Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ökad utbildning i palliativ vård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en påbyggnadsspecialitet i palliativ medicin.
Den palliativa vården, dvs. vården i livets slutskede, ska tillgodose patientens behov av fysisk, social, psykologisk och existentiell karaktär. Vårdens personal har utbildats och motiverats att möta döende patienters behov på ett allt bättre sätt. Men trots en välgrundad insikt om värdet av en god palliativ vård finns det fortfarande stora brister, vilket inverkar negativt på livskvaliteten för patienter som vårdas i livets slutskede. Variationen i landet är stor och det tar alldeles för lång tid att få ut kunskap så att alla får del av den.
Kunskapsutvecklingen och forskningen blir lidande om inte palliativ medicin som specialitet och kunskapsområde erkänns. För de allra svårast sjuka med komplexa symtom måste det finnas läkare och annan vårdpersonal med stor samlad klinisk specialistkunskap och erfarenhet. Det är till gagn för både patienter, närstående och vården i stort att läkare utöver sin grundspecialitet av egen drivkraft och intresse förkovrar sig och får den kunskap som ett intyg om tilläggsspecialitet representerar.
Utan en tilläggsspecialitet riskerar vi tillbakagång och kompetensklyfta i den palliativa vården. Rekryteringen och därmed återväxten är redan idag svår och kommer att försvåras ytterligare om man i framtiden inte kan erbjuda en specialitet som plattform för fortsatt arbete. Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en påbyggnadsspecialitet i palliativ medicin.