Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att religionsfrihet tydligt ska lyftas fram i utrikespolitiken.
”Vår öppenhet mot omvärlden illustreras i att Sverige är ett land där kristna, judar och muslimer, de som tror på Gud och de som inte tror på Gud, kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt. Vi har ett ansvar för att det kan fortsätta och att ta initiativ för att fördjupa denna ömsesidighet och respekt. Religionsfrihet och yttrandefrihet, naturliga i vårt samhälle och i skydd av grundlag. Denna ordning vill vi försvara.”
Det är värdefullt att statsminister Fredrik Reinfeldt gjort det ovan citerande uttalandet i regeringsförklaringen 2009. Statsminister Fredrik Reinfeldt visar vägen för en viktig förändring i det utrikespolitiska arbetet, och nu måste detta följas upp med konkreta strategier.
Sverige behöver en plan för hur religionsfrihetsfrågan, som länge har glömts bort, kan integreras i svensk utrikespolitik.
Svenska missionsrådet, ett samarbetsorgan för ett trettiotal kyrkor och organisationer, säger följande i sammanhanget: ”Att religionsfriheten behöver försvaras är uppenbart. Över hälften av världens befolkning bor i länder där staten kraftigt begränsar medborgarnas möjlighet att tro, lära sig om tro och utöva tro, något som påverkar vanliga människor av alla trosuppfattningar, inklusive ateister. Kränkningarna tar många olika former – allt från att inte få fira gudstjänst till att religiösa minoriteter systematiskt nekas tillgång till skola, sjukvård och arbete. Inte minst i relation till frågan om smädelse hotas både religions- och yttrandefrihet, då resolutioner på FN-nivå flyttar skyddet från individen till religionerna i sig.”
Rådet har även publicerat en rapport tidigare i år – ”Tro, frihet och förändring, så kan religionsfrihet integreras i Svensk utrikespolitik” – där det lämnas en lång rad förslag som kan bidra till att förverkliga statsministerns intentioner. De föreslår bland annat att religionsfrihet bör lyftas fram i utrikesdeklarationen och i regleringsbrevet till Sida för att ge ytterligare en tydlig signal om att frågan nu prioriteras.
De uttrycker också att policyn för demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbete, som ska beslutas av regeringen under hösten bör prioritera diskriminering på grund av religion eller tro tillsammans med de andra (redan prioriterade) diskrimineringsgrunderna. Ambassaderna behöver en handbok med råd om hur man konkret kan följa och lyfta fram frågan. Vidare bör Utrikesdepartementet stödja det konkreta och kompetenta arbetet som görs av internationella organ såsom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE.