Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa avdragsrätt för företags eller privatpersoners donationer till den högre utbildningen och forskningen.
Svenskar är mycket generösa när det gäller att skänka pengar till välgörenhet, vi har en unik donationskultur utan att den skattesubventionerats. Detta är något som vi bör vara mycket stolta över samtidigt som det får mig att undra över i vilken utsträckning som vi skulle vara villiga att donera pengar om vi sedan fick dra av det i deklarationen också?
Det är dock inte bara privatpersoner som ställer sig positiva till att donera pengar till olika ändamål. I Kronobergs län beslutade sig Ikea nyligen för att finansiera en satsning på Växjö universitet med 25 miljoner kronor fördelade på tio år. Södra och Växjö stift har tidigare bidragit på liknande sätt. Detta ligger helt i linje med den politik som regeringen företräder. Universitet och högskolor runt om i landet uppmuntras att söka extern finansiering. Detta är positivt utifrån flera olika aspekter men framförallt för att detta stärker den högre utbildningens tredje uppgift, nämligen den att samarbeta och integrera med näringslivet och världen utanför akademin. Att det dessutom är fler än skattebetalarna som står för notan är också mycket positivt. Vi behöver mer av extern finansiering – inte mindre.
Det externa forskningsstödet i Sverige kommer huvudsakligen från statliga forskningsråd med väsentliga bidrag också från olika stiftelser, kontrakt från EU:s ramprogram samt finansiering från offentlig sektor (statliga myndigheter, kommuner, landsting).
Kritiska röster menar att detta äventyrar universitetens oberoende ställning. Jag är inte orolig för en sådan utveckling med en ökad extern finansiering. Att pengar kommer från olika håll leder snarare till självständighet och högre kvalitet. Det handlar helt enkelt om att vara klara och tydliga med att det är universitetet självt som avgör ämne för exempelvis en doktorandtjänst och tillsättningen sker efter sedvanliga sakkunnigutlåtanden.
Jag anser att fler företag och privatpersoner borde få möjlighet att stödja den högre utbildningen och forskningen på de platser där de verkar på eller inom de områden som de värnar för och själva kan dra nytta av att Sverige ligger i framkanten. Jag anser därför att regeringen bör se över möjligheterna att införa avdragsrätt för de företag eller privatpersoner som är villiga att donera och hjälpa till att betala för den högre utbildningen och forskningen.
I övriga länder i västvärlden ser man den alternativa finansieringen som något naturligt och som en central hörnsten för framtidens forskning. I detta avseende borde Sverige följa efter.