Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om undantag från utmärkningsskyldighet av lokal trafikföreskrift om tillåten parkering under högst sju dygn.
Cirka 14 kommuner i Sverige har sedan början på 1990-talet en s.k. sjudygnsregel som regleras i lokal trafikföreskrift med stöd av Trafiksäkerhetsverkets föreskrift, TSVFS 1986:51. Sjudygnsregeln är en ”allmän” lokal trafikföreskrift med tillåtelse att parkera sju dygn i följd på i övrigt oreglerade platser på gatumark. Denna lokala trafikföreskrift utmärks inte med vägmärke, och stödet för att inte utmärka denna regel finns i TSVFS 1986:51.
Den 1 juni 2007 antog sedan regeringen den nya vägmärkesförordningen (2007:90) och samtidigt gjordes att antal följdändringar i trafikförordningen (1998:1276). Den 11 oktober fattade Vägverket beslut om Vägverkets föreskrifter, VVFS (2007:305), om vägmärken och andra anordningar samt i VVFS (2007:306) om upphävande av föreskrifter om vägmärken m.m.
En av följdändringarna som gjordes i trafikförordningen var den i 3 kap. 49 a § som anger: På allmän plats inom tättbebyggt område där kommunen är huvudman för hållande av allmänna platser samt inom vägområde för allmän väg får fordon inte parkeras under längre tid än 24 timmar i följd på vardagar, utom vardag före sön- och helgdag.
Vidare finns i dagsläget även VVFS (1999:164) som i 8 kap. anger undantag från utmärkningsskyldighet enligt följande: 1 § Utmärkning behöver inte ske av särskilda trafikregler i lokala trafikföreskrifter om c) tidsbegränsning av parkering till högst 24 timmar under vardagar.
Då VVFS (2007:306) antogs upphävdes TSVFS (1986:51) och därmed kommunernas stöd för att inte utmärka den ”allmänna” lokala trafikföreskriften om sju dygn. Detta är mycket otillfredsställande, vilket såväl Stockholms stad som Göteborgs stad påpekat i yttranden till Vägverket. Dessutom har representanter från de båda städerna vid ett flertal tillfällen underhand påpekat att ett undantag från utmärkningsskyldigheten måste införas då TSVFS (1986:51) upphävs.
Varför är ett undantag från utmärkningsskyldigheten vid tillåten parkering längre än 24 timmar så viktigt?
Flera kommuner vill av miljöskäl att parkerade fordon inte ska flyttas var 24 timme som trafikförordningens 3 kap. 49 a § stipulerar.
En utmärkning skulle leda till en omfattande utmärkningsflora och för kommunerna en orimligt stor kostnad. Som exempel kan nämnas att i Stockholm omfattas två tredjedelar av staden av den ”allmänna” lokala trafikföreskriften om tillåten parkering i högst sju dygn.
En uppställningstid längre än 24 timmar är ett ”gynnande beslut” som innebär att trafikanten, även om den inte känner till den lokala trafikföreskriften, (och tror att det är trafikförordningens 3 kap. 49 a § som gäller) inte drabbas av några negativa konsekvenser.
Inga kända negativa effekter har framkommit från de 24 kommuner som haft en outmärkt lokal trafikföreskrift om längre uppställningstid än 24 timmar, trots att bestämmelsen varit gällande i många år.
I trafikförordningen 10 kap. 13 a § anges att Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om och i enskilda fall medge ytterligare undantag från utmärkningsskyldigheten i fråga om vägar med ringa trafik eller om det finns andra särskilda skäl till det och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.
Under sommaren 2008 skickade Vägverket ut ett författningsförslag om lokala trafikföreskrifter med konsekvensutredning. I förslaget till föreskrifter återfinns i 10 kap. inget undantag från kravet att utmärka den längsta uppställningstiden av sju dygn på i övrigt oreglerade platser. Det verkar inte som Vägverket tagit till sig remissinstansernas synpunkter. Denna uppgift åligger numera den nybildade transportmyndigheten Transportstyrelsen.
Jag anser det därför angeläget att denna möjlighet till undantag från utmärkningsskyldighet införs i Transportstyrelsens föreskrifter som reglerar undantag från utmärkningsskyldighet.