Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en framtida könstillhörighetslag inte bör innehålla ett krav på kastrering.
Transsexualism är ett tillstånd där den enskilde har en permanent upplevelse av att tillhöra det kön som är motsatt ens biologiska. Man upplever att man är född eller lever i fel kropp.
År 2007 presenterades Könstillhörighetsutredningen (bet. SOU 2007:16), en översyn av den föråldrade lagen (1972:119) om fastställelse av kön i vissa fall. Utredningen föreslår att ett krav på avlägsnande av könskörtlarna för att en person ska kunna få ändrad könstillhörighet införs.
Detta skulle innebära en skärpning jämfört med dagens lagstiftning. I dag måste den som söker byta kön, både juridiskt och medicinskt, vara steriliserad. Kastrering är, med alla mått mätt, ett mer omfattande kirurgiskt ingrepp än nödvändigt. Parallellen till tidigare tiders kvinnor som tvingades till sterilisering för att få göra säker abort är inte särskilt långsökt. Ett könsbyte upplevs för de allra flesta patienter inte som ett val, utan som en absolut nödvändighet.
Visserligen har det stora flertalet transsexuella själva en önskan att få sina ursprungliga könskörtlar borttagna vid en könskorrigerande operation, men detta förhållande kan inte motivera att ett sådant krav görs generellt. En sammanblandning av juridiska och medicinska frågor måste undvikas. Vilka kirurgiska ingrepp som en viss patient ska genomgå bör vara något som avgörs utifrån vad som är medicinskt motiverat samt i övrigt utifrån patientens egna önskemål; det är däremot orimligt att ställa krav på att en person ska låta kastrera sig enbart för att den egna kroppen bättre ska stämma överens med rådande samhällsnormer om kön. Staten får inte tvinga folk att göra ingrepp på sin kropp som man egentligen inte måste göra.
I Storbritannien finns i och med den lagstiftning som trädde i kraft 2005 inget krav på att en transsexuell ska vara steriliserad eller sakna fortplantningsförmåga för att kunna få ändrad könstillhörighet. Jag anser att detta bör vara vägledande också för den svenska lagstiftningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.