Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen studera förutsättningarna för utveckling av de gotländska länsvägarna.
Riksdagen beslutade 2007 om nya hastighetsgränser. Vägverkets översyn och förslag till införande av de nya hastighetsgränserna bygger på att dessa successivt ska anpassas till vägens säkerhetsstandard och till övriga transportpolitiska delmål.
Under 2009 gör Vägverkets regioner en översyn och föreslår hastighetsgränser för det statliga vägnätet utifrån det nya hastighetsgränssystemet. Översynen omfattar i huvudsak vägar med hastighetsgränser över 70 km/tim. 70 km/tim är bashastigheten på landsbygden. Vägarna kontrolleras med avseende på hastighet, vägens standard, trafikflöde, trafiksäkerhet, olycksstatistik, buller, miljökvalitetsnormer och koldioxidutsläpp. Dessutom undersöks om sträckan är viktig för exempelvis pendlingstrafik och tung trafik. För att en väg ska få en viss hastighet bör den klara de krav som ställs för den hastighetsgränsen.
90-vägar som klassas som mindre säkra får hastigheten 80 km/tim. Det handlar om vägar som saknar mitträcke, har farligt sidoområde med till exempel träd, stenar och branta slänter, är smala eller har dålig sikt. Vägar som i dag har 70 km/tim och är viktiga transportstråk kan eventuellt få höjd hastighet till 80 km/tim.
Vägverkets bedömning och inventering för Gotland visar att många sidoområden längs med de gotländska vägarna är undermåliga och att rensning eller uppsättning av sidoräcken skulle öka trafiksäkerheten. Enligt de nya reglerna kan få vägar behålla 90 km/tim utan mycket omfattande insatser. De flesta av vägarna skulle kunna ha en hastighet på 80 km/tim, men även för detta krävs omfattande insatser. De vägar som enligt de nya reglerna i fortsättningen ska ha 90 km/tim måste åtgärdas inom en treårsperiod.
För att enligt de nya reglerna kunna hålla 90 km/tim på några av sträckorna och för att kunna ha 80 km/tim på resten, uppskattas kostnaden enligt inventeringen till cirka 250 miljoner kronor.
En snabb och säker framkomlighet på de gotländska vägarna är en mycket viktig fråga för att fortsatt kunna utveckla näringslivet och öka boendet över hela Gotland. En av strategierna i Gotlands regionala utvecklingsprogram är att utveckla de stora gotländska vägarna till snabba och säkra vägar och med detta krympa avstånden på Gotland.
Förslaget till nya hastighetsgränser begränsar möjligheten till snabbare resor. Samtidigt gynnas särskilt trafiksäkerheten, vilket är mycket positivt. Insatser som skulle kunna åtgärda båda dessa behov är angelägna. Standarden på det gotländska vägnätet måste även fortsättningsvis klara dagens hastighetsgränser. Statliga medel måste tillskjutas utöver de preliminära ramar som finns inom den regionala transportinfrastrukturplaneringen.
De uppskattningar som gjorts visar att kostnaderna för de åtgärder som måste genomföras med anledning av det nya hastighetssystemet vida överstigar den preliminära planeringsram Gotland har. Det gör det orimligt att i någon högre utsträckning använda dessa medel för hastighetsåtgärder då det skulle omöjliggöra andra viktiga infrastruktursatsningar på Gotland. Finansieringen av de åtgärder som måste genomföras måste ske utanför de regionala transportinfrastrukturplanerna.
Målsättningen om att utveckla länsvägarna till snabba och säkra matarvägar behöver uppnås för att krympa avstånden på Gotland. Även på Gotland finns, som i andra regioner, givetvis behovet av att utveckla transportsystemet så att det blir lättare att t.ex. pendla till arbetsplatser.
Den låga preliminära planeringsram Gotland har gör det sannolikt svårt att inrymma åtgärder för att nå målsättningen om snabba och säkra matarvägar.
På Gotland vill vi inte riskera att de vägar som nu i huvudsak får sänkt hastighet till 80 km/tim om några år tvingas sänkas till 70 km/tim på grund av att det inte har genomförts tillräckliga standardhöjningar av de gotländska länsvägarna.