Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om likställda momsvillkor för offentlig och privat drift av badanläggningar.
Till följd av att svenska kommuner inte är momspliktiga har det i flera sammanhang instiftats särlagstiftning i syfte att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan privata och kommunala verksamheter på marknader där dessa konkurrerar. Ett sådant exempel är friskolor som erhåller momskompensation för att uppväga faktumet att kommunala skolor slipper moms. På den svenska markanden för badhus existerar dock inte något sådant konkurrensneutraliserande undantag. Detta innebär att privata badhusentrepenörer tvingas betala en sexprocentig moms medan kommunala badhus drivs momsfritt. Denna ordning är orättvis och svårmotiverad samt innebär att staten bidrar till att försvåra nyföretagande och därmed underminerar arbetslinjen.
Den som vill driva ett privat badhus tvingas således att driva in sex procent moms från sina kunder medan kommunalt ägda badhus helt slipper momsen. Några motiv till denna ordning saknas. Därtill är statens intäkter via badmomsen försvinnande små och räcker sannolikt inte för att täcka kostnaderna för den ökade arbetslöshet och det minskade företagande som momsdiskrepansen leder till. För företagaren som vill driva ett badhus och erbjuda tjänster som kommunen inte erbjuder kan momsen utgöra skillnaden mellan småföretagande och utanförskap. Förklaringen till denna ordning ligger troligen i att det rör sig om tämligen små summor samt att opinionstrycket i frågan är lågt. Likväl finns ett uppenbart behov av korrigering av rådande regelverk varför regeringen bör se över frågan och tillse att momsvillkoren för offentlig och privat drift av badanläggningar likställs.