Motion till riksdagen
2009/10:U261
av Christine Jönsson m.fl. (m)

Öresundsintegrationen


Förslag till riksdagsbeslut

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att intensifiera arbetet med att undanröja de hinder som försvårar en fortsatt Öresundsintegration.

Motivering

I Öresundsregionen händer mycket positivt. Pendlingen mellan Danmark och Sverige ökar åt båda hållen, allt fler företag verkar i båda länderna och rekordmånga studenter väljer att studera i sitt nordiska grannland. Den integration över Sundet som alltmer fördjupats över åren har bidragit till ökad tillväxt och ökat välstånd i såväl Danmark som Sverige.

Tillväxtpotentialen i Öresundsregionen är stor, och befolkningen förväntas öka med närmare 300 000 invånare under de närmaste 20 åren samtidigt som man bättre än många andra regioner klarat av utmaningarna från dagens världsomspännande finanskris. Med rätt förutsättningar kan en ökad Öresundsintegration bli en motor för såväl svensk som dansk ekonomi.

Mycket bra har också hänt under de senaste åren. Att den som bor på den ena sidan Sundet och arbetar på den andra behöver idag inte som tidigare oroa sig för att hamna utanför sitt lands inkomstbaserade trygghetssystem, och att länderna nu också tillsammans har lagt fram ett förslag för rehabilitering av sjukskrivna gränspendlare är bara två exempel på att såväl Danmarks som Sveriges regeringar prioriterar Öresundsintegrationen.

Tyvärr finns det många hinder för fortsatt integration som måste undanröjas för att processen ska kunna fortlöpa så effektivt som möjligt. Det är inte bara uppenbara hinder som exempelvis överbelastade kommunikationer som ställer till besvär utan också regleringar och skatter som skiljer sig så kraftigt åt mellan länderna att det ofta är alltför svårt för den enskilde att ekonomiskt verka på båda sidor om Sundet. Inte minst när det gäller försäkrings- och trygghetssystem finns det mycket som återstår att göra innan vi kan tala om en riktigt lyckad integration. Målsättningen måste vara att det skall vara lika enkelt att investera och pendla över Öresund som det är att göra detsamma i andra tillväxtregioner inom landets gränser.

På skatteområdet måste transparensen mellan de två ländernas system öka. För den enskilde medborgaren eller det enskilda företaget måste det gå att få översikt över hur mycket och till vem man skall betala skatt.

När det gäller försäkrings- och trygghetssystem gäller detsamma där. De oklarheter som råder kring vem som har rätt till exempelvis föräldraförsäkring och vilket land som skall betala den måste redas ut så att även den som har familj kan känna sig trygg i att våga ta ett arbete i ett annat land än sitt eget.

Inte minst på arbetsmarknadsområdet måste fler förenklingar till. Den som spontant söker ett arbete i Danmark riskerar att bli av med sin möjlighet att få a-kassa om han inte redan från dag ett byter a-kassa. Detta borde gå att förenklas. Den som har fast uppehållstillstånd och arbetstillstånd i Sverige får inte heller söka arbete i Danmark. En förenklad procedur för dessa är önskvärt inte minst ur integrationssynpunkt för den enskilde.

Öresundsintegrationen kommer att fortsätta oavsett politiskt agerande från statsmakten, men staten kan göra mer för att fler medborgare och företag ska kunna ta del av de positiva effekterna av en fortsatt integration.

Stockholm den 1 oktober 2009

Christine Jönsson (m)

Staffan Appelros (m)

Inge Garstedt (m)

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (m)

Anders Hansson (m)

Olof Lavesson (m)

Göran Montan (m)

Sven Yngve Persson (m)

Anne-Marie Pålsson (m)

Margareta Pålsson (m)

Mats Sander (m)

Ewa Thalén Finné (m)

Marie Weibull Kornias (m)

Hans Wallmark (m)