Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om värnskatten.
I finanskrisens och lågkonjunkturens spår är det av stor vikt att Sverige behåller den bästa arbetskraften. Vårt land behöver en arbetsstyrka med såväl spetskunskap som kvalificerad kompetens och hög utbildning. En förutsättning för att vi skall kunna konkurrera med andra länder om kvalificerad arbetskraft, framförallt uppkommande ekonomier såsom Indien och Kina, är att våra inkomstskatter harmoniseras med övriga Europa.
Den svenska skattbördan är fortfarande långt högre än i andra jämförbara länder. I Sverige betalar man statlig skatt redan vid en månadslön på ca 27 400 kr, vilket bland annat innebär att man tvingas betala 52 procent i skatt på framtida löneökningar. Lyckas man komma upp i en månadslön på ca 44 900 kr betyder värnskatten att man därutöver måste betala 57 procent i marginalskatt. Bland våra skandinaviska grannar har vi de högsta marginalskatterna, och i Europeiska mått ligger vi klart i topp. Det är inga placeringar som vi ska vara stolta över.
För statsfinanserna spelar värnskatten ingen avgörande roll, tvärtom skulle ett avskaffande öka tillväxten och bidra till en bättre välfärd eftersom fler resurser skulle frigöras för konsumtion och investeringar.
En förutsättning för bättre tillväxt är bland annat ökat entreprenörskap och företagande, och då måste det löna sig att både skaffa utbildning och starta företag. Höga inkomster, som kanske gäller under en begränsad tid, måste ställas mot tidigare insatser eller uppoffringar – framförallt om sådana insatser innebär längre utbildning med medföljande studielån och skulder. Om man inte tar hänsyn till sådana faktorer finns det en risk att färre väljer att göra sådana uppoffringar, vilket påverkar tillväxten negativt.
Värnskatten fungerar alltjämt som en särskild straffskatt för dem som väljer högre utbildning och ökat entreprenörskap. Värnskatten gör mer skada än nytta och bör, när ekonomin så tillåter, avskaffas.