Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att införa utbildning i privatekonomi på gymnasienivå.
En tydlig samhällstrend är att ungdomar får mer pengar att röra sig med vilket leder till en ökad konsumtion. Gott så. Samtidigt ser vi inte samma trend avseende ungas förståelse och kunskaper om hur den egna ekonomin bäst ska förvaltas samt hur eventuella egna inkomster påverkas av samhället i övrigt. Den praktiska delen i ekonomiutbildningen i gymnasiet är kort sagt inte tillräcklig.
Exempelvis finns bristande kunskaper om hur momsen fungerar. Den tycks vara både 20 procent och 25 procent samtidigt som uppenbarligen andra momssatser gäller för vissa varor och tjänster. Dessutom ökar antalet ungdomar med betalningsanmärkningar och ungdomar som fastnat i skuldfällor. Det senare tycks inte minst bero på att det mot bättre vetande kan verka mer förmånligt med ett sms-lån än ett vanligt banklån.
På sikt förväntas samma unga människor kunna ta viktiga beslut om sin framtid, exempelvis vid val av premiepensionsförvaltare eller aktivt sparande till bostad eller andra kostnadskrävande investeringar. Häri ligger en långsiktig samhällsutmaning.
I en tid av finansiell kris har det visat sig att det är en fördel med en allmänhet som har en ökad förståelse för hur räntor, inflation och sparande hänger ihop och påverkar privatekonomin. Här har skolan en långsiktigt viktig roll att fylla.
I gymnasieskolan måste det finnas en bred utbildning i privatekonomi, i hur skatter och avgifter fungerar, i konsumentfrågor, kredit- och finansväsende, sparande och pensionsfrågor. Grundläggande juridiska kunskaper såsom grunderna i avtalsrätt skall också tillföras. Det är ett rimligt mål att varje gymnasieelev skall begripa ett hyreskontrakt och ett avbetalningskontrakt när han eller hon lämnar gymnasiet.