Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att beakta hur folkmordet Holodomor, den stora svälten i Ukraina 1932–1933 vid vilken miljoner människor mördades, kan behandlas för att ge upprättelse åt offer och efterlevande.
Riksdagen lämpar sig dåligt att agera domare när det gäller historiska händelser. Det olycksaliga beslutet om folkmord på armenier 1915 är ett tydligt exempel på svårigheten att i demokratisk ordning rösta för att fastställa sanningen.
Ett parlament eller en parlamentarisk församling kan givetvis besluta att fördöma händelser, såväl nutida som historiska. Däremot blir det närmast tragikomiskt då det voteras om historisk sanning.
Ett i tiden mer närliggande folkmord har inte behandlats tidigare: det s.k. Holodomor i 1932–1933 Ukraina, som var en del av det kommunistiska Sovjetunionen.
Kommunistpartiet under Stalins ledning svälte avsiktligt ihjäl, deporterade och avrättade merparten av Ukrainas bönder. Även i andra delar av Sovjetunionen var svälten svår på grund av misshushållning och terror, men endast i Ukrainas Holodomor genomfördes svälten i enlighet med uppgjorda planer.
Hela världen blundade för övergreppen; då dessa rapporterades i medierna bemöttes rapporterna med argumentet att dessa var sovjetfientliga och osanna.
Holodomor genomfördes när nuvarande Vänsterpartiet hade namnet Sveriges kommunistiska parti, med tillägget ”svensk sektion av den kommunistiska internationalen”. Partiet följde och stödde Stalin i allt. Det protesterade inte mot vad som skedde i Socialistiska rådsrepublikernas union. Jag ser med förhoppning fram mot att en enig riksdag ska hjälpa till att ge offer och efterlevande moralisk upprättelse.