Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillåta gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker.
Det svenska alkoholmonopolet och den restriktiva svenska alkoholpolitiken har lett till en koncentration i ägandet av svenskproducerade alkoholdrycker till ett fåtal intressenter. Ett led i processen att få små lokala dryckesproducenter att växa till större är att de får fler vägar än alkoholmonopolet för att sälja sina varor. Det normala för småföretagare är att de först etablerar sig på den lokala marknaden, för att sedan allteftersom expansion sker etablera sig i nya områden. Detta första steg förhindras effektivt genom att de tvingas följa direktiv och förhållningsorder från anonyma tjänstemän i ett monopolföretag som saknar intresse av att mindre producenter får möjlighet att sälja sina varor.
Vi anser att samhället bör eftersträva att lokalt producerade alkoholhaltiga drycker får samma möjligheter att nå konsumenter i närområdet som större producenter från kända regioner. Inte minst för att lokalt producerade varor innebär mindre slitage på ändliga naturresurser från transporter, samt att lokalt producerade alkoholhaltiga drycker är efterfrågade från konsumenterna i egenskapen av att vara lokalt producerade.
Landsbygden och glesbygden kan med ett förenklat regelverk kring försäljning av egenproducerade alkoholhaltiga drycker få fler möjligheter till inkomst, där en enskild jordbrukare då exempelvis har som bisyssla att producera sitt eget gårdsvin, öl eller sprit. Att på detta sätt underlätta för småbrukaren och mångsysslaren leder till att fler vägar till framgång blir möjliga. Där en misslyckas har denne ändå andra möjligheter till inkomst, och de som lyckas har en bisyssla som de kan överlåta när huvudsysslan når framgång. Fler inkomstvägar som tillåts för landsbygdsbefolkningen leder till en levande landsbygd.
Slutligen ska sägas att det torde vara en smal sak att se till att den restriktiva svenska alkoholpolitiken upprätthålls samtidigt som gårdsförsäljning tillåts.