäller i händelse av att en tjänstgörande skadas. Under pågående tjänst- göring gör sig även behovet av möjlighet till kontakt mellan den tjänstgö- rande och dennes anhöriga gällande, liksom frågan om information om situationen allmänt samt vid specifika händelser.

En viktig faktor att uppmärksamma i samband med informationsgiv- ning är frågan om eventuell sekretess. Detta gäller situationer under en insats, t.ex. frågor om en tjänstgörandes fysiska eller psykiska tillstånd. Också av detta skäl är det av stor vikt att den tjänstgörande på förhand lämnat uppgift om under vilka förhållanden och till vem känslig informa- tion som faller in under sekretessbestämmelser ändå får lämnas. För- svarsmakten behöver alltså ha som regel att samråda med den tjänstgö- rande om dessa frågor inför en insats och vid behov under insatsen.

En sammanhållen planering

Det är av stor vikt att Försvarsmakten arbetar aktivt med anhörigfrågor. Såsom Försvarshögskolan påpekat har anhörigas inställning betydelse och kan påverka såväl den tjänstgörandes välbefinnande och prestations- förmåga som möjligheter till rekrytering. Allmänt talas om behovet av en anhörig- eller familjepolicy. Alldeles oavsett benämning är det av stor vikt att Försvarsmakten tar ett samlat grepp på detta område. Regeringen föreslår att detta faktum ska komma till uttryck i lagen, såsom en marke- ring av områdets vikt. Skrivningen som så är en markering av myndighe- tens ansvar som arbetsgivare och ger i sig inga rättigheter för enskilda. Regeringen ser ändå ett starkt symbolvärde i att lyfta upp frågan på lag-

158

nivå. Detta i syfte att markera att anhörigbiten är en viktig del i personal- Prop. 2009/10:160 vården som måste prioriteras.

Ersättning till anhöriga

Utredningen har föreslagit att Försvarsmakten ska betala ut ersättning till anhöriga på motsvarande sätt som gäller enligt 11 § LUF. Därutöver föreslår utredningen även en utvidgning av möjligheten i form av ett rekvisit om ersättning för psykosocialt stöd även vid särskilda skäl. Re- geringen delar utredningens bedömning. I syfte att tydliggöra att utök- ningen avser situationer som faller inom ramen för särskilda skäl har dock regeringen valt en annan lagteknisk lösning. Avsikten med tillägget är att möjliggöra för Försvarsmakten att betala ut ersättning även i situa- tioner där en anhörig till en tjänstgörande visar sig ha behov av sådant stöd, men rekvisiten om att den tjänstgörande i fråga skadats så att sjuk- husvård krävs eller förolyckats inte är uppfyllda. Genom denna utvidg- ning av ersättningsmöjligheten får anhöriga också ett visst praktiskt stöd. Regeringen återkommer till vad som kan utgöra särskilda skäl i författ- ningskommentaren.

5.8Anställningsform, arbetstid, arbetsmiljö m.m.

Regeringens förslag: Bestämmelser om anställningsform, arbetstid och arbetsmiljö motsvarande regleringen i lagen (1999:568) om utlandsstyr- kan inom Försvarsmakten ska finnas i lagen om Försvarsmaktens perso- nal vid internationella militära insatser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med den skillnaden att utredningen föreslog en skrivning med särskilda skäl ifråga om tillämpningen av den kortare uppsägningstiden.

Remissinstanserna: Officersförbundet delar utredningens bedömning i fråga om arbetsmiljöarbetet, men framhåller att det finns brister i arbets- miljöansvaret inom Försvarsmakten som myndigheten måste arbeta vida- re med. Vidare anser förbundet att det saknas stöd för att inkludera ar- betstid under utbildning och förberedelser inför insats i undantaget från arbetstidslagen (1982:673) såsom föreslås.

Skälen för regeringens förslag: De av utredningen föreslagna be- stämmelserna om anställning, inklusive semester och arbetstid samt om arbetsmiljöarbete, har sin motsvarighet i LUF. Det faktum att inga skriv- ningar om särskild anställning även för anställda i Försvarsmakten i vissa fall, såsom var fallet i LUF, återfinns i den föreslagna lagen är endast en följd av det faktum att begreppet utlandsstyrkan inom Försvarsmakten avskaffats och därmed utlandsstyrkan som begrepp. Den anställde kom- mer i framtiden redan i sin ordinarie försvarsmaktsverksamhet att tjänst- göra i ett förband, vilket i sin tur deltar i en internationell militär insats. Intill dess att den inriktning regeringen redovisat i prop. 2008/09:140 är fullt genomförd kommer dock ett system liknande dagens att gälla, dvs. personal kommer att rekryteras till den specifika insatsen. Skillnaden

jämfört med nu är dock att varje individ anställs för tjänst i Försvarsmak-

159

ten, inte för tjänst i utlandsstyrkan. Frågan om skyldighet att tjänstgöra i en internationell militär insats är dock beroende av den enskildes anställ- ningsavtal och villkoren i det. Detta påverkas inte av regleringen i den nu föreslagna lagen. Behov av att rekrytera specialister för tjänstgöring i internationella militära insatser kommer vidare att finnas även i framti- den.

Rekrytering av personal, utöver de redan försvarsmaktsanställda, ska således ske på motsvarande sätt som nu och med tidsbegränsad anställ- ning som enligt LUF. Bestämmelsen hindrar dock inte att Försvarsmak- ten vid behov handlar upp tjänster på plats när så är nödvändigt för ge- nomförandet av den internationella militära insatsen.

Den reglering som återfinns på dessa områden i LUF har närmare mo- tiverats i prop. 1998/99:68 och utredningen har funnit att skäl för en motsvarande reglering i den nya lagen fortfarande gör sig gällande. Av remissinstanserna är det i sak Officersförbundet som framhållit att skäl saknas för en tillämpning av undantaget från arbetstidslagen i fråga om utbildning och förberedelser inför insatsen. Regeringen delar utredning- ens uppfattning att skäl inte framkommit att i dessa frågor frångå den i LUF gällande ordningen i fråga om lagregleringen på området. När det gäller hur undantaget från arbetstidslagen ska tillämpas är Officersför- bundet av uppfattningen att utredningen dragit felaktiga slutsatser röran- de arbetstiden under utbildning och förberedelser inför insats. Officers- förbundet framhåller vidare att det uttryckligen borde framgå av lagen att möjligheten att kollektivavtalsreglera arbetstidsfrågorna gäller även un- der förberedelser och utbildning. De som tjänstgör i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten är undantagna från arbetstidslagen enligt LUF. Så har varit fallet sedan LUF:s tillkomst och därmed även när arbetstidslagen sågs över i förhållande till det EG-rättsliga regelverket på området. EG- direktivet på området gäller inte heller för sådana offentliga verksamhe- ter där det inte kan undvikas att förhållanden som är speciella för dessa verksamheter kommer i konflikt med direktivet, exempelvis då försvarets verksamhet. Detta återspeglas också i 2 § arbetstidslagen, (prop. 2003/04:180, s. 22ff.).

Avsikten med undantaget från arbetstidslagen är att möjliggöra genom- förandet av den verksamhet som måste kunna bedrivas i en internationell militär insats. Det är framför allt verksamhet som bedrivs utomlands i samband med en sådan insats som träffas av detta undantag. Detta då det särskilt är under sådana förhållanden som skäl som Sverige inte råder över gör sig gällande. Det kan dock även fortsättningsvis, på motsvarade sätt som gäller enligt LUF, finnas visst behov av förberedelser och ut- bildning utanför insatsområdet, i nära anslutning och direkt kopplat till en internationell militär insats där det kan vara nödvändigt att tillämpa undantaget från arbetstidslagen. Det kan t.ex. vara fråga om en interna- tionell samövning inför en specifik militär insats och missionsspecifik utbildning. I likhet med vad som framhölls vid tillkomsten av LUF vill dock regeringen särskilt påpeka att Försvarsmakten, som arbetsgivare, har ett generellt ansvar för att de anställda inte utsätts för orimliga ar- betsvillkor vid tjänstgöring och utbildning i Sverige. Det får anses ligga i sakens natur att tillämpningen av undantaget från arbetstidslagen vid tjänstgöring i Sverige ska vara restriktiv. Arbetsmarknadens parter kan

Prop. 2009/10:160

160

vid behov se över möjligheterna att avtala om arbetstiden i dessa situa- Prop. 2009/10:160 tioner.

Utredningen har föreslagit att det i den nya lagen ska göras ett tillägg i förhållande till vad som gäller enligt LUF ifråga om möjligheten att an- vända sig av den kortare uppsägningstiden om en månad vid tidsbegrän- sade anställningarna. Utredningen har ansett att en möjlighet för För- svarsmakten att använda sig av den kortare uppsägningstiden om en månad bör införas även vid särskilda skäl. Regeringen kan i detta sam- manhang konstatera att det i dessa situationer alldeles oavsett ska finnas saklig grund för uppsägning och att arbetsgivaren även kan använda sig av de möjligheter till avstängning som finns i det arbetsrättliga regelver- ket, oavsett hur lång uppsägningstiden är. Det har i nuläget inte fram- kommit uppgifter som tyder på att situationer där särskilda skäl i enlighet med utredningens förslag förekommer utgör ett stort problem. Frågan bör kunna hanteras inom ramen för gällande regelverk. Regeringen ser därför inte här skäl att ändra den befintliga ordningen.

5.9Internationella erfarenheter

Det finns enligt regeringen anledning att i detta sammanhang redovisa några internationella erfarenheter, dvs. hur man i andra stater och för- svarsmakter behandlar vissa frågor om veteransoldater. Här återges i sammanfattning de viktigaste delarna av redovisningen i Veteransoldat- utredningens slutbetänkande.

Rekrytering av soldater till internationella insatser

I USA, som inte har någon värnplikt i fredstid, sker rekrytering till för- svaret via ett stort antal rekryteringskontor. Utlandstjänst är en naturlig del av verksamheten.

Norge införde för ett par år sedan två nya personalkategorier vid sidan om officerare, nämligen grenadjärer och avdelningsbefäl. Grenadjärer är före detta värnpliktiga som efter sin grundtjänstgöring skriver kontrakt för tre års tjänst. Kontraktet kan förnyas ytterligare två gånger om högst tre år.

Avdelningsbefäl är också kontraktsanställda efter värnplikten. Efter att ha tjänstgjort ett år som sergeant på en tropp kan de söka som avdel- ningsbefäl, med ett kontrakt t.o.m. 35-års ålder, eller söka till Krigssko- lan för att bli officer. Genom detta system tillgodoses behovet av unga officerare som under hela sin anställningstid tjänstgör på kompani och lägre nivå eller som specialister på kvalificerade system.

Norges tre ”stridande utbildningsbataljoner” turas om att sätta upp för- band för internationell tjänst. Det innebär att personalen är väl medveten om när förbandet nästa gång ska delta i internationell verksamhet.

I Danmark börjar de värnpliktiga med fyra månaders grundläggande utbildning. Denna utgör grunden för ett s.k. reaktionsstyrkekontrakt. I detta kontrakt ingår en åtta månaders utbildning följt av sex månaders utlandstjänst. Härefter kan soldaten lämna försvaret eller ansöka om

tillsvidareanställning. Fast anställd personal rekryteras antingen som

161

ingående i sina respektive förband eller individuellt som specialister. Prop. 2009/10:160 Civila i den danska försvarsmakten har genom sina anställningskontrakt

en skyldighet att tjänstgöra utomlands.

Danmark har problem att rekrytera personal med specialistkompeten-
ser. Genom avtal med ett stort sjukhus har man försökt att mera långsik-
tigt lösa problemet med rekrytering av läkare till utlandsmissionerna.
I Storbritannien, som inte har någon värnplikt i fredstid, utgör utlands-
tjänsten en naturlig del av verksamheten. Någon särskild rekrytering görs
därför inte för utlandstjänst. Alla förband ska kunna användas även ut-
omlands.
I Tyskland kan värnpliktiga efter fullgjord värnplikt söka frivillig
tjänstgöring i ytterligare fjorton månader. Denna tjänstgöring innefattar
skyldighet att tjänstgöra internationellt. Yrkesofficerare är skyldiga att
tjänstgöra utomlands. Reservofficerare kan endast på frivillig basis an-
vändas i internationella insatser.
Skyldighet att delta i internationella insatser
I USA ska den som skriver på för tjänstgöring räkna med att det kan bli
fråga om utlandstjänst med en stridande roll.
I Norge infördes 2005 en beordringsplikt med retroaktiv verkan för
deltagande i internationell verksamhet. Det innebär att fast anställd per-
sonal är skyldig att tjänstgöra internationellt.
I Danmark ska som utgångspunkt all militär personal kunna utföra ut-
landstjänst. Därför genomförs årligen bl.a. fysiska tester. Vartannat år
görs en fullständig medicinsk kontroll. Från och med 2007 skrivs i prin-
cip inga kontrakt om soldaten inte uppfyller de fysiska kraven.
Officerare och soldater i Storbritannien är skyldiga att tjänstgöra i in-
ternationella insatser. I Tyskland gäller samma förhållande, förutom för
värnpliktiga och reservofficerare.
Insatstidens längd
USA har normalt tolv månaders tjänstgöring i insatsområdet. Situationen
i Irak ledde dock till att insatstiderna under 2007 förlängdes till femton
månader. Reserven och nationalgardet har samma tjänstgöringstider som
armén. För marinkåren är den normala insatstiden sex månader. Under
insatsen får soldaten en hemresa till USA om en till två veckor samt
normalt också någon eller några kortare ledigheter i närheten av opera-
tionsområdet.
Norge har som princip att sätta in förbandet för en period om sex må-
nader. Det finns vissa undantag för svårrekryterade kategorier som läkare
och andra specialister. Dessa personalkategorier medges ofta en kortare
tjänstgöringsperiod. Under en tjänstgöringsperiod om sex månader har
soldaten rätt till en resa hem. Lokal chef i missionsområdet kan därutöver
medge ytterligare två hemresor om inte läget i missionsområdet hindrar
detta.
Det danska försvaret tillämpar missionstider om sex månader. För vis-
sa svårbesatta specialistfunktioner kan tiden vara tre månader. Under ett
halvårs tjänstgöring får soldaten 21 lediga dagar utanför missionsområ-	162
	162

det. Soldaten kan också få några dagars kortledighet utanför missionsom- Prop. 2009/10:160 rådet.

De brittiska soldaterna tjänstgör utan längre återhämtning i sex måna-
der. Enligt försvarets riktlinjer eftersträvas en balans mellan övning,
aktiva insatser, vila, personanpassad uppföljning och eftervård samt
umgänge med familj och vänner.
Tjänstgöringstiden för tyska soldater i utlandsinsatser omfattar numera
generellt fyra eller sex månader. Tiderna kan variera beroende på insats-
förhållanden, personalkategori och den enskildes personliga förhållan-
den. Tyska soldater med sex månaders tjänstgöring får två veckors sam-
manhängande ledighet.
Insatsfrekvens
I USA diskuteras insatsfrekvensen, dvs. hur ofta återkommande en insats
ska eller får göras. Armén siktar på en insats vart tredje år, reserven vart
femte år och nationalgardet vart sjätte år. På grund av läget i Afghanistan
och Irak under de senaste åren har insatsfrekvensen ökat markant. Ibland
blir insatstiden lika lång som tiden hemma för återhämtning, t.ex. ett års
insats följt av ett års återhämtning och därefter ny insats om ett år. Ma-
rinkåren har kortare insatstider (sex månader), men har å andra sidan
också ett högre tempo. Ambitionen är t.ex. sex månaders insats följt av
ett års återhämtning och därefter åter en insats om sex månader. Flottan
har ett liknande system. I USA har diskuterats att lagstifta om en högsta
insatsfrekvens.
Den norska inriktningen är en period ute och fem hemma. Beroende på
ett för litet antal officerare, framför allt i armén, kan detta inte efterlevas.
Det gäller särskilt för vissa specialkategorier som sambandspersonal,
ingenjörer och ammunitionsröjare. För grenadjären är det normalt att
han/hon under en treårsperiod tjänstgör ett år i internationell verksamhet.
I Danmark är målsättningen att en soldat med treårskontrakt ska vara i
utlandstjänst i sex månader. För personal med specialkompetenser kan
perioden hemma bli kortare.
Inriktningen i Storbritannien är att det görs en sexmånadersinsats per
två år. I Tyskland skiljer sig förhållandena mellan de olika försvarsgre-
narna. För armésoldater med sex månaders kommendering eftersträvas
två år mellan insatserna.
Det akuta omhändertagandet av fysiskt skadade
För norska förband ställs det krav på medicinsk evakueringskapacitet
(medevac) för att kunna delta i en internationell insats. Senast två timmar
efter larm ska den skadade soldaten kunna hämtas med helikopter (i
enlighet med Nato-standard). Om soldaten måste skickas hem till Norge
ansvarar den allmänna sjukvården för behandling. Om skadan inte med-
ger omedelbart hemskickande ges vården på den mest kvalificerade sjuk-
vårdsenheten i missionsområdet intill dess en hemresa är möjlig.
I danska förband beror den medicinska kapaciteten på insatsens karak-
tär. Riktlinjerna är att ha med minst en läkare om fler än 100 soldater
ingår i förbandet. Genom ett samarbetsavtal mellan Rigshospitalet i Kö-	163
	163

penhamn och danska försvarsmakten får skadade soldater direkt tillgång till den mest kvalificerade vården.

I det brittiska försvaret anpassas möjligheten till medicinskt omhänder- tagande efter den aktuella insatsen. Storbritannien följer således inte strikt Natos standard.

Vårdkedjan i tyska förband grundar sig på Nato-standard och inleds med kamrat- och självhjälp. De tyska kraven på militär sjukvårdsförmåga är mycket höga. En tysk soldat förväntas få samma sjukvårdsstandard som hemma, oavsett var han eller hon tjänstgör.

Det akuta omhändertagandet av psykiskt skadade

Konflikterna i Afghanistan och Irak har dramatiskt ökat behovet av psy- kiskt omhändertagande inom det amerikanska försvaret. Mot bakgrund av de negativa erfarenheterna av Vietnamkriget finns det en stark vilja att undvika misstag nu. Flera olika åtgärder har vidtagits. Man vill också bryta den allt högre frekvensen av självmord. Viktiga delar är grund- läggande utbildning i stresshantering, tester och stöd runt insats samt omhändertagande av påverkade soldater. Vidare testas soldater med s.k. screening före och direkt efter insats samt sex månader efter. Uppfölj- ningen av remitterade soldater har förbättrats. Soldater som uppvisar symptom tas om hand omedelbart i stridszonen. För detta finns psykolo- giskt utbildade vid varje framskjuten bas och på brigadnivå samt vid fältsjukhus.

Norska förband har normalt ingen personal med psykiatrisk utbildning i missionsområdet. Däremot ingår undervisning om stressreaktioner och psykiska stridsreaktioner i officersutbildningen. Officerarna förväntas därför att kunna hantera enklare fall av stressreaktioner på pluton- och kompaninivå. Norge har fem utpekade regionala stressbehandlingsteam som kan skickas till ett missionsområde och stödja förbandet med kvali- ficerad psykiatrisk hjälp.

I Danmark beror förmågan att ge omedelbar hjälp till soldater med re- aktioner på upplevelser på vilken insats det gäller. I Afghanistan är det viktigt att gruppen själv kan ta hand om uppkomna problem. När den behovssökande är tillbaka på basen ska han/hon snarast komma i kontakt med själavårdare eller sjukvårdsenheten. Det finns också en beredskap för att skicka psykologstöd från Danmark inom 48 timmar. Frågan om så kallade missionspsykologer har diskuterats. Hemkomna soldater ska ha psykologsamtal i anslutning till hemkomsten. Sårade soldater som skick- ats hem av mediciniska skäl ska ha möjlighet att få psykologstöd på sjukhuset. Alla danska soldater som tjänstgjort i Afghanistan eller Irak ges individuella samtal med försvarets psykologer.

Under insatser med det brittiska försvaret är den psykiska vården inte- grerad med hanteringen av fysiskt skadade personer. Dessutom kan psy- kiatriska stödteam skickas ut vid skadeutfall eller placeras i ett insatsom- råde. Till skillnad från vad som gäller för hantering av fysiska skador är inriktningen att så långt möjligt behålla den skadade på plats.

I det tyska försvaret liknar strukturen den som gäller för fysiskt skada- de. Räcker inte kamrat- och självhjälp ska det finnas experthjälp. Förut- om läkare och psykologer finns kristeam för avlastningssamtal och andra

Prop. 2009/10:160

164

post-traumatiska hjälpinsatser. Dessa team stöds i sin tur av specialutbil- Prop. 2009/10:160 dade stödpersoner. Målet är att redan i insatsområdet stabilisera soldaten

och behålla honom eller henne i förbandet för att få tillbaka vederböran- de i tjänst så snart som möjligt. När så krävs finns nästa nivå som omfat- tar rekreationscenter i närheten av insatsområdet. Där svarar psykologer och socialpedagoger för behandlingen. Efter insatsen görs en obligatorisk läkarundersökning och intervjuer där personalen undersöker posttrauma- tiska störningar.

Rehabilitering av skadade

USA har resurser för rehabilitering på två nivåer. Den ena är respektive försvarsgren med egna försvarssjukhus och tillhörande lokala resurser på respektive bas. Den andra utgår från veterandepartementet inom reger- ingsadministrationen, som ska stödja dem som en gång varit anställda inom stridskrafterna samt deras anhöriga. Det finns närmare 24 miljoner veteraner i USA.

I Norge ska försvaret svara för uppföljningen eller rehabiliteringen av
soldaterna ett år efter tjänstgöringens slut. Därefter övergår ansvaret till
det civila samhället för dem som inte är anställda i försvaret. Det finns
inga exklusiva resurser avdelade för soldater utan de rehabiliteras inom
ramen för den civila hälso- och sjukvården.
I Danmark finns utöver vad som sagts om det militära psykologiska
omhändertagandet inga särskilda rehabiliteringsprogram. För fysiska
skador hänvisas till den civila offentliga vården, där avtal och samarbete
upprättats med Rigshospitalet. Det är möjligt för personal i tidigare för-
band att tre till sex månader arrangera en återträff.
En skadad brittisk soldat eller sjöman behandlas hemma av den brittis-
ka statliga sjukvården eller motsvarande privata alternativ. Ansvaret för
all rehabilitering ligger emellertid på Försvarsministeriet. Försvaret har
tagit fram ett särskilt rehabiliteringsprogram som syftar till att så snart
som möjligt fullt ut återställa den skadade. För detta ändamål finns ett
antal regionala rehabiliteringsenheter. Försvarsmaktens medicinska reha-
biliteringscentrum drivs av försvarsmakten. Vid detta centrum ges all
rehabilitering för mer komplexa skador, inklusive amputeringar och
hjärn- och ryggmärgsskadade patienter.
I Tyskland har flera institutioner inom försvaret en stark preventiv an-
sats. Detta innebär dock inte någon nedprioritering av resurserna för
terapeutisk efterbehandling då sådan krävs. Sjukvårds- och socialtjäns-
terna bedriver tillsammans med den själasörjande funktionen ett kontinu-
erligt samarbete för att utveckla förmågan till stöd för soldaterna och
deras familjer.
Ersättnings- och trygghetssystemen för soldater som skadats i interna-
tionell tjänst
I USA följer trygghetssystemet indelningen i försvarsgrens- respektive
regeringsnivå. Medan större delen av sjukvård och praktiskt stöd utgår
ifrån lokal nivå utgår de flesta ersättningarna från den centrala veteran-
administrationen. Handikappkompensation och pension, sjukvård efter	165
	165

aktiv tjänst, arbetsrehabilitering och begravningshjälp administreras till Prop. 2009/10:160 stor del från den centrala nivån. Om en soldat drabbats av ett handikapp

efter en skada lindras den federala beskattningen. Vid allvarliga skador avstår staten från att beskatta den militära pensionen.

I grunden är alla norska soldater skyddade genom anslutningen till den norska försäkringskassan. Därutöver får alla soldater, liksom alla statligt anställda, ersättning enligt ett statligt avtal som kan liknas vid statens grupplivförsäkring i Sverige. År 2004 infördes också en särskild ersätt- ningsordning för personal som drabbats av psykiska skador till följd av sin mission.

I Danmark gäller vid sidan om olika försäkringar att om en soldat så- rats att kontraktet alltid förlängs till dess att soldaten återhämtat sig. För det fall att skadan innebär att soldaten aldrig mer kommer att kunna tjänstgöra aktivt har försvaret två alternativ. Det ena är att soldaten er- bjuds omskolning eller utbildning med lön under hela utbildningstiden. Det andra är att soldaten erbjuds anställning på ett långtidskontrakt och placeras på en anpassad arbetsplats.

I Storbritannien hanteras alla ersättningssystem centralt av Veteranby- rån i försvarsministeriet. Ett exempel på missionspremier för tjänstgöring på mer riskfyllda platser i världen är att de soldater som tjänstgjort i Afghanistan i mer än tre månader får ett skattefritt engångsbelopp utöver den vanliga lönen när de återvänder från insatsen.

I Tyskland finns genom soldatomsorgslagen regler för omhändertagan- de efter olyckor och sjukdomsfall. Ett underhåll kan beviljas om arbets- förmågan reduceras med minst 50 procent när den enskilde återgår i civil tjänst.

Tjänstgöringen som merit

I det amerikanska försvaret är utlandstjänstgöring en normal företeelse och i princip en förutsättning för att göra karriär. Vid urvalsprocesser, till exempel befordran, värderas dessutom stridserfarenheter högt.

I Norge ska internationell tjänstgöring vara meriterande. Många befatt- ningar som är attraktiva har i sin kravprofil att innehavaren ska ha full- gjort internationell tjänst. Internationell tjänst uppfattas som en förutsätt- ning för nästa befattning.

I Danmark gäller att om en officer inte deltar i internationell tjänst kan detta påverka den militära karriären negativt. Även om det inte är ett formellt villkor framstår det som en fördel att ha gjort utlandstjänst i sin nuvarande nivå för att bli befordrad till nästa.

Det är en naturlig del i verksamheten för en soldat i Storbritannien att tjänstgöra utomlands. Goda omdömen från utlandstjänst väger tungt vid befordran till högre grad.

Utlandstjänstgöring är ett obligatorium för merparten av de tyska sol- daterna. Utlandstjänstgöring bedöms enligt ett separat bedömningsunder- lag i tillägg till soldatens ordinarie underlag. Vid tillsättning av högre befattningar är genomförd utlandstjänst ett krav.

166

5.10

Rekrytering och insatsfrekvens

Prop. 2009/10:160

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör utveckla och förbättra kvaliteten i rekryteringen till insatsorganisationens förband. Myndigheten bör också göra särskilda insatser när det gäller rekrytering av vissa speci- alistkategorier, bl.a. läkare till de internationella insatserna. Försvarsmak- ten bör bestämma en insatsfrekvens för deltagande i internationella insat- ser. Myndigheten bör också initiera fortsatt forskning på områdena rekry- tering och insatsfrekvens i internationella insatser.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens be- dömning. Utredningen föreslog i huvudsak följande. All personal i För- svarsmakten bör ha tjänstgöringsskyldighet i internationella militära insatser. Kvaliteten i Försvarsmaktens rekrytering bör förbättras och särskilda insatser för rekrytering av specialister bör göras. Det bör finnas en rätt till tjänstledighet vid tjänstgöring i beredskapsförband och interna- tionella militära insatser. Personalen i insatsförbanden bör genomföra en sexmånadersinsats per två år alternativt två insatser under en treårsperi- od. Övrig personal bör genomföra tre till fyra insatser under en 10 till 15-årsperiod. Forskningen kring rekrytering och insatsfrekvens i interna- tionella insatser bör öka.

Remissinstanserna: När det gäller skyldighet att tjänstgöra i interna- tionella insatser erinrar Försvarsmakten om att myndigheten håller på att ta fram en modell för en utvecklad internationell arbetsskyldighet. Perso- nal som tillhör ett insatsförband ska, genom att acceptera en befattning vid förbandet, vara skyldig att tjänstgöra vid både nationella och interna- tionella insatser som förbandet genomför. Tillsammans med arbetstagar- organisationerna försöker Försvarsmakten förhandla fram en lösning för all personal. Officersförbundet tillstyrker utredningens förslag att frågan ska regleras av arbetsmarknadens parter.

Flera remissinstanser bl.a. Totalförsvarets pliktverk, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan (FHS) och Officersförbun- det är positiva till utredningens förslag när det gäller förbättrad kvalitet i rekryteringen. Pliktverket menar att särskilda insatser bör göras för att rekrytera specialister. Det är viktigt att den enskilde klarar de krav som är förenade med tjänstgöring i en internationella militär insats. Den enskil- des förmåga och möjligheter att tjänstgöra måste därför kontrolleras grundligt innan han eller hon anställs. FHS påminner om att urvalspro- cessen vid rekrytering bör göras av speciellt utbildad personal och vid personlig kontakt med varje sökande. FHS bejakar förslaget om mer forskning på området. FOI anser att forskningen om rekrytering och insatsfrekvens i internationella insatser bör öka. En sådan forskning kan minska risken för felrekrytering. Försvarsmakten framhåller att myndig- heten genomför en omfattande förändring av sin personalverksamhet i och med inrättandet av Försvarsmaktens HR-centrum.

Avseende insatsfrekvens pekar Försvarsmakten på att ett flertal fakto- rer, såsom risker och belastning på soldaterna i internationell tjänst, mås- te vägas in. Det är också viktigt att klarlägga och kommunicera en för- väntad insatsfrekvens med personalen så att de anställda kan planera sin sociala situation. Myndigheten anser att de insatsfrekvenser som utred-

167

ningen föreslår är en maximal insatsfrekvens. Av sociala skäl bör i stället Prop. 2009/10:160 en insats vart tredje år eftersträvas. Försvarsmakten anser att insatsfre-

kvensen ska fastställas av myndigheten själv med utgångspunkt i insats- organisationens slutliga utformning och antalet soldater i internationell tjänst. Officersförbundet tillstyrker att det ska finnas en policy om för- väntad insatsfrekvens för den anställde. Den insatsfrekvens utredningen föreslår är enligt förbundet inte realistisk över tiden. FHS anser att det är positivt att fastställa en policy avseende insatsfrekvens med en insats per treårsperiod. Detta tydliggör vad som förväntas av de anställda och det bör gynna verksamheten från planeringssynpunkt. Fredsbaskrarna i Sverige har en liknande uppfattning och understryker vikten av att en insatsfrekvens fastställs.

Skälen för regeringens bedömning

Inledning

Riksdagens beslut om ett användbart försvar våren 2009 (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292) innebär att den framtida insatsorganisationen kommer att bestå av stående förband och kontraktsförband samt ett kvalificerat hemvärn med nationella skydds- styrkor. Insatsförbanden ska vara fullt bemannade, materiellt uppfyllda, samövade och inte kräva någon återtagning för att vara helt användbara. Insatsorganisationen ska kunna genomföra självständiga insatser och ingå i ett multinationellt större förband. Genom tillgängligheten och användbarheten kommer insatser med samma förband att kunna genom- föras i Sverige, i närområdet och utanför närområdet.

Regeringen har i kapitel 4 behandlat frågor om personalförsörjning med utgångspunkt i Utredningen om totalförsvarspliktens slutbetänkan- det (SOU 2009:63). Vid sidan om detta tillsatte regeringen den 16 juli 2009 utredningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58). Den utredningen ska se över och föreslå de åtgärder som behövs för att kunna anpassa Försvarsmaktens personalförsörjning till myndighetens nya uppgifter och behov enligt det nämnda riksdagsbeslu- tet. Utredningen ska bl.a.

–analysera hur Försvarsmaktens tillgång till personal på bästa sätt kan tryggas. Utgångspunkten ska vara att Försvarsmaktens förmåga att genomföra insatser, i Sverige och utomlands, med förband ur insatsorga- nisationen säkerställs,

–överväga och föreslå förbättrade möjligheter att tidsbegränsat kunna anställa vissa personalkategorier, och

–ta ställning till hur bl.a. anställningsskyddet bör se ut för tidvis tjänst- görande militär personal, t.ex. kontraktsanställda soldater och sjömän samt reservofficerare, avseende deras rätt till tjänstledighet från civil anställning för tjänstgöring inom Försvarsmakten.

Utredningen ska redovisa sitt resultat senast den 1 december 2010.

De ställningstaganden som riksdag och regering har gjort sedan Vete- ransoldatutredningen redovisade sitt betänkande i oktober 2008 innebär att en del av utredningens förslag om rekrytering inte längre är aktuella. Veteransoldatutredningen föreslår visserligen att utlandsstyrkan avskaf-

168

fas som ett särskilt begrepp. Men samtidigt har utredningen utgått från att det även i fortsättningen kommer att göras särskild rekrytering inför en internationell insats.

Regeringen har i flera sammanhang framhållit – bl.a. prop. 2001/02:10, s. 200 och prop. 2007/08:1, utgiftsområde 6, s. 28 – att tjänstgöring i internationella insatser ska vara en naturlig del när man är anställd inom Försvarsmakten. I uppdraget till den särskilde utredaren om personalför- sörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58, s. 5) ingår att föreslå hur insatsförbanden ska kunna bemannas och även med kort varsel kunna genomföra insatser nationellt och internationellt utan att det behövs en större nyrekrytering, omplacering eller förnyad träning. Utredaren ska föreslå hur detta ska kunna åstadkommas, liksom att han ska utreda i vad mån detta förutsätter författningsändringar eller avtalslösningar. En del i detta är att belysa frågan om tjänstgöringsplikt. Mot denna bakgrund kommer regeringen inte att behandla frågor om personalens tjänstgö- ringsplikt i denna proposition. Eftersom den särskilde utredaren även ska behandla vissa frågor om tjänstledighet kommer inte heller det området att tas upp i denna proposition.

Rekrytering

Regeringen har i avsnitt 4.9 redovisat sin bedömning i fråga om kraven på Försvarsmaktens rekryteringsverksamhet mot bakgrund av över- gången till rekrytering och militär grundutbildning på frivillig grund. I detta avsnitt redovisar regeringen sin syn med särskild inriktning på rekrytering till den internationella verksamheten.

En väsentlig grund för Försvarsmaktens förmåga att rekrytera lämpliga män och kvinnor till sin organisation är att myndigheten – liksom alla statliga myndigheter – är en attraktiv arbetsgivare. Försvarsmakten kon- kurrerar på en öppen arbetsmarknad. Det gäller då att kunna attrahera de mest lämpliga till sin verksamhet. Vid sidan om denna aspekt på För- svarsmaktens rekryteringsförmåga anser regeringen, som tidigare nämnts, att rekryteringskraften till en del också utgår från samhällets syn på försvaret. Om det finns ett starkt stöd för Försvarsmakten och de in- ternationella insatserna blir det lättare att finna lämplig personal. För- svarsmakten och statsmakterna har ett tydligt ansvar i detta avseende. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 5.13 Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet.

I den framtida Försvarsmakten kommer insatsförbanden att bestå av förband med personal som ska tjänstgöra nationellt och internationellt. Detta kommer att ställa höga krav på det urval som görs i samband med anställning. Regeringen delar Veteransoldatutredningens och flera re- missinstansers syn i detta avseende. Genom inrättandet av Försvarsmak- tens HR-centrum den 1 januari 2009 förändras successivt myndighetens personalfunktion och därmed även rekryteringsförfarandet. Såväl Vete- ransoldatutredningen som flera remissinstanser har påpekat att kvaliteten i rekryteringen bör förbättras. Regeringen delar denna syn och anser att detta gäller oavsett hur verksamheten organiseras. Med en centraliserad och fullt utbyggd verksamhet inom HR-centrum läggs dock grunden för en sådan förbättring. I likhet med utredningen vill regeringen peka på att

Prop. 2009/10:160

169

frågor som ohälsoproblem och mental lämplighet kommer att vara vikti- ga att beakta i det framtida rekryteringsarbetet. De som rekryterar bör ha en grundläggande utbildning för uppgiften. Försvarsmakten bör även överväga att i ökad utsträckning ha psykologer tillgängliga som stöd vid rekryteringen av framförallt personal på soldatnivån. I ökad utsträckning bör det också vara personliga möten med sökandena vid rekryteringsin- tervjuer.

Regeringen bedömer att det innan det nya personalförsörjningssyste- met har fått fullt genomslag i viss utsträckning kan komma att vara nöd- vändigt att rekrytera personal till internationella insatser på ungefärligen nuvarande sätt. Men även i ett fullt utbyggt nytt personalförsörjningssy- stem kommer det sannolikt att behöva rekryteras vissa specialistbefatt- ningar inför en del insatser. Liksom Veteransoldatutredningen anser regeringen att Försvarsmakten måste vara öppen för att pröva nya meto- der för detta slag av rekrytering. Ett exempel är medicinsk personal och bl.a. specialistläkare. Eftersom sjukvården vid internationella insatser och särskilt frågan om tillgången på läkare är mycket viktig anser reger- ingen att det finns skäl att belysa läkarfrågan något utförligare.

För att kunna tillsvidareanställas som läkare i Försvarsmakten ska den sökande ha svensk läkarlegitimation och specialistkompetens. Specialist- utbildningen omfattar normalt fyra-fem års vidareutbildning efter allmän- tjänstgöringen och legitimeringen. Bara den som är svensk medborgare kan enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning få en militär anställ- ning.

Vid internationella militära insatser finns det tre olika kategorier läka- re. Den första är förbandsläkare, som i huvudsak arbetar med daglig sjukvård. Mest lämpad för denna uppgift är en läkare med specialistkom- petens i allmänmedicin. Enligt Försvarsmakten har denna kategori varit förhållandevis lätt att rekrytera. Den andra kategorin är stabsläkare, som bl.a. tjänstgör som medicinsk rådgivare till förbandschefen. Stabsläkaren är i allmänhet verksamhetschef enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Här blir det i allmänhet fråga om en specialistläkare med mångårig yrkeserfarenhet. Försvarsmakten konstaterar att även om det finns läkare med denna erfarenhet är urvalet begränsat. Få sökande har erfarenhet som verksamhetschef eller från annan chefsbefattning. Den tredje kategorin är läkare som anställs för arbete på militärt sjukhus eller inom s.k. framskjuten kirurgisk förmåga. I första hand rör det sig här om kirurger och narkosläkare. Denna tredje kategori är den mest svårrekryte- rade enligt Försvarsmakten. Det beror bl.a. på en allmän brist på detta slag av specialister och på att tjänstgöringen till stor del består av väntan och beredskap.

Veteransoldatutredningen menar att en lösning på problemet med att rekrytera läkare kan vara att upprätta samarbetsavtal med medicinska institutioner såsom skett i t.ex. Danmark. Där finns ett utvecklat samar- bete mellan det danska försvaret och Rigshospitalet. Avtalet gäller inte bara vård av skadade soldater utan också forskning och bemanning av läkarbefattningar i förband utomlands.

Det kan enligt regeringen också finnas andra sätt att tillförsäkra att nödvändig läkarkompetens finns att tillgå för det svenska förbandet. Ett alternativ kan vara att avtala om och utnyttja resurser från en samverkan- de stats förband i insatsområdet.

Prop. 2009/10:160

170

Enligt Försvarsmakten bör vid svenska insatser vissa läkartjänster be- mannas med svenska läkare. I insatser där Sverige bidrar med huvudde- len av sjukvårdsresursen bör stabsläkaren vara svensk, särskilt om denne är verksamhetschef. Om det ingår ett större antal svenskar i insatsen bör det också finnas svensktalande förbandsläkare. Detta är särskilt viktigt vid hantering av psykiska påfrestningar och för samarbetet inom perso- nalfunktionen.

Försvarsmakten arbetar med att förbättra rekryteringen av läkare för den internationella militära verksamheten. Det handlar bl.a. om att öka attraktionskraften, att se över kompetenskraven och att ge den enskilde läkaren bättre möjligheter att planera sin tjänstgöring på längre sikt. Myndigheten bedömer också att det kanske inte längre räcker med frivil- lighet utan att det krävs anställning i Försvarsmakten för att bemanning- en ska bli mer förutsägbar.

Regeringen ser allvarligt på förhållandet att det ofta är svårt att rekryte- ra bl.a. sjukvårdspersonal till de militära insatserna. Samtidigt kan reger- ingen konstatera att Försvarsmakten redan planerar och genomför olika åtgärder för att förbättra bemanningen med läkare. Det är enligt regering- en nödvändigt med en fullgod sjukvård vid de internationella militära insatserna. Detta kräver att den läkarkompetens som behövs också ska finnas tillgänglig. Försvarsmakten bör därför intensifiera sitt arbete med att utveckla metoder för att kunna rekrytera läkare och annan sjukvårds- personal till de internationella insatserna. Regeringen återkommer i av- snitt 5.12 Medicinskt omhändertagande till dessa frågor.

Regeringen delar Veteransoldatutredningens och flera remissinstansers uppfattning om ökad betydelse av forskning för att utveckla förmågan att rekrytera lämplig personal. Utredningen pekar på att det pågår projekt om att utveckla urvalssystemet till internationell tjänst. Ett projekt rör den mentala lämpligheten till internationella insatser och syftar till att utarbeta en ram för det framtida urvalssystemet. Målet är inte att identifi- era de bästa eller sämsta soldaterna utan att identifiera individer som inte är lämpliga för uppgiften. Regeringen anser att detta slag av forskning är angelägen. Försvarsmakten bör därför initiera fortsatt arbete inom detta område.

En viktig del i arbetet i anslutning till rekrytering av personal till in- satsförbanden – och i än högre grad inför en insats – är information. Både soldaten, särskilt den som deltar i en internationell insats för första gången, och hans eller hennes anhöriga vill veta bl.a. vad insatsen kan komma att innebära, vilka risker och påfrestningar som kan uppstå och vilken ekonomisk och medicinsk trygghet som kan påräknas. Veteran- soldatutredningen pekade redan i sitt delbetänkande (SOU 2007:77) på betydelsen av tydlig information i bl.a. försäkringsfrågorna. Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för 2008 åt Försvarsmakten att vidta nödvän- diga åtgärder. Det är angeläget att myndigheten fortsätter och fördjupar detta arbete. Regeringe återkommer till denna fråga i avsnitt 5.11.

Insatsfrekvens

Veteransoldatutredningen konstaterar i sitt betänkande att frågan om den enskildes insatsfrekvens – alltså förhållandet mellan tid för insats och tid

Prop. 2009/10:160

171

för återhämtning, utbildning m.m. – är komplicerad och svårbedömbar. Forskningen om insatsfrekvensens påverkan på den enskildes hälsotill- stånd och andra personliga förhållanden, t.ex. familjelivet, lämnar inga klara och entydiga svar. Att tjänstgöra långt hemifrån månader i sträck innebär en stor påfrestning på den enskilde och dennes familj. Upprepad tjänstgöring i svåra insatser i tät följd ökar också risken för den enskildes hälsa och för negativ påverkan på dennes sociala liv.

Som redovisats i avsnitt 5.9 Internationella erfarenheter har flera stater generella rekommendationer om soldaters maximala insatsfrekvens. Rekommendationerna tjänar som skydd mot de påfrestningar som en- skilda soldater utsätts för under utlandstjänsten. Den enskilde måste få vila och återhämtning, fysiskt och psykiskt. Vidare måste han eller hon få vara tillsammans med anhöriga och vänner. Rekommendationerna utgör också ett stöd för den politiska och förvaltningsmässiga planeringen. Grundutbildning och rekrytering måste dimensioneras mot de uppställda målen.

Försvarsmaktens nuvarande policy innebär att den enskilde ska vara hemma minst ett år mellan insatserna eller – om det gäller yrkesofficera- re – minst sex månader. Regeringen, liksom Veteransoldatutredningen, bedömer att om soldater och officerare skulle göra insatser med så täta mellanrum blir belastningen inte minst på relationerna till anhöriga och vänner snabbt lidande. Möjligheterna till civil eller militär karriär i Sve- rige försvåras också. I andra stater är den planerade insatsfrekvensen väsentligt lägre. I de flesta fall handlar det om minst två år mellan insat- serna.

Det finns exempel på soldater och officerare som deltar så ofta att in- satser blir regel och livet hemma undantaget. Detta innebär stora risker, främst för individen och dennes anhöriga, men också för Försvarsmak- ten. Regeringen anser att det är angeläget att en anställd i Försvarsmakten ska kunna upprätthålla ett normalt liv, både privat och yrkesmässigt.

Med den inriktning av försvaret som regeringen redovisat i prop. 2008/09:140 med stående och kontrakterade förband kommer – på sikt – all personal att kunna delta i insatser internationellt. I det läget minskar risken för att Försvarsmakten ska överanstränga enskilda individer. Re- geringen delar Försvarsmaktens uppfattning att en lämplig inriktning av insatsfrekvensen är en insats vart tredje år.

Det bör finnas en generell insatsfrekvens inom Försvarsmakten. En fastlagd insatsfrekvens är ett stöd och en utgångspunkt för den anställde. Han/hon vet hur ofta det kan bli aktuellt med att tjänstgöra internatio- nellt. På samma sätt är den ett stöd för de planerande och beslutande nivåerna. Man vet i vilken utsträckning ett visst förband eller enskilda individer kan eller bör delta i en insats utanför Sverige.

Veteransoldatutredningen redovisar i sitt betänkande förslag på insats- frekvens för olika slag av förband och personalkategorier. Regeringen anser dock, i likhet med Försvarsmakten, att det inte bör vara regeringen som lägger fast en insatsfrekvens. Det är Försvarsmakten som inom de beslut om insats riksdag och regering har bestämt ansvarar för att genom- föra insatsen. Det är också Försvarsmakten som har ansvaret för sin per- sonal. Det bör därför vara myndigheten själv som bestämmer om insats- frekvens. I detta arbete bör myndigheten väga in resultaten av befintlig

Prop. 2009/10:160

172

forskning, och om så behövs initiera ytterligare forskning för att få ett Prop. 2009/10:160 fullgott underlag inför ett avgörande.

5.11Vissa försäkrings- och ersättningsfrågor

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör fortsätta sina ansträng- ningar att göra försäkrings- och ersättningsförhållandena tydliga för personalen i internationella militära insatser. Det är i första hand parterna inom det statliga avtalsområdet som har att pröva frågor om försäkrings- lösningar och skadeersättning för personalen vid sådana insatser.

Utredningens förslag: Utredningen lämnade inga förslag i denna del. Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser har kommenterat frågan om försäkring och ersättning. När det gäller övergripande frågor konstaterar Arbetsgivarverket att frågor om försäkring och ersättning inte avser bara Försvarsmakten utan alla myndigheter som är involverade i utlandstjänstgöring. Enligt Arbetsgivarverket bör samma försäkringsvill- kor gälla för alla statligt anställda som tjänstgör i samma kris- och kon- fliktområden. Kammarkollegiet har ungefär samma syn och menar att alla statligt anställda som tjänstgör utomlands i kris- och konfliktområ- den ska ha samma försäkringsskydd och samma möjligheter till stöd vid rehabilitering. Kollegiet anser vidare att detta är frågor som bör samord- nas, förslagsvis genom kollektivavtal som avser alla som tjänstgör utom-

lands.

Skälen för regeringens bedömning

Försäkringsinformation

Veteransoldatutredningen kartlade nuläget avseende försäkring, kollek- tivavtal m.m. i sitt delbetänkande SOU 2007:77. Utredningen – som konstaterade att frågan om försäkringsskyddet varit föremål för mycket diskussion inom Försvarsmakten och med soldaterna – förordade att Försvarsmakten snarast och korrekt bör kunna redogöra för berörda sol- dater vad som gäller. I remissbehandlingen av delbetänkandet menade Rikspolisstyrelsen att en genomlysning av det befintliga försäkrings- skyddet borde göras. Försvarsmakten påtalade att försäkringsfrågan var under bearbetande i Högkvarteret (november 2007) och att information om försäkringar skulle skickas ut före årsskiftet 2007/08. Styrelsen för psykologiskt försvar, Socialstyrelsen, Arbetsgivarverket och Officersför- bundet ansåg alla att de som genomför internationell tjänst, liksom deras anhöriga, måste få en fullgod och tydlig information om vilka regler som gäller. Regeringen uppdrog därefter i regleringsbrevet för 2008 åt För- svarsmakten att vidta de åtgärder som föranleddes av utredningens för- slag.

I sitt slutbetänkande SOU 2008:91 konstaterade Veteransoldatutred- ningen att Försvarsmakten under senhösten 2007 utarbetat en fyrsidig folder i A 5-storlek kallad ”Ditt försäkringsskydd – personskador”. Fol-

dern riktade sig till samtliga anställda i Försvarsmakten. Under olika

173

rubriker förklaras kortfattat vilken/vilka försäkringar som gäller. Tre av rubrikerna har bäring på personalen i utlandsstyrkan.

”När du är utomlands och ingår i utlandsstyrkan

Du som är anställd i utlandsstyrkan omfattas förutom av tjänstereseförsäkringen och PSA även av riskgarantin. Riskgarantin ger ersättning vid arbetsskada som medför invaliditet och dödsfall. Praktiskt taget alla skador Du kan råka ut för [är] att anse som arbetsskador.

Privata liv- eller olyckfallsförsäkringar vid utlandstjänstgö- ring

Privata liv- och/eller olycksfallsförsäkringar kan sättas ur spel i krigsområden eller andra högriskområden. I dessa fall kan arbetsgivaren/ Arbetsgivarverket lämna ersättning som motsvarar den Du eller Dina efterlevande skulle ha fått om försäkringen hade gällt.

Övriga avtal med ersättning vid dödsfall

I samtliga fall gäller TGL-S, Statens tjänstegrupplivförsäk- ring, som ger begravningsersättning till efterlevande. Även pensionsavtalet kan ge ett efterlevandeskydd.”

Samtidigt med foldern utarbetade Försvarsmakten ett fylligare material

Informationsmaterial om ersättning vid personskada, vilket distribuera- des till personalcheferna vid samtliga förband i slutet av 2007. Avsikten var att anställda, totalförsvarspliktiga och anställda i utlandsstyrkan skul- le kunna få den försäkringsinformation man önskade från lokal personal- företrädare. Veteransoldatutredningen konstaterar sammanfattningsvis att Försvarsmakten har förbättrat informationen om försäkringsskyddet.

Kollektivavtal och försäkringar

En utgångspunkt när det gäller personalen i internationella militära insat- ser, liksom i alla andra sammanhang i samhället, är enligt regeringen att den enskilde har ett eget ansvar för att värna sin hälsa. De enskilde an- svarar därför för sitt eget försäkringsskydd, framförallt vad gäller olycks- falls- och livförsäkring. När det gäller internationella militära insatser kompliceras frågan dock – som Veteransoldatutredningen påpekar – av att försäkringsbolagen ofta har s.k. force majeur-klausuler i sina försäk- ringsavtal. Försäkringsbolagen friskriver sig från olyckshändelser i krigs- liknande situationer. Följden kan bli att försäkringsbolaget inte betalar ut någon ersättning till försäkringstagaren. Detta innebär i sin tur att skyd- det för den enskilde måste ordnas på ett annat sätt.

Utöver individens ansvar för den egna hälsan har staten ett ansvar för den personal man sänder ut i internationell verksamhet. På det statliga området finns olika kollektivavtal och försäkringar som gäller ersättning

Prop. 2009/10:160

174

vid skada och dödsfall. Nedan redovisas några av dessa avtal och försäk- Prop. 2009/10:160 ringar. Det är inte fråga om en fullständig uppräkning och inte heller en

fullständig redovisning av innehållet i respektive avtal eller försäkring.

*Avtal om ersättning vid personskada (PSA). Detta är ett avtal mellan Arbetsgivarverket och arbetstagarorganisationerna och det gäller arbets- skador som drabbar statligt anställda. Ersättning enligt avtalet kan läm- nas för bl.a. sveda och värk, lyte och men och för sjukvårdskostnader. Vidare kan ersättning lämnas vid dödsfall och som sjukpenningtillägg.

*Avtal om statens tjänstegrupplivförsäkring (TGL-S). Avtalet träffa- des mellan dåvarande Statens arbetsgivarverk och vissa arbetstagarorga- nisationer. Ersättning enligt avtalet kan lämnas dels som begravnings- hjälp, dels som ett grundbelopp till efterlevande och ett belopp till efter- levande barn.

*Statens tjänstereseförsäkring. Till grund för försäkringen ligger för- ordningen (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänstere- sor. Förordningen ålägger myndigheterna under regeringen att avtala med Kammarkollegiet om tjänstereseförsäkring för anställda och upp- dragstagare. Försäkringsskyddet omfattar bl.a. invaliditets- och döds- fallskapital. Försäkringen innehåller vissa särskilda villkor för Försvars- makten, vilka innebär att försäkringen med vissa undantag gäller även för anställda i utlandsstyrkan under tjänstgöring utomlands.

*Avtal om utlandskontrakt och riktlinjer för anställningsvillkor vid tjänstgöring utomlands (URA). Avtalet har träffats mellan Arbetsgivar- verket och de centrala arbetstagarorganisationerna och gäller sådana arbetstagare vid myndigheter under regeringen som enligt arbetsgivarens beslut ska vara utlandsstationerade vid tjänstgöring utomlands. Avtalet gäller inte sådana arbetstagare som vid tjänstgöring utomlands omfattas av andra avtal eller annan reglering av anställningsvillkoren. Arbetsgiva- re ska anmäla till Kammarkollegiet så att arbetstagaren omfattas av kol- legiets URA-försäkring. URA-försäkringen ger bl.a. ett personskade- skydd och ersättning vid invaliditet och dödsfall.

*Statens riskgaranti regleras i förordningen (1999:569) om utlands- styrkan inom Försvarsmakten. Enligt förordningen lämnar staten en risk- garanti, som är ett dödsfalls- och invaliditetskapital, för anställda i För- svarsmaktens utlandsstyrka som drabbats av en arbetsskada under tjänst- göringen utomlands. I juni 2006 träffade Arbetsgivarverket och arbetsta- garorganisationerna ett avtal som kompletterar riskgarantin. Enligt avta- let får arbetsgivaren om det finns särskilda skäl medge ersättning med ett högre belopp än vad som faller ut enligt förordningen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Som särskilda skäl är enligt avtalet att anse för- säkringsfall där den höga risknivån som är förknippad med utlandstjänst- göringen har omöjliggjort eller skulle ha omöjliggjort tecknande av för- säkringsskydd på rimliga villkor om ersättning vid olycksfall eller döds- fall. Arbetsgivaren får medge ett belopp som tillsammans med riskgaran- tibeloppet ger kompensation för bortfallet av försäkringsskydd. Arbets- givarverket har beslutat att med arbetsgivaren enligt avtalet avses Ar- betsgivarverket.

175

Skador och ersättningar	Prop. 2009/10:160
Frågorna om försäkring och ersättning vid skada är komplexa. Regering-
en anser att det inte är meningsfullt att i denna proposition redovisa de-
taljerna i systemet eller utfallet av ersättning vid olika skadesituationer.
Däremot finns det anledning att ge en översiktlig bild av vad som gäller
för Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser vid
skador m.m.
Vid skada har den drabbade enligt förordningen (1999:569) om ut-
landsstyrkan inom Försvarsmakten under anställningstiden rätt till bibe-
hållna anställningsförmåner och får därför inte sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Försvarsmakten lämnar också
skälig ersättning för sjukvårdskostnader som orsakats av skadan i tre år
efter det att anställningen upphört.
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) gäller från det att
den första färden till tjänstgöringsplatsen påbörjas till det att den sista
färden från tjänstgöringsplatsen avslutas. De flesta skador som inträffar
ersätts därför som arbetsskada. Det gäller emellertid inte skada som in-
träffar under semester eller motsvarande ledighet utanför tjänstgörings-
landet. Om det föreligger särskilda skäl kan dock även skador under
semester betraktas som arbetsskador. Regeringen vill i detta samman-
hang erinra om att LAF, tillsammans med annan lagstiftning på social-
försäkringsområdet, vid årsskiftet 2010/11 ersätts av socialförsäkrings-
balken. Detta innebär emellertid inga ändringar i sak i de här aktuella
frågorna.
Här nedan redovisas grunderna i ersättningssystemet vid olycksfall och
sjukdom som är godkänd som arbetsskada (arbetssjukdom). I flera fall
lämnas ersättning med stöd av förordningen om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten. I och med att lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten upphävs kommer också förordningen att upphävas. Re-
geringen avser att reglera frågor om ersättning i tillämpningsförordning-
en till den nya lagen.
Genom förslaget till lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid
internationella insatser avskaffas begreppet utlandsstyrkan. Skadeersätt-
ningen m.m. enligt förordningen om utlandsstyrkan inom Försvarsmak-
ten är i allmänhet knuten till tjänstgöringen i utlandsstyrkan. Regeringens
inriktning är att avskaffandet av begreppet utlandsstyrkan inte ska inne-
bära några sakliga ändringar i fråga om ersättning för den som skadas vid
internationella militära insatser. Den framtida skadeersättningen m.m.
bör därför knytas till tjänstgöring i sådan insats. I fråga om personal som
redan är anställd i Försvarsmakten kommer den särskilda skadeersätt-
ningen m.m. därför att knytas till tjänstgöringen i internationella militära
insatser. I fråga om personal som anställs särskilt inför en internationell
militär insats kommer den särskilda skadeersättningen m.m. – liksom i
dag – i praktiken att knytas till anställningen i Försvarsmakten.

176

Ersättning vid olycksfall och arbetssjukdom

Inkomstförlust

Under kontraktstiden/tjänstgöringstiden behåller den skadade eller sjuke sina anställningsförmåner i enlighet med förordningen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Vid sjukskrivning därefter lämnar Försvarsmakten en kompletterande ersättning till sjukpenningen så att inkomsten motsva- rar 90 % av den grundlön den skadade/sjuke hade under den sista an- ställningsmånaden i utlandsstyrkan. Genom PSA lämnas ersättning upp till i princip 100 % av inkomsten. Vid bestående nedsättning av arbets- förmågan lämnar Försäkringskassan livränta enligt LAF. Vid tillämpning av LAF utgör, enligt LUF, livränteunderlaget minst sju prisbasbelopp. Motsvarande bestämmelse föreslås i den nya lagen (2010:000) om För- svarsmaktens personal i internationella insatser.

Kostnader

Den anställde har enligt förordningen om utlandsstyrkan inom Försvars- makten rätt till fri sjukvård och akut tandvård under tjänstgöringstiden. Försvarsmakten lämnar också skälig ersättning för vårdkostnader för av skadan orsakade sjukvårdskostnader i tre år efter det att anställningen i utlandsstyrkan upphört.

Ideell ersättning

Ersättning enligt PSA lämnas för sveda och värk med ett engångsbelopp efter den akuta sjukdomstidens slut. Vid arbetssjukdom ska arbetstagaren ha visat att arbetsgivaren vållat sjukdomen genom vårdslöshet. Om ska- dan/sjukdomen medför en medicinsk invaliditet lämnas enligt PSA också ersättning med ett engångsbelopp för lyte och men och i förekommande fall för särskilda olägenheter.

Härutöver lämnas ersättning enligt statens riskgaranti. Ett invaliditets- kapital lämnas beroende på invaliditetsgraden. Vid fullständig invaliditet uppgår beloppet till 22 prisbasbelopp. Arbetsgivarverket kan lämna er- sättning för privata försäkringar som inte faller ut på grund av undan- tagsklausuler eller som inte gått att teckna till rimliga försäkringsvillkor.

Rehabilitering

Försvarsmaktens ansvar för rehabilitering regleras i den nya lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser som regeringen föreslår. Enligt lagförslaget ska Försvarsmakten ha ett uppföljningsansvar under fem år för anställda som tjänstgjort i internationella militära insatser. Därefter har myndigheten ett kvarståen- de, men begränsat, uppföljningsansvar. Försvarsmakten ska ge stöd till anställda som drabbats av fysiska eller psykiska besvär i en internationell militär insats.

För den som är anställd i Försvarsmakten har Försvarsmakten därut- över ett ansvar enligt 22 kap. AFL för arbetstagarens rehabilitering så länge anställningen består. Försäkringskassan samordnar och utövar

Prop. 2009/10:160

177

tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt Prop. 2009/10:160 AFL.

Dödsfall

Försäkringskassan lämnar ersättning enligt LAF för begravningshjälp med 30 % av ett prisbasbelopp. Begravningshjälp enligt TGL-S lämnas med 50 % av ett prisbasbelopp. PSA lämnar ersättning för faktiska be- gravningskostnader efter avdrag för nu nämnda ersättningar.

TGL-S lämnar ersättning med ett grundbelopp om det finns make/maka/sambo/registrerad partner. Vid dödsfall lämnas ersättning enligt statens riskgaranti med 22 prisbasbelopp samt 3 prisbasbelopp per barn under 21 år. Arbetsgivarverket kan lämna ersättning för privata försäkringar som inte faller ut på grund av undantagsklausuler eller som inte gått att teckna till rimliga försäkringsvillkor.

Lokalanställda

Det finns i detta sammanhang anledning att även nämna en särskild grupp knuten till den internationella militära verksamheten, nämligen de lokalanställda. De lokalanställda är i allmänhet inte svenska medborgare utan medborgare i den stat inom vilket insatsområdet ligger. De ingår i dag inte i utlandsstyrkan. De anställs i Försvarsmakten. För denna grupp finns särskilda lösningar i fråga om försäkring etc. Regeringen utgår från att Försvarsmakten tar ett fullgott arbetsgivaransvar även för denna grupp.

Sammanfattande bedömning

Regeringen vill inledningsvis framhålla att lagförslagen i denna proposi- tion inte innebär några förändringar i förhållande till vad som gäller i dag avseende ersättningsbelopp m.m. Den reglering som finns i lagen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten förs över till den nya lagen.

Som regeringen har påpekat är frågorna om försäkring och skadeer- sättning komplexa. För den enskilde soldaten kan det i många fall vara svårt att få en korrekt bild av försäkringsläget och vad som händer om han eller hon blir skadad.

I anslutning till Veteransoldatutredningens delbetänkande hösten 2007 utarbetade Försvarsmakten informationsmateriel för sin personal. Reger- ingen har erfarit att många soldater i den internationella militära verk- samheten trots Försvarsmaktens informationsinsatser har svårt att skaffa sig en korrekt bild av försäkringsfrågan inför en insats. Det är därför angeläget att Försvarsmakten fortsätter sina ansträngningar att göra detta område begripligt för dem som berörs.

En annan aspekt på försäkringsfrågan är om de ersättningssystem som är tillämpliga för personalen i internationella militära insatser är tillräck- liga och om de således ger det skydd och de ersättningsnivåer som kan anses rimliga. I ett sådant sammanhang kan också diskuteras försäkrings- och ersättningssystemens utformning.

178

Regeringen delar principiellt Arbetsgivarverkets och Kammarkollegiets Prop. 2009/10:160 uppfattning att samma försäkringsvillkor bör gälla för alla statligt an-

ställda som tjänstgör i samma konfliktområde. Regeringen anser emeller- tid också att det finns skäl att gå ett steg längre när det gäller deltagande i internationella militära insatser. Det är rimligt att göra en sannolikhets- bedömning för att t.ex. en skada ska inträffa. Regeringen har i denna proposition pekat på att detta slag av insatser är en riskfylld verksamhet. Sedan 1948 har nästan 80 personer mist livet i den internationella militä- ra verksamheten, varav drygt 15 i strid. Utöver detta har ett antal perso- ner skadats, en del allvarligt. De män och kvinnor som under årens lopp tjänstgjort i internationella krishanteringsinsatser har gjort betydelsefulla insatser för människor i utsatta områden och för freden och de förtjänar stor erkänsla för sin insats. Några av dessa har fått betala ett högt pris med livslånga skador. Regeringen anser därför att det finns skäl för att till en del koppla försäkrings- och ersättningssystemen till den risk staten låter den enskilde utsätta sig för. Detta motiverar en särreglering av det slag som återspeglas i förordningsregleringen av statens riskgaranti och det kompletterande avtal parterna enats om. Det är emellertid inte reger- ingen som bör ta eventuella initiativ i denna fråga utan arbetsgivaren Försvarsmakten.

Enligt regeringens mening är det i första hand parterna inom det statli- ga avtalsområdet – dvs. Arbetsgivarverket och de statsanställdas huvud- organisationer – som har att diskutera försäkringslösningar och ersätt- ningsfrågor på detta område på samma sätt som gäller inom andra sam- hällsområden. Regeringen noterar i sammanhanget att parterna redan har uppmärksammat problemet med force majeurklausulerna i de vanliga privata olycksfalls- och livförsäkringarna och att man enats om en lös- ning.

5.12Medicinskt omhändertagande

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör se till att de medicinska tidsmålen för omhändertagande uppnås i internationella militära insatser. Generalläkaren bör intensifiera sitt tillsynsarbete och se till att brister som påtalats också åtgärdas. Försvarsmakten bör ha en planering för om en olycka eller annan allvarlig händelse med stort skadeutfall i insatsom- rådet skulle inträffa och genomföra större övningar om detta med övriga berörda aktörer.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har haft synpunk- ter i dessa frågor. Officersförbundet tillstyrker utredningens förslag. Socialstyrelsen anser att det är viktigt att säkerställa tillgången på primär- transporter till sjukvård och att vård på adekvat nivå säkerställs i insats- området eller i anslutning till detta. Vidare är det viktigt att sekundär- transport till mer kvalificerad vård kan genomföras vid behov och med lämplig sjuktransport. Detta kan göras med egna resurser eller genom avtal med andra nationer i insatsområdet. I övrigt erinrar Socialstyrelsen om att det i lagstiftningen betonas att katastrofmedicinska insatser i ut-

179

landet endast kan bli aktuella i undantagsfall när det ”normala systemet” Prop. 2009/10:160 inte räcker till. Insats med civila resurser som den s.k. stödstyrkan och

Svenska Nationella Ambulansflyget (SNAM) kan endast ske från en plats med säkra förhållanden. Detta innebär att dessa resurser inte kan skickas direkt till ett insatsområde. Däremot kan Stödstyrkan och SNAM verka i ett angränsande land med godtagbart säkerhetsläge, påpekar myndigheten.

Skälen för regeringens bedömning

Inledning

Försvarsmakten ansvarar för att de som deltar i internationella militära insatser ges rätt förberedelser inför en insats, att de får nödvändigt stöd under insatsen och att de tas om hand efter insatsen. Detta gäller också stöd vid krissituationer under uppdraget och tillgång till adekvat sjukvård i samband med olycksfall eller stridshandlingar.

Mediciniskt omhändertagande vid insatser

Det finns enligt regeringen skäl att i denna proposition översiktligt redo- visa sjukvårdssystemet vid internationella militära insatser. Här samman- fattas Veteransoldatutredningens redovisning.

Om den enskilde drabbas av sjukdom eller skadas under tjänstgöringen i insatsområdet ska Försvarsmakten ge nödvändig hälso- och sjukvård och andra stödinsatser. Om en allvarlig olycka eller annan allvarlig hän- delse inträffar och Försvarsmakten inte själv eller med stöd av övriga resurser i insatsområdet klarar situationen kan svenska nationella resurser tas i anspråk för att lämna stöd i insatsområdet.

Försvarsmaktens förmåga att ge adekvat medicinskt omhändertagande i insatsområdet innebär bl.a. att:

–tillhandahålla daglig sjukvård inklusive akut omhändertagande, kort- tidsvård och omhändertagande av stridsutmattade,

–tillhandahålla primär kirurgi inom en timme, och om detta inte är praktiskt möjligt, ge livräddande kirurgi inom två timmar och primär kirurgi inom fyra timmar,

–säkerställa tillgången till sjuktransport för ovanstående och för trans- port till Sverige, och

–genomföra initial krishantering.

Försvarsmaktens organisation för att omhänderta sjuka och skadade i insatsområdet delas in i fyra nivåer, Role/level 1–4. Systemet följer i allt väsentligt motsvarande system för omhändertagande som tillämpas av bl.a. EU, Nato och FN:

* Role/level 1-kapacitet motsvarar i allt väsentligt Försvarshälsans förmåga, dvs. företagshälsovården, där daglig sjukvård tillhandahålls. Det ska också finnas kapacitet för avancerade stabiliserande åtgärder inför transport till högre vårdnivå. Nivån ska tillhandahållas av den en- skilda nationen.

180

* Role/level 2-kapacitet kan liknas vid ett länsdelssjukhus där livräd- Prop. 2009/10:160 dande kirurgi kan utföras. Nivån ska finnas på godtagbart avstånd i in-

satsområdet och det ska finnas transportmöjlighet till denna vårdnivå.

*Role/level 3-kapacitet motsvarar den vård som kan ges på länssjuk- hus med mer avancerad specialistvård.

*Role/level 4-kapacitet innebär vård motsvarande universitetssjukhus. Det medicinska omhändertagandet av sjuk eller skadad personal i in-

satsområdet ska så långt möjligt överensstämma med svensk civil sjuk- vård. Den sjuka/skadade ska snarast evakueras till den vårdnivå som krävs. Det medicinska omhändertagandet genomförs enligt följande.

–Sjukvårdsgruppen, som har samma skydd och rörelse som det för- band den ingår i eller understödjer. Där finns också medicinsk kapacitet motsvarande civil ambulans.

–Förbandsplatsen (Role 1), som främst ska ge daglig sjukvård och fö- rebyggande miljö- och hälsovård. Om möjligt ska svårt sjuka och skada- de transporteras direkt till högre medicinsk nivå.

–Vårdplutonen, som ska kunna ge korttidsvård (3–5 dygn).

–Kirurgitroppen (Role 2), som ska kunna utföra livräddande och ex- tremitetsräddande kirurgi.

–Sjukhuskompaniet (Role 2), som ska kunna utföra bl.a. primärkirur- gi, diagnostik och medicinsk behandling, dvs. motsvarande ett mindre länsdelssjukhus.

Utöver detta finns i den svenska insatsen i Afghanistan ytterligare en förmåga, s.k. Framskjuten kirurgisk förmåga (FKF). FKF-teamen är delvis mobila och ska snabbt kunna bistå med bl.a. akutsjukvård.

Den medicinska evakueringen delas in i tre nivåer :

–Främre medicinsk evakuering (inom stridszon) genomförs i princip av stridande förbands egna sjukvårdsstruktur, t.ex. med landambulans.

–Taktisk medicinsk evakuering (inom operationsområdet) genomförs med ambulans, helikopter eller transportflygplan.

–Strategisk medicinsk evakuering (ut ur operationsområdet) till civilt sjukhus (Role 4) genomförs i dag främst via civila operatörer.

För den dagliga sjukvården under pågående insats är personalen hänvi- sad till förbandsplatssjukvården. Resurserna motsvarar i stort den stan- dard som finns på vårdcentralsnivån. Vid allvarliga händelser i insatsom- rådet (mindre skadefall) gäller följande medicinska tidsmål:

–5 minuter, kamrathjälp

–30 minuter, sjuksköterska

–60 minuter, läkare

–120 minuter, akut livräddning/kirurgi.

Vid akut sjukdom eller skada där patienten bedöms vara möjlig att
transportera och inte ska vara kvar i insatsområdet kontaktas vakthavan-
de sjukvård i Försvarsmakten som beslutar om medicinsk repatriering.
Försvarsmakten har avtal om flygtransport med intensivvårdskapacitet
genom Norsk luftambulans. Myndigheten har också avtal med Uppsala
Akademiska Sjukhus för att säkerställa transport av intensivvårdskrävan-
de patienter i en obruten vårdkedja. Denna transportmöjlighet ger För-
svarsmakten ytterligare en möjlighet att transportera svårt skadade, men
framför allt förmåga att omhänderta svårare skador på ett snabbare sätt.
Försvarsmakten kan också begära stöd från den svenska nationella resur-
sen Svenska Nationella Ambulansflyget (SNAM). SNAM kan användas	181

vid större katastrofer bl.a. vid större skadeutfall i utlandsstyrkan. I sam- Prop. 2009/10:160 manhanget bör dock erinras om att transporter med SNAM genomförs av

ett civilt lufttrafikföretag (SAS) och med bl.a. frivillig civil hälso- och sjukvårdspersonal ombord. Vid insatser måste bl.a. avtalsvillkoren med lufttrafikföretaget iakttas. Det vanligaste scenariot är att enskilda som har blivit sjuka eller skadats kommer att transporteras till Sverige under icke- akuta former med ordinarie flygtransport.

Ansvarigt landsting svarar för den vidare vården av den enskilde i Sve- rige. Försvarsmakten har träffat avtal med Uppsala Akademiska Sjukhus om tillgång till akutpsykiatri. Detta har inneburit bättre möjligheter att möta behovet av akut psykiatriskt stöd och stöd i frågor som rör s.k. posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Avtalet ger även tillgång till icke- akut psykiatrisk bedömning av specialist i psykiatri med tillgänglighet dygnet runt och året runt.

Behov av fortsatta åtgärder

Det är inte riksdagen eller regeringen utan Försvarsmakten som tillsam- mans med berörda instanser ska bestämma hur sjukvården och annat medicinskt omhändertagande vid en internationell militär insats organise- ras och genomföras. I detta arbete är det viktigt att Försvarsmakten beak- tar alla delar i sjukvårdskedjan för att tillförsäkra den deltagande perso- nalen det bästa möjliga medicinska omhändertagandet.

Veteransoldatutredningen påpekar i sitt betänkande att de medicinska tidsmålen – se ovan – tidigare inte kunnat innehållas vid insatsen i Af- ghanistan. Problemet har också åskådliggjorts efter det att utredningen lämnat sitt betänkande. Ett exempel är när flera soldater skadades av en vägmina i november 2009 och insatsen med räddningshelikopter blev fördröjd. Utredningen anför också att trots att generalläkaren påpekat brister det inte blivit någon snar ändring för att möta tidsmålen. Först efter upprepade påpekanden från generalläkarens sida blev det en änd- ring.

Regeringen anser att Försvarsmakten måste lägga fortsatt stor vikt vid det medicinska omhändertagandet vid internationella militära insatser. I detta ligger att det är viktigt att Försvarsmakten ser till att angivna tids- mål för medicinskt omhändertagande kan innehållas i insatsområdet. Den deltagande personalen, liksom de anhöriga, måste kunna vara förvissade om att medicinsk vård kan ges på det sätt som förutsatts. Brister i detta avseende kan få omfattande följder, inte bara för den skadade som drab- bats utan också på ett mer principiellt plan. Brister i det medicinska om- händertagandet i insatsområdet kan bli en trovärdighetsfråga för svenskt deltagande i den aktuella insatsen.

Regeringen vill också understryka att det är allvarligt om tillsynsmyn- dighetens – generalläkaren – påpekanden inte leder till omedelbara åt- gärder. Generalläkaren bör därför överväga att intensifiera sitt tillsynsar- bete och därvid med större skärpa än hittills se till att uppmärksammade brister åtgärdas. I likhet med utredningen anser regeringen att generallä- karen redan har de befogenheter som behövs i dessa avseenden.

182

Större skadeutfall

Den fredsfrämjande militära verksamheten är, som regeringen redan påpekat, en riskfylld verksamhet. Det innebär att det också finns en risk att Försvarsmakten kan drabbas av en stor eller på annat sätt omfattande olycka eller händelse med ett betydande skadeutfall, och där nationella resurser i större omfattning måste föras till insatsområdet.

Försvarsmakten har hittills förskonats från olyckor och händelser av detta slag. De olyckor och andra allvarliga händelser som hittills drabbat Försvarsmaktens enheter har i stället medfört ett mindre antal dödsfall och skadade. Varje förlust av människoliv är en tragisk händelse och en stor sorg. Och den innebär svåra påfrestningar för anhöriga, arbetskamra- ter och vänner. I jämförelse med vad andra stater har erfarit har skadeut- fallet varit förhållandevis begränsat för Försvarsmakten. Försvarsmak- tens sjukvårdsinsatser och övriga insatser har i dessa fall väsentligen handlat om att ge sjukvård i insatsområdet och att ombesörja medicinsk evakuering av ett mindre antal skadade soldater och hemtransport av avlidna.

Regeringen avser inte att precisera vilka större olyckor eller andra all- varligare händelser som kan aktualisera nationella stödinsatser, t.ex. i form av katastrofmedicinska insatser eller evakuerings- och transportin- satser. Men en större flygolycka som drabbar Försvarsmaktens egen personal eller sprängattentat mot en svensk förläggning skulle enligt Veteransoldatutredningen kunna vara exempel på sådana händelser som kräver att nationella resurser behöver tas i anspråk för stöd i insatsområ- det.

Vid stora olyckor och andra allvarligare händelser uppstår olika behov för de drabbade och anhöriga, bl.a. vad avser information och krisstöd samt sjukvårds-, evakuerings- och transportresurser. Om en stor olycka eller annan allvarlig händelse skulle inträffa kommer evakuering av ska- dade och avlidna från skadeplatsen, transport från insatsområdet till Sve- rige samt stöd till anhöriga att vara prioriterade åtgärder.

Styrande för att bestämma omfattningen av en stödinsats är enligt Ve- teransoldatutredningen vilka behov av åtgärder och hjälp som uppstår för enskilda och för den militära styrkan som helhet. Tidiga insatser bidrar som regel till att rädda liv och förhindra att människor drabbas av allvar- liga skador. Det är därför viktigt att insatserna inte fördröjs. Det är också viktigt att insatserna samordnas för att bli så effektiva som möjligt. Om- fattningen av insatsen hänger också samman med hur behoven kan mötas av övriga internationella militära förband i insatsområdet. Likaså har säkerhetsläget i insatsområdet stor betydelse för stödinsatsens utformning och möjligheterna att genomföra verksamhet. I sammanhanget är det angeläget att betona vikten av samarbete med övriga aktörer i insatsom- rådet.

Beredskapen inför och organisationen av en katastrofinsats är avgöran- de för att insatsen ska fungera väl. Det måste enligt Veteransoldatutred- ningen finnas en fungerande beredskap och struktur för hur en stödinsats ska verkställas. Det är därför viktigt att verksamheten planeras tillsam- mans med andra centrala aktörer som ska stödja Försvarsmakten i hän- delse av en stor allvarlig olycka eller annan allvarlig händelse. Det är också viktigt att det finns ett fungerande samarbete mellan Försvarsmak-

Prop. 2009/10:160

183

ten och övriga ansvariga myndigheter och andra aktörer och att detta Prop. 2009/10:160 samarbete löpande utvecklas.

Enligt Veteransoldatutredningen har Försvarsmakten och övriga cen- trala aktörer, t.ex. inom ramen för SNAM, inte haft någon mer genom- gripande gemensam planläggning eller övat för hur en stödinsats med nationella resurser vid ett större skadeutfall ska genomföras i ett insats- område. Utredningen anser emellertid att en sådan mer övergripande gemensam planläggning behövs. Likaså bör större övningar hållas för att säkerställa att organisation och rutiner fungerar om stöd med nationella resurser skulle behövas i insatsområdet.

Regeringen delar Veteransoldatutredningens uppfattning. Försvars- makten bör därför ta nödvändiga initiativ för att säkerställa att organisa- tion och rutiner fungerar vid en stor olycka eller en annan allvarlig hän- delse med stort skadeutfall i insatsområdet. I detta sammanhang är det viktigt att beakta de synpunkter Socialstyrelsen redovisat.

Vård av skadade i Sverige

I fråga om hur det medicinska omhändertagandet av fysiskt och psykiskt skadade soldater kan utvecklas konstaterar regeringen, liksom utredning- en, att det finns positiva erfarenheter av samarbetet mellan det danska försvaret och Rigshospitalet i Köpenhamn. Genom detta samarbete sam- las medicinsk kompetens i frågor som rör skador som soldater typiskt sett drabbas av till en vårdinstans.

Veteransoldatutredningen anser att det även i Sverige finns ett behov av tillgänglig medicinsk kompetens för behandling av sådana fysiska och psykiska skador som är vanligen förekommande bland veteransoldater, särskilt psykiska besvär och skador. Utredningen har uppmärksammat avtalen mellan Försvarsmakten och Uppsala Akademiska Sjukhus och förutsätter att de utvärderas. Regeringen delar denna uppfattning och vill understryka vikten av att Försvarsmakten tar tillvara möjligheterna att tillförsäkra skadade soldater en ändamålsenlig vård.

5.13Kunskapen om fredsfrämjande verksamhet

Regeringens bedömning: Det är angeläget att det finns en bred kunskap om den fredsfrämjande verksamheten i samhället. Kunskapen på området bör öka bl.a. på den politiska nivån. Information till den utsända persona- len och de anhöriga, liksom möjligheterna till kontakt mellan personalen och anhöriga, är likaså viktigt. Försvarsmakten bör verka för största möjliga öppenhet vid internationella militära insatser. Myndigheten bör också utveckla förmågan att hantera kritik vid uppkomna händelser. Personal och anhöriga som utsätts för oriktig kritik bör i större utsträck- ning få hjälp och stöd av myndigheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens be- dömning. Utredningen föreslog i huvudsak följande. Den politiska nivån bör ges ökad kunskap om fredsfrämjande verksamhet och förutsättning-

arna för att bedriva internationella militära insatser. Försvarsmakten bör

184

verka för ytterligare öppenhet inom ramen för vad den internationella militära insatsen säkerhetsmässigt tillåter. Försvarsmaktens personal och deras anhöriga som utsätts för oriktig kritik bör i större utsträckning få hjälp och stöd av myndigheten. Försvarsmakten bör skyndsamt tillsätta oberoende utredningar som arbetar med öppenhet vid allvarligare händel- ser. Försvarsmakten bör stärka den juridiska kompetensen vid internatio- nella militära insatser.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört denna fråga, främst Försvarsmakten, Försvarshögskolan och Officersförbundet är i stort sett positiva till utredningens förslag. När det gäller förslaget att stärka den juridiska kompetensen i förbanden menar Försvarsmakten dock att utredningen har fel i fråga om rekrytering och utbildning av juridiska rådgivare. I fråga om tillsättande av oberoende utredningar vid allvarliga händelser anser Försvarsmakten att denna funktion redan ska- pats genom Försvarsmaktens utredningskommission.

Skälen för regeringens bedömning: I den internationella verksamhe- ten deltar svenska förband många gånger i svåra och komplexa militära insatser. Insatserna har sin grund i ett mandat som medger militär vålds- och tvångsanvändning i enlighet med internationell rätt och de insatsreg- ler som gäller för insatsen.

Riksdagen och regeringen har ett påtagligt ansvar för personalen i de svenska militära insatserna, liksom för de anhöriga till denna personal. Det är därför viktigt att både statsmakterna och Försvarsmakten alltid har den utskickade personalens och deras anhörigas bästa för ögonen.

Som en grund i detta är det angeläget att det finns en bred kunskap i samhället om den fredsfrämjande verksamheten. En ökad kunskap om verksamheten har betydelse av flera skäl. Med en fördjupad kunskap kommer det att finnas ett större och tydligare stöd för den utsända perso- nalen i såväl det vardagliga arbetet som när incidenter eller skador inträf- far. Det kommer att finnas en bättre grund i samhället för att kunna läm- na stöd när oriktig kritik riktas mot insatsen eller enskilda individer. Det kommer att ses som en naturlig del i den svenska vardagen att hjälpa utsatta människor på olika håll i världen. Såväl statsmakterna som För- svarsmakten har ett ansvar för att verka för detta.

Regeringen anser att en breddad kunskap om den fredsfrämjande verk- samheten i samhället bidrar till att vidga förståelsen för denna verksam- het. Om insikterna i vad den fredsfrämjande verksamheten syftar till och på vilket sätt den genomförs ökar, stärks också förståelsen för den verk- lighet den utsända personalen lever i under insatstiden och har att be- mästra när han eller hon kommer hem igen.

När den fredsfrämjande verksamheten är förankrad hos befolkningen blir den en angelägenhet som på ett positivt sätt engagerar och berör. Då kan den utsända personalen känna det stöd för uppgiften som är nödvän- digt. Dessa aspekter är en viktig del i den samlade veteransoldatpolitiken.

Innan regeringen behandlar vissa frågor närmare finns det anledning att belysa en mer nära och individanknuten aspekt. Det gäller kunskapen hos och informationen till dem som är mest berörda, nämligen den utsända personalen och deras anhöriga.

Försvarsmakten ska sörja för att personalen och de anhöriga får löpan- de information om verksamheten. För dem som ska påbörja en insats är det angeläget att inför utresan bli informerade både om verksamheten i

Prop. 2009/10:160

185

stort i insatsområdet och om enskildheter. Under insatsen är det lika angeläget att soldaterna har möjligheter att komma i kontakt med de hemmavarande för att om möjligt kunna följa livet hos dessa.

Det är lika viktigt att de anhöriga så långt omständigheterna medger kan ha kontakt med sin närstående i insatsområdet. Men det är också betydelsefullt att de anhöriga kan få information om händelseutveckling- en i insatsområdet och i operationsområdet. Eftersom den utsände solda- ten ofta är förhindrad att berätta om detta för de hemmavarande är det angeläget att Försvarsmakten utvecklar sin generella informationsgivning i detta avseende. Se också avsnitt 5.7 Anhöriga – stöd och ersättning.

Regeringen konstaterar att det förekommer vad avser både svenska och utländska förband att förbandet, enskild militär personal eller anhöriga i medierna framställs i en ofördelaktig dager eller som brottsliga trots att de följt internationell och nationell rätt och fullgjort en ålagd uppgift.

Regeringen anser att oriktig kritik m.m. är allvarligt. Med en ökad kun- skap om den fredsfrämjande verksamheten på bl.a. den politiska nivån och en vidgad förståelse i samhället för verksamheten kan emellertid händelser som initialt betraktas som negativa, i stället kanske ses i annan belysning. En vidgad kunskap om den aktuella insatsen och dess förut- sättningar kan medföra en mer nyanserad bild och uppfattning när olika händelser inträffar i insatsområdet.

En viktig del i att öka kunskapen och förståelsen är att politiska före- trädare i större utsträckning än hittills besöker insatsområdena och in- formerar sig om verksamheten. Det bör enligt regeringen vara naturligt att företrädare för de berörda utskotten i riksdagen och för Regerings- kansliet gör sådana besök. Andra sätt att öka och sprida kunskap på är opinionsbildning och folkupplysning, t.ex. genom debattartiklar och deltagande i seminarier.

Även Försvarsmakten har ett ansvar och bör bidra till att vidga förstå- elsen för den internationella verksamheten. Så långt omständigheterna medger bör myndigheten visa en öppenhet och informera om insatsen och om händelser som inträffar. Under insatsen kan t.ex. regelbundna pressresor med journalister övervägas.

Som arbetsgivare måste Försvarsmakten också ta ett tydligt ansvar när en anställd eller ett förband utsätts för oriktig kritik. I sådana situationer är det angeläget att myndigheten snabbt och tydligt ger stöd till persona- len och dess anhöriga. Myndigheten bör också i skilda sammanhang informera om den fredsfrämjande insatsen och förklara förutsättningarna för verksamheten i insatsområdet.

Genom en vidgad kunskap på statsmaktsnivån och en stor öppenhet om den fredsfrämjande verksamheten från både statsmakternas och För- svarsmaktens sida läggs grunden för en bred folkförankring av denna verksamhet och för att staten sammantaget ska kunna ta ett ansvar t.ex. vid obefogad kritik. De yttersta uppdragsgivarna, svenska folket, har rätt att begära att de som ansvarar för personalen i ett insatsområde också gör sitt yttersta för att bistå denna personal när den fullgör sin uppgift.

Veteransoldatutredningen anser att Försvarsmakten bör tillsätta obero- ende utredningar när det framförs kritik och påståenden om allvarliga överträdelser av internationell och nationell rätt eller insatsregler. Av trovärdighetsskäl och för att jävsituationer inte ska uppkomma bör såda- na utredningar enligt utredningen genomföras av en extern instans. I sitt

Prop. 2009/10:160

186

remissyttrande menar Försvarsmakten att ett system med oberoende Prop. 2009/10:160 utredningar redan finns. Regeringen delar principiellt Veteransoldatut-

redningens uppfattning. Vid all utredningsverksamhet är det angeläget att utredningen genomförs av en instans som är oberoende av den verksam- het som ska utredas. Samtidigt anser regeringen att det i första hand är Försvarsmakten själv som, med utgångspunkt i sitt myndighetsansvar, ska göra dessa bedömningar.

Erfarenheterna visar att den enskilde soldaten vid en internationell mi- litär insats kan ställas inför besvärliga situationer som kräver hans eller hennes omedelbara beslut i fråga om lagliga handlingsmöjligheter och lämpligaste handlingssätt. I detta läge måste soldaten ha god kunskap om bl.a. det rättsliga regelverket. Regeringen utgår från att Försvarsmakten ger all sin personal den utbildning och övning som behövs för att insat- sen ska kunna genomföras på ett fullgott sätt.

5.14Statens erkännande

Regeringens bedömning: Regeringen avser att instifta en regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser. För- svarsmakten bör instifta en medalj för personal som skadats direkt el- ler indirekt till följd av stridshandlingar. En årlig officiell veterance- remoni införs och hålls på den internationella fredssoldatdagen den 29 maj. För samtliga som genomfört internationell tjänst uppförs ett min- nesmonument.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslog dock att veteranceremonin ska hållas på Folke Bernadottes dödsdag den 17 september.

Remissinstanserna

Allmänt

Kungl. Hovstaterna anser att det är väl motiverat att tydligare än idag synliggöra de insatser som svenska medborgare i allt större utsträckning gör i samband med internationella konflikter och katastrofer. Det kan sägas vara en statens moraliska plikt att på det allmännas vägnar markera uppskattning av enskilda individers insatser i dessa uppgifter. Det torde därtill komma att stärka veteranernas anseende hos Sveriges befolkning. Fredsbaskrarna i Sverige har samma uppfattning och hälsar med tack- samhet förslaget om nya medaljer.

Några remissinstanser är tveksamma till att förslagen begränsas till in- ternationella insatser. Försvarsmakten konstaterar att förslagen avser en veteranpolitik som syftar till att ta ansvar för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Utredningen har därför inte kunnat uppmärksamma nationella militära insatser. Officersförbundet har en liknande uppfattning och anser att utredningen borde ha övervägt om det ska vara någon skillnad mellan nationella och internationella militära

insatser för att få statens erkännande.

187

Försvarsmaktsmedalj	Prop. 2009/10:160
Försvarsmakten stödjer i princip förslaget att myndigheten bör instifta en
medalj för personal som skadats vid stridshandlingar. Först måste det
dock utredas vilka slags skador och deras omfattning som kan vara me-
daljgrundande. Även tidsaspekter som rör skadans upptäckt, omfattning
m.m. bör utredas noggrannare. Försvarsmakten ifrågasätter att myndig-
heten skulle få ansvaret att ge en sådan medalj till någon som inte tillhör
Försvarsmaktens personal. Även Försvarets traditionsnämnd är positiv
till förslaget, men understryker samtidigt vikten av strikta regler och
utdelande under värdiga former. I Sverige finns äldre traditioner om
medaljer för sårade i strid. Nämnden erinrar också om att i USA finns
”Purple Heart” för skador erhållna i strid. Traditionsnämnden bedömer
att tillämpningen kan bli komplicerad eftersom vederbörande får den för
skada, inte för berömvärd insats. Försvarshögskolan avvisar inte försla-
get men erinrar om svårigheten att oväldigt tilldela en sådan utmärkelse.
Inte minst måste begreppet skada definieras.
Regeringens belöningsmedalj
Flera remissinstanser, bl.a. Kungl. Hovstaterna, Rikspolisstyrelsen och
Försvarshögskolan är positiva till förslaget om en regeringens belö-
ningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser. Hovstaterna
anser att förslaget synes vara ett naturligt inslag i statens arsenal för ut-
tryck av uppskattning. Belöningsmedaljen, och Försvarsmaktsmedaljen,
bör enligt Hovstaterna inordnas och samordnas med de belöningssystem
som statschefen handhar och som bereds inom Kungl. Majt:s Orden.
Försvarshögskolan anser att belöningen bör kunna omfatta även nationel-
la insatser. Försvarets traditionsnämnd är principiellt positiv till förslaget
men föreslår att även privatpersoner utanför svenskt huvudmannaskap
bör kunna omfattas.
Försvarsmakten är kritisk och stödjer inte förslaget. En belöningsme-
dalj som avser bara internationella insatser begränsar medaljens använd-
ningsområden för regeringen. Myndigheten föreslår i stället att medaljen
får utdelas för att visa statens erkännande vid såväl internationella som
nationella insatser. Försvarets traditionsnämnd har en likartad uppfatt-
ning och erinrar om att belöning för nationella insatser inte behandlats av
utredningen. Traditionsnämnden framhåller också vikten av att ett oväl-
digt beredningsorgan skapas. Eftersom tillämpningen kan bli komplice-
rad bör beredningsorganet även samordna mellan de övriga intressenter-
na Försvarsmakten och Kungl. Majt:s Orden. Traditionsnämnden pekar
även på att regeringen 1994 uppdragit åt Statens försvarshistoriska muse-
er (SFHM) att föreslå en statlig belöningsmedalj för internationella
fredsbevarande insatser eller humanitära uppdrag samt alternativa belö-
ningsmedaljer. SFHM redovisade senare samma år ett förslag, vilket
sedan dess varit vilande.

188

En årlig officiell veteranceremoni	Prop. 2009/10:160
De remissinstanser som kommenterat saken – Kungl. Hovstaterna, För-
svarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets traditionsnämnd och
Fredsbaskrarna i Sverige – stödjer förslaget om en årlig officiell vete-
ranceremoni. Kungl. Hovstaterna noterar att utredningen föreslagit att
dagen förläggs till Folke Bernadottes dödsdag den 17 september. En
annan möjlighet vore enligt Hovstaterna att införliva ceremonin i natio-
naldagsfirandet eller FN-dagen.
Även Försvarshögskolan har en avvikande uppfattning om datum, och
föreslår att ceremonin genomförs den 29 maj. Det är den dag som FN:s
generalförsamling uttalat som International Day of United Nations Pea-
cekeepers och som erkänts av internationella veteranorganisationer som
alla fredssoldaters dag. Försvarets traditionsnämnd, Fredsbaskrarna i
Sverige och Försvarsmakten har samma uppfattning. Fredsbaskrarna
framhåller att det av utredningen föreslagna datumet – 17 september –
inte tidigare på något sätt uppmärksammats i Sverige. Den 29 maj där-
emot ger alla fredssoldater och veteraner möjlighet att knyta an till de
kolleger från andra länder som de tjänstgör eller har tjänstgjort tillsam-
mans med.
Några remissinstanser har synpunkter på var en årlig ceremoni bör hål-
las. Försvarsmakten delar utredningens uppfattning att ceremonin bör
förläggas till Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm. Försvars-
högskolan, däremot, anser att den bästa platsen vore artillerigården på
Armémuseum i Stockholm. Myndigheten pekar också på att Armémuse-
um 2009 kommer att öppna en permanentutställning om Sveriges ut-
landsstyrkor.
Minnesmonument
Försvarets traditionsnämnd delar i huvudsak utredningens uppfattning
att ett minnesmonument bör anläggas vid Sjöhistoriska museet. Nämnden
redovisar en allmän kravspecifikation för plats och utformning i stort,
vilken gäller oavsett val av plats för monumentet. Om ett nytt minnes-
märke tas fram bör det befintliga FN-monumentet på Djurgården tas bort.
Försvarshögskolan anser att frågan om ett monument bör utredas vidare.
Av samma skäl som när det gäller medaljer anser Försvarsmakten att
ett minnesmonument inte bör avse bara omkomna i internationell tjänst. I
sin egen utredning om hur omkomna bör hedras har myndigheten funnit
att det behövs en gemensam försvarsgrensöverskridande minnesplats där
militära förband, andra involverade organisationer och anhöriga kan sörja
de omkomna. Försvarsmakten föreslår därför att det istället reses ett
monument vid Sjöhistoriska museet för omkomna i insatser under svensk
ledning eller huvudmannaskap, oavsett om det skett internationellt eller
nationellt.
I samråd med två äldre veteranföreningar föreslår Fredsbaskrarna i
Sverige att ett monument uppförs på Armémuseums gård i Stockholm.
På detta sätt får monumentet en central placering som lämpar sig väl
för de minnesceremonier som Försvarsmakten genomför årligen på den
internationella fredssoldatdagen den 29 maj. Det nuvarande FN-
monumentet vid Djurgårdsbrunnskanalen bör flyttas och integreras med	189

det nya minnesmonumentet. Fredsbaskrarna menar att allmänheten inte Prop. 2009/10:160 respekterar platsen utan använder den till picknick, rastning av hundar

och solbad med avsevärd nedskräpning som följd. Dessutom står monu- mentet inte centralt i Stockholm.

Skälen för regeringens bedömning

Allmänt

Deltagande i internationella fredsfrämjande insatser är ett viktigt instru- ment för Sveriges säkerhetspolitiska ambition att bidra till fred, säkerhet och utveckling för konfliktdrabbade människor. Regeringen bedömde i propositionen Ett användbart försvar (prop. 2008/09:140) våren 2009 att efterfrågan på konflikthanteringsinsatser kommer att fortsätta att öka. I propositionen erinras om att i en militär fredsfrämjande insats kan våld användas. Det gäller i bl.a. fredsframtvingande och fredsbevarande insat- ser och i självförsvar. Detta innebär också att de deltagande i insatsen kan utsättas för våld.

Regeringen vill understryka att deltagande i den fredsfrämjande verk- samheten inte är riskfritt. Inte ens väl övade och utrustade soldater kan helt skydda sig mot mer eller mindre organiserat motstånd av grupper eller personer som vill hindra återuppbyggnaden av ett land och en åter- gång till normala civila styrelseformer. De män och kvinnor som deltar i dessa insatser riskerar att skadas, eller i värsta fall att dödas.

Denna proposition behandlar frågor om hur omhändertagandet av per- sonalen före, under och efter internationella militära insatser kan utveck- las och förbättras. En angelägen del i detta arbete är att staten, som ge- nom beslut av riksdag och regering har det yttersta ansvaret för de inter- nationella insatserna, också markerar sitt tydliga erkännande till dem som deltagit i insatserna. Några sätt att manifestera detta erkännande är me- daljer, ceremonier och minnesmonument. Även om detta redan finns anser regeringen att dessa former av statens erkänsla bör utvecklas. Ge- nom den ökande internationella verksamheten, och den därmed växande risken för skador eller dödsfall, menar regeringen att när en samlad vete- ransoldatpolitik läggs fast, stor vikt också måste läggas vid erkännande- delen. Remissutfallet ger ett entydigt stöd för detta. Statens erkännande till dem som deltar i den internationella verksamheten bör återspegla den pågående utvecklingen.

Några remissinstanser, bl.a. Försvarsmakten och Officersförbundet, anser att det inte bör vara någon skillnad på nationella och internationella insatser när det gäller statens erkännande gentemot den deltagande indi- viden. Försvarsmakten pekar på sina egna överväganden när det gäller olika förtjänst- och belöningsmedaljer för nationell och internationell verksamhet. Detta ledde till att myndigheten 2008 instiftade en ny, gemensam förtjänstmedalj. Denna ska kunna tilldelas envar, oavsett om man tillhör eller verkar inom Försvarsmakten eller inte och oavsett med- borgarskap och vilka förhållanden som rådde. Medaljbestämmelserna är tillämpbara även om Sverige är i krig.

De synpunkter som Försvarsmakten och Officersförbundet framfört är

viktiga. Det finns också beaktansvärda skäl för att man bör se mer på en

190

enskild individs insats generellt än på förhållandet att insatsen gjorts Prop. 2009/10:160 under krigslika och riskfyllda förhållanden. Från denna utgångspunkt är

en medalj som Försvarsmaktens nya belöningsmedalj väl motiverad. Den ökande internationella verksamheten och de risker den enskilde

utsätter sig för i viljan att hjälpa utsatta människor i en annan del av världen innebär emellertid att regeringen anser att det finns skäl att nu betona statens erkännande vid internationella insatser. Det är inte fråga om att förringa nationella insatser eller de former för erkännande som redan finns. Det är i stället fråga om att komplettera dessa. De medaljer och andra former av statens erkännande som behandlas i denna proposi- tion avser därför erkännande efter internationella insatser. Detta innebär dock inte att vid en vid en eventuell framtida översyn av medaljer förhål- landena och bedömningarna då inte kan vara annorlunda än i dag.

Veteransoldatutredningen har redovisat ett väl genomarbetat underlag för att med nya medaljer, en officiell ceremoni och ett samlande min- nesmärke utveckla statens erkännande när det gäller den internationella verksamheten. Remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslagen. Regeringens inriktning är att förslagen om statens erkännande ska kunna vara införda senast vid utgången av 2011.

Försvarsmaktsmedalj

Veteransoldatutredningen föreslår att Försvarsmakten tar fram en medalj som ska kunna delas ut till den ur myndighetens personal som skadats direkt eller indirekt till följd av stridshandlingar. Med tydliga förutsätt- ningar kommer det enligt utredningen inte att behöva göras några svårare bedömningar för att kunna dela ut medaljen.

Utredningen anser vidare att Försvarsmakten även bör kunna överväga att tilldela den föreslagna medaljen till annan som anses förtjänt. En polis, en civil rådgivare, en soldat från en samarbetande nation m.fl. som skadas i samband med en militär insats bör kunna förlänas en sådan me- dalj, vilket då också bör framgå av medaljreglementet.

Som ett stöd för sin uppfattning om att det i Sverige bör finnas en me- dalj av detta slag hänvisar Veteransoldatutredningen till förhållandena i Danmark och Norge. Där delas medaljer ut till militär personal som ska- dats allvarligt till följd av stridshandlingar. Detta har bemötts positivt. Kvalifikationerna för utdelning av medaljerna är strikta. I Norge har det enligt utredningen rört sig om högst en handfull medaljer per år. Det är respektive försvarsmakt som delar ut medaljen.

Regeringen delar utredningens uppfattning. De alltmer ökande interna- tionella militära insatserna och de risker den tjänstgörande personalen utsätter sig för utgör övertygande skäl för att Försvarsmakten bör svara för en medalj som kan delas ut till den som skadats direkt eller indirekt till följd av stridshandlingar. Medaljen ska vara ett erkännande för den risk som personalen utsätts för och där några får betala ett särskilt högt personligt pris.

Regeringen anser, liksom utredningen, vidare att det bör vara För- svarsmakten som utformar de närmare bestämmelserna om denna medalj. Det gäller medaljens utformning, förutsättningarna för att för att kunna

191

tilldelas medaljen – t.ex. vad som innefattas i begreppen skada och Prop. 2009/10:160 stridshandling – samt medaljreglemente i övrigt.

Regeringen avser att uppdra åt Försvarsmakten att instifta en medalj för personal som skadats direkt eller indirekt till följd av stridshandlingar vid internationella insatser. I uppdraget bör även ingå att överväga om medaljen i särskilda fall ska kunna tilldelas någon utanför den egna per- sonalen som är förtjänt. Det skulle kunna vara en polis, en civil rådgivare eller en soldat från en samarbetande nation. Vidare bör ingå att, om så behövs, lämna förslag om nödvändiga regeringsföreskrifter. Försvars- makten bör i uppdraget samverka med andra berörda myndigheter och organisationer såsom Kungl. Hovstaterna med Kungl. Majt:s Orden samt Försvarets traditionsnämnd.

Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser

Veteransoldatutredningen konstaterar att det inte sällan är livsgärningar som belönas med regeringens nuvarande medaljer. Utredningens slutsats är att soldater endast undantagsvis tilldelats någon av de existerande regeringsmedaljerna. Det kan enligt utredningen därför hävdas att nuva- rande medaljer inte täcker ändamålet dvs. utdelas inte till förmån för de som ingår i internationella militära insatser som Sverige deltar i.

Mot bakgrund av den ökande internationella militära verksamheten, och betydelse av denna, menar regeringen att utredningen pekat på ett angeläget förhållande. Det är viktigt att också regeringen uppmärksam- mar och uppskattar berömvärda insatser i den farliga verksamhet som statsmakterna har beslutat om och i vilken enskilda människor riskerar liv och hälsa. Aspekten blir enligt regeringen särskilt viktig i Försvars- maktens nya personalförsörjningssystem med frivillig rekrytering och anställning av soldater och sjömän. Regeringen delar således utredning- ens uppfattning att en regeringens belöningsmedalj för särskilt beröm- värda internationella insatser bör instiftas.

När det gäller medaljreglemente anser Veteransoldatutredningen att be- löningsmedaljen i första hand bör tilldelas personal som i någon form stått under svenskt huvudmannaskap och som utfört en eller flera excep- tionella insatser under mycket svåra förhållanden. Medaljen bör kunna tilldelas exempelvis militär, polis eller departementspersonal. Medaljen skulle också kunna tilldelas personer som genomfört en eller fler excep- tionella insatser men som vid tidpunkten tjänstgjorde under annat hu- vudmannaskap. Personen kan t.ex. som tjänstledig ha arbetat för en in- ternationell organisation eller annan stat.

Regeringen anser det vara en självklarhet att medaljbestämmelserna för en regeringens belöningsmedalj ska vara stränga. Medaljen ska tilldelas bara i alldeles särskilda fall. Regeringen bedömer dock att de bestämmel- ser utredningen föreslagit med ”exceptionella insatser under mycket svåra förhållanden” kan leda till att medaljen riskerar att inte kunna delas ut överhuvudtaget. De formuleringar utredningen valt knyter t.ex. nära an till Storbritanniens Victoriakorset. Enligt vad regeringen erfarit har denna utmärkelse delats ut utomordentligt sällan. Regeringen anser därför att

192

medaljbestämmelser bör avse utmärkta insatser under svåra förhållanden. Prop. 2009/10:160 I övrigt delar regeringen Veteransoldatutredningens uppfattning.

Regeringen avser att uppdra åt Statens försvarshistoriska museer/ För- svarets traditionsnämnd att lämna förslag på utformning av en reger- ingsmedalj, medaljreglemente, nödvändiga regeringsföreskrifter m.m. I uppdraget bör även ingå att beakta det förslag som Statens försvarshisto- riska museer lämnat tidigare. Uppdraget bör genomföras i samverkan med bl.a. Kungl. Hovstaterna med Kungl. Majt:s Orden.

En årlig officiell veteranceremoni och ett minnesmonument

Inledning

Veteransoldatutredningens samtal med företrädare för veteranorganisa- tioner, veteransoldaterna själva och med soldater i utlandstjänst visar enligt regeringen att det finns ett uttalat behov av erkännande för gjorda insatser från statsmakternas sida. De internationella erfarenheterna pekar i samma riktning. En del i ett sådant erkännande är medaljer. I likhet med utredningen anser regeringen emellertid att det är minst lika angeläget med annan ceremoniel, framförallt veteranceremonier och minnesmonu- ment. En ceremoni och ett minnesmonument blir genom sin tillgänglig- het för alla – veteraner, deras anhöriga och andra – ett påtagligt erkän- nande samtidigt som det är ett uttryck för en gemenskap över tid och rum när det gäller internationella insatser.

Officiell veteranceremoni

Det finns redan i dag ceremonier med anknytning till veteransoldater, framförallt inom Försvarsmakten. Vidare högtidlighålls FN-dagen den 24 oktober vid minnesmonumentet på Djurgården i Stockholm av FN- veteraner. Dessutom finns olika minnesmonument med militärhistorisk koppling.

Däremot saknas en bredare officiell veteranceremoni. Regeringen an- ser liksom utredningen att en sådan bör introduceras. Tanken har stöd av remissinstanserna. En ceremoni bör rikta sig, förutom till dem som arbe- tat under olika organisationer, till all svensk personal som deltagit i in- ternationella insatser med svensk huvudman. F.d. uniformerad personal som veteransoldater och veteranpoliser torde komma att utgöra merpar- ten av dem som skulle kunna vilja delta i en sådan ceremoni. Företrädare för veteranorganisationer liksom för olika myndigheter – t.ex. Försvars- makten, Rikspolisstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap (tidigare Statens räddningsverk), Folke Bernadotteakademin och Sida – kan förväntas delta. Regeringen bedömer vidare att även represen- tanter för statsmakterna har intresse att delta.

Regeringen anser att frågan om platsen för den officiella ceremonin bör ses tillsammans med frågan om platsen för ett minnesmonument. Ceremonin bör hållas vid monumentet. Detta innebär att platsen måste passa för både en ceremoni och ett minnesmonument. Tillsammans kommer ceremonin och monumentet att utgöra kärnan i det officiella Sveriges hedrande av sina veteraner.

193

Tidpunkt Prop. 2009/10:160

Veteransoldatutredningen anser att en officiell veteranceremoni bör för- läggas till den 17 september. Detta är Folke Bernadottes dödsdag. Enligt utredningen kan Folke Bernadotte som uniformerad FN-medlare i Mel- lersta Östern anses ha varit den första svenska fredsbevararen och tillika den förste som omkommit i fredens tjänst. Han dödades dessutom genom antagonistiskt våld. Vid sidan om detta har utredningen belyst andra möjliga dagar, FN-dagen den 24 oktober och Fredsbevararnas dag den 29 maj.

Flera remissinstanser, bl.a. Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Fredsbaskrarna i Sverige och Försvarets traditionsnämnd, förordar den 29 maj som datum för en årlig ceremoni. Man framhåller att denna dag är erkänd som alla fredssoldaters dag. Om ceremonin hålls denna dag skulle veteranerna kunna känna en omedelbar samhörighet med kamrater och kolleger världen över. Fredsbaskrarna pekar också på att den 17 septem- ber inte har uppmärksammats i Sverige tidigare.

Regeringen delar remissinstansernas uppfattning, och noterar särskilt
att de mest berörda, Försvarsmakten och veteransoldaterna själva, föror-
dar den 29 maj. En annan aspekt som också talar för detta datum är att
det vanligtvis är goda väderförutsättningar för en stämningsfull ceremoni
utomhus i slutet på maj. Regeringen bedömer därför att den 29 maj vore
den mest lämpliga dagen för en årlig officiell veteranceremoni.
Lokalisering
Veteransoldatutredningen föreslår att ceremonin förläggs i anslutning till
Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm. Utredningen motiverar
förslaget med att platsen är lättillgänglig, inte minst för fordon och att
den har relativt goda allmänna kommunikationsförbindelser. Området
motsvarar vad som kan förväntas även för rörelsehindrade. Platsen är
vidare en av få där ett eventuellt monument kan resas.
Utredningen har som en alternativ plats belyst Riksplan framför Riks-
dagshuset i Stockholm. Även om platsen är central anser utredningen att
praktiska aspekter – såsom trafik- och parkeringssituationen samt säker-
heten – talar emot alternativet. Utredningen ifrågasätter också om Riks-
plan är lämpligt ur kontemplationssynpunkt. Regeringen delar utredning-
ens uppfattning i dessa avseenden.
Några remissinstanser har föreslagit Armémuseums gård och motiverat
detta med att museigården är en central plats lämpad för minnesceremo-
nier. Man erinrar också om att Armémuseum öppnar en permanent ut-
ställning om utlandsstyrkan 2009. Regeringen konstaterar att själva går-
den har fördelar som plats för en ceremoni. Armémuseums gård ligger
också lätt tillgänglig från flera aspekter. Däremot ifrågasätter regeringen
om det är helt lämpligt att knyta en officiell ceremoni – och kanske ett
minnesmonument – direkt till ett museum. Det finns enligt regeringen i
ett sådant fall risk att veteranaspekten kommer i skymundan för själva
museet. Det finns enligt regeringen också en risk att en ceremoni mitt i
centrala Stockholm kan visa sig mindre lämplig på grund av risken för
störningar från omgivningen. Att Armémuseum öppnar en permanent
utställning om utlandsstyrkan bedömer regeringen vara av mindre bety-
delse när det gäller en ceremoni och ett monument.	194

Som redan redovisats anser regeringen att ett minnesmonument bör uppföras för dem som tjänstgjort utomlands – militärt eller civilt – med svensk huvudman. Monumentet bör vara avsett för alla som tjänstgjort, men det är enligt regeringen ofrånkomligt att en tyngdpunkt kommer att ligga i militär personal. Monumentet bör tjäna som en samlingsplats för veteraner, anhöriga och andra. Det bör också vara en plats för kransned- läggning och andra särskilda hedersbetygelser.

Veteransoldatutredningen konstaterar att det generellt sett är svårt att finna platser för monument i Stockholm, som ändå är den mest lämpliga orten. Som skäl för att området vid Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm föreslås pekar utredningen på att platsen är lätt tillgänglig. Där finns också en tydlig militärhistorisk koppling till Djurgården och Ladugårdsgärde. Exempel på monument m.m. inom någon kilometers avstånd är Artillerikyrkogården, ubåten Ulvens minnessten, Kungl. Göta Livgardes minnestenar, Kungl. Svea Livgardes minnesten, Flygvapnets minneshall, Flygarmonumentet, Kungl. Livregementets dragoners min- nessten och Wasagraven.

Redan i dag finns vid Sjöhistoriska museet en större granitstaty till minne av alla sjömän som förolyckats till sjöss. Ett veteranmonument skulle enligt utredningen kunna resas inte allt för långt ifrån denna staty, men inte i dess omedelbara närhet. Därmed tas inte udden av den befint- liga statyn lika lite som av det i omgivningen befintliga FN-monumentet. Tvärtom kompletteras då det gemensamma syftet som i grunden är att uppmärksamma och minnas insatser som i förlängningen kommit Sveri- ge till gagn.

Regeringen noterar i detta sammanhang att utredningen varit i kontakt med företrädare för markägaren, Kungl. Djurgårdsförvaltningen, och därvid kunnat konstatera en positivt syn på ett minnesmonument för veteransoldater i det föreslagna området. Platsen är inte kontroversiell och den historiska kopplingen till militär verksamhet samt till andra minnesmonument i omgivningen betonades särskilt.

Regeringen delar utredningens uppfattning ifråga om både lokalise- ringen av en årlig veteranceremoni och ett minnesmonument till området vid Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm.

Uppdrag

Vissa praktiska frågor behöver klaras ut innan ceremonin kan införas och ett monument är på plats. För ceremonin gäller det utformningen, med- verkande myndigheter och organisationer samt finansiering. För min- nesmonumentet gäller det bl.a. monumentets utformning, ansvaret för monumentet och för underhåll samt finansiering.

Regeringen anser att Försvarsmakten bör ha en central roll när det gäll- er både ceremoni och monumentet. Liksom utredningen anser regeringen att Försvarsmakten bör var huvudman för den årliga officiella veterance- remonin. Även om flera andra myndigheter och organisationer sannolikt kommer att vara involverade i ceremonin bedömer regeringen att tyngd- punkten likväl kommer att ligga hos Försvarsmakten. Även när det gäller minnesmonumentet bedömer regeringen att Försvarsmakten kommer ha en central roll.

Prop. 2009/10:160

195

Regeringen avser därför att uppdra åt Försvarsmakten att redovisa för- Prop. 2009/10:160 slag på dels införandet av en årlig officiell veteranceremoni, dels uppfö-

randet av ett minnesmonument vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Försvarsmakten bör i uppdraget samverka med berörda myndigheter och organisationer. Det gäller bl.a. Rikspolisstyrelsen och veteranorganisa- tionerna i fråga om ceremonin. Och det gäller bl.a. Kungl. Hovstaterna med Kungl. Djurgårdsförvaltningen, Statens konstråd, Statens försvarshi- storiska museer med Försvarets traditionsnämnd samt Statens maritima museer i fråga om minnesmonumentet. Likaså bör ingå i uppdraget att lämna förslag om finansiering av både den årliga ceremonin och min- nesmonumentet. För monumentet gäller det investeringskostnaderna och kostnaderna för ett fortsatt underhåll. När det gäller ceremonin delar regeringen utredningens bedömning att kostnaderna knappast blir särskilt höga och att det är rimligt att de belastar de deltagande myndigheterna och till viss del de berörda organisationerna. I uppdraget bör också ingå att belysa frågan huruvida det befintliga FN-minnesmärket på Djurgår- den ska finnas kvar på sin plats, flyttas eller avvecklas/integreras i de nya samlande minnesmonumentet. I detta sammanhang vill regeringen erinra om det riksdagsbeslut som ligger till grund för FN-minnesmärket (mot. 1979/80:1140, bet. 1979/80:FöU12. rskr. 1979/80:189). I januari 1995 uppdrog regeringen åt Försvarsmakten att uppföra minnesmärket i enlig- het med ett förslag myndigheten hade redovisat. Minnesmärket invigdes vid en högtidlig ceremoni på FN-dagen den 24 oktober 1995.

5.15Insatsen som merit

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör låta tjänstgöring i interna- tionella insatser få större betydelse för viss befordran och för att komma ifråga för högre befattningar inom myndigheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i delvis med regeringens be- dömning. Utredningen föreslog följande.

–Tjänstgöring i internationella insatser ska vara en förutsättning för Försvarsmaktens personal för viss befordran och för att komma ifråga för högre befattningar.

–Försvarsmakten bör hos Arbetsgivarverket initiera frågan om att in- ternationell erfarenhet kan vara meriterande vid anställningar inom det statliga området och därför bör lyftas fram.

–Försvarsmakten bör medverka till att det blir praktiskt genomförbart för soldater i fredsfrämjande verksamhet att genomföra distansstudier.

–Mer utvecklade arbetsbeskrivningar och tjänstgöringsintyg bör upp- rättas för personal som tillfälligt tjänstgjort i Försvarsmakten; i utlands- tjänst eller i insatsförband.

Remissinstanserna: Försvarshögskolan konstaterar att deltagande i internationella militära insatser är en av Försvarsmaktens huvuduppgif- ter. Det vore därför naturligt om det också var meriterande att ha deltagit

isådana insatser. Dessutom kan ett ökat meritvärde stärka viljan att söka till internationella militära insatser för personer utanför Försvarsmakten. Fredsbaskrarna i Sverige har en likartad uppfattning och anser att inter-

196

nationell tjänst måste utgöra grund för befordran på de högsta nivåerna i Försvarsmakten. Det skulle vara bra för det framtida omhändertagandet av veteransoldater om förståelsen för erfarenheter från internationellt fredsarbete ökade i bl.a. näringslivet. Även Rikspolisstyrelsen stödjer förslaget att verka för ökad meritvärdering av internationell erfarenhet.

Officersförbundet har en annorlunda uppfattning. Förbundet tillstyrker förslaget delvis och menar att det inte enbart är deltagande i fredsfräm- jande arbete som ska vara krav för viss befordran och ett krav för att inneha höga befattningar inom Försvarsmakten. Det finns även andra arbeten som kan värderas likvärdigt. Det är kompetens och personliga färdigheter som är slutligen avgörande för befordran och högre befatt- ningar i Försvarsmakten. Arbetsgivarverket konstaterar att all relevant kunskap och erfarenhet bör vägas in vid rekrytering eller karriärutveck- ling. Arbetsgivarverket kan inte se att verket bör ha någon särskild roll i det utredningen föreslår.

Skälen för regeringens bedömning: I propositionen Ett användbart försvar (prop. 2008/09:140) våren 2009 redovisade regeringen en ny försvarspolitisk inriktning. Sveriges försvarsförmåga ska öka genom att användbarheten och tillgängligheten ökar. Insatsorganisationen kommer att bestå av stående förband och kontraktsförband. De stående förbanden ska bemannas i huvudsak med kontinuerligt tjänstgörande personal. Kon- traktsförbanden ska bemannas i huvudsak av personal som har sin hu- vudsakliga anställning utanför Försvarsmakten men som har tjänstgö- ringsskyldighet för utbildning, övning och insatser. Samtliga förband – utom hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna – ska kunna använ- das både nationellt och internationellt. Härmed blir det inte längre aktu- ellt med en separat utlandsstyrka.

Ett nytt personalförsörjningssystem ska införas. Detta innebär att per- sonalförsörjningen av alla personalkategorier i Försvarsmakten kommer att bygga på frivillighet.

Den inriktning regeringen redovisat i prop. 2008/09:140 förutsätter ett kontinuerligt inflöde av kvinnor och män som vill verka som yrkes- eller reservofficerare, soldater eller civilanställda. Försvarsmaktens rekryte- ringskraft, dvs. förmågan att i konkurrens med andra arbetsgivare attra- hera och behålla personal, får därför en än större betydelse när det nya personalförsörjningssystemet utformas.

I prop. 2008/09:140 redovisade regeringen även att soldater och sjö- män bör kunna anställas med betydligt längre anställningstider i tidsbe- gränsad anställning än i dag. Personalens uppgifter bör utgå från de krav som följer av att insatsorganisationen ska vara användbar i Försvarsmak- tens samtliga uppgifter, såväl inom som utom landets gränser.

Som redovisades i avsnitt 5.10 Rekrytering och insatsfrekvens tillsatte regeringen i juli 2009 en utredning om personalförsörjning för det refor- merade försvaret (dir. 2009:58). Utredningen ska se över och föreslå de åtgärder som behövs för att kunna anpassa Försvarsmaktens personalför- sörjning till myndighetens nya uppgifter och behov. Utredningen ska bl.a.

– analysera hur Försvarsmaktens tillgång till personal på bästa sätt kan tryggas. Utgångspunkten ska vara att Försvarsmaktens förmåga att genomföra insatser, i Sverige och utomlands, med förband ur insatsorga- nisationen säkerställs,

Prop. 2009/10:160

197

–överväga och föreslå förbättrade möjligheter att tidsbegränsat kunna anställa vissa personalkategorier, och

Utredningen ska redovisa sitt resultat senast den 1 december 2010. Genom ställningstagandena i prop. 2008/09:140 och tillsättandet av

den nämnda utredningen har utgångspunkterna för de frågor Veteransol- datutredningen redovisat delvis förändrats. När den separata utlandsstyr- kan avskaffas och förbanden ska kunna verka både nationellt och interna- tionellt förändras t.ex. synen på internationell tjänst som en merit eller förutsättning för befordran. Likväl finns det enligt regeringen anledning att även inom ett reformerat personalförsörjningssystem understryka betydelsen av att deltagande i internationella insatser bör betraktas som en merit. Intill dess att det nya personalförsörjningssystemet är fullt in- fört, liksom även därefter avseende t.ex. vissa specialistkategorier, kom- mer sannolikt rekrytering liknande dagens att behöva göras för enskilda insatser. Förutsättningarna för rekryteringen förbättras när den interna- tionella tjänstgöringen är en merit. Det bör vara åtråvärt att delta i en insats utomlands.

Regeringen vill i detta sammanhang erinra om skrivelsen Nationell strategi för svenskt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfräm- jande verksamhet (skr. 2007/08:51) våren 2008. Regeringen ansåg föl- jande, s. 20.

Deltagande i internationella insatser medför ett flertal positiva effekter för myndigheter och dess personal då in- ternationellt arbete ger kunskap och erfarenhet som myn- digheten och dess personal kan använda i sitt operativa ar- bete. Det är viktigt att sådana effekter av de internationella insatserna och myndigheternas intresse beaktas när bidrag till civila insatser övervägs och planeras.

Mot den bakgrunden bör det vara naturligt att interna- tionella erfarenheter ses som meriterande vid tillsättningen av befattningar nationellt.

I förslaget till lag (2010:000) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, se avsnitt 5.4, definieras begreppet internationell militär insats. Det gäller Försvarsmaktens insat- ser utomlands för att avvärja risk för en väpnad konflikt, hejda en pågå- ende väpnad konflikt, övervaka överenskommelser om fred och vapen- stillestånd eller skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet ge- nom humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt. Till sådana uppdrag räknas också enheter som direkt stödjer insatsen t.ex. med logis- tik i ett tredje land i eller i nära anslutning till insatsområdet. Däremot innefattas inte annan tjänstgöring utomlands såsom arbete i mer perma- nenta högkvarter och staber, t.ex. FN, EU, Nato, ambassader och delega- tioner.

I avsnitt 5.9 Internationella erfarenheter har regeringen redovisat en del av de internationella erfarenheter på området som Veteransoldatutred- ningen inhämtat. Utredningens slutsats är att utlandstjänst med få undan-

Prop. 2009/10:160

198

tag inte bara utgör en fördel vid urval till högre militära studier och be- fordran utan ofta är en förutsättning för detta. I Norge gäller t.ex. att många befattningar som är attraktiva i sin kravprofil har att innehavaren ska ha fullgjort internationell tjänst. Internationell tjänst uppfattas som en förutsättning för nästa befattning. Lika lite som i Norge är internationell tjänst ett formellt villkor för karriärgången i Danmark. Ändå uppfattas det i Danmark som en fördel att ha gjort utlandstjänst i sin nuvarande nivå för att bli befordrad till nästa. Veteransoldatutredningens slutsats är att om en officer inte deltar i internationell tjänst kan detta påverka den militära karriären negativt.

När det gäller internationell tjänst som merit vid anställning och be- fordran i Sverige vill regeringen erinra om bestämmelserna i 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen och 4 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Här stadgas att vid statlig anställning ska fästas avseende vid endast sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Förtjänst består av utövandet av det allmännas tjänst, i regel anställningstid i staten. Skick- lighet innefattar alla kvalifikationer för fullgörande av offentlig befatt- ning. Syftet med bestämmelserna är att tillgodose samhällets och de enskilda medborgarnas intresse av att statliga tjänster tillsätts och beford- ras efter objektiva grunder.

Regeringen avser inte att i detta sammanhang föreslå ändring av dessa grundläggande bestämmelser. Enligt regeringen kan dock en statlig myn- dighet inom ramen för dessa bestämmelser mycket väl finna det vara möjligt att deltagande i internationella insatser ska utgöra en merit.

Liksom Veteransoldatutredningen menar regeringen att man kan säga att det finns två olika slag av meritvärde, det formella meritvärdet och det informella. Det formella meritvärdet är de regler, bestämmelser och poli- cyar som läggs fast av statsmakterna, behörig myndighet eller organisa- tion. Det kan t.ex. gälla att viss tjänstgöring ger poäng eller förtur när man söker till en utbildning eller att arbetsgivaren anger i sin rekrytering att utlandstjänstgöring är meriterande och därmed utgör del av saklig grund (en skicklighetsfaktor) för anställning och befordran.

Det informella meritvärdet bygger i allt väsentligt på samhällets syn på den värderade, i detta fall officeren eller soldaten. Om det finns ett starkt stöd för insatserna, om försvaret är väl förankrat i samhället och informa- tionen om försvaret och insatserna är positiva, stärks detta meritvärde. Andra aspekter på det informella meritvärdet är hur kolleger och arbets- givare, inte minst i kommunal verksamhet och näringslivet, ser på medarbetaren som tillfälligt lämnar arbetsplatsen för internationell tjänst.

Tjänstgöring internationellt utgör inte något egentligt formellt merit- värde i dag. Försvarsmakten har i sitt interna rekryteringsarbete för offi- cerare emellertid angivit att det ska vara meriterande att ha gjort interna- tionell tjänst. Denna inriktning bör enligt regeringen så långt möjligt förstärkas. Motsvarande förhållanden bör också gälla för civilt anställd personal. Regeringen menar att det skulle vara värdefullt om denna prio- ritering får ett synligt genomslag för karriären i Försvarsmakten.

Samtidigt vill regeringen erinra om att det är Försvarsmakten, inte riksdagen eller regeringen, som bestämmer villkoren för befordran eller en viss befattning – utöver de generella villkor om förtjänst och skicklig- het som gäller vid statlig anställning.

Prop. 2009/10:160

199

När det gäller det informella meritvärdet är det enligt regeringen ange- Prop. 2009/10:160 läget att statsmakterna, dvs. riksdag och regering, öppet och tydligt stöd-

jer insatserna. Det är riksdagen och regeringen som har beslutat om in- satsen. Dessa instanser har då ett uttalat ansvar att stödja insatsen när den genomförs. Likaså har statsmakterna ett ansvar för att insatserna uppfat- tas som legitima och positiva i allmänhetens ögon. Den politiska nivån har således ett ansvar för opinionsbildning och samverkan med t.ex. näringslivet och organisationer för att tydliggöra och stärka det informel- la meritvärdet. Ett steg i denna riktning är den nämnda Nationella strate- gin för svenskt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet (skr. 2007/08:51).

Utöver detta har Veteransoldatutredningen pekat på andra sätt att höja meritvärdet för deltagande i internationella insatser. Det gäller bl.a. möj- lighet till distansstudier under insatstiden – med utökad datortillgång – samt bättre och fylligare arbetsbeskrivningar och tjänstgöringsintyg av- seende utlandstjänstgöringen. Regeringen bedömer att Försvarsmakten skulle stärka sitt arbete inom det nya personalförsörjningssystemet om myndigheten utvecklade möjligheterna att ge utlandstjänstgöringen ett meritvärde. Det är dock myndigheten själv som ska pröva dessa möjlig- heter, inte riksdagen eller regeringen.

5.16Organisationers roll, m.m.

Regeringens bedömning: Försvarsmakten bör involvera ideella organi- sationer i veteransoldatarbetet och fortsätta att utveckla samarbetet med dem.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslog också att Försvarsmakten ska få i upp- drag att utarbeta en samarbetsmodell, att säkerställa ett långsiktigt sam- arbete med Fredsbaskrarna och att fullfölja samarbetet med Svenska Soldathemsförbundet.

Remissinstanserna: Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Officers- förbundet och Fredsbaskrarna i Sverige är i allt väsentligt positiva till utredningens förslag. Försvarsmakten anser vidare att samarbetet med frivilliga och ideella organisationer och föreningar är ett viktigt komple- ment till försvarets uppföljningsstöd och att detta stöd kan utvecklas ytterligare. Långsiktiga samarbetsavtal bör upprättas för att ge en bättre kontinuitet i organisationernas verksamhet. Svenska Soldathemsförbun- det delar utredningens uppfattning men anser att Försvarsmakten bör permanenta samarbetet med förbundet. Därmed skulle det påbörjade anhörigprojektet kunna säkerställas långsiktigt. Sveriges Militära Kam- ratföreningarnas Riksförbund menar att kamratföreningsrörelsen med drygt 30 000 medlemmar och stor geografisk spridning, har potential att utgöra en betydande resurs.

Skälen för regeringens bedömning: Försvarsmakten har ansvaret för sin personal före, under och efter en insats. Detta innebär emellertid inte att myndigheten inte kan ta hjälp av utomstående organisationer för att ytterligare förbättra och stärka omhändertagandet i dess olika faser. Re-

200

geringens utgångspunkt är i stället att den myndighet eller organisation Prop. 2009/10:160 som från ett samlat samhällsperspektiv är mest lämpad också bör svara

för åtgärden.

Det finns i dag flera organisationer som bedriver verksamhet med vete- ransoldatanknytning. Försvarsmakten har också ett samarbete med några sådana organisationer.

Regeringen konstaterar att Fredsbaskrarna, Svenska Soldathemsför- bundet och andra organisationer kan fylla en viktig funktion som kom- plement till myndighetens arbete.

Organisationerna har typiskt sett tre viktiga egenskaper i detta sam- manhang. Den första är att de har god kunskap om villkoren för delta- gande i internationella insatser och därmed förståelse för den enskilde veteransoldaten och dennes problem. Den andra är att en enskild organi- sation kan ha lättare att arbeta mer informellt och bygga upp en förtroen- defull relation till den enskilde veteransoldaten. Det finns ingen registre- ringsplikt och organisationen är heller inte bunden av offentlighetsprin- cipen. Den tredje egenskapen är att Fredsbaskrarna och andra veteranor- ganisationer har goda förutsättningar att i sin verksamhet upptäcka vete- ransoldater som mår dåligt.

Regeringen anser vidare att veteransoldatorganisationerna är väl rusta- de för en angelägen verksamhet, nämligen kamratstödet. Fredsbaskrarna organiserar psykosocialt stöd genom s.k. kamratstödjare, främst via tele- fon. Organisationen eftersträvar ett rikstäckande nätverk. Liknande ar- rangemang finns för anhörigstöd genom t.ex. Soldathemsförbundet. Kamrat- och anhörigstödsverksamheten bör enligt regeringen få ett ökat erkännande och verksamheten bör kunna ha en hög tillgänglighet.

I likhet med utredningen och Försvarsmakten anser regeringen, bl.a. för kontinuitetens skull, att samarbetet med organisationerna bör formali- seras. Syftet ska vara att tillförsäkra att den verksamhet som organisatio- nen bedriver kan fortsätta och utvecklas också i ett litet mer långsiktigt perspektiv. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt för organisa- tionen att också en mer långsiktig finansiering av verksamheten är säk- rad.

Det är Försvarsmakten som har ansvaret för att organisera omhänder- tagandeverksamheten. Det är därför inte regeringen utan myndigheten som ska bedöma vilka organisationer m.m. som kan vara aktuella för ett närmare samarbete, hur en eventuell avtalsmodell bör utformas och vil- ken ekonomisk ersättning som ska lämnas. Regeringen avser dock att följa Försvarsmaktens arbete i denna fråga.

5.17Veteranadministration

Regeringens bedömning: För att stärka och utveckla veteransoldatfrå- gorna bör Försvarsmakten inrätta en enhet för veteranadministrativa frågor. Enheten bör bl.a. vara kontaktpunkt för veteransoldater som be- höver stöd, ha ett övergripande och sammanhållande ansvar för veteran- soldatfrågor, arbeta strategiskt med styrning av omhändertagandeverk- samheten, ansvara för veteransoldatstatistik samt vara en rådgivande funktion åt myndighetschefen. Inom ramen för enhetens ansvar bör också

201

ligga att svara för att Försvarsmakten kan lämna hjälp eller vägledning Prop. 2009/10:160 till enskilda veteransoldater som skadats särskilt svårt.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens be- dömning. Utredningen föreslog att en särskild enhet för veteranfrågor inrättas i Försvarsmaktens högkvarter för att:

–ha ett övergripande och sammanhållande ansvar för veteransoldatfrå-

gor,

–arbeta strategiskt med styrning av omhändertagandeverksamheten, t.ex. planeringsfrågor, kvalitetssäkring och uppföljning av veteransoldat- verksamheten internt och externt med samarbetande organisationer,

–svara för den familjepolicy som föreslås inrättas för internationella militära insatser, och att

–ansvara för att statistik avseende veteran- och utlandsverksamheten förs löpande.

Remissinstanserna: Försvarsmakten, Socialstyrelsen, Försvarshög- skolan, Styrelsen för psykologiskt försvar, Officersförbundet och Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund är alla positiva till utredningens förslag. Några har dock synpunkter i vissa detaljer. Försvarsmakten menar att huvudskälet för att inrätta en särskild enhet för veteranadmi- nistration är att få en samlad kontaktyta för alla intressenter berörda av veteranfrågor – främst veteransoldater – och för att få en rådgivande funktion till myndighetens ledning. Försvarsmakten anser vidare att det är myndighetens ansvar att organisera sin verksamhet utifrån verksamhe- tens behov. Socialstyrelsen anser det angeläget att man inom Försvars- makten bygger upp en organisation som har ett helhetsansvar för regel- bunden uppföljning av de soldater som deltagit i insatser. Försvarshög- skolan framhåller att en veteranadministrativ enhet vore bra för att hålla samman och utveckla en enhetlig veteranpolitik. Dock ifrågasätter För- svarshögskolan om allt ansvar för veteransoldaterna ska ligga på ett ställe och pekar på att Försvarsmakten får tre olika aktörer i detta sammanhang, nämligen den veteranadministrativa enheten, Prehab och HR-centrum. Detta kan leda till oklarheter i ansvarsfrågan. Totalförsvarets forsknings- institut anser inte att frågan om att inrätta en veteranadministrativ enhet inom Försvarsmakten är av så stor betydelse att man bör göra undantag från grundprincipen att myndigheten ska bestämma om sin egen organi- sation.

Skälen för regeringens bedömning: Veteransoldatutredningen berör- de frågan om en särskild veteranadministrativ enhet redan i sitt delbetän- kande hösten 2007 (SOU 2007:77). Utredningen konstaterade då att Försvarsmaktens organisation och funktioner för omhändertagande är spridd, såväl organisatoriskt som geografiskt. Samtidigt ansåg utredning- en att organisationen i alla delar måste kunna utöva en effektiv styrning och fullgöra ett ändamålsenligt ansvarstagande. Organisationen måste också kunna tillgodose de berördas perspektiv; den enskilde soldaten, de anhöriga, de som inom myndigheten arbetar med omhändertagandet och de samverkande organisationerna.

I sitt slutbetänkande redovisar Veteransoldatutredningen norska erfa- renheter på området. I Norge finns sedan 2006 en särskild enhet för vete- ranadministration. Erfarenheterna av denna administration är enligt både

202

det norska försvaret och den nationella veteranorganisationen mycket goda. Det är, enligt de norska erfarenheterna, viktigt att det finns bara en kontaktpunkt för veteranerna i försvaret och att veteranadministrationen utgör denna kontaktpunkt. Veteranadministrationen ingår i motsvarighe- ten till personalstaben i svenska Försvarsmaktens högkvarter. Den består av en handfull tjänstemän, som vid behov kan utökas. Huvuduppgifterna är att vara stöd till veteransoldater och att vara Försvarschefens rådgi- vande organ i alla veteranärenden. I detta ligger också att arbeta strate- giskt mot andra funktioner inom det norska försvaret som har beröring med veteranfrågor.

Veteransoldatutredningen menar också att det kan vara svårt för den enskilde veteransoldaten att orientera sig mellan de olika enheterna och aktörerna. Officersförbundets enkät till anhöriga till veteransoldater un- der våren 2008 bekräftar enligt utredningen bilden av att det många gånger upplevs som otydligt vilken enhet inom myndigheten som svarar för en viss fråga med anknytning till soldatens tjänstgöring i en interna- tionell militär insats. Att det saknas tydliga företrädare för verksamhets- området beror – enligt utredningen – på att ansvaret är uppdelat på flera enheter inom myndigheten.

Regeringen konstaterar i likhet med Veteransoldatutredningen att det i andra länder, t.ex. Norge, finns särskilda enheter inom försvarsmakten som administrerar och bevakar frågor om veteransoldater. Regeringen delar utredningens uppfattning att behovet i Sverige av administration och bevakning av veteransoldatfrågor inte skiljer sig från detta behov i andra stater. Det bör enligt regeringen inrättas en sådan administration även i Försvarsmakten.

Den viktigaste uppgiften för en veteranadministrativ enhet bör vara att utgöra en samlande kontaktpunkt för enskilda veteransoldater som behö- ver stöd. Även om själva stödet kanaliseras till en med myndigheten samarbetande organisation skulle det underlätta för samtliga med en gemensam ingång till myndigheten.

Regeringen delar vidare Veteransoldatutredningens uppfattning att det finns brister vad gäller styrning och uppföljning av veteranfrågor i vid bemärkelse inom Försvarsmakten. I takt med att statens ambitioner stärks vad avser deltagande i militär krishantering ökar också kraven på om- händertagandet. En första förutsättning för förbättringar är att brister och problem löpande kan identifieras. Vunna erfarenheter måste dokumente- ras och ställas samman. Den veteranadministrativa enheten bör ansvara för att ett sådant statistikarbete. Likaså bör enheten ansvara för att poli- cyar inom verksamhetsområdet utarbetas, t.ex. den sammanhållna anhö- rig- och familjepolicy som behandlas i avsnitt 5.7.

Andra uppgifter som naturligen skulle kunna falla inom enhetens verk- samhetsområde är att övergripande följa utvecklingen avseende omhän- dertagande inom och utom landet och att utreda och följa upp den samla- de omhändertagandeverksamheten. Enheten bör vidare kunna föreslå förändringar och, liksom i Norge, fungera som en rådgivande funktion till myndighetens ledning. Därmed kommer den också indirekt att ha en viktig roll när det gäller övergripande styrning av verksamhetsområdet. Liksom för andra enheter involverade i omhändertagandet bör den vete- ranadministrativa enheten stödja annan verksamhet inom området. Så- lunda bör enheten bl.a. kunna stödja Prehab-enheten i dess praktiska

Prop. 2009/10:160

203

arbete med att följa upp och stödja veteransoldater. Inom ramen för enhe- Prop. 2009/10:160 tens ansvar bör också ligga att svara för att Försvarsmakten kan lämna

hjälp eller vägledning till enskilda veteransoldater i särskilt svåra fall som kräver omfattande åtgärder och resurser.

Veteransoldatutredningen lämnar också förslag om var inom För- svarsmakten en veteranadministrativ enhet borde inrättas. I denna del vill regeringen erinra om att inriktningen i statsförvaltningen är att det är myndigheten själv som ska bestämma sin organisation. Detta uttrycks i 4 § myndighetsförordningen (2007:515). För Försvarsmakten gäller dock en något annorlunda reglering. Av 14 § förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten framgår att myndighetens grundorganisa- tion består av de organisationsenheter som anges i bilaga 1 till förord- ningen. I 15 § stadgas att det i Högkvarteret ska ingå vissa angivna enhe- ter. I de delar grundorganisationen inte är reglerad i instruktionen be- stämmer dock myndigheten om organisationen. Riksdagen har vid olika tillfällen behandlat regeringens propositioner om myndigheternas led- ningsformer, se prop. 1986/87:99, bet.1986/87:KU29, rskr. 1986/87:226, prop. 1993/94:185 s. 20 ff., bet. 1993/94:KU42, rskr.1993/94:381 och prop.1994/95:150 bil. 7, bet. 1995/96:KU1, rskr. 1995/96:32.

I likhet med utredningen och Försvarsmakten anser regeringen att en veteranadministrativ enhet inom Försvarsmakten skulle få stor betydelse för utvecklingen av de veteransoldatfrågorna. Regeringen delar däremot inte utredningens uppfattning att det ska vara regeringen som beslutar om en sådan enhet. Med de uppgifter för enheten som regeringen beskrivit i denna proposition är det naturligt att enheten lokaliseras till Högkvarte- ret. Men som några remissinstanser påpekat bör det vara Försvarsmakten som bestämmer i denna sak. Det finns enligt regeringen inte skäl att frångå den ordning som gäller enligt de redovisade författningsbestäm- melserna. Det bör således vara Försvarsmakten som avgör om en särskild veteranadministrativ enhet ska inrättas, var den ska lokaliseras, vilka uppgifter den ska ha samt enhetens bemanning. Regeringen kommer noga följa Försvarsmaktens arbete med denna fråga.

5.18Följdändringar

Regeringens förslag: Med anledning av att lagen (1999:568) om ut- landsstyrkan inom Försvarsmakten upphävs och ersätts med lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser och att därmed begreppet utlandsstyrkan inom Försvarsmakten avskaffas, ska vissa följdändringar göras i annan lagstiftning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Några invändningar mot utredningens förslag i

dessa delar har inte lämnats.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget att upphäva LUF och att avskaffa begreppet utlandsstyrkan har behandlats i avsnitt 5.4. Hänvis- ningar till LUF samt avgränsningar kopplade till anställning i eller tjänst- göring i utlandsstyrkan förekommer i ett antal lagar, närmare bestämt lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands, brotts-

204

balken, lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., Prop. 2009/10:160 lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom

totalförsvaret m.m., inkomstskattelagen (1999:1229) och arbetsmiljöla- gen (1977:1160). Den verksamhet som avses med begreppet internatio- nell militär insats motsvarar den verksamhet som Försvarsmaktens ut- landsstyrka har haft att bedriva. Motsvarande skrivning används också i den föreslagna nya lagen om Försvarsmaktens personal vid internationel- la militära insatser. De följdändringar som görs för att ersätta skrivningar om anställda i utlandsstyrkan eller om tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten med skrivningar om anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i en internationell militär insats är således inte avsedda att inne- bära någon ändring i sak. Avgränsningen av vilken verksamhet som träffas av de olika bestämmelserna förändras inte i och med det nya ut- tryckssättet. I den mån Försvarsmakten skickat personer anställda i För- svarsmakten, för tillfällig tjänstgöring i insatsområdet, utan att de tjänst- gjort i utlandsstyrkan, uppkommer dock en viss skillnad. Såsom konsta- terats i avsnitt 5.4 ska den nya lagen omfatta även denna personal. Vissa anställda som inte tidigare föll inom tillämpningsområdet för tjänstgöring i utlandsstyrkan kan därmed tillkomma. Denna personal befinner sig dock på plats i den verksamhet som utgör den internationella militära insatsen och får anses falla inom ramen för det syfte som föranlett de olika bestämmelserna som så.

5.19Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagen om Försvarsmaktens personal vid interna- tionella militära insatser ska träda i kraft den 1 januari 2011 med vissa övergångsbestämmelser, bl.a. i fråga om Polisens utlandsstyrka.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lämnat något förslag. Remissinstanserna: Försvarsmakten har förordat ikraftträdande per

den 1 januari 2011. Myndigheten har även påpekat att den nya lagen inte omfattar Polisens utlandsstyrka.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser och de övriga ändringarna till följd av det förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2011. Be- stämmelserna i den nya lagen ska, på motsvarande sätt som gällde vid tillkomsten av LUF, tillämpas även i fråga om tidigare anställda i ut- landsstyrkan som skadats efter utgången av 1992. Ersättning enligt 17 § andra stycket den nya lagen för kostnader som uppkommit av annan anledning än i samband med att en försvarsmaktsanställd skadats så svårt att sjukhusvård krävs eller förolyckats ska utges endast om kostnaderna uppkommit efter den nya lagens ikraftträdande. Såsom konstaterats i avsnitt 5.4 finns det anledning att låta LUF:s bestämmelser tillämpas även fortsättningsvis i fråga om Polisens utlandsstyrka. En övergångsbe- stämmelse om att så är fallet föreslås därför.

205

5.20Konsekvenser

Ekonomiska konsekvenser

Regeringen redovisar i denna proposition en rad förslag och andra åtgär- der för att utveckla veteransoldatpolitiken. Förslagen och inriktningen i övrigt har sin grund i bl.a. Veteransoldatutredningens slutbetänkande och remissinstansernas yttranden.

Regeringen vill inledningsvis erinra om att en del av Veteransoldatut- redningens förslag har blivit inaktuella genom olika beslut av riksdagen eller regeringen. Riksdagens beslut våren 2009 om en ny inriktning av försvaret är ett sådant beslut (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10, rskr. 2008/09:292). Det beslutet innebär att den framtida insatsorganisa- tionen huvudsakligen ska bestå av stående och kontrakterade förband. Utlandsstyrkan upphör som särskilt begrepp. Ett annat sådant beslut är utredningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret (dir. 2009:58) som regeringen tillsatte i juli 2009. Utredningen ska se över och föreslå de åtgärder som behövs för att kunna anpassa Försvarsmak- tens personalförsörjning till myndighetens nya uppgifter och behov.

I flera fall är förslagen och inriktningen i denna proposition av princi- piell karaktär. De avser åtgärder som enligt regeringens bedömning inte påverkar kostnaderna för staten. En del andra åtgärder kan dock leda till vissa initiala merkostnader. Dessa åtgärder bör emellertid i ett senare skede medföra lägre kostnader.

Veteransoldatutredningen pekade i sitt betänkande på att en förbättrad rekryteringsprocess kan medföra ökade kostnader. Detta skulle enligt utredningen kunna leda till en utgiftsökning om drygt en miljon kronor till ca tre miljoner kronor. Ökningen skulle bero på fler intervjukurser för chefer, fördjupade intervjuer av sökande, tester m.m. Samtidigt bedömde utredningen att åtgärderna skulle medföra färre avhopp eller uppsägning- ar med bl.a. kostsamma vakansrekryteringar eller högre kostnader i upp- följningsarbetet som följd. Genom den nya inriktningen av försvaret med stående och kontrakterade förband som ska kunna tjänstgöra både natio- nellt och internationellt kommer den nuvarande rekryteringen till ut- landsstyrkan inför en insats på viss sikt att upphöra. Regeringen bedömer dock att intill dess det nya personalförsörjningssystemet är infört fullt ut kommer i viss utsträckning särskild rekrytering att behöva göras inför en specifik insats. Regeringen bedömer vidare att det sannolikt alltid kom- mer att vara nödvändigt att rekrytera vissa specialister särskilt inför en insats. Detta innebär enligt regeringens mening att den förbättrade rekry- teringsprocess Veteransoldatutredningen föreslår till viss del är inaktuell. Utredningens kostnadsbedömningar förlorar därmed i relevans.

Det ligger utanför denna proposition att behandla rekryteringsfrågor i det nya personalförsörjningssystemet. Det kan göras först sedan utred- ningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret är klar i december 2010. Detta innebär i sin tur att de åtgärder som regeringen förespråkar kommer att leda till mindre kostnadsökningar än vad Vete- ransoldatutredningen beräknat. Regeringen bedömer de ekonomiska konsekvenserna när det gäller en förbättrad rekrytering som marginella.

Uppfattningen att en del åtgärder kan leda till viss initial ökning av kostnaderna för att sedan, när åtgärderna får positiva konsekvenser i

Prop. 2009/10:160

206

andra delar av verksamheten, medföra lägre kostnader gäller bl.a. för det förebyggande arbetsmiljöarbetet och krisstödet. När åtgärderna väl är vidtagna och ett utvecklat system är infört bör samhällets kostnader bli lägre.

När det gäller det medicinska omhändertagandet anser regeringen att de tidsmål som ska innehållas och generalläkarens intensifierade tillsyns- arbete redan innefattas i Försvarsmaktens ansvar och verksamhet och därmed ingår i tilldelad ekonomiska ram. I likhet med Veteransoldatut- redningen ser regeringen därför inga skäl till att bedöma eventuellt ytter- ligare kostnader för det medicinska omhändertagandet.

En mer aktiv utredning och uppföljning av soldater efter insats med personliga kontakter och stöd vid lättare psykiska besvär kan enligt re- geringen antas medföra högre kostnader än de Försvarsmakten i dag har för dessa verksamheter. Veteransoldatutredningen har bedömt att vid de insatsvolymer som gäller i dag kommer en förstärkt uppföljning kosta cirka 1,5 miljoner kronor per år (två årsarbetskrafter) och ett utökat stöd vid hemkomst och vid lättare psykiska besvär ca 3,5 miljoner kronor per år (psykologstöd m.m.). Försvarsmakten har i sitt yttrande över utred- ningens betänkande anfört att beloppen är för lågt räknade. Myndigheten bedömer att det bl.a. blir fråga om flera årsarbeten för det förstärkta ut- rednings- och uppföljningsansvaret samt fler årsarbeten och kostnader för externa resurser när det gäller utökat stöd vid hemkomst. Regeringen delar delvis Försvarsmaktens uppfattning och anser att kostnaderna bör beräknas något högre än vad utredningen gjort. I sin bedömning har regeringen innefattat att Försvarsmakten ska kunna lämna hjälp eller vägledning i de särskilt svåra fallen som kräver omfattande åtgärder och resurser.

Stödet till anhöriga innebär merkostnader såvitt avser särskilda kon- taktpersoner, utvecklad information till anhöriga och särskilt barn, för- bättrade kommunikationer med soldaten i insatsområdet, samt eventuellt psykosocialt stöd. Regeringen anser, i likhet med Veteransoldatutred- ningen, att flera av dessa kostnadsökningar är svåra att bedöma. Sam- mantaget bedöms det röra sig om sju till nio miljoner kronor per år.

I avsnitt 5.15 Insatsen som merit har regeringen refererat Veteransol- datutredningens förslag om möjlighet till distansstudier som ett sätt att höja meritvärdet för deltagande i internationella insatser. Regeringen har i avsnittet dock framhållit att det är Försvarsmakten som har att pröva bl.a. den frågan. I en sådan prövning får myndigheten också väga in de kostnader – t.ex. för utökad tillgång till datorutrustning – möjligheten skulle innebär. Av detta skäl beräknar regeringen inga merkostnader i detta sammanhang.

Regeringen anser att Försvarsmakten bör involvera lämpliga organisa- tioner i veteransoldatarbetet samt formalisera samarbetet med dessa or- ganisationer för att trygga verksamheten långsiktigt. Det gäller organisa- tioner som stödjer Försvarsmakten i omhändertagandet av veteransolda- ter och anhöriga. Enligt Veteransoldatutredningen kan stödet beräknas uppgå till tre till fem miljoner kronor per år. Utredningen menar också att även om utgångspunkten är att dessa organisationer ska utföra arbete (stöd) som även annars hade behövt utföras av Försvarsmakten blir det en extra utgift för myndigheten. Försvarsmakten bedömer i sitt yttrande över utredningsbetänkandet att de kostnader utredningen beräknar är för

Prop. 2009/10:160

207

höga mot bakgrund av tidigare stöd till de ifrågavarande organisationer- na. Myndigheten menar också att kostnaderna kan bedömas först efter det att samarbetsavtal tecknats med de berörda organisationerna. Reger- ingen delar Försvarsmaktens uppfattning men gör samtidigt, för att kun- na lämna en någorlunda rättvisande bild i denna proposition, bedömning- en att kostnaderna kan komma att uppgå till ungefär de belopp utred- ningen angivit.

Om man – såsom Veteransoldatutredningen föreslagit i sitt betänkande

– inrättar en särskild veteransoldatenhet inom Försvarsmaktens högkvar- ter och låter denna enheten bemannas av fyra till fem personer innebär detta en merkostnad om ungefär fem miljoner kronor för Försvarsmak- ten. Regeringen har emellertid i avsnitt 5.17 Veteranadministration påpe- kat att det bör vara Försvarsmakten som bestämmer om en veteranadmi- nistrativ enhet, eventuellt inrättande, lokalisering i organisationen, be- manning och uppgifter. Regeringen gör dock samma bedömning som utredning vad gäller kostnaderna.

Regeringen bedömer således att de sammantagna kostnadsökningarna kan uppgå till drygt 20 miljoner kronor per år. Samtidigt kan konstateras att de åtgärder som redovisas i propositionen redan ligger inom ramen för Försvarsmaktens ansvar. I en del fall gäller åtgärderna förtydliganden och i något fall en viss utvidgning av ansvaret. Vidare gäller att ett flertal åtgärder är sådana som Försvarsmakten har att besluta om, dvs. bestäm- ma om de ska genomföras och i så fall på vilket sätt. Regeringen vill understryka att Försvarsmakten som arbetsgivare har det primära ansva- ret för omhändertagandet av sin personal. Myndigheten har ett ansvar för att kontinuerligt – och som en naturlig del av verksamheten – utveckla och förbättra omhändertagandet. I det ansvaret ligger också att finansiera de förbättringar som genomförs.

Mot denna bakgrund anser regeringen att Försvarsmakten bör svara för sina kostnader inom befintlig ekonomisk ram. Regeringen har därvid också vägt in att det inte rör sig om några för Försvarsmakten avsevärda belopp.

Regeringen bedömer vidare att det inte kommer att uppstå några nämnvärda ekonomiska konsekvenser för andra myndigheter eller orga- nisationer.

Konsekvenser i övrigt

När det gäller konsekvenser i övrigt kan regeringen konstatera att försla- gen och inriktningen – bl.a. därför att verksamheten är förhållandevis begränsad – inte har någon betydelse för den kommunala självstyrelsen, inte heller för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sys- selsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företaga- res arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i för- hållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

Regeringen har härvid tagit hänsyn till att vissa personalförsörjnings- frågor kommer att behandlas i ett senare sammanhang när utredningen om personalförsörjning för det reformerade försvaret har redovisat sitt resultat.

Prop. 2009/10:160

208

I förslaget till lag (2010:000) om Försvarsmaktens personal vid inter- Prop. 2009/10:160 nationella militära insatser har infogats en övergångsbestämmelse om

fortsatt tillämpning av lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom För- svarsmakten i fråga om Polisens utlandsstyrka. Mot bakgrund av detta påverkas inte Polisens utlandsstyrka av förslaget till ny lag.

6	Författningskommentar
6.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om
	totalförsvarsplikt
1 kap. 2 §
Den föreslagna ändringen innebär att det inte längre anges att totalförsva-
rets personalförsörjning ska tryggas genom en totalförsvarsplikt.
1 kap. 3 §
Paragrafens första stycke är oförändrat. Andra stycket är nytt och innehål-
ler en förklaring av vad totalförsvarspliktigas skyldighet att medverka till
föreskriven utredning om sina personliga förhållanden innebär. Tredje
stycket innehåller ett förtydligande av på vilka sätt som den enskildes
skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret kan fullgöras. Det sistnämn-
da förtydligandet finns i dag i 1 kap. 4 § första stycket.
1 kap. 3 a §
Paragrafen är ny. Förslaget innebär att skyldigheten för totalförsvarsplik-
tiga att genomgå mönstring eller fullgöra värnplikt eller civilplikt, i fram-
tiden görs beroende av om regeringen med hänsyn till försvarsberedska-
pen beslutar om det. Regeringen kan, utifrån de reella behoven i det
enskilda fallet, besluta i dessa frågor i den utsträckning som försvarsbe-
redskapen kräver.
När försvarsberedskapen kan komma att kräva denna typ av beslut är,
liksom vad gäller bestämmelserna i 3 kap. 10 och 11 §§ samt 4 kap. 8 §,
avhängigt regeringens bedömning. Vid behov måste ansvariga myndig-
heter kunna vidta åtgärder även i ett tidigare skede än vid höjd bered-
skap. Ett beslut om att totalförsvarspliktiga ska genomgå mönstring eller
fullgöra värnplikt eller civilplikt kan komma att bli aktuellt exempelvis
mot bakgrund av att det säkerhetspolitiska läget har förändrats eller mot
bakgrund av att totalförsvarets behov av personal inte längre kan tryggas
enbart genom frivillig rekrytering.
Även efter det att regeringen beslutat att totalförvarspliktiga ska åläg-
gas att genomgå mönstring eller fullgöra värnplikt eller civilplikt, måste
naturligtvis även övriga i lagen angivna förutsättningar vara uppfyllda för
att en totalförsvarspliktig ska vara skyldig att fullgöra utbildning och
tjänstgöring enligt lagen. För att vara skyldig att genomgå mönstring
måste exempelvis en totalförsvarspliktig ha erhållit kallelse till denna.
Såvitt avser skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt måste en
totalförsvarspliktig först ha skrivits in för tjänstgöring.
Skyldigheten att fullgöra allmän tjänsteplikt berörs inte av bestämmel-
serna i denna paragraf.		209

Totalförsvarspliktigas skyldighet att medverka vid föreskriven utred- ning om sina personliga förhållanden enligt 2 kap. 1 § påverkas inte av den här i 1 kap. 3 a § redovisade begränsningen av skyldighet att mönst- ra. Skyldigheten att medverka till sådan utredning kräver med andra ord inte att regeringen har meddelat särskilt beslut om det.

1 kap. 4 §

Paragrafen är i huvudsak oförändrad. En ändring finns dock. Första stycket som anger på vilka sätt skyldigheten att tjänstgöra inom totalför- svaret kan fullgöras, förs över till 1 kap. 3 § som ett nytt tredje stycke.

1 kap. 5 §

Bestämmelsen behandlar endast värnplikten. Föreslagna ändringar av första stycket är ett undantag från den nuvarande regeln att värnplikt alltid ska inledas med grundutbildning. Förslaget innebär att personer som frivilligt har rekryterats och utbildats i Försvarsmaktens regi ska kunna tas i anspråk för repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring i enlighet med lagen om totalförsvarsplikt utan att de först behöver genomgå grundutbildning för värnplikt inom ramen för denna lag. För att kunna tas i anspråk på detta sätt måste emellertid per- sonen ifråga ha förvärvat motsvarande kunskaper som grundutbildning för värnplikt ger. Personen måste också först ha skrivits in för värnplikt (se vidare 3 kap. 4 a §).

Förslaget till ändring av andra stycket innebär, genom att ”svenska män” byts ut mot ”svenska medborgare” att skyldigheten att fullgöra värnplikt även ska omfatta kvinnor.

Nuvarande bestämmelses tredje stycke, vilket hänvisar till lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civil- plikt med längre grundutbildning som ska upphöra att gälla, utgår i kon- sekvens härmed.

2 kap. 2 och 3 §§

De föreslagna ändringarna innebär att skyldigheten att genomgå mönst- ring även ska omfatta kvinnor.

3 kap. 1 och 3 §§

De ändringar som föreslås är en följd av att mönstringsskyldigheten och skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt ska omfatta både män och kvinnor.

3 kap. 4 a §

Bestämmelsen, liksom underrubriken, närmast före bestämmelsen, är ny och saknar tidigare motsvarighet i lagen. Totalförsvarspliktiga som har genomgått frivillig militär utbildning ska vid behov kunna tas i anspråk för tjänstgöring i form av värnplikt om regeringen med hänsyn till för- svarsberedskapen beslutar om det, enligt vad som anges i förslaget till en ny 1 kap. 3 a §. Värnplikten ska för sådana personer inte behöva inledas med grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt. (Se 1 kap. 5 §). I 1 kap. 7 § stadgas att ingen totalförsvarspliktig är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att först ha skrivits in för detta. Följaktligen måste det finnas lagstöd för att skriva in totalförsvarspliktiga som har

Prop. 2009/10:160

210

fullgjort frivillig militär utbildning för värnplikt. Till skillnad från vad Prop. 2009/10:160 som gäller för inskrivning för värnplikt med grundutbildning enligt lagen

behöver inskrivning för värnplikt utan grundutbildning i det här fallet inte föregås av mönstring. Tillräckliga uppgifter om den enskildes tjänst- barhet kommer att finnas från hans eller hennes tidigare tjänstgöring inom Försvarsmakten.

3 kap. 5 §

Ändringen är en följd av förslaget att den som har genomgått frivillig militär utbildning ska kunna skrivas in för värnplikt utan grundutbild- ning.

3 kap. 6 §

Förslaget innebär att inskrivning för värnplikt läggs till i bestämmelsen vilken nu endast reglerar inskrivning för civilplikt. Skälet till ändringen är att det föreslås att totalförsvarspliktiga som har fullgjort frivillig mili- tär utbildning eller tjänstgöring ska kunna skrivas in för värnplikt utan genomgången grundutbildning (se 1 kap. 5 § och 3 kap. 4 a §).

3 kap. 9 §

Paragrafen behandlar möjligheterna för Totalförsvarets pliktverk eller annan att ändra ett inskrivningsbeslut. Det föreslagna tillägget, som inne- bär att en hänvisning till 3 kap. 4 a § läggs till, innebär att även ett beslut enligt den nya bestämmelsen i 3 kap. 4 a § kan ändras på motsvarande sätt som i dag gäller för ett beslut som har meddelats i enlighet med 3 kap. 1, 3 eller 4 §§.

3 kap. 12 §

Andra stycket är nytt och motiveras av att även de som har fullgjort fri- villig militär utbildning och tjänstgöring vid Försvarsmakten ska kunna krigsplaceras. (Se 1 kap. 5 §.)

3 kap. 13 §

Ändringen är en följd av förslaget att den som har genomgått frivillig militär utbildning eller tjänstgöring utan grundutbildning ska kunna skri- vas in för värnplikt.

4 kap. 3 §

Ändringen är en följd av att bestämmelserna om skyldigheten att fullgöra värnplikt ska omfatta såväl kvinnor som män.

6.2Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

De föreslagna ändringarna innebär att Totalförsvarets pliktverk byter namn till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet från den 1 januari 2011. Se avsnitt 4.8.

211

6.3Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid in- ternationella militära insatser,

Lagens tillämpningsområde

1 §

Av första stycket följer att lagens bestämmelser ska tillämpas på anställ- da i Försvarsmakten vid tjänstgöring i en internationell militär insats. Bestämmelserna i lagen är alltså tillämpliga endast om Försvarsmakten har ett arbetsgivaransvar för en enskild person som deltar i en internatio- nell militär insats. För anställda som har sin anställning i Försvarsmakten även när de inte deltar i en internationell insats är lagen endast tillämplig under tiden som den anställde tjänstgör i en internationell militär insats. Startpunkt för den aktuella tjänstgöringen följer för sådan personal av Försvarsmaktens besked vid verkställighet av insats. För den personal som anställs särskilt i myndigheten för tjänstgöring i en internationell militär insats enligt 2 § gäller motsvarande.

Både militära och civila befattningshavare omfattas av bestämmelserna under förutsättning att det föreligger ett anställningsförhållande mellan den enskilde och Försvarsmakten och att det är fråga om sådan tjänstgö- ring som faller inom ramen för lagstiftningen. Personal som tjänstgör i insatsområdet men inte är anställd av Försvarsmakten, utan har ett an- ställningsförhållande med en annan myndighet eller är uppdragstagare, omfattas inte av lagens bestämmelser.

I likhet med vad som följer av lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten (LUF) ska lagen inte tillämpas på den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.

Med uttrycket ”vid tjänstgöring i en internationell militär insats” avses sådan tjänstgöring som den anställde genomför för Försvarsmaktens räkning i insatsområdet, dvs. all verksamhet direkt kopplad till genomfö- randet av den internationella militära insatsen. Det är verksamhetens art som så, se vidare bestämmelsens andra stycke, som är av betydelse. Till vilken enhet inom Försvarsmakten den anställde organisatoriskt hör saknar i detta sammanhang betydelse. Av Försvarsmakten anställd per- sonal som utför uppgifter i insatsområdet innefattande exempelvis in- spektioner och byggande av nödvändiga anläggningar omfattas därmed av bestämmelsen. Lagens bestämmelser kan även vara tillämpliga under tid då personalen genomför förberedelser och avslutande åtgärder samt genomgår kompletterande utbildning i Sverige eller utomlands. Detta är fallet om t.ex. en internationell samövning för en specifik insats under insatsliknande förhållanden genomförs.

Ett insatsområde utgörs av det geografiska område som följer av För- svarsmaktens beslut om verkställighet av den internationella militära insatsen.

I paragrafens andra stycke anges att med internationell militär insats avses sådan verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att avvärja risk för en väpnad konflikt, hejda en pågå- ende väpnad konflikt, övervaka överenskommelser om fred och vapen- stillestånd, eller skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet ge- nom humanitärt arbete i samband med en väpnad konflikt. Uppräkningen motsvarar 1 § tredje stycket LUF.

Prop. 2009/10:160

212

Anställning

2 §

Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket LUF. I paragrafen anges att den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats och inte har en an- ställning i Försvarsmakten får anställas särskilt i myndigheten för tjänst- göring i en sådan insats.

3 §

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 4 § LUF, med den ändringen att uttrycket en särskild anställning inte längre används. I bestämmelsen regleras närmare vad som gäller för de som anställs enligt 2 §.

4 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § LUF med den skillnaden att det i stället för dem som tjänstgör i utlandsstyrkan talas om ”den som är an- ställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats”. Detta är en följd av att ingen skrivning motsvarande 1 § första stycket LUF om en utlandsstyrka inom Försvarsmakten lagts in i denna lag. Med skrivningen den som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en in- ternationell militär insats avses dock motsvarande tjänstgöring som enligt LUF genomfördes inom ramen för utlandsstyrkan, jfr den avgränsning av tillämpningsområdet som följer av 1 § andra stycket denna lag och mot- svarande avgränsning i 1 § första och tredje styckena LUF.

Av paragrafen följer att arbetstidslagen (1982:673) och 12 § semester- lagen (1977:480), enligt vilken en arbetstagare har rätt att ta ut sin semes- ter under viss tid på året, inte ska tillämpas vid tjänstgöring i en interna- tionell militär insats.

I fråga om vad som är att anse som tjänstgöring i en internationell mili- tär insats, se kommentaren till 1 §.

Arbetsmiljö

5 §

Bestämmelsen överensstämmer i huvudsak med 2 § LUF, dock med den ändringen att tillämpningsområdet har avgränsats till insatsområdet. Någon ändring i sak därutöver är inte avsedd. Av bestämmelsen följer i vad mån arbetsmiljölagen (1977:1160) ska tillämpas i ett insatsområde, om inte tjänstgöringsförhållandena hindrar det.

Särskilt uppföljningsansvar

6 §

I paragrafen, som är ny i lag men i stora delar i fråga om allvarligare skador har sin motsvarighet i 18 § förordningen (1999:569) om utlands- styrkan inom Försvarsmakten, regleras att Försvarsmakten har ett särskilt uppföljningsansvar för personal som tjänstgjort i en internationell militär insats.

Prop. 2009/10:160

213

Av första stycket följer att Försvarsmakten ska utreda om personal som tjänstgjort i en internationell militär insats har fått fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i insatsområdet.

Av andra stycket följer att Försvarsmaktens utredning ska ha den form och den omfattning som motiveras av förhållandena under tjänstgöringen i insatsområdet. Omständigheter som påverkar i vilken omfattning och på vilket sätt myndigheten har att agera kan t.ex. vara om insatsen bedöms vara en insats med höga eller låga risker, arbets- och miljöförhållanden i det specifika insatsområdet eller om personalen har varit utsatt för vålds- angrepp eller andra allvarliga händelser.

Uppföljningsansvaret ska innefatta en personlig kontakt med den an- ställde, om detta inte kan anses uppenbart obehövligt eller är omöjligt att genomföra. Det är viktigt att den enskildes önskemål i frågan om person- lig kontakt respekteras och att myndigheten inom rimliga gränser försö- ker tillmötesgå den enskildes önskemål i detta avseende. Försvarsmakten kan erbjuda den enskilde att kontakten sker i form av t.ex. ett möte eller ett telefonsamtal. Försvarsmakten ska söka kontakt med den enskilde och ge denne möjlighet att framföra sina önskemål. Det är endast om det framstår som uppenbart obehövligt med en personlig kontakt som detta bör underlåtas, t.ex. om den enskilde är anställd i Försvarsmakten och har sådana arbetsförhållanden att syftet med en personlig kontakt kan tillgodoses på annat sätt. Exempel på situationer där det inte är möjligt med en personlig kontakt kan vara att det inte går att få kontakt med den tidigare anställde eller att denne uttryckligen har avböjt vidare kontakt med Försvarsmakten.

Av tredje stycket följer att Försvarsmaktens särskilda uppföljningsan- svar enligt första och andra stycket kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen i insatsområdet har avslutats.

Till följd av Försvarsmaktens uppföljningsansvar kan beslut riktade till enskilda komma att fattas i fråga om stödåtgärder enligt 8 och 9 §§.

7 §

Av paragrafen, som är ny, följer att Försvarsmakten vid utredning enligt 6 § ska bistå den enskilde med information och vägledning och att så ska ske även efter den tid som anges i 6 § sista stycket. Försvarsmakten har därmed ett begränsat ansvar i detta avseende, även efter fem år.

Den information och den vägledning som ska lämnas ska ha koppling till uppföljningsansvaret som sådant och är därmed avgränsat till frågor kopplade till tjänstgöringen i en internationell militär insats och därtill konstaterade besvär eller andra problem. Det kan bli fråga om att vidare- förmedla sådan information som Försvarsmakten har om försäkringsfrå- gor, uppgifter om kontaktvägar m.m.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Stödåtgärder

8 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 § LUF och 20 § förordningen om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

Prop. 2009/10:160

214

Av bestämmelsen följer att Försvarsmakten ska stödja och bistå en an- ställd som fått fysiska eller psykiska besvär under tjänstgöringen i insats- området, eller under resa till eller från tjänstgöring i sådant område. Detta ska ske i syfte att underlätta för drabbade att återgå till arbetslivet och, i vissa allvarliga fall, leva ett aktivt och självständigt liv.

Stöd ska lämnas vid besvär såväl till följd av t.ex. en olyckshändelse som till följd av sjukdom.

Ansvaret enligt denna bestämmelse omfattar såväl fysiska som psykis- ka besvär som den enskilde drabbats av till följd av sin tjänstgöring i den internationella militära insatsen. Av bestämmelsen följer att Försvars- makten, när en anställd drabbats av sådana besvär, har att ta ställning till vilket stöd som kan lämnas av myndigheten. Omfattningen av stödet och när det ska lämnas regleras i 10 §.

Försvarsmakten har att i samråd med den enskilde och i enlighet med vad som följer av 11 §, i samarbete med andra berörda myndigheter och organisationer, utreda behovet av åtgärder för att kunna bidra till att stärka den enskildes möjligheter att återfå full arbetsförmåga eller att försörja sig genom förvärvsarbete.

Av andra stycket följer att Försvarsmakten om det är möjligt ska ge den skadade lämplig arbetsträning inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet.

Av tredje stycket följer att om besvären kan antas leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, ska Försvarsmakten före- slå åtgärder som kan bidra till att den drabbades möjlighet att leva ett aktivt och självständigt liv stärks.

Försvarsmaktens ansvar enligt denna bestämmelse innebär att myndig- heten ska vara aktiv och vid behov ta egna initiativ för att stödja personal som ådragit sig fysiska eller psykiska besvär i samband med tjänstgöring i internationella militära insatser. Det är dock även i dessa fall Försäk- ringskassan som har det övergripande ansvaret för att utreda behovet av rehabiliteringsinsatser och verka för att eventuella rehabiliteringsåtgär- der, t.ex. i form av arbetsträning eller utbildning, kommer till stånd inom skälig tid. Om det genom Försvarsmaktens egna utredningar uppkommer fråga om rehabiliteringsåtgärder enligt allmänna socialförsäkringsrättsli- ga bestämmelser ska myndigheten uppmärksamma Försäkringskassan på det eventuella behovet av rehabiliteringsinsatser. Försvarsmakten ska aktivt samarbeta med och vid behov stödja Försäkringskassan och andra berörda myndigheter, t.ex. hälso- och sjukvården, samt eventuell annan arbetsgivare i syfte att säkerställa att den enskilde erhåller stöd och reha- bilitering inom skälig tid.

Om den enskilde är fortsatt anställd i Försvarsmakten har myndighe- ten, såsom alla arbetsgivare, ett arbetsgivaransvar för rehabiliteringen enligt allmänna socialförsäkringsrättsliga bestämmelser.

I de fall där den enskilde är anställd av en annan arbetsgivare än För- svarsmakten och endast tillfälligt tjänstgjort i en internationell militär insats, är det den andra arbetsgivaren som enligt allmänna socialförsäk- ringsrättsliga bestämmelser ansvarar för att rehabiliteringsåtgärder genomförs för att den skadade ska kunna återgå i arbete hos den arbets- givaren, se 12 §. Försäkringskassan och arbetsgivaren har i dessa fall i första hand ansvaret för att den skadade får en adekvat rehabilitering. Om den andra arbetsgivaren inte har resurser eller på annat sätt inte förmår

Prop. 2009/10:160

215

fullgöra sin rehabiliteringsskyldighet ska Försvarsmakten erbjuda stödåt- gärder i form av arbetsträning om det är möjligt.

Av 10 § följer att Försvarsmaktens stöd enligt denna paragrafs första stycke ska ges endast om det inte ska tillhandahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och då i den utsträckning som framstår som skälig med hänsyn till besvären samt omständigheterna i övrigt.

9 §

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 6 § punkten 3 och 7 § första och andra styckena LUF.

Av paragrafen följer att Försvarsmakten i vissa fall ska ge ekonomiskt stöd till åtgärder som främjar den enskildes återgång till arbetslivet och till anskaffande av hjälpmedel som denne behöver.

Av första stycket följer att Försvarsmakten, när sådana besvär som av- ses i 8 § första stycket föranleder behov av tillgång till lämplig yrkesut- bildning eller fortbildning för att stärka den enskildes förvärvsförmåga, ska ge ekonomiskt stöd till sådan utbildning. Det kan även handla om att ge stöd till utbildning som förlängs till följd av skadan.

Av andra stycket följer att Försvarsmakten också ska ge ekonomiskt stöd till andra åtgärder som främjar den enskildes återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som denne behöver. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

Den enskildes sociala och arbetslivsinriktade rehabilitering kan i vissa fall gynnas av att den allmänna sjukvården kompletteras. Det kan avse sådana åtgärder som inte omfattas av den allmänna vården, t.ex. vissa former av psykosocialt stöd. Försvarsmakten bör ha möjlighet att vid behov bekosta sådana åtgärder som bidrar till att den enskilde kan återgå till arbetslivet tidigare än annars eller får tillgång till hjälpmedel i övrigt.

I de fall besvären lett till ett fysiskt handikapp kan den enskilde vara i behov av hjälpmedel för att kunna leva ett aktivt och självständigt liv eller återgå till att försörja sig själv genom förvärvsarbete. Det kan i dessa fall t.ex. vara fråga om ekonomiskt bidrag till en handikappanpas- sad bostad eller bil. Försvarsmakten bör i dessa fall inte ensam bekosta hjälpmedlen i den mån sådana ska erbjudas på annat sätt, t.ex. genom kommunen. Det kan däremot finnas anledning för Försvarsmakten att lämna stöd för att ytterligare förbättra den skadades situation genom att lämna bistånd så att hjälpmedel av särskild art eller kvalitet kan anskaf- fas.

Försvarsmakten bör i vissa fall kunna ge den enskilde ekonomiskt stöd till utbildning. Ekonomiskt stöd till utbildning bör avvägas med hänsyn till den enskildes kvarstående funktionshinder och andra konsekvenser av besvären. Det kan t.ex. vara frågan om att den skadade erbjuds ekono- miskt stöd för att kunna omskola sig till ett annat yrke. Försvarsmakten ska dock inte ge ekonomiskt stöd till kostnader som normalt ska betalas av andra myndigheter för omskolning eller utbildning.

Försvarsmaktens beslut ska således fattas med beaktande av andra ak- törers ansvar, se 10 §.

10 §

Paragrafen motsvarar 7 § tredje stycket LUF.

Prop. 2009/10:160

216

Av paragrafen följer att Försvarsmakten ska ge stöd enligt 8 § första stycket och ekonomiskt stöd enligt 9 § endast om sådant stöd inte ska tillhandahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och då i den utsträckning som framstår som skälig med hänsyn till besvären samt omständigheterna i övrigt.

Det är således Försäkringskassan och andra ansvariga myndigheter samt eventuell annan arbetsgivare, som i första hand ska fullgöra sina skyldigheter att erbjuda stöd och adekvata rehabiliteringsåtgärder inom skälig tid. Försvarsmaktens skyldighet att stödja den enskilde ska i dessa fall vid behov utgöra ett komplement till de åtgärder som andra aktörer har att vidta. Av bestämmelsen följer att beslut om eventuellt stöd ska fattas med beaktande av besvären som så och omständigheterna i övrigt. Det blir därmed fråga om en prövning i det enskilda fallet. I den skälig- hetsbedömning som ska göras enligt bestämmelsen ligger att Försvars- makten har att beakta om myndighetens stöd framstår som ändamålsen- ligt för att uppnå de syften som anges i 8 och 9 §§ och, om så är fallet, under hur lång tid.

11 §

Paragrafen motsvaras av 9 § första stycket LUF.

Av paragrafen följer att Försvarsmakten ska samarbeta med andra myn- digheter och organisationer.

12 §

Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 10 § LUF och andra stycket motsvarar 9 § andra stycket LUF.

Av första stycket följer att den skadades eventuella arbetsgivare har kvar sitt rehabiliteringsansvar. Försvarsmakten tar inte över detta ansvar. Hänvisningarna till arbetsmiljölagen har justerats mot bakgrund av Lag- rådets yttrande.

Av andra stycket följer att Försvarsmaktens stödåtgärder enligt 8 och 9 §§ ska samordnas med en eventuell annan arbetsgivares åtgärder. I de fall där en annan arbetsgivare finns med i bilden bör Försvarsmaktens åtgärder i de flesta fall kunna inskränkas till enbart en kontakt om vilka åtgärder som vidtagits. En sådan avstämning kan dock förutsätta att den enskilde lämnat sitt samtycke till att sådana uppgifter lämnas. I särskilt svåra fall som kräver omfattande åtgärder och resurser kan det dock finnas skäl för Försvarsmakten att mer aktivt stödja arbetsgivaren och även ta ställning till om annat stöd bör erbjudas.

Arbetsskada

13 §

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 5 § första och andra styckena LUF. I stället för att tala om vid tjänstgöring utomlands och tjänstgöringsplats används dock uttrycken tjänstgöring i internationell militär insats och insatsområde. Några ändringar i sak är inte avsedda.

Av första stycket följer att all tid, från det att den första färden till in- satsområdet påbörjats till det att den sista färden från samma område avslutats, är att betrakta som arbetstid när det prövas om skadan eller

Prop. 2009/10:160

217

sjukdomen uppkommit i arbetet. Vad som avses med insatsområde har behandlats i kommentaren till 1 §.

Av andra stycket följer att skador som inträffar även under fritid kan medföra ersättning enligt bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken. Skyddet omfattar dock endast skador som den enskilde drabbas av under ledighet som tillbringas i annat område än insatsområdet om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl kan föreligga när den enskilde under sin ledighet vistas i ett område där hotbilden är densamma som i insatsområdet. Exempel på en annan så kallad fritids- skada som omfattas av undantaget är när den anställde under ledig tid, vid vistelse i ett angränsande geografiskt område till insatsområdet, ut- sätts för misshandel eller annat våld med anledning av sin tjänstgöring i den internationella militära insatsen.

Tredje stycket innebär att vid prövning av om en skada är en arbetsska- da ska socialförsäkringsbalkens regler om skadebegreppet för det statliga personskadeskyddet tillämpas i stället för reglerna om arbetsskadebe- greppen inom arbetsskadeförsäkringen, om en sådan tillämpning blir förmånligare för den enskilde.

En arbetsskada kan uppstå till följd av såväl olyckshändelse som sjuk- dom eller händelse i verksamheten. Det kan vara fråga om såväl fysiska som psykiska skador.

14 §

Paragrafen motsvarar 5 § 3 st LUF.

15 §

Av paragrafen, som är ny, följer att Försäkringskassan i sin prövning av om den som tjänstgjort i en internationell militär insats ådragit sig en arbetsskada inte ska tillämpa 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken. Där- med är det inte en förutsättning för arbetsskadeprövningen att den som ansöker har gjort en inkomstförlust. Prövningen ska ske på begäran av den enskilde.

Stöd till anhöriga

16 §

Av bestämmelsen, som är ny, följer att Försvarsmakten ska svara för stöd i form av information till anhöriga till anställda som tjänstgör i en inter- nationell militär insats. Med anhörig avses i detta sammanhang en person som har en mycket nära social relation till den anställde som tjänstgör i en internationell militär insats, på motsvarande sätt som gäller enligt LUF. Av bestämmelsen följer att Försvarsmakten har att beakta även anhörigas behov av stöd i sin verksamhet. En viktig aspekt i detta arbete är att anhöriga ges information i olika frågor som har anknytning till insatsen och den närståendes tjänstgöring i denna, t.ex. vid allvarligare händelser i insatsområdet.

Försvarsmakten ska ha en sammanhållen planering för sitt arbete med anhöriga.

Prop. 2009/10:160

218

17 §

Paragrafen motsvarar 11 § LUF, dock med den ändringen att Försvars- makten får lämna skäligt bidrag till kostnader för psykosocialt stöd till anhöriga även i andra situationer än de där den som tjänstgör i en interna- tionell militär insats skadas så att sjukhusvård krävs eller förolyckas, om särskilda skäl finns.

Med anhörig avses i detta sammanhang en person som har en mycket nära social relation till den skadade eller avlidne, eller när särskilda skäl anses föreligga, till den som tjänstgör i en internationell militär insats. Begreppet anhörig har samma innebörd som vid tillämpningen av 11 § LUF.

Beslut om stöd enligt denna paragraf ska alltid föregås av en skälig- hetsprövning i det enskilda fallet. Alla omständigheter av betydelse bör vägas in, t.ex. den anhöriges relation till den skadade, behovet av stöd, skadans art och möjligheten att erhålla professionell hjälp från annat håll.

I första stycket regleras att anhöriga till de anställda som allvarligt ska- dats eller förolyckats har rätt till ersättning för vissa kostnader som upp- kommer till följd av att den anhörige ska möta eller besöka den som skadats så svårt att sjukhusvård krävs eller ta emot den som förolyckats. Ersättning kan betalas ut för resekostnader samt kostnader för uppehälle och tidsspillan. Ersättningen ska bestämmas efter samma grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen. Ingen be- gränsning har angetts för antalet resor som dock ska vara skäligt. Enligt förarbetena till LUF kan ett riktmärke vara en resa per månad.

I andra stycket regleras att Försvarsmakten efter ansökan ska ge skäligt ekonomiskt bidrag till krisstöd eller annat psykosocialt stöd till den anhö- rige i fall där den försvarsmaktsanställde skadats så svårt att sjukhusvård krävs eller förolyckats. Försvarsmakten får även i övrigt ge sådant bi- stånd om det finns särskilda skäl. Så kan t.ex. vara fallet när den anställ- de befinner sig i insatsområdet och den anhörige har akut behov av så- dant stöd med anledning av den anställdes tjänstgöring och detta inte går att få på annat håll. Försvarsmakten bör även i dessa fall kunna ersätta den anhörige för kostnader som uppstått när denne erhållit psykosocialt stöd av annan vårdgivare. Det bidrag som Försvarsmakten betalar ut ska vara skäligt. I skälighetsbedömningen ska beaktas att det i första hand är andra myndigheter eller vårdgivare, t.ex. den allmänna hälso- och sjuk- vården, som ska svara för kostnaderna. Ekonomiskt stöd i sådana här fall, särskilt när rekvisitet särskilda skäl används, bör endast ges i undantags- fall.

I vissa fall kan det finnas ett behov av att någon anhörig till den skada- de medverkar vid rehabiliteringen. Av tredje stycket följer att Försvars- makten i dessa fall ska ge skälig ersättning för de kostnader som med- verkan i rehabiliteringen medför för den anhörige. I vilka fall en anhörig bör medverka i rehabiliteringen bör bestämmas utifrån den skadades behov och det bör stå klart att en sådan medverkan främjar rehabiliter- ingen. Sådana kostnader kan vara ökade boendekostnader, kostnader för resor och kostnader för barntillsyn. Ersättning för förlorad arbetsinkomst eller ersättning för utfört arbete räknas inte hit. Ersättningen ska endast betalas ut så länge det står klart att den anhöriges medverkan är av sär- skild betydelse för den skadades rehabilitering.

Prop. 2009/10:160

219

Överklagande

Prop. 2009/10:160

18 §

Paragrafens första och andra stycke motsvarar i allt väsentligt 12 § LUF. Uppräkningen är uttömmande.

I tredje stycket, som är nytt, finns en upplysning om att beslut som För- säkringskassan fattar efter tillämpning av 13, 14 eller 15 § får ändras, omprövas eller överklagas i den ordning som föreskrivs i 113 kap. social- försäkringsbalken. Stycket har tillkommit på Lagrådets inrådan.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna ska tillämpas även på tidigare anställda i ut- landsstyrkan som skadats efter utgången av år 1992. Ersättning för kost- nader enligt 17 § andra stycket som uppkommit av annan anledning än den närståendes dödsfall eller skada som medfört sjukhusvård lämnas dock endast om kostnaderna uppkommit efter lagens ikraftträdande. Vidare ska tillämpliga bestämmelser i LUF även fortsättningsvis tilläm- pas i fråga om Polisens utlandsstyrka.

6.4Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

Ändringen är en följd av att begreppet utlandsstyrkan tas bort (se bl.a. avsnitt 5.4). Ändringen innebär att begränsningen till högst tretusen per- soner ur Försvarsmaktens utlandsstyrka samtidigt i väpnad tjänst ersätts med uttryckssättet att högst tretusen personer anställda i Försvarsmakten samtidigt får tjänstgöra i väpnad tjänst utomlands i internationella militä- ra insatser. Någon förändring i sak är inte avsedd.

6.5Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Ändringarna innebär att skrivningarna om någon som är anställd i För- svarsmaktens utlandsstyrka byts ut mot någon som är anställd i För- svarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats. Avsikten är att bestämmelserna ska träffa samtliga anställda i Försvarsmakten som tjänstgör utom riket i en internationell militär insats.

6.6Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Ändringen innebär att hänvisningen till LUF ersätts med en hänvisning till motsvarande bestämmelse i lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser.

220

6.7	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om	Prop. 2009/10:160
	allmän försäkring

3 kap. 5 §

En ny sjunde punkt införs i tredje stycket. Härigenom ges rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten ett skydd mot en sänkning av sin sjukpenninggrundande inkomst.

Ett tillägg görs även i paragrafens sjunde stycke. Sjunde stycket regle- rar den så kallade värnplikts-SGI:n, detta genom en hänvisning till para- grafens fjärde stycke. Värnplikts-SGI:n innebär att totalförsvarspliktiga som genomgår grundutbildning längre än 60 dagar, vid sjukdom under tjänstgöringstiden kan få sjukpenning beräknad på inkomster som han eller hon har haft vid sidan av tjänstgöringen. Sjukpenning under tjänst- göringstiden utgår då endast enligt denna särskilt fastställda SGI och endast dagar när den totalförsvarspliktige skulle ha förvärvsarbetat. Ge- nom det föreslagna tillägget görs dessa bestämmelser tillämpliga även på rekryter som frivilligt genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten. Liksom för totalförsvarspliktiga utges sjukpenning endast för dagar då den enskilde skulle ha förvärvsarbetat.

Rekryt är den som genomgår sådan militär utbildning inom Försvars- makten på frivillig grund som ska träda i stället för grundutbildning en- ligt lagen om totalförsvarsplikt. Den som genomgår grundläggande offi- cersutbildning inom Försvarsmakten omfattas inte.

Grundutbildning som är längre än 60 dagar syftar både på grundutbild- ning enligt lagen om totalförsvarsplikt och på den militära utbildning inom Försvarsmakten, på frivillig grund, som ska träda i stället för grundutbildningen enligt lagen om totalförsvarsplikt.

3 kap. 5 d §

Bestämmelsen hänvisar till bl.a. 5 § tredje stycket 1–6. Ändringen inne- bär att den nya punkten 7 i 5 § läggs till så att bestämmelsen omfattar även rekryterna.

6.8	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:263) om
	statligt personskadeskydd
1 §
Paragrafen ändras genom att den som frivilligt genomgår militär utbild-
ning inom Försvarsmakten en s.k. rekryt, nämns som en kategori i första
punkten. Genom detta görs lagen tillämplig på dessa rekryter.
Rekryt är den som genomgår sådan militär utbildning inom Försvars-
makten på frivillig grund som ska träda i stället för grundutbildning en-
ligt lagen om totalförsvarsplikt. Den som genomgår grundläggande offi-
cersutbildning inom Försvarsmakten omfattas inte.
De särregler som enligt 12, 13 och 13 a §§ lagen om statligt person-
skadeskydd gäller för totalförsvarspliktiga, kommer även att gälla för
rekryter. Rekryterna omfattas av bestämmelsen endast under den tid som
de genomgår utbildning. Skyddstiden kommer, enligt 4 §, att löpa från
det att rekryten inleder första resan till utbildningen till dess att sista
resan från utbildningen avslutas.		221

Som en följd av att lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att Prop. 2009/10:160 fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning upphör

utgår hänvisningen till den lagen.

12 §

Ändringar görs i paragrafens första och andra stycke.

Ändringen i första stycket innebär att s.k. rekryter (se 1 §) kommer att omfattas av de bestämmelser om garantibelopp som enligt paragrafen gäller vid beräkning av sjukpenningunderlag för totalförsvarspliktiga som har skadas under utbildningen. Ändringen i andra stycket medför på motsvarande sätt att rekryter omfattas av de garantibelopp som enligt paragrafen gäller vid beräkning av livränteunderlag för totalförsvarsplik- tiga som har skadats under utbildningen.

Militär utbildning inom Försvarsmakten avser såväl grund- eller repeti- tionsutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt som sådan militär ut- bildning inom Försvarsmakten, på frivillig grund, som är tänkt att träda i stället för utbildningen enligt lagen om totalförsvarsplikt.

13 §

Ändringen innebär att s.k. rekryter (se 1 §) har rätt till särskild sjukpen- ning i samma utsträckning som totalförsvarspliktiga som fullgör längre grundutbildning än 60 dagar.

Militär utbildning inom Försvarsmakten avser både grund- eller repeti- tionsutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt och sådan militär ut- bildning inom Försvarsmakten, på frivillig grund, som är tänkt att träda i stället för utbildningen enligt lagen om totalförsvarsplikt.

13 a §

Ändringen innebär att en s.k. rekryt (se 1 §) omfattas av bestämmelsen. Militär utbildning inom Försvarsmakten avser både grund- eller repeti- tionsutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt och sådan militär ut- bildning inom Försvarsmakten, på frivillig grund, som är tänkt att träda i stället för utbildningen enligt lagen om totalförsvarsplikt.

6.9Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Ändringarna motsvarar de ändringar som redogjorts för ovan i lagen om allmän försäkring samt lagen om statligt personskadeskydd, se 6.7 och 6.8.

Militär utbildning inom Försvarsmakten avser, i förekommande fall, både grund- eller repetitionsutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt och sådan militär utbildning inom Försvarsmakten, på frivillig grund, som är tänkt att träda i stället för utbildningen enligt lagen om totalför- svarsplikt.

222

6.10	Förslag till lag om ändring i lagen (2010:111) om	Prop. 2009/10:160
	införande av socialförsäkringsbalken

Övergångsbestämmelsen ska ge skydd till den som inställt sig till antag- ningsprövning enligt lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn- plikt eller civilplikt med längre grundutbildning.

6.11Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada

1 §

Ändringen innebär att den som frivilligt genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten, en s.k. rekryt, läggs till som personalkategori i paragrafens andra stycke. Detta innebär att en rekryt kan ha rätt till er- sättning för skada som han eller hon ådrar sig under ledighet eller annan fritid och vid vistelse utanför förläggningsplats eller annan plats där verksamheten bedrivs.

6.12Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

17 §

En ny fjärde punkt införs i paragrafen. Tid som rekryt under militär ut- bildning inom Försvarsmakten ska inte räknas med när ramtid enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring bestäms.

6.13 Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567)

2 kap. 15 §
Genom ändringen i första stycket ges den som söker till eller genomgår
annan motsvarande militär utbildning inom Försvarsmakten skydd mot
diskriminering. Med uttrycket ”annan motsvarande militär utbildning
inom Försvarsmakten” i första stycket 2 avses sådan militär utbildning,
på frivillig grund, som är tänkt att träda i stället för utbildningen enligt
lagen om totalförsvarsplikt. Ändringen omfattar således inte annan ut-
bildningsverksamhet som bedrivs av Försvarsmakten eller som För-
svarsmakten beställer av Försvarshögskolan. Här är i stället det diskrimi-
neringsförbud som gäller för utbildningsanordnare tillämpligt (se prop.
2007/08:95 s. 277).	223
	223

Eftersom mönstrings- och tjänstgöringsskyldighet ska omfatta både Prop. 2009/10:160 kvinnor och män och lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värn-

plikt eller civilplikt med längre grundutbildning upphör att gälla är tredje styckets första och andra punkter ändrade.

2 kap. 16 §

Ändringen innebär att ansvariga myndigheter och organisationer är skyl- diga att utreda och vidta åtgärder även beträffande den som sökt till eller genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten och som anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med sådan verksamhet som avses i 15 § i denna lag.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag

6.14Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning

Upphävandet är en följd av att skyldigheten att fullgöra värnplikt enligt lagen om totalförsvarsplikt omfattar både kvinnor och män.

6.15Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

1 §

Ändringen i punkten 2 innebär att även dem som genomgår militär ut- bildning på frivillig grund inom Försvarsmakten omfattas av lagen. Det saknar betydelse i vilket syfte de genomgår utbildningen.

6.16Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

1 §

Ändringen är en följd av att lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten upphävs och ersätts med lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Ändringen, som kommente- ras närmare i avsnitt 5.18, innebär att skrivningarna om dem som tjänst- gör utomlands i Försvarsmaktens utlandsstyrka byts ut mot dem som är anställda i Försvarsmakten och tjänstgör utomlands i en internationell militär insats. Avsikten är att bestämmelsen ska träffa samtliga anställda i Försvarsmakten som tjänstgör utomlands i en internationell militär insats.

224

6.17 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om Prop. 2009/10:160 skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom total-

försvaret m.m.

Rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten läggs till som en av de personalkategorier som omfattas av lagen. Detta innebär att bestämmelserna i 9 kap. lagen om totalförsvarsplikt är tillämpliga även på rekryter.

6.18Förslag till lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom total- försvaret m.m.

Ändringen är en följd av att lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten upphävs och ersätts med lagen om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser. Ändringen, som kommente- ras närmare i avsnitt 5.18, innebär att skrivningarna om tjänstgöring i Försvarsmaktens utlandsstyrka byts ut mot tjänstgöring i Försvarsmakten i en internationell militär insats. Avsikten är att bestämmelsen ska träffa samtliga anställda i Försvarsmakten som tjänstgör i en internationell militär insats.

6.19Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

8 kap. 20 §

Tillägget innebär att bestämmelsen även ska gälla rekryter som genom- går militär utbildning inom Försvarsmakten.

11 kap. 25 §

Tillägget i första stycket innebär att skattefriheten för ersättningar och förmåner till totalförsvarspliktiga också ska gälla rekryter som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten.

Ändringen i andra stycket innebär att de skatteregler för familjebidrag som gäller för totalförsvarspliktiga också ska gälla för rekryter.

225

***

Sammanfattning av betänkandet Totalförsvarsplikten i framtiden (SOU 2008:98)

Delbetänkandet behandlar de principfrågor som kommittén enligt direk- tiven ska ta ställning till. Betänkandet innefattar en analys av dagens system med totalförsvarsplikt, förslag angående tjänstgöringspliktens framtida utformning och tillämpning samt förslag till utformning av system för rekrytering och utbildning av soldater på frivillig väg. Kom- mittén avser i sitt huvudbetänkande att återkomma till frågan om någon form av mönstringsplikt bör tillämpas även när rekrytering och utbild- ning av soldater sker på frivillig väg. I huvudbetänkandet kommer kom- mittén även att återkomma med fördjupade analyser och mer preciserade förslag i flera av de frågor som berörs i delbetänkandet.

Bakgrund

Totalförsvarsplikten omfattar värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Värnplikt och civilplikt innefattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Tidigare reglerades värn- plikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt genom skilda lagar. Sedan 1995 omfattas emellertid alla tre formerna av plikt av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Genom lagen om totalförsvarsplikt åläggs den enskilde att medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållanden, att tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter samt att iaktta de föreskrifter i övrigt som med- delas i lagen om totalförsvarsplikt. För att medverka till föreskriven ut- redning om sina personliga förhållanden är svenska män skyldiga att genomgå mönstring. Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att först ha skrivits in för det.

Den allmänna värnplikten infördes 1901. Sedan dess har systemet ge- nomgått ett stort antal genomgripande förändringar. Värnpliktens syfte har emellertid hela tiden varit det samma; att säkerställa Försvarsmaktens tillgång på personal. Med värnplikten som grund har personer kunnat tas ut till grund- och repetitionsutbildning för att sedan krigsplaceras och vid behov kunna kallas in till beredskaps- eller krigstjänstgöring. Enligt den i dag gällande lagen om totalförsvarsplikt är alla svenska män värnpliktiga från det år de fyller 19 år till det år de fyller 47 år. För att skrivas in till värnplikt måste en person först ha mönstrat eller genomgått frivillig antagningsprövning.

Under 1930-talet tillkom civilplikt som ett komplement till värnplikten. Civilpliktens syfte har varit att säkerställa tillgången på personal inom det civila försvaret. Till sin utformning motsvarar civilplikt värnplikt genom att den möjliggör att totalförsvarspliktiga grundutbildas och krigsplaceras i fredstid för att därefter vid behov kunna kallas in till krigs- eller beredskapstjänstgöring. Enligt lagen om totalförsvarsplikt görs skillnad på civilplikt med grundutbildning som är längre respektive kortare än 60 dagar. För att skrivas in till civilplikt med längre grundut- bildning än 60 dagar krävs att personen har genomgått mönstring eller särskild antagningsprövning. Inskrivning till civilplikt med kortare

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

227

grundutbildning än 60 dagar kan göras även efter annan form av utred- ning.

Den allmänna tjänsteplikten skiljer sig från värnplikt och civilplikt ge- nom att den bara är tillämplig vid höjd beredskap. Någon grundutbild- ning sker inte heller inom ramen för allmän tjänsteplikt.

Den omfattande grundutbildningen av värnpliktig och civilpliktig per- sonal har förutsatt ett väl utbyggt mönstrings- och registerförfarande. Dessa verksamheter säkerställs i dag av Totalförsvarets pliktverk (hädan- efter Pliktverket). Alla svenska män är skyldiga att vid Pliktverket ge- nomgå mönstring för att deras förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt ska kunna bedömas. Mönstringen föregås sedan 2007 av en webbaserad lämplighetsundersökning som skickas ut till samtliga svens- ka ungdomar det år de fyller 17. För kvinnor finns det ingen skyldighet att svara på frågorna i lämplighetsundersökningen. Baserat på svaren i lämplighetsundersökningen kallar därefter Pliktverket de mest lämpade männen till mönstring. Antalet personer som under ett år skrivs in till värnplikt eller civilplikt bestäms mot bakgrund av de personalbehov som de bemanningsansvariga myndigheterna har anmält till Pliktverket. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska det antal personer skrivas in till värnplikt och civilplikt som i krig behövs i Försvarsmakten och i det civila försvaret samt för Försvarsmaktens fredstida beredskap. I dag förekommer ingen inskrivning till civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar.

Kvinnor kan ansöka om att få genomgå särskild antagningsprövning vilken till förfarandet motsvarar mönstring. Efter att ha genomgått sär- skild antagningsprövning kan kvinnor, om de samtycker till det, skrivas in till värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar.

Sedan lagen om totalförsvarsplikt tillkom 1995 har tillämpningen av den samma genomgått flera förändringar. Antalet personer som skrivs in till värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning har sjunkit från 32 547 under 1996 till 4 834 under 2007.TPF1FPT Utbildning av civilplik- tiga med lång grundutbildning har under 2008 upphört helt. Vidare har andelen män som kallas till mönstring genomgått en kraftig minskning under 2007-2008. Anledningen är den webbaserade lämplighetsunder- sökningen som i dag föregår kallelse till mönstring. Denna har gjort att endast 16 803 män behövde kallas till mönstring 2007 jämfört med 41 720 under föregående år. Även antalet personer som lagförs för brott mot totalförsvarsplikten har minskat, från 156 personer under 2004 till 88 under 2008.

Försvarets behov av personal

Målen för den svenska försvarspolitiken är enligt 2004 års försvarsbeslut att bidra till att hantera och förebygga kriser i vår omvärld, att hävda vår territoriella integritet, att försvara Sverige mot väpnat angrepp och att värna civilbefolkningen samt att säkerställa de viktigaste samhällsfunk- tionerna vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld.

Försvarsmakten utgör ett centralt instrument i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Genom sin förmåga till väpnad strid skiljer sig Försvarsmakten från andra myndigheter. Sedan kalla krigets slut har

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

228

Försvarsmakten genomgått omfattande förändringar. Detta arbete pågår fortfarande. Det gamla invasionsförsvaret har ersatts av ett insatsförsvar. Internationella insatser har blivit en huvuduppgift för Försvarsmakten.

För att kunna genomföra sin verksamhet är Försvarsmakten beroende av kompetent personal. Detta gäller för samtliga delar av Försvarsmak- ten.

Insatsorganisationen svarar för Försvarsmaktens operativa verksamhet och består av insatsförband samt övriga förband. Insatsförband och övri- ga förband benämns krigsförband och bemannas av krigsplacerade värn- pliktiga samt av yrkes- och reservofficerare. För internationella insatser har Försvarsmakten en utlandsstyrka bestående av för verksamheten särskilt uppsatta förband. Inom Försvarsmakten finns också beredskaps- förband som kan vara anmälda till internationella styrkeregister. Utlands- styrkan och beredskapsförbanden innehåller inga värnpliktiga som har krigsplacerats i förbanden, utan bemannas av soldater som har rekryterats på frivillig väg. Till dessa förband rekryteras även civila med specialist- kunskaper.

I Försvarsmakten ingår även de nationella skyddsstyrkorna som bland annat svarar för ytövervakning och skydd av infrastruktur. De utgörs i huvudsak av hemvärnsförband. Hemvärnet, som är en del av Försvars- makten, bemannas av frivilliga hemvärnsmän samt av avtalspersonal från de frivilliga försvarsorganisationerna. För tjänstgöring som hemvärns- man krävs genomförd militär grundutbildning om minst 85 dagar. Den viktigaste rekryteringsbasen för hemvärnet utgörs därför av värnpliktiga som har fullgjort grundutbildning. I dag förekommer även viss direktut- bildning av personal till hemvärnet.

Analys av dagens system

Totalförsvarsplikten, såsom den tillämpas i dag, räcker väl till för att förse krigsförbanden med personal. Genom att antalet förband under senare år har minskat kraftigt kan personalen i krigsförbanden också omsättas relativt fort. Sett till Försvarsmaktens samtliga uppgifter och till dess sammanlagda behov av personal uppvisar emellertid dagens system ett antal brister. Förband som bemannas av krigsplacerade värnpliktiga kan inte användas fullt ut med mindre än att personalen kallas in till beredskaps- eller krigstjänstgöring. Förbandens omedelbara tillgänglig- het är därför låg. Krigsplacerade värnpliktiga kan inte heller med total- försvarsplikten som grund användas i Försvarsmaktens internationella verksamhet. Detta har lett till att två parallella förbandsstrukturer har utvecklats inom Försvarsmakten. Värnpliktiga tas ut, utbildas och sam- övas för att krigsplaceras i krigsförband. Förbanden i utlandsstyrkan och Försvarsmaktens beredskapsförband består däremot av soldater som har rekryteras på frivillig väg. De värnpliktiga som efter genomförd grundut- bildning gör internationell tjänst har därför först samövats i ett krigsför- band och sedan i ett förband för internationella insatser.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

229

dens verksamhet måste göras med detta som utgångspunkt. De två olika förbandsstrukturerna måste i realiteten också ofta dela på materiel och utbildningsresurser. Detta resulterar i stora belastningar för utbildnings- organisationen. Vid vissa förband måste resurser tas från värnpliktsut- bildningen för att den internationella verksamhetens behov ska kunna tillgodoses. Detta leder inte bara till bristande övning för krigsförbanden utan även till negativa attityder bland de värnpliktiga som drabbas. Till ovan nämnda svårigheter kommer det allmänna problemet med att ha samma person placerad i två olika förband. Används det ena förbandet kan personen ifråga samtidigt inte verka i det andra.

Dagens system lider också av problem med allt för långa ledtider. Värnpliktiga skrivs i dag av Pliktverket in till relativt specificerade be- fattningar inom Försvarsmakten. Det går mellan 6–24 månader mellan inskrivning och påbörjad grundutbildning. Under denna tid kan För- svarsmaktens personalbehov ha förändrats. Den befattning som soldaten rycker in till måste då ändras vilket försvårar utbildningsplaneringen och leder till missnöje bland de värnpliktiga som drabbas.

Värnpliktiga som har fullgjort grundutbildning utgör den huvudsakliga rekryteringsbasen för Försvarsmaktens internationella verksamhet, för officersyrket och för hemvärnet. Antalet värnpliktiga måste därför vara stort nog för att kunna utgöra en tillräcklig rekryteringsbas till dessa verksamheter. De värnpliktiga som genomgår grundutbildning måste också i tillräcklig utsträckning välja att fortsätta inom Försvarsmakten.

Antalet värnpliktiga som tas ut till grundutbildning är i dag relativt li- tet. Hur många som tas ut är knutet till krigsförbandens behov och kan inte styras mot bakgrund av personalbehovet inom hela Försvarsmakten. Antalet värnpliktiga som fullgör grundutbildning kan därför fortsätta att sjunka även om ambitionen vad gäller exempelvis internationella insatser skulle öka.

Viljan bland dagens värnpliktiga att fortsätta inom Försvarsmakten är efter avslutad grundutbildning relativt låg. Till detta finns antagligen flera anledningar. Den enskildes inställning till tjänstgöring ges i dagens system inte fullt genomslag, trots att Pliktverket i dag, enligt kommitténs bedömning, låter den enskildes inställning få så stort genomslag som är möjligt inom ramen för dagens lagstiftning. Den relativt långa tiden mel- lan inskrivning och grundutbildningens början gör också att ett antal personer hinner ändra inställning till engagemang inom Försvarsmakten. Vidare påverkar utbildningens kvalité den enskildes syn på Försvarsmak- ten som arbetsgivare och även viljan till fortsatt engagemang. Ändrade befattningar, långa ledtider och brister i utbildningen till följd av en överbelastad utbildningsorganisation är här viktiga påverkansfaktorer. Vissa grupper av värnpliktiga, särskilt bevakningsvärnpliktiga, har också på grund av brister i grundutbildningen visat sig vara speciellt svåra att rekrytera till fortsatt engagemang inom Försvarsmakten.

Kommittén kan vidare konstatera att dagens system inte klarar av att rekrytera ett tillräckligt antal kvinnor till Försvarsmakten. Riksdagen och regeringen har vid flera tillfällen framhållit vikten av att andelen kvinnor inom Försvarsmakten ökar. Detta gäller värnpliktiga, officerare, andelen kvinnor i utlandsstyrkan och i hemvärnet. Av de cirka 5 250 personer som under 2007 skrevs in till värnplikt eller civilplikt med längre grund- utbildning än 60 dagar var ungefär 400 kvinnor. Andelen yrkesofficerare

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

230

som är kvinnor är ungefär 4,5 procent. Av hemvärnets personal är 15 procent kvinnor. Andelen kvinnor i utlandsstyrkan och i beredskapsför- banden är alltjämt låg.

Det finns antagligen flera skäl till att Försvarsmakten inte lyckas rekry- tera fler kvinnor. Det främsta skälet är dock enligt kommittén att dagens system gör skillnad mellan män och kvinnor. Så länge denna skillnad består är det svårt att fullt ut uppnå de målsättningar som finns om ett ökat antal kvinnor i Försvarsmakten. Eftersom värnpliktiga som har fullgjort grundutbildning utgör den främsta rekryteringsbasen till offi- cersyrket, för hemvärnet och för personalen i utlandsstyrkan och bered- skapsförbanden får den låga andelen kvinnor som fullgör värnplikt även effekter i dessa delar av organisationen. Dagens system lyckas inte heller ta till vara på intresset hos de kvinnor som vill fullgöra värnplikt. Av de drygt 1 500 kvinnor som 2007 ansökte om särskild antagningsprövning, var det bara 365 som slutligen ryckte in till grundutbildning.

En förändrad totalförsvarsplikt

Av de analyser som har gjorts, drar kommittén slutsatsen att totalför- svarsplikten såsom den är utformad och tillämpas i dag, riskerar att visa sig otillräcklig som rekryteringsbas till hemvärn, officersyrket och till Försvarsmaktens internationella verksamhet. Systemet dras även med inneboende effektivitetsbrister och förekomsten av två separata förbands- system hämmar personalplaneringen. Kommittén anser också att det kan ifrågasättas om det är rimligt att under hot om straffansvar kalla in unga människor till tjänstgöring när det nationella försvarets behov av soldater är så pass begränsat.

Kommittén föreslår därför att Försvarsmaktens soldatförsörjning – så länge försvarsberedskapen tillåter det – görs oberoende av bestämmel- serna om tjänstgöringsplikt i lagen om totalförsvarsplikt.

Tjänstgöringsplikten är ett viktigt instrument för att i tider av krig eller krigsfara kunna säkra Sveriges självständighet som stat. Kommittén föreslår därför inte att tjänstgöringsplikten på något sätt ska avskaffas, utan endast att den inte ska tillämpas när behov saknas.

Om försvarsberedskapen skulle kräva det måste bestämmelserna om tjänstgöringsplikt åter kunna börja tillämpas. Hur personalbehovet i en sådan situation kan se ut går inte att förutse. Att kön skulle vara en avgö- rande faktor är emellertid enligt kommittén en helt orealistisk tanke. Kommittén föreslår därför att tjänstgöringsplikten när den tillämpas bör utökas till att även gälla kvinnor. Syftet är att i en sådan situation ge de bemanningsansvariga myndigheterna största möjliga handlingsfrihet. En könsneutral tjänstgöringsplikt kräver att även mönstringsplikten, i sam- band med att bestämmelserna om tjänstgöringsplikt tillämpas, görs köns- neutral.

Frågan om någon form av mönstringsplikt bör kvarstå även när be- stämmelserna om tjänstgöringsplikt inte tillämpas, och rekrytering och utbildning av soldater sker på frivillig grund, avser kommittén att åter- komma till i sitt huvudbetänkande.

För att bestämmelserna om tjänstgöringsplikt snabbt ska kunna börja tillämpas krävs ändamålsenliga registersystem. I huvudbetänkandet

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

231

kommer kommittén att överväga hur detta ska säkerställas. Kommittén kommer i denna fråga att samverka med Försvarsmakten, Pliktverket, Krisberedskapsmyndigheten och Statens räddningsverk samt övriga berörda myndigheter.

En frivillig militär grundutbildning

Kommitténs förslag innebär att bestämmelserna om tjänstgöringsplikt inte ska tillämpas så länge försvarsberedskapen inte kräver det. Rekryte- ring och utbildning av sådan personal som i dag tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt ska i stället ske på frivillig grund. Kommittén ska enligt direktiven överväga hur en sådan utbildning bör vara utformad, bland annat vad gäller ersättning och andra förmåner, disciplinansvar samt möjligheter att avbryta tjänstgöringen.

Kommittén föreslår att en ny försvarsmaktsgemensam och kvalitets- säkrad frivillig grundutbildning på cirka tre månader införs i Försvars- maktens regi. Utbildningen bör motsvara de moment som i dag innefattas i Försvarsmaktsgemensamma krav på förmåga hos soldater och sjömän (FSS). I FSS anges krav på minsta gemensamma förmåga som soldater och sjömän ska uppnå efter genomförd grundutbildning. Detta inrymmer bland annat stridskunskaper, första hjälpen och annan sjukvårdsverksam- het samt kunskaper i folkrätt, svensk lag och i Försvarsmaktens bestäm- melser. Utbildningen bör i princip vara öppen för alla svenska medborga- re över 18 år och ska föregås av tester och kontroller avseende lämplig- het.

Genom att utbildningen av soldater görs oberoende av bestämmelserna om tjänstgöringsplikt kan den enskildes vilja till tjänstgöring ges större genomslag. Det blir upp till Försvarsmakten och den enskilde att be- stämma hur ett fortsatt engagemang efter genomförd grundutbildning bör se ut. Den frivilliga grundutbildningen bör möjliggöra för den enskilde att fortsätta utbilda sig till anställd eller kontrakterad soldat, engagera sig inom hemvärnet eller utbilda sig till yrkes- eller reservofficer.

Om den enskilde efter avslutad frivillig grundutbildning vill fortsätta som soldat eller sjöman skriver han eller hon avtal med Försvarsmakten och befattnings- och förbandsutbildningen sker sedan inom det förband som personen ska tjänstgöra vid. Detta ger Försvarsmakten stor hand- lingsfrihet i utformningen av anställningsvillkor och vidareutbildning.

En frivillig grundutbildning på cirka tre månader ger såväl den enskil- de som Försvarsmakten tid att avgöra vilken tjänst personen passar för. En person behöver inte långt i förväg tas ut till en viss befattning. Typ av befattning och fortsatt utbildning kan i stället bestämmas utifrån För- svarsmaktens behov vid tillfället och utifrån den enskildes önskemål och kvalifikationer. En person kan naturligtvis redan före den frivilliga grundutbildningen ha önskemål om vilken tjänst hon eller han vill ha. Försvarsmaktens verksamhet, som ytterst syftar till att kunna utöva väp- nad strid, kräver emellertid särskilda egenskaper hos den enskilde. Alla passar inte till samtliga tjänster och vissa personer passar överhuvudtaget inte in i Försvarsmaktens verksamhet. Slutgiltigt ställningstagande till om och på vilket sätt en person ska fortsätta inom Försvarsmakten bör därför göras först i slutet av den frivilliga grundutbildningen. Kommittén

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

232

anser därför också att den enskilde under den frivilliga grundutbildningen måste garanteras ett skydd för sin civila anställning.

Vilka förmåner och villkor i övrigt som bör gälla under en frivillig mi- litär grundutbildningen avser kommittén att återkomma till i sitt huvud- betänkande. En viktig fråga är vilken arbetsrättslig status den enskilde ska ha under utbildningen. Andra viktiga aspekter att ta ställning till är vilka disciplinbestämmelser som bör gälla under utbildningen, hur medinflytandet ska säkerställas och vilka möjligheter som ska finnas att avbryta utbildningen.

Kommittén ska enligt direktiven lämna förslag till hur rekryterings- verksamheten bör vara utformad i framtiden. Till denna fråga avser kommittén att återkomma i sitt huvudbetänkande. Kommittén vill dock redan i delbetänkandet peka på ett antal viktiga faktorer vad gäller rekry- teringsverksamheten.

I sitt arbete har kommittén kunnat konstatera att den samlade kunska- pen inom Försvarsmakten och Pliktverket vad gäller personalfrågor är stor. Rekryteringsverksamheten är emellertid allt för splittrad för att fullt ut kunna stödja ett sådant system som kommittén föreslår. Kunskaperna inom rekryteringsområdet bör därför i framtiden koncentreras på ett tydligare sätt.

Försvarsmaktens möjlighet att rekrytera personal till sin verksamhet är avhängig ett antal faktorer. Undersökningar visar på att svenska folkets bild av Försvarsmaktens verksamhet överlag är positiv. Intresset för att tjänstgöra inom Försvarsmakten är bland unga människor också relativt stort. Försvarsmaktens förmåga att fånga upp detta intresse är avgörande för möjligheterna att rekrytera personal. För att långsiktigt klara detta måste Försvarsmakten uppfattas som en seriös arbetsgivare som erbjuder stora möjligheter att utvecklas inom verksamheten. Engagemang inom Försvarsmakten måste vara öppen för alla samhällsgrupper. Det är viktigt att civil kompetens tas till vara och att Försvarsmakten uppfattas som en intressant arbetsgivare av folk ur olika åldersgrupper. Kvinnor måste ses som en lika naturlig rekryteringsgrupp som män.

Ett system som tar sin grund i frivillighet gör det möjligt för Försvars- makten att rikta rekryteringsverksamhet mot större grupper än i dag sam- tidigt som mer riktade åtgärder kan göras mot bristkategorier. De frivilli- ga försvarsorganisationerna kommer även i framtiden att utgöra naturlig del i rekryteringsverksamheten.

Utbildningens och tjänstgöringens kvalité är exempel på väsentliga fak- torer för att Försvarsmakten ska lyckas i sitt rekryteringsarbete. De som har genomgått en bra utbildning och som har erfarenheter av Försvars- makten som en bra arbetsgivare förmedlar sina intryck till andra. Det omvända stämmer också. Stora marknadsföringsinsatser kan omintetgö- ras om de grundläggande utbildningsdelarna inte motsvarar förväntning- arna hos den enskilde eller inte håller hög kvalitet. I dag upplevs grund- utbildningen av många värnpliktiga som bristfällig. Kommitténs förslag gör det möjligt att råda bot på flera av de problem som är orsaker till denna uppfattning. Behovet av att samöva personal i två olika förbands- strukturer skulle försvinna, ledtiderna skulle kortas och utbildningsverk- samheten skulle kunna optimeras för att säkerställa att all personal på samtliga nivåer fick ändamålsenlig utbildning.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 1

233

Sammanfattning av betänkandet Totalförsvarsplikt och frivillighet (SOU 2009:63)

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

Kommitténs uppdrag

Kommittén har haft till uppdrag att överväga vilka författningsändringar och övriga åtgärder som är nödvändiga för att möjliggöra frivillig rekry- tering och utbildning av sådan personal som i dag tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Kommittén ska även ta ställning till under vilka förhållanden frivillig rekrytering och utbildning bör tilläm- pas. I direktiven framhålls att det är det militära och civila försvarets uppgifter under höjd beredskap som ytterst ska vara avgörande för per- sonalförsörjningens och lagstiftningens utformning. En allmän totalför- svarsplikt i någon form bör därför finnas kvar även i framtiden. Kommit- tén ska ta ställning till under vilka omständigheter pliktsystemet ska tas i anspråk.

Kommittén ska vidare överväga om skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med lång grundutbildning även bör omfatta kvinnor. I uppdraget har även ingått att ta ställning till hur ett nytt soldatförsörj- ningssystem bör införas i enlighet med målsättningen att reformeringen av soldatförsörjningen tar sin början den 1 juli 2010. Särskilda förslag ska lämnas för vad som bör gälla för enskilda som direkt berörs av re- formen under tiden inför och vid införandet. Konsekvenserna för För- svarsmaktens förmåga inför, under och närmast efter införandet ska bely- sas.

Regeringen fattade beslut om de första direktiven till kommittén den 6 december 2007. Därefter har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv den 29 januari och den 23 april 2009. Kommittén har tagit namnet Utred- ningen om totalförsvarsplikten.

Kommittén har bestått av en ordförande och ledamöter från samtliga riksdagspartier, sakkunniga och experter. Kommittén har i sitt arbete biträtts av ett sekretariat. I arbetsgrupper bestående av representanter för myndigheter och intresseorganisationer har sekretariatet berett specifika sakfrågor. I flera frågor har samverkan även skett med berörda enheter vid Försvarsmakten samt från andra myndigheter. Studiebesök har ge- nomförts i Danmark och Nederländerna i syfte att studera de militära personalförsörjningssystemen i respektive stater. Ett flertal studiebesök har genomförts vid Försvarsmaktens utbildningsplattformar. Under arbe- tets gång har två externa konsulter bistått med stöd i kommitténs arbete.

Bakgrund

plikt.

235

Genom lagen om totalförsvarsplikt åläggs den enskilde att medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållanden, att tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter samt att iaktta de föreskrifter i övrigt som med- delas i lagen om totalförsvarsplikt. För att medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållanden är svenska män skyldiga att genomgå mönstring. Ingen är skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt utan att först ha skrivits in för det.

Den allmänna värnplikten infördes 1901. Sedan dess har systemet ge- nomgått ett stort antal genomgripande förändringar. Värnpliktens syfte har emellertid hela tiden varit det samma: att säkerställa Försvarsmaktens tillgång på personal. Med värnplikten som grund har personer kunnat tas ut till grund- och repetitionsutbildning för att sedan krigsplaceras och vid behov kunna kallas in till beredskaps- eller krigstjänstgöring. Enligt den i dag gällande lagen om totalförsvarsplikt är alla svenska män värnpliktiga från det år de fyller 19 år till det år de fyller 47 år. Kvinnor kan ansöka om att få fullgöra värnplikt. För att skrivas in för värnplikt måste en man först ha mönstrat och en kvinna först ha genomgått frivillig antagnings- prövning.

Under 1930-talet tillkom civilplikt som ett komplement till värnplikten. Civilpliktens syfte har varit att säkerställa tillgången på personal inom det civila försvaret. Till sin utformning motsvarar civilplikt värnplikt genom att den möjliggör att totalförsvarspliktiga grundutbildas och krigsplaceras i fredstid för att därefter vid behov kunna kallas in till krigs- eller beredskapstjänstgöring. Civilplikt behöver dock inte inledas med grundutbildning. Vad gäller civilplikt med grundutbildning görs enligt lagen om totalförsvarsplikt skillnad på civilplikt med grundutbild- ning som är längre respektive kortare än 60 dagar. För att skrivas in till civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar krävs att personen har genomgått mönstring eller särskild antagningsprövning. Inskrivning till civilplikt med kortare grundutbildning än 60 dagar kan göras även efter annan form av utredning. Det samma gäller för inskrivning till civilplikt utan grundutbildning.

Den omfattande grundutbildningen av värnpliktig och civilpliktig per- sonal har förutsatt ett väl utbyggt mönstrings- och personalredovisnings- system. Dessa verksamheter säkerställs i dag av Totalförsvarets pliktverk (härefter benämnt Pliktverket). I syfte att deras förutsättningar att fullgö- ra värnplikt eller civilplikt ska kunna bedömas är alla totalförsvarsplikti- ga skyldiga att medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållanden. Sådan utredning kan vara mönstring eller annan utredning. Skyldigheten att genomgå mönstring gäller bara för svenska män. Mönst- ring sker vid Pliktverket. Sedan 2007 föregås mönstring av en lämplig- hetsundersökning som skickas ut till samtliga svenska ungdomar det år de fyller 17 år. För kvinnor finns det ingen skyldighet att svara på frå- gorna i lämplighetsundersökningen. Baserat på svaren i lämplighetsun- dersökningen kallar därefter Pliktverket de mest lämpade männen till mönstring. Antalet personer som under ett år skrivs in till värnplikt eller civilplikt bestäms mot bakgrund av de personalbehov som de beman-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

236

ningsansvariga myndigheterna har anmält till Pliktverket. Enligt lagen om totalförsvarsplikt ska det antal personer skrivas in till värnplikt och civilplikt som i krig behövs i Försvarsmakten och i det civila försvaret samt för Försvarsmaktens fredstida beredskap. I dag förekommer ingen inskrivning till civilplikt med längre grundutbildning än 60 dagar.

Sedan lagen om totalförsvarsplikt tillkom 1995 har tillämpningen av den genomgått flera förändringar. Antalet personer som skrivs in till värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning har sjunkit från 32 547 under 1996 till 4 834 under 2007. Utbildning av civilpliktiga med lång grundutbildning har under 2008 upphört helt. Vidare har andelen män som kallas till mönstring genomgått en kraftig minskning under 2007–2008. Anledningen är den webbbaserade lämplighetsundersök- ningen som i dag föregår kallelse till mönstring. Denna har gjort att en- dast 16 803 män behövde kallas till mönstring 2007 jämfört med 41 720 under föregående år. Även antalet personer som lagförs för brott mot totalförsvarsplikten har minskat från 156 personer under 2004 till 88 under 2007.

Analys av dagens system

Totalförsvarsplikten, som den tillämpas i dag, räcker väl till för att förse krigsförbanden med personal. Genom att antalet förband under senare år har minskat kraftigt kan personalen i krigsförbanden också omsättas relativt fort. Sett till Försvarsmaktens samtliga uppgifter och till dess sammanlagda behov av personal uppvisar emellertid dagens system ett antal brister. Förband som bemannas av krigsplacerade värnpliktiga kan inte användas fullt ut med mindre än att personalen kallas in till bered- skaps- eller krigstjänstgöring. Förbandens omedelbara tillgänglighet är därför låg. Krigsplacerade värnpliktiga kan inte heller med totalförsvars- plikten som grund användas i Försvarsmaktens internationella verksam- het. Detta har lett till att två parallella förbandsstrukturer har utvecklats inom Försvarsmakten. Värnpliktiga tas ut, utbildas och samövas för att krigsplaceras i krigsförband. Förbanden i utlandsstyrkan och Försvars- maktens beredskapsförband består däremot av soldater som har rekryte- rats på frivillig väg. De värnpliktiga som efter genomförd grundutbild- ning gör internationell tjänst har därför först samövats i ett krigsförband och sedan i ett förband för internationella insatser.

Att ha två parallella förbandssystem försvårar Försvarsmaktens möj- lighet till en effektiv personalplanering. Svårigheterna förstärks av att grundutbildningen av värnpliktiga görs nästan uteslutande mot krigsför- bandens behov. Planeringen av utlandsstyrkans och beredskapsförban- dens verksamhet måste göras med detta som utgångspunkt. De två olika förbandsstrukturerna måste i realiteten också ofta dela på materiel och utbildningsresurser. Detta resulterar i stora belastningar för utbildnings- organisationen. Vid vissa förband måste resurser tas från värnpliktsut- bildningen för att den internationella verksamhetens behov ska kunna

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

237

tillgodoses. Detta leder inte bara till bristande övning för krigsförbanden utan även till negativa attityder bland de värnpliktiga som drabbas. Till ovan nämnda svårigheter kommer det allmänna problemet med att ha samma person placerad i två olika förband. Används det ena förbandet kan personalen samtidigt inte verka i det andra.

Dagens system lider också av problem med alltför långa ledtider. Värnpliktiga skrivs i dag av Pliktverket in till relativt specificerade be- fattningar inom Försvarsmakten. Det går mellan 6 och 24 månader mel- lan inskrivning och påbörjad grundutbildning. Under denna tid kan För- svarsmaktens personalbehov ha förändrats. Den befattning som soldaten rycker in till måste då ändras vilket försvårar utbildningsplaneringen och leder till missnöje bland de värnpliktiga som drabbas.

Antalet värnpliktiga som tas ut till grundutbildning är i dag relativt li- tet. Hur många som tas ut är knutet till krigsförbandens behov och kan inte styras mot bakgrund av det totala rekryteringsbehovet som finns inom Försvarsmakten. Antalet värnpliktiga som fullgör grundutbildning kan därför fortsätta att sjunka även om ambitionen vad gäller exempelvis internationella insatser eller antalet kontrakterade soldater skulle öka.

Viljan bland dagens värnpliktiga att fortsätta inom Försvarsmakten är efter avslutad grundutbildning relativt låg. Till detta finns antagligen flera anledningar. Den enskildes inställning till tjänstgöring ges i dagens system inte fullt genomslag, trots att Pliktverket i dag, enligt kommitténs bedömning, låter den enskildes inställning få så stort genomslag som är möjligt inom ramen för dagens lagstiftning. Den relativt långa tiden mel- lan inskrivning och grundutbildningens början gör också att ett antal personer hinner ändra inställning till engagemang inom Försvarsmakten. Vidare påverkar utbildningens kvalitet den enskildes syn på Försvars- makten som arbetsgivare och även viljan till fortsatt engagemang. Änd- rade befattningar, långa ledtider och brister i utbildningen till följd av en överbelastad utbildningsorganisation är här viktiga påverkansfaktorer. Vissa grupper av värnpliktiga, särskilt bevakningsvärnpliktiga, har också på grund av brister i grundutbildningen visat sig vara speciellt svåra att rekrytera till fortsatt engagemang inom Försvarsmakten.

Det finns antagligen flera skäl till att Försvarsmakten inte lyckas rekry- tera fler kvinnor. Det främsta skälet är dock enligt kommittén att dagens

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

238

system gör skillnad mellan män och kvinnor. Så länge denna skillnad består är det svårt att fullt ut uppnå de målsättningar som finns om ett ökat antal kvinnor i Försvarsmakten. Eftersom värnpliktiga som har fullgjort grundutbildning utgör den främsta rekryteringsbasen till offi- cersyrket, för hemvärnet och för personalen i utlandsstyrkan och bered- skapsförbanden får den låga andelen kvinnor som fullgör värnplikt även effekter i dessa delar av organisationen. Dagens system lyckas inte heller ta till vara intresset hos de kvinnor som vill fullgöra värnplikt. Av de drygt 1 500 kvinnor som 2007 ansökte om särskild antagningsprövning, var det bara 365 som slutligen ryckte in till grundutbildning.

Av de analyser som har gjorts, drar kommittén slutsatsen att totalför- svarsplikten såsom den är utformad och tillämpas i dag, riskerar att visa sig otillräcklig som rekryteringsbas för soldater till Försvarsmaktens samtliga uppgifter, till hemvärn och till officersyrket. Systemet dras även med inneboende effektivitetsbrister och förekomsten av två separata förbandssystem hämmar personalplaneringen. Kommittén anser också att det kan ifrågasättas om det är rimligt att under hot om straffansvar kalla in unga människor till tjänstgöring när det nationella försvarets behov av soldater är så pass begränsat.

Den framtida skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt

Kommittén föreslår att skyldigheten för totalförsvarspliktiga att fullgöra värnplikt och civilplikt görs beroende av att regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen föreskriver om det. Försvarsmaktens soldatförsörj- ning görs då, så länge försvarsberedskapen tillåter det, oberoende av bestämmelserna om värnplikt. Lagen om totalförsvarsplikt bibehålls dock och kan vid behov tillämpas fullt ut. Regeringen ges också ett stort utrymme i sin bedömning av när detta är nödvändigt. Det krävs inga formella omständigheter, såsom exempelvis höjd beredskap, för att skyl- digheten att fullgöra värnplikt och civilplikt åter ska kunna tillämpas.

Det går enligt kommittén inte att förutse under vilka omständigheter pliktsystemet åter kan komma att behöva tas i bruk. Hur personalbehovet i en sådan situation kan se ut går inte heller att förutse. Att kön skulle vara en avgörande faktor är emellertid enligt kommittén en helt orealis- tisk tanke. Om pliktsystemet åter måste tillämpas måste ansvariga myn- digheter ha största möjliga handlingsfrihet vad gäller att ta ut de bäst lämpade personerna till tjänstgöring. Kommittén föreslår därför att skyl- digheten att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning, när den tilllämpas, även ska omfatta kvinnor.

Kommittén föreslår vidare att militär personal som har rekryterats och utbildats på frivillig grund vid behov ska kunna tas i anspråk med plikt. Detta är nödvändigt för att på sikt kunna trygga totalförsvarets behov av personal vid exempelvis en förändring i det säkerhetspolitiska läget. Även fortsättningsvis ska dock gälla att ingen ska kunna åläggas att full- göra värnplikt utan att först ha skrivits in för detta. För att fullgöra bered- skapstjänstgöring och krigstjänstgöring måste en totalförsvarspliktig också ha krigsplacerats. Kommittén föreslår därför att en totalförsvars- pliktig som har fullgjort annan militär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i lagen om totalförsvarsplikt ska kunna skrivas in för värn-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

239

plikt, att värnplikt för denna grupp inte ska behöva inledas med grundut-	Prop. 2009/10:160
bildning och att den som genom frivillig militär utbildning eller tjänstgö-	Bilaga 3
ring har erhållit tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift
ska kunna krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet. Kom-
mittén förslår också att inskrivning för värnplikt utan grundutbildning
ska kunna ske utan att den enskilde först behöver genomgå mönstring.
Ett tillräckligt bedömningsunderlag för inskrivning kommer att finnas
från den enskildes tjänstgöring inom Försvarsmakten.
Den framtida skyldigheten att medverka vid föreskriven utredning
om sina personliga förhållanden
Kommittén föreslår att skyldigheten för totalförsvarspliktiga att genomgå
mönstring – liksom skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt –
görs beroende av att regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen
föreskriver om det. När den tillämpas ska skyldigheten att genomgå
mönstring omfatta både kvinnor och män.
Bestämmelserna om skyldighet att medverka till annan utredning bör
enligt kommittén vara tillämpliga vid varje tillfälle. Tilllämpningen av
bestämmelserna om annan utredning bör, i samband med att det övriga
pliktsystemet inte används, ta sin utgångspunkt i den webbenkät som i
dag föregår mönstring och föreslås administreras av Pliktverket. Om
övriga delar av pliktsystemet åter ska tas i bruk kan detta komma att
behöva göras snabbt. Genom att ålägga totalförsvarspliktiga en ständig
uppgiftsskyldighet finns alltid ett tillräckligt informationsunderlag om
vilka totalförsvarspliktiga som vid behov är bäst lämpade att kalla till
mönstring. Detta garanterar att pliktsystemet vid behov kan tas i bruk
med kort varsel. Eftersom insamlandet inte kräver någon personlig instäl-
lelse innebär det samtidigt minsta möjliga inskränkning för den enskilde.
Ansvarig myndighet för rekrytering, tester och uttag av personal på
frivillig grund
Kommittén föreslår att Försvarsmakten ska vara huvudman för rekryte-
ring av de soldater och sjömän som ska tjänstgöra på frivillig grund.
Huvudmannaskapet innefattar ansvar för marknadsföring, urval och
rekrytering. Försvarsmakten ska även besluta om vilka tester som ska
föregå en frivillig militär utbildning. Förslaget innebär att ansvaret för
det militära försvarets personalförsörjning, till skillnad från i dag när det
är uppdelat mellan Försvarsmakten och Pliktverket, kommer att fokuse-
ras till en myndighet.
Under en övergångsperiod om 5–10 år bör Försvarsmakten åläggas att
från Pliktverket köpa sådana tester som måste föregå urval av personer
som ska antas till en grundläggande militär utbildning. Denna ordning
bör utvärderas efterhand.

240

En frivillig militär utbildning

Kommitténs förslag innebär att bestämmelserna om skyldigheten att fullgöra värnplikt och civilplikt inte ska tillämpas med mindre än att regeringen föreskriver om det. Rekrytering och utbildning av sådan per- sonal som i dag tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt ska i stället ske på frivillig grund. Kommittén ska enligt direktiven överväga hur en sådan utbildning bör vara utformad, bland annat vad gäller ersättning och andra förmåner, disciplinansvar samt möjligheter att avbryta tjänstgö- ringen. Om skyldigheten att fullgöra värnplikt eller civilplikt inte tilläm- pas är det nödvändigt att den pliktbaserade utbildningen av soldater och sjömän som finns i dag ersätts av en frivillig militär utbildning. Enligt kommitténs bedömning finns det inte något behov av att införa någon motsvarande allmän frivillig utbildning på det civila försvarets område.

Kommittén föreslår att en ny Försvarsmaktsgemensam kvalitetssäkrad grundläggande militär utbildning införs i Försvarsmaktens regi. Utbild- ningen kommer att vara cirka tre månader lång och bör i allt väsentligt utgöra utgångspunkten för samtliga former av frivilligt militärt engage- mang inom Försvarsmakten. Härigenom säkerställs att all militär perso- nal inom Försvarsmakten har samma grundläggande militära färdigheter. En kortare Försvarsmaktsgemensam grundläggande militär utbildning underlättar även rekryteringen till hemvärnet och ger enskilda som är intresserade av Försvarsmakten en möjlighet att pröva en militär utbild- ning utan att binda upp sig för en längre tid. Personer som genomgår utbildningen benämns rekryter.

Utbildningen bör enligt kommittén vara förmånssatt och inte genomfö- ras i form av en anställning. Längre fortsatt engagemang inom Försvars- makten i form av anställning eller kontraktering tar vid först efter den grundläggande militära utbildningen.

För att bli antagen till grundläggande militär utbildning måste en per- son ha fyllt 18 år och vara svensk medborgare. Försvarsmakten kan före- skriva om ytterligare antagningskrav. Försvarsmakten har angett att man kommer att placera samtliga befattningar som rekryter kommer att inne- ha i säkerhetsklass. Den som Försvarsmakten avser att anta till utbild- ningen kommer därför också behöva genomgå säkerhetsprövning.

För att säkerställa att den som antas till utbildningen är lämpad för det- ta och för att bland annat undvika skador hos dem som genomgår utbild- ning ska antagning till utbildningen föregås av fysiska , medicinska, och psykologiska tester. Antagningsbeslut föreslås fattas på central nivå inom Försvarsmakten, detta oavsett var inom Försvarsmakten den enskilde ska genomgå utbildningen.

Eftersom den grundläggande militära utbildningen ska vara Försvars- maktsgemensam bör utbildningsmålen vara enhetliga för hela Försvars- makten. Under utbildning ska rekryter bara behöva utföra uppgifter som är direkt kopplade till utbildningsmålen. Efter genomförd utbildning ska en bedömning göras av om rekryten har uppfyllt utbildningsmålen eller inte. För att garantera kvalitetssäkring av utbildningen bör det finnas en utbildningsinspektör med ansvar för detta.

Militära utbildningar ställer särskilda krav på individen. Därför bör Försvarsmakten ha möjlighet att avskilja den som visar sig olämplig för fortsatt utbildning eller är frånvarande i sådan utsträckning att det kan

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

241

antas att han eller hon inte kommer att kunna tillgodogöra sig denna. Samtidigt bör rekryter själva när som helst kunna avbryta utbildningen. Under utbildningen bör rekryter omfattas av bestämmelserna i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.

Efter att en enskild har genomgått grundläggande militär utbildning ska han eller hon godkännas eller inte godkännas från utbildningen. Kommit- tén föreslår att Försvarsmakten utarbetar mål och metoder för hur detta ska ske.

Förutom den grundläggande militära utbildningen föreslår kommittén att en kompletterande militär utbildning inrättas. Syftet med denna är att under en kortare tid efter den grundläggande militära utbildningen fort- sättningsvis möjliggöra en förmånssatt utbildning av soldater. Detta kan bland annat vara nödvändigt för att personer som senare ska söka till officersutbildning ska kunna ges viss funktionsutbildning. Villkor och förmåner för rekryter under den kompletterande militära utbildningen bör i stort motsvara dem som gäller under grundläggande militär utbildning.

Särskilt om rekryters villkor och förmåner under utbildningen

Att söka och bli antagen till den grundläggande militära utbildningen utgör ingen garanti för att den enskilde efter utbildningen kan erbjudas fortsatt engagemang inom Försvarsmakten. Kommittén har tagit fasta på detta och strävat efter att erbjuda villkor som ökar utbildningens attrak- tionskraft utan att vara alltför kostsamma. Exempelvis föreslås rekryter få samma skydd för sin ordinarie anställning som gäller för dem som full- gör värnplikt i dagens system. Rekryten bör inte heller missgynnas ur ett arbetslöshetsförsäkringsrättsligt hänseende. Försvarsmakten bör i samma attraktionsstärkande anda ges i uppdrag att reglera hur långa utbildnings- veckorna bör vara samt hur och när ledigheter kan beviljas. Kommittén föreslår vidare att den enskildes sjukpenninggrundande inkomst skyddas under tiden som han eller hon genomgår utbildningen enligt den av kommittén föreslagna förordningen. Dessutom bör rekryterna ges möj- lighet att få en sjukpenninggrundande inkomst fastställd baserat på så- dant extraarbete som utförs vid sidan om utbildningen.

Mot bakgrund av utbildningens riskfyllda natur ser kommittén det som självklart att rekryter ska omfattas av samma grupplivförsäkring, samma bestämmelser om statlig riskgaranti, statligt personskadeskydd med mera som tillkommer totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civil- plikt.

Vad gäller ekonomiska ersättningar till rekryter har kommittén gjort jämförelser med ersättningssystemet för dagens totalförsvarspliktiga och officersaspiranter och funnit att utrymme finns för förändringar som sannolikt kan verka positivt på den grundläggande militära utbildningens attraktionskraft. Förslagen innebär att en månatlig kostnadsersättning betalas till den som genomför en grundläggande militär utbildning. Den månatliga ersättningen bör omfatta en sammanslagning av den dagersätt- ning, ersättning för måltidskostnader samt utbildningspremie som betalas ut till totalförsvarspliktiga i dag. Försvarsmakten föreslås få besluta om hur stor den månatliga ersättningen rekryter ska vara. Rekryter under utbildning ska även ha rätt till gratis kost och logi samt till kläder och

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

242

utrustning som hör till utbildningen. Ersättningen ska, liksom sådana	Prop. 2009/10:160
naturaförmåner som rekryter får under utbildningen, vara skattebefriad.	Bilaga 3
Genom en omfördelning av resurser från kostnadsposter som är omfat-
tande i dagens system – såsom kostnader till följd av fria hemresor och
avsättning för framtida pensioner – skapas ett utrymme för höjda ersätt-
ningsnivåer. Utöver dessa generella ersättningar bör rekryter ges samma
möjligheter som dagens totalförsvarspliktiga att söka om behovsprövade
familjebidrag.
Särskilt om medinflytande
På snarlikt sätt som i dagens system bör medinflytandearbetet på lokal
nivå ske genom att rekryter ges rätt att välja förtroendevalda representan-
ter som för gruppens talan. I anslutning till detta ska medinflytandean-
svarig personal finnas vid varje utbildningsförband. Dessa ska samordna
medinflytandearbetet och kunna utgöra länken mellan rekryter och för-
bandsledning. De ska även kunna utbilda förtroendevalda och rekryter i
medinflytande. Utbildning i hur medinflytande fungerar och vilka rättig-
heter som rekryter har ska finnas med i utbildningsmålen för utbildning-
en och genomföras av särskilt avdelad personal i utbildningens inled-
ningsskede. Ett fortsatt nätverksarbete för och av kvinnor bör finnas på
samtliga nivåer.
Att tillämpa dagens modell på central nivå är mer komplicerat. Någon
motsvarighet till dagens Värnpliktsråd skulle vara svår att inrätta. En
kontinuerlig bevakning av rekryters möjligheter till medinflytande måste
dock säkerställas. Kommittén föreslår därför att en nämnd inrättas för att
granska behandlingen av rekryter och deras möjligheter till medinflytan-
de. Nämnden bör kunna ta initiativ till egna utredningar och ha kapacitet
att genomföra kontinuerliga förbandsbesök. Vid nämnden bör finnas ett
kansli. Inom nämnden bör även finnas en särskild överklagandefunktion
för rekryter som inte har blivit godkända från grundläggande militär
utbildning.
I samband med att inga totalförsvarspliktiga fullgör värnplikt kommer
tidningen Värnpliktsnytt inte att ges ut. Den bör ersättas av en ny journa-
listisk publikation med uppgift att bevaka och rapportera om verksamhet
inom hela försvarsområdet. Publikationen bör vara fristående från de
myndigheter den är satt att bevaka. Tidningens område bör omfatta För-
svarsmakten såväl som andra aktörer inom det militära och det civila
försvaret. Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och be-
redskap bör ges i uppdrag att bekosta tidningen.
Principer för rekrytering
Kommittén lämnar inga detaljerade förslag om hur Försvarsmakten bör
bedriva sin rekryteringsverksamhet. Marknadsföringsarbete och rekryte-
ringsmetoder måste ständigt utvärderas och utvecklas för att uppnå av-
sedd effekt. Kommittén lyfter dock fram ett antal generella principer
angående rekrytering till den grundläggande militära utbildningen. En av
de mest centrala är att Försvarsmaktens attraktionskraft i huvudsak beror
på andra faktorer än enbart marknadsföringskampanjer. Myndigheten	243

måste framstå som – samt vara – en attraktiv arbetsgivare vilket förutsät- ter bland annat goda villkor för dem som tjänstgör inom myndigheten, utvecklingsvägar inom och utanför myndigheten, samt förtroende för Försvarsmaktens verksamhet.

Det är viktigt att Försvarsmakten har information om de målgrupper som marknadsföringen ska rikta sig till. Det går inte att ange exakt vilka dessa grupper vid varje givet tillfälle är. Tre grupper går dock att lyfta fram. En första består av personer som har ett intresse för Försvarsmak- ten, men som inte har bestämt sig för om de verkligen vill engagera sig i verksamheten på längre sikt. Den andra gruppen består av personer som redan i förväg är mer övertygade om att de är intresserade av vissa speci- fika befattningar eller fortsatta utbildningsvägar inom Försvarsmakten. En ytterligare specifik grupp utgörs sannolikt av dem som är intresserade av ett engagemang inom hemvärnet/de nationella skyddsstyrkorna. För- svarsmakten bör anpassa sin marknadsföring efter olika målgruppers intressen.

För att uppnå sitt personalbehov måste Försvarsmakten årligen kunna nå fram till cirka 18 000 individer som vill söka till den grundläggande militära utbildningen för att därefter genomgå ett testförfarande. För- svarsmakten bör utveckla metoder för att få ned antalet personer som måste genomgå tester jämfört med hur många som kan antas till utbild- ningen. Att effektivisera test- och urvalsverksamheten bör emellertid inte medföra att testförfarandets omfattning minskas. Effektiviseringspotenti- alen måste uppnås på annat sätt. Försvarsmakten bör även noga överväga vilket samarbete den kan bedriva med andra aktörer såsom myndigheter, frivilliga försvarsorganisationer och andra intresseorganisationer för att attrahera kompetenta individer till den grundläggande militära utbild- ningen.

Principer för information, folkförankring och försvarets framtida kommunikation gentemot allmänheten

Undersökningar visar på en nedåtgående trend vad gäller allmänhetens kunskap om säkerhetspolitiska och totalförsvarsrelaterade frågor, detta trots att informationsinsatser genomförs av flera aktörer. Enligt kommit- tén är det av yttersta vikt att allmänheten har en god kunskap om försva- ret och samhällets krisberedskap samt i mesta möjliga mån känner för- troende för det arbete som utförs inom Försvarsmakten.

För att öka kunskapsnivån bör Myndigheten för samhällsskydd och be- redskap samordna berörda myndigheters arbete med att ta fram och dis- tribuera information om försvar och samhällets krisberedskap. Att nå fram med information till unga människor om försvar och samhällets krisberedskap är av särskild vikt och Skolverket spelar en betydelsefull roll härvid. Kommittén vill också framhålla vikten av att Försvarsmakten måste vara synlig som en del i samhället. De frivilliga försvarsorganisa- tionernas bidrag kommer fortsättningsvis att vara av stor vikt för att en- gagera folk i försvaret och i samhällets krisberedskap och för att sprida information om relaterade frågor.

Kommittén föreslår att information om försvar och samhällets krisbe- redskap specifikt ska distribueras till samtliga kvinnor och män som

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

244

åläggs att medverka vid utredning om sina personliga förhållanden under	Prop. 2009/10:160
det år de fyller 18 år. Ansvaret för utarbetande av denna information ska	Bilaga 3
ligga på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Den framtida personalredovisningen inom totalförsvaret
En förutsättning för att värnplikt och civilplikt vid behov ska kunna till-
lämpas är att det finns en fungerande personalredovisning av totalför-
svarspliktiga. Det måste också finnas en fortsatt central redovisning av
krigsplaceringsläge inom försvaret. Kommittén föreslår därför att en
centraliserad personalredovisning av totalförsvarets personal ska finnas
även när skyldigheterna att fullgöra värnplikt och civilplikt respektive att
genomgå mönstring inte tillämpas. Enligt kommittén är Pliktverket den
enda myndighet som i praktiken kan ansvara för en sådan centraliserad
personalredovisning.
Ur ett totalförsvarsperspektiv är militär grundutbildning en av de vikti-
gaste kompetenser en enskild kan besitta. Uppgifter om kompetenser
som enskilda har förvärvat under annan militär utbildning eller tjänstgö-
ring än sådan som sker med stöd av lagen om totalförsvarsplikt bör där-
för finnas tillängliga hos Pliktverket. Enligt kommittén bör Försvarsmak-
ten med anledning av detta åläggas att till Pliktverket lämna nödvändig
information om totalförsvarspliktiga som har genomgått frivillig militär
utbildning eller tjänstgöring inom Försvarsmakten.
Genomförande av en övergång till en på frivillighet baserad perso-
nalförsörjning
I sitt förslag över hur en soldatförsörjningsreform bör genomföras har
kommittén beaktat bland annat konsekvenserna av en stegvis övergång
från tillämpad värnplikt till utbildning på frivillig grund och möjligheter-
na att utbilda lägre volymer värnpliktiga under en kortare övergångsperi-
od. Kommittén har emellertid bedömt att det vore olämpligt att – även i
en övergångsfas – ha ett blandsystem där vissa utbildas under plikt, andra
frivilligt. Vad gäller en övergång med lägre utbildningsvolymer bedömer
kommittén att detta skulle innebära att Försvarsmaktens svårigheter att
uppfylla insatsorganisationens personalbehov endast skulle skjutas på
framtiden. Kommittén bedömer, mot bakgrund av pliktsystemets innebo-
ende effektivitetsbrister, att ett genomförande med en brytpunkt är mer
praktiskt och ekonomiskt effektivt än ett system där plikt blandas med
frivillighet. Kommittén ifrågasätter också det rimliga i att med hot om
straffansvar fortsättningsvis ålägga personer att fullgöra tjänstgöring efter
det att en övergång till ett soldatförsörjningssystem baserat på frivillighet
har påbörjats.
Kommittén föreslår att ingen totalförsvarspliktig från och med den 1
juli 2010 ska vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt eller att
genomgå mönstring med mindre än att regeringen har föreskrivit om det.
Förslagen gäller även för dem som är inskrivna för värnplikt, genomför
grundutbildning som värnpliktiga samt dem som är kallade till mönstring
efter den 1 juli 2010. Den 1 juli 2010 ska även den av kommittén före-	245
	245

slagna förordningen om grundläggande militär utbildning och komplette- rande militär utbildning inom Försvarsmakten, samt övriga författningar som är nödvändiga för att utbildning av rekryter, ska kunna påbörjas, träda i kraft.

Flera totalförsvarspliktiga kommer att beröras av reformens genomfö- rande. För att ge valmöjligheter till de individer som har påbörjat grund- utbildning som värnpliktig före den 1 juli 2010 bör dessa ges möjlighet att fullgöra utbildningen på frivillig grund enligt det regelverk som kommittén föreslår ska gälla för grundläggande och kompletterande militär utbildning. Försvarsmakten bör sträva efter att så många värnplik- tiga som möjligt fullföljer sin grundutbildning. För att möta insatsorgani- sationens behov bör övergångsbestämmelser införas som gör det möjligt att erbjuda totalt elva månaders frivillig utbildning innan anställning eller kontraktering tar vid. Motsvarande övergångsregler bör gälla dem som har skrivits in för värnplikt men som den 1 juli 2010 ännu inte har hunnit påbörja sin grundutbildning.

Försvarsmakten bör också redan under 2010 rekrytera till och genom- föra grundläggande militär utbildning enligt kommitténs förslag utifrån hemvärnets/de nationella skyddsstyrkornas sammanlagda personalbehov (detta utöver den avtalspersonal som kommer från de frivilliga försvars- organisationerna). Nödvändiga omfördelningar av resurser inom För- svarsmakten möjliggör detta. Försvarsmakten bör för att möta sitt perso- nalbehov under 2010 i första hand sträva efter att rekrytera personal som genomför grundutbildning under året. I andra hand bör rekrytering ske av värnpliktiga som har fullgjort grundutbildning under de senaste fem åren. För att underlätta övergången till ett nytt utbildningssystem bör För- svarsmakten omedelbart initiera ett arbete med att ta fram kravprofiler för dem som ska antas till den grundläggande militära utbildningen.

Faktorer som avgångsfrekvenser, operationstempo med mera påverkar antalet personer som måste påbörja grundläggande militär utbildning för att efter denna och fortsatt utbildning kunna bemanna insatsorganisatio- nen. En av de viktigaste faktorerna är den genomsnittliga anställningsti- den för en soldat: kortare anställningstider medför ett högre nyrekryte- ringsbehov. Kommittén har utifrån underlag från Försvarsmakten, infor- mation från andra staters militära personalförsörjningssystem med mera bedömt att det sammanlagda årliga rekryteringsbehovet till den grund- läggande militära utbildningen kommer att ligga på cirka 6 050 personer (vid en genomsnittlig anställningstid om två år). Denna utbildningsvolym är nödvändig när rekrytering av tidigare värnpliktsutbildade inte längre kan ske. Av detta utbildningsbehov utgörs cirka 4 300 av personal till stående och kontrakterade förband, medan hemvärnets/de nationella skyddsstyrkornas utbildningsbehov är cirka 1 750 individer. Kommitténs förslag innebär att Försvarsmakten under 2011 bör kunna erbjuda grund- läggande militär utbildning för upp till 6 050 rekryter. Personalbehovet måste emellertid även under 2011 kompletteras av gruppen tidigare grundutbildade värnpliktiga. Försvarsmakten bör dessutom sträva efter att rekrytera personer som har genomgått grundläggande militär utbild- ning och därefter har engagerat sig i hemvärnet/de nationella skyddsstyr- korna.

Från och med 2012 bör majoriteten av dem som väljer att engagera sig i Försvarsmakten kunna rekryteras bland personer som har uppnått mili-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

246

tär behörighet efter en grundläggande militär utbildning. Riktade rekryte- ringsinsatser bör även genomföras mot personer som har uppnått militär behörighet, men inte har valt att engagera sig i myndighetens verksamhet omedelbart efter utbildningens fullföljande.

För att upprätthålla försvarsberedskapen bör Pliktverkets mönstrings- verksamhet fortsätta till och med den 30 juni 2010. Däremot bör inskriv- ning till värnpliktstjänstgöring med grundutbildning upphöra från och med augusti 2009. Därefter bör inskrivning av totalförsvarspliktiga som bedöms ha förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning ske till utbildningsreserven. Pliktverket bör fortsätta att samla in uppgifter om alla mönstringsskyldiga män genom den webbase- rade lämplighetsundersökningen. Pliktverket bör även samla in person- uppgifter av de kvinnor som väljer att svara på frågorna i undersökning- en. Baserat på resultaten i lämplighetsundersökningen bör Pliktverket kalla in de män till mönstring respektive erbjuda de kvinnor att genomgå antagningsprövning som bedöms ha förutsättningar att genomföra värn- pliktstjänstgöring med lång grundutbildning.

Under en övergångsfas bör Försvarsmakten kunna anta sådana perso- ner till den grundläggande militära utbildningen som har mönstrats och antagningsprövats och bedömts enligt nu gällande kravprofiler för total- försvarspliktiga. I övrigt bör de totalförsvarspliktiga som berörs av det nya personalförsörjningssystemets införande i god tid informeras om det nya regelverket, dess följder samt även ges information om vilka alterna- tiv Försvarsmakten kan erbjuda dem. Eftersom pliktbestämmelserna föreslås vara i kraft till och med den 30 juni 2010 bör ansvaret för att ta fram och distribuera denna information läggas på Pliktverket. Detta bör emellertid ske i samråd med Försvarsmakten som har bäst kunskap om fortsatta utbildningsvägar med mera inom myndigheten.

Konsekvenser av kommitténs förslag

Kommitténs förslag om en ny och frivillig grundläggande militär utbild- ning ger Försvarsmakten bättre möjlighet att på ett kostnadseffektivt och ändamålsenligt sätt personalförsörja sin insatsorganisation utifrån stats- makternas krav. Det föreslagna personalförsörjningssystemet kommer dessutom att skapa förbättrade förutsättningar för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män samt för att nå de integrationspolitiska målen. I och med att bestämmelserna om tjänstgöring med värnplikt eller civil- plikt inte längre ska tillämpas upphör inskränkningen för den enskildes rörelsefrihet. Kommitténs förslag är därmed till gagn för den personliga integriteten. Vad gäller konsekvenserna för småföretagande och syssel- sättning samt offentlig service i olika delar av landet kommer de sanno- likt att till övervägande del vara positiva.

Totalkostnaden för att utbilda rekryter är avhängigt av kostnader för marknadsföring, test och urval samt de faktiska utbildningskostnaderna. För att nå ut till nödvändigt antal rekryter måste marknadsföringsinsatser genomföras, något som beror på hur många som måste utbildas. För att lämpliga personer ska erbjudas tillträde till utbildningen måste tester och urval genomföras. Erfarenheter anger att för varje utbildningsplats måste cirka tre personer genomgå test och urval. Slutligen tillkommer utbild-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 3

247

ningskostnader som kan delas upp i flertal poster såsom ekonomiska	Prop. 2009/10:160
ersättningar till rekryterna, löner till befälen, sjukvårdskostnader och	Bilaga 3
kostnader för utrustning. Totalkostnaderna för att marknadsföra, genom-
föra tester och urval samt utbilda 6 050 rekryter under tre månaders tid
med varierande ersättningsnivåer redovisas i tabell 1.

Tabell 1 Kostnader (miljoner kronor) för att marknadsföra, genomföra tester och urval samt utbilda 6 050 rekryter med olika nivå på den månatliga ersättningen

Kostnadsslag/Ersättningsnivå	4 950	7 000	9 000
Utbildningskostnader	379	415	451
Test- och urvalskostnader	104	104	104
Marknadsföringskostnader	117,5	117,5	117,5
SUMMA	600,5	636,5	672,5

Kommittén har i såväl del- som slutbetänkandet redogjort för att pliktsy- stemet är ett ineffektivt sätt att utbilda insatsberedda soldater, som kan användas för Försvarsmaktens samtliga uppgifter. För att illustrera detta ur ett ekonomiskt perspektiv har kommittén gjort en beräkning av vilka kostnaderna kan vara för att få ut 3 000 insatsklara soldater i det nuva- rande pliktsystemet, det vill säga den volym som krävs för att fullgöra de mål som Försvarsmakten har fått av statsmakterna. Denna kostnad har ställts i relation till vilka kostnaderna är för att få ut motsvarande antal soldater i det föreslagna frivilligsystemet. Redovisade osäkerhetsfaktorer till trots är skillnaderna mellan systemens effektivitet markant. Kostna- derna för att få fram en insatsberedd soldat är 2,4 gånger högre i plikt- systemet jämfört med i den av kommittén föreslagna utbildningsmodel- len. (se tabell 2).

Tabell 2 En jämförelse av hur effektiva plikt- respektive frivillig systemen är för att få ut 3 000 insatsklara soldater

Utbildningsmodell	Kostnad (miljoner kronor)
Pliktsystemet	3 488
Frivilligsystemet	1 440,5
Kostnadsrelation	2,4

Kommitténs förslag får konsekvenser för myndigheter, i synnerhet för Pliktverket och Försvarsmakten. Till följd av att Pliktverket inte längre ska ägna sig åt omfattande urval samt eftersom testverksamhetens om- fattning minskar, kommer Pliktverket behöva genomföra rationalisering- ar i delar av sin verksamhet. Samtidigt erinras om att vissa uppgifter som tidigare har utförts vid Pliktverket i stället flyttas över till Försvarsmak- ten.

248

Lagförslagen i betänkandet (SOU 2009:63)

1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt

dels att 1 kap. 2–5 §§, 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 1, 3, 5, 6, 9, 12 och 13 §§ samt 4 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas nya bestämmelser, 1 kap. 3 a § och 3 kap. 4 a § samt närmast före 3 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap. Totalförsvarsplikten

2 §

Totalförsvarsplikt gäller för var- je svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplik- ten gäller också under motsvaran- de tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige.

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att

1.medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-

den,

2.tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hen- nes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och

3.iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.

Utredning om personliga förhål- landen enligt första stycket 1 är mönstring eller annan utredning.

Tjänstgöring enligt första styck- et 2 fullgörs som värnplikt, civil- plikt eller allmän tjänsteplikt.

3 a § Totalförsvarspliktiga är endast skyldiga att genomgå mönstring enligt 2 kap. 2–3 §§ eller fullgöra värnplikt eller civil- plikt enligt 4 kap. om regeringen med hänsyn till att det behövs för Sveriges försvarsberedskap har

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

249

föreskrivit om det.

4 §11

Tjänstgöring enligt 3 § 2 full- görs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsut- bildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten innebär att den som är totalförsvarspliktig under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

5 §

Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid inledas med grundutbildning.

Skyldigheten att fullgöra värn- plikt omfattar endast svenska med- borgare och gäller från början av det kalenderår när den totalför- svarspliktige fyller 19 år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller fyrtiosju år.

2 kap. Utredning om personliga förhållanden

2 §

Skyldigheten inträder det kalen- derår när den totalförsvarspliktige

Varje svensk medborgare som är totalförsvarspliktig är för utred- ning som avses i 1 § skyldig att vid Totalförsvarets pliktverk ge- nomgå mönstring, om det inte är uppenbart att han eller hon saknar förmåga att fullgöra värnplikt och civilplikt.

Skyldigheten inträder det kalen- derår när den totalförsvarspliktige

11 Ändringen innebär att första stycket upphävs.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

250

fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han blir svensk medborgare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönst- ring efter det kalenderår när han fyller tjugofyra år.

Mönstringen skall ske i den to- talförsvarspliktiges personliga när- varo. Den skall omfatta medicins- ka och psykologiska undersök- ningar samt annan utredning av hans personliga förhållanden.

3 kap. Inskrivning m.m.

Om resultatet av mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra värnplikt och civilplikt, skall To- talförsvarets pliktverk besluta att han inte är skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring.

fyller arton år eller, för den som förvärvar svenskt medborgarskap senare, från och med den dag när han eller hon blir svensk medbor- gare. Om det inte finns särskilda skäl, är ingen skyldig att genomgå mönstring efter det kalenderår när han eller hon fyller tjugofyra år.

3 §

Mönstringen ska ske i den total- försvarspliktiges personliga närva- ro. Den ska omfatta medicinska och psykologiska undersökningar samt annan utredning av hans eller hennes personliga förhållanden.

1 §

3 §

Inskrivning efter annan militär utbildning eller tjänstgöring

4 a § En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan motsvarande militär utbildning eller tjänstgö- ring än vad som anges i denna lag får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för värnplikt.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

251

Gemensamma bestämmelser om inskrivning

	5 §
För den som skrivs in för värn-	För den som skrivs in för sådan
plikt eller för sådan civilplikt som	värnplikt eller civilplikt som om-
omfattar grundutbildning, skall	fattar grundutbildning, ska följan-
följande bestämmas vid inskriv-	de bestämmas vid inskrivningen:
ningen:

1.den befattning eller typ av befattning som han eller hon skall utbil- das till,

2.de förband, skolor, myndigheter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,

3.grundutbildningens längd, och

4.om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

Vid	inskrivning för		civilplikt	6 §				värnplikt
				Vid	inskrivning		för
som inte omfattar grundutbildning				eller civilplikt som inte omfattar
skall det bestämmas vilken befatt-				grundutbildning ska det bestäm-
ning som den som skrivs in skall				mas vilken befattning som den
upprätthålla.				som skrivs in ska upprätthålla.
Ett beslut enligt 1, 3 eller 4 § får				9 §			1, 3, 4 eller
				Ett beslut		enligt
ändras av Totalförsvarets plikt-				4 a § får ändras av Totalförsvarets
verk. Om den som har skrivits in				pliktverk. Om den som har skrivits
har påbörjat		en grundutbildning,		in har påbörjat en grundutbildning,
får beslutet också ändras av den				får beslutet också ändras av den
myndighet som verket bestämmer.				myndighet som verket bestämmer.
Om det behövs för bedömningen,				Om det behövs för bedömningen,
är den som är totalförsvarspliktig				är den som är totalförsvarspliktig
skyldig	att	genomgå	förnyad	skyldig	att	genomgå		förnyad
mönstring eller annan			utredning	mönstring eller annan				utredning
enligt 2 kap.				enligt 2 kap.

Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet avser godkänner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, skall detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven till inskrivning för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre grundutbildning än 60 dagar.

12 §12

En totalförsvarspliktig som efter avslutad grundutbildning har förvär- vat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigs- placeras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundutbildning än 60 dagar skall krigsplaceras i den verksamhet där grundutbildningen full-

12 Senaste lydelse 2002:276.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

252

gjordes, om det inte från totalförsvarets synpunkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.

Krigsplaceringen skall inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan militär utbildning eller tjänstgöring än sådan grund- utbildning som anges i denna lag och som därigenom har förvärvat tillräckliga kunskaper och färdig- heter för en krigsuppgift får krigs- placeras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för.

Krigsplaceringen ska inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

En totalförsvarspliktig som har	13 §
En totalförsvarspliktig som har	En totalförsvarspliktig som har
skrivits in för civilplikt enligt 6 §	skrivits in för värnplikt eller civil-
skall krigsplaceras i den befattning	plikt enligt 6 § ska krigsplaceras i
som han eller hon skall upprätthål-	den befattning som han eller hon
la.	ska upprätthålla.

4 kap. Fullgörande av värnplikt och civilplikt

3 §

En svensk man som är medbor- gare även i en annan stat än Sveri- ge är inte skyldig att fullgöra en längre grundutbildning än 60 da- gar, om han antingen har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller, innan han har fyllt nitton år, väljer att göra detta och det står klart att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den andra staten och att den utbildningen till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av honom i Sverige.

En svensk medborgare som är medborgare även i en annan stat än Sverige är inte skyldig att full- göra en längre grundutbildning än 60 dagar, om han eller hon anting- en har fullgjort en motsvarande utbildning i den andra staten eller, innan han eller hon har fyllt nitton år, väljer att göra detta och det står klart att tjänstgöringen kommer att fullgöras i den andra staten och att den utbildningen till längd och effektivitet är minst likvärdig med den som krävs av honom i Sveri- ge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

253

2Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän för- säkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

3kap.

5 §

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, d eller f är

tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

6. fullgör tjänstgöring enligt la-	6.	fullgör tjänstgöring enligt la-
gen (1994:1809) om totalförsvars-	gen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt.	plikt,
	7.	genomgår militär	utbildning
	inom	Försvarsmakten	som rekryt
	enligt de grunder som fastställs av
	regeringen eller den		myndighet
	regeringen bestämmer.

–– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 ska dock

under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjuk- penningen beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för	Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje styck-	försäkrad som avses i tredje styck-
et 6 när den försäkrade genomgår	et 6 när den försäkrade genomgår
grundutbildning som är längre än	grundutbildning som är längre än
60 dagar.	60 dagar, samt för försäkrad som
	avses i tredje stycket 7.

254

3Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd

Härigenom föreskrivs det att 1 och 12–13 a §§ i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd ska ha följande lydelse.

1 §13

Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på

1. den som tjänstgör enligt lagen	1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt	(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller inställer sig till mönstring,	eller inställer sig till mönstring,
eller annan uttagning enligt den	eller annan uttagning enligt den
lagen eller till antagningsprövning	lagen eller rekryt som genomgår
enligt lagen (1994:1810) om möj-	militär utbildning inom Försvars-
lighet för kvinnor att fullgöra	makten enligt de grunder som
värnplikt eller civilplikt med läng-	fastställs av regeringen eller den
re grundutbildning,	myndighet regeringen bestämmer,

3.den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av- ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som medde- lats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken,

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på den som i annat fall än som avses i första stycket frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

12 §

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning skall sjukpenning- underlag inte beräknas till lägre belopp än vad som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före 21

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller under militär utbildning inom Försvarsmakten enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen be-

13 Senaste lydelse 2006:895.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

256

års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.

stämmer, ska sjukpenningunderlag			Prop. 2009/10:160
inte beräknas till lägre belopp än			Bilaga 4
vad som motsvarar fyra gånger
prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring för tid före 21 års ålder,
fyra och en halv gånger prisbasbe-
loppet för tid mellan 21 och 25 års
ålder och fem gånger prisbasbe-
loppet för tid från och med 25 års
ålder.
För den som avses i 1 § första
stycket 1 och som har skadats
under grundutbildning eller repeti-
tionsutbildning	enligt	lagen
(1994:1809) om	totalförsvarsplikt
eller under militär utbildning inom
Försvarsmakten enligt de grunder
som fastställs av regeringen eller
den myndighet regeringen be-
stämmer, utgör	livränteunderlaget

minst sju prisbasbelopp.

13 §14
Den som avses i 1 § första	Den som avses i 1 § första
stycket 1 har rätt till särskild sjuk-	stycket 1 har rätt till särskild sjuk-
penning, om han under grundut-	penning, om han eller hon under
bildning som är längre än 60 dagar	grundutbildning		enligt	lagen
har ådragit sig sjukdom som efter	(1994:1809) om		totalförsvarsplikt
skyddstidens slut sätter ned hans	som är längre än 60 dagar eller
förmåga att skaffa sig inkomst	under	militär	utbildning	inom
genom arbete med minst en fjär-	Försvarsmakten enligt de grunder
dedel. Detta gäller även vid sjuk-	som fastställs av regeringen eller
dom som har ådragits under ut-	den myndighet regeringen be-
ryckningsmånaden eller månaden	stämmer, har ådragit sig sjukdom
efter denna.	som efter skyddstidens slut sätter
	ned hans eller hennes förmåga att
	skaffa sig inkomst genom arbete
	med minst en fjärdedel. Detta
	gäller även vid sjukdom som har
	ådragits	under	utryckningsmåna-
	den eller månaden efter denna.

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som uppgår till belopp som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.

14 Senaste lydelse 2002:27.

257

Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av ersättningsunder- Prop. 2009/10:160

laget, delat med 365.	Bilaga 4
Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till an-

nan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbetsskade- försäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 10–10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjukpen- ningen endast i den mån den är högre för sådan period.

13 a §15
Den som avses i 1 § första	Den som avses i 1 § första
stycket 1 och som har skadats	stycket 1 och som har skadats
under grundutbildning eller repeti-	under grundutbildning, repetitions-
tionsutbildning, har efter skyddsti-	utbildning		enligt	lagen
dens utgång rätt till ersättning för	(1994:1809) om totalförsvarsplikt
nödvändiga kostnader för läkar-	eller under militär utbildning inom
vård, sjukvårdande behandling,	Försvarsmakten enligt de grunder
sjukhusvård samt läkemedel under	som fastställs av regeringen eller
högst tre års tid. I kostnader för	den myndighet regeringen be-
vård inräknas nödvändiga kostna-	stämmer,	har	efter skyddstidens
der för resor.	utgång rätt till ersättning för nöd-
	vändiga	kostnader för läkarvård,
	sjukvårdande		behandling,	sjuk-
	husvård	samt	läkemedel	under
	högst tre	års tid. I kostnader för

vård inräknas nödvändiga kostna- der för resor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

15 Senaste lydelse (2002:279).

258

4Förslag till ändring i lagen (1977:266) om statligt ersättning vid ideell skada

Härigenom föreskrivs det att 1 § lagen (1977:266) om statligt ersätt- ning vid ideell skada ska ha följande lydelse.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §16

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits under			Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid vis-			ledighet eller annan fritid vid vis-
telse utanför	förläggningsplats		telse utanför	förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten			eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte har			i fråga bedrivs, och skadan inte har
orsakats av olycksfall vid färd till			orsakats av olycksfall vid färd till
eller från nämnda plats då färden			eller från nämnda plats då färden
föranleddes av och stod i nära			föranleddes av och stod i nära
samband med verksamheten, utges			samband med verksamheten, utges
ersättning endast till den som			ersättning endast till den som
fullgör grundutbildning eller repe-			fullgör grundutbildning eller repe-
titionsutbildning	enligt	lagen	titionsutbildning	enligt	lagen
(1994:1809) om	totalförsvarsplikt		(1994:1809) om	totalförsvarsplikt
och som har skadats under tjänst-			samt till rekryt som genomgår
göringen.			militär utbildning inom Försvars-
			makten enligt de grunder som
			fastställs av regeringen eller den
			myndighet regeringen bestämmer

och som har skadats under tjänst- göringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

16 Senaste lydelse 2002:280.

259

7Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs det att 17 § lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring ska ha följande lydelse.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
17 §18
När ramtid skall bestämmas en-	När ramtid ska bestämmas enligt
ligt 12 § räknas inte heller tid då	12 § räknas inte heller tid då den
den sökande	sökande

1. fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän för-

säkring,
2. varit hindrad att arbeta på	2. varit hindrad att arbeta på
grund av tjänstgöring enligt lagen	grund av tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,	(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
eller
3. utfört förvärvsarbete som ar-	3. utfört förvärvsarbete som ar-
betsgivaren finansierat med sär-	betsgivaren finansierat med sär-
skilt anställningsstöd enligt för-	skilt anställningsstöd enligt för-
ordningen (1997:1275) om an-	ordningen (1997:1275) om an-
ställningsstöd.	ställningsstöd, eller
	4. varit hindrad att arbeta på
	grund av militär utbildning inom
	Försvarsmakten som rekryt enligt
	de grunder som fastställs av reger-
	ingen eller den myndighet reger-
Tid som enligt 13 a § har jäm-	ingen bestämmer.
Tid som enligt 13 a § har jäm-	Tid som enligt 13 a § har jäm-
ställts med förvärvsarbete skall	ställts med förvärvsarbete ska
dock räknas in i ramtiden.	dock räknas in i ramtiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

18 Senaste lydelse 2007:393.

262

9Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15 § diskrimineringslagen (2008:567) ska ha följande lydelse.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 4

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			2 kap.
Diskriminering är förbjuden vid				15 §
Diskriminering är förbjuden vid				Diskriminering är förbjuden vid
mönstring,	antagningsprövning			mönstring eller annan utredning
eller annan utredning om personli-				om personliga förhållanden enligt
ga förhållanden		enligt	lagen	lagen (1994:1809) om totalför-
(1994:1809)	om	totalförsvarsplikt		svarsplikt samt vid inskrivning för
samt vid inskrivning för och under				och under fullgörande av värnplikt
fullgörande	av	värnplikt	eller	eller civilplikt.
civilplikt.

Förbudet gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.

Förbudet hindrar inte heller till-		Förbudet hindrar inte heller till-
lämpning av bestämmelser om		lämpning av bestämmelser	om
1. mönstrings- och tjänstgö-		mönstrings- och tjänstgörings-
ringsskyldighet endast	för män,	skyldighet endast för män, eller att
eller att en totalförsvarspliktig inte		en totalförsvarspliktig inte	ska
ska kallas till mönstring eller in-		kallas till mönstring eller inkallas
kallas till värnplikt eller civilplikt		till värnplikt eller civilplikt om
om han eller hon hänvisar till sin		han eller hon hänvisar till sin an-
anslutning till visst religiöst sam-		slutning till visst religiöst sam-
fund, eller		fund.
2. möjlighet för kvinnor att full-
göra värnplikt eller civilplikt i
lagen (1994:1810) om	möjlighet

för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grund- utbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

264

Sammanfattning av betänkandet En svensk veteranpolitik, del 1 (SOU 2007:77)

Utredningen redovisar i detta delbetänkande hur omhändertagandet i dag sker av soldater före, under och efter militära insatser.

Utredningen redovisar vilka författningar som finns på området och vilka kollektivavtal som anger villkoren för den fredsfrämjande verk- samheten. Ingående beskrivs också hur Försvarsmaktens faktiska om- händertagande av personal och anhöriga genomförs samt vilka resurser och kompetenser som myndigheten har till sitt förfogande.

Redovisningen omfattar omhändertagandet medicinskt, psykologiskt, socialt och arbetsrättsligt. Men även andra frågor av betydelse för den enskilde berörs. Det gäller t.ex. regler för ledighet, försäkringar, erkän- nande i form av medaljer etc.

Delbetänkandet innefattar även en beskrivning av de enskilda organisa- tioner som agerar till stöd för soldaterna, direkt eller som ett stöd för Försvarsmaktens omhändertagande. Fredsbaskrarna bedriver en viktig och av veteransoldater efterfrågad verksamhet. Men även arbetstagaror- ganisationerna och frivilligorganisationerna är aktiva parter i omhänder- tagandet.

I delbetänkandet har utredningen granskat Försvarsmaktens rapport av den 3 april 2007 avseende krisstöd och rehabilitering efter internationella insatser samt självmordsprevention. Rapporten utmynnar i ett antal åt- gärder som syftar till att förstärka psykologiskt omhändertagande och rehabilitering. Utredningen konstaterar att i allt väsentligt har förslagen i rapporten ännu inte genomförts av myndigheten.

Utredningen redovisar också vilka åtgärder som bör vara genomförda senast den 31 december 2007, när den nordiska stridsgruppen (NBG) ställs i beredskap.

Brister har identifierats när det gäller information om vilket försäk- ringsskydd som soldaterna i utlandsstyrkan har. Försvarsmakten har inte på ett tydligt sätt kunnat beskriva hur den statliga riskgarantin samordnas med och påverkas av liv- och olycksfallsförsäkringar som den enskilde tecknar privat. Frågan är av stor betydelse för många soldater och För- svarsmakten bör snarast och korrekt informera berörd personal om vad som gäller i detta avseende.

Utredningen konstaterar att det finns brister när det gäller viss materiel till NBG. Bland annat är helikoptrar för medicinsk evakuering så förse- nade att de inte som avsett kan tillföras förbandet förrän efter det att beredskapsperioden påbörjats. En snabb och säker evakuering av skadade soldater är ofta avgörande för framgången i det medicinska omhänderta- gandet. Den slutsats som utredningen drar är att bristerna måste beaktas när en insats av förbandet planeras.

I Försvarsmaktens rapport av den 3 april 2007 föreslås bland annat att användandet av s.k. missionspsykologer. Härmed avses psykologer som tillförs förbanden ute i operationsområdena. Utredningen föreslår att NBG 2008 snarast möjligt tillförs en missionspsykolog.

Ett sådant stöd skulle enligt utredningen underlätta för förbanden att före insats identifiera och förebygga möjliga krissituationer. Under en insats blir det då möjligt att tidigt och på plats ta hand om de kriser som

Prop. 2009/10:160

Bilaga 7

268

ändå uppstår. Att tillföra en psykolog till NBG innebär också att myn- digheten snabbt skaffar sig egen erfarenhet av och kan bedöma värdet av sådan kompetens vid andra insatser.

Utredningen konstaterar vidare att det saknas statistiskt underlag be- träffande veteransoldater. Uppgifter finns på individnivå beträffande kön, ålder, skador, antal insatser och insatsfrekvens, men sammanställs inte. Utredningen bedömer att det är av stort intresse för regering, riksdag och forskning att sammanställning av relevanta uppgifter snarast kommer igång.

I en avslutande del redogör utredningen för en del frågor som den av- ser att återkomma till i sitt slutbetänkande.

Det handlar om det direkta stödet till den enskilde soldaten och dennes anhöriga. Vilket stöd skall den enskilde t.ex. kunna räkna med i juridiska angelägenheter? Hur länge skall rehabiliteringsansvaret för skadade sol- dater bestå? På vilka sätt skall hemmavarande anhöriga kunna stödjas socialt och psykologiskt? Bör det finnas tydliga regler för hur många gånger och hur ofta en enskild soldat deltar i skarpa insatser?

Är det en merit att delta i fredsfrämjande verksamhet? Hur kan vi stär- ka intresset för deltagande bland försvarsmaktsanställda och soldater med annan eller ingen arbetsgivare? Är den uppskattning som samhället uttrycker tillräcklig? Hur hedras de som skadas eller dödas?

Vilka brister finns det i Försvarsmaktens organisation när det gäller omhändertagandet? Behöver vi en samlad veteranadministration på cen- tral nivå? Behövs det tydligare företrädare för utlandsstyrkan i högkvar- teret? Hur tillvaratar vi - för den enskildes bästa - det engagemang och de kunskaper som finns bland fristående organisationer?

Täcker lagens definition av utlandsstyrkan in all tjänstgöring inom ra- men för den militära internationella verksamheten? Finns det en känsla av ”vi och dom” mellan grundorganisation och utlandsstyrkan och, i så fall, hur skulle den kunna motverkas?

Vilka möjligheter finns till samverkan inom landet och med andra län- der när det gäller omhändertagandet av personer som tjänstgör i påfres- tande miljöer? Vilka fördelar kan uppnås inom ramen för ett nordiskt samarbete?

Sist men inte minst skall utredningen ta sig an frågan om grunden för en samlad svensk veteranpolitik. Är det säkerhetspolitiska uppdraget och dess risker tillräckligt för att motivera ett mycket långtgående ansvar och omhändertagande? Och hur skall ansvar och genomförande fördelas och beskrivas så att helheten blir tydligt?

Prop. 2009/10:160

Bilaga 7

269

Sammanfattning av betänkandet En svensk veteranpolitik, del 2 (SOU 2008:91)

Veteransoldatutredningen har haft som uppdrag att utforma förslag till hur en samlad och trovärdig svensk veteranpolitik, dvs. hur ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser, bör vara utformad.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 9

Den framtida veteranpolitiken

Riksdag och regering har uttalat att Sveriges deltagande i fredsfrämjande verksamhet ska öka. Det innebär också att antalet personer som deltar också kommer att bli större. Deltagande i internationella militära insatser är dock inte utan risker. Därför är förberedelserna för personalen inför en insats, stödet under och omhändertagandet efter insatsen grundläggande för att Sverige ska ta sitt ansvar för berörd personal. Detta förutsätter att verksamheten grundas på en sammanhängande, trovärdig och allmänt accepterad personalpolitik. Denna politik måste täcka alla delar i kedjan från det att en insats initieras till långt efter att den avslutats. En sådan personalpolitik måste också omfatta alla som berörs av insatsen.

En utgångspunkt i arbetet med att utforma förslaget till den framtida veteranpolitiken har varit att denna ska grundas på en helhetssyn som inkluderar rekrytering av personalen, utbildning och förberedelser inför insatsen, stöd och åtgärder under insatsen, omhändertagande samt stöd och eventuell rehabilitering efter insatsen. Också stödet till de anhöriga, särskilt barnen, utgör en viktig del i denna helhetssyn.

En annan utgångspunkt har varit att bedöma hur samhället som helhet kan medverka i genomförandet av den framtida veteranpolitiken. Här har utgångspunkten varit att den myndighet eller organisation som från ett samlat samhällsperspektiv är mest lämpad också bör ansvara för åtgär- den.

I arbetet med att forma den framtida veteranpolitiken har vissa särskil- da behov kunnat identifieras.

Före insats är behovet av information stort både för soldaten och den- nes anhöriga, inte minst bland dem som åker ut för första gången. Solda- ten och dennes anhöriga vill veta vad insatsen kan komma att innebära, vilka risker och påfrestningar som kan uppstå, vilken ekonomisk och medicinsk trygghet som kan påräknas, m.m.

Soldaten har behov av att kunna ha kontakt med anhöriga också under själva insatsen utomlands. Att under långa perioder inte kunna träffas sätter relationer på prov. Vetskapen om att man snabbt kan sätta sig i kontakt med varandra om något inträffar, hemma eller i insatsområdet, betyder mycket för att dämpa oron, både hos soldaten och dennes anhö- riga.

Efter insats är uppföljningen av soldaten av stor betydelse. Att kunna identifiera soldater som drabbats av fysisk eller psykisk ohälsa under insatsen är en grundläggande förutsättning för att erbjuda relevanta stöd- åtgärder och kunna hjälpa den enskilde tillbaka till sin normala livssitua-

271

tion. Det är också av stor betydelse hur tillgängliga och väl utformade	Prop. 2009/10:160
stödåtgärderna är.	Bilaga 9
Kedjan av information, kontakt och uppföljning utgör en utgångspunkt
vid bedömningen av vilka åtgärder i omhändertagandet som ska priorite-
ras före, under och efter insatsen.

Den framtida veteranpolitikens olika delar

Utredningen har uppfattat uppdraget som mer än att bara göra en generell översyn av nuvarande ordning. Det innefattar också att föreslå hur för- ändringar ska fogas samman för att spegla det krav på helhet och konti- nuitet som regeringen efterfrågar.

Utredningen har kunnat konstatera att utvecklingen bara under de se- naste decennierna har förändrat karaktären på de internationella militära insatserna. Sverige och Försvarsmakten är i dag engagerade i andra in- satsområden och i andra typer av insatser. Det handlar även om nya rätts- liga ramverk, andra huvudmän för insatserna, mer dynamiska konflikt- miljöer och mindre förutsägbara risker.

Även Försvarsmakten ändrar kontinuerligt sin organisation. Med detta ändras också myndighetens interna ansvarsförhållanden och de funktio- ner som har att planera för, besluta om och genomföra omhändertagandet av veteransoldater och deras anhöriga. Detsamma gäller för de övriga myndigheter som deltar i omhändertagandet och de regelverk som styr deras verksamhet. Inte heller de ideella organisationer, som företräder och stödjer veteransoldater och anhöriga, förblir oförändrade. Nya orga- nisationer och nätverk dyker upp, andra ändrar innehållet i sin verksam- het.

Kunskaperna om veteransoldaters situation och reaktioner blir hela ti- den större. Jämfört med andra forskningsområden är detta dock tämligen nytt och utvecklingen går därför mycket snabbt. Utredningens slutsats är att ett framgångsrikt omhändertagande beror av att detta anpassas till en ständigt pågående utveckling.

En förutsättning för att omsorgen om veteransoldater och anhöriga ska motsvara de påfrestningar och risker som deltagandet i internationella militära insatser innebär är att statsmakterna gemensamt är beredda att samverka kring denna målsättning. I andra länder har utredningen kon- staterat att veteranpolitiska reformer genomförs både av flera olika mi- nistrar och departement tillsammans och direkt av regeringschefen. Detta ökar genomslaget för förbättringarna och blir ett exempel för de olika myndigheter som har det närmare ansvaret för verksamheten. Motsva- rande breda engagemang i Sverige krävs sannolikt för ett fullgott och sammanhållet omhändertagande.

Den framtida veteranpolitiken föreslås omfatta en rad olika åtgärder i syfte att stärka omhändertagandet av våra soldater före, under och efter insats.

272

Förbättrad rekrytering

Försvarsmaktens rekrytering måste förbättras. Det måste bli ett större inslag av personliga kontakter med de kvinnor och män som söker till internationella insatser. Forskningen till stöd för myndighetens rekryte- ring måste stärkas och en större framförhållning när det gäller rekryte- ringen av bland annat viktiga specialister måste öka.

Skyldighet att delta

Samtliga kategorier av anställda i Försvarsmakten ska i framtiden ha skyldighet att delta i den fredsfrämjande verksamheten. Sådan författ- ningsgrundad skyldighet finns i dag för relativt nyanställda officerare, men inte för de äldre, för reservofficerarna eller myndighetens civilan- ställda. Bättre information om utlandstjänsten mot det övriga samhället ska också locka fler sökanden utifrån. Bara genom att fler människor engageras för tjänstgöring kan bördan fördelas jämnare. Då undviks också att enskilda individer överbelastas genom många och alltför fre- kventa insatser.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 9

Insatsfrekvens

För att minska risken för att personalen drabbas av ohälsa och minska den sociala belastningen bör en policy som anger den enskildes insats- frekvens införas. Målet är att anställda i Försvarsmakten ska göra en insats vart tredje år. För soldater och officerare med placering i insatsför- banden kan en högre insatsfrekvens dock accepteras.

Stöd vid kritik

Komplexiteten i de regler som kringgärdar den fredsfrämjande verksam- heten måste få större uppmärksamhet på politisk nivå. Försvarsmakten måste bli mer öppen och bättre informera om den internationella verk- samheten. Bättre utbildning i internationell rätt och mänskliga rättigheter ska öka kunskap och kompetens hos personalen och minska riskerna för kritik mot insatsernas genomförande.

Förstärkt uppföljningsansvar

Försvarsmaktens uppföljande verksamhet måste förstärkas. Denna ska bedrivas mer aktivt än tidigare och innefatta en personlig kontakt med soldaten efter tjänstgöringen, om detta inte är uppenbart obehövligt eller omöjligt att genomföra.

Förstärkt stöd till tidigare tjänstgörande
Försvarsmaktens ansvar att utreda och koordinera stödåtgärder måste
förtydligas. Stödet till soldater som skadats till följd av tjänstgöring ska	273

inte längre begränsas i tid. I stället ska stödåtgärderna pågå så länge be-	Prop. 2009/10:160
hovet består och åtgärderna framstår som skäliga. Även skador som inte	Bilaga 9
är så allvarliga att de påverkar den enskildes förvärvsförmåga ska För-
svarsmakten ta ett ansvar för, t.ex. när någon drabbas av psykiska besvär
på grund av tjänstgöringen.
Utökat stöd till anhöriga
De anhöriga är också delaktiga i den internationella insatsen. Anhöriga
kan behöva stöd och hjälp med anledning av att den närstående soldaten
befinner sig i ett insatsområde långt borta. Det ska därför finnas kontakt-
personer inom myndigheten som ska stödja och vägleda en anhörig i
olika frågor med anknytning till tjänstgöringen. Stöd och hjälp ska inte
bara kunna påräknas när den anhörige soldaten skadas eller förolyckas
utan även i vissa andra situationer.
Kontakten mellan soldaten i fält och dennes anhöriga utvecklas i takt
med att ny teknik blir tillgänglig. Särskilda informationssatsningar be-
hövs för barnen.
Försvarsmakten ska utveckla och sammanställa en familjepolicy angå-
ende stöd och vägledning för anhörig.
Enskilda organisationer som arbetar med stöd till anhöriga ska kunna
få ekonomisk ersättning för sitt arbete.
Ökat erkännande
Nya medaljer föreslås införas. Dessa ska utdelas såväl av Försvarsmak-
ten som regeringen. Ett gemensamt monument till minne av svenska
veteransoldater bör uppföras. Den 17 september föreslås bli ny årlig
minnesdag, gemensam för alla svenska veteransoldater.
Ökat meritvärde
Deltagande i det internationella fredsfrämjande arbetet ska vara en förut-
sättning för viss befordran och ett krav för att inneha höga befattningar
inom Försvarsmakten. Försvarsmakten ska arbeta för att erfarenheterna
från det fredsfrämjande arbetet värderas högre, bland annat vid tillsätt-
ning av offentliga tjänster. Soldater utan ordinarie anställning i För-
svarsmakten ska erbjudas praktiska möjligheter till civil utbildning under
insatsen.
Veteranorganisationerna
Veteranorganisationerna har en särskild betydelse för omhändertagandet
av soldaterna. För den enskilde är det ofta lättare att vända sig till en
sådan organisation. Veteranorganisationerna spelar också en viktig roll
när det gäller att identifiera personal som mår dåligt efter insats. För det
arbete som veteranorganisationerna utför ska Försvarsmakten ge långsik-
tigt stöd.	274
	274

Lagförslagen i betänkandet (SOU 2008:91)	Prop. 2009/10:160
	Bilaga 10
1 Förslag till lag (0000:00) med bestämmelser för Försvars
maktens personal vid internationella militära insatser
Härigenom föreskrivs följande
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag ska tillämpas på anställda i Försvarsmakten vid tjänstgö-
ring i en internationell militär insats. Lagen ska dock inte tillämpas på
den som är lokalt anställd av Försvarsmakten i insatsområdet.
Med internationell militär insats enligt denna lag avses verksamhet
som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att

1.avvärja risk för en väpnad konflikt,

2.hejda en pågående väpnad konflikt,

3.övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller

4.skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humani- tärt arbete i samband med en väpnad konflikt.

Anställning

2 § Den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats och inte har en anställning i Försvarsmakten ska anställas särskilt för tjänstgöring i en sådan insats.

Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med en upp- sägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare. Ar- betsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få godkända vitsord eller om det föreligger andra särskilda skäl, får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en månad.

För den som anställs enligt första stycket ska bestämmelserna i 15–17 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd inte gälla.

4 § För den som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en interna- tionell militär insats ska följande bestämmelser inte gälla:

1.arbetstidslagen (1982:673), och

2.12 § semesterlagen (1977:480)

276

Arbetsmiljö

5 § För den som tjänstgör i en internationell militär insats ska följande bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160) gälla i insatsområdet, om inte tjänstgöringsförhållandena hindrar detta:

–2 kap. 1–8 §§,

–3 kap. 1–4, 6 och 12 §§,

–6 kap. 1–6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 8 och 9 §§.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 10

Särskilt uppföljningsansvar

6 § Försvarsmakten ska följa upp och utreda om den som tjänstgjort i en internationell militär insats drabbats av skada eller sjukdom till följd av tjänstgöringen i insatsområdet.

Uppföljningen och utredningen ska ha den form och den omfattning som motiveras av förhållandena under tjänstgöringen i insatsområdet. Åt- gärderna ska innefatta personlig kontakt, om detta inte kan anses uppen- bart obehövligt eller är omöjligt att genomföra.

Försvarsmaktens ansvar enligt första–andra stycket kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen avslutats.

7 § Försvarsmakten ska lämna information och råd i olika frågor till den som tidigare tjänstgjort i en internationell militär insats även efter den tid som anges i 6 §.

Stödåtgärder

8 § Om någon drabbas av sjukdom eller skada under resa till eller från tjänstgöringen i insatsområdet eller under tjänstgöringen där ska För- svarsmakten i samråd med den skadade och andra berörda myndigheter utreda och vid behov lämna stöd till den skadade för att underlätta för denne att

1.återgå till tidigare livssituation,

2.återfå full arbetsförmåga, eller

3.försörja sig genom förvärvsarbete.

9 § I fall som avses i 8 § ska Försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till åtgärder som främjar den skadades återgång till tidigare livssituation och arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som den skadade behöver.

10 § Stöd enligt 8 och 9 §§ ska ges endast om det inte ska tillhandahållas av någon annan till följd av andra bestämmelser och i den utsträckning som det framstår som skäligt med hänsyn till sjukdomen eller skadan samt omständigheterna i övrigt.

11 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska För- svarsmakten samarbeta med andra berörda myndigheter och organisatio- ner.

277

12 § Försvarsmaktens ansvar enligt 8 och 9 §§ innebär ingen inskränk- ning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Försvarsmaktens stödåtgärder enligt 8 och 9 §§ ska samordnas med en eventuell annan arbetsgivares åtgärder.

Arbetsskada

13 § Vid tjänstgöring i en internationell militär insats gäller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring från det att den första färden till insatsområdet påbörjas till det att den sista färden från insatsområdet avslutas. Skada som inträffar under denna tid ska anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det.

Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utom insatsområdet ska omfattas av lagens skydd endast om det finns särskilda skäl.

Vid prövning av om den som tjänstgör i en internationell militär insats drabbats av en arbetsskada ska bevisreglerna i 7 och 8 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd tillämpas för den tid som avses i första–andra stycket, om det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av motsvarande regler i lagen om arbetsskadeförsäkring.

14 § Vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring utgör livränte- underlaget minst sju prisbasbelopp.

15 § Föreligger anledning anta att den som tjänstgjort i en internationell militär insats ådragit sig en arbetsskada enligt lagen (1976:380) om ar- betsskadeförsäkring ska Försäkringskassan på ansökan av denne pröva frågan om arbetsskada.

Bestämmelserna i 8 kap. lagen (1976.380) om arbetsskadeförsäkring angående ansökan, uppgiftsskyldighet, besvär m.m. gäller i tillämpliga delar i ärende enligt första stycket.

Bestämmelserna i 8 kap. 3 § andra stycket lagen (1976.380) om arbets- skadeförsäkring gäller dock inte i dessa fall.

Stöd till anhöriga

16 § Försvarsmakten ska sörja för att en anhörig till den som tjänstgör i en internationell militär insats får det stöd och den rådgivning som är påkallat med anledning av tjänstgöringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medde- la ytterligare föreskrifter om omfattning och utformning av stöd och rådgivning enligt första stycket.

Ersättning till anhöriga

17 § Om den som tjänstgör i en internationell militär insats förolyckas eller skadas så att sjukhusvård krävs, ska Försvarsmakten efter ansökan

Prop. 2009/10:160

Bilaga 10

278

av den anhörige ersätta denne för skäligt antal resor till den förolyckade	Prop. 2009/10:160
eller skadade samt uppehälle och tidsspillan vid sådan resa efter samma	Bilaga 10
grunder som gäller i fråga om ersättning av allmänna medel till vittnen.
I fall som avses i första stycket eller när det i övrigt föreligger särskilda
skäl, ska Försvarsmakten efter ansökan ge skäligt bidrag till kostnader
för psykosocialt stöd till anhöriga som är i behov av det och om det
framstår som skäligt med hänsyn till omständligheterna i övrigt.
Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skadades
rehabilitering, ska Försvarsmakten efter ansökan ge den anhörige skälig
ersättning för kostnader som en sådan insats orsakar.
Överklagande
18 § Beslut enligt 8, 9, 16 och 17 §§ får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den XX, då lagen (1999:568) om utlands- styrkan inom Försvarsmakten upphör att gälla.

2.Bestämmelserna ska tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlandsstyrkan som skadats efter utgången av 1992.

3.Bestämmelserna i 16 § ska dock tillämpas från lagens ikraftträdande. Ersättning enligt 17 § andra stycket för kostnader som uppkommit av annan anledning än i samband med att en närstående förolyckats eller skadats så svårt att sjukhusvård krävs ska utges endast om kostnaderna uppkommit efter lagens ikraftträdande.

279

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3 Förslag till lag om ändring i brottsbalken (1962:700)		Prop. 2009/10:160
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken (1962:700) ska		Bilaga 10

ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

2kap.

3 §

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1.om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg,

2.om brottet begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett områ- de där en avdelning av Försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ändamål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

3a. om brottet har begåtts i tjänsten utom riket av en polisman, tull- tjänsteman eller tjänsteman vid Kustbevakningen, som utför gränsöver- skridande arbetsuppgifter enligt en internationell överenskommelse som Sverige har tillträtt,

4.om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan me- nighet eller svensk allmän inrättning,

5.om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och för- övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild in- rättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

7.om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §

Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regering- en eller den regeringen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förord- nande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förord-

281

Lagrådsremissens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

1Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om total försvarsplikt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1809) om totalförsvars- plikt

dels att 1 kap. 2–5 §§, 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 1, 3, 5, 6, 9, 12 och 13 §§ samt 4 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 3 a § och 3 kap. 4 a § samt närmast före 3 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

3 § En totalförsvarspliktig är skyldig att

1.medverka vid föreskriven utredning om sina personliga förhållan-

den,

2.tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hen- nes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter, och

3.iaktta de föreskrifter i övrigt som meddelas i denna lag.

Utredning om personliga förhål- landen enligt första stycket 1 är mönstring eller annan utredning.

Tjänstgöring enligt första styck- et 2 fullgörs som värnplikt, civil- plikt eller allmän tjänsteplikt.

3 a §

En totalförsvarspliktig är skyl- dig att genomgå mönstring enligt 2 kap. 2 och 3 §§ eller fullgöra

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

288

värnplikt eller civilplikt enligt 4 kap. endast om regeringen med hänsyn till att det behövs för Sve- riges försvarsberedskap har beslu- tat det.

Tjänstgöring enligt 3 § 2 full- görs som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

Värnplikten och civilplikten om- fattar grundutbildning, repetitions- utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten in- nebär att den som är totalförsvars- pliktig under höjd beredskap skall tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

4 §19

Värnplikten och civilplikten om- fattar grundutbildning, repetitions- utbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.

Den allmänna tjänsteplikten in- nebär att den som är totalförsvars- pliktig under höjd beredskap ska tjänstgöra enligt bestämmelserna i 6 kap.

Värnplikten skall fullgöras hos Försvarsmakten och skall alltid inledas med grundutbildning.

5 §20

19Ändringen innebär bl.a. att första stycket upphävs.

20Ändringen innebär bl.a. at tredje stycket upphävs.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

289

2kap.

2 §

Mönstringen skall ske i den to-		3 §
		Mönstringen ska ske i den total-
talförsvarspliktiges	personliga	försvarspliktiges personliga närva-
närvaro. Den skall omfatta medi-		ro. Den ska omfatta medicinska
cinska och psykologiska under-		och psykologiska undersökningar
sökningar samt annan utredning av		samt annan utredning av hans eller
hans personliga förhållanden.		hennes personliga förhållanden.

3kap.

1 §

3 §

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

290

sådan tjänstgöring.

För den som skrivs in för värn- plikt eller för sådan civilplikt som omfattar grundutbildning, skall följande bestämmas vid inskriv- ningen:

1.den befattning eller typ av be- fattning som han eller hon skall utbildas till,

2.de förband, skolor, myndighe- ter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen skall fullgöras,

3.grundutbildningens längd, och

4.om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

Vid inskrivning för civilplikt som inte omfattar grundutbildning skall det bestämmas vilken befatt- ning som den som skrivs in skall upprätthålla.

ra sådan tjänstgöring.

Inskrivning efter annan militär utbildning eller tjänstgöring

4 a §

En totalförsvarspliktig som har fullgjort annan motsvarande mili- tär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i denna lag får av Totalförsvarets pliktverk skrivas in för värnplikt.

5 §

För den som skrivs in för sådan värnplikt eller civilplikt som om- fattar grundutbildning, ska följan- de bestämmas vid inskrivningen:

1.den befattning eller typ av be- fattning som han eller hon ska utbildas till,

2.de förband, skolor, myndighe- ter eller andra organisationer där grundutbildningen huvudsakligen ska fullgöras,

4. om grundutbildningen ska pågå mer än 60 dagar, året och månaden när grundutbildningen är planerad att börja.

6 §

Vid inskrivning för värnplikt el- ler civilplikt som inte omfattar grundutbildning ska det bestäm- mas vilken befattning som den som skrivs in ska upprätthålla.

9 §

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

291

Krigsplaceringen ska inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

Om en ändring av ett beslut om inskrivning innebär att tiden för grundutbildningen blir längre än enligt det tidigare beslutet, krävs att den som beslutet avser godkän- ner ändringen. Om inte annat följer av 10 §, skall detsamma gälla i fråga om ändring av ett beslut om inskrivning i utbild- ningsreserven till inskrivning för värnplikt eller för sådan civilplikt som omfattar en längre grundut- bildning än 60 dagar.

Om en ändring av ett beslut om	Prop. 2009/10:160
inskrivning innebär att tiden för	Bilaga 12
grundutbildningen blir längre än
enligt det tidigare beslutet, krävs
att den som beslutet avser godkän-
ner ändringen. Om inte annat
följer av 10 §, ska detsamma gälla
i fråga om ändring av ett beslut om
inskrivning i utbildningsreserven
till inskrivning för värnplikt eller
för sådan civilplikt som omfattar
en längre grundutbildning än 60
dagar.

12 §21 En totalförsvarspliktig som efter

avslutad grundutbildning har för- värvat tillräckliga kunskaper och färdigheter för en krigsuppgift skall krigsplaceras i en befattning eller i en viss verksamhet som han eller hon är lämplig för. Den som har genomgått en längre grundut- bildning än 60 dagar skall krigs- placeras i den verksamhet där grundutbildningen fullgjordes, om det inte från totalförsvarets syn- punkt är väsentligt bättre att han eller hon krigsplaceras i en annan verksamhet.

Krigsplaceringen skall inte kvar- stå längre än tio år efter det senas- te tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl i enskilda fall, får beslut fattas om förlängning.

21 Senaste lydelse 2002:276.

292

2Förslag till lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

Med internationell militär insats enligt denna lag avses verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att

1.avvärja risk för en väpnad konflikt,

2.hejda en pågående väpnad konflikt,

3.övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd, eller

4.skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humani- tärt arbete i samband med en väpnad konflikt.

Anställning

2 § Den som ska tjänstgöra i en internationell militär insats och inte har en anställning i Försvarsmakten får anställas särskilt för tjänstgöring i en sådan insats.

Anställningen får sägas upp före anställningstidens utgång med en uppsägningstid av tre månader för både arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivaren får dock bevilja den anställde kortare uppsägningstid. Om den anställde genomgått utbildning för tjänstgöring utan att få godkända vitsord får arbetsgivaren säga upp anställningen med en uppsägningstid av en månad.

För den som anställs enligt 2 § ska 15–17 §§ lagen (1982:80) om an- ställningsskydd inte tillämpas.

4 § För den som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en interna- tionell militär insats ska arbetstidslagen (1982:673) och 12 § semesterla- gen (1977:480) inte tillämpas.

Arbetsmiljö

–2 kap. 1–8 §§,

–3 kap. 1–4 §§, 7 g § första och andra styckena samt 12 §,

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

294

– 6 kap. 1–6 §§, 6 a § första stycket första och andra meningarna och	Prop. 2009/10:160
andra stycket samt 8 och 9 §§.	Bilaga 12

Särskilt uppföljningsansvar

6 § Försvarsmakten ska utreda om personal som tjänstgjort i en interna- tionell militär insats har fått fysiska eller psykiska besvär till följd av tjänstgöringen i insatsområdet.

Försvarsmaktens ansvar enligt första och andra styckena kvarstår under fem år efter det att tjänstgöringen i insatsområdet avslutats.

7 § Försvarsmakten ska bistå den enskilde med information och vägled- ning vid utredning enligt 6 §. Detta gäller även efter den tid som anges i 6 § tredje stycket.

Stödåtgärder

1.återfå full arbetsförmåga, eller

2.försörja sig genom förvärvsarbete.

Försvarsmakten ska ge den enskilde lämplig arbetsträning inom ramen för Försvarsmaktens verksamhet, om det är möjligt.

Försvarsmakten ska också ge stöd till andra åtgärder som främjar den enskildes återgång till arbetslivet samt till anskaffande av hjälpmedel som han eller hon behöver.

295

11 § Vid fullgörandet av de uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska För- svarsmakten samarbeta med andra berörda myndigheter och organisatio- ner.

Om en annan arbetsgivare har vidtagit stödåtgärder ska Försvarsmak- tens stödåtgärder enligt 8 och 9 §§ samordnas med dessa.

Arbetsskada

13 § Vid tjänstgöring i en internationell militär insats gäller bestämmel- serna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken från det att den första färden till insatsområdet påbörjas till det att den sista färden från insatsområdet avslutas. En skada som inträffar under denna tid ska anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det.

Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utanför insatsområdet ska omfattas av arbetsskadeförsäkringen endast om det finns särskilda skäl för det.

14 § Vid tillämpning av bestämmelserna om arbetsskada i socialförsäk- ringsbalken utgör livränteunderlaget minst 7 prisbasbelopp enligt nämn- da balk.

15 § Trots 42 kap. 12 § socialförsäkringsbalken ska Försäkringskassan på begäran av den enskilde pröva om han eller hon har fått en arbetsska- da i ett sådant fall som avses i denna lag.

Stöd till anhöriga

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

296

I fall som avses i första stycket ska Försvarsmakten efter ansökan ge	Prop. 2009/10:160
skäligt bidrag till kostnader för psykosocialt stöd till anhöriga som är i	Bilaga 12
behov av det om det framstår som skäligt med hänsyn till omständighe-
terna i övrigt. Försvarsmakten får även i övrigt ge sådant bidrag om det
finns särskilda skäl för det.
Om en anhörigs medverkan är av särskild betydelse för den skadades
rehabilitering, ska Försvarsmakten efter ansökan ge den anhörige skälig
ersättning för kostnader som en sådan insats medför.
Överklagande
18 § Beslut enligt 8, 9 och 17 §§ får överklagas hos allmän förvaltnings-
domstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Genom lagen upphävs lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten.

2.Den gamla lagen gäller dock fortfarande i tillämpliga delar för den som tjänstgör i Polisens utlandsstyrka.

3.Den nya lagen tillämpas även i fråga om tidigare anställda i utlands- styrkan som skadats efter utgången av 1992. Ersättning enligt 17 § andra stycket för kostnader som uppkommit av annan anledning än i samband med att en närstående förolyckats eller skadats så svårt att sjukhusvård krävs, betalas dock endast för kostnader som har uppkommit efter ikraft- trädandet.

297

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,


4	Förslag till lag om ändring i brottsbalken		Prop. 2009/10:160
	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ brottsbalken ska ha följande		Bilaga 12

lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

För brott som begåtts utom riket döms även i annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol,

1.om brottet förövats på svenskt fartyg eller luftfartyg, eller om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen på sådant fartyg,

3. om brottet begåtts vid tjänst- göring utom riket av någon som är anställd i Försvarsmakten och tjänstgör i en internationell militär insats eller som tillhör Polisens utlandsstyrka,

4.om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan me- nighet eller svensk allmän inrättning,

5.om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och för- övats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild in- rättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige,

7.om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

5 §2

1Senaste lydelse 2003:149.

2Senaste lydelse 2000:646.

299

6Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän för- säkring1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

d)när tjänstepension har beviljats den försäkrade,

e)när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitets- ersättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt

f)när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående livränta har ändrats.

1Lagen omtryckt 1982:120.

2Senaste lydelse 2008:861.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

302

6. fullgör tjänstgöring enligt la- gen (1994:1809) om totalförsvars- plikt.

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

2.erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av re- geringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

4.är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

6. fullgör tjänstgöring enligt la- gen (1994:1809) om totalförsvars- plikt, eller

7. genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt.

Fjärde stycket tillämpas även för	Fjärde stycket tillämpas även för
försäkrad som avses i tredje styck-	försäkrad som avses i tredje styck-
et 6 när den försäkrade genomgår	et 6 eller 7 när den försäkrade
grundutbildning som är längre än	genomgår grundutbildning som är
60 dagar.	längre än 60 dagar.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

303

7	Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt		Prop. 2009/10:160
	personskadeskydd		Bilaga 12
	Härigenom föreskrivs att 1 och 12–13 a §§ lagen (1977:265) om stat-
ligt personskadeskydd ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	1 §1
Denna lag gäller ersättning av staten vid personskada och tillämpas på
	1. den som tjänstgör enligt lagen	1. den som tjänstgör enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt		(1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller inställer sig till mönstring,		eller inställer sig till mönstring,
eller annan uttagning enligt den		eller annan uttagning enligt den
lagen eller till antagningsprövning		lagen eller rekryt som genomgår
enligt lagen (1994:1810) om möj-		militär utbildning inom Försvars-
lighet för kvinnor att fullgöra		makten,
värnplikt eller civilplikt med läng-
re grundutbildning,

3.den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som av- ses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som medde- lats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

1 Senaste lydelse 2006:895.

305

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under militär utbildning inom Försvarsmakten, utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.

12 §2 För den som avses i 1 § första

För den som avses i 1 § första stycket 1 och som har skadats under grundutbildning eller repeti- tionsutbildning utgör livränteun- derlaget minst sju prisbasbelopp.

13 §3 Den som avses i 1 § första

2Senaste lydelse 2002:279.

3Senaste lydelse2002:279.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

306

Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som uppgår till							Prop. 2009/10:160
belopp som motsvarar fyra gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen							Bilaga 12
(1962:381) om allmän försäkring för tid före 21 års ålder, fyra och en
halv gånger prisbasbeloppet för tid mellan 21 och 25 års ålder och fem
gånger prisbasbeloppet för tid från och med 25 års ålder.
Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av ersättningsunder-
laget, delat med 365.
Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till an-
nan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbetsskade-
försäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är
högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning av
3 kap. 10–10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjuk-
penningen endast i den mån den är högre för sådan period.
		13 a §4
Den	som avses i	1 § första	Den	som avses i	1 §	första
stycket 1 och som har skadats			stycket 1 och som har skadats
under grundutbildning eller repeti-			under	militär utbildning		inom
tionsutbildning, har efter skyddsti-			Försvarsmakten, har efter skydds-
dens utgång rätt till ersättning för			tidens utgång rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader för läkar-			nödvändiga kostnader för läkar-
vård,	sjukvårdande	behandling,	vård,	sjukvårdande	behandling,
sjukhusvård samt läkemedel under			sjukhusvård samt läkemedel under
högst tre års tid. I kostnader för			högst tre års tid. I kostnader för
vård inräknas nödvändiga kostna-			vård inräknas nödvändiga kostna-
der för resor.			der för resor.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

4 Senaste lydelse 2002:279.

307

8 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 26 kap. 16 och 20 §§, 43 kap. 12– 14 och 18 §§ samt rubrikerna närmast före 26 kap. 16 och 20 §§ social- försäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2008/09:200

Föreslagen lydelse

7kap.

2 §

Försäkrad för statligt personska- deskydd enligt 43 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen eller rekryt som genomgår militär utbildning inom Försvars- makten,

ivissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4.den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har med- delats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a § brottsbalken,

5.den som utför ungdomstjänst enligt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1 brottsbalken, och

6.den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervak- ning med elektronisk kontroll.

26 kap.

Plikttjänstgöring	Plikttjänstgöring samt annan mot-
	svarande militär utbildning och
	tjänstgöring inom Försvarsmakten
SGI-skydd gäller under tid då	16 §
SGI-skydd gäller under tid då	SGI-skydd gäller under tid då
den försäkrade fullgör tjänstgöring	den försäkrade fullgör tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om total-	enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt.	försvarsplikt eller genomgår mili-
	tär utbildning inom Försvarsmak-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

308

	ten som rekryt.
Plikttjänstgöring	Plikttjänstgöring samt annan mot-
	svarande militär utbildning och
	tjänstgöring inom Försvarsmakten
	20 §

43 kap.

12 §

För en försäkrad som har ska- dats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjuk- penningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

–4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

–4,5 prisbasbelopp för tid mel- lan 21 och 25 års ålder, och

–5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

För en försäkrad som har ska- dats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livrän- teunderlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

För en försäkrad som har ska- dats under militär utbildning inom Försvarsmakten utgör sjukpen- ningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

–4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,

–4,5 prisbasbelopp för tid mel- lan 21 och 25 års ålder, och

–5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

13 §

För en försäkrad som har ska- dats under militär utbildning inom Försvarsmakten utgör livränteun- derlaget vid tillämpning av 8 § minst 7 prisbasbelopp.

14 §

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

309

	denna.		Prop. 2009/10:160
	18 §		Bilaga 12
En försäkrad som har skadats	18 §
En försäkrad som har skadats	En försäkrad som har skadats
under grundutbildning eller repeti-	under militär	utbildning	inom
tionsutbildning har under högst tre	Försvarsmakten	har under	högst
års tid efter skyddstiden rätt till	tre års tid efter skyddstiden rätt till
ersättning för nödvändiga	ersättning för nödvändiga
kostnader för	kostnader för
1. läkarvård,	1. läkarvård,
2. sjukvårdande behandling,	2. sjukvårdande behandling,
3. sjukhusvård, och	3. sjukhusvård, och
4. läkemedel.	4. läkemedel.

Som kostnader för vård räknas även nödvändiga utgifter för resor.

310

10Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 §1

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt

personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.
Om skadan har ådragits under			Om skadan har ådragits under
ledighet eller annan fritid vid vis-			ledighet eller annan fritid vid vis-
telse utanför	förläggningsplats		telse utanför	förläggningsplats
eller annan plats där verksamheten			eller annan plats där verksamheten
i fråga bedrivs, och skadan inte har			i fråga bedrivs, och skadan inte har
orsakats av olycksfall vid färd till			orsakats av olycksfall vid färd till
eller från nämnda plats då färden			eller från nämnda plats då färden
föranleddes av och stod i nära			föranleddes av och stod i nära
samband med verksamheten, utges			samband med verksamheten, utges
ersättning endast till den som			ersättning endast till den som
fullgör grundutbildning eller repe-			fullgör grundutbildning eller repe-
titionsutbildning	enligt	lagen	titionsutbildning	enligt	lagen
(1994:1809) om	totalförsvarsplikt		(1994:1809) om	totalförsvarsplikt
och som har skadats under tjänst-			samt till rekryt som genomgår
göringen.			militär utbildning inom Försvars-
			makten och som har skadats under
			tjänstgöringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2002:280.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

312

11Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsför- säkring ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §1

När ramtid ska bestämmas räknas inte heller tid då den sökande

1. fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän för-

säkring,
2. varit hindrad att arbeta på	2. varit hindrad att arbeta på
grund av tjänstgöring enligt lagen	grund av tjänstgöring enligt lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt,	(1994:1809) om totalförsvarsplikt,
eller	3. utfört förvärvsarbete som ar-
3. utfört förvärvsarbete som ar-	betsgivaren finansierat med sär-
betsgivaren finansierat med sär-	skilt anställningsstöd enligt för-
skilt anställningsstöd enligt för-	ordningen (1997:1275) om an-
ordningen (1997:1275) om an-	ställningsstöd, eller
ställningsstöd.	4. varit hindrad att arbeta på
	grund av militär utbildning inom
	Försvarsmakten som rekryt.

Tid som enligt 13 a § har jämställts med förvärvsarbete ska dock räk- nas in i ramtiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2009:666.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

313

12Förslag till lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15 och 16 §§ diskrimineringslagen (2008:567) samt rubriken närmast före 2 kap. 15 § ska ha följande lydel- se.

			2 kap.
Värnplikt och civilplikt				Värnplikt och civilplikt samt
				annan militär utbildning inom
				Försvarsmakten
			15 §
Diskriminering är förbjuden vid				Diskriminering är förbjuden vid
mönstring,	antagningsprövning			mönstring eller annan utredning
eller annan utredning om personli-				om personliga förhållanden enligt
ga förhållanden		enligt	lagen	lagen (1994:1809) om totalför-
(1994:1809)	om	totalförsvarsplikt		svarsplikt samt vid inskrivning för
samt vid inskrivning för och under				och under fullgörande av värnplikt
fullgörande	av	värnplikt	eller	eller civilplikt. Diskriminering är
civilplikt.				också förbjuden vid antagnings-
				prövning till samt under fullgö-

rande av annan militär utbildning inom Försvarsmakten.

Förbudet gäller dock inte diskriminering som har samband med ålder.

Förbudet hindrar inte heller till-			Förbudet hindrar inte heller till-
lämpning av bestämmelser om			lämpning av bestämmelser om att
1. mönstrings-	och	tjänstgö-	en totalförsvarspliktig inte ska
ringsskyldighet	endast	för män,	kallas till mönstring eller inkallas
eller att en totalförsvarspliktig inte			till värnplikt eller civilplikt om
ska kallas till mönstring eller in-			han eller hon hänvisar till sin an-
kallas till värnplikt eller civilplikt			slutning till visst religiöst sam-
om han eller hon hänvisar till sin			fund.
anslutning till visst religiöst sam-
fund, eller
2. möjlighet för kvinnor att full-
göra värnplikt eller civilplikt i
lagen (1994:1810) om		möjlighet
för kvinnor att	fullgöra	värnplikt

eller civilplikt med längre grund- utbildning.

16 §

Om en myndighet eller en orga- nisation som omfattas av förbudet i 15 § får kännedom om att en totalförsvarspliktig anser sig i samband med sådan verksamhet som avses i paragrafen ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier, är myndigheten eller organisationen skyldig att utreda

Om en myndighet eller en orga- nisation som omfattas av förbudet i 15 § får kännedom om att någon som söker sig till eller genomgår sådan verksamhet som avses där i samband med verksamheten anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier, är myn- digheten eller organisationen skyl-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

314

18Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 20 §, 11 kap. 25 § och 29 kap. 16 § samt rubriken närmast före 29 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

Ersättningar

vid

dödsfall

eller

20 §

Ersättningar

vid

dödsfall

eller

invaliditet genom statens riskga-

rantier

för

totalförsvarspliktiga

rantier

för

totalförsvarspliktiga,

samt de som tjänstgör i Polisens

rekryt som genomgår eller har

utlandsstyrka

och

utlandsstyrkan

genomgått militär utbildning inom

inom Försvarsmakten är skattefria.

Försvarsmakten

samt

som

tjänstgör

Polisens

utlandsstyrka

och utlandsstyrkan inom För-

svarsmakten är skattefria.

11 kap.

Totalförsvarspliktigas dagersätt-

25 §

Dagersättningar och

tillägg till

ningar och tillägg till sådana er-

sådana

ersättningar,

månads-

sättningar, naturaförmåner,

fält-

ersättningar, naturaförmåner, fält-

traktamenten,

befattningspen-

traktamenten,

befattningspen-

ningar,

utbildningspremier,

ut-

ningar,

utbildningspremier,

ut-

ryckningsbidrag

samt

avgångs-

ryckningsbidrag

samt

avgångs-

vederlag ska inte tas upp.

vederlag

till

totalförsvarspliktiga

eller till rekryter som genomgår

militär utbildning inom Försvars-

Familjebidrag

till

totalförsvars-

makten ska inte tas upp.

Familjebidrag

till

totalförsvars-

pliktiga ska tas upp bara om bidra-

pliktiga eller till rekryter som

get betalas ut i form av näringsbi-

avses i första stycket ska tas upp

drag. Familjebidrag

anses tillfalla

bara om bidraget betalas ut i form

den totalförsvarspliktige, även om

av näringsbidrag.

Familjebidrag

bidraget betalas ut till någon an-

anses tillfalla den totalförsvars-

nan. Familjebidrag i form av när-

pliktige, även om bidraget betalas

ingsbidrag ska tas upp i inkomst-

ut till någon annan. Familjebidrag

slaget tjänst, om näringen bedrivs

i form av näringsbidrag ska tas

av en juridisk person eller av ett

upp i inkomstslaget tjänst, om

svenskt

handelsbolag

som

den

näringen bedrivs av en juridisk

värnpliktige inte är delägare i, och

person eller av ett svenskt han-

i annat fall i inkomstslaget när-

delsbolag

som

den värnpliktige

ingsverksamhet.

inte är delägare i, och i annat fall i

inkomstslaget näringsverksamhet.

1 Lagen omtryckt 2008:803.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 12

321

Lagrådets yttrande	Prop. 2009/10:160
	Bilaga 13
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2010-03-03
Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, justitierådet Ella Nyström
och f.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren.
Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Enligt en lagrådsremiss den 4 februari 2010 (Försvarsdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2.lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära

insatser,

3. lag om ändring i lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänst- göring utomlands,

4.lag om ändring i brottsbalken,

5.lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),

6.lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

8.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

9.lag om ändring i lagen (2010:000) om införande av socialförsäk- ringsbalken,

10.lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.,

11.lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

12.lag om ändring i diskrimineringslagen (2008:567),

13.lag om upphävande av lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundut- bildning,

14.lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total försvaret, m.m.,

15.lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total försvaret, m.m.

16.lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,

17.lag om ändring i lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m.,

18.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

19.lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Cecilia Skjöldeb- rand och rättssakkunniga Elisabet Petersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

324

Lagförslagen berör främst två kategorier av Försvarsmaktens personal, nämligen totalförsvarspliktiga och personal vid internationella militära insatser. I fråga om den förstnämnda kategorin föreslås ändringar i lagen om totalförsvarsplikt och i fråga om den sistnämnda införandet av en ny lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser.

Vad som föranlett de föreslagna ändringarna i lagen om totalförsvarsplikt samt föreslagna följdändringar i vissa andra lagar är att totalförsvarets personalförsörjning är avsedd att i framtiden kunna tillgodoses bl.a. ge- nom möjligheten till frivillig militär utbildning. Utbildningen är ämnad att ersätta grundutbildningen enligt lagen om totalförsvarsplikt. Införan- det av densamma är egentligen den viktigaste reformen i sammanhanget men den kommer inte regleras i någon lag utan i en av regeringen beslu- tad förordning. Försvarsdepartementet har emellertid ännu inte utarbetat något förslag till en sådan förordning. (Utredningen om totalförsvarsplik- ten har i SOU 2009:63 s. 83-87 lagt fram ett förslag till en förordning, som departementet möjligen kan använda som förlaga.) Det skulle onek- ligen ha underlättat för Lagrådet och andra bedömare om departementet kunnat tillhandahålla ett eget förslag till förordning. Lagrådet vill också påpeka att riksdagen enligt 8 kap. 14 § första stycket regeringsformen har rätt att meddela föreskrifter i ett ämne som regeringen har behörighet att besluta föreskrifter i.

I de följdändringar som föreslås i vissa författningar (socialförsäkrings- balken, lagen om statligt personskadeskydd, lagen om statlig ersättning vid ideell skada m.m., lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och in- komstskattelagen) förekommer begreppet rekryt i samband med att den frivilliga militära utbildningen omnämns i reglerna. I författningskom- mentaren anges visserligen i allmänna ordalag vad som avses med ter- men rekryt, men en legaldefinition av begreppet får anstå till dess att förordningen utarbetats och beslutats. Det är att märka att begreppet inte tidigare förekommit i svensk lagstiftning.

Vad gäller begreppsbildning förekommer i förslaget till lag om För- svarsmaktens personal vid internationella militära insatser ett begrepp som inte finns i den nuvarande lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten. Det är begreppet insats. Termen insats används redan i sociallagstiftningen men har där en annan betydelse än i den föreslagna lagen. I den föreslagna lagen anges i 1 § andra stycket att med internatio- nell militär insats avses verksamhet som Försvarsmakten bedriver i ett insatsområde utomlands i syfte att 1. avvärja risk för en väpnad konflikt, 2. hejda en pågående väpnad konflikt, 3. övervaka överenskommelser om fred och vapenstillestånd eller 4. skapa förutsättningar för varaktig fred och säkerhet genom humanitärt arbete i samband med en väpnad kon- flikt. Liksom i den sociala lagstiftningen används termen insats här för att beteckna ett visst slags faktisk verksamhet. En analys av de föreslagna bestämmelserna ger dock vid handen att begreppet insats används även i andra betydelser i lagförslaget. Således kan termen insats vara en beteck- ning på en enhet i den militära organisationen (se t.ex. 1 § första stycket, 2 och 4 §§), jfr termen utlandsstyrka i nuvarande lag, men också en be-

Prop. 2009/10:160

Bilaga 13

325

teckning på den sociala insats som en anhörig utför i rehabiliteringssyfte (se 17 § tredje stycket). Det vore önskvärt om begreppet insats kunde ges en enhetlig innebörd i den nu föreslagna lagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om totalförsvarsplikt

3 kap. 4 a §

Förslaget innebär att en totalförsvarspliktig, som har fullgjort annan motsvarande militär utbildning eller tjänstgöring än vad som anges i denna lag, av Totalförsvarets pliktverk får skrivas in för värnplikt. Med det sätt varpå bestämmelsen har formulerats skulle även sådan militär utbildning eller tjänstgöring som genomgåtts i utlandet kunna tillgodo- räknas. I författningskommentaren behandlas endast sådan frivillig mili- tär utbildning som genomgåtts i Sverige. Om avsikten är att endast svensk utbildning eller tjänstgöring ska omfattas av paragrafen bör detta uttryckligen framgå av lagtexten. Om tanken är att även utländsk utbild- ning eller tjänstgöring ska kunna tillgodoräknas, kan den föreslagna formuleringen behållas.

Förslaget till lag om Försvarsmaktens personal vid internationella militä- ra insatser

7 §

Lagrådet föreslår att första meningen ges följande lydelse:

Försvarsmakten ska vid utredning enligt 6 § bistå den enskilde med in- formation och vägledning.

9 §

Enligt första stycket ska försvarsmakten ge ekonomiskt stöd till viss utbildning. I andra stycket anges att Försvarsmakten också ska ge stöd till vissa andra åtgärder. Det finns i författningskommentaren antydning- ar om att det skulle vara fråga om ekonomiskt stöd även i det sistnämnda fallet. Användningen av ordet ”också” i lagtexten kan ge intrycket att så skulle vara fallet. Om avsikten är att stödet även i andra stycket ska vara av ekonomisk natur, bör detta för tydlighetens skull komma till uttryck i lagtexten.

12 §

Enligt 8 och 9 §§ har Försvarsmakten ansvar för att ge visst stöd till den som drabbats av fysiska och psykiska besvär i samband med tjänstgöring i ett insatsområde. I 12 § första stycket föreskrivs att detta ansvar inte innebär någon inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160). Sist- nämnda paragraf innehåller regler om arbetsgivares rehabiliteringsansvar medan 2 kap. arbetsmiljölagen uteslutande behandlar arbetsmiljöns be- skaffenhet. Enligt Lagrådets mening saknas det anledning att i 12 § första stycket hänvisa till 2 kap. arbetsmiljölagen.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 13

326

13 §

Lagrådet föreslår att första stycket första meningen inleds på följande sätt:

För tjänstgöringen i en internationell militär insats gäller bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken…

14 §

Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse:

Vid tillämpning enligt 13 § av bestämmelserna om arbetsskada i social- försäkringsbalken utgör livränteunderlaget minst 7 prisbasbelopp enligt nämnda balk.

18 §

Det är inte så lätt att bilda sig en klar uppfattning om huruvida beslut kan komma att fattas enligt fler bestämmelser än de nämnda i första stycket. Tänkbart är dock att en sådan utredning som avses i 6 § kan komma att mynna ut i ett för enskild negativt beslut. Om endast de nämnda besluten är avsedda att vara överklagbara, kan det vara lämpligt att i lagtexten klargöra att andra beslut inte är överklagbara.

Den föreslagna överklagandebestämmelsen tar endast sikte på sådana beslut som meddelas av Försvarsmakten. I 13–15 §§ görs hänvisningar till bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken, men det sägs inte något om att balkens överklagandebestämmelser blir tillämpliga. Man kan naturligtvis då säga att det är en självklarhet att om Försäkringskassan tillämpar balkens bestämmelser om arbetsskadeför- säkring kassans beslut är överklagbara enligt balkens regler härom. Men problemet är inte ur världen med denna förklaring. Lagens egna bestäm- melser om arbetsskada innehåller nämligen förutsättningar som kan ge upphov till beslut som en skadad kan tänkas få anledning att överklaga, t.ex. beslut om försäkringens tidsmässiga omfattning i 13 § första stycket första meningen eller om tillämpningen av begreppet övervägande skäl i första stycket andra meningen eller av begreppet särskilda skäl i andra stycket. Antagligen skulle det räcka att i lagen endast ange att ett beslut vari Försäkringskassan tillämpat 13 eller 14 § kan ändras, omprövas och överklagas i den ordning som föreskrivs i socialförsäkringsbalken.

Förslaget till lag om ändring i diskrimineringslagen

15 §

Uttrycket ”annan militär utbildning inom Försvarsmakten” i den nya meningen i första stycket innebär att även den som genomgår officersut- bildning kommer att omfattas av diskrimineringsförbudet. För att någon tveksamhet inte ska uppstå bör det i författningskommentaren tydliggö- ras att det skett en saklig ändring av bestämmelsen.

Prop. 2009/10:160

Bilaga 13

327

5. i utlandsstyrkan i Försvars-	5. i Försvarsmakten i en	inter-
makten, eller	nationell militär insats, eller

Familjebidrag till totalförsvars-	Familjebidrag till totalförsvars-
pliktiga	pliktiga och rekryter
Särskilda bestämmelser om fa-	16 §
Särskilda bestämmelser om fa-	Särskilda bestämmelser om fa-
miljebidrag till totalförsvarsplikti-	miljebidrag i form av näringsbi-
ga i form av näringsbidrag finns i	drag till totalförsvarspliktiga och
11 kap. 25 §.	till rekryter som genomgår militär
	utbildning inom Försvarsmakten
	finns i 11 kap. 25 §.

2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:169) om	Prop. 2009/10:160
	väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

2.6	Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen		Prop. 2009/10:160
	(1977:1160)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen (1977:1160)1 ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse


2.16	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om		Prop. 2009/10:160
	disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:1811) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m. ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.15		Föreslagen lydelse

2.20	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen		Prop. 2009/10:160
	(1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 20 § inkomstskattelagen (1999:1229)1
ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagförslag 2.19		Föreslagen lydelse

29 kap. 16 §	Prop. 2009/10:160
Tillägget innebär endast att hänvisningen även gäller rekryt som genom-
går militär utbildning inom Försvarsmakten.
Rekryt är den som genomgår sådan militär utbildning inom Försvars-
makten på frivillig grund som ska träda i stället för grundutbildning en-
ligt lagen om totalförsvarsplikt. Den som genomgår grundläggande offi-
cersutbildning inom Försvarsmakten omfattas inte.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i 9 kap. lagen	1 §
Bestämmelserna i 9 kap. lagen	Bestämmelserna i 9 kap. lagen
(1994:1809) om totalförsvarsplikt	(1994:1809) om totalförsvarsplikt
skall gälla även med avseende på	ska gälla även med avseende på
tjänstgöring som någon fullgör	tjänstgöring som någon fullgör

nande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell	Prop. 2009/10:160
domstol eller om brottet begåtts	Bilaga 10

5. dem som tjänstgör utomlands		5. den som är anställd i För-
i utlandsstyrkan inom Försvars-		svarsmakten och tjänstgör utom-
makten.		lands i en internationell militär
		insats.

Denna lag träder i kraft

7 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)		Prop. 2009/10:160
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § arbetsmiljölagen (1977:1160) ska		Bilaga 10

ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regering-	Prop. 2009/10:160
en eller den regeringen bemyndigat därtill.	Bilaga 12
Åtal för brott, som förövats utom riket, får väckas endast efter förord-
nande enligt första stycket. Åtal får dock väckas utan ett sådant förord-
nande, om brottet är osann eller ovarsam utsaga inför en internationell
domstol eller om brottet begåtts

5. dem som tjänstgör utomlands	5. de som är anställda i För-
i utlandsstyrkan inom Försvars-	svarsmakten och tjänstgör utom-
makten.	lands i en internationell militär
	insats.