Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bygga en järnvägsförbindelse till Finland från gruvområdet norr om Pajala.
Pajala kommun, längst upp i Tornedalen, har sedan 1954 minskat i befolkning från 15 400 som mest till 6 429 förra året. Men tack vare gruvnäringen har hoppet återvänt till området. I en kommun som har haft landets högsta arbetslöshet finns för första gången på mycket länge förhoppningar om att trenden kan vända.
I Stora Sahavaara, Tapuli och Pellivuoma finns nu långt framskridna planer på malmbrytning. Redan nu har provborrningar visat att det finns åtminstone 100 miljoner ton malm med hög järnhalt i Stora Sahavaara. Det kan visa sig vara betydligt mer, om malmkroppen fortsätter djupare än de 350 meter som man hittills har kartlagt.
Tillsammans med fyndigheterna i Tapuli och Pellivuoma på den svenska sidan gränsen och Hannukainen på den finska finns malm för gruvdrift i minst 20 år framåt, troligen mer.
Redan nu har ett antal arbetstillfällen skapats genom gruvnäringen. Mer lär det bli under byggtiden när några hundra anläggningsarbetare kommer att arbeta i skift dygnet runt. Behovet av arbetskraft i själva gruvorna och anrikningsverket beräknas uppgå till cirka 500 personer. Men det lär inte stanna där, utan uppemot tre gånger så många sysselsätts i åkerier och schaktfirmor, verkstäder och konsulter, bagerier och butiker, dagis och skolor. Sammanlagt kan det resultera i en fördubbling av Pajalas arbetsmarknad.
En viktig förutsättning för att gruvplanerna ska bli verklighet är att transporten av råvaran fungerar. Flera alternativa lösningar finns. Alla ger dock inte samma förutsättningar för det lokala näringslivet på den svenska sidan. Miljöpåverkan av alternativen är även de en tungt vägande faktor.
Det alternativ som förespråkas lokalt är en anslutning till den finska järnvägen från Äkäsjokisuu, alternativt från Kolari, ner till hamnen i Kemi. För att det ska vara möjligt behöver det byggas mellan 15 och 25 kilometer ny järnväg från de svenska gruvorna över till Finland. Banverket och dess finska motsvarighet undersöker som bäst hur den kan byggas och finansieras. Men tiden är knapp och reguljära planprocesser skulle innebära en försening som allvarligt riskerar projektet alternativt innebär att en samhällsekonomiskt och miljömässigt sämre lösning väljs.
Beslutsprocessen kring byggandet av denna korta järnväg bör därför påskyndas. Detta bör ges regeringen tillkänna.