Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om pumplagen.
Det hör numera till vanligheten när man färdas på landsbygden och passerar små samhällen att man möts av tomma affärslokaler med gapande skyltfönster och nedlagda bensinmackar. Posten har lagt ner sitt kontor och lanthandlaren tvingats stänga igen. Allt hänger ihop.
Den så kallade mackdöden har drabbat den svenska glesbygden mycket hårt. Pumplagens syfte var att främja användandet och tillgängligheten av bioenergi. För de tankställen som hade möjlighet att installera bioenergi har pumplagen inneburit något mycket positivt och verksamheten blomstrar. Men för de hundratals mackar längs våra långa landsvägar på landsbygden där kostnaderna för bionenergiinstallation var alltför stora, innebar pumplagen istället döden.
När macken lägger ner på en liten ort, är det oftast den sista serviceinstans och samlingspunkt som finns kvar i byn. Där finns allt från post, kafé och livs till apoteks-, spel- och systemombud samlat. På bland annat den småländska och öländska landsbygden har avstånden på grund av mackdöden blivit mycket större för den enskilde. Det handlar inte bara om att närma sig bränsle och samhällsservice utan också socialt umgänge som inte ska underskattas.
Pumplagens ikraftträdande har i realiteten inneburit en accelererad avveckling av servicen på landsbygden. När både privat och offentlig service utarmas försämras förutsättningarna för livet på landsbygden markant, och hela trakters aktiva samhällsliv kan komma att förintas. Mot denna bakgrund bör pumplagen ses över.