Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydliggörande av gränsfrågorna mellan kommuner och landsting inom geriatrik och rehabilitering.
Den så kallade Ädelreformen genomfördes den 1 januari 1992. Den innebar att kommunerna fick ett samlat ansvar för långvarig service, vård och omsorg om äldre och handikappade. Kommunerna fick även ett ansvar för viss hälso- och sjukvård samt för enklare handikapphjälpmedel i särskilda boendeformer. Den hälso- och sjukvård som ges i särskilda boendeformer betraktas efter reformen som öppen hälso- och sjukvård.
Efter överenskommelse med landstinget har kommunerna även möjlighet att överta ansvaret för hemsjukvård i den enskildes hem. Reformens genomförande innebar att så väl uppgifter som medel överfördes från landstingen till kommunerna. Ädelreformen har fått en rad önskade effekter i syftet att ge kommunerna ekonomiska och organisatoriska förutsättningar för att förverkliga övergripande mål om valfrihet, trygghet och integritet i vården och omsorgen av äldre och handikappade och ett mer effektivt utnyttjande av samhällets resurser för vård och omsorg.
Trots det återstår en del problem som dröjer sig kvar utan att helt klarläggas och som blir allt mer oroande. Några sådana områden rör geriatriken där otydligheten om var ansvaret ligger skapar spänningar mellan ansvariga organisationer. Otydligheten riskerar också att skapa negativa konsekvenser för de äldre som är beroende av vård och omsorg.
På samma sätt skapar oklarheter i ansvarsfördelning kring rehabilitering en osäkerhet som gör att insatser, som är avgörande för den enskilde, kan dröja eller utebli. Därför behöver dessa gränsfrågor snarast kartläggas så att ansvaret kan fördelas och göras tydligt.