Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör förtydliga pumplagens direktiv för dispensmöjligheter.
Den s.k. pumplagen har genomförts i flera steg. Stationens försäljningsvolym har varit avgörande för när bensinstationens skyldighet att investera i en pump för ett förnybart drivmedel ska vara genomförd. Den 1 mars i år genomfördes det sista steget i pumplagen. Bensinstationer som har en försäljningsvolym på 1 000–2 500 kubik är skyldiga att investera i en pump för förnybart bränsle, oftast etanol.
Det handlar i de flesta fall om en investering på 300 000–400 000 kronor för stationsägaren. För mindre bensinstationer i glesbygden med låg försäljningsvolym och vikande kundunderlag kan det vara mycket svårt att få lönsamhet i en sådan investering. Följden blir ofta att bensinstationen läggs ner med ännu sämre service för lokalbefolkningen som följd.
Svensk Bensinhandel har bedömt att cirka 1 000 försäljningsställen kommer att försvinna under tre år, 2007–2010. 100–300 av dessa nedläggningar bedöms vara en konsekvens av pumplagen.
Pumplagen är förenad med en möjlighet att få dispens från skyldigheten att tillhandahålla ett förnybart drivmedel. Många dispensansökningar beviljas. Men erfarenheten visar att dispensansökningar som uppger skäl som att det inte finns lokal efterfrågan, att behovet och tillgången till ett förnybart bränsle är tillfredsställt genom andra näraliggande stationer eller att man har vikande försäljning, dvs. lokala förhållanden och omständigheter, har inte inneburit att den sökande har fått dispens.
Regeringen har inte på ett tydligt sätt preciserat och kommunicerat sina direktiv för dispensmöjligheten. Därför bör regeringen förtydliga sina direktiv om dispensmöjligheter och det bör ges möjlighet att söka dispens tills vidare om det föreligger särskilda skäl.