Motion till riksdagen
2009/10:T423
av Helena Bargholtz (fp)

Gemensamt porto i Norden


fp1260

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återinföra den tidigare modellen för nordiskt porto.

Motivering

I dag är portot för ett helt vanligt brev till våra grannländer i Norden samma som till övriga länder i Europa, d.v.s. 12 kronor och dubbelt så högt som inrikesportot. Detta går tvärt emot all strävan till ökad integrering i t.ex. Öresundsregionen som alla politiska partier säger sig vilja öka.

Redan på 1950-talet fick Föreningen Norden igenom att portot för inrikes brev också skulle gälla för post till de nordiska grannländerna för att göra det lättare att ha kontakt med dessa. Föreningen Norden lyckades också få till stånd passfrihet mellan länderna, och fick genom påtryckningar riksdagar och folketing att börja sammanträda i Nordiska rådet och senare även regeringarna i Nordiska ministerrådet. Man var pådrivande för att få fram en samsyn på både sociala frågor och arbetslöshet mellan de nordiska länderna. Mycket av detta har sedan EU tagit till sig och gjort till regler inom unionen.

I början av 1990-talet blev posten bolag. Då blev plötsligt Danmark ett ”utland”. Portot för att sända ett brev en sträcka som vi kan se med blotta ögat över Öresund blev högre än motsvarande försändelse till Kiruna. Medan portot från Finland m.fl. grannländer till Sverige är billigare än tvärt om. Från Finland och Tyskland är portot dessutom samma till hela EU – ca 5 kronor för ett 20-grams brev. Dessa länders postverk arbetar konsekvent och är effektiva.

Sverige är med i EU. Sverige säger sig arbeta för regionernas utveckling. Har den svenska posten missat den samhällsutvecklingen? Eller varför motarbetar man den utveckling som samhället och alla politiska partier säger sig vilja jobba för?

Jag anser att det skall finnas ett gemensamt porto inom Norden. Vill man ha en integrering i t.ex. Öresundsregionen räcker det inte med stolta paroller och stora ord. Det måste till konkreta beslut också.

Stockholm den 5 oktober 2009

Helena Bargholtz ()