Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om speciallivsmedel.
Många människor lider av sjukdomar i mag- och tarmkanalen. En stor del av dem behöver särskild kost, sondnäring eller kosttillägg. Som ett exempel kan nämnas den grupp av människor som lider av glutenintolerans – celiaki. För denna grupp betyder det höga merkostnader för att köpa speciella livsmedel som t.ex. specialmjöl och specialpasta.
Med hjälp av livsmedelsanvisning kan barn upp till sexton år få ett visst sortiment via Apoteket, men därefter varierar stödet beroende på vilket landsting de tillhör. En utredning om ”Speciallivsmedel för barn och vuxna” föreslår att landstingen ger ett bidrag till inköpen av livsmedel för den sjuke för att enligt utredaren ”normalisera matkostnaden för den som behöver speciallivsmedel så mycket som möjligt”. Den mat som de mag- och tarmsjuka måste äta, är den medicin som behövs. Att även dessa grupper skall få subventionerade ”mediciner” som övriga sjuka är en självklarhet.
I sitt betänkande 2008/09:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg m.m. besvarar socialutskottet inte motionen på annat sätt än att för det första tala om att kostnaderna ökar i Sverige.
Socialstyrelsen publicerade i oktober 2008 analysen ”Läkemedelsförsäljningen i Sverige – analys och prognos”. I rapporten konstateras att statens kostnader för läkemedelsförmånerna ökade med 3,9 % år 2007. Det var ett trendbrott jämfört med 2004–2006, då kostnadsförändringarna endast var marginella (mellan – 0,3 och 1,1 %).
Under perioden 2008–2012 bedöms ökningstakten ligga mellan 3 och 5 %. Detta är högre än för några år sedan men betydligt lägre än på 1990-talet då ökningstakten vissa år uppgick till över 10 %.
Det svaret är inte särskilt intressant, varken för motionären eller för alla de som har behov av detta stöd.
Därefter svarar utskottet i samma betänkande, utan närmare motivering, följande:
”När det gäller frågan om subvention av speciallivsmedel anser utskottet att riksdagen för närvarande inte bör ta något initiativ.”
Regeringen bör snarast återkomma med förslag på hur intentionerna i motionen ska uppfyllas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.