Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om grannspråksundervisning.
Enligt Helsingforsavtalet 1996, artikel 8, som samtliga nordiska regeringar har förbundit sig till, ska undervisningen i alla nordiska länder omfatta undervisning i de övriga nordiska ländernas språk, kultur och allmänna samhällsförhållanden.
Nu pågår ett arbete med att arbeta fram en ny kursplan i svenska, dock nämns ingenting om grannspråksundervisningen i detta arbete. Trots att det med mycket små ekonomiska medel skulle gå att göra alla svenskar fullt kapabla att kommunicera med norrmän och danskar (och därigenom också islänningar, grönländare och färingar).
Det är ett starkt önskemål från EU att samtliga EU-medborgare ska kunna två språk utöver sitt modersmål. Varför det vore passande att även införa undervisning i våra grannländers språk som ett obligatoriskt moment i likhet med kursplanerna i Danmark och Norge eftersom den nordiska språkförståelsen blir allt sämre.
En utredning om den ömsesidiga språkförståelsen i Norden, med forskare vid Lunds universitet som författare och Nordiska kulturfonden som huvudsaklig finansiär, visar på behovet av förstärkta insatser för att vidmakthålla och förbättra den ömsesidiga språkförståelsen i Norden.
Det är oroande att språkförståelsen av allt att döma minskar och att unga förstår mindre än äldre. Sverige bör verka för att åtgärder för förbättrad ömsesidig språkförståelse i Norden blir ett än mer prioriterat område inom Nordiska ministerrådet. Detta är ett bra exempel som visar att det endast är genom organiserad nordisk samverkan, såsom det vi har inom Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet, man kan nå verkningsfulla resultat. Det kan inte komma till stånd i andra mellanstatliga sammanslutningar och inte heller enbart genom åtgärder i ett av länderna.