Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda samordningen av högskolepedagogiska frågor på nationell nivå.
Satsningar på högskoleutbildning har under senare år huvudsakligen handlat om att utöka antalet studieplatser, en ensidig satsning på kvantitet. Nu behövs även en satsning på kvalitet. Helt centralt för kvaliteten i den högre utbildningen är högskolepedagogiken. Exempel på frågor inom det högskolepedagogiska området är utveckling av undervisnings- och examinationsmetoder, utvärdering, breddad rekrytering, hållbar utveckling, anställningsbarhet, mångfald, IT och lärande och ökat meritvärde för pedagogisk skicklighet. För att säkra en allmän högskolepedagogisk kompetens måste lärare numer genomgå behörighetsgivande högskolepedagogisk utbildning, vilken i regel bedrivs av ett fåtal personer centralt på varje lärosäte. Det konkreta pedagogiska utvecklingsarbetet förväntas lärare ute på institutionerna göra.
Det saknas idag nationellt stöd för både den högskolepedagogiska kursverksamheten och allt det utvecklingsarbete som utförs av enskilda lärare i olika ämnen. Nu bedrivs högskolepedagogisk verksamhet utifrån helt skilda ramar och resurser på de olika lärosätena. Det råder konkurrens och det finns få incitament för samverkan över lärosätesgränserna. För att stimulera området och förbättra Sveriges konkurrenskraft krävs en ökad grad av samverkan mellan lärosätena kring högskolepedagogiska frågor inklusive den högskolepedagogiska utbildningen av universitetslärare. För närvarande saknas en aktör som främjar gemensam kvalitetsutveckling och som representerar Sverige inom högskolepedagogisk utveckling. Vidare saknas en nationell arena för utbyte och forskning, liksom en nationell strategi för att utveckla det högskolepedagogiska forskningsområdet, som är mycket vitalt internationellt.
Sedan Rådet för högre utbildning (RHU) och Myndigheten för nätverk och samarbete i högre utbildning (NSHU) avvecklats finns inte längre något nationellt samordnande organ för högskolepedagogiska frågor. Att ansvaret för pedagogisk utveckling ligger på lärosätena är naturligt, men en nationell resurs behövs för att stimulera övergripande utveckling och för att främja gemensamma strategiska satsningar.
Ett nationellt organ för högskolepedagogiska frågor bör
samordna högskolepedagogiska frågor,
främja kunskapsutbyte och nätverkande mellan lärosäten (t.ex. genom att sprida information och organisera eller stödja organiseringen av workshops, konferenser och nationella utbildningar inom högskolepedagogik),
stimulera forskning om och utvärdering av högskolepedagogisk teori och metod,
främja kunskapsutvecklingen inom ämnesdidaktik,
hantera medel för forskning och utveckling,
stödja nationella satsningar som identifieras inom högre utbildning,
företräda Sverige i internationella sammanhang.
Ett nationellt organ måste ha stark förankring i akademin för att få legitimitet. Verksamheten ska vara stödjande och inte styrande eller kontrollerande.