Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att agronomprogrammet ska anpassas till Bolognaprocessen och ha en sammanlagd studietid på fem år.
Vid förra riksmötet valde utskottet att lämna en liknande motion utan åtgärd eftersom det då pågick en diskussion som berörde flera utbildningar vid Sveriges lantbruksuniversitet. Då frågan om en förlängning av agronomprogrammet fortfarande inte är löst väcker undertecknad ånyo frågan.
SLU har vid upprepade tillfällen hemställt att agronomprogrammet, liksom övriga långa utbildningar vid SLU, ska vara femårig. SLU:s motiv för förlängningen – vilken regleras i en förordning som bara kan ändras efter beslut från regeringen – är att agronomen i yrkeslivet har samma krav gällande avancerade kunskaper och färdigheter som de som utbildas vid de femåriga programmen för jägmästare, hortonom och landskapsarkitekt, vilket till exempel avspeglas i att de har samma fördjupning i examensmålen. Enligt styrelsen har också kraven på vetenskapligt grundade och tillämpade kunskaper ökat inom yrkesrollen. En viktig information i sammanhanget är att de flesta som avlägger agronomexamen redan i princip studerar fem år.
Bolognaprocessen är ett europeiskt samarbete kring högre utbildning som i dag omfattar 45 länder. Tanken är att de högre utbildningarna ska harmonieras och bli jämförbara i hela EU. Processen som startade 1999 har haft tre övergripande mål:
att främja rörlighet
att främja anställningsbarhet
att främja Europas konkurrens- och attraktionskraft som utbildningskontinent.
För att anpassa sig till Bolognaprocessen har de flesta längre svenska utbildningar gjorts femåriga, uppdelat på tre års grundexamen och två års masterexamen. Det gäller till exempel civilingenjörs-, jägmästar- och hortonomutbildningen men märkligt nog inte agronomutbildningen, som ju är likvärdig de andra nämnda utbildningarna.
Självklart måste nu agronomutbildningen förlängas på motsvarande sätt, så att inte det svenska agronomprogrammet kommer att få lägre status än andra motsvarande universitetsutbildningar i Norden och Europa. Om utbildningen inte anpassas till Bolognasystemet försvåras dessutom internationella studentutbyten och agronomernas internationella anställningsbarhet försämras. Detta är djupt olyckligt med tanke på alla agronomer som finns verksamma i internationellt biståndsarbete.
En förlängd agronomutbildning är mycket viktig också för de stora och spännande utmaningar som Sverige står inför, inte bara inom livsmedelssektorn utan även inom den biobränslebaserade energisektorn och den framväxande miljötekniska marknaden. Inom samtliga dessa områden kommer agronomer och deras kompetens att vara av mycket stor betydelse.