Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska erkänna folkmordet på pontiska greker och andra kristna minoriteter i Mindre Asien.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige inom EU och FN bör verka för ett internationellt erkännande av folkmordet på pontiska greker och andra kristna minoriteter i Mindre Asien samt att de statliga arkiven ska öppnas för omvärlden.
Folkmordet påbörjades i Turkiet 1915 efter ett antal krig som minskat det ottomanska Turkiets territorier. Folkmordet sattes dock i system av den turkiska nationalistiska rörelsen, ledd av Kemal Atatürk under perioden 1918–1923. ”Resultatet” blev att ca 350 000 pontiska greker (av totalt 750 000) miste livet efter välplanerade massavrättningar, svält och meningslösa vandringar över berg och ökenområden. Antalet verifieras bl.a. av uppgifter som rört val av representanter till det turkiska underhuset.
Folkmordet på pontiska greker och andra kristna minoriteter i Mindre Asien är dokumenterat av såväl tidens diplomater som ögonvittnen. Inte minst återfinns horribla beskrivningar i statliga arkiv (t.ex. i Frankrike och i Österrike). Det är inte utan anledning som Hjalmar Branting redan 1917 karakteriserade folkmorden som de värsta i mänsklighetens historia. Det var 1900-talets första stora folkmord som under de senaste åren erkänts av bl.a. flera länder i Europa och i Amerika. FN:s folkmordskonvention från 1948 ger stöd för ett sådant erkännande.
Ett erkännande av folkmordet på pontiska greker avser att ge upprättelse och ett moraliskt erkännande till ättlingar av de många pontiska greker som finns i Sverige. Det är samtidigt ett erkännande av ett faktum och en uppgörelse beträffande vårt europeiska 1900-tals smärtsamma arv.
Sverige bör erkänna folkmordet på pontiska greker och verka för ett internationellt erkännande av folkmordet på pontiska greker och andra kristna minoriteter i Mindre Asien samt kräva att de statliga arkiven öppnas.