Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätten till punktskrift.
Varje människa bör ha ett läs- och skriftspråk för att kunna fungera på ett bra sätt i samhället och i vardagen. Har man inte det är möjligheterna till ett aktivt liv med arbete och fritid starkt begränsad. Tyvärr är detta vardagen för många gravt synskadade personer som befinner sig just i den situationen.
Möjligheten till att lära sig punktskrift är idag begränsad på grund av en oklar ansvarsfördelning inom samhället. Hälso- och sjukvården har genom landstingets syncentraler ansvaret för synskadades rehabilitering vilket omfattar många olika delar.
De flesta syncentralerna kan ge en introduktion för att komma igång med punktskrift, men den mer omfattande undervisning och träning som behövs och som kan ta upp till två år att genomföra är inte möjlig genom syncentralernas försorg. Att skaffa sig ett nytt läs- och skriftspråk är knappast heller en hälso- och sjukvårdsfråga. Istället borde det vara en utbildningsfråga.
Det finns inte någon lag som garanterar undervisning i punktskrift till en person som i vuxen ålder blivit synskadad. Det finns ingen självklar rätt och ingen självklar plats där man som synskadad kan få en längre sammanhängande undervisning med god kvalitet.
Vi anser att personer med grava synskador måste garanteras en god undervisning i punktskrift för att kunna vara aktiva och delta i samhällslivet. Detta är ett mål att eftersträva eftersom Sverige ställer sig bakom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder där det bland annat klart framgår att man ska arbeta för att personer med synskador skall ha rätt att lära sig punktskrift. Som det ser ut idag uppfyller inte Sverige FN:s konvention vad beträffar rätten till att lära sig punktskrift. Förutsättningarna ser olika ut i landet.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.