Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av systemet med skattenämnder.
När den skattskyldige överklagar ett beslut av Skatteverket ska verket enligt huvudregeln i 6 kap. 6 § taxeringslagen (1990:324), TL, snarast ompröva det överklagade beslutet genom att fatta ett s.k. obligatoriskt omprövningsbeslut.
Skatteverkets obligatoriska omprövningsbeslut fattas i regel av tjänstemän. Beslutet skall dock enligt 2 kap. 4 § 1 TL fattas med skattenämnd om frågan är tvistig och nämnden inte tidigare prövat de omständigheter och bevis som den skattskyldige åberopar i sitt överklagande. Skattenämnden är ett organ inom Skatteverket, men består av förtroendevalda ledamöter som nominerats av de politiska partierna. En tjänsteman från Skatteverket är ordförande.
Om Skatteverket ändrar det överklagade beslutet så som den skattskyldige begär, förfaller överklagandet. I annat fall lämnas ärendet enligt 6 kap. 6 § tredje stycket TL vidare för prövning hos länsrätten, såvida inte den skattskyldige dessförinnan har återkallat sitt överklagande.
Av 22 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, framgår att bestämmelserna i bl.a. 6 kap. 6 § TL gäller när en skattskyldig har överklagat Skatteverkets beslut enligt SBL. Detta innebär bl.a. att Skatteverket skall ompröva det överklagade skattebeslutet. Kravet på skyndsamhet i handläggningen gäller även för obligatoriska omprövningsbeslut enligt SBL.
Skatteverkets beslut enligt SBL fattas av tjänstemän, såvida inte ärendet har ett nära samband med ett taxeringsärende som ska avgöras med skattenämnd och det är lämpligt att ärendena prövas i ett sammanhang. Om så är fallet får enligt 2 kap. 8 § SBL även beskattningsärendet avgöras med skattenämnd. Skattenämnd ska även fatta beslut som rör bland annat skattetillägg.
Min egen erfarenhet av att sitta i skattenämnd är att det är en verksamhet som kan ifrågasättas. Dessa erfarenheter delas av flera andra personer som jag talat med. Som lekmannaledamot får man inte del av några handlingar i förväg, trots att det ibland gäller att bedöma komplicerade ekonomiska förhållanden. Respektive ärende föredras av en tjänsteman vid Skatteverket, som förklarar hur vederbörande anser att ärendet bör bedömas. Därefter förväntas de förtroendevalda ledamöterna ta ställning och mot denna bakgrund är det svårt att göra annat än att följa tjänstemannens förslag.
Skattenämndsledamöternas möjlighet att i praktiken ha relevanta synpunkter på besluten är, som jag ser det, långt mindre än nämndemäns möjlighet att självständigt ta ställning till hur ett brottmål ska bedömas.
Däremot medför systemet med skattenämnder att Skatteverkets beslut fördröjs i avvaktan på att nämnden ska sammanträda. De skattskyldiga vill rimligen att beslut ska fattas så snabbt och rättssäkert som möjligt. Därmed ligger det i de skattskyldigas intresse att tvistiga ärenden så fort som möjligt kommer till länsrätten, eftersom det i praktiken är först där som en självständig omprövning av Skatteverkets tjänstemäns ställningstaganden kan komma till stånd.
Detta leder mig till slutsatsen att systemet med skattenämnder bör ses över, för att man ska kunna bedöma om skattenämnderna bör avskaffas eller om det finns möjlighet att förbättra systemet på ett sådant sätt att nämnderna bör behållas. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.