Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vård i livets slutskede bör ges högre prioritet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om hur kompetensen inom medicinsk etik kan höjas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att hospiceverksamheten kan vidareutvecklas och etableras i hela landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör införas möjlighet till ett livstestamente inom vården.
Dödshjälpsdiskussioner brukar med jämna mellanrum av olika anledningar aktualiseras i den svenska debatten. Det som kan sägas vara symptomatiskt för debatten är att komplicerade etiska dilemman ställs mot varandra. Det handlar om svåra avvägningar utifrån långt ifrån självklara utgångspunkter.
Att sjukvården och samhället skulle kapitulera inför livets komplexitet och i stället erbjuda att avsluta livet är inte en målsättning värdigt ett civiliserat samhälle.
Rätten att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt är inte lika med rätten att få dödshjälp. Tvärtom – rätten till en värdig död är att få uppleva att man bemöts med respekt och värdighet.
Rätten till vård och omsorg är en människovärdesfråga, vilket bör prägla vården under hela livscykeln. Det handlar om värdighet, respekt och integritet. Alla kommer att dö någon gång och för att kunna leva rikt behöver man en trygghet även inför döendet. Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är således en livskvalitetsfråga för alla. Därför måste vi våga tala om och lyfta fram vikten av ett gott avsked av livet.
Även i diskussionen om resurser till äldreomsorgen förekommer liknande tankar. Våra äldre har förvisso slitit hårt för att bygga upp vår välfärd, men det är inte i första hand därför de ska garanteras god vård. Det är för att de är människor!
Därför måste enligt vår åsikt vården i livets slutskede ges mycket högre prioritet än idag.
God vårdkvalitet förutsätter kompetent personal. Sjukvårdshuvudmännen måste därför avsätta större resurser för att ge utbildning i medicinetiska frågor. Denna utbildning måste få högre status för att man ska kunna tillmötesgå de ökade kraven på en god vård i livets slutskede.
Hospicevården måste vidareutvecklas och etableras i hela landet. Hospice är en hemlik form för vård i livets slutskede där fokus sätts på helhetsvård där inte bara de fysiska behoven beaktas utan även de psykiska, sociala och andliga dimensionerna. Där söker man alltså se helheten hos en människa. Denna verksamhet har under många år funnits i andra länder och har setts som en viktig resurs, ett komplement till den etablerade medicinska vården.
Hospicevården måste vidareutvecklas och etableras i hela landet.
Det bör införas möjlighet till ett vårdtestamente där var och en ska kunna skriva ner sina önskemål om hur man vill bli vårdad i händelse av att man själv inte är i stånd att framföra dem. När de finns nedtecknade kan anhöriga och personal lättare få kunskap om och tillvarata den enskildes behov.
Det är viktigt att den enskildes önskemål ska kunna tillvaratas. Det är även viktigt att det framgår om man exempelvis vill ha en stödperson som ska kontaktas när svåra besked ska lämnas likaså vem som ska vara ställföreträdare och som bäst kan framföra önskemål när man själv inte kan göra det.
Det kan finnas blanketter på förslagsvis apotek och vårdcentraler så att de blir lätta att få tag på. Detta får också en status genom att de bevittnas såsom vid testamentsskrivning av annat slag.