Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa fribeloppet avseende lånedelen i studiemedlet.
Från den 1 januari 2011 höjs fribeloppet för studenter med cirka 30 000 kronor. Regeringens förslag innebär att fribeloppet beräknas höjas från dagens 107 000 kronor till cirka 136 400 kronor per kalenderår för en heltidsstudent. I praktiken betyder det att en student skulle kunna tjäna cirka 23 500 kronor per månad under två sommarmånader och dessutom jobba en del helger med en lön på upp till 8 900 kronor per månad utan att det minskar studiemedlen. Detta är i grunden att mycket bra förslag, men det är ett förslag som bara är ett steg på vägen mot ett totalt avskaffande av fribeloppet avseende lånedelen i studiemedlet.
Fribeloppet är den maximala inkomsten av tjänst, näringsverksamhet eller kapital en student får ha per halvår utan att studiemedlet minskas. Om en student tjänar mer än fribeloppet minskas studiemedlet, både bidragsdelen och lånedelen, med hälften av det överskjutande beloppet.
Avskaffandet av fribeloppet är angeläget av flera skäl. Det är en viktig princip att det ska löna sig att arbeta också för studenter. Den signal som samhället hittills har sänt ut har varit mycket märklig, när den student som frivilligt har velat ta ett större eget ansvar för sin försörjning har straffats. Nu blir det ändring på det.
Avseende bidragsdelen av studiemedlet anser jag dock att detta är en rimlig konstruktion eftersom en student som tjänar stora summor pengar knappast är i behov eller bör vara berättigad till bidrag av det offentliga för sitt uppehälle. Ett bibehållande av fribeloppet i denna del är önskvärt och nödvändigt.
Fribeloppet bör dock helt avskaffas för den del av studiemedlet som är ett lån.
För lån tagna mellan den 1 januari 1989 och den 30 juni 2001 baseras återbetalningen på inkomsten, och den återstående skulden avskrivs vid 65 års ålder. Detta innebär att även detta äldre lån hade inslag av bidrag, och ett fribelopp hade även i detta fall viss legitimitet. Sedan den 1 juli 2001 är studielånet ett annuitetslån som har en återbetalningstid på 25 år. Eftersom detta då i de allra flesta fall kommer att betalas tillbaka förefaller det märkligt att även detta skulle omfattas av begränsningar av den inkomst en student kan ha vid sidan om sina studier.
Fördelarna med att avskaffa fribeloppet avseende lånedelen i studiemedlet är två. För det första är det rimligare att ett lån inte påverkas negativt av att låntagarens inkomst förändras positivt. Dessutom kan möjligheten att arbeta under sin studietid ge värdefull erfarenhet för framtida jobbsökande. Detta blir inte mindre viktigt i framtiden med tanke på den problematik med hög ungdomsarbetslöshet som vi står inför i Sverige.