Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftningen bör ses över i syfte att möjliggöra folkbokföring under ”del av året” för boende i fritidshus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av ersättningen för primärkommunal omsorg.1
1 Yrkande 2 hänvisat till SoU.
Ett ökat antal svenskar tenderar att i mindre grad bli bofasta på ett ställe och växlar därmed sitt boende/vistelse över året. Omvandling till fritidshus av tidigare permanenthus samt ett ökat delårsboende i tidigare fritidshus fortgår och medför ett ökat delårsboende både när det gäller vistelsetid och i antal.
En diskussion om det ökande delårsboendet har under senare år uppmärksammats i olika sammanhang bl.a. följande:
Diskussioner om statsbidrag och skatteutjämning.
Vistelsekommun och kostnader för samhällets omsorg.
Diskussioner om befolkningstal.
Landsbygdskommitténs slutbetänkande (SOU 2006:101).
Diskussioner inom nätverket Sveriges kust- och skärgårdskommuner.
Situationen på Gotland tjänar som ett bra exempel. På ön finns ett stort och växande antal fritidshus. År 2001 fanns 7 632 fritidshus varav 4 900 ägdes av människor folkbokförda utanför Gotland. Antalet fritidshus på ön ökar genom nybyggnation och genom att hus för åretruntboende omvandlas till fritidshus/delårsboende. År 2007 uppgick antalet fritidshus på Gotland till ca 8 900. En ofta hög standard, väl i klass med hus för åretruntboende, möjliggör en ökad vistelsetid i fritidshuset. Omvandlingen av permanentbostäder till fritidshus liksom nybyggnation av fritidshus väntas fortgå. Nyttjandet av fritidshusen för delårsboende under en allt större del av året väntas också öka. Ur individens perspektiv är detta en positiv utveckling som innebär en ökad personlig frihet. Men vi kan konstatera att skattelagstiftning, folkbokföringslag och vårt ersättningssystem för primärkommunal omsorg inte följt med i denna utveckling. Detta leder i sin tur till bekymmer för kommuner med en stor och växande andel delårsboende befolkning.
Folkbokföringsorten den 1 november avgör till vilken kommun man ska betala kommunalskatt och därmed vilken kommunalskattesats som gäller. Utdebiteringen varierar mycket mellan landets kommuner. Skillnaden mellan högsta (34,09 %) och lägsta utdebitering (28,89 %) uppgår för närvarande till 5,20 %.
Som lagen är utformad ger den en frihet för individer som disponerar fastigheter/lägenheter i flera kommuner att välja i vilken kommun man vill vara folkbokförd. Ibland sägs att det inte spelar någon roll var man betalar skatt p.g.a. det kommunala skatteutjämningssystemet. Detta är inte korrekt och särskilt inte i kommuner med hög utdebitering.
Problemet skulle kunna åtgärdas genom att utdebiteringen av skatt till kommunen också beaktade individens delårsboende. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att personer som äger fritidshus eller lägenhet i en annan kommun än folkbokföringskommunen årligen lämnar uppgift till Skattemyndigheten om vistelsetiden i fritidshuset/lägenheten. För denna tid skulle i så fall kommunalskatt betalas till den kommun där fritidsboendet är beläget.
I en kommun med en stor andel delårsboende med en allt längre vistelsetid i kommunen och som har behov av omsorgstjänster blir utmaningen, utöver ovanstående, att klara de ”sommargäster” som tidigare behövde hemtjänst under en semesterperiod, allt större. Som nämnts ovan ökar delårsboendet i längd, mediantider för sommarvistelserna på upp till och över 2,5 månader förekommer. Fler omsorgstimmar per brukare och inte sällan dubbelbemanning med långa restider till avlägset belägna sommarstugor är en tydlig trend de senaste åren.
Härav följer att det finns skäl att också göra en översyn av hur ersättningen för primärkommunal omsorgsverksamhet ska kunna utformas i syfte att på ett korrekt sätt kunna möta en situation med en växande andel delårsboende kommuninnevånare med vårdbehov.