Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en social klausul i EU-fördraget.
Grunden för vårt EU-medlemskap var att den svenska modellen skulle lämnas orörd. Detta var också utgångspunkten för en majoritet av svenska folket som röstade ja till medlemskapet. I och med EG-domstolens dom i Laval–Vaxholmsmålet är dessa förutsättningar rubbade. Det krävs nu snabba förändringar i den svenska lagstiftningen för att garantera att svenska löner och övriga sociala villkor ska gälla för allt arbete i Sverige.
EG-domstolens dom i Laval–Vaxholmsmålet i december förra året var ett hårt slag mot den svenska modellen med ansvarstagande fackföreningar och starka kollektivavtal. Domen har gjort att det nu är oklart om svenska kollektivavtal gäller för utländska företag på den svenska arbetsmarknaden. Domen riskerar att undergräva de fackliga rättigheterna och bidra till social dumpning, inte bara inom byggbranschen i Sverige utan inom stora delar av arbetsmarknaden i hela EU-området. Detta är fullständigt oacceptabelt.
Eftersom Lavalmålet kan tolkas så att den fria rörligheten har högre status än fackliga rättigheter driver fackföreningsrörelsen i Europa (EFS) kravet om att det nya EU-fördraget ska kompletteras med en särskild social klausul om fackliga rättigheter.
I skrivande stund är det oklart huruvida det så kallade Lissabonfördraget kommer att implementeras i EU. Den 2 oktober röstar Irland om förslaget. Oavsett vilket, är det av största vikt att EU-fördraget kompletteras med en särskild social klausul om fackliga rättigheter.
Mot denna bakgrund är det angeläget att Sverige kräver en social klausul för att hindra social dumpning på den svenska arbetsmarknaden och att EU-fördraget kompletteras med en social klausul.