Motion till riksdagen
2009/10:Sk401
av Anders Åkesson (c)

Reseavdrag


c532

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna att tillämpa ett reseavdrag som regleras i förhållande till gällande taxeringsvärde på den ort där arbetsresan startar.

Motivering

I syfte att upprätthålla arbetslinjen och välfärden i vårt land har vi skäl att på alla sätt stimulera människor att ta de arbeten som erbjuds. Landets arbetsmarknadsregioner – inom vilka en arbetssökande är hänvisad till att i första hand söka arbete – växer geografiskt och blir större. Den geografiska tillväxten av arbetsmarknadsområden sker genom investeringar i en effektivare infrastruktur och en bättre fungerande kollektivtrafik.

Ett sätt att stimulera människor till arbete och att även bejaka en geografisk rörlighet på arbetsmarknaden är att nedbringa kostnaden för att resa mellan arbetet och bostaden. Idag tillämpas ett system med skatteavdrag för färd mellan bostad och arbete. Det är bra. Problemet är att nuvarande nivå för detta avdrag, 18:50 kronor per mil för färd med egen bil, inte täcker de verkliga kostnaderna. Avdragsbeloppet borde med dagens kostnadsläge istället vara 25 kronor per mil.

Av främst miljöskäl men också av statsfinansiella skäl torde det vara svårt att rätt över höja reseavdraget till 25 kronor per mil. För att då i första hand stimulera dem med längst avstånd, och sannolikt även dem med sämst tillgång till alternativa färdsätt än den egna bilen, att resa till och från arbete bör man överväga att låta reseavdraget på en högre nivå gälla de områden och individer i Sverige där taxeringsvärdet för en normal villa är som lägst.

Taxeringsvärdets trend kan avläsas på taxeringsnämndens värdeskalor. Där normalvillan är lägst taxerad skulle reseavdraget med ovanstående sätt att resonera vara högst. Det är rimligt att utgå från att villaägare med låga taxeringsvärden är lågt taxerade beroende på fastighetens mindre gynnsamma läge. Det är även rimligt att anta att innevånare bosatta på dessa lägre taxerade fastigheter har en längre resväg för att kunna ta del i en föränderlig arbetsmarknad och på grund av bättre infrastruktur och kollektivtrafik geografiskt växande arbetsmarknadsområden.

Med stöd av ovanstående finns det därför skäl att se över dagens generella nivå för reseavdrag i syfte att istället skapa ett reseavdrag vars nivå regleras i förhållande till gällande taxeringsvärde på den ort där arbetsresan startar.

Stockholm den 3 oktober 2009

Anders Åkesson (c)