Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förlänga Skolverkets uppdrag att följa utvecklingen av IT i skolan.
Informationsteknikens möjligheter i lärandet bör utnyttjas mer effektivt. IT-användningen i klassrummet behöver bli avsevärt bättre för att underlätta elevernas olika sätt att lära sig. Det handlar bland annat om att identifiera hur ämnesundervisningen kan bli bättre med hjälp av IT. Därutöver behöver digital kompetens lyftas fram i de nya läroplanerna. Lärarna måste erhålla en regelbunden kompetensutveckling på IT-området. Dessa tankar framkommer i en färsk rapport från Skolverket (september 2009).
Bakgrunden till rapporten utgörs av att Skolverket hösten 2008 fick ett uppdrag från regeringen att bedöma utvecklingsbehovet i skolan när det gäller IT-användningen. Skolverket skulle också ge förslag på nya insatser för att förstärka IT i lärandet.
Den aktuella rapporten belyser främst fyra sakområden:
Digital kompetens i nya styrdokument.
Lärande och kompetensutveckling.
Attityder och bristfällig teknik.
Behovet av att se över tekniska lösningar.
När den nu gällande läroplanen infördes år 1994 var det i princip ingen som kunde förutse utvecklingen inom IT-området. Därmed var det svårt att formulera tydliga kompetens- och färdighetskrav för de behov som vi nu ser i såväl skolan som samhället i stort. I det pågående arbetet med att ta fram nya läroplaner och kursplaner erfordras emellertid en kraftsamling för att se till att IT integreras på ett naturligt sätt i skolan. Det räcker inte att, som Skolverket hävdar, föra ”ett resonemang om kompetenskrav på IT-området”. Den digitala kompetensen behöver framgå explicit och operativt.
IT-användningen i klassrummet är relativt låg – trots att vi vet att arbetslivet numera ställer stora krav på elevernas data- och IT-kunskaper. Enligt Skolverket är ökningen av IT i skolan ”i sig inget mål utan det viktiga är att föra en kontinuerlig diskussion om IT:s pedagogiska möjligheter och begränsningar”. Denna bedömning är dessvärre alltför vag och riskerar att urvattnas. Tekniken kan spela en avgörande roll för att väcka studietrötta elevers intresse samt stimulera olika sätt att lära sig. Vidare finns det en markant pedagogisk poäng med att läraren visar hur IT kan användas inom olika områden och i olika miljöer. Detta erfordrar att lärarnas kompetens och förtrogenhet med IT förstärks och löpande uppdateras. Ett effektivt sätt vore att integrera dessa aspekter i den nya lärarutbildningen. Det måste finnas en långsiktig plan för hur IT ska integreras i lärarnas pedagogiska vardag.
För att ytterligare möjliggöra nämnda pedagogiska innovationer behövs en uppgraderad datapark i landets skolor. Dagens brister, som exempelvis framgår av Skolverkets rapport, begränsar inte bara lärarnas användning, utan påverkar även deras attityder till IT. Om lärarna hänvisas till gemensamma datorer, vid gemensamma arbetsstationer, och om utrustningen i klassrummet är klart undermålig, får detta allvarliga konsekvenser för lärarnas attityder till att använda och se de pedagogiska vinsterna med IT i skolan.
Ansvaret faller ytterst på skolans huvudmän, dvs. kommuner och ägare till fristående skolor, men det behövs gemensamma insatser för att skolan ska få tillgång till fler och bättre digitala ”lär-resurser”. IT kan exempelvis förbättra informationsutbytet mellan lärare och mellan skolor samt mellan skola och hem. En sådan utveckling förutsätter emellertid att olika system kan samordnas och utbyta information. Dagens skola saknar vanligtvis dessa system och på dessa områden finns det anledning att förtydliga det nationella regelverket. Ansvaret faller även, som nämnts, tungt på skolans huvudmän. Nu behövs standarder för att öka tillgängligheten och informationsutbytet i skolan.
Skolverket bör således få ett förlängt och utvecklat uppdrag från regeringen att följa och leda utvecklingen på området IT i skolan samt att utvärdera de erfarenheter som finns från svenska och utländska skolor som använder IT i lärandet. Uppdragets resultat i form av till exempel rapporter kan utgöra ett viktigt beslutsunderlag för skolans huvudmän. I grunden handlar uppdraget om att förse alla elever med lika möjligheter att i skolan erhålla kunskaper och färdigheter som gör att de kan förverkliga sina livsdrömmar.