Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bevara Förintelsens minnesplatser och då speciellt Auschwitz–Birkenau.
Det som skedde under Förintelsen får aldrig glömmas. Uppemot 60 miljoner människor mördades utifrån nazismens rasistiska ideologi. 13 miljoner av dessa beräknas ha mördats i koncentrationsläger och av dessa var 5,3–6,3 miljoner judar, 2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och 200 000–500 000 romer. Dessutom dog stora grupper av till exempel handikappade, meningsmotståndare och Jehovas vittnen. Den viktigaste och värsta platsen i Förintelsens historia är Auschwitz–Birkenau där 1,5 miljoner miste livet. De människor som överlevde Förintelsen och som är kvar i livet och kan berätta om de horribla händelserna under andra världskriget – vilket utgör en del i vårt gemensamma arv i Europa – blir allt färre ju mer åren går. Därför är det oerhört angeläget att bevara de fysiska minnesmärken som finns kvar, såsom Förintelselägrens byggnader och områden. Auschwitz lämningar håller idag på att falla sönder, vilket beror på tiden och den stora besöksfrekvensen. Det behöv mycket pengar för att platsen ska kunna bevaras till eftervärlden och inte förfalla och förstöras.
Det stora behovet av restaurering har gett upphov till uppmärksamhet på att polska staten inte ensam kan finansiera restaureringarna. Fonden The Auschwitz-Birkenau Foundation har inrättats för att samla medel för kostnaderna för arbetet med detta. EU har utfäst en donation på 4,2 miljoner euro till restaureringsarbetet. Den svenska regeringen har också nyligen kommit med det glädjande beskedet att donera 1 miljon kronor till fonden. Detta är mycket bra, men Sverige behöver även på andra sätt verka för att få restaureringsarbetet och bevarandet av Auschwitz – Birkenau till stånd. Som ordförandeland i EU bör Sverige verka för att EU tar sitt ansvar genom att stå som huvudman för finansieringen av att bevara Auschwitz–Birkenau. Det är rimligt att EU, som ska tillvarata de europeiska ländernas gemensamma intressen, har ett övergripande ansvar för säkerställandet av att detta historiska arv finns kvar för framtiden. Vidare är det rimligt att Sverige fortsätter att bidra aktivt till den fond som inrättats och att vi föregår som gott exempel på hur medlemsstaterna kan engagera sig i denna viktiga och gemensamma fråga.