Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om omskärelse av omyndiga pojkar.
En aktuell fråga i debatten är föräldrars rätt till omskärelse av sina omyndiga pojkar. Vårdnadshavarnas perspektiv värnas då ensidigt, utan att de berörda pojkarna har tillfrågats.
Emellertid har såväl Sverige undertecknat FN:s barnkonvention som att hälso- och sjukvården har anslutit sig till Nordisk förening för sjuka barns behovs kriterier där det gemensamt slås fast att barn ska informeras på deras villkor för vård som ges, att barn har rätt till barnutbildad personal som kan bemöta barnens fysiska och psykiska behov samt att barnens integritet ska respekteras. Omskärelse är således ett stort medicinskt ingrepp och samtidigt integritetskränkande.
Det riktigt allvarliga är att omskärelse av pojkar av förespråkarna beskrivits som en komplikationsfri åtgärd. Faktum är att en minskad frekvens av livmoderhalscancer hos partners eller en minskad frekvens av hiv-infektion hos omskurna män inte är entydigt vetenskapligt bevisat. Livsstilsfaktorer kan här mycket väl vara mer avgörande än omskärelsen i sig.
Negativa konsekvenser av omskärelse är dock väl kända. Hit hör urinrörsförträngning som kan leda till njurskador och i värsta fall till upphörd njurfunktion med behov av dialys eller transplantation. Nedsatt känslighet på ollonet kan ge en effekt motsvarande ”dubbla” kondomer, vilket kan medverka till ökad risk för spridning av hiv då en ”tredje” kondom ytterligare nedsätter känsligheten. Inte heller de allmänkirurgiska komplikationerna, såsom infektion, defekt läkning, skador vid ingreppet, narkosen, kan negligeras.
Mot denna bakgrund förefaller det som ett hyckleri att i samhällsdebatten utlämna en pojke från nyföddhetsperioden och under barnaåren genom att kräva att sjukvården ska tvingas medverka till könsstympningar på enbart vårdnadshavares begäran.
Ingrepp utan medicinsk indikation men med risker för oåterkallelig skada ska inte påtvingas någon som är omyndig.