Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avsätta medel för uppbyggnad av en ny läkarutbildning vid Örebro universitet på liknande sätt som utbildningarna i Umeå och Linköping en gång etablerades.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att anvisa Örebro universitet ett lärosäte för att i samarbete bygga upp en läkarutbildning vid Örebro universitet och också avsätta medel för detta samarbete.
Antalet utbildningsplatser på läkarutbildningen i Sverige har under en lång tid varit lågt i förhållande till det beräknade behovet fram till 2020. I princip samtliga bedömare och prognoser har varit överens om att en läkarbrist redan i dag finns och att en utökning av antalet utbildningsplatser måste genomföras för att undvika en ökad läkarbrist under de närmaste 10–30 åren. En stor del av läkartillskottet i Sverige sker i dag genom att läkare med utländsk examen får arbete i Sverige – en utveckling som i längden inte är hållbar av vare sig kvalitetsmässiga eller moraliska skäl. Det finns en oro bland många äldre eftersom det fattas läkare på många håll, inte minst i glesbygd. Det är också vanligt att landstingen tvingas anlita dyra så kallade stafettläkare för att möta akuta behov.
Ett läkarunderskott är alltså prognostiserat men Örebro universitet har ändå hittills förbigåtts när det gäller fördelning av utbildningsplatser på landets högskolor. Samtliga nya platser tillförs i stället de sex universitet som i dag bedriver läkarutbildning. Vid dessa utbildningsorter har man redan i dag problem med utbildningskvaliteten, framför allt för den kliniska utbildningen, då antalet sjukhus och övriga vårdenheter lokalt inte räcker till för att bedriva en bra integrerad klinisk och preklinisk utbildning. Studenterna tvingas därför arbeta i stora grupper och i många fall också långt från studieorten. Detta medför redan i dag en uppenbar risk för dålig kvalitet i läkarutbildningen, och den planerade utbyggnaden av befintliga läkarutbildningar riskerar att ytterligare och drastisk försämra utbildningskvaliteten. Detta har också uppmärksammats och påpekats bland annat av Medicine Studerandes Förbund.
Under flera år har i Örebro bedrivits ett systematiskt arbete dels för att bygga upp ett medicinskt vetenskapsområde, dels för att erhålla rätt att utbilda läkare vid Örebro universitet. Arbetet har utgått från universitetet men skett i ett intimt samarbete med, och med stöd från, såväl Örebro läns landsting som kommuner i Örebro län och omgivande landsting. Betydande ekonomiska resurser har lokalt investerats i detta arbete. Örebro universitet beräknar att ha kapacitet för att utbilda 100–120 studenter per år och skulle alltså kunna täcka upp ett stort behov, om en läkarutbildning införs vid Örebro universitet.
Vid två tillfällen, 2005 och 2007, har Örebro universitet hos Högskoleverket ansökt om rätt att utfärda läkarexamen. Vid båda tillfällena har Högskoleverket, i samråd med sin bedömargrupp, avslagit ansökan. Vid båda ansökningstillfällena har Örebro universitet önskat samarbete med en redan etablerad läkarutbildning i Sverige, men detta har inte varit möjligt då intresse saknats från de existerande studieorterna. Trots detta har båda bedömargrupperna eftersökt just ett sådant samarbete, vilket också varit modellen då tidigare läkarutbildningar etablerats i modern tid i Sverige, i Umeå och i Linköping.
Vid Örebro universitet och regionen runt universitetet finns därför i dag en outnyttjad resurs för en ny svensk läkarutbildning baserad på en mer än tioårig erfarenhet av utbildning av läkarstudenter från Linköpings läkarprogram. Detta parat med ett lokalt starkt stöd och engagemang i alla led gör att denna potentiella resurs bör tas till vara.