Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Malmö högskola bör tilldelas universitetsstatus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppgift att se över möjligheten att avsätta medel för ett center för professionsforskning.
Den 5 mars 2002 lämnade Malmö högskola in en ansökan till regeringen om att få fullständiga rättigheter att examinera i forskarutbildningen, så kallade universitetsrättigheter. Jag anser att riksdagen bör uppmana regeringen att bevilja denna ansökan.
Det är logiskt att som högskola eftersträva att bli universitet. Universitetsstatus ger en kvalitetsstämpel på högskolans forskning. Det ger också möjlighet för universitetet att självt bestämma över forskarutbildningen. Det sista är inte minst viktigt för Malmö högskola där det framför allt inom lärarhögskolan idag bedrivs en omfattande forskning, men där examinationen görs vid andra universitet eftersom Malmö högskola inte har examinationsrätt på detta område.
Alla högskolor kan inte bli universitet. Därför är det också rimligt att staten inte godkänner alla ansökningar utan noga bedömer om högskolan verkligen har de kvaliteter som behövs. Dock är det viktigt att det endast är kvalitetsmässiga överväganden som avgör. Kraven måste vara lika för alla högskolor.
Mitthögskolan fick universitetsstatus från 2005. Detta sätter alltså ribban i förhållande till andra högskolor. Jag anser att Malmö högskola väl står sig i en sådan jämförelse och alltså bör ges universitetsstatus. Malmö högskola hade till exempel en något bättre situation 2004 än Mitthögskolan ifråga om antal doktorander, antal disputerade, antal lärare med doktorsexamina samt antal professorer.
Malmö högskola har på kort tid vuxit till det åttonde största lärosätet i landet inom grundutbildning. Malmö högskola är också unik bland de nyare högskolorna. Det finns en lång erfarenhet av forskarutbildning vid högskolan, med mer än 200 doktorsavhandlingar producerade. Forskning har bedrivits vid odontologiska fakulteten sedan 40-talet och på lärarutbildningen sedan 60-talet. Det finns också en bred kompetens bland högskolans lärare. En stor andel av dem är disputerade och många är docenter och professorer som kan handleda i forskarutbildningen.
Den flervetenskaplighet som präglar stora delar av verksamheten vid Malmö högskola talar också för fullständiga universitetsrättigheter. Organisationen för utbildning och forskning följer inte den traditionella akademiska indelningen i ämnen och ämnesinstitutioner. Det ger Malmö högskola forskningsmiljöer som kan bädda för forskning med unik inriktning. Bredden på forskningen inom Malmö högskola kan till exempel illustreras genom de åtta forskningsprofiler som ingår i Malmö högskolas forskningsstrategier sedan 2008:
Biologiska gränsytor
Hälsa och sociala villkor
Idrott i förändring
Migrationsprofilen
Nya medier
Oral hälsa
Urbana studier
Utbildningsvetenskap.
Profilerna omfattar utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå samt forskning och samverkan. För samordning av forskning och utbildning på forskarnivå finns en högskolegemensam grupp: Forum för forskning. Dessutom finns vid varje område en organisation för forsknings- och forskarutbildningsfrågor.
Det finns ett tydligt behov av att ytterligare stärka Malmö högskolas forskningsmöjligheter. Idag är den en av de högskolor som har lägst andel fakultetsmedel till forskning. Jag anser att regeringen borde utreda möjligheten att tilldela Malmö särskilda forskningsmedel för att bygga upp ett center kring professionsforskning. Det är ett intressant tvärvetenskapligt område där Malmö med sin stora andel av professionsutbildningar skulle kunna göra en god insats.