Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att anstånd med betalning av skatteskuld automatiskt bör ges vid överklaganden om det inte är uppenbart att ett överklagande inte kan leda till en ändring.
Vikten av att korrekta uppgifter lämnas till grund för beskattningen är en påtaglig del av skattesystemets funktion och legitimitet, varför det är naturligt att det finns sanktioner inbyggda i systemet som hindrar personer och näringsidkare från att lämna oriktiga uppgifter. Det är viktigt att dessa sanktioner används på ett sådant sätt att systemet präglas av rättssäkerhet och förutsägbarhet.
Med dagens system för betalning av skatteskulder är den som har påförts extra skatt vid eftertaxering skyldig att betala hela summan inom 30 dagar. Vid överklagan av taxeringen medges inget anstånd med betalningen av den ytterligare skatten automatiskt, utan endast i något av följande fall (källa skattebetalningslagen 17 kap. 2 § första stycket).
Det kan antas att den skattskyldige kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten.
Den skattskyldige har begärt omprövning eller överklagat och det är tveksamt om den skattskyldige kommer att bli skyldig att betala skatten.
Det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten.
Prövningen görs av Skatteverket och beslutet fattas i regel av samma tjänsteman som handlagt det tidigare beslutet om omprövning eller eftertaxering för den skattskyldige. Eftersom tjänstemannen förmodligen varit ganska övertygad om att det beslut om omprövning eller eftertaxering som har tagits har varit korrekt och grundat på gällande lag och rättspraxis, är det idag svårt för den skattskyldige att övertyga Skatteverket om att någon av punkterna ovan är uppfyllda och därmed beviljas anstånd. Om Skatteverket inte medger anstånd ska skattekravet betalas på fastställt förfallodatum. Om betalning inte sker får den skattskyldige en påminnelse, därefter överlämnas ärendet för indrivning till Kronofogdemyndigheten.
Detta förfarande ställer till stora problem för många företagare, och det är tveksamt ur rättsäkerhetssynpunkt om det är rimligt att man ska behöva belåna eller sälja av sina privata egendomar, alternativt begära sin näringsrörelse i konkurs, för att ha råd att betala ett skattekrav som ännu inte vunnit laga kraft. Därför bör ett automatiskt anstånd med betalning av skatteskuld ges vid överklaganden, om det inte är uppenbart att ett överklagande inte kan leda till en ändring. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.