Motion till riksdagen
2009/10:So535
av Anneli Särnblad och Hans Unander (s)

Barnfattigdomen i Sverige


s65033

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att snarast vidta åtgärder för att minska barnfattigdomen i Sverige.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vidta en översyn som garanterar att barnen alltid ska vara i fokus när politiska beslut fattas.

Motivering

I FN:s barnkonvention artikel 27 kan vi läsa att alla barn har rätt till en rimlig levnadsstandard, utifrån varje lands förhållanden och förutsättningar. Det betyder att inget barn ska behöva råka illa ut eller hamna i ett utanförskap på grund av föräldrarnas ekonomiska situation.

I rapporten ”Barnfattigdom i Sverige 2007” från Rädda Barnen konstateras det att andelen barn som lever i fattigdom har minskat sedan slutet på 1900-talet. Men skillnaderna är stora mellan olika grupper. Idag lever ungefär 229 000 av Sveriges två miljoner barn i fattigdom. Rädda Barnen definierar fattigdom som ”andelen barn i familjer som får socialbidrag eller har låg inkomststandard”. Med låg inkomststandard menas att familjens disponibla inkomst är lägre än vad SCB beräknar går åt till boende och baskonsumtion.

Oroväckande är att tre grupper av barn pekas ut som förlorare i välfärdsutvecklingen: barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående. Dessa barn lever i en verklighet där de inte kan följa med på skolutflykter, simma i simhallen med kompisarna, syssla med någon idrott på fritiden eller gå på bio. Så ser vardagen ut för 11,9 procent, över en tiondel av Sveriges barn.

Enligt regeringens egna siffror ökar andelen fattiga i Sverige med 30 procent mellan 2006 och 2010 och socialbidragen ökar med 50 procent under samma period. De som förlorar sina jobb och utförsäkras från trygghetssystemen blir fler. Barn som lever i familjer som hamnar i sådana situationer ställs utanför de rättigheter som barnen i vårt samhälle har. Om ingenting görs kan vi vänta oss att fler barn hamnar i fattigdom och att situationen förvärras ytterligare. Utvecklingen är helt oacceptabel och regeringen måste vidta kraftiga åtgärder.

Stockholm den 5 oktober 2009

Anneli Särnblad (s)

Hans Unander ()