Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillgång till telefonkommunikationer och Internet i hela landet.
Lagen om elektronisk kommunikation säger att alla ska ha tillgång till telefoni i sin bostad till rimligt pris. Lagen säger också att alla ska ha ”funktionell tillgång” till Internet. Detta är viktigt, eftersom fungerande telefonkommunikationer och Internet idag är självklara i ett fungerande civilt liv och i arbetslivet. Allt fler av samhällets och kommersiella tjänster sköts genom telekommunikationer och Internet. De har också stor betydelse för tillgången till samhällsinformation och övrig information, kulturupplevelser, medier och som debattforum.
Trots lagen finns det stora regionala skillnader, även om Sverige i ett internationellt perspektiv får anses ha en mycket god täckning vad gäller fast telefoni och mobila kommunikationsnät.
Av Post- och telestyrelsens (PTS) rapport ”Samhällsomfattande tjänster, rätt till telefoni” i november 2008 framkommer att den nedmontering av den fasta telefonin som nu pågår i Norrlandslänen kommer att fortsätta. I många fall kan den fasta telefonin ersättas med andra lösningar som mobila tjänster, men det kan inte erbjudas alla. På fem års sikt räknar PTS med att ytterligare 2 500 abonnenter kommer att bli utan anslutning till det allmänna telefonnätet. Detta är självfallet oacceptabelt.
De kommersiella krafterna tillgodoser idag i stort sett det nationella målet att alla i Sverige ska ha tillgång till telefoni i sin fasta bostad eller fasta verksamhetsställe. Men enligt PTS finns det områden där marknaden inte kan tillgodose behoven.
Rapporten ”Mobila kommunikationsnät i Sverige 2007” från PTS visar bland annat att täckning för kapacitetstjänster i dag saknas i stora delar av norra halvan av Sverige. Någon undersökning av täckningsgraden för mobiltelefoni senare än 2007 har inte genomförts, men klart är att det fortfarande finns stora områden i delar av Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län där det inte finns någon mobiltäckning.
Det är inte godtagbart av flera skäl. Den säkerhet och trygghet som anses självklar för alla medborgare i vårt land, inte minst när det gäller hälso- och sjukvård samt räddningstjänst, åsidosätts för dem som lever i dessa delar av landet. För att människor ska kunna bo, arbeta och röra sig tryggt i alla delar av Sverige måste mobiltäckningen i Sverige bli bättre. Att områden med dålig eller obefintlig mobiltäckning mestadels finns i Sveriges glesbygd, där avstånden är långa till samhällsservice, gör sårbarheten för glesbygden ännu större.
Det krävs därför statliga insatser om den fastställda ambitionsnivån om allas rätt till telekommunikationer ska kunna uppnås.
När det gäller bredbandsutbyggnaden påtalar PTS i rapporten ”Bredbandskartläggning 2008” att ett stort antal hushåll och företag saknar bredbandsaccess eller är helt beroende av en enskild accessform. Även här krävs särskilda insatser av regeringen för att skapa förutsättningar för tillgång till bredband i hela landet.
Mobila nät används i dag även i allt större utsträckning för dataöverföring med hög kapacitet. För att ytterligare utöka tillgängligheten till tjänster med hög kapacitet, till exempel mobilt bredband, krävs statlig finansiering – till exempel i form av ett fortsatt teknikneutralt bredbandsstöd. Detta ligger i linje med vad PTS föreslog i februari i år, då myndigheten presenterade sitt förslag till bredbandsstrategi för Sverige.
Regeringen måste ta ansvar för en fungerande telefoni och bredband med god täckning och hög kapacitet i hela landet.