Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strängare rapportering av smittspårning av legionella.
Under 2008 ökade antalet rapporterade fall av legionella i Sverige. De flesta smittas i hemmet eller under en resa och några smittas även inom vården.
Det absolut vanligaste smittstället är i duschen, där vi andas in små vattendroppar som innehåller legionellabakterier, en miljöbakterie som förekommer i naturliga vatten och som förökas effektivt i varmvattenledningarna.
Legionellainfektion är anmälningspliktigt enligt smittskyddslagen. Men eftersom legionella bara smittar från miljön finns det fortsatt stort behov av kunskap om bakteriens förekomst och dess spridningsvägar. Därför borde man överväga att även miljöfynd rapporteras till Smittskyddsinstitutet (SMI) i samband med smittspårningar.
SMI har genom åren byggt upp sitt kunnande genom utbrottsutredningar, kartläggningar av legionellaförekomst i varmvattensystem samt metodutveckling. Det finns utarbetade rutiner för anmälan och analyser. Smittskyddsenheterna startar en smittspårning och kommunernas miljökontor ansvarar för miljöprovtagning av de misstänkta smittkällorna. Analyserna görs på miljölaboratorier eller på SMI. Vid fynd av legionella i miljön bör isolat typas och jämföras med prov från patienten. Det har dock hänt att miljöisolat gått förlorade för att laboratorierna inte informerats om smittspårning. Ännu bättre rutiner och även rapportering av miljöfynd bör övervägas.