Riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande för deltagande i Natos fredsfrämjande insats i Kosovo (Kfor) bestående av högst 540 personer t.o.m. utgången av december 2010.
Sedan 1999 har den Natoledda styrkan Kfor på FN-mandat, baserat på säkerhetsrådets resolution 1244 (1999), varit på plats i Kosovo. Kosovo styrdes efter 1999 genom Unmik, en internationell övergångsadministration inom ramen för FN. Under FN:s överinseende fördes förhandlingar under ledning av Martti Ahtisaari i syfte att lösa frågan om Kosovos framtida status. I början av 2007 lade Ahtisaari fram sin slutrapport. Rapporten föreslog självständighet, dock på sikt och till en början under internationellt överinseende. Förhandlingarna fortsatte men nådde aldrig någon lösning innan Kosovo ensidigt utropade sin självständighet i februari 2008. I dag har ett sextiotal stater, bland dem Sverige, erkänt Kosovo.
Sverige har deltagit i Kfor alltsedan starten 1999. Vid två tillfällen har Sverige också varit ansvarigt för det ansvarsområde där den svenska styrkan ingår. Det svenska bidraget till Kfor har fyllt en mycket viktig funktion inom Kfor och på ett mycket förtjänstfullt sätt bidragit till att upprätthålla och skapa stabilitet och trygghet i Kosovo. De svenska soldaterna har rönt stor uppskattning för sina insatser.
Förutom deltagandet i Kfor har Sverige också ett stort civilt engagemang för Kosovo, bl.a. genom stöd till säkerhetssektorsreformer och utvecklingssamarbete. Sverige är en av de större bilaterala givarna till Kosovo. Sida skriver att de svenska insatserna från början huvudsakligen var inriktade på humanitärt stöd och uppbyggnad av infrastruktur, men med tiden har insatserna övergått till ett mer långsiktigt arbete som bl.a. syftar till att bygga upp institutioner och främja demokrati.
Sverige bidrar också med personal till OSSE:s mission i Kosovo och till EU:s insats Eulex Kosovo.
Kfor står, på FN:s uppdrag, under Natos ledning. Natorådet har bedömt situationen i Kosovo och man anser, vilket också beskrivs i propositionen, att den allmänna politiska och säkerhetsmässiga utvecklingen i Kosovo efter självständigheten 2008 överlag har varit positiv och man förutser att denna utveckling kommer att fortsätta. Utplaceringen av Eulex och dess förmåga att stödja den kosovanska poliskåren ses som en viktig faktor för att möjliggöra en minskning av Kfors styrkor.
Vi skrev i vår motion med anledning av föregående Kfor-proposition i december 2008 att vi delade regeringens bedömning att uppgiften att säkra trygghet och säkerhet i Kosovo på sikt inte ska lösas med en militär styrka. Men regeringen ansåg att det tills vidare fanns ett fortsatt behov av en internationell militär närvaro. Vi delade denna bedömning och ställde oss positiva till en internationell militär närvaro i Kosovo under ytterligare någon tid. Vi ansåg dock till skillnad mot regeringen att mot bakgrund av Försvarsmaktens ansträngda ekonomiska situation borde det svenska bidraget till den militära insatsen i Kosovo avslutas i ett betydligt kortare perspektiv än vad regeringen då ställde i utsikt.
I dag ser vi att Natos ledning anser att en reducering av Kfor är möjlig och att en sådan bör inledas. Man har fattat beslut om ett första steg i neddragningen.
Hade vi varit i regeringsställning hade vi avvecklat insatsen i enlighet med vad vi motionerat om tidigare. Regeringen lyckas inte genomföra en avveckling i denna takt, men man går oss till mötes och lägger fram förslag om att påbörja utfasningen av det svenska bidraget till Kfor. En svensk styrka kommer dock att finnas på plats något längre än i vårt förslag. En rödgrön regering hade agerat snabbare, men vi anser att vi ändå kan stödja det förslag som framläggs i propositionen och ge vårt stöd till de män och kvinnor som deltar i Kfor.
Dock föreslår regeringen ett tvåårigt mandat. Vi anser att det är viktigt med ett regelbundet återkommande godkännande i riksdagen för de svenska insatserna. Ett år är en rimlig tidsperiod för detta mandat och riksdagens medgivande bör därför gälla t.o.m. utgången av december månad 2010.
Sveriges civila engagemang för Kosovo bör givetvis kvarstå eftersom Kosovo under en lång period kommer att behöva omvärldens stöd.