Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utvärdering av systemet med 15 timmar per vecka inom förskolan.
Sverige har världens bästa förskola. Barn i Sverige går till en förskola med en läroplan, utbildade pedagoger och väl genomtänkta miljöer och aktiviteter. Barn i förskolan utvecklas tillsammans med andra barn och får förutom värdefulla kunskaper genom planerade aktiviteter också erfarenheter av att agera i grupp, ta hänsyn och lära sig ta plats. Att alla barn från början ges lika möjligheter till utbildning och kunskap är en jämlikhetsfråga. Här skiljer Sverige sig från många länder och detta är något vi ska vara stolta över.
Förskolan innebär att alla föräldrar kan arbeta heltid trots att de har små barn. Maxtaxan i förskolan gör dessutom att alla familjer har råd att sätta barnen i förskola. Detta är ett i internationellt perspektiv unikt system. Att barn har någonstans att vara medan föräldrar är på jobbet är både en jämställdhetsfråga och en klassfråga.
Förskoleverksamheten är också en integrationsfråga. Barn i förskolan får träffa barn med annan kulturell bakgrund, vilket ökar förståelsen och kunskapen om varandras likheter och olikheter. I förskolan får barn med icke svensktalande föräldrar en rak väg in i svenska språket.
Den rätt för barn till föräldralediga att omfattas av den allmänna förskolan, som den socialdemokratiska regeringen införde, var ett steg i rätt riktning. Jag anser dock att en utvärdering borde ske av hur systemet med de barn som går 15 timmar per vecka har fungerat hittills och om de resultat vi vill åstadkomma uppnås med denna minimigräns. Hur skulle utökad rätt till att delta i förskolan påverka barnens utveckling och föräldrarnas situation, och vilka resurser skulle en sådan utökad rätt kräva? Om vi på ett trovärdigt sätt ska slåss för vår förskola så måste vi göra det utifrån ett barnperspektiv.