Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbättringar av den uppsökande tandvården.
Den förändring av tandvårdsförsäkringen, som trädde i kraft den 1 juli 2008, innebar bland annat att det så kallade regelverket för 65+ togs bort. Många äldre personer upplever detta som en mycket stor försämring av sina villkor för tandvård.
Sedan 1999 har landstingen ett ansvar för att bedriva en avgiftsfri uppsökande verksamhet på särskilda boenden för äldre och funktionshindrade personer och därefter vid behov erbjuda nödvändig tandvård enligt sjukvårdstaxa.
När landstingen skattar hur stor personkretsen är hämtas information från olika befattningshavare i kommunerna, primärvården och psykiatrin. För att få en bra kvalitet i skattningen bör den ske varje år hos alla landsting. Hos flertalet landsting sker skattning med lägre frekvens. Skattningens kvalitet behöver förbättras.
Endast hälften av personkretsen nås med den uppsökande tandvården och det har flera orsaker. Variationerna från landsting till landsting är mycket stora, men landsting som har lyckats bäst anför vikten av bra samarbete mellan landstinget och kommunerna. De som inte har lyckats lika bra pekar på ”svårighet att hitta nyckelpersoner i kommunerna” och att ”den uppsökande verksamheten inte prioriteras av kommunerna”. Även dessa faktorer förstärker uppfattningen om nödvändigheten av ett bra samarbete mellan landsting och kommuner.
De medel som betalas ut till landstingen baseras på skattningen. Däremot sker ingen avräkning mot det verkliga antalet undersökta patienter. Eftersom bara hälften av den skattade personkretsen nås av den uppsökande verksamheten, medan statsbidrag utbetalas schablonmässigt för den skattade kretsen, utbetalas stora summor till landstingen som inte kommer de aktuella patienterna till del. Ett avräkningssystem där landstingen bara får betalt för de personer som verkligen omfattas, skulle öka pressen på landstingen att nå så många som möjligt i den skattade kretsen.
Regeringen bör ta initiativ till statliga informationsinsatser eller andra åtgärder så att alla berörda får den uppsökande och nödvändiga tandvård som de har rätt till.