Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av specialistutbildning inom geriatrik.
I dag finns bristfälliga kunskaper inom hälso- och sjukvården om geriatrik (sjukliga åldrandet) och gerontologi (friska åldrandet). För att möta dagens och framtidens krav måste dessa kunskaper utvecklas och breddas till alla som är engagerade i omhändertagandet av äldre som behöver vård och omsorg. Situationen för de sjuka äldre är komplex, och vården och omsorgen måste möta både biologiska, psykologiska, sociala och andliga aspekter. Därför behövs en bred utbildning till ett antal olika personalkategorier.
Dagens grundutbildningar är inte anpassade till behoven av geriatriska och gerontologiska kunskaper. Som exempel kan nämnas att läkarutbildningen bara innehåller några få timmar geriatrik som knappast möter behoven hos dessa stora patientkategorier, och att specialistutbildningen av distriktsläkare, som ofta får ett stort ansvar för vården av äldre, helt kan sakna geriatrik.
Det är därför uppenbart att den geriatriska utbildningen inom läkarnas grundutbildning behöver förstärkas, liksom också sjuksköterskornas och undersköterskornas grundutbildningar. Detta försvåras dock av att antalet geriatriska vårdplatser vid sjukhusen är begränsat, varför även den primärkommunala hälso- och sjukvården aktivt bör involveras i denna utbildning. För att detta ska uppnås behöver också antalet akademiska lärare med geriatrisk kompetens utökas. För att dagens och framtidens rekrytering av läkare ska säkras behövs särskilda åtgärder. Ett sätt är att markera vikten av den geriatriska kompetensen inom klinik- och verksamhetsledningar liksom inom den medicinska kliniska forskningen.
Regeringen bör därför utarbeta en långsiktig plan för hur kunskapsnivån inom geriatriken kan höjas och säkras. Tydliga mål behöver utarbetas för t.ex. geriatriska specialister och vårdresurser, och dessa ska följas upp för att den åldrande människan i dag och i framtiden ska få den vård och omsorg hon behöver.