Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om dubbdäck.
Det har länge pågått en diskussion om att minska användningen av dubbdäck i trafiken. Trafiksäkerheten har ställts mot miljöpåverkan. Bilar med dubbdäck som kör på is- och snöfria vägar sliter ned dessa och frigör små skadliga partiklar i luften som vi sedan andas in. De som vill korta ned tiden med eller helt förbjuda dubbdäck menar att denna miljöskada leder till fler hjärt- och lungsjukdomar. Den analysen delas inte av SLB Analys (En avdelning under Stockholms miljöförvaltning), som menar att det inte finns något samband mellan slitagepartiklar och ökad dödlighet.
Dubbdäckens positiva effekter på trafiksäkerheten är stora, och framförallt i landets norra delar är de en nödvändighet på vinterhalvåret. Däremot finns inte samma behov av dubbdäck i landets södra delar eller i våra storstäder där det aldrig råder samma väderförhållanden som i de norra delarna. Den situation vi har innebär att det skulle vara önskvärt med en mer öppen lagstiftning där det blir lättare för de lokala beslutsfattarna att anpassa bestämmelserna efter den egna situationen.
På de platser i landet där man anser att man behöver en längre tid med dubbdäck ska man ha möjligheten att anpassa detta samtidigt som de platser i landet där man anser att bruket av dubbdäck kan förkortas ska ha rätt att göra så. I och med att Sverige är ett mycket avlångt land där väderförhållandena kan variera, framförallt i skiftet mellan årstiderna, bör således även lagstiftningen öppna för skillnader i kravet på att ha dubbdäck.
Det är därför viktigt att när man i framtiden funderar på hur en förbättring av rådande lagstiftning ska se ut tar med de olika förhållanden som gäller i landet.